När du går in i denna webbkurs har du ett val att ge dig själv tid. Du har öppnat ett mellanrum och vad som kommer att visa sig beror på hur aktivit och medvetet du går in i detta mellanrum. I varje modul kommer jag att börja med en meditation för att öppna mellanrummet, här öppnar vi också för alla som är i samma "fält", i samma rörelse. När vi samskapar med livet, samskapar vi på så många olika plan samtidigt. I mellanrummet skapas en ordning som ger en ny balans på en helt annan nivå. I själva övergången är allt i kontakt inifrån och ut och utifrån och in. Det är den djupaste formen av kontakt som vi människor har, kontakten med allt, samtidigt som vi är i djup kontakt med oss själva och de som är nära oss i livet. Vi får då en helt annan kontakt med oss själva, våra relationer, de grupper vi är i, till samhället och hela kollektiv. Vi bryter upp de koncept, illusioner och normer vi så omedvetet suttit fast i. Ett nytt koncept skapas, en ny personlighet öppnas för att vi ska kunna expandera vårt medvetenhet och komma närmare den vi är i vårt ursprung. Denna personlighet och vårt "nya koncept" dvs. vårt nya sätt att se världen. Det ändrar hela vårt trossystem gång på gång. Allt möbleras om i kroppen och en ny ordning skapas.

Allt du möter i livet är ditt lärande och inget är personligt, det är bara ett lärande. Därför möter vi ofta samma mönster på många olika ställen i livet för att se att det inte har med just den personen eller händelsen att göra. Livet vill bara visa oss det lärande som väntar från det osynliga. Du ser den osynliga själen i dessa händelser, ditt ego har gett den form, och din resa är att frigöra dig från det personliga för att kunna öppna dig till expansion. Ser du det större perspektivet så vet du också att det som händer är där för att du ska ta en annan riktning till ökat medvetande. Vi har alla ett grundmönster, vårt överlevnadsmönster som vi kommer hit med i detta liv. I det mönstret ingår också allt som vi får med oss via våra föräldrar, tidigare generationer samt det kollektiv och den tid vi föds in i. Det utgör den grundplåt, både det som är välgörande och det som traumatiskt, som skapar våra illusioner som präglas oss totalt omedvetet. Från nya händelser och brister skapar vi sedan fler strategier. Alla detta bildar tillsammans ett mönster. Vi lär oss att ha tillit till detta mönster, då det är det enda vi har, tills den dag vi får en känsla av att vi är något mer och något större. Från den dagen kan vi börja att reflektera över oss själva och se oss själva från en större helhet. Då kommer vi också att se att tillit är något helt annat än vad vi trott. Det är ingen känsla utan ett tillstånd som aldrig har lämnat oss. Det tillståndet är ständigt i kontakt med den vi är i vårt ursprung, och med den livsstruktur som utgör vår helhet. Detta tillstånd av tillit har tre delar; tillit till livet, tillit till gruppen och tillit till dig själv. När vi börjar att samskapa med livet expandera vårt medvetande till en större helhet. Detta samskapande handlar om att öppna våra ögon för det vi sitter fast i och för de öppningar till verkligheten samtidigt vill visa oss från ett annat perspektiv. Då lär vi oss också att varje kris är en möjlighet att bryta oss ur vårt trossystem som vi växt in i och som vi tidigt i livet skapat själva. Samskapandet till en större helhet öppnar för transformationen. Det är vårt val att välkomna dessa kriser med glädje eller att låta dem göra oss olyckliga. En kris är en möjlighet! Från vår trygghet till livet vet vi och har alltid vetat att livet kommer att skapa traumatiska händelser och kriser för att vi ska få möjlighet att expandera. ”Om jag förlorar allt, har jag inget att förlora mer och resan tillbaka till mig själv kan börja. Det kan leda till ett liv i överflöd, inifrån inte utifrån.”

Närvaro handlar om att stanna i nuets kraft. När då, nu och sedan är en och samma tid kan evigheten gå ned. Det innebär att tiden stannar och vi öppnar för andra perspektiv och att bli ett med oss själva. Det öppnar också för möjligheten att vara ett med andra, det kollektiva och en större verklighet. Det som egentligen är verkligheten bortom alla illusioner vi har skapat eller ärvt. Det ett tillstånd vi kan öppna för, bortom alla tankar som hindrar oss att leva nu. Dessa tankar är skapade tidigt i livet i vår överlevnadsstruktur. I nuet öppnar vi för att inte veta. Allt får nya perspektiv och som skapar av expansion av vårt medvetande och vår kraft. Allt vi gör får ringar på vattnet till det kollektiva omedvetna. Vägen dit kan var olika lång, men vi kan bara växa till den platsen genom att vara människa. När vi flyr till vårt högre jag, vilken vi alla kan göra, och sedan har svårt att komma ned i kroppen igen är vi inte den människa vi är ämnad att vara. Den människa vi är, har ”sår” som är vår gåva till livet. Det finns bara en väg, som jag ser det, att växa med dem. Det kallar jag växtvärk. Detta är inte samma sak som att stanna i lidandet och i smärtkroppen. Växtvärk innebär att något nytt föds som vi aldrig hade kunnat tänka ut. <em>När vi väl har tagit oss igen får vi ett annat nu! </em>Paradoxen i allt detta är att vi är i ett nu när vi värker igenom såren och i ett annat nu efter den transformationen. Livet handlar om att öppna och sluta cirklar till ökat medvetande och expansion. Vi föds på nytt, en smärtsam befrielse av oss själva. Så sker också på en kollektiv nivå. Det innebär att nuet förändras i den takt jag erövrar mer av min kraft, mer av min själ. Konkret innebär det att vi ändrar vår personlighet. Det innebär också att samma process pågår i hela världen nu. Mänskligheten tar sig igenom en ny transformation. Svårigheten för var och en av oss och också hela kollektiv är att sluta cirkeln, det är så lätt att fly när vi närmar oss själva transformationen. Det gör ont att se! När det gör ont har vi så lätt att fly till det enda som är känt, våra gamla strategier. Där i det ögonblicket förlorar vi nuets kraft. Ett sätt att fly till gamla strategier är också att göra tvärt om vad jag har gjort förut. En transformation kommer aldrig med en strategi! Närvaro har en dimension till förutom nuets kraft. Det innebär att vilken personlighet vi än har så verkar vi bortom den när vi är i närvaron. Det innebär att vi inte har något personligt, i mötet med oss själv, andra och livet. Hur är detta möjligt? Vi har alla en plats i oss där vi är hela, vår kärna som i sin tur står i kontakt med vårt högre jag. När vi möter andra i total närvaro innebär det att vi är på den platsen och när vi då säger något kommer det inte från vår personlighet. Ibland kan vi själva bli mycket förvånade vad vi säger och förundrade vad detta kommer ifrån. Det är nu vi har gått in i mellanrummet! Mellanrummet öppnar vår möjlighet att stå i kontakt med närvaron i oss för att kunna följa det som kommer. I det behöver vi kunna inkludera allt! Det är magiskt och förundrande i vad som kan öppna sig om vi vågar att stanna och vänta på det som ska komma. Mellanrummet öppnar närvaro i nuet och bortom personligheten. Där möter vi ingenting, innan något nytt tar form. Här finns ingen tid, inga tankar, ingen historia, ingen framtid och så plötsligt så uppstår något som vi aldrig kunnat förställa oss och det tar sedan form på ett sätt som aldrig är som vi tror. Vi människor är inte ämnade att leva utan personlighet, identitet men väl att den transformeras om och om igen. Det innebär att vi ändrar vår personlighet gång på gång för att komma närmare den vi är i vårt ursprung, vår livsstruktur. En oändlig resa!

När du väl öppnat för att stanna i nuet och mer närvaro kan du lära dig att stoppa dig när du försvinner in i överlevnadsstrategier. Det är ur detta som du omedvetet skapar dig en säker resa. Vi behöver kunna hålla oss om vi ska kunna öppna för genombrott i vårt liv. Det är därför många går i terapi för att öppna mer av den de är bortom sitt sätt att överleva. För det behövs transpersonell och existentiell terapi, eftersom vi närmar oss något ursprungligt som innebär att det andliga och existentiella fältet öppnas. Meningen med livet blir en central fråga, och alltmer en sådan ju längre du kommer i din utveckling. I varje steg behöver vi säkra vår resa och det gör vi ofta mycket omedvetet. Gör vi inte detta så kan vi ta hos längre än vad vår kropp förmår och det kan leda till dissociation, re-traumatisering och transpersonella upplevelser som vår kropp inte har expansion för. I denna tid när vi befinner oss i en världomfattande kris som öppnar för transformation på många olika nivåer finns en risk att vi förlorar i vår överlevnad om vi inte kan lyfta blicken och ta oss till andra perspektiv och en större helhet. Vi människor är alla ett!  Vad jag gör till andra gör jag också till mig. Vi är alla här för att ge varandra mer kraft, inte ta den ifrån varandra. Vi är här för att lära varandra ett nytt sätt att leva. Så fort vi gör något behöver vi tänka i termer av alla andra. Allt kommer nu mer och mer upp till ytan, eget och kollektivt som vi tryckt ned i denna världsomfattande transformation. Denna resa har bara börjat och kommer att ta oss till transformation av ekonomiska-, sociala., politiska-, hälso-system. Ja, så mycket mer! Vi öppnar nu allt det som varit undertryckt i så många år, till transformation. Den resan är kollektiv! Samtidigt öppnas nya kollektiva transpersonella öppningar till mer liv, i kärleken tecken. Allt kan transformeras till kärlek om vi vill, det är bara en fråga om tid.  

Transmission betyder sändning, överföring. Det kan vara energivågor, energi mellan en människa och mellan olika nivåer i vårt medvetande.  Allt är i etern och vi behöver då en sändare. Förr i tiden var dessa sändare, sändebud mellan olika platser och nivåer. Då kallade vi dem shamaner. Om du tillhör dem som kan vandra mellan olika verkligheter och dimensioner är du ett sådant sändebud. Frekvenser och ljusvågor är också en sådan överföring. Den kan ta oss till olika dimensioner. Dessa kan också krassa den materia som skapar en fastlåsning och kontraktion. Denna krashning kan också vi människor göra genom energiarbete och i möten människa till människa. All kraft finns i oss, för att vi ska kunna hela oss själva. Successivt tar oss igen vår överlevnadsstruktur tillbaka den livsstruktur som är vi i vårt ursprung. Det gör att vi expanserar vårt medvetande och den kraft som vi är här för att bidra med till världen. I ett sådant arbete har vi fortfarande kvar det mystiska i livet, symbolerna och allt som är själens språk. I grunden är vi alla shamaner och därmed vårt eget sändebud och vår egen läromästare. Låter det konstig, nej det är bara en fråga om fokusering, att vilja gå vidare och hitta sin fulla potential som vi alla är så rädda för. Vår gåva som gör oss till shaman, är det minsta vi vill ha i vårt liv. Det är det vi har flytt från hela livet och försöker sprattla från för att hindra oss själva att ta emot. Vår inre sabotör, den som manipulerar oss för att förlora den gåvan är mycket skicklig. Den vackraste transmissionen jag känner till är människa till människa. Genom en personlig relation med en eller flera människor kan denna överföring förändra liv. Det sker när människor arbetar med energi och överlämnar sig till den. Energin kommer till en människa och går till den, de andra. Den som får den kan aldrig kontrollera den, de är bara en sändare. För att det ska bli vackert krävs mycket mer än så. Överföring kräver också att den som är sändare tar sig igenom nålsögat och själv gör samma jobb som den som får. Då blir de andra i gruppen också sändare till den personen. Det innebär att alla båda får och ger samtidigt. Alla i en grupp måste ta sig igenom sitt nålsöga, men först ta emot. När de lär sig att överlämna sig kan existensen/evigheten öppnas och i ett tredje fält för transmission på en kollektiv nivå till alla i mänskligheten som berörs, bortom det vi vet och kan förstå. Vi kommer aldrig att få veta till vem, vi blir bara använda.

Övergång - transition betyder att vi går från ett stadium till ett annat. Vi börjar att andas på ett annat sätt och därmed börjar en ny tideräkning. Den tideräkning som kommer att vara tills nästa övergång. Det betyder att något dör i oss. Ja, hela vi dör för att ta ny form.  Det är inte vi själva som väljer vad som kommer med oss när vi tar oss igenom nålsögat. Vi överlämnar oss och tar konsekvenserna av det som kommer. Så många jag mött som precis när de är nära själva övergången så stoppar de sig. Jag kan inte göra något mer än att se och gråta över dem. Det sorgliga är att de inte ser detta utan många tror att de väljer sig själva! All de smärta de tagit sig igenom och så fem i 12 så släpper de allt och backar tillbaka till det som de alla håller så hårt sitt överlevnadsmönster. Ja, så gjorde jag en gång och så gör vi många tills vi en dag tar det. Livet är där för oss och ger oss alltid fler chanser. Det svåra är att i övergången behöver vi släppa allt, både de som gynnar oss och det som inte gör så. Ja, allt tom vår egen värdighet! Vi har inget kvar längre! Inget att hålla fast vid längre! En bra fråga är: <em>vem är jag!</em> Svaret blir: <em>jag har ingen aning!</em> Vi kan aldrig veta vad som ska hända, varför och för vad. Vi bara överlämnar oss till den som vet när det är dags. Livmodern vet när det är dags, och både modern, barnet har väntat på detta och gör sig beredd. Jordemor som själv gjort den resan är bara ett stöd hon kan inte hjälpa!  Om någon inte klarar det kan hon om det är meningen gå in, ja om du ropar! Detta är mycket gamla minnen i oss alla från vår egen biologiska födelse i kontakt med forntid, ur gammal visdom. I detta ögonblick är också en röst där som ropar oss tillbaka om det behövs. Den rösten kan också lugna oss och få att vila mitt i själva övergången.

Det är nu det börjar, kanske trodde du att övergången var slutet. Det är nu vi prövas gång på gång att stanna i det nya livet och inte gå tillbaka till tidigare liv, det som vi lämnade när vi sprack upp. Nu är vi i ett helt nytt land att utforska, ingenting kan bli som det har varit. Om vi anstränger oss att försöka kan vi återskapa det som en gång var. Jag skulle likna detta med en skada som läkt och om vi gång på gång går tillbaka och känner efter så kan vi öppna den skada igen. <em>Det gör nog ändå ont, då kommer det till slut att göra ont igen.</em> Så är det också med tidigare trauman, familjetrauman kollektiva trauman och tidigare liv i meningen att vi kan vi alltid plocka fram dem igen. Tänk om det istället är så att de sköljdes med sjön när den sjön sköljde. Min erfarenhet är att när vi tar oss igenom nålsögat så sker det på alla nivåer samtidigt. Det konstiga med oss människor att vi sällan går tillbaka för att leta efter de gåvor vi också fick lämna när sjön sköljde. Min erfarenhet är att vi går tillbaka och letar överlevnadsstrategier när vi inte vill expandera. Då letar vi gammalt, eftersom vi är livrädda för den expansion som också får konsekvenser. Ju större expansion desto svårare val och konsekvenser. Det innebär också att vår själ blir mer och mer krävande. Det är nog detta mänskligheten är som räddast för. I själva expansionen efter en övergång så vågar vi inte luta vårt huvud i det vi ska bidra med, utan vi sprattlar och försöker gå tillbaka. Då och då förlorar jag hoppet för oss alla och för mänskligheten när detta sker. För det mesta öppnas dock mitt hjärta och andras hjärtan när vi vågar öppna för mer expansion. Då tar vi det och gör det vi aldrig gjort förut. Då öppnar vi våra ögon och ser med förundran på livet. Det innebär att vi väljer vågen att ständigt arbeta för att expandera medvetandet, det kollektiva och vårt eget som verkligen hänger ihop. Vi är alla ett i detta kollektiva expanderande av mänsklighetens medvetande.