Life wisperer
Life wisperer
Djupt rotad på havets botten
Om anden kan beskrivas som allt vatten, så är vår själ en speciell sjö och personligheten är vågorna på vattnet i den sjön eller om du så vill isflaken som flyter omkring. Kärnan i oss är våra rötter som också speglar sig i vattnet likt en näckros som aldrig släpper taget om botten. Den kärnan kommer alltid att vara samma. Från botten av sjön visar den sin skönhet. Rötterna rör sig i en stilla dans med vattnets rörelser. De får näckrosen att blomma och att vissna men den är alltid där. Ibland blir det storm men näckrosen sitter alltid fast i botten. I denna dans öppnas näckrosen alltmer, Den vi är och alltid kommer att vara visar sig i den energi som vi bär. Vi kallar det vårt ursprung. Ibland förlorar vi oss i en annan människas näckros och vackra sjö. Näckrosen sjunker då till botten i vår speciella sjö och moder jord gråter över vår förlorade själ som flyter ut i allt annat vatten. Men näckrosen ger inte upp för hon vet att förr eller senare kommer hon upp igen i sin egen sjö. Det är nu våra guider är där och puffar själen allt närmare sin kärna i sin speciella sjö. När själen är hemma i sin kärna är också vi det som den människa vi är. Då kommer vi till ro i vår sjö och upptäcker allt mer om varifrån vi kommer innan detta liv. Vi har då kontakt med allt vatten. Då lär vi oss om vår sjö och dess näckros som sitter djup fast i sina rötterna.
Vår personlighet kan öppnas i sitt rätta element, i vår ursprungsenergi som kärnan bär. Kanske är personligheten nu bara krusningar på vattnet eller alldeles helt stilla och spegelblank. Att vara life wisperer är en väg där vi möts metafysiskt inne i vår kropp och därifrån möter vi andra utan ord. De kan komma som levande själar i en kropp som vi möter fysiskt men också utan att vi möts. De kan komma från andra dimensioner, kanske från tidigare liv eller framtida liv. Det kan vara människor, djur, träd, växter och allt annat som finns att möta. Vi ser allt inifrån och kan inte alltid tala om det. Vi är sändare och mottagare. Alla vår sinnen får andra perspektiv. Vi ser inte längre med ögonen, vi känner inte längre våra känslor utan andra dimensioner. Vår intuition är klockren och inget är längre fantasier. Vi kan låna oss till en annan kropp och känna hur den kroppen känner utan att bli fångna i den kroppen. Vi har lärt oss att veta när något handlar om oss, andra och kollektivet.
Anden, andevärlden, det gudomliga, universum är olika sätt att beskriva allt vatten som kommer till uttryck genom vår själs resa. Moder jord håller vår kärna nära sin kärna och låter den blomma ut från sin ursprungsenergi som den vackraste näckros. Det är på jorden vi verkar och vi kan aldrig släppa kontakten om våra rötter. Det övernaturliga visar som är naturligt sig på jorden och i det har människan olika gåvor även om vi i grunden allesamman är en och samma kropp. När det inre bröllopet är där är allt förenat. Det bröllopet är mellan himlen och och moder jord i sin förening. Vi guidas från underjorden att gå igenom mötet med solen, månen och stjärnorna för att bli helt rena och klara när vi börjar vår vandring på denna jord tillsammans med moder jord. Jag kallar dessa guider för gatekeepers. De är klädda i alla djurens skinn, rör sig mjukt i naturen tillsammans med alla väsen.
Lifewisperer syns inte, de hörs inte men där de har varit har något nytt skett.
Så många liv
När vi öppnar för att följa våra rötter till allt liv öppnas livets spegel där allt är i totalitet med allt. De rötter som är från vår familj, från vårt land och den kultur vi föds in i, från hela jorden och från tidigare liv är en spegel av vår ursprungsenergi. Därför lever vi många liv i detta liv. I varje liv följer vi vår själ till sin kärna. Varje sådan resa öppnar oss i en ny form. En del människor stannar till slut i en form i resten av detta liv medan andra öppnar om och om igen en ny resa till en ny form. De första läser vi om och lär oss av. De senare kan vi inte lära oss av mer än att se att de ändrar form. Skulle vi följa dem förlorar vi oss själva. Deras jobb är bara att få andra att ändra form. De kallar sig life wisperer och gör inget mer än att hålla energi. De stunder när människor expanderar till ny form för att kunna bidra till livet är det vackraste vi kan uppleva. Det öppnar för kärlekskraften, ett magiskt ljus som tar oss till förmågor som inte människan på något sätt kan klara av själva. När det sker inser vi att den smärta vi haft för att öppna denna kraft är värd dessa nya steg. Det är den resan som kan ge oss inre frid och nåd. Det gör livet magiskt och öppnar livets mysterium. Vi kan aldrig veta hur det går till när kroppen expanderar till ny form. Där nere i underjorden är också allt en spegel av allt där uppe precis som allt i universum är en spegel av allt som sker här på jorden. Människan är här av skäl som ännu är bortom vad hon som kollektiv kan se, förstå och förklara. Hon är en del av moder jord och av universum precis som de båda är en del av henne. Från moder jords mitt kan vi öppna för solen, månen och stjärnorna i förening på universums himlavalv i mötet med dess mitt. När vi följer våra rötter till underjorden olika former av ljus vet vi att transformationen för oss är slut. Vi har nu påbörjat vår resa med övergångar.
“De flesta som jag nu möter som life wisperer har lärt sig att vi aldrig är eller kommer att vara samma som den vi var igår. Därför ändras alltid det som vi trott på. Det intressanta är att då är vi aldrig rädda eftersom vi långt därinne vet att vi alltid ska hamna på fötterna igen på ett helt nytt sätt. Då vet vi att allt bara är olika former av ljus men frågan är om vi kan se att det mörker som människan skapat egentligen också är ljus. Finns det då inget mörker? En bra fråga eftersom vi också möter vår skugga som är mörk. Eller är det bara en spegling av olika ljus. Försök att fånga din skugga om du kan!”
Denna förändring i synen på mörkret kan växa ur en händelse, en människa, ett väsen, en förmåga som vi har behövt skydda då det gjort så ont att inte passa in. Ibland när vi växer upp och ser vad vi gjort börjar vi döma andra och oss själva och spär då i stället på allt som vi skapar som mörker. Ja, kanske är det just så att människan skapar mörker, ett mörker som egentligen inte finns. Så en dag tar vi oss igenom en stor omvandling och kan se dess mening. Då hittar vi också i detta mörker det som vi gömt som är och alltid har varit helt och flödande i ljus. Det kan vara kärleken och annat som vi gjort förbjudet i vårt liv. Kanske har vi bestämt oss för att vi är en ond människa eller att vi inte har ett värde. Där och då börjar resan upp ur underjorden i alla dess omvandlingar och universum börjar samtidigt sin resa ned från himlavalvet för vi ska möta oss själva på jordskorpan. Med oss har vi gåvan från underjorden och däruppe väntar det som människan är på väg till. En dag kan vi se på alla våra rötter med kärlek, vördnad, ödmjukhet och respekt. Dessa rötter är ju en spegel av vår ursprungsenergi. Det är människans lott att finna sina konturer och gränser innan hon kan flyta ut och flöda i detta ljus. Det är den stora fotvandringen. På den resan har hon sina guider som leder hennes själ hem till sitt ursprung igen. Så en dag är hon hemma igen och den shamanska resan är till enda. Nu bär hon föreningen av universum och moder jord i sin själ. Det osynliga och det ursprungliga börjar att viska till henne, kollektiva av själar öppnar dörren för henne i det helande som ska ske. Inget nej inget behöver hon göra längre, allt sker som ska ske.
Steget till att bli använda av kärlekskraften är nu mycket nära för människan som kollektiv. Att bli använd innebär att vi tar emot krafter som är större än vad människan själv kan förmå. Dessa krafter kan vi inte tala om. Det går inte att beskriva dem. Vi viskar dem nu från vårt inre och därifrån kan andra ta emot dem och vi kan ta emot dem från andra. Vårt jobb är att bestämma hur mycket vi klarar av att låta oss bli använda i livets stora övergångar. När vi väljer den vägen vet vi också att vi alla människor är sammanlänkat i ett vackert mönster, så också med allt liv. I det har alla lika värde. Vi har bara olika vägar att gå för att komma till vår livsuppgift. Ingen är och kan vara ledare!
Viska, viska älskade du inte från orden utan från din kropp
"En resa i ditt inre öppnar för sanningen. Det är inte alltid som du tror, för livets källa öppnar bara olika former av ljus. Allt kommer då som det ska bortom alla illusioner, om du har modet att överlämna dig."
"En resa i ditt inre öppnar för sanningen. Det är inte alltid som du tror, för livets källa öppnar bara olika former av ljus. Allt kommer då som det ska bortom alla illusioner, om du har modet att överlämna dig."