När vi öppnar för att följa våra rötter till allt liv öppnas livets spegel där allt är i totalitet med allt. De rötter som är från vår familj, från vårt land och den kultur vi föds in i, från hela jorden och från tidigare liv är en spegel av vår ursprungsenergi. Därför lever vi många liv i detta liv. I varje liv följer vi vår själ till sin kärna. Varje sådan resa öppnar oss i en ny form. En del människor stannar till slut i en form i resten av detta liv medan andra öppnar om och om igen en ny resa till en ny form. De första läser vi om och lär oss av. De senare kan vi inte lära oss av mer än att se att de ändrar form. Skulle vi följa dem förlorar vi oss själva. Deras jobb är bara att få andra att ändra form. De kallar sig life wisperer och gör inget mer än att hålla energi. De stunder när människor expanderar till ny form för att kunna bidra till livet är det vackraste vi kan uppleva. Det öppnar för kärlekskraften, ett magiskt ljus som tar oss till förmågor som inte människan på något sätt kan klara av själva. När det sker inser vi att den smärta vi haft för att öppna denna kraft är värd dessa nya steg. Det är den resan som kan ge oss inre frid och nåd. Det gör livet magiskt och öppnar livets mysterium. Vi kan aldrig veta hur det går till när kroppen expanderar till ny form. Där nere i underjorden är också allt en spegel av allt där uppe precis som allt i universum är en spegel av allt som sker här på jorden. Människan är här av skäl som ännu är bortom vad hon som kollektiv kan se, förstå och förklara. Hon är en del av moder jord och av universum precis som de båda är en del av henne. Från moder jords mitt kan vi öppna för solen, månen och stjärnorna i förening på universums himlavalv i mötet med dess mitt. När vi följer våra rötter till underjorden olika former av ljus vet vi att transformationen för oss är slut. Vi har nu påbörjat vår resa med övergångar.

“De flesta som jag nu möter som life wisperer har lärt sig att vi aldrig är eller kommer att vara samma som den vi var igår. Därför ändras alltid det som vi trott på. Det intressanta är att då är vi aldrig rädda eftersom vi långt därinne vet att vi alltid ska hamna på fötterna igen på ett helt nytt sätt. Då vet vi att allt bara är olika former av ljus men frågan är om vi kan se att det mörker som människan skapat egentligen också är ljus. Finns det då inget mörker? En bra fråga eftersom vi också möter vår skugga som är mörk. Eller är det bara en spegling av olika ljus. Försök att fånga din skugga om du kan!” 

Denna förändring i synen på mörkret kan växa ur en händelse, en människa, ett väsen, en förmåga som vi har behövt skydda då det gjort så ont att inte passa in. Ibland när vi växer upp och ser vad vi gjort börjar vi döma andra och oss själva och spär då i stället på allt som vi skapar som mörker. Ja, kanske är det just så att människan skapar mörker, ett mörker som egentligen inte finns. Så en dag tar vi oss igenom en stor omvandling och kan se dess mening. Då hittar vi också i detta mörker det som vi gömt som är och alltid har varit helt och flödande i ljus. Det kan vara kärleken och annat som vi gjort förbjudet i vårt liv. Kanske har vi bestämt oss för att vi är en ond människa eller att vi inte har ett värde. Där och då börjar resan upp ur underjorden i alla dess omvandlingar och universum börjar samtidigt sin resa ned från himlavalvet för vi ska möta oss själva på jordskorpan. Med oss har vi gåvan från underjorden och däruppe väntar det som människan är på väg till. En dag kan vi se på alla våra rötter med kärlek, vördnad, ödmjukhet och respekt. Dessa rötter är ju en spegel av vår ursprungsenergi. Det är människans lott att finna sina konturer och gränser innan hon kan flyta ut och flöda i detta ljus. Det är den stora fotvandringen. På den resan har hon sina guider som leder hennes själ hem till sitt ursprung igen. Så en dag är hon hemma igen och den shamanska resan är till enda. Nu bär hon föreningen av universum och  moder jord i sin själ. Det osynliga och det ursprungliga börjar att viska till henne, kollektiva av själar öppnar dörren för henne i det helande som ska ske. Inget nej inget behöver hon göra längre, allt sker som ska ske.  

Steget till att bli använda av kärlekskraften är nu mycket nära för människan som kollektiv. Att bli använd innebär att vi tar emot krafter som är större än vad människan själv kan förmå. Dessa krafter kan vi inte tala om. Det går inte att beskriva dem. Vi viskar dem nu från vårt inre och därifrån kan andra ta emot dem och vi kan ta emot dem från andra. Vårt jobb är att bestämma hur mycket vi klarar av att låta oss bli använda i livets stora övergångar. När vi väljer den vägen vet vi också att vi alla människor är sammanlänkat i ett vackert mönster, så också med allt liv. I det har alla lika värde. Vi har bara olika vägar att gå för att komma till vår livsuppgift. Ingen är och kan vara ledare!