EN DAG FÖRENAS ALLT OCH ALLA
Visioner bär varje resa närmare ursprunget
En dag förenas allt och vårt jordliga och andliga jag blir samma. Det är då vi kan möta vårt ursprung i föreningen med allt. Då finns bara kärlek och tacksamhet till allt och alla. Vi är inte längre splittrade. Vi är renare, klarare och friare i kärnan av oss själva. Vi har bara ett uppdrag: att få vår själ att komma hem till vårt ursprung som är lika gammalt som vår själs resa. Varje upplevelse när själen kommer hem till dess kärna öppnas horisonten och vårt ursprung är där. Detta ursprung, som är en energi kan vi då känna i hela vår kropp. Vi kan också beskriva det som att allt är i förening. Allt är ett och det som vi hittills behövt lära oss att se som delar för att komma till helhet förlorar sin betydelse. Det magiska ljuset kan nu använda oss för större syften. Vi kan få ta emot krafter som är så mycket större än vad människan kan förmå.
När vi öppnar för visioner får vi människor det på så olika sätt. De kommer som en bild, en uppenbarelse, en syn, en förnimmelse, en sensation och så mycket mer. Vi förstår dem aldrig men vi växer med dem och till slut är den färdig. Vi kan då gå vidare. Vi äger aldrig en vision. Det är många som bär dem samtidigt men på olika sätt. De kommer till oss och är aldrig något som vi själva skapar. Den vägen tar aldrig slut. Visioner kommer ibland mycket tydligt och ibland i olika delar som tillsammans bildar en helhet. På denna sida beskriver jag tre visioner som jag vandrat de sista 25 åren; “Allt är bara olika former av ljus”, “den stora fotvandringen” och “livsviskaren” (life wisperer). Den senaste visionen är bara i sin linda. Den är utan alla tänkbara erfarenheter och öppnar oss för att möta andra från en kraft, en vibration som gång på gång tar oss bort från allt vad tro är.
Allt är bara olika former av ljus
Hon kommer emot mig där jag står med en symbol. Jag är på en resa med min familj till en plats där djungel och hav möts. Med mig har jag också en erfarenhet som jag inte har kunnat sätta ord på ännu. Under ett arbete på helt andra sidan jordklotet i Amerika hade jag mött ett ljus som jag så väl kände igen men inte kunde sätta ord på. När hon nu står där framför mig denna kvinna kan jag se hennes ljus och samtidigt är hon klädd i ganska tunga kläder färgglatt och djupt. Jag ser färgernas många djup och jag är som trollbunden av henne. Hon säger: “Denna är till dig och en dag kommer du att förstå allt vad den vill säga dig.” Nu ser jag tunneln mitt i symbolen. Jag dras ditt och då kommer en ljusgestalt emot mig. Allt förstoras och i det ögonblicket är jag i nuet i den tunnel som jag mötte i en nära-döden-upplevelse när jag var trettiofem. Då visste jag bara att in i den tunnel skulle jag vandra många gånger nu.
Allt med visioner blev tydligt för mig första gången när jag fick denna symbol. Jag öppnade igen den tunnel som jag en gång gick in i när jag hade en nära döden upplevelse. Där mötte jag om och om igen ljusgestalten som kom att visa mig livet på ett helt annat sätt. Den visade mig att det finns inget mörker bara olika ljus. Av allt levande på jorden är det bara människan som skapar mörker. Under inflytande från denna vision har jag tillsamman med andra vandrat ned i människan mörkret för att omvandla det till ljus tills de hittade sin triangel. Den resan var för mig åtta människoår men också i andra dimensioner utan tid. Tid är inte linjär utan öppnar bara mer och mer space emellan allt. Detta space kan vi aldrig se med blotta ögat, vi kan inte heller känna det och inte ens förnimma det. Det bara är utan att vi på något annat sätt än att vi bara vet att det är där. Med de människor jag var med då både fysiskt och metafysiskt lärde vi oss att det finns ljus som får oss att brinna upp och ljus som håller oss på jorden samt att det bara finns ljus i underjorden. Den symbolen öppnade mig så för underjorden för att ta mig och andra in till moder jords kärna. Så en dag kom jag till Bribris, ursprungsbefolkningen i Costa Rica. Deras symbol är en dubbelvänd kon som visar tre nivåer ovan jord och tre under jord. Där var triangel igen. Den dagen visste jag bara att resan med denna symbol var integrerad. Jag minns dagen då symbolen var integrerad i mig som den var igår. När det hände fick jag en smäll av Guds nåde och började så min vandring mellan himmel och jord. Ur den vandringen kom så småningom en ny vision, denna gång genom en uppenbarelse, den stora fotvandringen.
Den stora fotvandringen
I ett ögonblick öppnas ett tempel där alla shamaner samlas redo att starta mänsklighetens stora vandring till en ny förtrollad värld. På den vägen kommer de att vandra mellan himmel, jord och underjord för förtrolla andra så att de förlorar den de skapat sig att vara. Allt för att kunna se vem de är för första gången. Tempel är lika stort som Wimbledon-arenan i London med ett vackert halmtak som skyddar allt och alla en stund. Runt om på denna jord finns en mängd sådana arenor och inom varje arena sker nu samma rörelse. En efter en bugar shamanerna för varandra vandrande runt inne på denna arena. En vacker rörelse öppnas som går som vågor genom hela församlingen. Allt är alldeles tyst. Inga ord finns, allt är ordlöst. Plötsligt händer något. En långsam större vibration kommer som en vind som börjar att föras runt på arenan. En efter en, allt eftersom de träffas av vibrationen går shamanerna i trans och gungar med i denna vackra rörelse. Så helt plötsligt reser sig en och börjar att gå och alla andra följer efter.
I en annan dimension bestämdes för länge sedan att det var tid att börja gå igen. Den visionen fick jag för sex år sedan och jag valde då att följa denna energi och öppnade för liv efter liv som shaman. Det är en fotvandring, ingen folkvandring som vi gjort så många gånger förut på denna jord. Detta är den största fotvandring människan någonsin gått och kommer att gå. En efter en kommer människorna följa energin i denna vibration. De kommer inte veta vad det är och de kommer inte veta att de följer. Det är bortom mänsklighetens förmåga att se. Det svåraste av allt är att inse är att det kommer kräva att allt som människan självt försökt att skapa måste hon lämna nu. Människan måste släppa allt för att kunna ta emot den stora vibrationen som kommer som en vind i ett enda andetag när hon är redo. Det kommer att ta den tid som krävs och framför allt måste människan låta sig förtrollas. Då kan hon bara leva i ögonblick och därifrån göra omtag i alla relationer och möten varje dag. Vi kan bara leva ett andetag i taget. Då kan vi inte längre gå in i det kollektiva mänskliga mörkret som förgör människan. Under snart två år nu har en grupp byggt en bro över mörka vatten för att nå ett avprogrammerat tillstånd. Vi visste inte att det handlade om detta från början. Men våra guider har visat oss den vägen och nu ser vi alltmer. Det är ett mycket genuint grundande arbete som öppnar de ljuvligaste och smärtsammaste upplevelser som vi har varit med om. Arbetet handlar om att förena vårt jordliga och vårt andliga jag i ett. När dessa två förenas finns bara kärlek och tacksamhet kvar. Vägen dit kan bara gå genom människan, moder jord och universum på en kollektiv nivå. Inte en enskild människa utan just människan. I ett litet frö av vad hon är idag skapas alltfler frön som får den nya vibrationen att gro och växa. Alltfler människor samlar dessa frön nu men det behövs många för att vi ska kunna låta ett av våra frön få gro. När det kan ske, sker det bara bortom vad vi kan förklara och förstå. Det enda vi vet är att vi då är många. Jag kallar detta arbetet den shamanska vägen utan traditioner. Denna vision är nu integrerad i mig. Jag vet det för jag har fått ytterligare en smäll för att förstå att det är dags att lämna. Denna smäll gjorde inte bara ont i min själ, den var också mycket fysisk. Jag förlorade all kraft och förmåga i min vänstra arm. Kunde inte känna eller röra den. Sakta när jag så öppnat för den nya visionen, life wisperer har armen kommit tillbaka. Den får mig att växa precis som det låter: alldeles tyst utan ord. Jag sänder energi och tar emot energi i möter med människor, djur och natur men också med själar från andra dimensioner.
Life wisperer
Så står de där de gamla kvinnorna i sina ljusgestalter som bär livet. De är mycket gamla och kan välja olika konturer allteftersom de växer och tar form ur sitt ursprung. Denna gång är de mycket tydliga, inte i en bild utan i en energi. De viskar så tydligt. En viskning som fortplantar sig i form av energi utan ord. Du kan se dem puffa ut energin med små, små ljud som bara den nya människan kan höra. De gamla kvinnorna vet, de som kallar sig life wisperer – livsviskare. De bär livet utan traditioner och sägner. De öppnar för den nya människan som måste falla ned på jorden tills hon fallit färdigt. Den nya människan är ännu inte “inkarnerad” och hon behöver välkomnas. De gamla kvinnorna som lämnat historiens vinslag viskar så tyst så att nästan ingen kan höra. Du kan höra dem inne i din kropp när de sjunger en sång inne i sig som fortplantar sig med vinden. De bugar djupt för det nya livet. De gläds i tacksamhet till den röda jorden som renar allt nu. De guidar oss nu tillsammans med moder jords Gatekeepers till den nya människan i mötet med den nya jorden. I det behöver vi lämna allt gammalt som vi lärt oss för att öppna nytt.
Nu när det nya är här kan vi vila och vänta på det som ska komma. Fler och fler väljer att medvetet följa det som de inte förstår men som kommer i deras väg. Det nya kommer i embryo, kristalliserad form in i en ny födelsedimension. De nya födelsedimensioner med nya vibrationen har inget att göra med människans egen födelse. Vi kan komma till dessa nya platser när vi tagit oss igenom vår historia, våra trauman och löst upp våra överlevnadsstrategier. Det betyder att vi är hela. Nu kan vi inte längre följa någon och ingen kan följa oss. Vi följer bara nya vibrationer i mötet med oss själva när vi sänder och tar emot energi. När vi väl väljer att inkarnera för att inkarnera in i till livets viskningar vet vi att vårt jordliga och andliga jag har förenas eftersom allt är samma i den oändliga, obegränsade, eviga varelse som vi är. Från den dagen kan vi inte länge skilja på liv och död. De finns bara i olika rum och är i grunden samma. Vi kan också på olika sätt kommunicera med allt levande och dött. Allt talar till oss och vi talar till allt. Inte högt och inte med orden utan på andra sätt som vi lärt oss av oss själva. Vi översätter så detta om vi ska berätta det för andra. Den ursprungliga vägen med många olika resor tar oss tillbaka till ursprunget, den del av människan som är lika gammal som hennes själ. Med varje resa på denna väg växer vårt medvetande om detta ursprung och allt annat ursprungligt såsom djur, träd, växter. stenar och så mycket mer.
