En ny resa med Jianna

Min livsuppgift

För varje år har jag kommit allt närmare min livsuppgift. Jag brukar säga att vi lever många liv i detta liv och varje övergång kan ta oss till mer växt. Varje sådant liv har öppnat för ett tidigare liv som jag levt. Detta har jag egentligen inte haft en aning om förrän jag fick en symbol i min hand av en kvinna från Malaysia och visionen om mötet med ljusgestalten i tunneln blev synlig. Arbetet med denna symbol var till enda när jag penetrerat varje liten detalj i tillsammans kvinnas ord: en dag kommer du att först vad den betyder och vart den vill leda dig. Symbolen ledde mig till insikten att allt är ljus. Det är bara människan som skapar mörker, inget eller ingen annan. Sedan kom visionen om de stora fotvandringen många år senare och jag började att följa den vibration som skapades. Så en dag bestämde jag mig bara att till slut kalla mig shaman efter att det sista av mina shamanska liv blev tydligt i en massaker i närheten av Stoneedge. Det intressanta var att då var den resan slut! Jag visste bara detta. Vad lärde jag mig? Jag tillhörde ingen tradition eftersom mitt sätt att leva är att aldrig göra på samma sätt flera gånger. Det gäller också ceremonier och ritualer. Allt kom till sitt slut när jag följde en en person till döden och i det blev jag guidad i vad jag skulle göra. Inget har jag kunnat lära av någon annan. Allt skapas i stunden med moder jord, universum och människan. Denna resa har också gjort det möjligt för mig att gå till dimensioner och tidszoner som jag inte levt i men som öppnar andra på den väg som de går. Att hämta hem ett nytt liv har för mig inte varit någon enkel väg. Det har tagit mig till botten av mig själv varje gång och den sista gången också mycket fysiskt då den shamanen var en krympling. Inte från början men efter en massaker som dödade alla utom denna shaman. Det öppnade till för Jianna som den ljusgestalt som hon är. Nu finns hon totalt integrerad i min kropp tillsammans med den ljuskropp som redan var där. Det har öppnat mig för andra medvetandetillstånd som jag inte tidigare varit i kontakt med.

Vad lärde jag mig då som shaman? Det är en människa som har förmåga att vandra mellan himlen jorden och underjorden. Det är en människa som tar hjälp av andevärlden för att hela sig själv och andra. Det är en människa lever många liv i detta liv. Det är en människa som har sin skyddsande i underjorden och sina guider i himlen eller om du vill överjorden. Shamanen lever emellan sina arbeten ett vanligt liv. Vad det nu är. Shamanens arbeten är inte i första hand för en enskild människa utan för moder jord. Universum öppnar sitt ljus som kommer ned när det är dags för en ny övergång. Shamanen är en människa som kan öppna för andra dimensioner och tidszoner än den som hon eller han lever i just nu. Egentligen är vi alla shamaner om vi väljer att öppna den vägen på vårt eget sätt utan att följa andra traditioner. En shaman skulle aldrig berätta för en annan människa vad som den människan ska göra i livet eller vad som väntar dem. Det skulle ta bort den människans initiering som nästan alltid är en smärtsam resa. En shaman öppnar bara för att det som ska komma från andevärlden bortom allt vad ögat kan se. Det är det inre ögat som finns i hjärtat som ser. En shaman kan inte styra vad som ska komma. Han eller hon öppnar bara. 

Nu är allt detta integrerat i mig och jag låter det försvinna långt in i det omedvetna fältet. En ny resa har öppnats på denna min livsuppgift att verka mellan himmel och jord. I det lär jag mig att kommunicera på ett helt nytt sätt med själar i detta liv och i andra liv. Ingen är hemma till sin livsuppgift utan den djupaste upplevelse av den. I det stödjer alltid andevärlden. Jag är alltså aldrig ensam i de arbeten jag gör oavsett om de är för moder jord, universum eller för människan. Vad det betyder kan inte beskrivas i ord utan måste upplevas. Det har varit ett fokuserat, medvetet och hårt arbete att komma till den plats där kollektiva energier verkar genom mig. Det är bara ren kraft. 

Grace i skönhet och nåd öppnar life wisperer

När vi är i enhet utan blockeringar öppnar livet oss för att kunna bli ett med allt. Den erfarenheter växer snabbare om vi kan överlämna oss till den kollektiva själen. Överlämnandet är ren kraft, inget annat. För mig är det den högsta formen av kärlek. Ur den rena kraften kan sanningen få ett ansikte. Ur den kraften har jag min visdom. Det är skönhetens inre ansikte. Den som vet vad det är att överlämna sig är alltid i kontakt med skönhet i allt. Om vi ska kunna ta emot skönhetens kraft  och renhet behöver vi överlämna oss. Skönheten i allt tar allt större plats i mig. Jag blir häpen varje dag då jag öppnar för vad skönhet egentligen är. Det är verkligen inte som jag trodde. Ja, återigen får jag en upplevelse som inte på något sätt stämmer med det som jag lärt mig hittills. Hur ska jag kunna berätta om att skönhet öppnas för mig i mötet med människors djupaste sår. Men så är det. Det är där människan gömmer sin själ. Djur och natur har inget sår och därför är dess själ alltid där för oss att ta emot. Om vi säger att ett djur har ett sår är det bara vår projektion. De vet när de ska dö och det finns alltid en acceptans i det som ska ske. När vi lär oss att kommunicera med djur och natur så vet vi att de alltid har kontakt med det som vi människor kallar övernaturliga krafter.

NU LÄMNAR JAG ALLT JAG GJORT TIDIGARE SOM MÄNNISKA I MÖTEN MED ANDRA MÄNNISKOR FÖR ATT STÖDJA DEM OCH LÅTA DEM STÖDJA MIG. JAG LÄR MIG ATT KOMMUNICERA PÅ ETT HELT ANNAT SÄTT MED DE VACKRASTE SJÄLAR SOM VI ALLA ÄR KOLLEKTIVT. LIFE WISPERER ÖPPNAR EN TYST KOMMUNIKATION FRÅN URSPRUNGET DÄR ALLT ÄR NYTT.

Jag ser från mitt inre människor sår som de vackraste kristaller i den diamant som de är. Så också med mina barns sår som jag själv varit en del i att skapa (eller om du vill befästa). Alla människor har ett sår och det har vi med oss in i detta liv tills den dag vi möter andra som förstärker det så att vi kan öppna vårt sår och ta oss igenom detta. Försvaren hos en människa som ligger närmast vår kärna kan bara sprick upp om vårt hjärta krossas. Om vi väljer att låta oss krossas öppnas såret. Med tiden blir det den vackraste diamant. Det är för mig skönhet. När jag varit på en plats för att möta upp moder jords kärna från underjorden och ljuset från universum i helandet av platser möter jag skönhet i alla de själar som en gång var där. Jag möter då också skönhet i platsen när det får liv ur allt som varit dött. Jag möter också skönhet när själar öppnar för ett helande av en människa eller en händelse i ett jordeliv. MEN JAG GÖR INGENTING LÄNGRE FÖR ATT NÅGOT SKA SKE. DÄRFÖR KAN JAG INTE ARBETA LÄNGRE.

Min kraft

Varje dag vaknar jag med frågan: Är jag värdig detta liv? Den frågan får alltid ett svar som visar mig nästa steg och gör mig mycket ödmjuk, tydlig, kärleksfull och kraftfull. Min livsuppgift är alltid i fokus vad jag än gör varje dag, varje minut, hela tiden. Redan som barn lärde jag mig att överlämna mig, men till andra människor. Den upplevelsen har varit mycket smärtsam, men inte bara den utan också vägen ur den. Det stora genombrottet finns djupt integrerad i min kropp i meningen: det är som det är och det blir som det blir. Inget annat är möjligt. I den meningen finns en enorm kraft. Den som inte känt den kraften skulle kanske säga att det stället är kraftlöst. När det sker ler jag och vet att egot ännu har stor plats i denna människas liv.

Livet servade mig med lika mycket kraft som jag skulle ha för att kunna ta mig igenom det jag skulle ta mig igenom. När jag lärde mig att inte vara nådig, fick jag nåd att vandra vägen! Från den dagen vandrar jag min ursprungsdimension och lämnar därhän den födelsedimension som jag kom till. Från den dagen vågade jag sätta gränser på ett helt nytt sätt. Från den dagen valde jag och vågade leva mitt ljus som varit så förbjudet i min födelsedimension. Allt har sin plats! Allt är och har alltid varit precis som det ska. När vi kommer till den platsen vet vi att vi inte kan förstå och förklara allt som sker. Det tillhör livets mysterium. Många gånger har jag trott att jag vet, men ack så jag bedrar mig. Vi människor har bara ett enda val bortom alla egoistiska strukturer: att följa vår själ och den intuition som växer ur hjärtat.

De kraft som öppnas är så stark att den också kan vara svår att vara med. Varifrån kommer den kraften? Det enklaste svaret är från det oändligt obegränsade eviga ljus som både finns i universum, här på jorden och från underjorden. Det ser bara lite olika ut. När så sker överlämnar jag mig till det som ska ske. 

Mina möten med moder jord och universum

Under alla år sedan mitt första möte med moder jord när jag andades med henne för snart tjugo år sedan har jag ständigt lärt mig i nya möten med henne. Idag ser jag henne också i mitt inre som en inre bild. Många gånger i olika sammanhang har jag också fått gestalta hennes energi. Jag har gråtit med henne, skrattat med henne, satt gränser med henne, haft smärta med henne, varit i glädje med henne precis på samma sätt som jag var med småfolket när jag var liten. Redan som ett litet barn vågade jag öppna ljuset tillsammans med småfolket men aldrig med andra människor för det var kombinerat med livsfara. 

Flera uppenbarelser har talat om att människan kommer att finnas på denna jord också i framtiden om vi fortsätter att samla och så våra frön. Den bild av henne som fångat min uppmärksamhet liknar inget jag någonsin sett förut och den rör sig i olika dimensioner. Under tjugo år har jag tagit med många människor ut i naturen för att känna hennes energi. Inte direkt att lukta på blommorna utan snarare att gräva oss ned i myllan och andas in henne. För mig är berget det som först kom i min väg och öppnade sig för att vi skulle bli ett. Alla djuren som jag möter tar mig också på en resa och jag tillhör dem som talar med djur. Första gången det blev verkligt för mig när jag mötte en älg och hennes kalvar i Änggårdsbergen. Hon bad mig stoppa alla som kom på vägen så att hon kunde vandra iväg med sina små. Det gjorde jag och tack och lov för det kom flera lösa hundar. Då hade jag inte ännu börjat min resa till olika delar av världen och till olika verkligheter. 

För många år sedan mötte jag en kvinnan som talade om utomjordingar. Jag fnissade lite generat som att jag inte kunde tänka mig detta. Men så en dag fick jag en syn som totalt förändrade allt inom mig. Att det finns övernaturliga krafter det finns ingen tvekan om men om det finns varelser som utför dem är det svårare att sia om. Den dag jag förstod att jag är en varelse som är oändlig, evig och obegränsad var det inte alls svårt att öppna dörren till andra varelser i andra frekvenser. Jag har ju alltid gjort det som när jag är bland småfolket i skogen. Det är då inte heller svårt att förstå människor som säger sig komma från andra planeter. Jag själv känner inte det. För mig är det tydligare att jag kommer från underjorden och alla de osynliga varelser som finns på vår jord. Nu håller emellertid allt detta att förändras. Jag har alltid trott att den dag jag lämnar detta jordeliv som kommer jag att gå till underjorden (inte i religiös tro) som en varelse tills nästa liv. Men nu vet jag något annat. Det har har också förändrat meningen i allt som jag såg när jag var med om min nära-döden-upplevelse för över trettio år sedan. Den upplevelsen är i nuet nu i de steg som jag tar. 

Efter att tagit emot och integrerat ljusgestalten i mig så öppnas nu en helt ny väg. Jag har alltid vetat att jag har en ljuskropp, sett den hos mig och hos andra. Men denna gång har den ljusgestalt som jag såg för första gången när jag var sju år integrerats i min kropp. Jag kan inte längre välja någon annan väg än ett leva med Jianna nu. Detta har totalt förändrat min relation med moder jord, människan och universum.