Människan högre syfte i ett jordligt innehåll
Det finns olika syn på vad ett högre syfte är och vart det tar oss i livet. En del menar att vi är här just nu för att ta människan tillbaka till den plats som hon förlorade en gång. För några handlar det om att lyfta människan till en högre frekvens och i takt med detta kommer vi att se liv i andra dimensioner. Dessa uppstigningsenergier har vi då alla möjlighet att öppna för. För andra handlar det om att öppna för att kärleken ska genomsyra världen istället för makt och konkurrens. Men de flesta talar ännu inte i dessa termer utan menar bara att vi behöver hitta nya förhållningssätt som kan ändra vårt sätt att leva så att vi kan stoppa människans förstörelse av natur och miljö.
För min del förändras allt hela tiden, allteftersom de löften jag ger. Jag har genom mitt liv gett sex löften som växt ut livsavgörande ögonblick. De har öppnat för en ny livsuppgift som tagit mig allt närmare mitt högre syfte. Alla mina löften har haft ett jordligt innehåll och jag har också sett dem i jordliga bilder. Nu senast visade mig universum hur jag skulle ta mig igenom övergångar när det öppnades. I det ögonblicket ser jag jordens plattor röra sig sakta utan att på något sätt skapa friktion. Jag kan inte röra mig och står bara alldeles stilla. Sedan blir allt stilla och jordens skorpa är förändrad. När jag ser på mina fötter visar de mig vart jag ska gå för att möta det som jorden öppnat Nu är jag på väg dit!
Jag tror också att våra högre syften är olika: vi är här för att kanalisera ljus, transformera mörker, öppna för övergångar och skapa ny kunskap. Den vägen tar vår själ till vår ursprungsenergi. Jag tror också att vi alla är här för att ta mänskligheten till en annan plats på denna jord. Den platsen hittar vi inte därute utan där inne. Egentligen är nog vårt högre syfte samma, det är bara olika väg vi går. Jag skulle kunna säga att mitt högre syfte är att vara en kanal mellan moder jord och universum tillsammans med allt levande. I det behöver vi leva i totalitet med allt i varje ögonblick. Och det gäller ju alla människor men på olika sätt. Det viktiga är inte att jag vet, utan att jag följer mina löften. I grunden så vet jag egentligen ingenting.
Jag bugar för alla som har gått före mig, kanske de kan se mitt högre syfte. Men jag väljer att inte fråga utan fortsätter att vandra på min stig med ännu ett löfte och en livsuppgift: LIFE WISPERER. Varje sådan uppgift har hittills tagit mig allt närmare mitt ursprungsdimension. Jag vet lite mer om detta ursprungliga i mig. Jag gläds åt de stunder då allt är ett. De blir allt fler och stannar allt längre. Jag vet också att mina uppgifter alltid har ett jordligt fokus. Var gång är jag än djupare ned i myllan för att skapa än mer visdom. För det har jag fått gåvor och förmågor som är långt mer än vad jag förmår att förstå.
Jag har i hela mitt liv väntat på att åter bli den jag är med min livsenergi, passion och kärlek till livet, inget har kunnat stoppa mig. På den vägen har mina livsuppgifter en efter en visat sig och i dem stannar jag tills något annat kommer. För min del handlade det om att jag fått livet ännu en gång när dessa livsuppgifter blivit tydliga och öppnat mig för ett nytt livslöfte. Jag skriver varje morgon och har så gjort i trettio år. Där kan jag också följa min resa med dessa löften. Efteråt är allt så tydligt. Så en dag för fem år sedan var bara visionen där: den stora fotvandringen. Nu vandrar jag på min stig som blir allt smalare och samtidigt allt bredare.Vintersolståndet 2021 gav jag mitt sjätte löfte: att verka för livets övergångar i det kollektiva landskapet. Det följde med ett ytterligare löfte vintersolståndet 2023: att öppna den shamanska resan utan traditioner. I detta följer jag empatiska själar hem. Ja, själar i människan och att så göra kan bara ske om de möts metafysiskt i grupp. Även om jag möter en människa och dess själ så dyker alltid den människans själsgrupp upp metafysiskt. De finns bara där och jag har förmåga att se dem även om de bara är energi. Jag lär mig varje dag när jag blir använd på denna resa. Varje löfte som jag gett har föregåtts av en initiering som för mig alltid är smärtsam. Det har handlat om att jag fått livet igen men på ett nytt sätt som gör att jag kommer att leva mitt liv på ett nytt sätt.
Jag har i hela mitt liv väntat på att åter bli den jag är med min livsenergi, passion och kärlek till livet, inget har kunnat stoppa mig. På den vägen har mina livsuppgifter en efter en visat sig och i dem stannar jag tills något annat kommer. För min del handlade det om att jag fått livet ännu en gång när dessa livsuppgifter blivit tydliga och öppnat mig för ett nytt livslöfte. Även om jag möter en människa och dess själ så dyker alltid den människans själsgrupp upp metafysiskt. De finns bara där och jag har förmåga att se dem även om de bara är energi. Jag lär mig varje dag när jag blir använd på denna resa. Varje löfte som jag gett har föregåtts av en initiering som för mig alltid är smärtsam. Jag får så livet igen men på ett nytt sätt som gör att jag lever mitt liv på ett nytt sätt.
Mänsklighetens större syfte bortom vad vi kan föreställa oss
Livet har nu tagit mänskligheten till en annan dimension. Vi är på väg dit allesammans, varken vi vill det eller inte. Många kallar den kärlekens väg. Fler och fler börjar att inse och förstå att vi alla är en och samma själ och att allt vi gör påverkar hela mänskligheten. Vi börjar också att förstå att människan behöver ta sitt ansvar för sitt exploaterande av moder jord. Vi börjar också förstå att allt kan förändras bara i ett ögonblick och att det vi skapat som trygghet är bara en illusion. I det börjar vi också förstå att det som finns inne i varje människa är det som hon skapar där ute. Är det krig därinne, skapar hon krig därute. Är det avstängt därinne är risken att hon bara följer den stora massan. När den stora massan är rädd utan att ha kontakt inuti kan förödande situationer skapas. Det är så människan skapar mörker.
Den enskilda människan behöver den nya mänskan som kollektiv för att öppna en ny dörr, och en ny dörr och en ny dörr. I det kommer hon troligen närmare det ursprungliga, men hon kan inte veta. De flesta människor vill inte möta sitt ursprung för det “kommittar” och tar henne ut ur allt vad community är. Samhällen, rörelser och grupper gör oss blinda. Det är bara själsliga grupper som kan samskapa utan att normer och kulturer bildas som kan komma att hindra växt. För det behöver hon komma till en plats där ingen enda människa är utvald, där alla har samma värde. Vi är alla ett.