Ett tillstånd bortom tankar och känslor

I den ljuvligaste tillståndet av tillit så är vi bara. Det finns inget mer att göra än att följa det som kommer från livet. I de ögonblicken förstår vi också att allt som händer oss inte är någon slump, och det finns alltid ett personligt lärande i detta. Från detta tillstånd går vi dessutom hela tiden vidare till nästa transformation, utan att förstå varför. Någon i oss, för oss, hela tiden vidare. Från vårt inre vet vi att vi kommer att klara av det som vi ska klara av. Så länge vi sitter fast i vår historia gör det som händer oss, oss olyckliga. Alla våra överlevnadsstrategier slår på, och nya strategier tar form. I det är vi totalt förlorade. Så kan vi hålla på år ut och år in från alla våra tankar om hur vi är och ska agera, tillsammans med de känslor som vi sitter fast i sedan gammalt skapade i vår historia. En dag förnimmer vi att detta kanske inte bara är jag. När vi gör oss medvetna om att många av dessa strategier tar oss från oss själva, kommer livet stödja oss att öppna mer och mer av den vi är i vårt ursprung bortom vår överlevnad.

Vår överlevnadsstruktur

”Gamla tankar” kommer från vår historia och de sätter igång hela det system som är format tidigt i livet. Detta system, vår överlevnadsstruktur, öppnar alla neurotiska känslor. De som är ”inövade” utan att jag har en aning om att de är detta. Ett bra exempel på detta är: ”om jag ler så blir mamma glad och då ler jag jämt och till slut skrattar jag också när jag ler. Jag tror i detta ögonblick att jag är glad. Alla har vi inövade känslor som vi skapat från tankekonstruktioner och från vår historia för att anpassa oss och hantera händelser. Har vi ett inövat mönster som håller hela vårt liv som ständigt skapar nya strategier, ofta genom att vi försöker prestera fram förändring. Kanske ser vi att det är frid eller kärlek som är nyckeln till förändring, och börjar att öva detta utan att ha kontakt med den känslan. Förändring växer alltid inifrån och kräver ett stort mått av tillit till ett överlämnade. Det är detta tillit till livet handlar om. Vi vet alla omedvetet att livet handlar om att omvandla vårt sätt att försöka styra till ett överlämnade till livet. Egentligen finns den kusnkapen redan där eftersom vi som barn överlämnade oss till det som i ögonblicket visade oss. Det barnet var totalt öppet och kunde se livet i ett annat perspektiv.

Så en dag kommer många till den plats där vi börjar att undra vem vi egentligen är. Är jag verkligen bara den glada eller finns det mer av mig? När det gör ont börjar jag kanske att se vad jag själv gör när jag fortsätter att döma oss själva och andra. Det svåraste är nog att ta sig ur dömandet av våra föräldrar. Så länge vi är fast i det dömandet och värderandet sitter vi fast i vår överlevnadsstruktur. Det är ur detta vårt överlevnadsmönster som vi har vår identitet. Det är inte hela sanningen, vårt själv som vaknar när jag får en känsla av att jag är mer än dessa strategier tillhör också vår identitet. Detta själv har en ljus sida och en skuggsida, men långt därinne finns en kärna som står i djup kontakt med vårt högre jag. Genom självet startar vi vår upptäcktsfärd genom livet och hämtar hem oss själva. Det självet har en livstruktur, som är jag som hel.

Livet kan nu ta oss på en resan för att göra framsteg utan att fastna i barnets narcissism.  Ändå gör många detta eftersom vårt överlevnadsmönster har en stark och kraftfull skugga.

Livsstrukturen tar form

Långt inne i oss bubblar ett annat system, vår livsstruktur, den vi är i vårt ursprung bortom alla överlevnad. Detta system består av en kärna som står i djup kontakt med vårt högre jag, högre energi, gud eller vad vi väljer att kalla den del av oss. När vi kommer till detta liv går själen ned till den kärnan. Tyvärr är den resan sällan rak och händelser får oss att ”splitta” delar av vår själ. Redan i livmodern pågår denna process. Anknytningsprocessen börjar redan från befruktningsögonblicket. Den som vars föräldrar funderar på om de ska abortera detta barn skapar en spirituell splitt i så att barnet drabbas av en själsförlust. Den resan hem senare i livet, innebär att själen växer in och ned i kroppen igen. Själens splitt finns hos alla människor från händelser, brister och vi har alla anpassat oss där barnet tvingas att välja bort sig själv. Vad som än har hänt i detta barns liv så är kärnen totalt hel och ren och det är den processen att söka efter oss själv som påbörjas när kriser och traumatiska händelser sker i livet.

Resan tillbaka till oss själva handlar om att hämta hem alla de själsbitar som vi separerat oss från. Den resan, när den öppnas handlar om hur vi samskapar med livet för att bli mer och mer den vi är.     

Vi behöver skaffa oss en egen ”kartan” så att vi inte bara lever den genetiska kartan som vi har med oss i varje cell i vår kropp. Vi kan skapa vår egen karta och bli vår egen mästare från vårt gyllene barn i oss istället för att bli ett offer för det system vi är födda in i. Hur skapar vi då en frihet från de mönster som vi får med oss från många generationer? Vi kommer till detta liv med egen förmåga att hela oss själva och det helandet finns i vår livsstruktur. I den öppnar vi för att återfödas gång efter gång till detta gyllene barn bortom de trauman som vi har med oss.    

Tillit till livet

Varför allt detta i bemärkelse tillit! Omedvetet vet vi att detta är vår resa och det har vi tillit till, långt därinne. Det är vårt val! Om du inte hade kontakt med det tillståndet, skulle du inte vara i livet. Visserligen kanske du vill dö och kanske också ta livet av dig. Detta är inte du i ditt ursprung utan din överlevnad, antingen från dig själv eller från någon annan som du bär för i generationer. Du kan också bära för ett kollektiv. Detta är en farlig väg att gå, men kanske en nödvändigväg för att överleva. Ja, om du nu inte väljer att ta livet av dig, om än omedvetet. Vi kan också se sjukdom och symtom som överlevnadsstrategier när vi flyr, fightas eller går i freeze, istället för att öppna för vårt eget helande.

Det stora genombrottet i livet tillbaka till den vi är i vårt ursprung kommer ur ett uppvaknade. Vi skakas om och väljer att öppna upp för en annan verklighet. Det som egentligen är verkligheten, det andra vi levt större delen av vårt liv är bara en massa illusioner vi skapat eller tagit av andra och hela kollektiv. När vi inser det börjar resan hem till oss själva igen.

Efteråt kan vi se att vi hela tiden haft tillit till livet, till det liv vi valt, även om vi inte haft tillit till de människor vi är med och till oss själva. Något har fått oss att gå vidare och söka efter oss själva. Uppvaknandet kan ske flera gånger innan vi bestämmer oss för att denna gång så tar jag det! Det är då resan av avidentifiering och nyorientering tillbaka till den jag är startar. Avidentifieringen av tänkandet och vetandet är en öppning till mer närvaro. Mer om detta i nästa modul om näravaro.

Nu börjar resan

Det nu vi börjar resan genom alla våra trossystem som vi skapat själva och tagit av andra i vårt familjesystem och från det kollektiva. Det är nu resan igenom våra trauman och strategier helas av oss själva från vårt inre aldrig från det yttre. När jag arbetar i workshops med detta så ber vi om att vi ska få se det vi behöver få se. Vi är då hållna i en grupp som kan hjälpa oss att ta oss igenom så att vi kan överlämna oss till det som vill visa sig i en ny form. Vi sluter ett kontrakt med själen, vår egen, andras och gruppens. Själen arbetar redan för oss och vill komma ned i vår kropp och hela mer av oss. När vi öppnar en annan riktning är det dags att fira. Den mest primitiva hjärnan vår, reprilhjärnan behöver ritualer. I det systemet finns mörker och hemska minnen i sin primitiva form från egna och andras i vårt system, men också ljusa primitiva minnen i stunder av skönheten behag. Ritualer värmer oss tar oss till eldens transformation för att öppna nytt liv.     

Övning  

1) Från tilliten till livet har du nu möjlighet att stanna med alal dina rädslor. Det är från rädslorna du både tar dig till din överlevnadsstruktur och din livsstruktur. Se om du kan kan se olikheten mellan dessa två rädslor, en tar dig framåt och en tar dig bakåt i ögonblicket. Stanna i ögonblicket med dessa två olika rädslor utan att röra dig, en efter en. Från det ögonblicket vad har du tillit till?   

2) Vad ser du som din potential i ditt fortsatta växande och vad saborterar du för denna växt? Vad är det du vill förstå och kan förklara som du sitter fast i? Är det möjligt för dig att släppa taget om detta och överlmna det till något större? Hur skulle det kännas och vad skulle du då göra med den tid som frigörs som du hittills lag på ditt behov att förstå och förklara?

Tillbaka till:Co-creation in life > Tillit är ett tillstånd