Tillit är ett tillstånd

Allt du möter i livet är ditt lärande och inget är personligt, det är bara ett lärande. Därför möter vi ofta samma mönster på många olika ställen i livet för att se att det inte har med just den personen eller händelsen att göra. Livet vill bara visa oss det lärande som väntar från det osynliga. Du ser den osynliga själen i dessa händelser, ditt ego har gett den form, och din resa är att frigöra dig från det personliga för att kunna öppna dig till expansion. Ser du det större perspektivet så vet du också att det som händer är där för att du ska ta en annan riktning till ökat medvetande.

Vi har alla ett grundmönster, vårt överlevnadsmönster som vi kommer hit med i detta liv. I det mönstret ingår också allt som vi får med oss via våra föräldrar, tidigare generationer samt det kollektiv och den tid vi föds in i. Det utgör den grundplåt, både det som är välgörande och det som traumatiskt, som skapar våra illusioner som präglas oss totalt omedvetet. Från nya händelser och brister skapar vi sedan fler strategier. Alla detta bildar tillsammans ett mönster. Vi lär oss att ha tillit till detta mönster, då det är det enda vi har, tills den dag vi får en känsla av att vi är något mer och något större. Från den dagen kan vi börja att reflektera över oss själva och se oss själva från en större helhet. Då kommer vi också att se att tillit är något helt annat än vad vi trott. Det är ingen känsla utan ett tillstånd som aldrig har lämnat oss. Det tillståndet är ständigt i kontakt med den vi är i vårt ursprung, och med den livsstruktur som utgör vår helhet. Detta tillstånd av tillit har tre delar; tillit till livet, tillit till gruppen och tillit till dig själv. När vi börjar att samskapa med livet expandera vårt medvetande till en större helhet. Detta samskapande handlar om att öppna våra ögon för det vi sitter fast i och för de öppningar till verkligheten samtidigt vill visa oss från ett annat perspektiv. Då lär vi oss också att varje kris är en möjlighet att bryta oss ur vårt trossystem som vi växt in i och som vi tidigt i livet skapat själva. Samskapandet till en större helhet öppnar för transformationen. Det är vårt val att välkomna dessa kriser med glädje eller att låta dem göra oss olyckliga. En kris är en möjlighet! Från vår trygghet till livet vet vi och har alltid vetat att livet kommer att skapa traumatiska händelser och kriser för att vi ska få möjlighet att expandera. ”Om jag förlorar allt, har jag inget att förlora mer och resan tillbaka till mig själv kan börja. Det kan leda till ett liv i överflöd, inifrån inte utifrån.”

Tillbaka till:Co-creation in life