Att stiga in i mellanrummet och samskapa med livet

”När vi förälskar oss i livet och sörjer alla år vi puttat bort det, blir allt helt igen. Det är också då som vi kan knyta an till livet precis som det är, utan illusioner om hur det skulle kunna vara. Ingenting är längre som vi tror och alla våra tanke-konstruktioner blir ett minne blott. Från det ögonblicket vet vi att vi tillhör livet, inget är personligt, men vi är personliga och väldigt nära det som egentligen är livet. Nu är vi redo att födas en tredje gång, av livet. Nu är inte längre våra föräldrar eller vårt eget liv vi knyter an till, utan till livet i sig. I allt vi gör bidrar vi till livet, till allt och alla. Hur, vet vi inte alltid. Det är nu vi är redo att öppna oss för det som ska ske bortom vår person, vår kontroll och vårt ägande. Detta expanderar allas vårt kollektiva medvetande. Det är också nu vi är tillgängliga i livets transformation, för och med med andra. En resa som kostar oss mycket mer en den personliga resan. Det är nu vi blir använd av livet och utmaningarna blir fler och svårare. Det är nu livet börjar att utkistalisera sig, inte vårt liv utan livet i sig. Det är också nu vi testas av livet om vi kan verka för andra och livet bortom vårt personliga”.

Att expandera vår kraft

Allt i livet handlar om kraft, hur jag kan expandera min medvetenhet till mera kraft. När den kraften har förkroppsligats är jag i närvaro med mig själv. Kroppen är då min allierade, som kan stödja mig att stanna i nuet där ”gamla” tankar och tankar om framtiden stoppas. I mellanrummet går vi in i ett fält som öppnar mig bortom det som jag kan förstå och förklara för att kroppsligen hämta hem den del av mig som väntar för att jag ska expandera min medvetenhet. När denna expansion sker kan vi också känna den i kroppen. Vår kropp kan då klara av att hålla större och större helhet för livet. Det är i dessa ögonblick som vi är öppna för den större delen av oss som är ett med allt. Jag kallar det vår kärna och vår själ. Själen arbetar hårt för att vi ska hämta hem det vi har ”splittat” från den för att bli ett med vår kärna och därmed ett med oss själva. I det ögonblicket är vi i nuet och jag kan då släppa taget om sitt skydd, det skydd som jag har skapat tidigt i livet. Jag expanderar då min identitet och blir än mer hel.

När vi väl kan reflektera över oss själva och stoppa oss att upprepa gamla mönster kan vi komma hem till den vi är i vårt ursprung för första gången i vårt liv. Jag kan då ta mig ur sanningar som inte är mina, jag kan hämta hem mig själv från strategier för att expandera. Det öppnar för en ny personlighet, en ny identitet. Det betyder inte att den gamla identiteten tonas bort mer och mer. Det är nu inte därför vi är här i detta liv, för att komma hem till oss själva. Detta är bara en transportsträcka för att göra oss tillgängliga för livet i den kollektiva transformation som vi alla behöver öppna för. Den som kan verka i livet bortom sin personlighet kan bidra. Har vi väl börjat denna resan kan vi inte stoppa den, men vi kan lära oss att stoppa gamla tanke-konstrukturer.

Många människor fastnar i kampen mellan sin överlevnadsstruktur och den de är i sitt ursprung. Ur det skapas ett lidande, en inre kamp och ett inre krig. När vi väl gör vårt val att ta oss ur kollektiva och individuella strategier har vi öppnat för vår livsstruktur och alla gåvor vi har. Det är nu vi börjar att expandra vår kraft, människor har kraft större än de någonsin kan föreställa sig. Det är nu inget blir personligt längre och vi lär oss att verka från mellanrummet där vi är tillgängliga för livet. Det kommer att föränadra allt vi gör. Den resan kostar oss mycket mer än vår personluga resa hem till oss. Vi verkar nu för livet och ”komittar” oss för livet vad det än kräver av oss och vad vi än möter. Det gör att utmaningarna blir större och större allteftersom vår kraft expanderar. Vi kan också säga att själen tar plats i oss.

”I mörkret av din själ så kommer den växt som är du. Denna din själen söker sig hit till detta liv i din kropp för att du ska hela det mörker som den själen har att hela i detta liv för livet. Det är ingen slump att att vi är här just nu, vi som lever i mellanrummet mellan två paradigm. Vi ahr valt detta. Allt du möter genom själen är ditt lärande och inget är personligt, det är bara ett lärande. Ser du det större perspektivet så vet du också att det som händer nu är där för att mänskligheten, också du, ska ta en annan riktning till ökat medvetande.”

Mellanrummet är den plats där ingenting finns och därmed inte din personlighet. Något nytt kan därifrån växa och gör så i dessa tider. Kärleken, samskapandet och tacksamheten expanderar samtidigt som vi också inkluderar och ser människors grymhet. Vi lyckas också mer och mer lära oss vad kärlek och ondska är och skapar för livet. Ine bara mänskligheten utan också jorden befinner sig i en stor transformation. Det vi inte trodde skulle kunna hända, händer!

Corona skapade ett mellanrum där något nytt håller på att växa. Frågan är nu om vi kommer sluta cirkel till transformation, eller om vi släpper i sista minuten. Dår ramlat vi tillbaka till ”ruta ett” igen och en ny situation skapas för att vi ska kunna ts oss igen. Det sorgliga är att det kommer att göra mer ont och under tiden kommer vi att lida.

Precis på detta sätt är det med oss människor vi fastnar i kampen istället för att at transformationen som väntar i mellanrummet till en större helhet, till en högre energi. Om vi gör det kan vi inte heller bidra till mänsklighetens transformation. Jordens transformation är inte upp till oss att kunan stoppa. Jorden kommer att göra den med eller utan oss.

Vårt uppdrag som människor nu är att börja samskapa med livet, inte utifrån det perssonliga intresset, utan från vårt bidrag till det kollektiva medvetna. För min del gör jag det genom att stå i min fulla kraft och min värdighet för att i grupper öppna för att hela gruppen ska komma till en högre energinivå. Gruppens i sig öppnar för att bidra till det kollektiva omedvetna. Dess medlemmar ”får på köpet” också en expansion under förutsättning att de kan överlämna sig och verka bortom sin person. Det är inte längre jag/mig, utan oss det handlar om. Fler och fler behöver ”komma med på det tåget”. Det är också då vi är tillgängliga för andras transformation. Därför har jag tillsammans med dem som kommer en ettårigt utvecklingsprogram där deltagarna gå i lära, i bemärkelsen att bryta igen till sin livsstruktur och öppna för högre energi. Då kan de vara tillgängliga för andra människors transformation till högre energi i djup grundning. Jag kallar det senare jordlighet. Vi behöver både andlighet och jordlighet. I vår kropp går vi emellan dessa två och då oh då förenas de.

Övning

Mitt förslag är att du går ut i skogen och samllar kottar i en mängd. Finns sedan en plats där du sätter dig i lugn och ro. Sortera kottarna efter de som är vackrast, näst vackrast osv. I fem lika stora högar. Sedan väljer du en av dessa högar att symbolisera vad som väntar i mellanrummet. De andra fyra högarna får symbolisera olika överlevnadsmönster som du har. Skriv ned dina värderingar om dem. Vad är det du ser?

I en ritual som du själv gör på ditt sätt på plockar du bort alla värderande ord om de kottar som symboliserar melalnrummet, en efter en, så att de blir rena. Säg att du t.ex. har tre kottar så gör du en ritual för var och en av dem, på oliak sätt. DE tre kottarna du tar med dig under en veckas tid i din ficka. Då och då känner du på dem. Var förundrad och uppmärksam på vad som händer i dig när du tar på någon av kottarna i din fickan. Skriv ned ditt lärande varje dag? Efter en vecka samlar du det – vad ser du?

Tillbaka till:Co-creation in life > Närvaro i nuets kraft