Kroppens upplevelse och ommöblering i expansion

Jag har inte arbetat med många människor eller grupper som inte försökt att ge upp sin expansion efter en övergång. Det är sorgligt, men också så sant. Det gör att vi, var och en behöver bestämma oss för att stanna, stoppa oss och så sakta gå vidare. Det är enda vägen till den expansion som nu väntar, den expansion som ommöblerar allt. Inget kommer att bli som det har varit.

Människans enorma kraft

Den svåraste övergången är när vi föds till livet. När vi verkligen ser vilken kraft vi har och hur vi är ämnade att använda den. Människor har så mycket kraft, större än vi kan ana. Vi är bara helt livrädda att ta emot den. Har vi väl valt att öppna dörren till att födas till livet kan vi tyvärr inte gå tillbaka längre. Nu kommer liv efter liv att ta oss vidare till allt större expansion. Å snälla skjut inte dina läromästare! Och om du har gjort det så har du ett stort ansvar att hämta hem det som du då gjorde. Tro mig, jag vet av egen erfarenhet! Du har sökt dem för att de ska ta dig igen det vackraste livet har, det som vi människor är så livrädda för: VÅR KRAFT.

Det räcker att de som inte väljer denna resa försöker döda dem som väljer sin och livets kraft, så varför ska också du som väljer denna väg skjuta den som har investerat massor för att få dig att bryta igenom. Jag tillhör dem som idag har barmhärtighet med alla och vet att det finns nåd för alla som väljer att ta sitt ansvar. Därför kan jag stå kvar en stund även om någon försöker att skjuta mig. MEN BARA EN STUND.

Så möter jag också dem som ärar mig och låter mig ära dem. Detta är en lång resa att komma till den platsen i relation till andra människor. Det innebär att ingen av oss projicerar något. Vi respekterar varandra utan att dra in varandra i våra processer. Under alla år som jag följt människor till mer expansion så är ändock de flesta i en förmåga att hämta hem sig själva utan dömande, jämförelse och projektioner. Om någon ärar mig så ärar de samtidigt alla mina läromästare. Utan dessa läromästare hade jag inte varit den jag är i dag. Det svåraste vi människor har är att höra den sanningen som vi inte vill ha. Den sanningen är det enda vi ska ha för att kunna födas av livet. Min önskan är att du vågar möta den som vågar göra detta i mötet med dig, den som din själ letar upp. Det är så du erövrar din kraft, inte genom att någon stryker dig medhårs.               

Att skapa en ny personlighet

Det tar låg till att skapa en ny personlighet efter en övergång. Det är nu hela kroppens materia kommer att lösas upp och ommöbleras i hela kroppen. Mellanrummet, är det space som öppnar för att vi ska kunna göra denna ommöblering gång på gång resten av vårt liv. Mellanrummet är vår gåva. Hur ska vi kunna födas om det inte finns ett mellanrum! Hur ska vi kunna ta igenom ur födelsekanalen vi inte tillåter oss att samla all kraft till en pil! När vi samlar ihop oss blir allt inne i kroppen i kontraktion. När vi tra oss igenom och expansionen öppnas släpper allt. Det ger tillfälle till ommöblering om vi är förundrade och nyfikna på det land vi nu föds till inne i oss. Undrar vad allt kommer att hamna nu! Undrar vad jag får för form denna gång! Undrar vad jag ska lära mig nu! Vi lär oss att gå igen, men på ett helt annat sätt än tidigare. Vi lär oss att se igen, men på ett helt annat sätt än tidigare.

Det intressanta är också att vi inte har något att jämföra med eftersom vi redan har glömt hur vi gick förut. När vi vet detta. Så vet vi också att vi inte kan jämföra vårt liv med någon, inte heller låta andra göra så. Det är skört och så nära, så avskalat och livsberikande. Varje övergång leder till mer expansion. De två stora övergångarna vi har i livet; hem till oss själva och hem till livet kommer att pågå resten av vårt liv. Har vi väl tagit oss igenom övergången till livet och låtit den ta sin plats så kommer den alltid komma före övergången till oss själva. Det innebär att när vi bidrar till livet öppnas mer liv som är för alla, också för oss själva.

Varje relation vi är i bidrar till livet och till vår egen växt. Vi kan aldrig mer bli narcissistiska och ta något personligt! När vi är på denna plats så vet vi detta, även om andra tror att vi är narcissistiska. Vi vet, och den som tagit sig igenom vet!

Vi drar då inte längre in andra människor i vår egen process, den tar vi med oss i dialog med vårt högre jag. Vi behöver inte heller bevisa något för någon, inte ens oss själva. Nu möter vi dem som också går på denna väg. Kampen är slut! Det betyder inte att vi inte kommer hamna i smärta. Varje övergång och efterföljande expansion innebär smärta!  

Övning

Blunda och föreställ dig att du öppnar ditt hjärta för din vision. Det som är en vision som tillhör livet och som kommer att öppna det du ska bidra med till livet. Du behöver inte veta vad det är, bara lita på att det finns en vision som kommer att öppna sig för dig en dag. Att det är en vision vet du eftersom när den är där så är det det minsta du vill i ditt liv. Glöm inte det! låt det som ska komma nu nä du blundar och se om något vill uppenbara sig. Kanske får du en bild eller ett ord! Kanske får du musik eller en ton! Ja lita på det som kommer och säga till dig själv att när resten kommer så tar jag emot. Den dag du är redo kommer visionen. Be dig själv att ha tillit att så ska ske.

Tillbaka till:Co-creation in life > Expansion av medvetandet