Bortom vad vi kan se med blotta ögat

Vilken glädje att möta sanningen! Jag ler i mitt inre på den resa jag hittills tagit, vilken gåva att kunna integrera tre nivåer av sanning till livet bortom vad vi kan förstå och alltid förklara. Det öppnar för det som vi inte kan se annat än med vårt inre öga: vårt hjärta. Det som du möter i det jag nu skriver om i denna modul kan uppfattas som abstrakt, men för mig är det mycket konkret. Jag ser och jag ler ifrån mitt hjärta. Sanningen öppnar ett nytt språk och en ny materia som skapats från varje människas energi att kunna kommuniceras med världen. Det språket är bortom ont och gott, egot och själen, mörker och ljus, maskulint och feminint etc. Detta är inte alltid lätt att ta till sig intellektuellt. Kroppen gör det dock, eller ska vi säga den del av vår kropp som är i kontakt med vår livsstruktur: vårt hjärta. Sanningarna vi öppnar för äro tre, från tre dimensioner.

De tre sanningarna

Den första sanningen handlar om att ta ansvar i de viktigaste relationerna vi har med oss själva på vår personliga resa, relationen till: vår historias övergrepp, övergreppet på oss själva och övergreppet på andra. Ordet övergrepp kanske låter hårt, men så fort vi inte är i vår livsstruktur så är det ett övergrepp på den vi är i vårt ursprung. När vi är vuxna har vi alltid ett val att ta oss till vår livsstruktur för att läsa upp de inre övergreppen. När vi var barn hade vi däremot inget annat val är att överge vår livsstruktur. Denna sanning kallar jag vår relations sanning. Den andra sanningen handlar om att lära oss att leva bortom normer och värderingar för att se sanningen på ett helt annat sätt. Här möter vi oss själva från en plats som är helt ny och kommer att få oss att se på livet på ett helt annat sätt. Då möter vi oss själva från vår livsstrukturs sanning och det kan öppna våra inre ögon för gruppers och kollektivs sanningar. Sanningen är då aldrig vad vi tror. Denna sanning kallar jag sanningen med stort S. Den tredje sanningen (om den nu är den sista) öppnar för liv och död till en ny födelse, om och om igen. Då inser vi också att vi måste gå till botten av ondskan, för att kärlek åter ska kunna flöda. Vi behöver se ondskan i vårt system. Jag tror också att det är det vi håller på med på en kollektiv nivå, och än så länge sätter vi inte etiketten ondska på det som verkligen är ondska. När vi kommer till botten kanske vi lär oss att se på livet bortom det vi kan se med blotta ögat, från ett öppet hjärta. Låt dig inte luras av att ett öppet hjärta är samma sak som kärlek. Det är mycket som vi inte förstår som vårt hjärta kommer att le till i livet. Förutsättningarna är tre; självkärlek, jordlighet och kraft som en spjutspets till moderjord. Det är så vi föds om och om igen, i nya lager i dessa tre. Denna sanning kallar jag nålsögats sanning. Den sanningen öppnar oss för vårt beslut att aldrig kompromissa sanningen med stort S, inte för någon, något eller för livet. De två senare sanningarna: sannigen med stort S och nålsögats sanning kommer jag beskriva mer i de två kommande lektionerna. Nu ger vi oss i kast med vår relations sanning.

Din sanning du skapat för att skydda dina gåvor blir din personlighet

Vi människor vill alltid skydda vår personlighet, och många av oss gör det till vår livsuppgift. När någon börjar att krafsa på sanningen så är vi till och med beredd att mörda. Detta är inte särskilt konstigt eftersom den sanningen är det enda vi har, tror vi. Det behövs något som får oss att vakna för att vi ska ta oss igenom till den verkliga sanningen. DET ÖPPNAR FÖR VÅRT UPPVAKNADE OCH DE FRÖN SOM VÄNTAR PÅ ATT TA OSS TILL DEN VI ÄR I VÅRT URSPRUNG. För mig har den resan tillbaka varit smärtsam och jag har tagit mig ur de relations sanningar som jag skapat genom tre olika ”smällar”. Ur dem föddes jag på nytt, på ett helt nytt sätt. Jag har därför ändrat min personlighet tre gånger, utan att för den skull förtstå det i tidens ögonblick. Den första gången när jag var 33 år, då jag blev lämnad höggravid och mitt inre barn vaknade. Före detta hade jag flera kallelser, men lyssnade ej. När barnet åter gjorde sig hörd började jag mitt sökande för att öka min medvetenhet. Det skapade en inre kamp som växte (så är det för alla som levt sin överlevnadstruktur. När själen öppnas blir det en inre kamp). Jag lärde mig mer och mer om sanningen i relation till min historia, mig själv och andra i mitt liv. Samtidigt var det en kamp i mig då en del av mig vägrade att se sanningen, utan ville istället stanna i den sanning jag själv skapat. Den andra smällen kom när jag var 42 år, då jag fick kicken, sedan cancer och då öppnade jag till slut min historias hela sanning. Kampen var slut och jag valde att leva här och nu. Jag visste ju inte om jag skulle leva imorgon. Jag valde livet och detta var mitt största uppvakande, som handlade om liv och död. Nu valde jag att använda all tid jag hade att växa nedåt och inåt. Från den dagen har jag varje dag börjat med att gå inåt, processa mig själv och öppna för nya insikter och nya ”liv”. Jag har tagit mig ur min historia, och tagit ansvar för de jag satt fast i. Det öppnade mina möjligheter att kunna ta ansvar för vad jag gjort mot mig själva och andra. All detta har jag skrivit om i en bok som jag skrev på engelska ”I know a woman”. Den tredje smällen kom när jag var 60 år och tog mig ur ett kollektiv och till slut vågade möta botten av ondskans kraft. Nu var inte bara kampen slut utan också hela mitt överlevnadsmönster, som till fullo krackelerade. Den resan har jag beskrivit i mina bloggar under två år. Idag lever jag i nuet från förundran till varje dag, och det gör att jag kan stoppa mig när jag värderar. Att leva ett värderingsfritt liv är så konkret. För mig är det de värderingar vi människor har som är abstrakta. Då och då ramlar jag tillbaka igen, men jag tar hela tiden nya tag. När jag tog mig igenom de relations sanningarna jag skapat kom sanningen med stort S som tidigare varit dold för mig: Allt har varit precis som det skulle vara i mitt liv, från den dag jag blev till. Jag har valt att följa det som har kommit i min väg i livet och tagit mig igenom det jag skulle möta. Det är nog därför jag aldrig satt upp mål för och i mitt liv. En djup tacksamhet har öppnats på ett djupt plan. Nu ser jag att jag följt min inre vägledare i hela mitt liv. I mitt ”nya liv” är att det just de människorna som inte har mål som kommer i min väg, och vi talar samma språk.

Våra relations sanning

Vi har tre relations sanningar att ta oss igenom (se bilden ovan). I varje av dem möter vi olika lager av sorg, vrede, rädsla och avundsjuka, men också glädje, medkänsla och kärlek när vi tar oss ut. Det är som att gå in i en mörk grotta, möta oss själva och våga gå till ljuset som väntar. När alla dessa känslor transformeras och flödar fritt är bara vårt ansvar kvar. Den första relations sanningen; att se vad andra gjort mot oss handlar om att ta oss igenom dömandet och värderandet. I detta arbete får vi möjlighet att möta skammen av hur vi håller oss kvar i det som andra gjort oss för att kunna fortsätta att döma dem. Den andra relations sanningen: att se vad du gjort mot oss själva innebär att vi tar vårt ansvar för allt utan att ”koppla det” till vår historia. Nu gör vi något annorlunda som vi aldrig gjort förut. Allt vi gör mot oss själva idag är vårt ansvar oavsett vad det kommer ifrån. Den tredje relations sanningen: att se vad vi gjort mot andra öppnar för att vi ska kunna göra färdigt vad vi har kvar i alla relationer så att vi kan bli fria. I det arbetet behöver vi också söka upp dem vi inte avslutat med eller vänta på att de ska söka upp oss. Vårt val! Gör vi inget så är dessa personer kvar i oss. Vill de inte möta oss så har vi gjort vad vi har kunnat. Sanningen med sort S kan inte uppenbara sig förrän du tagit dig igen dessa tre. Det är ett arbete vi gör gång på gång i livet. När vi öppnar våra ögon så vet vi vad som är sanningen.

Sanningen är där när vi är redo

När vi arbetar med konceptet Space in between expanderar vi vår medvetenhet för att öppna dessa sanningar från en annan plats i oss. När det är tillräckligt med space kan vi se vad som står emellan och öppna för den energi i oss som alltid vill hela oss. Vårt uppdrag är att stanna i nuets kraft och sanningen kommer ofta bortom vår förståelse. Vi låter den bara komma som den gör: i inre bilder, ord, energi och förnimmelser. Vi stannar bara med detta och låter det som ska visa sig, visa sig. Så en dag så är allt klart och tydligt och insikten kommer som en blixt från klar himmel. Vi tar emot den, även om det inte är som vi vill.

När vi vågar vara sanna mot oss själva och ta oss ur dessa tre relations sanningar så öppnas mer av vår livsstruktur. Ingen kommer undan. Vi fastnar ofta i skammen från vår historia. Det är det som tar oss till terapi. I terapi får vi lära oss att möta oss själva och hämta hem det vi skäms för. Då är vi redo att också möta den sunda skammen, den skam som gör att vi skäms för vad vi gjort mot oss själva och andra. Det är först när skammen från historien och den sunda skammen förenas som vi kommer närmare vår livsstrukturr, den livsstruktur som finns bakom vår överlevnadsstruktur (vår blåkopia). De strategier vi skapat i vår blåkopia skyddar den vi är. Någon utifrån ska inte kunna och kan inte komma in till den egentliga sanningen, den är för oss att erövra i ett inre arbete. Den är bortom det vi tror och knappast något vi alltid kan prata om.

En personlig relation en nödvändighet

Det är när jag följer människor, som ber mig, till den egentliga sanningen som andra människor kan tycka att jag är crazy. Det är få som från början förstår mig. Efter en tid med mig och egen erfarenheter från ett arbete som jag inte styr, förstår de flesta mig. De andra som inte vill och kan göra detta väljer en annan väg. Det är så livet är, vi finner de vägar vi ska för att hela oss själva. I grunden är det bara vi som kan göra oss själva hela. Vi behöver bara någon annan i en personlig relation för att ta oss igenom till vår livsstruktur som väntar, första gången. Någon vi kan lita på som är beredd att pusha oss över, när vi ber om det. Sen börjar vårt eget arbete inifrån och ut. Den resan är ensam. Jag brukar kalla detta ett genombrott. Därför möter jag ofta människor i min ettåriga utbildning som behöver en puff till den sista pusselbiten, för att bryta igenom. Nu väntar deras eget koncept!

Den fortsatta resan är ensam

När vi bryter igenom får vi möjlighet att öppna våra ögon från insidan och se på världen inifrån. Från den platsen vet vi vad som är den egentliga sanningen i mötet med andra människor, händelser och hela kollektiv. Jag ler igen från insidan när jag inser så lite jag vet och hur livet öppnar mina inre ögon för fler och fler sanningar. Långt där inne vet vi alla vad som pågår. Jag skulle aldrig tala till fler än de som väljer att gå en stund med mig om dessa sanningar. Och jag vet hur sanningen i min historia bara var där en dag och väntade bortom det jag inte ville se. När den sanningen sen blev hel, blev den en gåva. Jag vill beskriva det som att transformation är att öppna för den ”egentliga sanningen”, och den är bortom ”vad blotta ögat kan se”. Så är det i varje steg jag tar idag, jag ser jag ler och så tar jag mig igenom och så väntar jag tills ”Sanningen” med stort S kommer. Den behåller jag för mig själv, för det mesta, och det är från den jag gör mina val. För mig personligen har det handlat om att jag har sagt JA till det som skulle hända i mitt liv. Från den platsen kan livet visa mig gåvan i den händelsen som är unik för mig och alla de människor som varit med om liknande händelser. Vi är alla så sammankopplade som ett kollektiv på den resan. Det är ur detta arbete arketyper och myter förändras om vi klarar av att inte döma dem.  

Att plocka hem vår energi

Väljer någon att gå i lära hos mig öppnar vi fältet ”Space in between”, om och om igen. För mig så är jag idag i detta fält i hela livet. Det var först sedan jag lämnade mitt terapeutiska uppdrag och valde att gå denna väg som sanningen har öppnat sig än mer. Jag behöver samtidigt hålla min terapeut i mig i schack, så hon inte poppar upp igen. Det är hon som riskerar att hjälpa genom att stanna med andra i de tre första sanningarna. Ofta stannar vi alltför länge i vad andra gjort mot oss, så också gjorde jag, och det gör att vi förlorar vårt egentliga syfte. Jag ser också att det är nödvändigt, men bara för en stund. I den sanningen får vi se och genomleva alla våra känslor så att de kan börja flöda fritt igen. Det är i den fasen vi kan om vi vill öppna för det som komma skall. Då lär vi oss mer och mer att stanna med fakta utan att värdera och döma, när något händer. Då slutar vi att att ta energi av andra och lägger vår egen energi hos andra människor, händelser och hela kollektiv. Livet handlar om att plocka hem vår energin till oss själva igen, och då kan vi aldrig ta av någon annan. Det vi har tagit ger vi tillbaka. Allt är energi, ja nästan allt! Varje dag behöver vi ta våra steg genom att lära oss att behålla vår energi.

För min del så tog jag energi genom att bära för andra och jag lät andra bruka mig. När så den möjligheten var stängd för mig och för andra ändrades hela mitt förhållningssätt till livet och hela min personlighet. Det har påverkat alla min relationer som antingen förändrats eller så har jag avslutat dem. De som jag inte längre var villig att bära för lämnade också mig. De relationer jag har idag har kunnat transformerat där vi villiga att gå vidare och lära. Det vackra är att så är det också med min mor som är i livet och i den familj som jag själv bildade med min exman. Varje dag blir jag förundrad av vilket arbete vi gör, om och om igen. Idag är vi mer öppna från vårt hjärta, mer än vi någonsin varit, och vi kan också börja tala om vad som håller oss samman;sanningen. Detta är nog det största som har hänt mig i livet, all denna tacksamhet och respekt jag får uppleva i min familj och att alla förändras hela tiden.

Vi samskapar med andra

De som finns i i mitt liv just nu är jag jämbördig med och vi skapar liv tillsammans. Det är så vackert att se hur detta samskapande kan öppna mera liv. Så är det i familjen, med vänner, kollegor och dem som kommer till mina workshops och utbildningar samt den ettåriga utbildningen. I allt finns ett skapande som är större än oss var och en. I varje aktivitet tar vi först oss igenom våra relations sanningar för att öppna för de två andra sanningarna; Sanningen med sort S och nålsögats sanning. Det sker i små händelser som det är så lätt att missa. Det är så livet växer och så en dag är vi bara där. Vi människor har då inte ord, vi säger bara wow, gråter av tacksamhet eller ler. I början så har vi svårt att acceptera vad som sker.

Ett nytt fält

Det fält som nu öppnats i ”space in between” har jag låtit några beskriva och dess ord kommer: *Jag kan inte kontrollera vad som händer och då öppnas något i mig som tar över min kropp till en ny öppning som jag aldrig skulle ha gjort själv. *Jag kan inte stoppa arbetet, även om jag försökte i början. Nu har detta arbete tagit mig igenom mitt livs största trauma och jag är som nyfödd. *Jag fick en första känsla av att vara ett med mig själv. Först tog det mig till en maktlöshet som jag vägrat acceptera och så släppte allt och jag fick uppleva det vackraste i mitt liv; jag blev en enhet. Kärleken svämmade över. *Det är en stor förändring från det arbete jag gjorde tidigare med Marie för flera år sedan. Jag förstår nu att ett nytt fält öppnats, när jag ser Maries förändring. Vilken resa hon gjort. Jag upplever att arbetet tar oss till en större enhet och helhet. Det är mycket liv, kärlek och så respektfullt. *Jag har äntligen kommit i kontakt med min kropp och öppnat för den närhet som jag var så rädd för och det öppnade i sin tur min enorma kraft. Den kraft som jag trodde jag skulle göra mig av med och istället söka mig till harmoni.

Övning

Hur ser du på din sanning? Är du beredd att överlämna dig till ett fält, en energi, som kan ta dig närmare din sanning? Blunda och gå in i dig själva. Föreställ dig själv att du är på en marknad med en massa stånd. Vad ser du att de säljer här? Så ändrar du perspektiv. Vad finns emellan alla stånden se hur rörelsen är där? Hur ser det ut på olika platser på marknaden och vilka människor möter du i dessa rörelser? Vad väcker det i dig? Nu bestämmer du dig också för att se vad som sker emellan alla människor som rör sig på marknaden. Är det något särskilt du ser? Vad händer med dig nu? Där stannar du. Så lyfter du blicken och ser helheten av denna marknad. Vad ser du? Skriv ned och ta detta till nästa lektion.                      

Tillbaka till:Space in between > Sanningen är det enda som bär