Ingrid Marie Fridolf

Vem är jag som skapat konceptet ”Space in between”

Min livsuppgift

För varje år har jag kommit allt närmare min livsuppgift. Jag brukar säga att vi lever många liv i detta liv och varje övergång kan ta oss till mer växt. Jag är nu inne på mitt tionde liv. För mig är det inte någon slump i vad jag gjort i livet och under de tre sista åren har allt blivit tydligare. Det finns en tydlig ordning och en röd tråd i alla de olika koncept som jag öppnat för i mitt professionella liv. Alla har de handlat om mellanrummet. Mina affärer dvs. det jag har att ta mig igenom i detta liv har alla tagit mig till ”mellanrummet mellan liv och död”. Till slut förstod jag och öppnade för konceptet Space in between, och nu blev mellanrummet en gåva till livet istället för en överlevnadsstruktur som den var i min barndom. Nu förändrades också mellanrummet till en plats där mer liv skapades. När visdomen från min livsresa var tillräcklig, kunde livet visa mig vägen till det syfte som jag levt i många liv: att följa empatiska själar hem till sin livsuppgift. Vad det betyder kan inte beskrivas i ord utan måste upplevas. Det har varit ett fokuserat, medvetet hårt arbete att komma till den plats där det gudomliga och moder jord verkar genom mig. Det är bara ren kraft. Det är enkelt, kollektivt och medvetet när vi hittar vår stam. För mig är det magiskt.   

Mening och passion

Meningen och passionen i allt det jag gör har en kollektiv approch, att öppna för att flera ska bidra till livets och samhällets förändring in i det nya paradigmet. Jag kan bara göra min lilla bit och jag kan stödja andra till sin. Det gör jag genom att andra blir sin egen auktoritet och öppnar för sin livsuppgift. Jag kan bara stanna utanför den dörr som personen öppnar, för att han eller hon, i den vetskapen, ska kunna stanna i sin kropp. Min inre läromästare visar dem vägen till deras inre läromästare. Allt handlar om kropp!!! För att komma dit måste vi hitta hem till vår kärna, för första gången. När det sker är allt magiskt. Gör vi det tillräckligt många gånger kommer vår personlighet tillsammans med vår själ komma allt närmre vår kärna. När vi är en enhet, en enda kropp utan blockeringar, öppnar livet för att oss att kunna bli en enda kropp med alla. Den erfarenheter växer snabbare i grupper om medlemmarna kan överlämna sig till gruppen själ och därmed den kollektiva själen. Gudomlighet är ren kraft, inte annat. För mig är det den högsta formen av kärlek. Ur den rena kraften kan sanningen få ett ansikte. Om vi ska kunna ta emot den behöver vi ta ansvar, ansvar och ansvar på individuell och kollektiv nivå. Jag blev, och många med mig, så förundrad och förvånad när kärnan öppnades. Det var verkligen inte som jag trodde och jag är djupt tacksam och stolt. Varje dag jag vaknar ställer jag mig alltid frågan: Är jag värdig detta liv? Den frågan får alltid ett svar som visar mig nästa steg och gör mig mycket ödmjuk, tydlig, kärleksfull och kraftfull. Min livsuppgift är alltid i fokus vad jag än gör varje dag, varje minut, hela tiden.   

Min visdom och kraft

Jag har också erfarenhet av att sitta fast och tagit mig ur i många överlevnadskomplex som också finns i min familj och i det samhälle jag lever. De två viktigaste var syndabockskomplexet och orakelkomplexet, men nu också hjältekomplexet. Syndabockskomplex öppnar för att bära för andra så att de inte behöver bära sitt mörker. Detta komplex har vi också i samhället. Vi letar syndabockar så att vi inte ska behöva ta ansvar. Orakelkompexet handlar om att vi fastnar i att det finns särskilt utvalda som är andliga och har magiska krafter och till dem går man för att få vet om livet. Hjälptekomplexet handlar om att vi gör oss till ”bloddonatorer” som attraherar vampyrer. Vi ger på helt fel sätt och till fel personer. Vampyrerna, som jag också skulle kalla narcissisterna, tar med glädje och till slut blev vi dränerade. När vi kan se och verka bortom dessa tre, bär vi inte, lyssnar på vår egen inre vägledning eller lämnar vampyrerna därhän.När jag tog mig ur dessa komplex blev jag fri. Det gjorde att jag kunde lösa upp mina försvar som skyddade allt som jag tidigt i livet gjort förbjudet. För mig var dessa fyra förbjudna livsgåvor: saninngen, kärleken, kraften och andligheten. Idag ser jag dock att jag i hela mitt liv verkat från dessa även om de var förbjudna, om än omedvetet. Idag är mina steg mer medvetna i det jag överlämnar mig till. Så länge vi har försvar kommer vi inte kunna öppna för den vi är i vårt ursprung. Vi gör alla så gott vi kan, det viktiga är att vi tar oss igenom. Bortom förvaren finns platsen av ingenting, där något nytt kan växa bortom vår kontroll. När vi är redo tar livet oss dit.       

Visdom växer ur resan igenom vår överlevnadsstruktur med olika mönster (komplex) som vi skapat tidigt i livet. Den växer också ur vår erfarenhet av att ta oss igenom försvaren, det som skyddar vår kärna till ”dödagar”, I varje transformation (som jag också kallar ett nytt liv) hämtar vi hem våra själsbitar som vi ”splittat” av och gömt för att skydda vårt allra heligaste. Då blir vår livsstruktur, som var där från början, än mer tydlig och vi kan gå ut med våra gåvor på ett helt annat sätt. Vi vet då mer tydligt vad vår livsuppgift är. Jag har en enorm kraft och den kommer ur min livsstruktur och var given från början. Livet servade mig med lika mycket kraft som jag skulle ha för att kunna ta mig igenom det jag skulle ta mig igenom. En del av min livsuppgift är att säga sanningen, vad det än må kosta mig. En annan del är att verka på en kollektiv nivå i allt som jag gör, både från det jordliga och det gudomliga, så att dessa kan bli ett. En tredje är att låta mig bli använda av det gudomligas och moder jords kraft. När jag inte längre var nådig, fick jag nåd! 

Grace öppnar nådens rum

När sanningen har fått sin plats värderar och dömer jag inget. Allt har sin plats! När vi kan förlåta oss själva, alla som gjort oss illa och alla som är vilse i livet öppnas vägen till försoning och nåd. Allt är och har alltid varit precis som det ska. När vi kommer till den platsen vet vi att vi inte kan förstå och förklara allt som sker. Det tillhör livets mysterium. Många gånger har jag trott att jag vet, men ack så jag bedrar mig. Det som är sanningen kommer alltid när jag minst anar. Fortfarande är intuitionen inte värd något i dagens samhälle, samtidigt som vi vet att det är vägen till vår kollektiva själ. Från mitt hjärtas smärta ser jag också att de intuitiva transpersonella arenor som jag valde att delta i också söker legitimitet i det gamla paradigmet normer och värderingar. Vi människor har bara ett enda val nu, bortom alla egoistiska strukturer, att följa vår själ och den intuition som växer ur hjärtat. Jag har inget att förlora och är beredd att förlora allt. Jag lever idag naken från min själ och har ine heller något jag behöver skydda längre. När så sker blir vi människor inte sårade längre. Sår växer bara ur det vi behöver skydda. Låt oss inte låtsas mer eller ljuga för oss själva för att få vara med. Maktstrukturer och institutionernas tid är förbi, och vi har dem i samhället, i religioner, i organisationer, rörelser och alla strukturer som bygger hierarkier. Det kommer uppstå andra former av strukturer i framtiden, om vi vägar släppa taget. Den som är rädd kommer aldrig våga gå dit och den som är med sitt ursprung är beredd att riskera allt för att gå dit. Det finns inget däremellan. Om vi inte erkänner vår, andras och samhällets grymhet, utan att värdera den, kommer vi splittra oss. Jag har tillförsikt i allt som händer idag, eftersom allt balanserar till slut. Det öppnar för att allt ska bli helt igen. Alla som har tagit av andra kommer att få betala, så också nationer, för att balansen ska återupprättas. Nådens plats öppnar för det mystiska och för det obeskrivbara, när vi tar ansvar och vill se sanningen.  

När kärleken visar sin form

Kärleken har tagit mig i besittning, vilket innebär att jag inte dömmer eller värderar någon annan människa. När vi öppnar för vår själ och andlighetens inre rum, vet vi också att vi människor både verkar från kroppens fem sinnen och samtidigt i multidimensionella verkligheter. Det är också då vi kan börja att inkludera alltmer. Det finns två olika former av ljus, det ljus som kommer ur mötet med det gudomliga och det ljus som kommer ur transformationen av vårt mörker, när vi gör om mörkret till ljus. Allt har sin plats, även ondskan. Ingenting kan exkluderas, om så sker får mörkret en chans att gå dit och expandera istället för att transformeras. Vi människor vet så lite vad kärlek är. Vi tror att det handlar om ljuset, men kärleken inkluderar också mörker. Om mörker och ljus inte är i balans kan inte kärleken få plats. Allt annat är bara en illusion. Jag skulle beskriva kärlek som sanningen, inte min sanning utan den sanning som vill visa sig från det gudomliga och moder jord. Den sanningen är bortom alla illusioner och den är inte alltid snäll, men den får oss om att öppna vårt hjärta för allt. Ja, jag menar då allt, även det som vi är livrädda för.  För mig har tillit inte varit ett problem i mitt liv, då jag alltid vetat långt därinne att jag kommer att resa mig ur askan igen, precis som fågel Fenix. Så har också alltid skett! Idag är jag än mer trygg i denna förvissning då jag har kontakt med min kärna, den del av mig som är evig. 

Livets magi

Nu kan jag äga mitt namn, min livsuppgift, mitt syfte och de koncept som öppnats. I hela mitt liv har jag alltid varit i detta mellanrum på så många olika sätt, både personligt och professionellt. Redan som barn visste jag att allt byggde på system. Jag visste också att allt hade en helhet/enhet. Jag kallade det inne i mig ”min magi” och så var jag tyst och hittade mina strategier att behålla helheten. Jag gjorde till exempel en helhet av en del, när jag inte kunde få hela bilden i skolan. Jag hade också en transpersonell upplevelse som barn som visade mig den plats jag är på idag. Omedvetet har den upplevelsen hållt mig i hela mitt vuxna liv. En dag kom insikten och allt föll på plats. Idag verkar jag i livets magi och för mig tillhör allt livets mysterium. Så lite jag vet, och många sanningar som jag först inte alltid förstår öppnas på den vägen. Själen har hittat sin plats med en personlighet som följer dess väg. Så var det inte från början då jag visste att också min själ hade en resa att göra innan vi kunde ha kontakt. Jag är djupt tacksam att jag som barn såg helheter, då det gav mig förmågan att väga låta både min själ och min personlighet var ”lost” för att komma åter till kärnan, det som är jag i mitt ursprung. 

”Mitt namn betyder den älskade rebellen som blev en fri varg. Vargens visdom är enkel; det du ger ut får du tillbaka.”

Ingrid Marie Fridolf

”Om du inte är i kontakt med det gudomliga så är du inte i kontakt med något! Varför tveka, det är dags nu att ta dig vidare. När du blir ett med allt som är du och med alltet, finns ingen separation med något längre. Allt bara är i enhet. Då vet du också att inget dör, det är för evigt! Vi vet då  samtidigt att inget som vi skapar varar för evigt! Vägen till enhet tar vi genom vårt koncept, som kommer ur vår historia. Det betyder att vi behöver transformera mörker till ljus. Ur den resan växer vår visdom, som kan öppna ett holistiskt perspektiv på livet där alla är ett. Vårt uppdrag i detta liv har vi från det gudomliga. Det är också därför vi möter det vi ska möta för att söka oss till helheten. Vi äger det inte, det tillhör livet.”

Läs om min professionella och personliga resa ned genom att trycka på orden

"You are not the drop in the ocean, you are
the intired ocean in a drop." Rumi

MarieFridolf-spacetags