Ingrid Jianna Marie Fagerlund Fridolf

Vem är jag på min shamanska resa

Min livsuppgift

För varje år har jag kommit allt närmare min livsuppgift. Jag brukar säga att vi lever många liv i detta liv och varje övergång kan ta oss till mer växt. Varje sådant liv har öppnat för ett tidigare shamanskt liv som jag levt. Detta har jag egentligen inte haft en aning om förrän visionen om den stora fotvandringen öppnades och jag började att följa den vibration som skapades. Varje gång jag öppnat för ett nytt shamanskt liv har jag integrerat mer på min shamanska resa i detta liv. Så en dag bestämde jag mig bara att till slut kalla mig shaman. Jag tillhör ingen tradition eftersom mitt sätt att leva är att aldrig göra på samma sätt flera gånger. Det gäller också ceremonier och ritualer. just nu följer jag en person till döden och i det blir jag guidad i vad jag ska göra. Inget kan jag lära av någon annan. Allt skapas i stunden med moder jord, universum och människan. Denna resa har också gjort det möjligt för mig att gå till dimensioner och tidszoner som jag inte levt i men som öppnar andra på den väg som de går. Att hämta hem ett nytt liv har för mig inte varit någon enkel väg. Det har tagit mig till botten av mig själv varje gång och den sista gången också mycket fysiskt då den shamanen var en krympling. Inte från början men efter en massaker som dödade alla utom denna shaman. Det öppnade till slut den shaman som jag är i detta liv. Hennes namn är Jinna. Jag mötte henne första gången när jag var sju år som den ljusgestalt som hon är. Nu finns hon totalt integrerad i min kropp tillsammans med den ljuskropp som redan var där. Det har öppnat mig för andra medvetandetillstånd som jag inte tidigare varit i kontakt med.

Vad är då en shaman för mig? Det är en människa som har förmåga att vandra mellan himlen jorden och underjorden. Det är en människa som tar hjälp av andevärlden för att hela sig själv och andra. Det är en människa lever många liv i detta liv. Det är en människa som har sin skyddsande i underjorden och sina guider i himlen eller om du vill överjorden. Shamanen lever emellan sina arbeten ett vanligt liv. Vad det nu är. Shamanens arbeten är inte i första hand för en enskild människa utan för moder jord. Universum öppnar sitt ljus som kommer ned när det är dags för en ny övergång. Shamanen är en människa som kan öppna för andra dimensioner och tidszoner än den som hon eller han lever i just nu. Egentligen är vi alla shamaner om vi väljer att öppna den vägen på vårt eget sätt utan att följa andra traditioner. En shaman skulle aldrig berätta för en annan människa vad som den människan ska göra i livet eller vad som väntar dem. Det skulle ta bort den människans initiering som nästan alltid är en smärtsam resa. En shaman öppnar bara för att det som ska komma från andevärlden bortom allt vad ögat kan se. Det är det inre ögat som finns i hjärtat som ser. En shaman kan inte styra vad som ska komma. Han eller hon öppnar bara. 

När erfarenheterna, upplevelserna och transformationerna som blev visdom var tillräckliga kunde livet visa mig vägen till det syfte som jag levt i många liv: att följa empatiska själar hem till sin livsuppgift i detta liv och i andra liv. Ingen är hemma till den uppgiften utan den djupaste upplevelse av den. I det stödjer alltid andevärlden. Jag är alltså aldrig ensam i de arbeten jag gör oavsett om de är för moder jord, universum eller för människan. Vad det betyder kan inte beskrivas i ord utan måste upplevas. Det har varit ett fokuserat, medvetet och hårt arbete att komma till den plats där det universum och moder jord verkar genom mig. Det är bara ren kraft. 

Det är enkelt, kollektivt och medvetet när vi hittar vår stam. Att hitta sin stam om och om igen har inte ord. För mig är det magiskt. Empatiska själar har alltid kontakt med andevälden oavsett om de är medvetna eller ej om detta. Andevälden finns både i underjorden, i universum och på jorden. Empatiska själar verkar alltid i grupp oavsett om vi möter dem här på jorden eller i andevärlden. När det är på jorden är deras grupp inte fysisk den är för det mesta metafysisk. 

Grace i skönhet och nåd

Idag arbetar jag aldrig med en enskild människa utan alltid med hela kollektiv även om det sker i mötet med en enda människa. Jag kan bara stanna utanför den dörr som en människa öppnar för att han eller hon ska kunna gå in och möta oändligheten. I det samskapar jag med min stam som jag har kontakt med just nu. Jag kommer från många stammar och följer därmed ingen. Det är min stam i detta liv, alla shamaner som följer ingen. De är mina guider som visar vägen för andra människor med shamanska gåvor att öppna. När väl människan går in i oändligheten drar vi oss tillbaka. För att komma dit måste hon hitta hem till vår kärna i sin kropp. När det sker är allt magiskt. Gör vi det tillräckligt många gånger kommer vår personlighet tillsammans med vår själ öppna alltmer av vår livsuppgift. När vi är i enhet utan blockeringar öppnar livet oss för att kunna bli ett med allt. Den erfarenheter växer snabbare om vi kan överlämna oss till den kollektiva själen. Överlämnandet är ren kraft, inget annat. För mig är det den högsta formen av kärlek. Ur den rena kraften kan sanningen få ett ansikte. Ur den kraften har jag min visdom. Det är skönhetens inre ansikte. Den som vet vad det är att överlämna sig är alltid i kontakt med skönhet i allt.

Om vi ska kunna ta emot skönhetens kraft  och renhet behöver vi överlämna oss. Skönheten i allt tar allt större plats i mig. Jag blir häpen varje dag då jag öppnar för vad skönhet egentligen är. Det är verkligen inte som jag trodde. Ja, återigen får jag en upplevelse som inte på något sätt stämmer med det som jag lärt mig hittills. Hur ska jag kunna berätta om att skönhet öppnas för mig i mötet med människors djupaste sår. Men så är det. Jag ser sårets vackraste kristaller i den diamant som det är. Så också med mina barns sår som jag själv varit en del i att skapa (eller om du vill befästa). Alla människor har ett sår och det har vi med oss in i detta liv tills den dag vi möter andra som förstärker det så att vi kan öppna vårt sår och ta oss igenom detta. Med tiden öppnas såret och blir den vackraste diamant. Det är för mig skönhet. Jag kan gå i naturen och se det vackra men det skulle jag inte beskriva som skönhet. Däremot när jag är på en plats för att möta upp moder jords kärna från underjorden och ljuset från universum i helandet av platsen möter jag skönhet i alla de själar som får chans att komma hem. Jag möter då också skönhet i platsen när det får liv ur allt som varit dött. Jag möter också skönhet när själar öppnar för ett helande av en människa eller en händelse i ett jordeliv.

Min kraft

Varje dag vaknar jag med frågan: Är jag värdig detta liv? Den frågan får alltid ett svar som visar mig nästa steg och gör mig mycket ödmjuk, tydlig, kärleksfull och kraftfull. Min livsuppgift är alltid i fokus vad jag än gör varje dag, varje minut, hela tiden. Redan som barn lärde jag mig att överlämna mig, men till andra människor. Den upplevelsen har varit mycket smärtsam, men inte bara den utan också vägen ur den. Det stora genombrottet hade jag i en nära döden upplevelse när jag var trettiofem år. Den upplevelsen finns djupt integrerad i min kropp i meningen: det är som det är och det blir som det blir. Inget annat är möjligt. I den meningen finns en enorm kraft. Den som inte känt den kraften skulle kanske säga att det stället är kraftlöst. När det sker ler jag och vet att egot ännu har stor plats i denna människas liv.

Livet servade mig med lika mycket kraft som jag skulle ha för att kunna ta mig igenom det jag skulle ta mig igenom. En del av min livsuppgift är att säga sanningen vad det än må kosta mig. En annan del är att verka på en kollektiv nivå i allt som jag gör. En tredje är att låta mig bli använd av kraft. För när jag lärde mig att inte vara nådig, fick jag nåd att vandra den vägen! Från den dagen vandrar jag min ursprungsdimension och lämnar därhän den födelsedimension som jag kom till. Från den dagen vågade jag sätta gränser på ett helt nytt sätt. Från den dagen valde jag och vågade leva mitt ljus som varit så förbjudet i min födelsedimension. Därför hade jag som barn tidigt i livet skapat en tankekonstruktion som innebar att ljus och kärlek inte var för mig. När jag så valde vägen med ljus och kärlek var det en mycket kroppslig övergång där jag var tvungen att lämna allt i mitt liv som hindrade den vägen. Det var inte lite vill jag säga och det mesta var sådant som jag själv satte mig fast i. När allt detta skedde var jag inte överväldigad i vad jag kunde öppna för. 

När sanningen har fått sin plats värderar och dömer jag inget. Allt har sin plats! Allt är och har alltid varit precis som det ska. När vi kommer till den platsen vet vi att vi inte kan förstå och förklara allt som sker. Det tillhör livets mysterium. Många gånger har jag trott att jag vet, men ack så jag bedrar mig. Vi människor har bara ett enda val bortom alla egoistiska strukturer: att följa vår själ och den intuition som växer ur hjärtat. Jag har inget att förlora och är beredd att förlora allt. Jag lever idag naken från min själ och har inte heller något jag behöver skydda längre. När så sker blir vi människor inte sårade längre. Sår växer bara ur det vi tror att vi behöver skydda när vi skyddar vår ursprungssår. Ursprungssåret är vår diamant när vi har tagit oss igenom det. Det såret kom vi med till detta liv för att hela oss själva, Låt oss inte låtsas mer eller ljuga för oss själva. Nådens plats öppnar för det mystiska och för det obeskrivbara, när vi tar ansvar och vill se sanningen. Till slut började jag att ära sanningen som växte i min kropp och då var hon bara där Jianna min inre shaman i detta liv. I liv efter liv som jag mött har jag också mött mig själva i andra shamanska inkarnationer för att komma till den plats där jag kunnat och vågat öppna för den jag är. På detta sätt fick jag mitt namn i en större helhet som också beskriver min resa.  

Mina möten med moder jord och universum

Under alla år sedan mitt första möte med moder jord när jag andades med henne för snart tjugo år sedan har jag ständigt lärt mig i nya möten med henne. Idag vet jag att det är shamanen i mig som pushat mig till henne genom att pusha mig igen tidigare inkarnationer. Att följa och överlämna mig har öppnat den vägen. Idag ser jag henne också i mitt inre som en inre bild. Många gånger i olika sammanhang har jag också fått gestalta hennes energi. Jag har gråtit med henne, skrattat med henne, satt gränser med henne, haft smärta med henne, varit i glädje med henne precis på samma sätt som jag var med småfolket när jag var liten. Redan som ett litet barn vågade jag öppna ljuset tillsammans med småfolket men aldrig med andra människor för det var kombinerat med livsfara. 

Flera uppenbarelser har talat om att människan kommer att finnas på denna jord också i framtiden om vi fortsätter att samla och så våra frön. Den bild av henne som fångat min uppmärksamhet liknar inget jag någonsin sett förut och den rör sig i olika dimensioner. Under tjugo år har jag tagit med många människor ut i naturen för att känna hennes energi. Inte direkt att lukta på blommorna utan snarare att gräva oss ned i myllan och andas in henne. Att bli ett med henne har jag blivit många gånger med olika delar av henne vår älskade moder jorden. För mig är berget det som först kom i min väg och öppnade sig för att vi skulle bli ett. Sedan har jag upplevt träden och naturligtvis alla de frön som jag sår varje år. I betydelsen bokstavligt och symboliskt. Alla djuren som jag möter tar mig också på en resa och jag tillhör dem som talar med djur. Första gången det blev verkligt för mig när jag mötte en älg och hennes kalvar i Änggårdsbergen. Hon bad mig stoppa alla som kom på vägen så att hon kunde vandra iväg med sina små. Det gjorde jag och tack och lov för det kom flera lösa hundar. Då hade jag inte ännu börjat min resa till olika delar av världen och till olika verkligheter. 

De sista åren är min kontakt med med moder jord varit med hennes kärna och det innebär att jag också har kontakt med allt samtidigt. Det är från den kärnan hon guidar mig genom hennes väsen och mera direkt in det som jag gör för att hela olika platser. Ja, jag gör egentligen ingenting mer än att ta emot den kraft som tar över min kropp. Den kraften är så stark att den också kan vara svår att vara med. Jag kallar den kärlekskraften eller det magiska ljuset. Varifrån kommer den kraften? Det enklaste svaret är från det oändligt obegränsade eviga ljus som både finns i universum, här på jorden och från underjorden. Det ser bara lite olika ut. När så sker överlämnar jag mig till det som ska ske. Idag vet jag att det är jag som den shaman jag är. Shamanen i detta liv som bär kärlekskraften, det magiska ljusets kraft. 

För många år sedan mötte jag en kvinnan som talade om utomjordingar. Jag fnissade lite generat som att jag inte kunde tänka mig detta. Men så en dag fick jag en syn som totalt förändrade allt inom mig. Att det finns övernaturliga krafter det finns ingen tvekan om men om det finns varelser som utför dem är det svårare att sia om. Den dag jag förstod att jag är en varelse som är oändlig, evig och obegränsad var det inte alls svårt att öppna dörren till andra varelser i andra frekvenser. Jag har ju alltid gjort det som när jag är bland småfolket i skogen. Det är då inte heller svårt att förstå människor som säger sig komma från andra planeter. Jag själv känner inte det. För mig är det tydligare att jag kommer från underjorden och alla de osynliga varelser som finns på vår jord. Nu håller emellertid allt detta att förändras. Jag har alltid trott att den dag jag lämnar detta jordeliv som kommer jag att gå till underjorden (inte i religiös tro) som en varelse tills nästa liv. Men nu vet jag något annat. Det har har också förändrat meningen i allt som jag såg när jag var med om min nära-döden-upplevelse för över trettio år sedan. Den upplevelsen är i nuet nu i de steg som jag tar. 

Efter att tagit emot och integrerat ljusgestalten i mig så öppnas en ny väg. Jag har alltid vetat att jag har en ljuskropp, sett den hos mig och hos andra. Men denna gång har den ljusgestalt som jag såg för första gången när jag var sju år integrerats i min kropp tillsammans med min ljuskropp. Vi är nu ett, vilket jag inte vet vad det egentligen innebär. Denna ljusgestalt som jag mötte igen i nära-döden-upplevelsen har pockat på sedan dess. Namnet är Jianna och det är jag som den shaman som jag är. Detta har totalt förändrat min relation med moder jord, människan och universum.            

“Mitt namn Marie Fridolf betyder den älskade rebellen som blev en fri varg. Vargens visdom är enkel; det du ger ut får du tillbaka. När de namnen nu är integrerade i mig har jag kunnat öppna för mitt andra namn som betyder den älskade och min ursprungsfamiljs namn som betyder att jag föddes in i en vacker lund. Dit har jag nu kommit hem. Det är den jag är när jag väljer detta liv som människa. I ett arbete med moder jord har jag så fått namnet Jianna vilket är mitt eviga namn bortom detta jordeliv. Jianna betyder skönhet och det lever jag inifrån och ut i allt allt mer. Allt är nu förenat i mitt långa namn och varje liten del har en mening i vem jag är. Kärt barn har ju många namn. Inget av dem vill jag ta bort. Jag älskar dem alla.”

Ingrid Jianna Marie Fagerlund Fridolf

När livet öppnar för vårt ursprungliga dimension som vi ska öppna för i detta liv börjar en helt ny resa. Det sker när vi tagit oss igenom vår födelsedimension och gjort om all lärdom till erfarenhet och visdom. Den resa som nu öppnas är bortom detta liv. Vi kan inte lära oss på annat sätt längre. Vi hämtar hem de gåvor som väntar på oss. För mig kommer de från tidigare liv som jag får möjlighet att omvandla och öppna för i detta liv. Jag har i många liv varit shaman och det ha lång tid för mig innan jag till fullo valde den vägen på det sätt som är min väg.

Det enda sättet att öppna dessa liv är att ur nuet och i total närvaro öppna för den oändliga obegränsade eviga varelse som vi alla är. Varelse ja, för jag har inte alltid och kommer kanske inte heller alltid att vara människa i de liv som jag kommer att leva efter att jag lämnar detta jordeliv. Min nära döden upplevelse visade mig många versioner av mig själv som jag till slut vågade tro på utan minsta tvivel.

TRE SÄTT ATT BESKRIVA MIN RESA

resaN till shaman

Ingen människa kan utan “övernaturliga krafter” öppna för sin ursprungsdimension. Den öppnas när vi tar oss igenom vår födelsedimension och lämnar allt vad professionalitet är. Dessa övernaturliga krafter kan då få spelrum för att ta oss igenom liv efter liv tills den dag vi överlämnar oss. Till vad? Överlämnandet sker alltid till andra krafter aldrig en annan människa. Det senare kallas anpassning.

EN RESA MED EN STÄNDIGT NY BÖRJAN

Allt tar slut och börjar om gång på gång om vi väljer den resan. Det betyder då också att tiden stannar och en ny tid öppnas både bakåt och framåt i nuet. Då kan vi också se på vårt liv på ett helt nytt sätt. I mellanrummet emellan är vi totalt lost och förvirrade. Det nuet är nödvändigt för nuet och den nya version av vår själ som öppnas. Nuet kan bara existera utan tid. Kanske också förtvivlade. Ingen andlig utveckling sker utan smärta. Det är en illusion.

DEN professionella resans slut

Att försöka passa in är alla människors professionella resa. Allt vi gör i vår professionalitet handlar om att ta oss ur allt som vi omedvetet har anpassat oss till i familjen, samhället, kulturer, religioner etc. Så länge vi har synpunkter på allt detta sitter vi fast och behöver ta nya steg tills den dag vi ser att vi har valt denna tid för att finna den som vi är.

“Om du inte är i kontakt med det oändligt, obegränsade och eviga så är du egentligen kontakt med allt! Varför tveka, det är dags nu att ta dig vidare. När du blir ett med det som är det oändliga finns ingen separation längre. Allt bara är i en obegränsad enhet. Då vet du också att inget dör, det är för evigt! Du vet då samtidigt att inget som skapas varar för evigt! Vägen till enhet tar vi genom vår historia och i öppning till alla våra gåvor som vi gömt där. Det betyder att vi behöver transformera mörker till ljus för att sedan kunna öppna för nya liv, nya övergångar. Ur den resan växer vår visdom, som kan öppna ett holistiskt perspektiv på livet där alla är ett. Vårt uppdrag i detta liv har vi som jag ser det från moder jord. I det håller universum oss. Det är också därför vi möter det vi ska möta för att söka oss till helheten. Vi äger inget inte, det tillhör livet.”