Ingrid Marie Fridolf

Vem är jag som skapat konceptet ”Space in between”

Min livsuppgift

För varje år har jag kommit allt närmare min livsuppgift. Jag brukar säga att vi lever många liv i detta liv och varje övergång kan ta oss till mer växt. Jag är nu inne på mitt åttonde liv. För mig är det inte någon slump i vad jag gjort i livet och under de tre sista åren har allt blivit tydligare. Det finns en tydlig ordning och en röd tråd i alla de olika koncept som jag öppnat för i mitt professionella liv. Alla har de handlat om mellanrummet. Mina affärer dvs. det jag har att ta mig igenom i detta liv har alla tagit mig till ”mellanrummet mellan liv och död”. Till slut förstod jag och öppnade för konceptet Space in between, och nu blev mellanrummet en gåva till livet istället för en överlevnadsstruktur som den var i min barndom. När visdomen från min livsresa var tillräcklig, kunde livet visa mig vägen till det syfte som jag levt i många liv: att följa empatiska själar hem. Vad det betyder kan inte beskrivas i ord utan måste upplevas.    

Mening och passion

Meningen och passionen i allt det jag gör har en kollektiv approch, att öppna för att flera ska bidra till livets och samhällets förändring in i det nya paradigmet. Jag kan bara göra min lilla bit och jag kan stödja andra till sin. Det gör jag genom att andra blir sin egen auktoritet och öppnar för sin livsuppgift. Jag kan sedan bara stanna utanför den dörr som de öppnar, för att de i den vetskapen ska kunna stanna i sin kropp. Min inre läromästare visar dem vägen till sin inre läromästare. Men först måste vi alla hitta hem till vår kärna, för första gången. Jag blev, och många med mig, så förundrad och förvånad när kärnan öppnades. Det var verkligen inte som jag trodde. 

Min visdom och kraft

Jag har också erfarenhet av att sitta fast och tagit mig ur i många överlevnadskomplex som också finns i min familj och i det samhälle jag lever. De två viktigaste var syndabockskomplexet och orakelkomplexet. Syndabockskomplex öppnar för att bära för andra så att de inte behöver bära sitt mörker. Detta komplex har vi också i samhället. Vi letar syndabockar så att vi inte ska behöva ta ansvar. Orakelkompexet handlar om att vi kan se, och det gör oss till ”bloddonatorer” som attraherar vampyrer. Vi ger på helt fel sätt och till fel personer. Vampyrerna, som jag också skulle kallar narcissisterna, tar med glädje och till slut blev vi dränerade. När vi kan se och verka bortom dessa två, bär vi inte eller donerar. När jag tog mig ur dessa komplex blev jag fri. 

Visdom växer ur resan igenom den överlevnadsstruktur med olika mönster (komplex) som vi skapat tidigt i livet. I varje transformation (som jag också kallar ett nytt liv) hämtar vi hem våra själsbitar som vi ”splittat” av och gömt för att skydda vårt allra heligaste. Då blir vår livsstruktur, som var där från början, än mer tydlig och vi kan gå ut med våra gåvor på ett helt annat sätt. Vi vet då mer tydligt vad vår livsuppgift är. Jag har en enorm kraft och den kommer ur min livsstruktur och var given från början. Livet servade mig med lika mycket kraft som jag skulle ha för att kunna ta mig igenom det jag skulle ta mig igenom. En del av min livsuppgift är att säga sanningen, vad det än må kosta mig. En annan del är att verka på en kollektiv nivå i allt som jag gör, både från det jordliga och det gudomliga, så att dessa kan bli ett. 

Grace öppnar nådens rum

När sanningen har fått sin plats värderar och dömer jag inget. Allt har sin plats! När vi kan förlåta oss själva, alla som gjort oss illa och alla som är vilse i livet öppnas vägen till försoning och nåd. Allt är och har alltid varit precis som det ska. När vi kommer till den platsen vet vi att vi inte kan förstå och förklara allt som sker. Det tillhör livets mysterium. Många gånger har jag trott att jag vet, men ack så jag bedrar mig. Det som är sanningen kommer alltid när jag minst anar. Fortfarande är intuitionen inte värd något i dagens samhälle, samtidigt som vi vet att det är vägen till vår kollektiva själ. Från mitt hjärtas smärta ser jag också att de intuitiva transpersonella arenor som jag valde att delta i också söker legitimitet i det gamla paradigmet normer och värderingar. Vi människor har bara ett enda val nu, bortom alla egoistiska strukturer, att följa vår själ och den intuition som växer ur hjärtat. Jag har inget att förlora och är beredd att förlora allt. Låt oss inte låtsas mer eller ljuga för oss själva för att få vara med. Maktstrukturer och institutionernas tid är förbi, och vi har dem i samhället, i religioner, i organisationer och alla strukturer som bygger hierarkier. Det kommer uppstå andra former av strukturer i framtiden, om vi vägar släppa taget. Den som är rädd kommer aldrig våga gå dit och den som är med sitt ursprung är beredd att riskera allt för att gå dit. Det finns inget däremellan. Om vi inte erkänner vår, andras och samhällets grymhet, utan att värdera den, kommer vi splittra oss. Jag har tillförsikt i allt som händer idag, eftersom allt balanserar till slut. Det öppnar för att allt ska bli helt igen. Alla som har tagit av andra kommer att få betala, så också nationer, för att balansen ska återupprättas. Nådens plats öppnar för det mystiska och för det obeskrivbara, när vi tar ansvar och vill se sanningen.  

När kärleken visar sin form

Kärleken har tagit mig i besittning, vilket innebär att jag inte dömmer eller värderar någon annan människa. När vi öppnar för vår själ och andlighetens inre rum, vet vi också att vi människor både verkar från kroppens fem sinnen och samtidigt i multidimensionella verkligheter. Det är också då vi kan börja att inkludera alltmer. Det finns två olika former av ljus, det ljus som kommer ur mötet med det gudomliga och det ljus som kommer ur transformationen av vårt mörker. Då gör vi om mörkret till ljus. Allt har sin plats, även ondskan. Ingenting kan exkluderas, om så sker får mörkret en chans att gå dit och expandera istället för att transformeras. Vi människor vet så lite vad kärlek är. Vi tror att det handlar om ljuset, men kärleken inkluderar också mörker. Om mörker och ljus inte är i balans kan inte kärleken få plats. Allt annat är bara en illusion. Jag skulle beskriva kärlek som sanningen, inte min sanning utan den sanning som vill visa sig från det gudomliga och moder jord. Den sanningen är bortom alla illusioner och den är inte alltid snäll, men den får oss om att öppna vårt hjärta för allt. Ja, jag menar då allt, även det som vi är livrädda för.  För mig har tillit inte varit ett problem i mitt liv, då jag alltid vetat långt därinne att jag kommer att resa mig ur askan igen, precis som fågel Fenix. Så har också alltid skett! Idag är jag än mer trygg i denna förvissning då jag har kontakt med min kärna, den del av mig som är evig. 

Livets magi

Nu kan jag äga mitt namn, min livsuppgift, mitt syfte och de koncept som öppnats. I hela mitt liv har jag alltid varit i detta mellanrum på så många olika sätt, både personligt och professionellt. Redan som barn visste jag att allt byggde på system. Jag visste också att allt hade en helhet/enhet. Jag kallade det inne i mig ”min magi” och så var jag tyst och hittade mina strategier att behålla helheten. Jag gjorde till exempel en helhet av en del, när jag inte kunde få hela bilden i skolan. Jag hade också en transpersonell upplevelse som barn som visade mig den plats jag är på idag. Omedvetet har den hållt mig i hela mitt vuxna liv. En dag kom insikten och allt föll på plats. Idag verkar jag i livets magi och för mig tillhör allt livets mysterium. Så lite jag vet, och många sanningar som jag först inte alltid förstår öppnas på den vägen. Själen har hittat sin plats med en personlighet som följer dess väg. Så var det inte från början då jag visste att också min själ hade en resa att göra innan vi kunde ha kontakt. Jag är djupt tacksam att jag som barn såg helheter, då det gav mig förmågan att väga låta både min själ och min personlighet var ”lost” för att komma åter till kärnan, det som är jag i mitt ursprung. 

”Mitt namn betyder den älskade rebellen som blev en fri varg. Vargens visdom är enkel; det du ger ut får du tillbaka.”

Ingrid Marie Fridolf

”Om du inte är i kontakt med det gudomliga så är du inte i kontakt med något! Varför tveka, det är dags nu att ta dig vidare. När du blir ett med allt som är du och med alltet, finns ingen separation med något längre. Allt bara är i enhet. Då vet du också att inget dör, det är för evigt! Vägen dit tar vi genom vårt koncept, som kommer ur vår historia. Det betyder att vi behöver transformera mörker till ljus. Ur den resan växer vår visdom, som kan öppna ett holistiskt perspektiv på livet där alla är ett. Vårt uppdrag i detta liv har vi från det gudomliga. Det är också därför vi möter det vi ska möta för att söka oss till helheten. Vi äger det inte, det tillhör livet.”

Läs om min professionella och personliga resa ned genom att trycka på orden

Jag har hela mitt liv varit i en ständig förändring. Jag har alltid haft en drivkraft att ta mig vidare till den jag är i mitt ursprung, även om det fanns tider då jag tvekade. Idag vet jag också att min intuition har varit min ledstjärna ochså i tider av intellektualisering. Just nu lever jag mitt tredje syfte i detta liv. Jag skriver inga livskontrakt längre, det behövs inte eftersom jag lever i samklang med min kärna. Det är inte alltid jag förstår mina nästa steg. Just nu vet jag bara att jag under de sista tre åren avslutat allt som jag gjort hittills. Jag har från djup tacksamhet tagit farväl. Nu skapas något nytt med nya uppdrag från min själ. När jag får mina uppdrag vet jag sällan helheten, men jag agerar från det som kommer. Min inre läromästare är där och visar mig vägen. Jag skulle aldrig säga nej, inte heller att jag gör det imorgon. Nej, när uppdragen kommer så står jag där. Tajmingen är för mig att ta ställning till och jag har inget personligt intresse i det jag gör. Det handlar inte längre om mig, det är vi nu. Alla jag möter är bara en spegel av olika sidor hos mig. Hela mitt liv har jag skapat och levt i ett mellanrum, men med olika innehåll, genom olika tider. 

Jag brukar dela in mitt liv i tre faser; den första delen av mitt liv var jag en rebell. Det började med att jag rymde till England när jag var 16 år. Efter att jag kom hem igen och slutförde gymnasiet i en mycket destruktiv tid i mitt liv hamnade jag på Socialhögskolan, och där och då började fighten för de svaga i samhället. Jag har haft en enorm drivkraft och därför hamnade jag alltid på ledande och utvecklande uppdrag. Jag träffade min exman, bildade familj och vi skaffade tre barn på sex år och sedan skilde vi oss. Nu var jag 33 år och hade hela livet framför mig. Nu efteråt är jag tacksam att vi skildes, eftersom det gav mig space att påbörja min resa hem till mig själv. Under alla år har jag stått i nära kontakt med barnen far och fortsatt vår resa med familjen till en större helhet. Mina barn är det största som har hänt mig i livet och med dem kunde jag slappna av. Jag älskade att vara med dem, leka och lära. I perioder jobbade jag mycket och gjorde karriär, men var alltid ledig hela sommrarna och alla lov. Men till slut blev det för mycket. Ju närmare sanningen om mitt liv som jag kom, desto mer sprang jag från den. Det fick mig att hamna på nationell nivå och driva igenom nya lagar. Detta höll på att ta död på mig själv genom min starka vilja som också fick mig att köra över min egen kropp. Ibland beskriver jag den sista delen av denna min rebelliska period som en lång dags färd mot natt. 

Till slut lämnade jag allt och tog beslutet att på djupet ta reda på vem jag är. Under ett helt år gjorde jag ingenting och så började jag psykosyntesutbildningen. Jag var nu 42 år, och samma år fick jag cancer. Nu hade jag inget val längre än att öppna upp för sanningen. Det var en chock, men i det ögonblicket förstod jag också mina förmågor att ”se” det som ine andra kunde se och hur min intuition alltid guidat med. När jag var barn skyddade jag dessa förmågor för mina föräldrar, men innan min far dog kunde vi mötas här och idag möter jag min mor också i dessa dimensioner. Nu öppnades ett helt nytt mellanrum där livet kunde växa och expandera. Livet grundade mig och fick mig att växa ner i min kropp. Smärtan var olidlig när jag öppnade för sanningen om min barndom och det skulle ta mig många år att värka igenom allt som påverkat mig! Det var först när jag började att arbeta med energi som jag kunde se att det aldrig var som jag trodde eller som andra människor försökte få mig att tro. När jag ser tillbaka ser jag hur mycket rädsla som andra människor projicerat på mig då de inte kunnat ta in min historia och min kraft. Inte alla dock till slut mötte jag dem som såg sanningen, inte den terapeutiska sanningens förhållande till historien, utan sanning varför vi människor är här. Den sanningen är alltid gudomlig och jordlig i samma fält. Nu var jag beredd att försonas och förlåta. På den vägen är det, i alla mina livsområden. Nu lever jag transparant var jag än är, med familjen, i jobbet, med vänner med mitt syfte, det gudomliga och naturen på min själsliga resa. Jag har inget att skydda längre. Så många sanningar som uppenbarat sig för mig och för andra under denna tid. Sakta har min starka drivkraft tonat bort och tack och lov så är kampen slut. Jag har kommit mer och mer hem till mig själv till den jag är bortom alla mina överlevnadsstrategier. Under mer än 20 år av inre arbete och ett sökande kunde jag till slut öppna för den livsstruktur som hela tiden väntat på mig. Försoningen med mina föräldrar på mitt 50e år var dörröppningen till den min livsstruktur. Sedan när försoningen med min exman tog nya dimensioner och en annan vändning på mitt 60e år blev allt helt. Allt var färdigt och nådens rum öppnades. Min empatiska själ var hemma att tillsammans med mig bidra till livet. Det var magiskt! 

                                                                                                  ____________________________

Det var då hon kom, den rebell jag egentligen är; hon som går sin egen väg. På den vägen har jag nu prövats en tid. Nu finns inte minsta fight kvar. Det var så jag började att älska sig själv, förlåta sig själv och andra för det de gjort, för att slutligen öppna frihetens och nådens rum. Gudomligheten vågade jag till slut visa världen likaväl som den kontakt jag som barn hade med naturen och småfolket. Det öppade också för vargen var budskap är så enkelt: det du ger ut kommer tillbaka.  

                                                                                                   ____________________________

Jag har inget att dölja eller förvara. Alla människor har ett eget ansvar i det de gör och i detta kan jag inget göra. Jag kan inte påverka någon som inte vill. Jag kan bara bidra med min del och ägna mig åt att utvecklas i min fulla potential. Jag är den jag är i min ansvarighet för mitt liv. Det finns två områden i mitt livs som kommer igen som en röd tråd: kontakt och grupp. Båda dessa var traumatiska områden i min barndom. Jag hade dock kontakt med det som andra inte kunde ha kontakt med. Det är min gåva idag då jag vet när jag har kontakt med en människas syfte, att jag samtidigt har kontakt med dess personlighet, själ och kärna som de ska mötas i förening. Så var det också för mig i mötet med mig själv, syftet var där när jag var en enhet. Så en dag för flera år sedan, visste min själ att jag var redo att utmanas i området grupp. Den lärdomen sitter nu i varje cell av min kropp. Lärdomen kom att handla om friska och sjuka grupper, om mörker och ljus samt om godhet och ondska. Vi måste möta detta för att förstå. Idag kan jag inte separera dessa dualiteter, allt bara är.  För mig är detta ett livsverk som tog mig 60 år att bli hel, För andra tar det kortare eller länge tid. I det kan vi inte jämföra, det beror på vilket syfte vi har och vad vi har för uppdrag, mission. Det beror också på i vilken tid vi är födda och vad vi har med oss in i detta liv. Och mycket mer! Jag är djupt tacksam för min resa och alla dem jag mött på den resan. Alla, ja alla har bidragit till mina genombrott. Varje genombrott har tagit mig bortom de illusioner som jag och alla andra människor av denna tid skapat för att komma bort ifrån oss människor som gudomliga och andliga varelser. Där finns bara sanningen med stort S, vår gemensamma sanning som nu på en kollektiv nivå öppnar upp.          

Nu lever jag mitt tredje syfte som handlar om att gå ut världen med mitt hela och sanna jag, ett öppet hjärta och helt naken från min själ med den låga som brinner än för människors och samhällets utveckling. Jag kan inte längre separera något hos mig eller hos andra. I västvärlden separerade vi andlighet och att vara människa. För mig är de samma. Andlighet är allt! Att laga mat, att skriva, att möta människor, att promenera är andliga upplevelser. Några tycker det är magiskt när vi ser oss som de andliga människor vi är,  andra blir rädda eftersom de då inser att de kan se sanningen och en del tycker att de som ser livet måndimensionellt är galna. Fortfarande finns rädslan för okultism och övernaturliga fenomen i vårt samhälle. Samtidigt inser nu fler att livet är ett mysterium som vi inte kan kontrollera. Själen och det andliga tar också större och större plats.    

Mellanrummet blev än tydligare idag och jag kunde ära den väg jag valde när jag valde detta liv. Koncept Space in between tar form och ur det växer mitt syfte att också se mörkret som ljus i mötet med empatiska själar. Min älskade rebell blir än tydligare i sin kraft och mod. Kärleken har tagit mig i besittning.  

Min personliga resa kan sammanfattas i tre syften. I mitt första syfte öppnade jag upp tillsammans med rebellen i mig, i mitt andra kom jag hem till mig själv och till livet och nu arbetar jag för livet tillsammans med rebellen i en ny form. Två stora genombrott har tagit mig dit: när drömmen om den lyckliga barndomen krackelerade och när illusionen om gemenskap krackelerade. Dessa genombrott var nära ett sammanbrott genom att jag i grunden inte på något sätt hade en aning om längre vem jag var länge. Jag föll ned och blev en blöt fläck. Efter det första genombrottet började resan hem igen till min sanning och efter det andra genombrottet öppnades sanningen med stort S, den sanning som vill komma genom mig från det kollektiva medvetna. När hon min rebell visade sig i en ny form bestämde jag mig till slut för att dansa med rebellen. Det är hon som är min läromästare. Jag älskar henne! 

Det är inte jag längre utan det är vi. Vi är en och samma kropp med alla andra, alltmer nu. Min erfarenhet är att så kan bara ske när vi först blivit ett med oss själva. Då vet vi vår sanning, vi känner vår kanal och har tydliga gränser. Att bli en och samma kropp har inte med gränslöshet att göra, det handlar om att öppna för den sanning som handlar om kollektivet, mänskligheten som kollektiv. Att som systemisk ledarcoach verka i det fältet kommer att öppna för uppdrag som behöver ett vi. Empatiska själar har den förmågan då de har en enorm kraft och vågar se hela spektrumet av kärlek.  

Min professionella resa går hand i hand med min personliga resa. Det jag gjort i privatlivet har jag också gjort professionellt. Jag har i hela mitt liv arbetat med grupper, först som chef och ledare, vidare som konsult med ledarutveckling, samverkan och utveckling av professionella grupper. Senare arbetade jag med terapeutiska grupper och så grupper till transformation. Min erfarenhet kommer från välfärd, ledarskap, demokrati, samverkan, utveckling av grupper och system och personlig utveckling. Jag har erfarenhet av att arbeta i privat, offentlig och ideell organisation. Jag har arbetat både på lokal, regional och nationell nivå. Jag har alltid samtidigt arbetat både på individuellt, grupp och kollektiv nivå var jag än har varit i mitt professionella liv. Min erfarenhet är, att kollektiv förändras genom individuella förändringar, och att grupper skyndar på denna process.

Jag var anställd fram till 2002, alltid på uppdrag där jag fick skapa förändring och nya strukturer som chef, ledare, konsult och projektledare. Jag startade mitt företag Ideelle 1997 och drev det först på deltid och from 2002 på heltid. Jag fortsatte där mitt arbete som konsult samtidigt som jobbade alltmer med personlig utveckling. Jag arbetade då med tvärsektoriella ledarskaps- och samarbetsgrupper, processgrupper, gruppterapi och transformation.

 

Mina konsultuppdrag har handlat om utveckling av processer, utvärdering, verksamhetsutveckling,  ledarutveckling och samarbete. Att leda samarbete har och är i fokus i dessa uppdrag. Mina uppdrag i personlig utveckling har handlat om processgrupper, psykosyntesterapi och traumaterapi samt transformation. Jag har då både arbetat individuellt och med grupper.

I grunden är jag socionom med en Master i humans relations och en Magister i political science. Jag forskade också under 10 år med fokus på samarbete på individuell, kollektiv och strukturell nivå fram till 2002. Jag har en fil lic. i samarbete och integrering. System, och kaosteori blev tidigt mitt redskap tillsammans med inre och yttre ledarskap och inre och yttre grupprocesser. Den systemiska processledarutbildningen jag gick 1995/96 satte stort avtryck i mitt professionella liv. Det förde mig till psykosyntesen där jag 1998 gick en ettårig utbildning i livsledareskap. Senare utbildade jag mig till psykosyntes- och traumaterapeut (tre längre utbildningar i flera år) med fokus på kropp, det transpersonella, familjemönster och arketyper. Jag gick under två år också en utbildning i shamansk healing. Det öppnade för energiarbete och tog mig till tre vidareutbildningar; först Somatic experiencing (en kroppsterapi utifrån hjärnan och hjärtat ) och i systemiska konstellationer (som går till det omedvetnas mönster). Det var en tid mellan 1998 och 2013 av utbildningar och sedan terapeutiska arbeten enskilt och i grupp. Jag lärde jag mig att se livet på ett helt annat sätt bortom det vi kan förstå. Det öppnade ett steg vidare i än mer arbete med energi när jag lärde mig arbeta med Reconstructive, en metod för transformation. Med den metoden verkande jag i 8 år mellan 2010 och 2018. Under flera år hade jag förmånen att möta olika ursprungsbefolkningar, en erfarenhet som finns djupt inne i mitt hjärta. 

                                                                                     ______________________________

Förändring har varit och är min drivkraft i allt jag gjort. Jag har alltid varit anställd i ledande positioner med ansvar att skapa nytt. När jag blev konsult och senare terapeut har fortfarande förändring och utveckling varit min drivkraft, men nu än tydligare inifrån och ut. Vi kan aldrig få människor att samarbeta eller utveckla sig själva om de inte vill.
 
                                                                                     ______________________________

År 2015 lämnade jag alla mina konsultuppdrag och fokuserade helt på det Institutet som jag då bildade; Humansky – institutet för Reconstructive och trauma. I det arbetade jag med workshops och en ettårig utbildning i syfte att komma hem till sin livsstruktur, parallellt med att jag arbetade som terapeut med fokus på psykosyntes och trauma. Jag var processledare vid Psykosyntesinstitutet under flera år och blev sedan lärare vid International Reconstructive Integrative Holistic school i Sverige och i andra länder, den skola vars koncept jag var med och skapade och sedan höll under många år. Under många år var Sverige det enda land som utbildade personer i Reconstructive. Jag var ansvarig för den svenska skolan. 

2018 lämnade jag skolan och omvandlade mitt företagande igen. Jag är en ”byggare” och detta var den första och sista gången jag byggde strukturer för andra. Min väg är nu att bygga en struktur till min angelägenhet och en sån struktur som äger ingen. Den visionen kom i delar bortom vad jag i stunden kunde förstå. Jag valde nu också att lämna mitt arbete som terapeut. Allt blev tydligt, min livsväg och den struktur som jag nu ska bidra med till livets angelägenhet. Det betyder inte att jag på något sätt är klar med mitt lärande, det kommer att pågå till jag dör. Under ett års tid avslutade jag allt som jag gjort tidigare i mitt liv för att göra mig tillgänglig för det som ville komme genom mig. Det betyder inte att jag väljer bort allt det, nej tvärtom. Det är integrerat i mig nu på det sätt som det ska vara och finns där i sin essens hela tiden. Jag är djupt tacksam för allt lärande som finns i min kropp utan att jag behöver på något sätt medvetet ploska fram det. Det är mitt ”nya” undermedvetna. Jag är också medveten om att det skapat en ny personlighet som jag en gång i framtiden behöver ta mig igenom, precis som jag tog mig igenom den personlighet jag skapade som barn. Jag har full tillit till att livet kommer att hjälpa mig med det och vet också att den processen redan börja.    

Nu bygger jag igen, denna gång inte för någon annan eller för mig själv. Denna gång bygger jag något som tillhör livet. Jag har bara fått glädjen att en tid verka inom detta koncept ”Space in between”. Ur det har Systemisk ledarcoach växt fram. Det är en coach som verkar för livet och inte har något personligt intresse i det den gör. Min passion är att andra ska finna sin kreativitet och växt från mellanrummet, skapa sina affärer från livets angelägenhet och verka i världen. Det är inte litet inte stort, det bara är. De sista åren har det blivit tydligt att det är empatiska själar som kommer i min väg. Jag beskriver mer vad en empaisk själ är på hemsidan www.systemiskledarcoach.se. När jag nu ser tillbaka på mitt livs så har jag alltid verkat med empatiska själar och jag är själv en av dem. Dessa själar som omvandlar mörker till ljus. 

Där jag står just nu är mitt sökande slut. Jag har kommit hem till mig själv och det jag har att bidra med. Jag är idag 64 år och ser att resten av mitt liv handlar om att integera det jag redan har, öppna för et som vill komma genom mig och att samskapa med andra människor. När vi kan stå i vår egen kanal från jorden till det gudomliga och vice versa kan vi samskapa så att ett större fält för kollektiv transformation kan ske. 

Det arbetet är magiskt och bortom människan kontroll. I den professionen vill jag verka tills jag dör den fysiska döden i detta liv. När vi arbetar med energi tar den oss alltid till ett helande, och energin inkluderar allt. Det som behöver visa sig, visar sig. All kärlek och kraft önskar jag alla!      

 

"You are not the drop in the ocean, you are
the intired ocean in a drop." Rumi

MarieFridolf-spacetags