Nu är det tid att möta oss själva i vår kraft. Den kan vi bara möta om vi gör oss fria alla normer och värderingar. Så fort normer och värderingar kommer så är vi i vår historia. Detta är nog den största utmaningen vi människor har! Alla vi människor är rädda för vår kraft, den kraften som kan hela oss. Vad är då kraft? Jag tror att det finns lika många definitioner av kraft som det finns människor. Ibland menar vi att livsenergin är vår kraft och att vi har fått så mycket livsenergi in i detta liv som vi behöver för att klara av det vi har att möta. I andra sammanhang säger vi att vrede öppnar vår kraft, en kraft som lär oss att sätta gränser. Kraft är så mycket mer och livet handlar om att vi ska lära oss att låta den cirkulera i vår kropp utan att vi behöver göra något. Jag har mött människor som har sin kraft i lekfullhet, i sensualitet, i gränssättning, i tillit, i skönhet etc. Vi skulle kunna göra denna lista oändlig. Jag tror också att vi erövrar fler och fler nivåer av kraft i takt med vår utveckling.

Fältet visar vår kraft

När vi arbetar i fältet ”Space in between” är det lätt att se människors kraft i sin renaste form. Det har inget med fajt att göra utan hur din kropp är fylld av energi. Många gånger jag har sett en unik kraft som livet behöver, men som den som har den ännu inte är redo för. Min lärdom är också att de människor som kommer till workshops och utbildningar är just dem som har den kraft som gruppen kan öppna för, och den kommer alltid i ”slowmotion”. Jag har tidigare arbetat med energi på ett annat sätt i ett annat fält som växt ur ett annat koncept och det har verkligen lärt mig att se och lita på att fältet som skapas i ”Space in between” är min sanning som öppnar mera liv från hjärtats stilla källa. När jag vågade möta min rena kraft och de troll jag skapat för att hindra den, kunde jag till slut ära den sista av alla troll och börja följa kraften. Hon, det sista trollet, var inte ett odjur utan den rena kraften. I det ögonblicket öppnades allt och min kraft tog form i min kropp. Idag skulle jag riskera allt för den sanningen, till och med mitt eget liv. Idag möter jag den sanningen från min kraft varje dag och jag ”går inte in” i något längre.

Hur tar vi oss ur normer och värderingar

Det första steget är att lära oss att se dem. Så fort vi har en synpunkt så är vi i värderingar. Frågan vi behöver ställa oss är: vill jag lära mig att leva ett liv utan normer och värderingar? Om svaret är ja så börjar resan till den sanning som tar oss till vår inre kraft och visdom. Varje gång en värdering kommer stoppar vi oss och väntar. Vad vet jag, ingenting om vad som är rätt och fel och för det mesta är det aldrig som jag tror! Den dag vi vet så kommer det från en helt annan plats i oss och är bortom normer och värderingar. Den vetskapen är ren. Den vetskapen är vår sanningen, men behöver för den skull inte vara någon annans sanning. I det ögonblicket bestämmer vi oss också för att följa den och att sluta övertyga andra att följa oss, att följa vår sanning. De som vill lära sig en del om vår sanning kommer ändå och är fria att öppna för sin sanning. Så fort vi värderar så är vi i vår överlevnadsstruktur, svårt att se eftersom vi är födda in i en överlevnadsstruktur. Många gånger säger vi att vi lever i ett överlevnadssamhälle, men vi lever i ett samhälle med en själ och med människorna som har skapat kollektiva överlevnadsstrategier. Precis som en grupp så har samhället inget ego, men människorna har det. Så har också ett samhällets institutioner och organisationer, men inte samhället i sig.

Vi attraherar dem vi ska attrahera

Den som tagit sig ur stora delar av överlevnadsstrukturen kan se och vet att det finns en annan väg. Det betyder inte att det är enklare, men däremot sannare. Den vägen är bortom värderingar och normer. Det är hjärtats väg. Den vägen innebär att alla är lika värda. Vårt samhälle bildar faktiskt sin grund på detta värde, men människorna har gjort sina tolkningar från sina värderingar av vad det innebär. Om du tror att du vet vad som är bäst för andra, då har du gett dig själv ett större värde. När vi tar oss ur vår överlevnadsmönster blir vi också varse hur det existerar på en kollektiv nivå. Vi ser saker som inte andra människor ser. Det är från detta vi kan agera med vår kraft och visdom. Andra människor ser andra saker där de har sin visdom och kraft. Därför kan vi aldrig jämföra oss med andra. Det gör också att vi attraherar just de människor som ska komma till oss på vår väg. Med dem går vi parallellt en stund.

Vi vilar på två komplex

Vi har två olika komplex inom oss, i organisationer och institutioner som gör oss grandiosa. Dessa två är nog livets största gissel och det vi behöver ta oss igenom in i det nya paradigmet. Min djupaste insikt, från var det kommer vet jag ej, att det är de två trianglarna syndabockskomplexet och orakelkomplexet som vi behöver ta oss igenom. De verkar bakom det feminina och maskulina. Vi skyddar dem alltmer. Män och kvinnor behöver hitta sin rena form och samarbeta för att ta oss ur dessa komplex. Dömer vi männen för övergrepp på kvinnor så behöver vi också titta på kvinnornas övergrepp. De är mer subtila, särskilt i relation till sina söner. Dömer vi kvinnornas övergrepp på män behöver vi titta på männens övergrepp. De handlar inte bara om våld. Våldet är bara en chimär för att dölja de egentliga övergreppen i relation till sina döttrar. Vi är så förlorade i allt vårt dömande. Kanske du inte håller med mig, men bakom allt vi ser finns alltid en sanning som är dold för oss till vi kan se den inifrån utan att värdera. Det är sanningen med stort S. Vägen till den sanningen handlar om att vi vågar möta syndabockskomplexet och orakelkomplexet inom oss. Min övertygelse är att vi kvinnor och män har ”samma” möjligheter till makt, vi utövar dem bara på olika sätt. Kvinnor kraft är enorm och särskilt den sexuella kraften och att vi kan ge liv. Vi har också en förmåga att ta andra in i tunneln mellan liv och död. Om det talar vi ej. Jag ska inte heller göra detta nu för jag vet inte vem som läser, men den kraften handlar om livets gåta. I västvärlden ha vi förlorat den, men återerövringsfasen pågår. Jag är så tacksam att jag återerövrar mer av att vara kvinna i denna tid här och nu med rötterna i alla förmödrar och arketyper/myter. Den största faran nu är hur kvinnorna kommer att använda männen. Nu säger du säkert, men männen använde kvinnor. Ja, det må så vara eller inte, så lite vi vet. Kanske var det vi som använde dem. Det viktiga nu är att vi tar oss bortom kampen mellan det feminina och maskulina, båda behövs. Den vägen är att möta syndabocken och oraklet. Männen håller också på att återerövra sin genuinitet och om det vet vi kvinnor inget och ska inget veta. Det är deras helighet och hemlighet. Männen ska inte heller veta mycket om kvinnors genuinitet, det är vår helighet och hemlighet.

Vad jag dock fått veta så handlar männens bl a om att komma närmare ett samförstånd och att de börjar ära sin förmåga att ”så” massor av frön ända tills de dör. Den kraften är enorm för världen och för moder jord, om de planteras från en ny maskulin kraft. Allt nytt kommer i form av frön.

Orakelkomplexet är vårt djupaste sår

Det finns en illusion som vi människor omedvetet kollektivt strävar efter; att bli hel och därmed helig. I denna strävan letar vi efter siare, profeter, gurus, spåkvinnor, alkemi från det gudomliga. Visionärer, rådgivare och forskare blir den icke gudomliga vägen till samma svar; letandet efter ett orakel. Vi spelar och tävlar för att bli den som kan vinna pengar och berömmelse. Vi söker dem som kan spå om vår framtid, allt för att kunna förutse och undvika den smärta som kan komma. Genom att tala med gudar eller vårt högre jag, gör vi oss beredda att lämna vår kropp och gå till trans för att få svar. Genom att tala med experter och forskare förbereder vi oss på det som komma skall. Vi vill kunna förutse strategiska överraskningar. I en grupp kan någon bli utsedd till den som kan bli förmedlare av dessa orakel. Ibland kallar vi dem siare eller gurus. Det finns experter och forskare som också får den rollen. Per automatik blir dessa ledare i en grupp och tar dess medlemmar bort från sin egen auktoritet. Det är samma fenomen som händer i en organisation där någon har mer makt än andra eller i en grupp där någon forskat. Vi har alltid lutat oss på andras kunskap. Den tiden är förbi. Vi är här för att öppna inre dörrar och dit in kan ingen gå med oss. Orakel (av latin orare som betyder en plats där det talas, en plats där gudomen låter göra sin röst hörd) är i grekisk och romersk mytologi vissa tempel och heliga platser, där man av en viss gudomlighet kunde erhålla råd och upplysningar. Mest berömt var Apollons orakel i Delfi. Oraklet i Delfi, var titeln för ett kvinnligt orakel i Apollons tempel i Delfi, en institution som bildades under 700-talet f.Kr. En kvinna som blivit utsedd till Pythia behöll titeln livet ut. Oraklet valdes ut bland unga, ogifta lantbrukarflickor i trakten. Det första hon gjorde när hon fått höra frågan var att upprätta kontakt med Apollon. Det gjorde hon genom att dricka en klunk heligt vatten, sedan tog hon ett par lagerblad (som är en symbol för Apollon) och åt eller brände dem som rökelse. Sedan drog hon sig tillbaka till en helig kammare i templet, föll i trans och började prata. Ibland förmedlade hon sina ord lugnt och stillsamt, andra gånger extatiskt och rasande. Prästerna stod jämte och försökte tyda hennes ord. Svaren var ofta tvetydiga och väldigt svårtolkade. Fortfarande söker vi dessa platser och lyssnar på siare i vårt sökande efter orakel. Det tar oss till triangeln kropp, själ och ande.

Orakelkomplexet tar oss från livet som den människa vi valt att vara. Som människa vet jag inte mitt nästa steg, särskilt inte genom att låta någon annan tala om det. Den dagen det är dags för oss att möta oss själva på en annan nivå kommer vi att veta det via vår intuition. Vi vet då säkert att det aldrig är som vi tror och att vi inte kan veta vårt nästa steg. Vi ser våra steg efteråt. Orakelkomplexet hindrar oss att leva som de människor vi är, i en kropp som är oss given, med den familj och den historia som kan ta oss ned i vår jordlighet som människor.

Syndabockskomplexet har växt ur Orakelkomplexet

Orakelkomplexet, oavsett om det har med andlighet att göra, öppnar för Syndabockskomplexet. Syndabockskomplexet sitter fast i triangeln offer-förövare-hjälpare. Komplexet förutsätter att det finns någon som omedvetet vill offra sig för att bli känd, bära för andra eller bli martyr. Martyrer har historiskt ofta blivit helgonförklarade. De offrade sig för något större. Men det finns också dem som offrar sig i familjen, i organisationer och samhället. Det är komplicerat att hitta källan och de som stannar i komplexet får ofta en vinning ur det. När vi saknar förmågan att se ”att saker bara händer utan att det är någons fel” kan vi inte heller överlämna oss till livet. Livet letar inte efter syndabockar men det letar efter dem som kan ta andra människor ut ur detta komplex. Hjälparen är den ”trickiga delen av syndabockskomplexet”. Syndabocken är dessutom förövare till sitt eget offer och attraherar andra förövare och offer.

Vägen ut ur syndabockskomplexet är att se våra mörkaste sidor. När vi väl har helat dem och respekterar varje liten del av dem kan vi sakta ta oss ur detta komplex. Livet är vårt stöd i denna process. Den dag vi kan stanna och se utan att värdera och bära är vi på väg ut ur detta komplex. Den som hindrar denna process är hjälparen i oss, och än mer när vi blir räddare, som vill hjälpa andra och själv vill bli hjälpt. Det är hjälparen/räddaren som tar oss till att bli syndabock i allt. Vi gör oss till ”gudar” i det samhälle vi lever. Vi tror att vi kan styra över världen och har alltid gjort det i det paradigm som nu råder. I grunden är vi alla små människor och har egentligen väldigt lite vi kan påverka. MEN vi kan påverka hur vi väljer att leva våra liv och lyssna på den sanning som vill visa sig.

Syndaboken och orakelet väntar på en pusselbit

Om vi vill möta oss själv och sanningen behöver vi först se hur vi sitter fast i de två trianglarna: Syndabockstriangeln och Orakeltriangeln. När vi gjort detta öppnas den sista pusselbiten: Den har tre dörrarna vi alla måste passera om och om igen. Offret och anden tar oss bort från jorden. Medan livet och döden tar oss tilt att födas på nytt om och om igen. Det är livet och döden som tillsammans behöver arbeta hårt för att ta oss ned på jorden. Livet och döden tar oss bort från offret och anden, det som har präglat vårt samhälle i urminnestider. Vi kan då ära livets kroppsliga och själsliga genombrott, men på ett hel annat sätt. Att le från vår själ och inget göra när vi ger oss in i vår livsstruktur och att stoppa varje rörelse tillbaka till vår överlevnadsstruktur är en bra början.

Övning

Nu är vi tillbaka till marknaden. Har du sett det större perspektivet? Ser du hur människorna relaterar och skapar det som vi sen säger är våra normer? Ser du vad som finns bakom detta? Vill du öppna för en annan syn på vad marknad är, ja då behöver du möta sanningen med stort S. Du behöver också bestämma dig om du är beredd att agera från det du får del av. Livet väntar på dem som är beredda att göra det bortom egen vinning. Blunda igen. Föreställ dig att tre personer kommer ridande i horisonten. Den ena på en åsna, den andra på en häst och den tredje på en kossa. Vem attraherar dig? Hur ser du då på de andra? Nu öppnar du för ingeting och gör dig beredd att möta dig själva i att vara ingen? Det är enda vägen till det vi inte kan kontrollera. I nästa lektion kommer du att får möta dessa tre; åsnan, hästen och kossan. Välkommen!