Visdomens heliga värde och visdomens heliga kraft öppnas när vi möter våra sår. Även om ett litet barn inte är medvetet om vilka strategier de skapar så är själen detta. Jag ser det så tydligt dess dagar med min barnbarn. När jag knyter an till deras själ från min själ berättar den som vilka resor de gör och behöver göra i detta liv. De är så medvetna om vilka föräldrar de har och vad de har för sår, mer än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Helt paff blev jag när mitt barnbarn berättade om sin rädsla som hon behöver ta sig igenom. Hon kunde också i detalj berätta hur hon fått den för att passa in i ett mönster som ännu inte helats i familjen. Ur vilken situation den uppkommit och varför just denna rädsla är så viktig för henne. Hon anklagade inte någon i familjen för detta och inte heller försökte hon skydda någon. Det är bara fakta: jag gör så här… för att jag är rädd för detta… nu behöver jag… När jag frågar: hur vet du det? Det har jag lärt mig av mig själv. När jag så frågar hur svarar hon: jag prövar. Detta kan inte mamma och pappa lära mig för de kan inte. De tror att jag är velig när jag egentligen lyssnar på vad som känns sant. Jag blir så berörd och jag ser henne, bekräftar genom mina tårar. Hon säger gråter du och jag svarar ja, jag blir så berörd. Hon svarar: dom tårarna har jag också. Du vet jag, bara vet att hon pratar med sin själ. Tacksamheten värmer mitt hjärta. Hon möter sitt sår och redan nu som tioåring tar hon hand om det, dömer ingen, värderar det inte eller drömmer om att hon skulle vara någon annan. Så till mitt yngsta lilla barnbarn som är fyra månader. Jag skulle passa honom idag när hans mamma tränar. Hon ammar honom och så skulle vi ta en promenad när han sover. Men som gjorde han inte och mer mat ville han ha. Inget hade jag att kunna trösta med. Jag tog upp och vyssade och sjöng för honom, men ingenting hjälpte. Så började det regna och vi gick och gömde oss under ett parasoll på ett stängt café. Där stod vi: denna lilla pojken, Vera och jag. Jag sjöng och höll honom i min famn. Så bad jag om stöd och kunde känna min mammas närvaro. Pojken blir tyst öppnar sina ögon och tittar rakt in i min länge. Där står vi själ till själ och så känner jag en energi som tar oss djupt in i våra kroppar, allt blir tyst. Jag har nog aldrig känt en sådan närvaro förut. Vilket ögonblick, vilken kraft den lilla gossen hade. Det var som om han helade hela situationen och också mig. Sedan var han helt lugn och vi gick och satte oss på ett cafe för att vänta på hans mamma. Visdomen finns i oss alla redan från befruktningsögonblicket. Jag älskar att vara med mina barnbarn, helt öppna i våra möten själ till själ. De har så mycket visdom att dela som inte jag har. Jag aktar mig att värdera något för jag vet att de alla är så mycket äldre själar än jag. De har inte heller lika lång väg hem som jag. DE lär mig så mycket om tystnad och att tala bortom orden på ett helt annat sätt. Att sitta och gör pappersblommor i total tystnad under flera timmar i total närvara med varandra med en blick, ett leende, en puss på kinden och framförallt bortom all beröring i en annan typ av beröring där vi är ett utan att beröra varandra.
Berätta om mig samt mop
Arketyper
Alltid en ny början
