Du visar för närvarande Den shamanska vägens öppning

Den shamanska vägens öppning

Jag tillhör de människor som inte formulerar intentioner inför nästa år. För mig är det bara en tro. Däremot har jag erfarenheten att under många år öppna för vintersolståndets skifte som öppnar oss för att nytt sätt att leva över årsskiftet. Det skiftet är resultatet av hur vi har valt att leva vårt liv framförallt under hösten. Hur vi har tagit oss än mer igenom mörker med stöd av våra guider. I det är alltid förundran stor. Undrar vad jag kommer att göra nu, vilka uppdrag jag får och hur jag kommer att ta emot dessa. Januari kommer att visa mig vintersolståndet övergång, den viktigaste händelsen på ett året. Jag är också lyckligt lottad att vara född den andra dagen på det nya året. I år firar jag den morgonen tillsammans med en ny liten hundvalp som kommer till mitt hem i slutet av januari. Kvällen firar jag med min familj. Ja, denna gång köper ja pizza (jag som brukar laga fina middagar på min födelsedag).  Jag skrattar gott nu, för mig är pizza inte mat!!! Det fick mina barn att älska pizza. Tänk vad man kan ändra sig. Ha, ha, ha, älskar min familj och mina vänner djupt inne i mitt hjärta, ibland så mycket att det gör ont. Så är det också i min kärlek till människan, moder jord och universum. Kärleken är alltid villkorslös, I det är människan ett och dessutom ett med moder jord och universum.

Ja, även om jag är tydlig är kärleken villkorslös. Tydlig är jag bara till dem som livet väljer att föra i min väg. Jag vet också att de är tydliga mot mig. Just nu är det svårast för mina nära och kära att se mig svag, skör och sårbar. Det jag inte tolererar nu är när någon försöker att dra mig tillbaka till hur jag varit i stället för att se hur jag är nu. För mig är det bara nuet som existerar. I det är det ingen slump i vad vi ska möta.

Den som är shaman vet detta. Hon vet också att varje skifte är mycket smärtsamt. Att vara shaman handlar inte om att lära sig metoder, ritualer och ceremonier. Det handlar om att bidra med sina skiften som kan skifta andra. Då skapas sedan det som ska ske. En shaman föds med shamanen i sig som senare i livet öppnas i olika dödsprocesser. Ja, egentligen är nog alla människor detta om vi öppnar för den vägen. Vi har bara olika lång väg dit. Tyvärr dör många från sin kropp utan att öppnat den vägen. Men när vi säger ja så är både universum och moder jord där med sina uppdrag. Det är då vi kan bli ett med moder jord och det universella ljuset. egentligen är människan det redan, hon har bara inte som kollektiv ännu kommit till den platsen. Är vi där kan vi inte följa någon och inte heller ha följare. Vi kan bara följa det kollektiva medvetande som människan håller på att öppna, moder jord och universums ljus. De vi släpper in i vårt liv är de som följer sig själva på denna väg.  

Vintersolståndet är alltid människans möjligheter att möta sig själv som shaman. Ja, om man har valt att ta mörkret under hösten som en gåva för att möta än mer ljus. Det måste hon möta inne i sig alldeles ensam från andra människors energi, men inte från sina guider. Människan har oändligt mycket ljus men också oändligt mycket mörker. Det är i det mörkret som vi möter mer av vårt ljus för att kunna ta emot det universella ljuset och ta oss igenom mer mörker. Allt jag gör i detta liv har betydelse för var jag kommer efter min fysiska död när själen lämnar denna kropp för gott. Tveka aldrig på detta.

I denna text berättar jag först lite mer om mig och så skriver jag om den kanalisering jag fått av en av mina guider denna dag.

Det är klart nu

När jag nu väljer att öppna för årets slut ser jag att det mörker som jag tagit mig igen redan öppnat så mycket ljus i mig under de sju dagar som gått sedan vintersolståndet. Det sista stora arbetet skedde på själv vintersolståndet timmarna innan vändpunkten. Jag har skrivit om detta i min senaste blogg (21december). För mig är vintersolståndet alltid en vändpunkt i hur jag kommer att leva nästa år. Så har det alltid varit och kommer att så vara även om det varit omedvetet i en stor del av mitt liv. Vintersolståndet är moder jords gåva till människan. Natten innan vändpunkten mötte jag återigen en shaman i mig från ett tidigare liv. Denna gång behövde jag inte vara i dess land för att öppna det i mig. Tack och lov vill jag säga, för det var så verkligt och hemskt det jag fick se. Allt var mycket tydligt. Tack och lov bröts allt med ett skratt i mig: inte behöver jag göra ayahuaska för att öppna denna väg. Det jag behöver ta emot för mig och människan kommer ändå utan att jag går till trans. I det avlöser görandet med ett annat görande. Ja, människan behöver göra. Hon behöver använda sitt sjunde sinne. För min del får jag uppdrag som öppnar mina göranden alltid i samma ögonblick som varandet. Dessa två är inte på något sätt skilda åt. Det jag däremot behöver stoppa är när jag gör utan att vara i varandet. Jag behöver också lämna illusionen av att bara vara i varandet.

När så vändpunkten kommer från moder jord morgonen den 22 december klockan 04.27 öppnas min vändpunkt så tydligt:

”I en ny tid med allt som redan är där tar vi oss fram en millimeter om dagen. Det går mycket sakta och det är vår lärdom. Det vackraste av allt är att när vi behöver stanna med en millimeters förändring kan vi inget annat än att vara närvarande även om vi inte känner den och vet vad den handlar om. Vi behöver vara i det okända varje stund. Ska vi kunna hålla denna millimeter i vårt medvetande för en dag och ha den i fokus kommer den så förgrunden och allt annat i bakgrunden. Då är allt stilla och kanske i ett ögonblick kan vi hålla millimeter långt, långt in i vårt hjärta när vi går på vår väg i den stora fotvandringen. Tacksam för denna nya tid.”

Det som hände då tog mig verkligen till en vändpunkt i mitt liv. Det finns inget annat nu än att följa den nya vägen som jag successivt valt under hösten. Den har växt fram ur all mina övergångar till nya liv som skapats ur tidigare liv. De har kommit allt oftare men allt långsammare under hösten.

Att förlora kontakten med min arm efter en operation i november har verkligen stött mig i denna process i de stunder som jag öppnat mig för dess gåva. Men allt som jag nu avslutar började redan förra vintersolståndet. Det är historia nu det enda jag ännu har med mig är min arms läkning, i en öppning på ett helt nytt sätt. Naturligtvis är jag ledsen men alltid i djup kärlek till mig själv och andra. Jag har alltid sedan jag var barn vetat att jag skulle möta mig som krympling. Det är en av anledningarna till allt mitt motstånd till andlighet. Ja, på ett plan tills det jag möter nu. Jag möter de sista embryon i detta motstånd (ett annat sätt att beskriva de liv som jag fastnat i). det märkliga är att denna gång är jag inte minsta rädd utan djupt lugn i det som sker. Det är som det är. Idag kan jag till fullo berätta om och hur jag är som shaman.

I det samlar jag guldkorn. Att vaska guld är ingen enkel väg då vi behöver lära oss veta vad som verkligen är guld. Allt som glimmar är inte guld. Mina guider visar mig vad som är guld och när de ger mig något tar jag det på allvar. Ibland är det mycket komiskt och så blir det alltmer. Jag lär mig också om vad verkligen harmoni är.

Den dörr som jag mötte på morgonen dagen innan julafton, i detta fall en grind har jag redan öppnat.

”Denna morgon guidade hon mig till en grind. Det skulle kunna vara vilken grind som helst. Denna bild är på en grind som jag sett så många gånger. Men denna gång SÅG JAG DEN för första gången också inne i mig. Det viktiga är att den var låst och det är nu jag får min uppgift: att klara av att öppna den med de rätta orden, den rätta hållningen och en ännu en ny inställningen till livet. Jag antar utmaningen denna morgon, andra dagen efter vintersolståndet. I det vet jag att universum och moder jord är en spegel i oss och vi en spegel i dem.”

Mina guider visa mig en helt ny väg som får mig att gapskratta på juldagen. Jag behöver inte hitta nyckeln till låset. Jag kan bara skruva bort låset och sätta dit ett nytt. Det svåraste i detta är att jag behöver hitta ett gammalt lås. Lika gammalt som grinden att skruva dit.

Nästa steg kommer den natten den 27 december klockan 01.33 vid fullmånen:

”Att öppna inåt tar oss igenom till den vi är i vår ursprungsenergi. Den vägen kan vara lång då motståndet ofta är kompakt och illusionerna många. Vackra människa låt dig föras med så att ljuset kan ta plats i dig. Men glöm inte att det ljuset hittar du i ditt mörkaste mörker. Där möter det universella ljuset sedan upp dig. Allt annat är flykt. En natt som denna, årets sista fullmåne öppnar dig för avslut för att kunna öppna än mer ljus i sig. När vi inser att allt tar slut en dag i denna kropp blir det inte svårt att göra avslut. Å andra sidan tar inte du slut. Du är precis som kärleken evig och oändlig. När vi vågar möta döden och pånyttfödelsen blir oändligheten än mer påtaglig i våra liv. Älskade människa det är så vi väljer livet, inget annat är möjligt. Vilka avslut behöver du göra nu? Tveka inte det är tid att ge dig ut i det okända för att därefter ta emot det som väntar på dig när du har gjort ditt.

Jag citerar Rumi som får allt att bli än mer tydligt.

”Ditt ljus är mer magnifikt än soluppgång eller solnedgång, och du är den inre målaren som målar din egen väg med färgerna i ditt ljus, lika självlysande som fullmånen ” – Rumi

Jag är shaman

Nu tvekar jag inte längre: jag förkroppsligar nu den shaman som jag är. Jag vet att den vägen är svår för alla som väljer att öppna den. Det vet jag och många med mig. Det är vi som vandrar den stora fotvandringen nu. Vi kan inte för en millimeter ”schabbla” bort den vägen. Den måste vara med oss var dag. Vi kan inte gå någon annanstans och sedan tro att det sedan bara att gå tillbaka. Det gör ont. Vi behöver också ta emot de initieringar som väntat. Inte av andra människor utan av våra guider som både finns hos moder jord och i universum. De ger oss dem i livet. Hur ont det än gör kan vi inte anklaga någon annan människa. En människor blir bara använd för att göra det som ska ske för att vi ska växa. Det vet vi när vi vandrar vårt ljus, lika självlysande som fullmånen, som Rumi skriver. Och kom ihåg att fullmånen lyser bara i mörker.

Så många avslut för att kunna öppna den dörren. Avslut med delar av mig, med händelser, situationer och människor. Men det viktigaste av allt, med energier som jag inte längre vill ha i mitt liv. I det vet jag att när jag avslutar dessa så kommer allt annat lösa sig. De, det, dem som håller den energin kommer jag inte längre attrahera.

Nu kanske du börjar att förstå varför jag inte formulerar mål och intentioner i mitt liv. Det skapas medan jag går. Ja, också ur det som jag verkligen inte vill. I stor förundran skriver jag detta denna dag i mitt avslut av detta år som till mycket har handlat om att göra avslut. Ja, hela året 2023 har handlat om detta. Vad som händer nu nästa år vet jag ej. Jag väntar på min guidning och vad som uppstår… och denna dag händer det redan…men jag börjar redan att se embryon.

Vad hände denna dag

Denna dag den 30 december dagen innan årets sista dag har jag hittat det låset… det är av det vackraste guld. Jag håller det i min hand i stor vördnad till livet. Med varsamhet går jag till grinden skruvar bort det gamla låset och sätter dit det nya. Tårarna rinner och jag är djupt berörd. Moder Theresa stiger fram och tar min hand i sin. Jag bugar och förbereder mig för att kyssa hennes hand men så sker inte. Jag hinner inte, så långsam som jag är nu. Hon tar min hand och kysser den och då ser jag att det är vänster hand som hon kyssar. Då rinner tårarna alltmer. Jag säger vem är du? Hon svarar: jag är du. Fråga mig inte vad det betyder och kära du tolka inte detta. När vi tolkar gör vi det alltid med vårt gamla jag. Då kan inget nytt födas. Jag berättar detta för ett av mina barn och svaret blev: men hon är ju död. Det får mig att skrattar så gott, nästan så jag kiknar. Också min son skrattar när jag säger: ett ett bra sätt att få död på en kommunikation. Jag vet ju också att han mycket väl vet vad jag talar om. Han som är en äldre själ än jag. När jag nu skriver detta öppnas än mer kärlek i glädje till livet, det liv som också han väljer att föra vidare ännu en gång.

Jag har nu avslutat allt som jag hållit på med sedan förra nyåret. Inför nästa år har jag bytt mitt lås och jag vet vilka som jag kommer släppa in på min shamanska väg. För dem låser jag upp grinden. Hur vet jag då detta? Det vet mina guider om jag inte vet det. Jag bara vet och tvekar jag är guiderna där.

En av mina guider talar

Nu är en av dem i mitt medvetande och det jag får till mig väljer jag att skriva nu näst sista dag på det gamla året

Ljuset är till tröst. Älskade människa: NÄR LJUSET BLIR DIN TRÖST SÅ ÄR DET ALLDELES NOG FÖR ALLA MÄNNISKOR. Förstår du rätt nu? Ja, det ljus du öppnar i dig och det ljus du tar emot är inte bara för dig utan för alla. Känn när någon gör det, det som sker i varje sekund. Det är alltid någon som öppnar sitt ljus och som då kan ta emot det universella ljuset för att medvetet bli ett med detta ljus. Stannar du på den platsen kan du känna hur det sker hela tiden. Då vet du också att du själv hela tiden kan öppna för ditt ljus. Det är oändligt precis som ditt mörker. När du gör om mörkret till ljus kommer mer mörker att göra om. Det tar aldrig slut. Tro inget annat. Detta kommer att bli än mer påtagligt i den tid som människan lever nu.

Att lysa upp ett rum. Den människa som väljer att öppna sin shaman i sig vet vad jag talar om. Den människan kan lysa upp ett totalt livlös rum. Ni är många nu med den gåvan och ni som har den vet också att andra människor som inte väljer denna väg kan både bli rädda för er men också mycket farliga. Den människa som kan komma in i ett rum utan att göra något men ändå skifta energi hos alla andra bara med sin uppenbarelse är shaman. I bästa fall finns ingen där som kan sabotera detta och i sämsta fall så vet den människan som är shaman att hon behöver gå. Mirakel sker när alla som finns i ett rum har förmåga att skifta energi. Det är till dessa rum du ska söka dig om du väljer vägen som shaman. Men akta dig för många därute är bara kopior av vad det som de har lärt av shamaner. De är inte shamaner utan fortfarande i en sökande fas. Inget fel alls så länge de inte missbrukar andras gåvor. Du som väljer att vandra den shamanska vägen nu i denna tid kan inte lära av någon annan bara av dig själv och dina guider. Du vet vilka dessa personer är som är shamaner för de möter döden på olika sätt. Varför det? De är här för att våga vara nära döden utan att på något sätt bli rädda. Vägen dit är att se döden i vitögat. Det är viktigare nu, mer än någonsin i den tid som ni lever. Det är först i mötet med döden som ni kan se att det som människan söker och det hon fördömer är två saker av samma mynt. Kanske just krig skapar pånyttfödelse! Jag säger kanske för vad tror du! Kanske meditation och tankar om fred skapar mer krig! Ja, vad tror du?     

Låt livet komma nära. Att hålla livet nära innebär att välkomna allt och ta det nära. Inte att du behöver tycka om det men väl välkomna det. Det är precis så du kan öppna för din shaman i dig. Det du minst vill blir ofta ditt uppdrag och också din gåva som du sedan har i din verktygslåda. Ja, älskade människa ingen av er har samma verktygslåda och den ser inte heller likadan ut. Nu är det så att alla tillhör samma folk men alla har olika verktygslådor. Det är i det som ni kan ära varandra. Då blir ni aldrig kopior och ni kan aldrig använda någon annans metoder, teorier och filosofier. Välkomna alla andras men gör dem inte till dina.

Att vara i hjärtat, själen och kroppen. Du människa som väljer att gå på en väg av förundran vet vad jag talar om. Du vet du också att ert hopp hindrar er från att ta emot de möjligheter som ni inte vill ha. Världen snurrar nu i kaos och tornados. Det är så det är och kommer att vara nu under lång tid. Det är inget problem utan verkligen en möjlighet för planeten jorden nu och för människan. Den som öppnat sitt hjärta vet detta. I det hjärtat bor själen och där finns ett rum där oändligheten för varje människa spirar. Människan behöver fatta egna beslut nu hur hon ska förhålla sig. Hennes energi i varje sekund är livsavgörande. När kroppen ändras visar det en ny väg med själen och oändlighetens rum för varje människa. Titta dig runt och läs av människor. Lägg märke till människors kroppsrörelser. Där kan du se vem som du ska ta emot inne i dig. Detta har inget att göra med om de är i ett meditativt eller traumatiskt tillstånd. Se dig omkring och lär inifrån dig från det du ser.

Människans tre vägar med helt olika berättelser. Människan har tre vägar nu. Låt mig berätta om dem. Den ena vägen är som hemsamariten när hon går hem till de sjuka och skadade och hjälper dem. De sjuka och skadade behöver då inte ta hand om sitt mörker för att öppna sitt ljus. Inte heller hemsamariten öppnar den väg till ljuset även om hon många gånger tror detta. Även de mycket gamla behöver möta sitt mörker hur sjuka och skadade de än är. Det som sker dem är också kroppens rörelse för att påvisa vad de behöver möta. Om de under en stund behöver hjälp så behöver de också hjälpa andra. Kanske den som kommer och hjälper dem behöver en kram, ett ord, en läxa eller bara en energi. Ja, de sista kan alla bidra med även om de inte röra en enda kroppsdel. Alla kan skifta energi.

Den andra vägen är att söka sig till meditativa rörelser för att få harmoni i sitt liv. Dessa människor ber om fred i världen. En del engagerar sig i upprop och insamlingar. Däremellan lever en del hektiska dagar som gör att de än mer behöver söka sig till platser av harmoni. Vägen kan vara lång att få ihop sina olika delar i livet. Människan behöver lära sig att hitta guldkornen i varje livsrum. Dessa guldkorn visar sig alltid vara ett och samma i alla hennes livsrum. Det svåraste för människa är att släppa taget om allt annat i varje livsrum utom guldkornet. Det får hon hjälp med i kriser där hon förlorar allt. Om hon inte försöker fly. 

Den tredje vägen är människan som skapar kaos var hon än är. För henne är kaos en trygghet medan stiltje är livsfarligt. Denna människas största lärdom är just att skapa harmoni i kaos. Moder jord skapar kaos gång på gång och i det är hon trygg. I kaos finns alltid en harmoni mellan dess olika delar. Människan kan inte och ska inte se dessa delar. Det är bortom hennes kontroll. Men vad hon kan lära sig är att överlämna sig till det kaos som sker. Inte det kaos som hon skapar, det kaoset är ett försök att undvika det egentliga kaoset. När människan överlämnar sig till ”att det är som det är” skapas harmoni i kaos. Hon kan inte göra någonting mer än att följa och överlämna sig.

Egentligen tillhör ni människor alla dessa vägar. Ni behöver ta er igenom dem alla tre. När ni har gjort detta kan ni hålla space för mänsklighetens genombrott. De barn som föds nu och de som är unga har redan tagit sig igenom eller har en snabbare väg igenom för att kunna hålla detta space.att kunna hålla space är en gåva till människan, moder jord och till den plats som du ska när du älskade människa lämnar din kropp för gått. Du är inte odödlig, glöm inte detta.

Vem är jag som talar: jag är en av de guider som talar genom Ingrid Marie Fridolf nu, jag har ett namn men detta namn är bara för henne just nu.

 

Nu avslutar jag med att tacka denna guide som använder mig just nu från hela mitt hjärta. Jag drar mig sedan tillbaka för att imorgon önska alla ett Gott Slut och vid 12 på natten önska alla ett Gott Nytt År. Jag smeker min arm som är med mig i detta nu. Jag älskar henne, jag hon som är en del av min kropp. Inte kommer det att bli tyst imorgon men om jag vill kan jag göra det tyst inne i mig även om det smäller och brakar. Det gör jag med denna dikt som jag skrev på Facebook den 19 december. Den har jag med mig när det smäller.

Stilla öppnas det vakuum som tar bort ljudet

När allt ljud är borta, ja är det ens möjligt

Hör …visst är det ett ljud, ett inre ljud.

Om du inte hör sätt öronproppar i öronen och lyssna på ditt inre ljud

Det ljudet låter som en frekvens och det är den frekvensen du sänder ut i universum och till moder jord

Den lockar till sig andra väsen, kanske varelser som bara du kan se

I den frekvensen öppnar du för att bli använd

Är du med den tillräckligt länge kan du höra den utan öronproppar

Då kan du också lyssna på andras frekvenser

och då vet du med vem du ska vara

Frekvensen och därmed ljudet förändras när du förändras

Du lockar då till dig annat och andra människor efter varje nu förändring.

Det kräver nya val.

 

Ett Gott Slut och ett Gott Nytt År

 

Göteborg den 30 december 2023

 

Ingrid Marie Fridolf

Lämna ett svar

ett × 2 =