När livet tar oss till hjärtgripande ögonblick tar vi hjärtgripande beslut. Vi är då på platsen av ingenting (nollpunkten). I det som du öppnas kräver vår odelade uppmärksamhet just från ingenting. Det kräver också vårt hjärtgripande beslut i vilket vi inte har något val. Denna helg när vi möttes igen vi äldre kvinnor som kommit samman under temat att släppa taget om livet landade vi alla i ett hjärtgripande beslut. Det är djupt rörande, gripande på ett sätt som berör oss mycket djupt långt in i själen. Medkänslan tar ett stort skutt och inget kan i detta ögonblick stoppa oss. Det är från den platsen beslutet kommer.
Brinn, brinn du människokropp, stig upp till elden steg för steg ända i till dess mitt. Bestäm dig för att dit gå in. Var inte rädd du kommer inte att brinna upp. Detta är bara ett test så att du stannar med ditt beslut. Se hur lågan brinner runt dig och inuti dig alldeles stilla, lugnt och så tyst. Elden i dig kommer aldrig slockna om du låter den gripa tag i ditt hjärta. Ändra inget, du behöver inget göra mer än att ta emot elden. När hjärtat brinner vet vi att vi är på ”rätt väg” och då finns inget mer att säga eller göra, inget annat än att möta också andra brinnande själar som griper tag i människosjälar som ännu inte landat i elden i detta liv. Vi kan kalla oss empatiska själar och när vi landar brinner vi aldrig upp. Vi fortsätter bara att brinna.
Denna helg möttes vi äldre kvinnor igen för att öppna för nästa övergång. Allt började med Den stora modern som öppnade för Jesus och Maria. Allt under dagar tre tog oss så till vårt folk. Var en av oss öppnade för att komma hem. Något som nu får oss alla att göra ett hjärtgripande beslut, ett beslut som verkligen griper tag i hjärtat så vi inte glömmer vem vi är. Vi kommer hem i detta liv så många gånger till vårt ursprung men att komma hem till vårt folk är livsingripande. Det ändrar allt i vår historia, nuet och i det som väntar på oss. Inget är längre som vi tror och från den platsen ser vi allt så tydligt. Det överskuggar allt i detta liv. Vi har inget annat val!!!!
Den stora modern
Vackra ande visa dig. Jag är redo nu och jag ber för alla oss som inte har något val. Att vi ska följa och våga tro på det som är sant även om det ändrar allt i det som varit. Om krafter kommer som vill hindra detta. Låt det komma och låt oss bara stå i våra val utan kamp och utan värdering, bara i full närvaro. Visa oss vägen du vackra ande, du som oändligheten bär.
När helgen börjar öppnar hon vägen direkt till moder jord. Hon är den som öppnar för oändlighetens ande. Men egentligen har det börjat för länge sedan långt före detta möte som snarare är en ny början. När vi lever på detta sätt finns inget slut allt är bara i en ny början i de stora övergångarnas tid. Denna gång öppnade oändlighetens ande och moder jord för mödrarna, människans mödrar. Du kan kalla det energi om du vill. När den tog plats blev allt så tydligt: Att separera från vår moder är livsviktigt framför allt för kollektivet. Vem är då människans moder: en del skulle säga jungfru Maria andra moder jord och en tredje våra förmödrar. Ursprungsbefolkningen runt om i världen har med olika namn kallat denna moder ”hållandet”. I många kulturer har hon många namn och är dessutom många olika (såsom i Hinduismen). Ibland finns hon i universum och ibland i underjorden. Inte så sällan svänger detta, precis som om ”något” skulle sno runt ett timglas. Våra mytologier, arketyper och sagor bär alla denna stora moder på så många olika sätt. Vi skulle nu komma att göra två livsingripande arbeten.
Energin visade i det första arbetet att vi behöver först bli ett med modern innan vi kan separera från henne. Att bli ett är i full respekt, värdighet och kärlek överlämna oss. Det finns i detta ögonblick inget som står i vägen för denna enhet. Vi hämtar hem det båda behöver hämta hem, men vi vet inte riktigt vem vi är. Kanske är vi den stora modern, kanske är livet och kanske är vi allt. Först nu är separationen möjlig. Det måste ju finnas något att separera ifrån. Vi börjar sakta veta vem vi är och hämtar hem oss själva, våra inre barn, våra gåvor och så mycket mer. Allt blir så tydligt nu. Från den platsen blir vi bli ett igen med vår stora moder och i det kan vi öppna den kollektiva själen på ett nytt sätt samtidigt som den stora modern förändras. Denna rörelse som vi fick var livsavgörande för de som vi öppnade för, inte för enskilda person men för hela kollektiv som har en moder som inte vill ha sitt barn. Då stryper hon dess energi och barnet stryper så sin energi. Ett sådant arbete börjar alltid hos barnet och kan senare också förlösa modern. I detta fall kom ett skrik som var enormt som förlöste nu, då och framtiden. Oavsett om modern förlöses eller ej så förlöses barnet och moderns själ. Visst är det vackert. Detta arbete öppnades för alla som det berör om man är beredd att ta in detta. Det finns olika sätt att vara ett: i det ena förlorar vi oss i alltet och i det andra hämtar vi hem oss i alltet. I det sista förenar vi dåtid, nutid och framtiden i ett. Inte sällan har vi också mött vår moder i ett tidigare liv på ett helt annat sätt som också behöver förlösas.
Det andra arbetet handlade om sjukdom, människans sjukdom, skador och tillkortakommande. I detta fall arbetade vi med mänsklighetens cancer- det som dödar mänskligheten. Vi avgränsade det till en plats i människans kropp. Det var den platsen som lockade till sig cancern så att de kunde förenas. Platsen insåg till slut att den inte tillhörde cancern och drog sig undan för att söka sig till människan. Den fick stöd av en hållande energi. Allt blev lugnt och cancern drog sig till modern. Platsen separerade sig från cancern. En cancer som hela tiden var lugn och i ett flöde, som att den bara vill visa vägen. Cancern lutade sig så på modern och de förenas med kärlek. Alla tre vänder sig i djup kärlek mot platsen, människan och den hållande energin som också förenats. Allt är rent. Ännu två separata delar som kan bli ett på ett helt annat sätt när allt hamnar på den plats som det hör hemma. Tar vi detta till en enda människan kan vi så många gånger se att barn mycket omedvetet säger till sina föräldrar ” jag gör det/ jag tar det för dig” och så bär de för dem. En farlig väg! I detta exempel fick cancern bli fri och den stora moderna tog hand om den när platsen och människan kom samman på ett nytt sätt. Det är flöde med cancern så det är lugnt. kärleken stöttade allt. Vilken transformation!!För att tydliggöra detta ännu mer öppnade vi för den stora moderns och människans ande. När den ursprungliga tidiga människan dvs människan ande kommer samman med det som väntar att bli levt så öppnas en förening med människan här och nu. Då kan den stora modern förenas med sin ande och det blir lugnt. Vi ser också att det tidiga är skört, lika skört som en primör som smakar helt ljuvligt. Nu när vi öppnar för våren och primörernas tid finns det all anledning att med dem njuta av det ursprungliga. Allt är redan där till förändring om vi öppnar för det som väntar på att bli levt och samtidigt ser det ursprungliga här nu. Människans ursprung är livsviktigt i detta nu Allt detta ledde fram till nästa energiarbete som tog plats i en helt ny metod… allt var ett från början i djup förening och därefter öppnades i en djup separation som ledde till en annan förening. Denna metod öppnade just dessa steg och den har nu använts en gång och kommer inte att användas igen. När vi följer övergångarnas tid sker metoder bara en gång, inget att förklara eller att försöka komma ihåg. Det bara sker från ingenstans när vi är redo. Försöker vi göra detta igen förlorar vi allt vad som skulle kunna komma att ske. Tacksamheten är stor. Just därför kan vi bara skriva här om vad som visade sig så tydligt.
Mamma dotter sluter cirklar som bidrar till att kvinnor separerar från sina mödrar för att kunna bli ett på ett helt annat sätt. Gör vi inte så blir vi sjuka. Vi kan dö för våra föräldrar och särskilt våra mödrar eftersom de burit oss i livmodern. Om vi har kontakt med barnet i oss så kommer ljuset också moder jords ljus.
Jesus och Maria Magdalena
Jesus krystade och krystade i djup förening med Maria Magdalena för att få fram orden. Maria Magdalena höll energin så att orden kunde förlösas. När allt förlöses rinner tårar. Vägen dit är farlig så låt oss inte ändra orden. Det är på detta sätt det är i en helhet inte från varje del i denna energi arbete. Nu kan vi denna grupp avsluta och tacka Maria Magdalena som har varit närvarande under mer än ett år nu tillsammans med våra själar. Vi har gjort många energiarbeten för att komma till denna plats och vi bär den.
Vi tackar dig Maria Magdalena, vi ser dig vi hör dig och vi äger det som vi fick se. Vi tar emot det och för det vidare på vår väg. Du höll energin och Jesus värkte fram orden i djup förening. Den energi som du höll skapade orden. Vi tar emot den och bär den vidare i resten av våra liv.
Vi håller den nu precis som de äldre kvinnor vi är när det inte längre finns något att göra utan bara kratta manegen för andra. Vi överlämnar den till barnen. Vi vet att vi förlorar den om vi försöker något med den. Den tillhör inte oss. Vi håller den bara precis som vi håller energi på olika sätt var vi än är. Den metod som ville visa sig för en stund släpper vi för den tillhör detta arbete en enda gång. Djupt tacksamma till Maria Magdalena för att hon öppnade vår gåva att hålla energi i vilken vi får se att den aldrig tillhör oss älskade människan. Inte heller orden som komma ur denna energi tillhör människan. Nu släpper vi taget om energin och orden för att öppna för ett nytt liv.
Vi kan kalla oss empatiska själar i en ständigt växande medkänsla. Sakta dör egot för att öppna liv för en personlighet som stödjer vår själ eller till och med blir densamma som vår själ. Varje ego död öppnar liv så att övergångarna kan bli fler. Detta arbete för människan öppnade historien i en ny skepnad när ett av det stora ”egot som människan” haft dog. Det nästan så det inte går att sätta ord på det, eller våga sätta ord på det. Denna natt mötte jag ett kollektivt mörker som försökte hindra mig. Jag blev inte rädd men jag insåg hur starka krafterna är för att hindra denna historia i en ny skepnad. Män och kvinnor behöver förenas och i det har de olika gåvor för att öppna för framtiden. I det dör patriarkatet och något nytt håller på att födas. Där finns inget dömande, inget värderande och ingen negativitet. Allt har en gåva för den det berör. Vad varje människa möter handlar alltid om den och i det finns transformationen om den behövs och övergången om allt är fritt.
När sorgen får släppas ut får vi ett helt annat perspektiv. Då transformeras det om till något annat. då blir det så mycket större. Det är så vackert. Jesus och Maria Magdalena var verkligen förenade. Det är dit vi ska i oss själva och därute. Då blir det så mycket mer. I det respekterar vi våra olikheter i oss så kan de förenas. Vi behöver släppa taget nu när smärtan är så stor för mänsklighet. Vi människor behöver också släppa taget om det som inte tillhör oss. i den sanningen ovan finns en enorm sorg. den tillhör inte oss utan kyrkan. Om vi har kontakt med barnet i oss öppnas ljuset, moder jords ljus.
Empatiska själar öppnar vägen till sitt folk
En av det största arbetet empatiska själar gör på vår jord är att expandera medkänslan. Empatiska själar har en själ som från början är förlorad och det är själen som göra alla transformationer. För att förtydliga detta än mer så kommer vi människor hit i olika grupper av själar. Det innebär att det bara är vissa människor som är empatiska själar. De är här för att kratta manegen för att andra så att vi kan vakna upp och öppna våra hjärtan för världen. Empatiska själar är något helt annat än empatiska människor. Det är själar som inkarnerar i livet som multisensibla och med en förmåga att öppna för andra verkligheter. De har valt en familj där de inte kunnat leva sitt ljus vilket innebär att de har mycket trauma. Tack och lov skulle jag också säga då deras gåva skulle ha varit livsfarlig i det samhälle de kom att växa upp i. De sitter också fast från början och deras kall handlar om att hämta hem sina gåvor. För det behöver de först frigöra sig från livets början i den form som kom att sitta i varje cell av deras kropp.
Ser du mig moder, ja håller dig i mitt hjärta. Bugar för dig och gråter en tår när jag ser hur mycket du fått bära för livets söner och döttrar. Allt har vi lagt på dig, du som gav oss vår första smärta vid vår födelse. Sedan fick du bära allas våra smärtor. Jag ber och öppnar mitt hjärta för dig, du som aldrig slagit på stora trumman, bara hållit all energi i tystnad. Ibland har du läckt energi, men bara med det som verkligen kan få komma ut i just rätt ögonblick. Någon har tagit emot det och satt ord på det och med ett leende har du sett det som skapats. I mitt hjärta har du alltid plats och den erfarenheten är hjärtgripande för var och en som känner sitt folk.
Resan är att följa vår empatiska själ till förening med mer och mer av sitt ursprung igen för att öppna upp för en mycket lång resa. Vägen till vårt ursprung är en smärtsam resa för att ta oss igenom vår överlevnadsstruktur som skyddat oss, allt för att åter öppna alla de ”övernaturliga gåvor” som vi har med oss till detta liv. Vi är gamla själar som behöver möta många liv i detta liv. Det är ur den resan som vi kan överlämnar oss till livet, energin, universum och moder jord som guidar oss. Resan hem till vårt ursprung är en smärtsam resa för att ta oss igenom vår överlevnadsstruktur för att åter öppna alla de ”övernaturliga gåvor” som vi har med oss till detta liv.
När vi ser på Maria Magdalena och Jesus ur detta perspektiv och den ena som nomad och den andra som shaman förstår vi deras förening. En shaman öppnar andevärlden (både i universum och i jorden) där allt bara är energi och en nomad kan vandra mellan olika verkligheter på denna jord och stannar aldrig i en enda utan går bara vidare. Empatiska själar är alla födda in i mörka dimensioner och det enda sättet att ta sig ut ur dem är genom att möta vårt mörker. Den ena gör det genom att öppna för andevärlden och den andra genom olika verkligheter. Jesus skulle aldrig ha kunnat sagt res din säng och gå om han inte varit i den verkligheten ”om att göra sig själv sjuk”. Maria Magdalena skulle aldrig kunnat kalla på andevärlden om hon inte visste vilken verklighet som Jesus behövde öppna för. Vad kommer då ut av denna förening? De kunde tillsammans lösa upp en verklighet som människan satt fast i. Det handlar då om att människan behöver släppa alla illusioner som den verklighet som hon skapat. Detta kan vi aldrig göra utan energi eller om du vill andevärlden, annars förblir vi blinda. När Jesus såg illusionen som Maria Magdalena höll i energin för, kunde orden komma. I detta exempel såg han sorgen som flödade och orden ”res din säng och gå” kunde förlöstes, inte tydligt utan metaforiskt. Maria Magdalenas evangelium är i sin energi en skapelse som pågått sedan det skrevs av Maria Magdalena med orden som hon berättade att de kom från Jesus. Men betänk: Vi kan aldrig berätta om ord eller skriva om dem om de inte finns där också med sin energi i oss. När evangeliet hittades var mänskligheten i sin linda redan i den öppning som dess energi vill förmedla och idag är vi redan där som empatiska själar och de som föds idag är redan där
Empatiska själar är de som öppnar för att gå före på denna resa, de är födda med andliga gåvor som de är här för att öppna för andra. De kommer förr eller senare börja sitt sökande och idag är det flera och fler som öppnar den resan. Vi kallar det ett uppvaknade.
Ett nytt sätt att öppna för energi
Allt är energi och har alltid varit energi. Det vet vi nu i mänskligheten alltfler. Ändock sitter så många fast i den materiella världen där det som vi kan se med blotta ögat är bara det som existerar. Om det vi inte kan se löses upp så existerar det inte längre. Men om vi följer energi så vet vi att allt bara får en ny form från energins transformation och övergångar även om vi inte kan se det med blotta ögat. Energin öppnar ständigt för nya vägar i både från lugna och stilla övergångar och hjärtgripande genombrott. Vi är en grupp äldre kvinnor som öppnar för dessa övergångar och genombrott när vi ses och energetiskt däremellan. Vi har stor respekt för varandras gåvor och ärar varandra på den väg som vi går. Vi har en förmåga att stanna med våra gåvor utan att på något sätt försöka följa någon annan. Det betyder inte att vi inte lär av andra, Vi lär med vi följer inte andra människors gåvor i att kratta manegen för andra. Det kan vi inte då det inte är våra gåvor, risken är då uppenbar att vi istället förlorar våra gåvor. Men vi öppnar för att för oss själva i ett ett lärande.
Imorgon, imorgon och imorgon lyser ljuset på gårdagen som i detta nu öppnats i en helt ny skepnad. Inget är och har varit som vi tror bara som det ska vara i en skapelse i skapelsen. Så har det alltid varit och kommer alltid vara. När vi förmår att ta in att vi inte har kontroll på något i vårt liv, i vilket vi lever många liv vågar vi släppa taget om livet. Allt blir då levande i varje litet steg vi tar. Då regnar manna från himlen. Livet är gott. Ju mer vi ger bort av vårt överflöd desto mer kommer..och så ger vi och så kommer mer…Livet är i överflöd i varje stund när vi lever i en personlighet som stödjer vår själ.
https://open.spotify.com/track/7N2rGqOwOL4RoGMQuUQnfK?si=e9f8ecac3a2b457a
Ur arbetet denna helg öppnas nu ett nytt sätt att öppna för energi utan att kunna styra den. Allt vi vet styr oss. Kalla det att bli använd i sändning av en annan människa genom oss till en plats. Inget vi kan veta vad vi sänder till men efteråt öppnas sanningen från både den som sänder och den som blir använd genom att vi båda blev ett. Detta är en övergång som verkligen skapar ringar på vattnet för hela kollektiv. Allt detta sker från nollpunkten tillsammans och då finns ingenting. Detta blir än tydligare för en del av oss om vi använder våra händer. Detta kan bara fungera om någon finns där och tar emot i samma ögonblick för att i sin tur sända till ett helt kollektiv. För andra av oss blir orden som sänds och tas emot av en annan människa som i sin tur sänder det som öppnar för ett helt ett kollektiv. Men viktigast av allt var tystnaden som i alla arbeten. Inga ord, allt skedde i långsamma stilla mjuka rörelser tills något öppnades. Allt kommer med energi och det är rörelse inför en överföring. Vilken överföring!!! Så vackert. Jag kommer inte att berätta om våra arbeten mer än att de öppnade för en öppning för ett ursprungsmänniskan, människan utan land och människan i i krig, småfolket och människan i sin helhet.
Det som skedde denna dag var att föreningen ibland mellan två och ibland med en hel grupp människor som i sitt mottagande och sin sändning av energi öppnade för en en annan sändning och ett mottagande som öppnade en ny början. Början var mycket tydlig. Under denna dag skapades också en ny berättelse i en början till en ny mytologi som öppnar för alla moder jords döttrar som väntar på livet. Det skapades också en tyst överföring av en människans rädslor till nollpunktens livlöshet så att denna rörelse kunde få liv i en ny energi. Vilken befrielse. Vi fick alla en utmaning i denna grupp. Det öppnade för ljuset både från universum och i jord. Vi tog modiga steg och gjorde något som vi aldrig gjort förut helt guidade i nollpunktens energi. Vad allt detta kommer att innebära för det kollektiva vet vi inte men vi vet att något kommer att ska. Det som i detta nu är så tydligt.
Allt landar och öppnar sakta för helgen hjärtgripande beslut: Vi kommer från ”ett folk” som vi är här för att återskapa kontakten med så att vi kan känna dem bakom inom, emellan och framför oss. Vårt folk var med oss i våra energiarbeten. Det öppnade inte bara för kollektivet utan också för var och en av oss. Folk betyder här både fysiskt och metafysiskt. Allt börjar alltid metafysiskt och då kan vi också se dem när vi möter dem fysiskt. Från det sista ser vi sakta detta folks struktur och vi kan också se andra folks struktur. Vi vet då också så mycket mer vad övergångar är. De griper tag i oss och tar oss till djupet av vår själ. Folket har inget med vår personlighet att göra men de öppnar oss för att se att de har varit med oss i hela vårt liv som tagit oss till denna grupp. Det är först när egot lösts upp och personligen är allt närmare vår själ som vi ser detta folk. När vi kan se detta folks själ så är vi hemma. I vår grupp har vi naturfolket som hämtar all kraft från naturens gåvor. Vi kallar dem ofta medicinfolket. Minoritetsfolket som har gåvor i ett land som landets majoritet inte vill ha eller att minoriteten ska ha. De är ofta djupt grundade i sitt arbete. Vi kallar dem ofta ursprungsfolket. Det jordbundna folket som är förbundna med jordens mitt och hämtar sina kraft från jorden. De kallas ofta världens folk då de hämtat hem sig själva runt om i hela världen, det ljusbärande folket som öppnar för att grunda människan så att hon kan ta emot ljuset utan att själv brinna upp. Vi kallar dem ofta ljusarbetare. Slutligen det etniska folket som är djupt rotad i mytologin inte bara för sin grupp utan också för många andra. De kallas ofta det berättande folket. Denna djupa insikt kommer nu att öppna för hjärtgripande beslut. Vi fick alla en utmaning i denna grupp. I det öppnade vi alla för nollpunkten för oss alla och för människan. Att öppna för sitt folk är att komma hem. Vi kan bara göra detta om vi är i nollpunkten. Ibland har vi fått vandra genom många ”folk” för att till slut komma hem. De är bara en öppning på vår väg för att kunna komma hem.
Nollpunkten är öppningen
När vi kan öppna för ingenting och överlämna oss till det som ska ske är vi i nollpunkten från det öppnas det som väntar på ett bli levt. Det förutsätter att vi inte har någon intention med det som väntar. Har vi det begränsar vi vad som kan komma. Oändlighetens ande kan då inte använda vår kropp till fullo. Allt blir då istället begränsat till oss själva och egentligen spelar det någon roll då det som är vårt ändå kommer att landa så småningom i ingenting. Men i det som är totalt öppet finns våra nästa kollektiva steg där också för vårt folk. Det folks som är vårt har också med vår själs resa i detta liv i förhållande till många tidigare resor. Em del av oss är redan hemma när vi föds och andra behöver ett helt liv för att komma hem. Många av oss kommer inte hem i detta liv utan återföds i ett nytt liv efter att ha lämnat denna kropp. Hur det sker, var det sker och hur länge vi behöver vet inget. Egentligen är detta inte något som vi på något sätt kan bevisa. Närmare denna insikt kommer vi människor när vi är med om nära-döden-upplevelser och när vi ser hur vi dör och återföds gång efter gång i detta liv utan att lämna livet. Allt är nu en ny början hela tiden. Det som vi lämnar försvinner inte i sin energi, det löses bara upp i en ny energi och så småningom en helt ny form.
Det är i nollpunkten allt existentiellt sker för att öppna för oändlighetens ande. Om vi inte vågar stanna i det tomrum som öppnas förblir vi där vi är. Varje tomrum ger oss möjlighet att öppna än mer av vår själ. Om vi lärt oss om maktlöshet och hjälplöshet och tagit oss igenom den platsen i oss öppnar det vägen till tomrummet som öppnar nollpunkten. I många arbeten nu har vi i denna grupp öppnat denna maktlöshet i betydelsen av att vi kan inget göra. Det är bara att släppa taget. Inte så bara. Det kräver mycket mod att släppa taget. Det är vad själen öppnar för så att vi kan expandera dess fält.
Från nollpunkten kan vi hålla energi, som egentligen är att kanalisera energi. Vi håller inget fast utan vi håller för att skapa flöde. Vi tar ingen energi utan vi låter det som sker, ske. Allt kan nu bli lugnt i nollpunkten. Inget styr vi och vi har inga mål. Det som vill visa sig visar sig för oss ett att emot. Vi tar emot vad som än kommer. I nollpunkten finns ingenting och vi är ingen. I det kan vi också öppna för andra att öppna för nollpunkten genom att hålla energi som vi fick se Maria Magdalena gör för Jesus i ett livsavgörande arbete. Det ändrar allt i historien och öppnar för hjärtgripande beslut för människan i religioner som skapat kulturer som vi sitter så fast i.
Vi öppnar nollpunkten för andra och så lämnar vi dem där. Den resan när oändligheten öppnas är deras och inget vi kan gå med dem in i. I tomrummet är det inget av mitt eget som stör mig. Det är ingenting. När vi ser en människa i nollpunkten ändras hela hennes ansiktsuttryck. Vi kan aldrig fråga en annan människa hur de når tomrummet och vi kan verkligen inte ge dem råd. Vi behöver bara utmaningen.
Utmaningen är också att släppa andras metoder. Om vi använder dem så är dess skapare här och vi förlorar vår möjlighet att låta energin skapa nya metoder. NU ÄR DET VI VAR OCH EN AV OSS SOM GÄLLER OCH VI BEHÖVER ALLA ÖPPNA FÖR VÅRT FOLK. VI KAN INTE GÖMMA OSS LÄNGRE. VAR OCH EN AV OSS BIDRAR MED VÅRA UNIKA GÅVOR.
Om vi inte kan hålla vår hjälplöshet och maktlöshet kan vi inte öppna för ljuset som öppnas i tomrummet både från himlen och jorden. Stjärnorna och moder jord lyser alltid på ett livlös rum. Karin Boje har skrivit om detta så vackert. När allt är utan liv då lyser vårt ljus på tomrummet.
https://open.spotify.com/track/4Nlmyl4tDMn7DlGqzssoGs?si=e611b0d49d024b91
Många människor klarar inte att var i ingenting, det ger rastlöshet, frustration och ett värderande. När vi vill ha kontroll i livet kommer vi inte till platsen av ingenting som öppnar för ljust, det gudomliga i universum och i moder jord. ” att vara en blöt fläck” är vägen. Men det räcker inte vi måste också släppa taget och överlämna oss. Under en lång tid denna helg berättade vi om livserfarenhet i vilket vi var totalt maktlösa och hjälplösa i vilket det enda vi kunde göra var att överlämna oss. Så händer något som får det att vända totalt. Då är vi i nollpunkten och ljuset kan få plats när vi börjar att lysa på oss själva. Ett nytt liv tar så sakta form. När vi börjar att lysa på oss då kan vi öppna för det nya livet. Detta är inte samma sak som att få tag i sin egen kraft. Att lysa i oss själva är att verkligen lysa. Du kan se en människas förändring när hon lyser och i det älskar hon verkligen sig själv totalt villkorslöst. Det är alltid någon/något vi möter från nollpunkten via en annan människa, ett djur, naturen mm som får ljuset att lysa i oss. Först då kan vi ta emot det oändligas ande. För oss människor skapas trauma i social interaktion med andra människor och det är också med människor som vi får möjlighet att hela detta. Det kan sker nästan alltid i ett väldigt kort ögonblick, som en blixt. Vi kan säga att vi möter en ängel som ser till att vi inte kan plocka ihop oss utan istället ta emot ljuset. Vi behöver en annan människa som i ett ögonblick kan få oss ur balans så att vi inte kan plocka ihop mig som jag varit. Vi lär oss att älska oss själva när vi är totalt ingenting. Det är nog den vackraste del av oss som vi bär alla om vi vågar släppa kontrollen. Vi är i varje stund beredd att riskera allt för att bli mer levande. Paradoxen är att det sker från livlöshet… att var ingenting, inte någon utan totalt utan identitet men också liv. Vi måste då säga utan det som vi vet om liv. Vi kan inte heller förvänta oss vad som komma skall. Det som kommer är alltid det som kan komma. Viktigt är också att säga att om vi kan reflektera över allt detta som står här då är vi mogna att öppna för vår själ. Kanske inte som beskrivs här men väl på ett sätt där vi öppnar nya versioner av oss själva. Det innebär att öppna än mer av vår själs fält. Kan vi inte detta behöver vi istället söka oss dit vi kan få stöd i att öppna oss själva för att kunna reflektera om oss själva för att kunna ha ”a sence of self”. DEt är först när vi har den känslan som vi kan ifrågasätt vår identitet och öppna för frågan: Vem är jag?
Med stor respekt berättar vi aldrig om andra människor resor. Det skulle inte vara värdigt. Men vi kan berätta om min resa. I det har vi också stor respekt för andra människors val.
Jag kan bara berätta om min resa hem
”Så ser jag dig igen från mitt inre du ljusgestalt som bär livet. Ur tystnaden känner jag din smekning och du viskar. Känn våg efter våg, lager på lager kommer det som ska komma ut. Jag gömmer mig men du ger dig inte. Jag ser en virknål som går in i mitt hjärta och mjukt och mycket, mycket sakta drar du ut det jag har försökt att gömma och glömma. Är det mörker frågar jag mig, men nej det är bara ljus. Ingenting att göra, bara att ta emot. Så ser jag hur det som kommer ut sakta har virkats samman till ett nät. Det är helt och så vackert. Jag kan inte gömma och glömma längre. Det går verkligen inte. Jag är redo nu och jag vet att det öppnar för hjärtgripande beslut.”
Låt mig berätta mycket kort om min resa hem som för mig först nu som är så tydlig. Nu när jag inte gömmer mig längre utan går ut med att jag är en jordbunden själ. Jag har alltid vetat att jag är en mycket gammal själ och att jag kom från underjorden. Jag har bara inte vågat att säga detta till dem som jag mött i olika utbildningar. Det var först när jag kom till Bribris i Costa Rica som allt blev tydligt för mig. Där kände jag mig riktigt hemma för första gången i mitt liv och allt rasslade till i min förståelse av min transpersonella upplevelse som 7-åring. Den avslutades med en hydda samma hydda som jag så mötte hos Bribris som var deras tempel. I detta tempel gav jag ett löfte till en annan människa från samma folk som jag. Allt rasslade till och jag mötte återigen alla energiarbetet som jag gjort runt om i världen. Jag möttes på dessa platser jordbundna själar som nu kommer för min inre syn, inte alla men väl några i mina möten. Minns i detta nu när jag mötte slaven i mig i Dominikansk republiken. Den styrka som öppnades i mig den dagen när jag slet mig mig loss från alla kedjor och kättingar som höll mig fast kommer jag aldrig glömma. Det är min kraft. min ur kraft. Jag vet nu också att jag var tvungen att åka just till denna plats för att frigöra det jag hade att frigöra. Så var det under lång tid då jag verkade runt om i världen. Senare har jag också kunnat vara på platser med min energi utan att fysiskt vara där men själen var där. Detta är som jag ser det en egenskap och förutsättning för det jordbundna folket som där kallas världens folk. På varje plats jag varit har särskilt en eller flera stannat med mig och jag känner dess närvaro denna dag. Efter vår hel i denna grupp har jag redan tagit kontakt med tre av dem och redan innan helgen tog en av dem kontakt med mig. Jag ser också att jag på olika platser fått kontakt med döda jordbunda själar. Det kom efter att jag bara visste att jag den dag jag dör kommer att stanna på jorden. Jag kommer härifrån och jag stannar här när jag lämnar detta jordliga liv. Vilken befrielse: jag är hemma. I min vita bok har jag skrivit till mina barn och berättar var själen kommer att vara för jag har blivit visad till den platsen. Var så min kropp i detta liv blir begravd är för mig enkelt: i en minneslund eller där barnen vill. Men där är inte min själ. Där min själ bor finns andra jordbunda själar, tillsammans öppnar vi en helig plats. Jag är alltså ingen själ som behöver hjälp hem. Jag är hemma. Under många år har jag följt själar hem som ska någon annan stans så jag vet när de är vilsna både som levande och som döda. Alla ska vi inte stanna på jorden. Men detta vill jag inte skriva om här. Inte heller vill jag skriva mer om vår grupp för var och en behöver berätta om sig själva. Två händelser som blev så tydlig i att kunna se mitt folk så mycket tydligare var:
Oändlighetens ande berättade att jag skulle möta en man som kom till mig med sitt folk. Jag mötte honom men kunde inte se hans folk. Så insåg jag att naturligtvis kunde jag inte detta eftersom jag inte vill se eller lita på mitt folk. Så tog jag mig dit: jag tillhör världens jordbundna folk och kommer göra detta i oändligen. Nu säg jag hans folk och de bugande för mig. Allt detta förändrar hela mitt liv och jag vet var i världen och med vem jag kommer att ta kontakt igen. Nu kan jag också se andra människors folk.
Jag har alltid längtat på att bli gammal och jag älskar att åldras. Nu inser jag att jag alltid varit gammal och kommer alltid att vara gammal. Vilken lycka det bär, långt in i mitt hjärta. Nu kan jag leva här och nu utan att på något sätt fundera på min ålder. Ibland är jag barnlik och ibland liggande i min grav i skogen.
Vad har då min resa handlat om sedan jag föddes. Jo, att ta mig till ljuset, det ljus som jag varit så rädd för. Inte moder jords ljus, det har jag alltid burit men universums ljus, det transpersonella ljuset som fick mig att se. Det har tagit mig 70 år att komma igenom och landa i igen där jag började mitt liv på ett helt annat sätt. Det ljus som integrerats i mig finns med mig var dag i uppenbarelser, syner och telepatiska kommunikationer.
Det var först när jag kunde möta mig själv i sanning utan att gömma mig mer som allt blev tydligt. Det räckte inte att känna mig hemma i kroppen jag behövde också ”veta” och en dag visste jag bara. Då föll hela mitt liv på plats. En lång tid nu har följt från den dagen då jag bara släppt taget om det liv som inte var mitt ursprung utan bara ett liv som jag behövde gå igen på den väg som jag vandrar. Allt som under de sista trettiofem åren inte tillhör min själs resa har sakta runnit av mig. När jag möter en jordbunden själ idag, levande eller död vet jag att vi kommer från samma folk. Jag ser också andra människors folk som jag samskapar med. Jag gläder mig åt att vi samskapar i vår olikhet för att öppna liv tillsammans. Det är så vi kan ära varandra mycket, mycket djupt. Livet blir så tydligt på ett helt annat sätt än att vara med människans illusioner som hon kollektivt lever och skapar. Ja vi fortsätter också med detta på så många olika plan, så också jag när jag förlorar kontakten med mitt folk. Det jag då och då, vilket också gör att jag behöver börja resan hem igen. Vi är alla människor och i det möts vi men glöm inte att vi alla har med oss vårt folk varje dag i djup tystnad. De säger inget. de slår inte på stora trumman de är bara där tyst så tyst. När jag möte de äldre kvinnorna vid den röda jorden i Värmland förstod jag inte att de var mitt folk. Jag ville inte se det så men nu gör jag det. Jag bugar för dem och ärar också mig själv för att jag stannat med dem i snart tre år. Det är de som har visat vägen till mitt folk som hela tiden varit där men som jag inte förstått.
Jag lämnar till de andra i gruppen att berätta om vägen till sitt folk. Jag vet att de också som jag redan har tagit hjärtgripande beslut. För mig öppnas nu vägen till mitt folk alltmer och jag har sedan förra helgen tagit kontakt med alltfler och konstigt nog de också med mig. Jag har också denna veckan också sökt upp en viktig plats där jordbundna osynliga själar bor. Det är så vackert att känna dess närvaro.
Att samskapa med människor som respekterar och ärar varandra från sig själva och från sitt folk har öppnat en helt ny väg för oss i denna grupp.
Tystnaden bär energin och vi bär tacksamheten till livet
Det är i tystnad som vi möter människor, natur och det osynligas värld i livets övergångar. Kontakten är aldrig bruten varken mellan människan, natur eller andeväsen. Det finns olika former av tystnad. Den ena är att vara tyst och bara tyst, den andra är att vara tyst och samtidigt tala och det tredje är att vara tyst och låta oss bli använda i ord som kommer genom oss när du talar. Vi är då mottagare och sändare i samma ögonblick. Det är helt magiskt när vi gör detta tillsammans med andra människor av ett annat folk. Då öppnas ett helande på en kollektiv nivå som är enormt. Det är därför vi alla som skapar med vårt folk kan kalla oss Life wisperer. Moder jord och universum är här för att stödja oss på den resan och vi människor är här för att stödja varandra. När vi lär oss av moder jord förstår vi det enorma stöd som hon i detta nu ger oss. Vi behöver släppa taget om det gamla livet om och om igen för att öppna än mer plats för det ljus som öppnas in i det nya livet. Detta ljus kommer både från moder jord och universum. Den dag vi ser att allt vi gör mot moder jord gör vi också mot oss själva. Då förstår vi också att de frön som vi sår för ”människan” har visdom som flödar till det kollektiva medvetandet. Det stödjer alla människor på sin kollektiva resa.
Nu börjar en tid av övergångar. Att släppa taget om livet är att öppna för oändlighetens ande som visar oss vägen till ett nytt liv. Vi får ta emot och sända i samma ögonblick. Då vet vi att våra böner och de frön vi sprider ger liv. De öppnar skapelsen så att andra kan ge liv. Det är att kratta manegen för andra utan att på något sätt rädda dem. Många liv i detta liv har tagit oss till den platsen. Vi börjat vandra den vägen har arbetat hårt för att bana vägen för andra att inte behöva göra samma misstag som vi. Det har öppnat för den ”nya människan”. De barn som nu föds är redan där som vi har haft större delen av vårt liv att öppna. Vi har inte längre något att ge mer än att överlämna det vi öppnar för. Framtiden är barnens. Detta betyder inte att vi inte har mer att bidra med utan tvärt om. Vårt bidrag är till det kollektiva medvetandet och detta bidrag är att ”krattar manegen” för andra som vi inte vet vilka de är. När något uppstår så försvinner det snabbat ur vårt medvetande eftersom det alltid kommer nytt. Det innebär också att vi ständigt är i ett flöde. Att stå i tjänst till oändlighetens ande innebär att vi aldrig har projekt utan bara nya liv. Det innebär också att ingenting tar slut utan allt är bara en ny början om och om igen. Det gör också att vi inte tappar fokus och faller ned när ett projekt är slut tills ett annat kommer. Livet utan projekt innebär något annat: vi vet inte alltid vilken övergången till ett nytt liv som sker eftersom vi inte kan sätta ord på det. Vi vet bara att vi släpper något och öppnar för något nytt. Det är så vi samskapar med livet och oändlighetens ande. Vi blir guidade till situationer, platser mm för att skapa nya berättelser utan minsta prestation. Alla vi möter är alltid en annan av oss. I det finns inget att värdera, vi kan bara ta hand om det som vi speglas i från denna människa, från denna grupp och detta kollektiv. När det sker är vi alltid i en ny transformation eller övergång. Det är då vi är redo att öppna för ett nytt liv och släppa taget om det gamla så att det kan öppna för sin egentliga betydelse. Det är aldrig som vi tror, inte något från det liv vi har levt tills denna dag. När vi ser öppnas: ” Är det så här det är. Jag hade ingen aning.” Då finns bara tacksamhet till det som sker. Sakta börjar vi att förstå varifrån vi kommer och vart vi är på väg.Vad är då skillnaden mellan transformation och övergångar?
Transformation sluter cirklar och övergångar tar oss till nya kontaktytor
En transformation öppnar för en cirkel som ska slutas i en ny form. Vi behöver då göra något som vi aldrig gjort förut. I en transformation är det mycket liv och det kan vara drama innan vi väl släpper taget och överlämnar oss till en ny version av vår själ. Vår personlighet blir nu allt mindre fragmentiserad på resan närmare vårt ursprung. Men närmast vår kärna finns också våra djupaste försvar som kan få oss att tappa allt och bli fragmenterad igen. Ju mer av vårt ursprung som vi öppnat desto lättare är det att hämta hem sig själv igen och bli alltmer hel. Sakta tar vi vår personlighet till den plats där den stödjer och kanske till och med är samma som vår själ. Själen är då i allt i oss som också öppnar för alltet. Varje transformation öppnar för att hämta hem våra ”själsbitar” som vi har gömt i överlevnadsmönster då vi inte vågat äga dem för att öppna nya versioner av vår själ. På den resan behöver vi stöd av andra reflekterande människor och av energin samtidigt.
När resan hem blivit alltmer fri öppnar livet också för övergångar. Vi ser då att vår själs fält är så mycket större än vår kropp. En övergång handlar om att plocka hem våra gåvor från tidigare och framtida liv utan att försöka att sammankoppla dem med några strategier i detta liv (varken gamla eller nya). När vi plockar hem en gåva gör hela kollektiv också detta samtidigt. Detta arbete är alltid kollektivt. Det sker lugnt, stilla och alldeles tyst. När vi lärt oss att överlämna oss till det som ska ske spricker vi upp och öppnar för det som vill komma igenom oss. Det är nu vi blir använda av energin, inte primärt för oss utan till hela kollektiv. Ibland stannar övergången i oss som en gåva och ibland kommer den bara igenom oss och har inte på något sätt med oss att göra. Det är att verka för den kollektiva själen eller om du så vill för det kollektiva medvetandet. Det är nu vi gör en kollektiv insats i det som behöver ske. Det är också nu vi möter vårt folk som vi kommer ifrån. Vad sker?
Vi kan beskriva det som att vi står alldeles stilla på en platta. Den kommer att börja röra sig men vi vet inte när. Det enda sättet för oss att följa är vara i enhet (i ett) i vår kropp och med vår själs fält.. Så knakar det precis som när jordskorpan rör sig mellan flera plattor. Vi rör oss med det lilla skiftet, i många små rörelser. Ibland är de så små att ingen skulle kunna se de rörelserna. Plattorna har så fått nya kontaktytor. Nu öppnas en ny tid och med den ska vi vandra tills vi inte ska göra detta längre. Det är som att moder jord och universum väntar på att tillräckligt många är beredda att ta ett nytt steg innan rörelsen till nya kontaktytor sker. Kampen inne i oss är slut och just därför är vi redo att bidra genom att bli använda. Det som sker går mycket djupt, så mycket djupare än en transformation. Det är att följa moder jords vibration utan att gå in i den kaos som sker på jordskorpan.
https://open.spotify.com/track/3tzgbnJ2JLH8YrqvEjMTJl?si=380b94f29d4a4cd5
Allt är bara en ny början
Vi människor börjar om om och om igen. När vi ser tillbaka på våra liv ser vi en röd tråd i det liv som vi har levt. Ingenting är en slump allt är bara en gåva för att vi ska kunna ta oss hem till den vi är i vårt ursprung. Själen expandera i nya version varje gång som vi öppnar för nollpunkten. Är det inte vackert att vi människor verkligen kan öppna upp än mer på en resa som aldrig tar slut. Att komma hem innebär inte att det tar slut. Det är bara en ny början i detta liv. Denna början kommer att krav hjärtgripande beslut av oss och alla andra på denna jord. Då kan vi inte gömma oss och inte heller fortsätta att glömma vem vi är. Det enda vi vet säkert det är att vi är på en resa i detta liv, en resa som aldrig tar slut.
Människa gläd dig är livets skönhet och se att allt blir bara vackrare för varje genombrott. Även det fula är vackert och fråga dig när du säger så vem är du som har bestämt när någonting är fult? I den vackraste av världar får allt finnas, människans styrkor, kraft, kärlek, tacksamhet, tillkortakommanden. grymhet mm. Det kan få finnas för att vi ska kunna ta oss till ett livlöst rum där hjälplösheten och maktlösheten förlöser än mer liv. Kanske inte som vi önskar men väl för mänskligheten just nu. Vi som möttes denna hel önskar dig ett fantastiskt liv när du öppnar dörren i en ny början.
Varmt välkommen den 11-12 april i Göteborg https://mariefridolf.se/att-slappa-taget-om-livet/
