Det tog mig en stund att komma till insikt om att vårt ursprung är vår ande. Jag kunde inte få en sådan insikt från andra utan behövde få den förkroppsligad. Många djupa energiarbeten öppnade den vägen och en dag trillade allt ned i ett kollektivt arbete när ljuset tog tag i min kropp och fullkomligt drog mig ned i underjorden. Från den platsen kunde jag se allt. Jag hade under många år trott att jag kunde nå mitt ursprung. Jag trodde då också att det ursprunget skulle kunna bli samma som min personlighet som ständigt förändrades. Men ack så jag bedrog mig. Idag vet jag att vi bara skummar på ytan med den lilla del av den skapelse vi är tillsammans med vår själ i detta liv. Vi kan hämta hem fler själsbitar för att transformera vår personlighet och komma närmare vårt ursprung med aldrig nå det till fullo. Vårt ursprung är en ren energi som riktar oss in i vårt hjärta. Den energin är vår sammankoppling med vinden, vattnet, berget månen och solen, ljuset, människan, den stora modern och den stora fadern. Vårt ursprung är totalt “gränslös” och svävar omkring. Då och då samlas det ihop. Jag kallar det en ljusgestalt men det är ingen gestalt i den bemärkelse som vi vanligtvis kallar ljusgestalt. När det sker är vi i kontakt med allt. Vi blir ett med allt och kan bli använda av det magiska ljuset och kärlekskraften. I dessa arbeten kan vi lära oss att se energi. Alla har vi ett ursprung av guld som kan öppna den vägen. Ingen är förmer än någon annan. Det handlar inte om hur mycket vi har jobbat med oss själva utan vilket liv vi valt i detta liv. Detta är min erfarenhet från ett liv nära min själ och flera möten med min ursprungsenergi. Vi kan alla öppna för andevärlden och vi har alla guld i oss. Vår kärna som är vårt ursprungsenergi är gyllene och det ursprunget finns i allt. Jag ser det som om vår kärna och det som vi kallar vårt högre jag är samma, det är bara olika sidor av samma sak. Från den platsen tar våra guider och läromästare kontakt med oss. Det kan ske båda under dagar och nätter. För mig är denna så kallade kanalisering mycket förkroppsligad. Ibland vaknar jag alldeles slut efter min nattliga arbeten och i de dagliga arbetena “värker” allt igenom. Detta vårt andliga jag använder oss på många olika sätt. För mig sker det alltid förkroppsligat och de som talar till mig talar alltid i vi-form. Jag lär mig alltmer att se energi och att ta emot det som jag ska bli använd i. Mitt jordliga jag, den jag är i detta liv med min själs resa och min personlighet som ständigt förändras kommer alltmer till frid och acceptans. Livet blir därmed i en allt större helhet vilket innebär att jag är den jag är i den utveckling jag är var och med vem jag än är. Det svåraste på den resan är min familj som på alla sätt har försökt att få mig att vara den jag alltid varit. Men sakta har också detta släppt när jag har släppt.
Min dödslängtan handlade om detta ljus
Det svåraste för mig har varit att inte fly, fly in i den dödslängtan som skapades så tidigt i mitt liv. Jag lämnade då kroppen och gick till andra världar där allt var ljust. Det har tagit mig hela livet att komma till den plats där det är ljust här på jorden i mig. Det har varit ett tufft arbete och jag har aldrig gett upp den längtan till ljuset. Jag trodde som barn att jag var tvungen att dö för att komma dig. Men ack så jag bedrog mig. Vägen dit var in i kroppen med min själ som ville sväva fritt precis som mitt ursprung. Den resan in i kroppen startade för mig medvetet för trettio år sedan och pågår ännu.
Villkorslös kärlek är för mig nyckeln till kroppen. Den kräver kraft och djup grundning. En enorm kraft öppnar sig när vi stannar i den villkorslösa kärleken. Då lägger vi inte en massa tjafs på att ha synpunkter på andra människor och på kollektivet. Det är när vi är osäkra på oss själva som vi har synpunkter på andra. När vi inser att vi har kärlek och kan öppna för kärlekskraften som har en enorm kraft är vi fria.
Denna blogg öppnar för det som skapades inför en helg i början av februari, under helgen och veckorna därefter i en grupp som bygger en bro över mörka vatten tillsammans med så många andra människor på denna jord just nu. Det är det jag kallar den stora fotvandringen. I den kan vi inte lära av någon annan människa. Vi behöver lära av oss själva i allt vi möter på jorden med vår själ, vårt ursprung och våra guider.
Under december och januari har vi många jobbat och jobbat och ständigt varit i process. Temat har handlat om frihet och död. I det har vi gång på gång varit i nålsögat. Den plats av nuet som öppnar för då, nu, sedan och evigheten. Ljuset tillsammans med mörkret fokuseras till en pil för att ta sig igenom en ny övergång. För mig är detta i totalt närvaro och än så länge mycket smärtsamt. Efteråt är kroppen helt slut och jag behöver vila. Det är som att vi går in i stormens öga och det är vägen dit som är smärtsam i sitt ihop samlande och sedan växande. När vi väl är där är allt lugnt och när stormen lägger sig är allt runt omkring fullkomligt lugnt. Ja, om vi inte försöker att förklara vad som skedde. Vi vet då att livsberikande kaos är vägen. Därför kan vi också kalla denna bro, en bro av kaos. I kaos har vi ingen annan väg än att överlämna oss och vi har noll kontroll. Det betyder inte att det inte finns en ordning i kaos. Nej tvärtom men det är inte vi som skapar den ordningen. Det gör kaoset eller om du så vill livet i sig. Livets skapelse kan människan inte kontrollera.
När allt eskalerar
Inför vårt möte eskalerade nålsögats energi. Ibland kunde jag andas andas utan var tvungen att ta mig till en plats av djupandning. Idag förstår jag att anden tog plats, inte bara min i mig utan också min mors och min fars så att de skulle kunna frigöras. Ingen av oss kom undan och döden var närvarande i varje rörelse vi tog. Arbetet var inför att vi skulle mötas i verkliga livet och då skördade vi vad som vi jobba med innan.
Den bro vi bygger sedan lång tid har först fått sitt fundament. Det fundamentet handlar om att vi har en plats och först när vi inser det kan vi börja att bygga denna bro. Den platsen är inte alltid den vi vill ha men till slut släpper vi taget och inser att det är vår plats. Det finns inget annat än att acceptera den. För en del människor är det en livslång process. Vår plats just nu tillhör universums design, den plan vi valde att inkarnera till. Ingenting är en slump.
Den första modulen på bron är sedan barnet; överlevnadsbarnet, det sårade barnet och det genuina barnet. Det heliga såret är vägen igenom till det genuina barnet som är helt och rent oavsett vad vi har varit med om. (Läs mer om barnet i tidigare blogg.) Det genuina barnet är enda vägen till vårt ursprung. Ursprunget är vår ande, vår kärna som alltid är samma både på jorden och i andevärlden. Ursprunget är den andra modulen på den bro som vi bygger. Gång på gång kommer vi tillbaka till det genuina barnet som tar oss än mer till vår ursprungsenergi. Kärleken är då villkorslös.
Vi vet när den villkorslös kärleken tagit över i vår kropp när vi förmår att älska våra föräldrar totalt villkorslöst ännu en gång. Inte som vi gjorde som barn utan som den vi är när vi tagit oss igenom våra trauman och transformerat vår överlevnadsstruktur. Såret är öppet och vi kan då förstå att vi öppnar den villkorslösa kärleken genom det genuina barnet. Det kan ta år av smärta i att ta sig igenom såret, vårt heliga sår. Denna smärta kallar jag växtvärk. Det är inte lidande, det är inte en smärta som tar dig från dig själv. Det är en smärta som tar dig till dig själv som får dig att expandera den du är bortom det som du suttit fast i. När vi gör det bidrar vi till universum och det kollektiva medvetandets expansion.
Vår ande kommer till uttryck i detta liv genom vår själ. Den själen kan ha många versioner som vi upptäcker i detta liv. Vi plockar hem själsbitar, delar av oss själva som vi inte hade en aning att de fanns. Det är vägen för människan nu. Hon behöver inte dö för att få ett nytt liv utan kan få det gång på gång i detta liv.
Anden är och kommer alltid att vara den samma. Vår ande, kärna och ursprung är vår enhet från begynnelsen. Den är inte materia, det är energi. Det finns en puls och en energi i allt som sker bortom vår kontroll i skapelsen. Det som vill visa sig visar sig. Den ursprungsenergin är det vi pratar med när i kan prata med döda. Oavsett om våra föräldrar lever eller ej så kan vi prata med deras ande. Deras ande lever i oss tills vi ger den en plats i villkorslös kärlek. Först då är vi redo att expandera vår ande, vårt ursprung allt mer i detta liv. Det betyder inte att våra föräldrars ande upphör att vara i oss. Nej inte alls de är ju en del av oss. De är som om de håller oss när vi expanderar vår väg i detta liv. Det som lämnar oss är deras personlighet och deras själ i det liv som de levt med oss.
Jag fick kontakt med mitt ursprung första gången när jag var sju år. Då mötte jag detta mitt ljus. Då blev jag rädd och stängde av både min historia och mitt ljus. Men på något sätt höll det mig i alla år. Sedan mötte jag det ljuset igen när jag var trettiofem i en nära-döden-upplevelse. Där och då började jag min resa hem igen till den jag är i mitt ursprung. Den vägen fortsätter alltjämt. För mig är kontakten med det ljuset det viktigaste, inte att se det. Det är från det ljuset jag har fått nåd och lever ett liv nära det som vill skapas i varje stund.
När vi känner kontakten med detta vårt ljus kan vi ta emot det ljus som ska till moder jord. Detta större ljus kan vi aldrig gå till då brinner vi upp. Men vi kan ta emot det via vårt ursprung som ju är en energi och ljus som jag också kallar det magiska ljuset. Det ljuset håller oss i den villkorslösa kärlekens rum och det är i det ljuset vi har kontakt med våra guider. Jag kallar också den kärleken för kärlekskraften. Det innehåller en enorm kraft som får oss att stå stadigt vad som än händer oss och människan som kollektiv. För mig är det villkorslösa kärlekskraft vägen till vår ande, vårt ljus. Vi kan möta detta ljus i detta liv när vi är vuxna. Som barn kan vi inte hantera de situation som uppstår i mötet med detta ljus och det göra att vi ibland har svårt att stanna i livet. Jag kallar detta ljus också min kloka energi (kloka gumma) och när jag är i den energin är jag klok. (Kärt barn har många namn). Den klokheten finns där redan när vi föds.
Tack och lov att vi kan stänga av som barn för att under en tid passa in i samhället. Detta ljus kan vi inte leva med från början när vi växer upp. Det är för farligt där människan just nu befinner sig i sin utvecklingsfas. Det blir för smärtsamt att stå utanför det som anses vara sanningen i det kollektiv vi lever (på dagis, i skolan och andra institutioner) även om barnet växer upp i en familj som har förmåga att se det större perspektivet. Lyckan är om barnet kan få stöd att se ljuset och i det förstå att hon inte är galen även om andra inte kan se detta ljus. Många med mycket ljus har växt upp i tron att det de ser och vet gör dem galna i andras ögon. Ljus, kontakt med döda och energier i andra världar betraktas som galenskap i etablissemanget just nu i den fas som människan som kollektiv ännu befinner sig. Men lyckligt nog håller detta på att sakta ändras. Fler vuxna vågar stå upp för sin sanning. Den civila olydnaden expanderar alltmer. Min farmor var min källa till trygghet. Varje gång när jag kom dit släppte allt. Och hon höll mig. Med henne kunde jag vara i andlighet och i mina rädslor. Men aldrig med kunde jag sanna där med min far och mor, varken med ljuset eller vad jag var med om hemma.
Det tredje steget på den bo vi bygger nu är att frigöra oss från vår moder för att kunna ta emot hennes igen (Lär mer om detta i föregående blogg). Vi kvinnor skapar den friheten genom att öppna och hämta hem moder jord i oss. Det är moders energin. Sorgen och moders energin är samma. Den rena sorgen, inte den neurotiska sorgen. Den rena sorgen har samma hållande och frigörande energi som moderns hållande av sitt barn. Den sorgen är anknytningen till livet, allt blir stilla. Det är fritt i den rena sorgen. Den är flödande som ett porlande vattendrag som då och då stöter emot något. I dess stunder av växtvärk expanderar vi. Den rena sorgen är ren och i tacksamhet. Den neurotiska sorgen är kopplad till lidande och skuld, det är överlevnadsbarnet energi. Den neurotiska sorgen är ibland också narcissistisk. Då gråter man mer för sig själv och sitt lidande i stället för att gråta för livet kärleken och tacksamheten till allt.
Den dag modern i oss slutar att vara vilsen och öppna för sin vildhet och allt som en gång var givet är hon redo att möta det mörkaste av mörkast i människans natur. För det mötet behövs hon vår kloka gamla kvinna i oss, hon ser alla barn. Hon möter moder jord i den resa som vi har tillsammans nu, vår gemensamma resa hem. Människan behöver nu en barnmorska – en jordemor – som det så vackert hette i gamla tider. Hon som vet allt om liv och död och är beredd att öppna för alla barn, också de mycket svaga som nästan inte vill leva. Inte valde hon att döda dem en gång när det begav sig, även om hon såg en själ som inte vill vara här. I gamla tider var dessa kvinnor av ett särskilt slag och hos ursprungsbefolkningen är de ”grandmothers”. En ”grandmother” har inget att göra med att själv ha barnbarn nej det handlar om att se de barn vars själ nu väljer att gå ned i denna tid i det människan ska möta. Hos ursprungsbefolkningen runt om i världen ber man nu att hon ska få komma fram, världens grandmothers för att dela sin klokskap. Hon vet vad det innebär att skapa liv för att ge liv i stället för att härska för att ta liv. När det sker har vi på en kollektiv nivå öppnat för att frigöra oss från vår moder i mötet med moder jord. Då har vår moders själ och personlighet i oss lämnat oss och kvar finns bara hennes ursprungsenergi, hennes ande. Det är en gåva att få vara med om detta när vi har vår moder i livet. För mig är allt fritt nu när jag inte på något sätt är intrasslad i hennes personlighet mer. Jag ser den i sina ljuvliga och destruktiva delar. Inne i mig ler jag och gör inget mer. Jag kan också se att hon tar nya steg med nya versioner av sin själ vilket glädjer på djupet. Inget jag kan göra eller vara med. Det har inte alls med mig att göra. När vi kan se våra föräldrar på detta sätt kan vi också se att allt bara är projektioner i det som vi gjort till vårt. Jag minns den dag för femton år sedan när jag i ett traumaarbete fick se att alla övergrepp inte alls handlade om mig. De var bara en stor projektion. Detta arbete öppnade vägen för att år senare komma till frihet på djupet.
Döden och friheten kom allt närmare
För denna grupp öppnades allt i och med den ritual som började 21 dagar innan vi möttes fysiskt. Under dessa dagar stod vi i daglig energetisk kontakt. Inte har vi haft kontroll på något sätt. Det som sker med oss och kollektivet har öppnat det vackra i dödens närhet där vi inte kan fly. Vi fick alla ta oss igenom nålsögat och komma ut med en annan syn på livet. För min del var jag i mitt ursprungslandskap och mötte det sista i mitt lilla barn som en gång blev alldeles dött. Hon steg ut till fullo i kärlek och glädje i det vackraste vinterlandskap. Samtidigt tog jag mig igenom nålsögat med hela min familj gång på gång. Vi jobbade och slet i alla relationer och allt förändrades. Kärleken expanderade och ingen av oss kunde fly. Då förstod vi att döden och livet är samma. Vi var alla i detta fält under denna tid.
När jag åter var hemma fick jag en kanalisering.
Först såg jag allt vad längtan handlar om att flyga i väg och så kom orden igen som jag mött hela veckan i Dalarna: Du har ingen framtid, det finns ingen framtid för dig. Så förändrades längtan till en örn som landade på berget och började bygga ett bo. Så lade den sig ned i boet och började att ruva på ägg. Så kom rösten igen. Du har fem ägg att ruva på nu tillsammans med många andra som också ruvar på sina ägg. Då helt plötsligt förstod jag att detta är frihet. Inte att flyga som en örn, utan att ruva som en örn. Det är det som jag har gjort den sista tiden. Som vanligt visste jag bara att detta var en öppning för ett helt kollektiv nu. Människan ruvar på fem ägg nu och så gör så jag och du. Jag är en del i det som sker, så också du.
Det är bland annat på detta sätt vi blir använda som människor om vi lyssnar inåt och öppnar oss för att bli en kanal för det som vill komma igenom. När det kommer igenom är det en del av mänskligheten utan att vi behöver veta, förstå eller på något sätt berätta. Ibland kan vi behöva berätta…i så fall vet vi det från vår väg.
Det dröjde inte många dagar efter detta som jag skulle möta döden hos min älskade hund. Hon lämnade detta jordeliv och jag kunde följa henne i min nakenhet och totala frihet. Det sista hon gjorde var att öppna föreningen mellan den stora fadern, ljuset, den stora modern och människan. Var och en som egen enhet och som en enhet tillsammans.
”När min älskade hund gjorde sig beredd att lämna steg ljuset ned till henne och mig. Det var som om det förberedde oss för att ta farväl i frihet och kärlek. Så släcktes ljuset i ett enda andetag i henne men ljuset stannade hos mig och min familj. Vi var där alla som hon hade så kär, hon som lärt oss vad villkorslös kärlek är. Vackra lilla Ronja som öppnade en helt ny dörr som den sjöstjärna hon är. Allt blev vitt och rent. Ljuset visade sig i sitt vackraste spektrum. I det kan vi vila och flyta omkring som att simma mitt i solens strålar. Hur ska jag kunna tacka livet tillräckligt. En röst talade om vad som skulle hända. Tack gode Gud så lyssnar jag till slut. Den visade mig vägen till Ronjas berättelse som jag tog in och när morgonen kom var allt där. Du har gjort ditt och får bara vila nu. Den lilla sjöstjärnan har blivit en stjärna på himlen lysande så stark och klar. Hon har det bra nu. Nu vilar hon i frid, hon som stått för så mycket helande och öppnat för kärlek, lycka och glädje i min familj. Hon har varit en familjemedlem i alla mina tre barns familjer. Följt fem barnbarn till livet och gett dem så mycket glädje. Varit en stor del av min mammas liv. Fjorton år är en lång tid och ändå inte. Minns som igår den dag hon kom till oss lilla Ronja. Lilla Ronja rövardotter med så mycket glädje, kärlek, bus och också djupt allvar. Inte kunde jag någonsin få dig att göra något du inte ville och det kunde vi mitt i alltihop skratta så gott åt. Vad roligt vi haft i alla år. Skogen var för både dig och mig en lycklig plats. Minns när vi sov därute. Du i din sovsäck och jag i min. Ja så ville du ha det. Vi fick ett extra dygn i ren kärlek. Vi hann fira att du kommit hem. Jag fick hålla dig detta sista dygn i sorg och glädje. Du tog farväl av alla i familjen. För mig var du också en själskompanjon. Vi jobbade tillsammans, du min älskade lilla energihund. Så många gånger du suttit i knät och tröstar alla klienter. Så många gånger du skiftat energi i alla energiarbeten i så många grupper under alla dessa år. Du guidade mig och många andra. Du följde mig på min resa till mitt ursprung.”
Det öppnade för frihet på ett helt nytt sätt när jag fick följa min hund till sin sista vila. Det blev som hon berättat att hon skulle göra. Dra sig undan och dö. Hon gick vidare alldeles före denna helg som skulle komma att handla om den stora fadern och ljuset. Nu blev det bara tomt för mig att sörja och stanna i frid. Jag är fri och sörjer Ronja nu och i det kommer jag sakta gå vidare. I den rena sorgen är jag i frid.
Det är renare i vår sorg i mötet med djuren, där är kärleken ren. Så är det också när vi är färdiga i en mänsklig relation. Varför är det så rent med djuren? Djuren försvinner med en gång. De har bara en kollektiv själ så när de dör så är alla djuren där som kollektiv. När människan dör stannar vi kvar en stund innan vi går vidare för att själen ska bli färdig. Många ursprungsfolk har ritualer och ceremonier för att stödja den själen hem. När jag var på Vidarkliniken och antroposoferna så var det en kvinna som dog och familjen var där och sörjde henne i kryptan i många dagar. De sjöng och bad för att hon skulle gå över. Det var så vackert, precis så som ursprungsbefolkningen gör. När min far dog så var han också med mig i flera dagar innan han tonade ut. Innan han dog hade han bett mig om ursäkt och vi kunde försonas. Under de efterföljande dagarna var det som att han gjorde färdigt det som han påbörjade med mig. Han förklarade att han aldrig ville göra mig illa och att han nu hämtade hem sitt lilla barn. Till slut visade hans ande sig och allt blev rent. Då hade det gått fyra dagar och den natten glömmer jag aldrig. Från den dagen 2007 har han då och då kommit till mig för att guida mig igen. Idag förstår jag att det handlade om att guida mig igenom till det som jag gjort nu.
Det första steget är att ha det rent med sig själv, då är också sorgen ren. Sorgen av att det blev som det blev för mig som barn och för mina barn när vi var små är nu ren. I den sorgen har jag kunnat gråta både med min mor och med mina barn utan att någon på något sätt fastnat i värderingar och anklagelser. Det är frihet och öppnar en frid för oss alla. Med orden: Älskade lilla barn så tufft du har haft det är vi i moders energin. De orden fick jag höra av min egen mor när jag berättade om min historia med min far. Hon trodde mig och kunde hålla mig i det ögonblicket. De orden är bara ren kärlek och helt villkorslöst. Det öppnar oss så skört och sårbart i vår närhet till vårt lilla barn och alla barn i världen. Vi människor som inte ens kan hålla vårt huvud är totalt värnlösa när vi föds.
Vi är hållna tidigt men har så har vi så svårt att låta oss bli hållna som vuxna. Kanske för att vi behöver lära oss att hålla oss själva och den individuella själ som vi har. När vi lär av andra och inte våra guider förlorar vi vår egen själ. Ofta följer vi andra av rädsla då det är så utmanande både för sig själv och för andra när vi går vår väg. Är vi lyckligt lottade att träffa människor som stödjer oss till vår väg och inte håller kvar oss vet vi att det är enda vägen att först möta vår egen själ innan vi kan tona in och överlämna oss till den kollektiva själen.
Så öppnades helgen och allt blev helt och rent i mötet mellan livet och döden när människan blir en enhet tillsammans med den stora fadern, den stora modern och ljuset. Det nya steget med den stora fadern är nu taget. I december öppnades för människans samskapade med moder jord, en förutsättning för döden, friheten och ljuset. Det är först då den stora fadern och den stora modern kan stiga ned med ljuset. Om du så vill är de båda det gudomligas ljus. I det bär den stora fadern ljuset och den stora modern mörkret. För att komma till den platsen i oss behöver vi öppna för vår moders och vår faders ande i förening med oss (i den ordningen). Men detta kan bara ske om vi öppnat för ett samskapande med moder jord. Vackrare kan inte livet vara.
Nu till det fjärde steget – vår faders ande
I arbetet denna helg som kom att handla om den stora fadern och ljuset behövde alla ta sig igenom för att möta sin fader innan allt kunde förenas. Nu förstod jag vad jag varit med om veckan i fjällen i mitt ursprungslandskap som också var min faders landskap. Jag förstod då också varför jag innan den veckan mött en ny dödsupplevelse och varför min inre röst hela tiden talat om för mig ” Det finns ingen framtid, ingen människa har en framtid”. Det var min faders ande som visade mig vägen till nuet.
När vi tar oss igenom en ny utmaning i kärlek öppnas det förflutnas guldkorn och inte dess trauman. Det gör ont att hålla ett guldkorn och inte på något sätt försöka att fly till historiens trauma eller till önskningar i framtiden. Bara det ögonblicket är viktigt och i det öppnas oändligheten. Döden hjälper oss att hålla oss på den platsen. Den håller oss i nålsögat. Vi har alla människor tagit oss igenom stora utmaningar. Vi har också alla hållit oss i dödens fält även om vi inte förstått detta. Vi har alla lärt oss att stanna alltmer utan att gå till historien trauman och önskningar i framtiden för att istället stanna i nuet.
Den heliga maskulina principen i sin rena form behövs verkligen nu. Det är den principen som kan penetrera det fängelse som människan har försatt sig i. Inget annat är möjligt. Denna arketyp som vi också kan kalla ”upptäcktsresaren” kan ta oss ur härskaren och öppna för ny energi som behöver förlösas om och om igen. Den resan är en inre resa för alla och envar i vilket vi får möta allt som vi är i det fängelse som vi försatt oss i. Det är först när vi upptäckt och förlösts tillräckligt många gånger som vi kan öppna dörren och gå ut. Ja, nu kanske du också förstår ”jordemors” viktiga uppgift: att vara där i förlösningens ögonblick. Men hon har ingen funktion om inte upptäcktsresanden är där och visar vägen till det som ska förlösas.
Ibland får vi uppdrag som kan verka galna. Ett exempel. För tio år sedan skulle jag åka till London och natten innan kom denna röst och talade om för mig att jag skulle sätta mig på en speciell bänk i Central park och bara ta emot. Jag gjorde så och det var så starkt att jag bara grät. Senare på kvällen fick jag veta att det hänt en olycka i tunnelbanan och när jag tittade närmare så såg jag att det var under den plats som jag suttit. Vad jag blev använd till vet jag ej och jag funderar inte alls på detta. Men jag vet att det rörde om hela mitt system och i flera veckor efteråt kunde jag bara gråta utan anledning. Inget kunde stoppa den sorgen. Jag grät för människan och idag vet jag att detta också var för mig då det lösgjorde min sorg som jag satt fast i. Det var också något som lösgjordes för kollektivet vad vet jag ej och försöker inte heller lista ut. Inför denna helg förlöstes än mer av denna sorg så att jag skulle komma till dess djup. Tacksam för Ronjas död som öppnade så mycket i mig, i min familj, i denna grupp och då också i kollektivet.
Ronja är med sin kollektiva själ nu. Hennes ande är överallt. Precis så är det också med alla våra döda. Det är så jag möter min pappa och alla förfäder som gått före. Ronja är på andra sidan så lugnt och vackert. Hon behövde inget stöd dit. Jag släppte bara taget. Jag behövde bara lova henne att leva mitt ljusa nu och inte skapa ett mörker som inte längre finns. Det som hon stött mig i de senaste fjorton åren. I det är jag fri, i en frihet som jag aldrig känt förut. Det betyder inte att jag inte har mörker. Nej inte alls men jag har lärt mig att inte öppna för ett mörker som inte är mitt. Jag har gråtit tillräckligt för människans grymma sida och allt hon gjort och gör som förövare. Det är också människans lott att vara grym, en grymhet som vi alla måste möta i oss och jag har mött min. Det är att vandra sin egen skugga och inte projicera den på andra. Mitt i all sorg känner jag glädjen och lyckan av att fått lära mig allt detta och i det fått fjorton år med denna min älskade sjöstjärna och rövardotter. Livet själv innehåller både mörker och ljus men vi behöver inte skapa mer mörker genom att förneka mörkret eller gå in i det som inte är vårt. Jag har hållit tillräckligt av detta kollektiva mörker och väljer att gå en annan väg nu. Tack älskade Ronja för att du visade mig den vägen.
Att frigöra oss från vår faders ande handlar om att lämna fadershuset. Det kan ske när vi blir den kvinna vi är i oss inför vår egen fader oavsett om han lever eller ej. Alltså när vi slutar att vara hans lilla flicka. Då öppnas också hans gåva i oss genom hans ande i oss. Det innebär att vår fars personlighet tillsammans med hans själ som finns i oss lämnar oss. Kvar finns bara hans ande. Då är det fritt och rent precis som vårt genuina barn i oss. Från det barnet är allt helt med vår fader.
I en tid av kärlek finns bara ett sätt att öppna dörren till det okända. Den dörren är inte lika för oss människor. Det vi dock har gemensamt är att vi behöver ära vår moder för att hon valde vår fader. Han som bar vår ande i sin sperma tills den dag vi kom till. Vi äger först denna ande till fullo när vi lämnar fadershuset. När vi bugar för denna ande kan vår egen ta plats till fullo. Tänk att vi har varit burna av vår faders ande långt före vi kom till. I flera ursprungskulturer finns denna tro och kunskap. Precis som det idag finns tro och kunskap om att när vår mamma kommer till fanns redan vårt ägg i henne. Allt är redan där och det blir som det ska bli i befruktningsögonblicket när vår ande i pappa sperma möter äggets form med vår moders ande.
I befruktningsögonblicket får vi också våra trauman, de har alla samma kärna som passar vår ande och själ för att vi ska växa till vårt lärande i detta liv. För min del är har jag levt både bakåt och framåt när jag tagit mig igenom mina trauman. Inte att jag gått till dåtid eller framtid. Nej dåtiden tiden har kommit till nuet för att tina upp i evighetens rum och öppnat för en ny framtid. Det sista jag mött är just befruktningsögonblicket och hur jag sade nej till min far som min far då min mor älskade en annan man och önskade honom som min far. Så mycket smärta för alla det blev, en smärta som vi till slut kunde göra om till växtvärk då vi aldrig egentligen släppt taget om sanningen. Hela sitt liv har han trängt sig på och jag har avvisat. Allt detta rann av mig när min mor berättade allt för mig om den mannen. En djup sorg öppnades när jag insåg att jag aldrig fick lära känna min biologiska far in på bara huden med min själ och mitt hjärta. Det har jag fått med min mor genom alla år. Tack och lov är min far med mig från andra sidan och det har vi gjort helt. Inget är för sent.
Denna helg fick jag möta honom min älskade pappa igen på andra sidan. Och till slut mötte jag honom i en förening i glädje och kärlek. Jag vågade till slut följa min ande och överlämna sig till min far. Han skrek ut all smärta och jag var helt lugn i vår förening. Jag fick också se min andes ljus. Min kärlek är villkorslös till min älskade far nu. När pappas ande är fri är min ande fri och då är jag i min kraft.
Att göra våra känslor rena är en öppning
Jag älskar det sätt livet har öppnat för att jobba med att frigöra våra känslor från neurotiska till rena för att öppna såret, ta oss igenom och öppna för vårt genuina jag. När jag jobbar är det aldrig i kontakt med någon händelse eller behov av att förstå varför. Det är den rena känslan oavsett allt som omvandlas. För mig började det metoderna med Somatic Experiencing och Identity Oriented psychotrauma. Där öppnades kroppen för att självt hela det trauma som satt fast i kroppen. Blockeringen släppte och energin kunde flöda fritt. Än mer effektivt blev det i metoden Reconstructive då allt löstes upp i det som kom från tidigare liv, det här livet, alla förfäders liv och kommande liv samtidigt. Än tydligare blev detta i metoderna Traumahology och Space in between när ursprungsenergin öppnade för att alla våra trauman är en gåva. Den energin som satt fastlåst i traumana lösgör vår urspungsenergi. När det sker öppnas mellanrummet mellan liv och död. I det mellanrummet finns allt, alltet. Dessa metoder öppnades ur min resa och det fält som då skapades. Slutligen öppnades metoden Totality som jag verkar i idag där den kollektiva själen öppnar för den individuella själens genombrott. Jag skulle beskriva arbetet när den kollektiva själen tar sig igenom som i en kroppsbaserad kanalisering. Det som kommer igenom oss sätter sig i hela kroppen och är mycket fysiskt. Det öppnar oss för att vår själ ska tona in till den kollektiva själen. Vi kan också beskriva det som om den kollektiva själen lockar på din individuella själ så att den är tillgänglig för det som ska ske. När det som ska ske är där öppnar vi för vår ursprungsenergi och det som vi också kan kalla vår ande för att göra ett jobb för kollektivet. Vi gråter för moder jord, vi håller en enorm kraft för ett genombrott, vi löser upp ondska och så mycket mer för det kollektiva medvetandet (själen) som öppnar vår själ på ett helt nytt sätt. Det innebär också att det som vi blir använda i inte på något sätt handlar om oss. Vi lär oss sortera vad som handlar om oss, både oss och kollektivet och bara om kollektivet. Varje arbetet öppnar oss för en “ny” personlighet i det människan behöver nu på en kollektiv nivå. Ofta utmanande och för många som inte förstår eller har behov av att kunna förklara: mycket crazy.
Vad innebär det att vara en kanal?
Det är att bli använd på det unika sätt som är vårt. Vi får då uppdrag tillsammans med en energi som många får samtidigt. De uppdragen kan bara komma när vi är en kanal och däremellan förfinas kanalen. Ofta får vi möta utmaningar för att komma igenom till en ny nivå. Lyssnar vi får vi alla svar inifrån genom röster, bilder, kroppsförnimmelser osv. I det kan vi lära oss vad varje kroppsförnimmelse betyder för oss. Vi kan stanna med bilderna och rösterna och vänta tills det blir klart. Många människor har förmåga att kanalisera utan att själva förkroppsliga detta. Vi vet det genom poeter, musiker och människor vi möter osv.
Den vägen är inte min. Jag tillhör de människor som väljer att förkroppsliga allt som kanaliseras. Det är en svår och smärtsam väg i sitt växande. Vi möter i det också oss själva i varje litet skrymsle i vår kropp, en resa som aldrig tar slut. Det är vägen att få ihop det andliga och jordiga. Detta sätt att arbeta innebär också att jag aldrig bär för andra eller för kollektivet. Jag förfinar bara hela tiden den kanal som är min. Jag är då inte heller mottaglig för projektioner. Tappar jag mig, hämtar jag snart hem mig igen. Jag behöver dock ta mig igenom nålsögat igen och det sker alltmer tillsammans med andra människor som väljer att göra det med mig. Lyckan är stor att min familj också väljer den vägen med tillsammans med mig och att jag väljer den tillsammans med dem. Jag kommer aldrig och vill inte heller sluta att växa med min själv nya versioner och efterföljande personligheter i detta liv. Den väg jag valt är i ständigt växande. Tack och lov har jag också andra som också valt den vägen i mitt liv.
Ett bra sätt att öppna för en kanalisering som vill komma är att lyssna inåt genom att skriva och låta det som ska komma komma. Inget vi kan styra eller förstå när vi skriver. Det kan komma senare när vi läser det vi skrivet efter en förkroppsligad kanalisering. Vi kan få många budskap som sakta tar oss till den egentliga kanaliseringen som är mycket smärtsam i sitt expanderande och växande. Det som vill komma igenom kommer först igenom när vi också har förkroppsligat det som kommer innan. Därför är det svåra arbetet innan en kanalisering. Det är då vi öppnar för nålsögat. Det är därför vi ofta har både motstånd och smärta inför en kanalisering som vi gör om till växtvärk. Allt skrivande, alla visualiseringar och inre bilder samt inre röster mm håller oss på jorden i det som ska ske. Jag kunde till exempel först kanalisera frihet när jag själv kände mig fri. Annars är det inte möjligt att kanalisera. Vi kan aldrig kanalisera önskningar, nej aldrig. Det är alltid ett jobb först och så får vi något som en belöning. Detta är förkroppsligad kanalisering och det gör vi i de grupper som jag möter. När vi träffas öppnas det kollektiva till det vi ska ta oss igenom.
Allt är illusioner i det vi skapar själva
Vi ser dem så tydligt de som kommit i vår väg på vår vandring. Det tillhör vår bild av vad som ska ske. Energin kan använda många människor med samma uppgift och det blir helt olika beroende på vår historia.
Allt är projektioner eller om du så vill illusioner som människan själv skapar. Det betyder inte att det är fel utan också en gåva. Vår perception blir alltid från där vi skapar oavsett var det kommer ifrån. I denna fysiska dimension öppnar det projektioner men i en icke fysisk dimension ser vi något annat. När vi tittar på någon från våra inre ögon öppnas också deras inre ögon om de är mottagliga för det. MAN KAN BARA LÄRA SIG OM SIN ANDLIGA KONTAKT FRÅN ERFARENHET. I det skapas vi hela tiden i takt med livets skapelse. Därför kan vi inte säga att sådan här är jag. Vi förändras hela tiden. När vi ser att allt är energi så är inget statiskt. Det finns ingen manual till någonting. Vi är här för att lära i den stora skapelsen. Sorgen kan ta oss till den plats där vi med kärlek kan se på våra tillkortakommanden och förlåta oss själva. När andra nära och kära också kan se vår förändring blir allt helt. Det innebär att de också behöver jobba med sina överlevnadsbarn där tiden stannat i gammal historia. När nuet öppnas kan vi se både vår och den andras förändring. Innan den dagen kommer barnet i oss i stället att försöka putta andra tillbaka till det som de alltid varit för att befästa att det är samma idag. Så gör vi med våra föräldrar och så gör också föräldrarna med sina barnen om förändras och inte föräldrarna. Därav svårigheten att förändras i en familj. Precis på detta sätt fungerar också vårt ego och alla andra systemförändringar tills det släpper. Då öppnas något nytt. Då vet vi också att när vi skapar något själv så är det egot. Ja, även när vi tror att det är vårt själv som gör det.
När vi träffades i denna grupp i början av februari löste energin först upp det som stod i vägen i vår energi och i vår familjs energi innan kanaliseringen började. Då visar sig sedan det som vill visa sig. Inget vi kontrollerar och det kommer igenom utan att vi på något sätt kan förstå hur och varför. Jag får aldrig veta innan vad som ska ske för vad var och en av oss eller för kollektivet. Det är först efteråt som jag får förklarat av energin och min guider vad som skett utan att mitt ego på något sätt är närvarande. Det kan ske på nattens mediala timmar, i meditation, i skogen eller när energin bara tar tag i i mig. Jag väljer då att beskriva allt med mig som exempel. När egot kommer händer det oftast att jag tycker att jag är crazy och undrar om jag ska våga står för det som är sant. Men mina guider och min själs resa är starkare och i det är jag beredd att riskera allt. En gång i ett tidigare liv har jag blivit utslängd från byn istället för att bli dödad. Den gamla upplevelsen kommer då ofta och jag vet att jag då skapade ett liv i frihet. Efter ett tag tillsammans med några andra som till slut valde att bygga en ny by med mig. Den nåd som då öppnades har öppnats igen och i detta liv. I detta liv tillhör jag inte dem som projicerat min grymhet på andra. Jag har istället burit andras grymhet. Det betyder inte att jag inte är grym. Jag är lika grym som alla andra men jag bär den grymheten själv.
Efter denna helg vet jag än mer om att döden får en plats i livet när vi bestämmer oss för att öppna för nålsögat. Det svåraste för människan är nog att gå igenom den totala maktlösheten. Då kan vi inte anklaga någon, inte ens oss själva. Det finns inget att anklaga någon annan för, även om de slår dig. Den anklagelsen tar oss från livet. Stå bara kvar i sanningen. Det är starka krafter som då är i omlopp. I en familj där det finns hemligheter så är man ibland beredd att döda för den hemligheten. Man kan döda på många olika sätt. Att bli utfryst är också att döda någon. I begynnelsen dog man när man blev utfryst ur byn. Det var bättre att bli dödad. Men om du inte anklagar någon utan i stället ser till att på alla sätt låta andra behålla sin värdighet kan vi öppna för nålsögat och stanna i den maktlöshet som befriar. När jag berättade för min far att jag visste allt som hänt svarade han att om jag dör nu så är det ditt fel. Min maktlöshet var fullkomlig och en sorg överväldigade mig. Han var mycket sjuk och en kväll hamnade vi framför ett program när någon utsatt ett barn och en lögndetektor avslöjade detta. Då förstod jag att min far dissocierat det som skett. Det öppnade en kärlek i mig till min älskade far som kom till i en våldtäkt och med en mor som hatade honom. Då visste jag inte att jag också förskjutit honom som barn. Det dröjde bara en vecka och så erkände han och vi kunde försonas innan han dog.
Då förstod jag att livet och alla mina guider alltid är där och stödjer mig om jag inte dömer och värderar. I femton år sedan dess har jag vandrat denna värderingsfria väg. Hade jag fortsatt att dömt min far hade vi aldrig försonats. Vad som också hände efter denna dag var att jag började att få förövare i terapi som att de visste att jag aldrig skulle döma dem. De har också ” rätt till försoning om de väljer vägen att ta ansvar”.
Idag när jag öppnat för att vi lever många liv så innebär det också att vi alla varit offer och förövare så varför döma någon inre ens oss själva. Det finns en annan väg ur än att döma. När vi dömer så lägger vi samtidigt vår egen förövare på den personen och då är vi halva. Alla har förövarenergi den som inte vill se det är den värsta förövaren.
Att gå in i fadersenergin
Det som inte finns i kroppen finns inte för mig. Allt är en resa och helt plötsligt är det: Wow är det så här det är!!! Helt plötsligt ser vi.
Att gå in i fadersenergin hjälper oss att vara med döden. Den stora fadern tillsammans med den stora modern öppnar för det ljus som människan är här för att ta emot. I det är alla som arketyp en enhet.
Låt oss beskriva människan som arketyp en individuell själ som skapar ett ego som tar oss från den kollektiva själen. Det är därför hon saknar förmåga till villkorslös kärlek och därmed kontakten med andligheten. Det är också därför hon saknar förmåga att släppa taget och acceptera den väg som är henne given. Den resa hon gör nu är att i samskapande med moder jord öppna för den kollektiva själen där vi alla är ett. Det gör hon genom sin själs alltfler versioner (hämta hem själsbitar) för att expandera sin själs fält allt närmare sin ursprungsenergi.
Den stora modern håller kraften i mötet med moder jord. För det behöver hon hålla mörkret. Den stora fadern håller svärdet i mötet med människan. Det svärd som öppnar människan hjärta för att hon ska släppa in ljuset. Det gör ont, mycket ont att ta emot det ljuset. Därför behöver människan vara grundad i moder jord och i allt mörker så att ljuset kan gå rakt igenom. Den stora modern håller den kraften.
Det största såret vi har med vår fader är vår gåva från hans ande. Vi kan hitta vår ande när vi ärar pappas och mammas ande i oss själva. Den stora fadern kommer alltså med ljuset och den stora modern kommer med mörkret. I det är de båda gudomliga i det ljus som ska till moder jord nu. Det är människans lått att låta sig bli använd i detta arbete. Vi behöver hitta vårt ljus och mörker innan vi kan ta emot ljuset till moder jord, det ljus som omvandlar allt. Den stora modern och den stora fadern i universum är vårt stöd på den resan. Om vi inte har hittat vårt magiska ljus som innehåller både mörker och ljus kommer inte det större ljuset. Om det skulle göra det kan vi ej få ned det till moder jord. Det är mycket farligt när det inte kan gå genom oss som en kanal. Det kan göra oss mycket sjuka. För att stå stadigt har vi hjälp av staven eller trumman som så många i ursprungsbefolkningen gjort före oss.
Vi kan inte gå till universums ljus om vi inte varit i universums mörker. Ju mer mörker desto mer ljus. Det är därför vi först möter universums mörker med den den stora modern som också grundar oss i moder jord. Det öppnar vårt syfte. Det som vi minst vill är vårt syfte i detta liv.
Låt oss beskriva ljuset som en arketyp. Vi kan föreställa oss universum som ett koniskt hus. De stöds av åtta pelare…som visar sig på horisonten när vi lär oss att se i åtta olika riktningar. Det är då vi lär oss att ta våra steg på horisonten på ett helt nytt sätt. Huset är förlängt under jorden i omvänd form. Universum och jorden kan alltså ses som två motsatta konformade hus med en gemensam bas i underjorden och i himlen. Den första nivån representerar marknivån och horisonten på den planet vi bor. Den andra nivån är växter och djurens andar både i himlen och i underjorden (de har bara en kollektiv själ medan människan också har en individuell själ. Därför är resan längre för oss till den kollektiva själen) På den tredje nivån finns andevärlden i form av energi som både är i gott och ont. I underjorden representeras den tredje nivå av stenar i alla dess olika former. En bas som får oss att stå stadigt. På den fjärde nivån finns ljuset. Det är förankrat med planets centrum där alla rötter strålar samman i moder jords hjärta. Detta ljus är bortom vad människan kan ta emot om hon inte är hållen av den stora fadern och den stora modern och sin ursprungsenergi. Kärlekskraften (det magiska ljuset) är vår väg till att vara hållna av den stora modern och den stora fadern. Denna syn finns i många olika filosofier och trossystem när vi väljer att inkludera både mörker och ljus. För mig är det kärlekskraftens eller det magiska ljuset som tar oss dit.
Vi kan också välja att se en människa som ett sådant hus. Hjärtat är jordens och horisontens nivå och under finns tre chakran (rotchakrat, sacralchakrat och solarplexus) på samma sätt finns tre chakran ovan hjärtat (halschakrat, tredje ögat och kronchakrat). Allt omsluts med det nionde chakrat som håller kronchakrat och rotchakrat i balans. Det är när allt flödar genom oss och vi blir en kanal och bidra till vår planet. Detta åttonde chakra kan vi kalla det karmiska. De tidigare sju chakrana handlar om den egna utvecklingen medan vi i det åttonde chakrat inte längre ser till vårt eget bästa utan utgår från vad som är bäst för hela mänskligheten. Vi kommer då på en högre karmisk nivå. Allt vi gör, gör vi för hela jordens bästa. Det finns sedan ytterligare fyra chakran för karimisk upplösning som tar oss alltmer till att tjäna något större och till stunder av upplysning. I dessa förstår vi alltmer varför vi är här, vad vi har att lära oss, varför vi har de trauman vi har och varför vi fick vår familj. Vi ser också alltmer av din livsuppgift. Vi ser hur vi hänger samman med andra och att vi alla i grund och botten är ett. Vi ser alltmer vilka vi möter i livet och varför. Det förutsätter en djup inre resa med fokus på det kollektiva.
Energin använder oss så mycket vi förmår
Vi människor har ett brett spektrum av energier och ju fler vi får uppleva utan att koppla det till ett objekt eller händelse ju lättare är det att integrera dem i sin styrka i livet. Många gånger transformeras (död-återfödelse) de först och ibland blir det bara en övergång (nålsögat). När vi analyserar vårt arbete så förstör vi arbetet. Stanna med energierna vi fått vara i och skifta energier. Det är magiskt.
Många människor som är grundade uppfattas som mycket balanserade. Men många av dem har så svårt att ta emot ljuset och de öppnar inte heller för den stora fadern och modern. Så har vi dem som är i ljuset med inte går ned i mörkret och de öppnar inte heller för den stora fadern och modern. Den stora fadern och den stora modern är de som skapar den kanal som vi behöver för att ljuset ska gå rakt igenom oss till moder jords kärna. Om man verkligen öppnar för ljuset så kan man dö. Det är som en pil rakt ned. Innan vi öppnar så måste man veta att vi är en container. Det är först när du kan ta emot ditt magiska ljus på den mystiska nivån som du kan öppna för att ta emot det större ljuset, den större energin. Det är då du kan bli använd. För att ta emot behöver vi en enorm kraft.
Kvinnor ärver kraften från sina mödrar för att kunna klara att ta emot denna kraft. Vi har en enorm kraft att kunna hålla det som krävs för att öppna för detta ljus. Om du frågar efter en klok gammal gumma hos ursprungsbefolkningen får du kanske möta henne. Men hon bestämmer genom energin om hon vill möta dig. När vi är öppna behöver vi något att hålla i för att inte läcka. Då är vi en kanal och behöver hålla ihop oss för att inte läcka. Det är att vara öppen. Svårast att hålla ihop utåt men inte inåt är solarplexus. Till hjälp kan vi lägga en sten i naveln för att hålla oss. Staven och trumman stödjer oss också i att hålla oss i vår kraft och i den kraft som kommer från moder jord. Vi höjer oss i högre frekvenser i takt med moder jord. Vi kan inte gå före henne. Vi kan inte ta emot en kanalisering som vi inte är redo för. Den måste växa fram. Det är lätt att kanalisera men är vi redo för den? Är vi stadiga. Vi kan också vara heroiska i vår kanalisering och det är farligt. Vad är universums design? Vi är bara små myror, glöm inte det.
En sak är säkert och det är att vi behöver jorda oss i varje andetag. Det är så mycket som trycker på från alla håll. Om vi inte kan jorda oss går vi sönder. När energin kommer så ser den bara en kanal och att här är en själ att använda. Den tar inte hänsyn till hur du mår. Den fortsätter tills vi bestämmer oss för att i perioder säger nej innan. När vi väl är använda går det ej att stoppa. Den energin tar över en kropp och då är det för sent.
När jag säger att nu behöver jag en paus då får jag paus tills jag öppnar igen. Jag dirigerar inte den energin. Jag bara håller och håller. Det är energin som tar över. Då kan jag säga saker som jag inte har en aning om. Det blir frisk luft och ren energi. Det går blixtsnabbt och tanken är inte med. Egot är inte med. Man blir aldrig intrasslad i en annan människa när egot inte är med. Skönt att vara i den kraften. Då vi inte värderar vad som är bra och dålig. Det vi tar emot måste vi förkroppsliga själva ibland före och ibland efter. Inget annat är möjligt om vi ska lev som vi lär.
Vi kan inte jobba så här och leva på ett annat sätt. Alla relationer påverkas. Då behöver vi bestämma oss för att vara med vårt ursprungsfolk. Mitt ursprungsfolk är empatiska själar som jobbar med kroppen. Jag kallar dem kroppssurfare – BODY SURFER. De öppnar för förkroppsligad kanalisering. De värker fram något.
Det gör att vi ändrar vårt förhållningssätt till alla relationer. Det sköter sig av sig självt. Det är når vi går in med egot och försöker styra som vi saboterar allt. Vi behöver istället hela tiden ändra vårt förhållningssätt. Vi går inte för att gå denna väg. Det kan skapa än mer konflikter. Det är inte vårt val. Det är universum som ser människor som kan ta emot ljuset med den kraft som krävs för ljuset.
Energin kommer bara att använda oss så mycket vi förmår. Den kommer också använda oss i det som är våra gåvor. När vi är i kraften så finns moder jord i den kraften kan ta emot ljuset. Det är djupa krafter som behövs för att kunna ta emot ljuset. Att förkroppsliga den kraften öppnar för att vi ska kunna ta emot ljuset via vårt ljus. Jag kallar vårt eget magiska ljus kärlekskraften då den innehåller både mörker och ljus. Det gör också det större ljuset som ska till moder jord. Det innehåller också ljus och mörker genom den stora faderns ljus och den stora moderns mörker.
När kärlekskraften öppnas kan energin ta oss i besittning. Det är ett sätt att öppna för ordet besittning i betydelsen att vi bli använda i en kroppslig kanalisering. Något öppnas som på en kollektiv nivå ska öppnas för. Inget vi kan förstå, förklara eller påverka. Innan den vägen öppnas behöver vi lära oss att låta kärlekskraften ta oss i besittning. Den kraften är en förening av oss i alla olika dimensioner. Med den kraften är vi beredda att riskera allt i vårt liv. Ja allt. För mig är den kraften en energi som finns runt oss hela tiden precis som ondskan är en energi som finns där hela tiden. Både söker ett förkroppsligande. Ondskan letar efter en splittrad själ och kärleken efter en hel själ för att förkroppsligas.
För mig har kärlekskraften varit en utmaning då jag gjorde kärleken och ljuset så förbjudet i mitt liv från sjuårsåldern. Det fanns inte möjlighet att vara i den och jag trodde att jag var en ond människa. Allt var guds straff. Idag vet jag att jag gjorde mig till en ond människa skyddade mig från att ondskan skulle ta mig i besittning som den splittrade människa jag var. Ondskan var en del av mitt liv men den tog aldrig mig i besittning bara de som utsatte mig för övergrepp. Idag inser jag att jag bar dem och jag lärde mig tidigt att lämna min kropp och gå till andra dimensioner där ljuset hade plats. Jag inser också idag att jag aldrig förlorade kontakten med min kärna. Om än så splittrad hade jag en känsla av att jag var mer. En stor del av orsaken till detta var den transpersonella upplevelse som jag hade som sjuåring. Idag vet jag att jag mötte mitt ursprung och den upplevelsen höll mig i hela mitt liv. Idag har kärlekskraften tagit tag i mig men jag kan fortfarande ibland falla tillbaka och öppna för att börja anklaga mig och se mig som ond. Tack och lov hämtar jag tillbaka mig snabbt. Detta betyder inte att jag inte gör saker som jag får be om ursäkt för. Men det är en stor skillnad mot att göra sig ond för då bär vi också andras ondska och skam som de inte bär. Det är den ”förmågan” som gör oss till syndabockar.
Varför skriver jag då förmåga? Jo det är en förmåga när vi tagit oss hem genom att vi kan öppna för andras ondska, lidande, skam osv för att visa dem för dem när de är redo. Det kan vi göra genom att hålla den, tillföra ny energi och lämna tillbaka den. Då kan människor våga att se sin egen ondska, skam och lidande. Lämnar vi bara tillbaka den hamnar de med automatik i försvar. Det blir för svårt.
Nu kanske du förstår att alla strategier som vi skapat som barn är en förmåga när vi omvandlat dem. Förutsättningen för att kunna omvandla dem är att öppna för ljuset och den vi är i vårt ursprung. Att se på sig själv från andra dimensioner är en gåva. Den gåvan har alla empatiska själar genom att de från början öppnar resan hem. Empatiska själar är multisensoriska från början. Är du dessutom en kroppssurfare som förkroppsligar du allt som du möter. Det finns för dem ingen annan väg. En ”Body surfer” tar allt genom kroppen.
När vi bestämmer oss för att nu får det bli en paus för vila en stund öppnar vi också för att ta oss till botten av den fysiska trötthet som vi kan känna när tillhör dem som tar allt genom kroppen. Den tröttheten är inte på något sätt dränerande bara vilande och återhämtande. Har vi erfarenhet av dränerande psykisk trötthet så vet vi skillnaden. Då vet vi också att den ene ska vi gå in i och den andra utur.
När vi öppnar för den stora fadern och ljuset behöver vi först ha öppnat för vår egen faders ande. Frågan är kollektiv nu och ur det får vi också möta det som är för oss. Den energin vi möter är ren energi. Förutsättningen för att ta emot ljuset är att vara i moder jords kraft. När vi är med moder jord är hon som en stor famn, en förlösning och som en graviditet. När vi kommer till moder jord blir det balans. Vila och uppror, vad som än händer landar hon igen. Jordemor som är den som förlöser något och det är kopplat till hjärtslagen. När vi är med henne blir vi medvetna om pulsen som slår. Då kan vi gå till ljuset och den stora fadern. Egentligen går vi inte dit utan de kommer till oss. Det ljuset samlas till en punkt. I punkten är ljuset som kniven rakt in i nålsögat. Det är ren energi. En del av oss har erfarenhet av att försöka gå till ljuset och då brinner vi upp och faller ned till aska. Då är moder jord där och bidrar till vår omvandling. Och en dag är denna transformerande resa klar och då tar vi i stället emot ljuset och öppnar för övergångar in i nålsögat. Då går vi inte längre till ljuset och mörkret. Vi söker det inte utan låter det komma som det kommer till oss.
Nu förenas allt till en enhet
I mötet med det heliga feminina kaoset in till nålsögat och den maskulina pilen in i nålsögat förenas allt. Den fjärde delen på bron är öppen, den maskulina principens heliga kraft. Den kraften kan penetrera och öppna en kvinnas andra hjärta, vår livmoder. Ja, om den kraften tagits emot av den kvinnans första hjärta, hennes fysiska hjärta. Denna heliga kraft har missbrukats och tagit människan som kollektiv till ett avgrundsdjup som hon har svårt att ta sig ur den då hon är så rädd att förlora allt. Den har fått komma ut i en destruktiv form som föraktat allt som inte följt principen av att den starkaste överlever. Vi har den härskarprincipen i allt vad samhället erbjuder. De som faller igenom har vi så skyddat även när de inte vill skyddas. Den hjälparen är livsfarlig för den tar kraft från människan så att de som härskar kan få härska än mer. När vi sitter fast i triangeln offer, förövare och hjälpare är vi fast i den maskulina principen som väljer bort allt av det som människan behöver nu för att kunna återfödas.
Hur ska den stora fadern nu få ta plats? När vi ser allt som ren energi behöver vi både kaos och pilen. För att underlätta detta bjuder vi in både den stora modern och den stora fadern. Denna gång låter vi människan möta dem båda för att kunna ta emot ljuset. Det ljus som ska till moder jord genom nålsögat. Den stora modern skapar och den stora fadern samlar energin till en pil rakt in till moder jord. När vi ser moder jord som en stor famn är det balans för att hon ska kunna ta emot denna pil av ljus rakt in i sitt hjärta. Jorden skapar stabilitet genom bergen som inte rör sig alls, jordens plattor som rör sig, vinden i dess olika former som tar oss med, vattnet i dess olika former osv. Vi människor är en kanal för detta ljus nu. Att elda gör oss grundade för att hålla oss på jorden och inte låta oss föras bort av ljuset utan i stället låta ljuset ta sig igenom nålsögat. Detta händer…..
Den stora modern skapar urkraft, rytm, kaos och till slut andning för att öppna från sitt mörker. Hon förenas med ljuset i en rytmisk andning, ljuset som följer henne. Den stora fadern smeker människan med sitt ljus så att hon ska komma till enhet. De båda (den stora fadern och människan) följer så den stora modern och ljuset och alla fyra kommer till en enhet var för sig och gemensamt.
Nåd, urkraft, tacksam och tillförsikt öppnar vägen till förening. Ljuset uppmanar till krigarkraft om vi inte som människor kan komma till enhet och förening med den stora modern och den stora fadern. I det är vi hållna av moder jord och behöver öppna för att samskapa med henne i varje steg vi tar. Detta samskapande är basen för människan. När människan kommer till enhet kan ljuset komma ned. Människan är totalt vilse tills hon kan ta emot den stora fadern. Det är den stora fadern som kan väcka människan så att hon kan samskapa med moder jord. Den stora modern visar så vägen för ljuset så att allt kan lösas upp. I varje andetag öppnas nytt liv. Allt landar i att den stora modern, den stora fadern, ljuset och människan är egen enhet och i förening.
Min insikt älskade fader
Min far kvävdes till döds i en lungsjukdom som han föddes med. Han föddes två månader för tidigt och på den tiden fanns inte kuvös. Han har så länge ja minns andats släpigt på ett konstigt sätt. Jag satt där vid hans sida intill hans sista andetag med varje andetag. Det var så smärtsamt och nu vet jag att i varje sådant andetag helande han sig själv i detta liv för att kunna gå över till andra sidan (en av det han berättat från andra sidan). När han drog sitt sista andetag slog hjärtat i en minut innan det slutade att slå. För mig kändes det som ett helt liv. Djupt tacksam för allt som blev rent mellan oss och för honom. Han var med mig denna helg tillsammans med Ronja från andra sidan båda som kollektiv energi. Djupt tacksam för allt vi möter nu som människor älskade universum och moder jord.
Lyssna vackra själ…. https://open.spotify.com/track/6WRPcPq6bVO0wNx7ulmTif?si=IzJzmqJnS6mNOxX1rhNCVQ
I ett enda andetag, i ett enda ögonblick förändras allt. Allt blir stilla och öppnar vägen till det nya som ska födas i evighetens omfamning. När den stora fadern och den stora modern tillsammans öppnar för ljuset och människan förenas allt i ett enda andetag, ett ögonblick som förändrar allt på jorden och i evigheten. Vackra människa när du öppnar för varje andetag till en förändring börjar du leva mycket nära evigheten. Varje sådan förändring känns som år och den tar oss direkt till vår kärna-ursprung-ande, vad du nu har för ord, allt närmare din ursprungsenergi. Det som är du i evighet.
När ljuset helar oss finns bara livet kvar att leda oss. Då bugar vi för vår skugga som har skyddat oss samtidigt som den öppnat vår visdom i oss. Tacksamheten är stor att fått varandra den vägen. Då öppnas skönheten för oss som de vackraste varelse vi är i denna tid. Himlen öppnar sitt ljus och människan vet att hon måste elda för att hålla sig på jorden. Eldens kraft tar tag i henne så att hon kan bränna det gamla och vänta in den stund som skapas för henne och allt levande. Den villkorslösa kärlekens väg är människans väg nu!!! Hör, lär och känn, stoppa dig när villkoren kommer i dig. De förgör åt alla håll och kanter. Men kärleken gör något annat, den har gehör för alla de toner som vill ta form.
När kvällen sakta tar sig till ro och kärleken utan villkor tar in nattens timmar vet vi att den kärleken är en kraft av guds nåd. Att öppna den kräver att vi gång på gång tar oss genom nålsögat. Då kan vi inte ha några värderingar eller funderingar. Allt är naket och avklätt. Såret är då vidöppet för att kunna helas, vårt heliga sår som är vår gåva till livet när vi tar oss igenom. På andra sidan väntar hon det genuina barnet som är helt och rent vad som än har hänt oss. Hon kan inte anklaga någon då hon inte värderar eller tar in andras värderingar. Hon står i kontakt med vårt ursprung och vår själ så lekfull och förundrad hon alltid är. Hon älskar livet och är fullkomligt öppen för alla olika verkligheter och dimension. Allt beror hela tiden på vilka perspektiv vi ser på det som sker. I det nakna och rena kan vi se livets mening. Nu öppnas en ny övergång långt tidigare än det var sagt. Är jag redo? Är du redo? Är vi redo? Lyssna, ta emot låt allt förkroppsligas om det är din väg du empatiska själ. Mitt hjärta är ditt och ditt hjärta är mitt när vi båda tankar in till det kollektiva hjärtat där allt är ett. I alltets hållande och närande möte låter vi allt ske. Allt är naket och rent och det finns inte någon tanke på att skydda sitt hjärta. Det flyter in i allt och får näring som det sedan ger ut.