Väggen löses upp och då ser vi att den inte alls har varit särskilt tjock. Den är mer som en tunn vit gardin. Bakom den har människan fastnat i tron att hon kan styra allt. Att putta bort sin intuition för att i stället backa varje gång som väggen kommer upp har varit människans lott till denna dag. I stället har hon bakom väggen försökt att skapa än mer materia för att kunna styra ett samhälle som bara är en stor illusion. Hon har frågat sig då och då: Vad finns på andra sidan? Är allt dött där? Är det döden? 

Nu när stormen kommer kan inte denna tunna vägg stå emot. Det är inte vilken storm som helst. Det är en storm från moder jords inre som möter tornados från himlen. Då rörs det upp i underjorden samtidigt som överjorden dras ned och smular sönder allt till små partiklar. Väggen smulas sönder och andra sidan och denna sida blir till slut samma sak. En del försöker fortfarande att styra allt skeende men de har fullkomligt förlorat kontrollen. Andra är arga på de som styr för att de inte kan skapa allt som det alltid varit. Fler och fler ställer sig vid sidan och titta på utan att på något sätt gå inte i det som sker. De vet att om de gör det så kommer de totalt förlora sig i det som andra drar in dem i. Så finns de också de som ser det större perspektivet, som inser att det som sker ska ske för att människan ska tappa kontrollen och låta skapelsen ha sin gång nu. Vad är då skapelsen frågar du dig kanske?  När du ser hur väggen smulas sönder och inser att vi levt på en lögn kanske du undrar om du smulats sönder. Kanske frågar du dig när väggen är borta: Är jag död nu? Du tittar på din kropp och den har inte smulats sönder och du är fortfarande en kropp. Du känner på ben och armar. Ja, de sitter där. Allt känns annorlunda men samtidigt vet du inte hur det kändes innan. Det har du glömt eftersom allt är nytt nu. Du ser dig omkring och frågar dig: Är jag ensam? Allt är tyst men ensam är du inte.

”Ibland vill livet något som vi i vår livligaste fantasi inte skulle kunna föreställa oss. Att öppna för än mer ljus och överlämna det vi bär som inte är vårt är vägen. Till vem kanske du frågar dig. Glöm då inte att solen lyser på alla. Det kommer att ge dig svar. Ja, den lyser verkligen på alla, också på dig. Kanske du behöver fatta ett beslut som påverkar andra just nu. Kanske du behöver skriva ett nytt livskontrakt. Ja, kanske du också ser att den vägen är allas nu. Kärleken bär, det enda som kan förändra världen också i mycket svåra beslut. Använd din visdom för att öppna den vägen. Öppna för ett annat seende i det mötet. Vi ser allt om vi bara vill och om vi bär tacksamheten i vårt hjärta. Det öppnar sanningen, värdigheten, kraften och kärleken till varandra och allt på denna jord…och så mycket mer.…”

Det är starka krafter

Det finns alltid krafter som både bär och andra som försöker få oss ur balans. I det behöver vi stå stadigt. Under dagar tre på Öland öppnades triangeln. Den treenighet som bär livet med tredje ögat är krafter som bär. Mellan tre punkter som öppnades under den vandring vi blev guidad till fanns den plats där tredje ögat bar mitt inne i en tallskog. Hörnen i triangeln var olika skepp, gravplatser som bar historien av starka kvinnor som med sin förmåga öppnat ett helande. I den historien var kvinnorna bärande av tredje ögat. Ibland fick de just skapa en plats dit de kunde gå för att vara med sig själva i en skyddad omgivning när de skulle tillåta kanalen att ta plats. De var då eftertraktade av männen som ofta bad om deras råd och intuition. En enorm styrka och kraft som vi inte har sett maken till i den följande historien. I kristnandet av vårt land mötte kvinnor med dessa egenskaper en säker död. Det var nu jungfru Maria som skulle vara en förebild där sexualiteten blev till skam och ett mörker som öppnade för att kvinnor med enorm kraft inte fick stå i sin kraft. Från gudomliga gudar och gudinnor skulle nu en enda gud dyrkas och dessutom fanns det bara söner i denna relation, men vi glömde Maria Magdalena med andra krafter. Hon gjordes prostituerad. Både hennes energi och evangelium är aldrig glömt och nu öppnas det till fulla.  Ännu finns hon kvar och öppnar vägen för kraftfulla, intuitiva och andliga kvinnor och män som öppnar för kärleken och ljuset. Idag vet vi att det gudomliga är i oss alla och för alla.

Stormen kom nu nära min kära vän och mig på vår resa till Öland. Varje gång som vi möttes i denna triangel svirrade det till och krafter som ville få oss ur balans tog tag i oss. Tack och lov kunde vi tillsammans stå stadigt och stadigare och stadigare. Det var andra krafter som tog över och som fick oss än mer grundade i det som är i ett större perspektiv. När jag nu skriver detta är hela min kropp som en rak, tydlig och kraftfull fura. Den växer allt djupare ned i underjorden. Platsen med furan som också var formad som en triangel var oerhörd stark. Då visste vi inte att skeppen som tar emot solljuset i en gravsättning var formade över hela ön i trianglar. Utan att veta detta så råkade vi bo mitt i en sådan triangel, mellan tre skepp. Kanske var det just detta som fick oss att öppna för den kraft som skulle få oss att lyckas stå emot den kraft som försökte få oss ur balans. Det intressanta är att varje gång som vi besökte någon plats kom det som försökte få oss ur balans. Precis som om det skulle hindra oss att se det vi skulle se. Det kom inte bara som en kraft men också i konstiga relationer och händelser på andra ställen. De var nästan lite galna. Nej jag vill vara tydligare: de var galna. Inget bet på oss eftersom vi blev guidade in i tredje ögat. Två gånger höll vi på att tappa oss, en gång med det inre barnet och en gång med skulden som spreds genom kristendomen. Nu dagar hemma och många fortsatta andliga upplevelser så ser jag att just detta handlar om att försöka få bort oss från det Maria Magdalena och det gyllene barnet i oss och många andra. Även detta lyckades vi stå emot med stöd av varandras styrka, tydlighet och kraft. Tacksamheten för detta är enorm.

Mitt under denna resa gjorde också min mor en resa i sig. Också där svirrade det och hon brakade ihop och kom tillbaka på ett helt nytt sätt. Jag har aldrig sett henne så glad som när jag kom hem. All vrede är som bortblåst och hon är så lycklig mitt i sin förvirring i Alzheimer. Människor runt henne är vänliga och tydliga. Nu sover jag hemma hos mamma tills hon ska till boendet. Vi har det så bra. Hon känner inte igen mig men samtidigt kan vi prata om livet och ära det som har varit på alla plan. Det är som att det arbete med krafter som vi var med om på Öland också skedde miniatyr med min mamma och mig. Inget jag förstår inte ens försöker att göra detta.

Tredje ögat

”I dagar tre mötte vi skeppen som tar emot solen, kärleken och kraften med djuren och treenighetens öga. Det var också andra krafter som hela tiden försökte få oss ur balans men helheten bar och vi satte fötterna på jorden i nya steg var dag. Särskilt idag prövades vi och hör och häpna livet öppnade vår gemensamma gåva. Den tar vi nu i vördnad till livet i varje steg vi tar. Ölands energi där vi båda i yngre år tillbringat våra dagar öppnade denna gåva. Djupt tacksam älskade vän nu i snart trettio år. Vi har alltid stått stadigt för varandra om den andra tappat fotfästet för en stund. Utan att hjälpa till, nej bara att stå stadigt. Tack Anna-Carin Dalborg för ditt stöd mitt i trollskogen på Öland när min mor brakade igen och jag valde något som jag aldrig valt förut. Vår vänskap är ovärderlig.”

Symbolen för triangeln och tredje ögat har tagits över av kyrkan och den representerar gudomlig övervakning. Den symbolen fanns i äldre kulturer, som det forntida Egypten med Horus öga och Triqetra. Vi mötte detta öga på Kalmar slott som hade en utställning om mumier men också ögat. Det är intressant att man samlat tredje ögat både från kristendomen och Egypten i ett gammalt slott som fängslade och dödade kvinnor. Där männen var mycket grymma i sitt överflöd som togs av andra fattiga människor.

Treenigheten som vi däremot mötte på Öland har inget med kristendomen att göra. Det representerar evighet eller det gudomliga. Det blev här än tydligare att Kristendom tog över många av de gamla symbolerna och dessutom platserna av helighet. Kropp själ och ande har inget med Triqetra att göra som är den ursprungliga triangeln. Symbolen representerar evighet genom sin flätade form och fanns i olika kulturer före kristendomen. I den egyptiska religionen före kristendomen fanns symboler som Horus öga, som är en forntida föregångare till symbolen av ett öga i en triangel, men detta har senare tolkats som en referens till den kristna treenigheten.

Kanske är det så att vi varit tvungna att alltmer avkristnas i Sverige, som nu skett i många år för att kunna se och tala om detta. Grymhet var det verkligen när kyrkan och kungarna samspelade i Sverige. Det fick vi verkligen se på denna resa, dels när kvinnorna dödades på grymma sätt när de inte underordnade sig makten, dels när makten i grymhet tog kraften ifrån bönder och andra s.k. mindre värda män. Det gick rysningar genom kroppen när vi mötte dessa energier både på Kalmar slott och Borgholms slott.

Det gudomliga är inom oss

Samtidigt öppnas en enorm styrka och tacksamhet för ljuset och kärleken som bär alltmer idag. Medvetenheten om mörker i maktens boning sprids med vinden. Vi ifrågasätter makt alltmer. Ibland klarar vi att stoppa den och ibland går det inte. Varför går det inte tror du? Jag vet inte men en sak det jag efter år som anställd av maktens boning att där är det alltid ett spel och det är ofta mycket personligt. Om du stödjer mig så stödjer jag dig. Detta pratar vi inte om. Vi säger att det är så här som om det ska vara så. Det är så mycket vi inte kan säga för då får vi dem emot dig. Allting handlar om att vi inte är ärliga och beredda att riskera allt för sanningen.

Idag vet vi att det gudomliga är inom oss. Det finns ingen annan som ser oss utan det är vi som ser allt. Det är vår förmåga att kunna se. Vi är här just nu för att öppna vårt gudomliga seende (eller om du vill vårt universella seende) och moder jord seende i oss. I de stunderna är seendet från en helt annan plats i oss. Ingenting undgår oss och vi ser allt i ett större perspektiv. I de stunderna förstår vi att allt är ett eftersom vi ser det. Det är inget som vi kan tänka ut. Det är från den platsen vi blir använda i vårt livsyfte. Vi är inte använda av någon annan. Nej inte alls. Vi är använda av oss själva för att öppna för det kollektiva medvetandet i en ny form. Samtidigt vet vi att vi inte har en aning om vad det kollektiva medvetandet är.

Allt som finns skrivet

Allt som finns beskrivet om detta är teorier som någon skapat. Så också i detta nu. Det är människans lott eller förmåga att skapa teorier. Samtidigt vet vi att de förändras ständigt. Först var jorden platt, sedan blev den rund och så en liten prick i universum. När vi inser att allt är energi så förändras allt i också i detta vårt seende. Vi vet då också att inget är som vi tror. Vi ökar också vår förmåga att se det som är osynligt för människan. Ännu är vi fast i det materiella seendet som också är kollektivt. Medvetenheten om detta ökar alltmer. I det finns dualismen och en djup splittring.

Ibland kan det vara nödvändigt att separera olika delar för att se helheten, men det är något annat. Det får oss att välja vår livsväg och inte gå andras livsväg. Vår lilla prick i livets hologram behöver vara hel och ren för att vi ska kunna smälta samman med andras. Vi kan inte leva andras liv även om det är många som gör det. Detta är vägen till lidande. När vi lever vår väg kan den också vara smärtsam i olika genombrott men det skapar inte ett lidande. I lidandet sitter vi fast i smärtan frigör vi oss.

Människans förmåga att se har också skapat frigörelse. Genom vårt sätt att tänka och skapa teorier har vi också fastnat i ett lidande. När vi är med om trauma och inte förmår eller får stöd att frigöra detta trauma direkt så skapas överlevnadsstrategier. Det innebär sedan att bara genom att tänka så blir vi traumatiserade och överlevnadsstrategierna slår till. Det är inte traumat i sig som skapar trauma utan våra tankar. I oss finns dock alltid en del av oss som är hel oavsett vad som har hänt oss i livet. Det är den delen som vi expanderar i vårt seende. Därifrån kan vi hela våra trauman och lösa upp överlevnadsstrategier som re-traumatiserar oss. Det sker med stöd av energi och det bästa är att inte veta vad som sker. Då kan vi inte kontrollera eller försöka styra skeendet. Det stoppar bara läkningen. Det är så vackert att se detta skeende och hur människor lösgör och öppnar sin väg alltmer.

De gamla idéerna om att någon ser dig håller på att lösas upp. Det är du själv som är tredje ögat i en triangel som är den som ser. Du kan det om du inser att du är energi och väldigt lite materia. En triangel har tre hörn som kan representera olika delar. Det kan vara kropp, själ och ande eller sinne, själ och ande som kristendomen ser det. Det kan också vara hälsa, trauma och överlevnad eller offer, förövare och hjälpare. Det kan vara död, liv och mellanrum eller materia, energi och flöde. Kanske kan vi säga att detta är dualistiskt men om vi börjar att se respektive del och låta dem smälta samman löses de upp med stöd av tredje ögat. På Öland blev det tydligt att varje hörn i en triangel kan vara samma sak. I detta nu öppnas också insikten om att de olika hörnen i trianglarna ovan är olika sidor av samma sak. Ta tex offer, förövare och hjälpare. De handlar alla om makt.

Vi sitter fast i det gamla paradigmet

Kampen tar oss till ett inre och yttre avståndstagande. Människan sitter ännu fast i det gamla paradigmet på många olika sätt. Politik handlar om att vinna och förlora eller att spela så att alla får poäng. Det sista drabbar alltid medborgarna. Argumentationen slutar aldrig och för varje krig vi förlorar så ökar kampen. Argumentation som handlar om att vinna leder ingen vart. Samtidigt är det intressant att notera att politik bygger på konflikt och förhandlingar. Jag har arbetat med demokratifrågor i ett tiotal år under 90-talet både på lokal och central nivå. En sak blev jag då klar över och det är att mycket handlar om skendemokrati. Det gör mig ont i hjärtat när jag idag ser att de broar som byggdes under 90-talet med brukarinflytande och medborgardialoger samt samverkan idag får stå tillbaka alltmer för makt och ekonomi. Det känns mycket länge sedan vi hade ett demokratiskt samhälle.

Dualismens kärna håller att tonas ned i allt fler sammanhang dock inte i hierarkiska strukturer och i maktapparaten. När jag ibland träffar mina gamla kollegier och de berättar hur det är idag så är det tydligt att välfärden fungerar trots systemet, inte tack vare det. Detta är ingen värdering från min sida, bara fakta. Det går inte att säga om detta är bra eller dåligt. Personligen har jag en känsla av att allt behöver krackelera innan något nytt kan öppnas.

Vi öppnar för värdighet allt mer

Kärlek har en helt annan logik än dualismen. Den bygger på expansion i stället för brist. Det finns aldrig en brist i kärlek. Ju mer den öppnas desto mer blir det. Den första gången vi går emot detta fenomen är när vi är små. Vi tror då att om mamma älskar vår broder eller syster så räcker det inte till oss. Där går det fel för kärleken är oändlig. Materian som är grunden för dualism är däremot inte oändlig. Det ser vi exempel på idag i massor runt om i världen. Hur vi har utarmat jorden och hur vi krigar om land är bara några exempel på detta. Vi vet också att om vi gått över en gräns om vad som är värdigt så går vi allt lättare över andra gränser. Värdighet har inte gränser utan är just gränslös men på ett helt annat sätt än att gå över andras gränser.

Kärlek finns i överflöd om vi öppnar den dörren för framtiden. För mig är ljuset och kärleken samma. Det betyder också att ljuset kommer att putta oss igenom nålsögat så att vi ska se det större perspektivet och välja en annan väg. Nya arketyper öppnas och just i detta nu är Maria Magdalena och det gyllene barnet den stora öppningen till en framtid i samklang med det skapande som öppnas oavsett om människan gör något eller ej.

Det nya skapandet sker i tysthet och det går inte att stoppa, samtidigt sker ett tyst krig om makt som bär mycket ondska. Vi kan inte ställa dessa mot varandra. Då hamnar vi återigen i dualismens garn. Vad ska vi göra då? För mig handlar det om att öppna det seende som kommer ur det större perspektivet och då vet vi inte vad som är bra och dåligt. Så fort vi värderar det som sker eller till och med dömer det är vi i det gamla paradigmet.

Just nu i denna tid kommer det alltmer storm som renar allt. Det är ett möte mellan universum och moder jord i enormt starka krafter som blåser bort allt i dess väg. Vågar vi lita på dessa krafter? Vågar vi lita på att det blir fred? Vågar vi lita på den nya skapelsen? Ja, den frågan kan bara du svara på. Just i detta nu man Maria Magdalena och det gyllene barnet ge oss ett större perspektiv och en del svar.

Varmt välkommen

Varmt välkommen den 13 november till en kväll med Maria Magdalena och en helg den 15–16 november med det gyllene barnet. Denna blogg är den femte i en resa fram till denna helg. Läs gärna de andra ”Trygghet ger nytt liv”, ”Att lära sig titrera ljus”, ”När hjärtan trasslar upp sig” och ”I dansens ljuva skimmer”.

Göteborg den 13 oktober 2025

Ingrid Jianna Marie Fridolf