Det jag skriver om nu kan vi inte läsa oss till inte ens lära oss av andra människor. Det öppnas när vi lever det i varje cell, varje del av vårt skelett och i varje muskel. Inte alls dess materia utan i dess energi. Detta jag skriver kommer inifrån och är bara ett exempel på allt som kan komma inifrån. Kanske är det inte alls på detta sätt för dig som för mig. Men en sak vet jag: när något kommer inifrån för mig kommer det också samtidigt för många fler. Ibland har också andra upplevt det jag upplever långt före mig. Det spelar ingen roll hur det är. DET VIKTIGA ÄR ATT DET KOMMER INIFRÅN. Vi människor har skapat olika sätt att öppna vägen inifrån, varje sätt är unikt för varje människa. Vi förändras hela tiden allt beroende på vilket liv som vi lever i detta liv. För min del är jag nu på en helt ny plats sedan en tid och det gör också att mitt möte med energin är helt annorlunda. Det som ger mig mening är just nu ingenting och ändå allting i den stund jag lever. Jag kan inte dra några slutsatser av något. Det jag här skriver kan ha förändrats imorgon. Jag har inget syfte längre och det är både helt underbart och väldigt skrämmande. Det tvingar mig att leva i stunden och i det använda min sprudlande fingertoppskänsla så mycket jag förmår. Fingertoppskänslan är en av mina gåvor i detta liv. Det är genom den som energin kan skapa det som öppnas i mötet med ”människan”, moder jord och universum. När vi förstår att allt är energi så förstår vi att den nya jorden också skapas ur den energi vi människor håller och öppnar för. Den energin skapas ur varje människas unika gåvor och vibrationer. När vi förstår detta vet vi också att den nya jordens energi redan är här, det handlar bara om att låta oss speglas av den. Den nya människan är också redan här. Hon kan redan ta emot universums mirakel. Hennes energi finns att öppna om vi gör oss av med gamla idéer om att människan bara kan leva i den materiella värld vi lever i nu. Allt handlar om relationer till allt. Inte objektet eller subjektet i sig, utan själva relationen till och relationen inne i det som vi har relationer till. Det vi har relationer till ändras hela tiden både inne i oss och därute. Vi ändrar perspektiv och ser något annat än vad vi sett förut. När så sker ändras allt inte bara nu utan också både bakåt och framåt. Hur öppnar vi då allt detta? Genom att vandra den väg som är oss given och öppna för att ta emot det som vill komma genom oss. Då känner vi oss som en del av universum, moder jord och den nya människan. När dessa tre når ”samma” nivåer av relationer/perspektiv sker mirakel. När dessa tre är en enhet är vi i nollpunkten. Den som guidar oss dit är Gatekeepers och de kan komma från universum, moder jord och människan. Jag kallar våra guider just Gatekeepers eftersom de är här för att öppna och stänga dörrar för människan, moder jord och universum. Våra Gatekeepers är också här för att skydda oss och då behöver vi inte längre skydda oss. Vi kan då öppna för den vi är.    

När du är fri finns ingenting att förlora längre.

När vi tar vårt gamla liv till botten och gör den versionen av vår själ som hållit oss i den dimensionen fri är vi fria och i ett mellanrum där vi öppnar för att den nya versionen av vår själ ska komma in i vår kropp till fullo. Vi har redan får smak av denna själ (jmf Akashaarkivet som kan få oss att förstå att vi har oändligt många versioner av vår själ). Den själen tar oss till en ny dimension och vi öppnar då för ett nytt liv i detta liv. Vår uppgift nu är att förändra vår personlighet så att den blir i ett med denna själ. Vi öppnar då för en helt annan vibration/energi som är den vi är. Vi är oändligt många vibrationer, olika i olika dimensioner i ett liv. Det innebär att vi lever många liv i ett fysiskt liv.

När själen är fri och det gamla livet är i botten har vi gjort färdigt ett av det liv som vi lever i detta liv (om vi valt att leva flera liv i detta liv). Det är nu vi når nollpunkten. Efter att vi lärt oss denna väg kommer vi också lära oss att ta oss till nollpunkten. Det sker genom att vi tar oss dit som vi inget kan göra. Vårt val är istället att följa med. Akashaarkivet består av oändligt många delar av vår själ. Där finns allt om var och en av oss. Vi har vår krönika där alla liv finns samlade i det cirkelformade fält som är vår själ. Den själ som har en kärna/ett ursprung som är lika gammal som vår själs resa.

I varje resa förlorar vi oss själva, vi tappar fotfästet. Om det går för fort är det farligt. Om vi söker oss till högre energier utan att vara grundade i vår kropp är det också farligt. Vi behöver vara mycket varsamma med oss själva när vi är i nollpunkten. Vi behöver stanna i alla våra chakran så att kundalinin inte reser sig för fort. Det är därför det är viktigt att ha en struktur som håller oss. Den livsstrukturen är unik för oss i den vibration/energi som vi lever. Nollpunkten öppnar för denna struktur genom vår förening med moder jord nu i mötet med universum. När vi lär oss att bli ett med moder jord kan vi öppna för att människan, moder jord och universum kan bli ett.

Nya uppvaknanden

De människor som jag mött som öppnat för nya dimensioner jordligen och andligen har alla mött sig själva i en djup kris. Ett nytt uppvaknande har tagit dem till en ny kollektiv dimension. Jag kallar det att vi lever ett nytt liv i detta liv. Några går före in i den kollektiva dimension som väntar. Idag kan alla efter ett intensivt arbete följa kärleksenergin och gör så på så många olika sätt, lika många sätt som det finns människor. Idag kan alla efter att de öppnat för en ny vibration följa moder jords energi. Det sker genom att samskapa med henne, andas med henne, vila med henne och öppna för hennes tornados utan att förlora sig. Detta är två kollektiva dimensioner som kan bli en och samma om vi lär oss att göra vår själ fri och ta oss till nollpunkten. I nollpunkten möts alla dimensioner, också den gamla som människan ännu sitter fast i. Den överlevnadsdimensionen har sin bas hos grottmänniskorna. Den har tagit människan så långt att hon söker överflöd mer än vad hon egentligen behöver. ”Mycket vill ha mer”. I det sitter vi alla fast i många kollektiva arketyper som tar oss ifrån livet.

När vi transformerar det som vi sitter fast i med nollpunkten är vi i oändligheten och kan kommunicera både med universum och moder jord. Vi blir en kanal för ljuset till moder jords kärna igenom vår kärna. Då öppnar vi ursprungsenergin som tar oss till vårt ursprungssår och därmed våra gåvor som öppnas i liv efter liv. Det är nu vi blir en kanal för många olika energier i mötet med den nya människan, den nya jorden och det nya universum. Nytt är det för att vi ändrar våra relationer, den energi som skapas i denna treenighet.

Varför har vi särskilt lyft ut människan i relation till andra levande varelser nu? Svaret är enkelt: det är hon som behöver lära sig att leva i balans med allt levande på denna jord. Hon är den som gjort sig större och därför behöver hon ta sig till balans. Djur, växter och andra arter, stenar osv lever redan i balans. De finns i ett samskapande som människan försökt att ta makt över. När människan kan förenas med moder jord kommer hon att komma i balans med allt detta. Hon ramlar in i den plats som är hennes för att öppna de gåvor som hon är här för att öppna. När vi låter oss speglas av henne får vi svar.

Moder jord och människan är en spegling av varandra

I det arbete som sker i den stora fotvandringen som människan nu öppnar frigörs den del av vår själ som vi levt i vårt gamla jag. Det innebär att vi behövt ta detta ”jag” till botten av vad som hållit oss i denna dimension.

Låt mig ta några exempel. Vi kalla denna botten för hon som…osv. Vi är alla födda med ett ursprungssår till detta jordeliv: hon som föddes in i en depression, hon som föddes för att bli skadad, hon som föddes för att ta hand om andra, hon som föddes för att bli upphöjd osv. Med detta ursprungssår har vi strategier som håller oss kvar i såret, såsom att skapa sorg eller att att hindra glädje, att skada sig eller att tassa, att höja sig eller att sänka, att ta hand om eller att ”skita i” osv. I den dynamiken finns kärnan i alla trauman som hänt oss i livet. Den kärnan är samma som vår inre kärna (vårt högre jag) i detta jordeliv som håller oss tills allt blir färdigt. Det arbete som sker när vi håller oss i nollpunkten öppnar vårt allra heligaste för att ta denna dynamik till botten.

För att komma till den plats där människor kan klara av att stanna i nollpunkten har hon antingen börjat med att växa upp eller nedåt för att göra så om och om igen. I det omsluter vi allt tillsammans med vår kärna. Det är aldrig som vi tror och kommer inte vara lika igen. Vi ser människans kollektiva ursprungsmönster när vi öppnat för att se vårt eget. Det gör ont att se vad vi gjort mot oss själva och andra när vi fastnat i ursprungsmönstren. När vi ser, kan vi öppna för vårt ursprungssår som tar oss till vårt ursprung, vår kärna (som är samma som vårt högre jag/vår helighet). Det är vår ursprungsvibration som öppnar för alla de gåvor som vi har med oss in i detta liv. Den vibrationen är början till den struktur, vår nya livsstruktur som vi ska leva i detta nya liv. Att förenas i nollpunkten innebär att vi kan vandra emellan olika dimensioner, som är oändligt många. Detta är bara en början nu för människan på denna jord att öppna fler dimensionen. Vi har fått lära oss i den rådande dimensionen där de flesta ännu sover att det bara finns en enda dimensionen. Men de som ”vaknat” vet att det är oändligt många.

Hur kom jag hit

För min del växte jag uppåt när jag väl började min resa till den nya vibrationen. Jag vandrar min skugga för att transformera varje liten bit av min historia och därmed också bidra till transformation av den kollektiva skuggan. När jag till slut släppte taget om den gamla dimensionen och öppnade för den kanalisering jag fått från moder jord sedan barnsben blev allt lugnt. Vägen dit var att möta den vibration som jag behövde för att kunna ta emot kärleksenergin. Den vibrationen är djupt dov som att gå in i en igloo. I det har jag sedan öppnat vägen till henne i mig som jag föddes till detta liv. Det tog lång tid att hitta tillbaka dit. I det möter jag moder jord i allt som enhet. Min kanalisering kommer från moder jords kärna och i det samskapar jag med henne. Det var först i mötet med Bribris, ursprungsbefolkningen i Costa Rica som jag kom hem. Där och då blev jag ett med moder jord. Det skulle komma att förändra hela mitt liv. Jag kunde nu börja att vibrera med moder jord inifrån mig och inifrån henne. Jag hade inget annat val än att öppna för det som idag är mina gåvor.

Det har fått mig att öppna för ännu en dimension med den vibration som jag idag ska lära mig att leva. Den vibrationen förutsatte ”igloons liv”. Vägen till den nya vibrationen som är ”sprudlande i en djup fingertoppskänsla” förutsatte denna grundning. Att jag i mitt liv varit sprudlande i kontakt med denna dimension vet jag men jag har aldrig varit grundad i den då det förutsatte ett liv utan mening och syfte. Min intuition leder mig in i detta okända landskap nu utan syfte och mening. Känslan av icke mening känns konstig. Det har ingenting med meningslöshet att göra utan snarare frihet. I varje minut har jag ett val, kanske också i varje sekund men där är jag inte ännu. I förening med moder jord har nu en triangel öppnats som håller varje steg jag tar.  Jag litar på de uppdrag som kommer till mig i varje stund. Jag kan aldrig dra några slutsatser av dessa uppdrag för framtiden. Jag gör dem och så släpper jag allt. Tiden när nya koncept kommer i min väg är förbi. Trots detta har jag en struktur i allt. Hur då? Mer om detta kommer senare. Just nu kan jag bara hålla ordet struktur.

Nu är mitt liv bara en stor förundran och förening med det som sker. Jag omfamnar allt, inget kan separeras eller exkluderas. Jag kan inte heller på något sätt värdera det jag möter. Vaknar på morgonen med meningen: vad är ska denna dag föra med sig. Går och lägger mig med förundran och ibland kan jag se vad dagen inneburit och ibland inte. Ibland fortsätter jag att jobba hela natten och vaknar med ”träningsvärk” på morgonen. I det finns också en förundran. Ofta får jag uppdrag i små delar som senare blir en större helhet. Det är mycket svårt att planera nu, om det ens är möjligt.

Det finns något där som jag kanaliseras varje gång som jag möter den grupp i vilket vi bygger en bro över mörka vatten tillsammans med andra. När vi i denna grupp i helgen öppnade vår inre vibration som den är just nu var det mycket varsamt, vördnadsfullt och djupt berörande. Vi var hållna av den kollektiva vibration som håller den nya jorden. Det arbetet var också vårt bidrag till denna kollektiva vibration. Det arbetet kunde ske i djup grundning väntande på vår nya versionen av vår själ i mötet med den kollektiva själen. Allt var stilla och fridfullt. För min del är den nya fingertoppsenergin porlande, sprudlande och inspirerande. Jag kallar denna energi just för ”fingertoppsenergin” just för att den är så mjuk, närvarande och helt fri. Vilken lycka att förenas i fyra energier just nu: kärleksenergin, moder jords energi, igloo-energin och fingertoppsenergin. De som guidar mig i denna förening kallar jag Gatekeepers. Egentligen har de alltid varit där. Redan när jag var ett litet barn såg jag dem genom småfolket. När jag började att är höra mina inre röster, se bilder och känna förnimmelser i mötet med moder jord, andra sidan och det vita ljuset bestämde mig bara en dag att kanaliseringen var moder jords. Det blev så mycket enklare och plötsligt såg jag igen precis som jag gjorde som barn. Allt blev helt. Det var inget medvetet val utan något fick mig bara att göra så. Kanske är det just så det är, att de röster, bilder, ljus, kroppsförnimmelser och allt annat som guidar oss just öppnar för omedvetna val. Men det är ändå val. Inte som när vi var barn, då hade vi inget val. Dör vi är idag har vi val hela tiden. I det är människan aldrig maktlös även om hon ibland hamnar där. Människan har en enorm makt om hon lär sig att gå till andra dimensioner.

För mig blev allt helt när jag förstod att universum kommer ned i det som vill visa sig för människan. Människan kan aldrig lämna moder jord. Hon är här för att göra helt denna jords spegling i universum. För det har vi stöd av universum och det kommer när vi behöver och kan ta emot. I det är vi inte fast även om många försöker fly detta jordeliv, ja också till andra planeter. Nej vi är här för vi har en gåva, som en möjlighet inte som ett problem.

Vi kan säga att dessa tre. moder jord, människan och universum öppnas ur tredje ögat, inte vårt tredje öga, utan det kollektiva tredje öga som jag kallar Gatekeepers. För mig spelar det ingen roll var dessa Gatekeepers kommer just nu. Det enda jag vet är att de öppnar för att allt ska bli ett. Inget mer vet jag och det går inte dra några slutsatser av denna insikt. Nej inte alls! Det är inte för mig att veta vad alla bilder jag får betyder.

Gatekeepers, allas öga

Gatekeepers kan alltså vara så mycket. Det kan vara moder jord, hennes varelser såsom småfolk, älvor, naturfenomen, berg som öppnar sig, träd som talar osv. Det kan vara kollektiva arketyper som människan lever med och har levt med. Det kan vara människor från andra tider, döda som talar till oss, folk från andra dimensioner. Det kan vara ljus, andra varelser i universum, andra dimensioner med fenomen som vi inte på något sätt kan förklara.

Samtidigt vet vi också att om det finns ljus energi så finns det också mörk energi och mörka energivarelser som vi successivt får lära oss att inte öppna för. Gatekeepers kommer att skydda det som behöver skyddas för oss när vi vandrar vägen med dem. Vägen dit är först att göra oss medvetna om de mörka energier som håller oss i den dimension som människan lever just nu. Det vi kallar den ”gamla dimensionen” som människan tror är den enda rådande. De som har vaknat ur den illusionen vet något annat och gör idag allt för att ta sig till en annan dimension. För det behöver vi en struktur och den speglas ut vår kropp. Denna vår älskade kropp kommer att förändras på ett livsavgörande sätt när vi bestämmer oss för att göra valet att göra färdigt för att kunna lämna det gamla. I det kan vi inte ha ”hängslen och livrem”. Vi behöver göra avslut och öppna för ingenting. Det valet öppnar för så många fler dimensioner. Valet handlar också om att omfamna de mönster som vi suttit fast i. När vi omfamnar de mönstren tar vi dem samtidigt till botten och kan bjuda in allt fler versioner av vår själ. Det är att leva flera liv i detta liv. Successivt tonar det gamla ut och öppnar för det nya. Vår kropp är bara en liten del i själens fält och vi inkarnerar mer av detta fält när vi öppnar för andra dimensioner. Det finns ingen annan människa på denna jord som har just din kropp och din vibration. Men vi tillhör alla den nya jorden med dess nya kropp och vibration. Vi kan tanka in till denna kropp när vi börjat att öppna för nya dimensioner i oss. Själen är en del av jaget men det är också kroppen och vår personlighet. Vi gör ständigt om vår personlighet när vi börjar leva fler dimensioner. När du närmar dig en kollaps se till att du har människor runt dig som finns med sin energi i kontakt med dig. Inget mer! Akta dig för hjälpare!

Utan syfte och mening

Ibland när jag möter andra som säger: jag vet att mitt syfte i livet är…. Säger jag lyckliga då och ändå vill jag inte dit igen. Det sista jag sa om mitt syfte var att jag skulle ta emot ljuset till moder jord och i det bli en kanal i totalitet med allt. Också detta har jag släppt. Nu är jag bara Ingrid Marie Fridolf f.d. Fagerlund. För en stund tänker jag ska jag ta tillbaka mitt flicknamn men så släpper jag också detta. Det spelar inte längre någon roll. Mitt namn betyder den älskade (Ingrid) rebellen (Marie) som blev en fri varg (Fridolf) för att kunna se att hon var var född i en vacker lund (Fagerlund). Ja, det har varit min resa. Detta är fortfarande jag men jag är så mycket mer. Tacksam att jag kunde öppna för vargen som gjorde mig fri genom mitt giftermål in i familjen Fridolf. Jag bor fortfarande i familjen Fridolfs hus som de byggde. Det huset har gjort mig trygg och det är en gåva som jag är djupt ödmjuk och tacksam för. Under alla år som jag har renat och helat mig har jag också renat och helat detta hus. Symboliskt så viktigt inte minst för mina barn, men också för mig, min exman och för alla mina tidigare liv. I denna reningsprocess har jag öppnat för den vackra lund som jag är född in i. Idag ser jag på hela min historia, både ljuset och de mörka frön som jag bär från skönheten i mig. En rebell är jag ännu men på ett helt annat sätt. Jag går min egen väg, in i den gemensamma väg som väntar på oss människor. Jag är också den älskade som älskar. Hon som älskar allt! Orden bär för mig: HELIGHET ÄR ENSAMHET. DET ÄR ENKELT! DÅ VET VI ATT KONTAKT ÄR HELANDET AV EN ANNAN FORM AV ENSAMHET. FRÅN DEN PLATSEN I OSS LÄR VI OSS NÄR VI ÄR ÄKTA. DÅ STIGER VI IN I ANDRA DIMENSIONER UTAN ATT VETA. JA, OM VI FÅR KONTAKT ANNARS SKA VI INTE STIGA IN. ATT VARA ÄKTA GÖR OCKSÅ ONT PRECIS SOM FÖR PRINSESSAN PÅ ÄRTEN. MEN BARA TILLS VI VET ATT VI ÄR ÄKTA. ALLT KOMMER HELA TIDEN ATT FÖRÄNDRAS. VEM VI ÄR I NÄSTA ÖGONBLICK VET VI EJ. MEN VI FORTSÄTTER ATT GÅ SÅ FÅR VI SE VAD SOM KOMMER ATT UPPENBARA SIG.

Min resa genom koncept

För min del har den resan pågått länge men det är först under de fem sista åren som min livsstruktur och mina inre vibrationer har blivit tydliga. Den struktur som jag levt i mitt liv sedan några år nu kallar jag Totality. I den lever jag i förening och i totalitet med allt. I denna struktur har jag öppnat för gåvan att vandra mellan dimensioner i en oändlig fingertoppskänsla som omfamnar allt. Det var i den strukturen som jag började att kalla det jag möter Gatekeepers. Jag gjorde också valet att välja moder jord. Totality är det kraftfullaste ”verktyg” (vet inte vad jag ska kalla det) som jag hittills har fått möta. Det är inte alls som vi skulle kunna tro att kraft är. Den energi som öppnas tar oss direkt till vår kärna, lösgör det som står i vägen för att kunna öppna kontakten med moder jord kärna. Vi sveps med i en stilla dans i en helt annan vibration än den som människan som kollektiv sitter fast i. Vi är hållna i nollpunkten där inga känslor, tankar, värderingar eller andra åsikter har sin plats. Vi öppnar i den stunden en annan dimension för att kunna samskapa med moder jord. Hon vet! Vi som då är med låter oss bli använda i det som ska ske. Det går direkt till det som ska öppnas på denna jord. Vi gör helt det som har fastnat i kollektivet, det som hindrar oss att komma igenom som människor. Vi som är med får vara med om livets mirakel och inte bara det vi får också något på ”köpet” som lösgör också oss.

Hur har detta skapats? Ja, inte vet jag. Det jag vet är att jag lämnade Reconstructive för fem år sedan som ett verktyg och en filosofi som tog människan igenom ett skuggarbete från ”past memory of spirit” till sitt ursprung. Det arbetet var vackert i sin kamp, kraftfullhet och kärlek. Jag är djupt tacksam för allt under de år som jag öppnat för detta! Det jag också vet är att detta verktyg kom i min väg genom allt annat jag öppnat för innan såsom Demos, System-och kaosteori, Psykosyntes, Familjekonstellationer, Systemiska konstellationer, Somatic Experiencing, Identity Oriented psychotrauma. Jag är också djupt tacksam för alla dessa verktyg och filosofier som öppnat mig och andra. Det var alltså ingen slump, mitt möte med Reconstructive och kvinnan som skapat detta. Inte heller alla de andra verktygen som jag mött är en slump. Det finns ingen slump i livet. Allt har en mening även om vi lever utan mening. Jag hade verkligen inte varit den jag är idag utan allt detta. Livet guidade mig till var och en av dem. Idag följer jag medvetet denna guidning som kommer inifrån. Jag stod alltså för fem år sedan i öppningen till ett nytt liv. Ur det växte flera koncept innan Totality.

Nu lämnar jag också detta verktyg och denna filosofi. Nu har jag bara min kropp i det som vill öppna sig. Jag lär mig att inte identifiera mig med något. Jag kommer dock alltid ha en identitet men inget i den definierar mig i stunden. Det går bara inte. Ja, jag är mamma men det definierar mig inte. Jag är farmor och mormor, men det definierar mig inte. Jag är dotter till Elsy och Arnold Fagerlund och har genom dem förfäder och förmödrar, men det definierar mig inte. Jag är Ingrid Marie Fridolf f.d, Fagerlund, men det definierar mig inte.  Jag är många tidigare liv, men det definierar mig inte. Jag är hon som …(mitt ursprungssår) men det definierar mig inte osv. Detta gör mig djupt lycklig då det finns så mycket att utforska. Samtidigt som det också är i en skräckblandad förtjusning. Jag kan inte gömma mig bakom något längre utan är helt ”naken”. Utforskande gör jag ännu med min mor och jag kommer att fortsätta göra det med mina barn, min exman, mina vänner, medskapare etc. Jag kommer också fortsätta att utforska det tillsammans med alla mina förfäder och förmödrar och de som väntar på att födas. De senare möter jag då och då i uppenbarelser (se tidigare bloggar).

Tid att lämna

Redan för fem år sedan visste jag att jag bara hade min kropp men jag var då inte redo. Så stod jag där och visste inget mer än att jag inte skulle arbeta med Reconstructive längre. Inte kunde jag heller gå tillbaka till de andra verktygen som jag lärt mig. Det enda jag visste då var att jag hade min kropp som det viktigaste verktyget och att jag kunde låta livet föra mig dit jag ska. Det gjorde livet. Först genom att öppna för kärnan i alla trauman som visade sig vara samma som vår kärna. I det blir trauma en gåva och inte ett hinder. Jag kallade detta Traumahology. Detta arbete tog mig själv och andra till livets nollpunkt. Ur det öppnades mellanrummet mellan liv och död som kunde expanderas för att ge plats för den nya dimensioner. Det arbetet kallade jag Space in between. Kärnan och mellanrummet visade sig vara en förutsättning för förening i det jag kom att kalla Totality. Den strukturen kom att ta mig till botten för att göra mig redo för att öppna det som jag redan börjat samla guldkorn till. I det är nollpunkten, livet och döden samt mellanrummets expansion en öppning för föreningens omfamning.

Jag har under flera år nu blivit använd i detta helande utan att förstå att det är min nya väg. Gatekeepers har öppnat en energi som tar mig till möten med moder jord när hon vill. Det har öppnat helande platser på jorden och platser där trauma skett där ett jobb behöver ske för att de också ska bli heliga. Det som sker är helande i så många dimensioner.

Jag lämnar nu konceptet Totality  för att öppna för ingenting och i det bli ledd till det som ska ske. Under en tid har jag försökt att använda mina gamla vägar att nå ut men det är inte möjligt. Detta jag skriver nu är det sista jag lägger ut på Facebook och det sista jag försöker göra för att nå andra. Denna helg i en kanalisering fick jag ett mycket tufft budskap. ”Du bjuder inte in till något. Jag bjuder in dig och när det sker så sker det som sker”. Wow så sant och så tufft att höra. Redan innan hade jag fått budskapet att lämna Facebook (se tidigare blogg).

Jag önskar dig som läser detta din guidning, inte min. Följ den, lär inifrån, var med andra som följer sin guidning och öppna för att ta emot det du ska bli använd i. Jag kommer att följa min guidning genom Gatekeepers. Vad det blir vet jag ej.

Det jag lärt mig är att föreningens omfamning kommer ur moder jords kärna. Inget vi kan göra som människa men vi kan låta moder jord välja om vi ska få gestalta henne så att föreningen blir ett faktum. Det är att samskapa och förenas med moder jord. När så sker öppnas ljuset och allt blir stilla i salighetens nollpunkt. Vi har då passerad gränsen för vad en människa kan åstadkomma och överlämnat oss till det kollektiva medvetandets expansion i en annan dimension. Den som avgör om vi är redo i varje stund är moder jords GATEKEEPERS.

Inget jag har mött är så kraftfullt som detta arbete för vår jord och för människan med stöd av universum (detta har jag som du förstår sagt många gånger i mitt liv till något nytt öppnats).

”Du är du när du inte försöker vara någon annans liv, gåvor eller metoder. Det är då du är helt naken utan någon möjlighet att försvara dig själv. Du försöker inte tro på någon annans tro. Det är så du skapar dig själv i din gudomlighet och moder jord i dig i samma ögonblick som i din människa i dig. I det är du ett med dig själv. Detta är då du också är i ett med andra och med allt! Du vet då att din tro finns i varje sekund av ditt liv. Och också i samma ögonblick hos andra i deras tro som öppnar hennes eller hans nya tro utan några försvar. Detta innebär att du inte i något ögonblick kan vara i andras gåvor eller i någon annans space. Andra speglar bara din själ och moder jord så att ni kan öppna för att bli ett med allt. Ingen kan lära av en annan människa, den människan kan bara vara där när vi öppnar för nya lärdomar. Och de kommer inte att veta något om ditt lärande. Jag älskar, jag respekterar, jag känner och är i tacksamhet, jag öppnar. Jag känner dig från mig och du känner mig från dig. DET BETYDER EGENTLIGEN ATT VI INTE VET NÅGOT OM NÅGON. ALLT ÄR DÅ  SAMMA OCH ÖPPNAR FÖR ÖGONBLICK ÄVEN OM VI INTE FÖRSTÅR. DETTA ÄR FRIHET. Detta är meningen med livet i detta ögonblick. Vad som kommer att öppnas i nästa ögonblick vet vi inte. Detta är att lära sig leva ett liv utan syfte. Människor som vet detta är i kontakt nu och de drar sig tillbaka till nästa ögonblick av kollektiv expansion av medvetandet.”

Vem kan svara på vad som är en Gatekeeper?

Det enklaste svaret är att det kan bara moder jord göra. När jag frågar henne berättar hon att en Gatekeeper finns överallt där något behöver skyddas. De finns på heliga platser för att ingen olovligen ska ta det som tillhör moder jord. De skyddar och väljer vem som ska kunna få ta emot dessa platsers energi från moder jord kärna. På heliga platser är moder jords kärna där och strålar med sin energi rakt upp i universum. Universums ljus möter henne där. Den människa som står mitt i sådan stråle blir i det ögonblicket helt fri och upplyst. Människan vet detta långt där inne och det är därför hon är på denna jord för att öppna för allt fler sådana platser som kommer att möta universum.

Gatekeepers finns också på traumatiska platser. Från dessa platser har moder jord dragit bort sin energi och här strålar det verkligen inte från hennes kärna, särskilt inte om det finns förövarenergi där. Platser med förövarenergi är ”döda”. Där finns inget liv annat än på ytan. Det är därför turbulens behövs för att röra om långt ned. Det är därför människan behövs för att kunna bli en kanal för det som vill ske. En Gatekeepers avgör vem som ska få bidra till platsens helande. De avgör vilken energi som ska till denna plats för att moder jord kärna åter ska stråla där. Det är ett arbete för människan, när hon bli använd från sin kärna som en kanal mellan universum och moder jord. I det måste människan vara mycket stadig. Inte att förglömma att det sker trauma om och om igen på platser där förövarenergi finns. Ibland har själar fastnat där och ibland är det bara energi.

Vi lär av Gatekeeper

Gatekeepers kommer lära människan att skydda sig på ett helt annat sätt än vad människan hittills lärt sig. Varför då? Det sätt som människan hittills använt för att skydda sig själv har handlat om överlevnad och det har tagit henne till att på olika sätt bygga murar runt mänskligheten. Ja, både symboliskt och bokstavligt. Det finns andra sätt av skydd som öppnas i ett totalt ” naket” tillstånd som människan också bär.

Hur då? Detta förutsätter äkthet och att våga stå där helt naken och ta ansvar för det vi gör som kollektiv. Det kan inte människan göra förrän hon i sin process har tagit ansvar och slutat att döma andra. Den energi som finns i dömandet och för den delen också i värderande är alltid exkluderande. I stället är vägen ett inkludera. Det kan vi lära oss om vi ser på oss själva in i minsta lilla detalj. Vi har ingen aning om vad som är rätt och fel, bra och dåligt men vi kan lära oss att känna när vi är äkta och i det ta ansvar. Stiger vi inte in i hela människan är det svårt att vara äkta. Vad betyder hela människan? Det betyder att stiga in i alla hennes dimensioner för att möta hennes kärna. För att komma dit behöver vi öppna för den vibration som är vår och ur detta öppna för den struktur som är vår livsstruktur och transformera vår överlevnadsstruktur så att den kan bli en gåva för oss.

Det är dags nu

Nu öppnar moder jord för förening med henne i ett lärande för människan. Hon kommer att lära människan vilka steg hon behöver ta. Denna lärdom är för människan, alltså för alla. Lärandet är inte individuellt. Vilket innebär att till ett sådant arbetet kommer vi inte med personliga problem eller behov. Vi kommer så hela som möjligt för att kunna vara en kanal. Var uppmärksam på vad moder jord vill ha din hjälp med. Kanske vill hon ta dig till traumaplatser, platser med förövarenergi eller heliga platser. Vi lär oss hennes röst och för den delen också alla andra röster så att vi kan sortera vad de kommer ifrån. Egentligen är det inte viktigt att sortera om vi har bestämt oss för att följa. När vi tar oss igenom kärnan i alla våra trauman blir det inte längre trauma för oss vad som än händer. Det blir bara en ny erfarenhet även om det skulle handla om liv och död. Den kärnan tar oss till vår kärna, människans kärna, moder jords kärna och det öppnar fler universella dimensioner (ja, som också har en kärna). Allt detta kan vi lättare förstå när vi vet att vår själ har en kärna, på samma sätt som den kollektiva själen har en kärna. Att knyta an till den kärnan gör vi när vi har släppt våra gamla anknytningsmönster. Livet tar oss dit vi ska när vi är redo.

För mig har det alltid varit enklare att knyta an till moder jord. Jag känner henne i hela min kropp. Kanske beror det på att jag var ett skogsbarn när jag varit liten. Där var min trygga plats. Där fanns småfolket och andra skogsväsen som jag också var trygg med. Det var i min senare barndom som jag först förstod att det jag såg kunde inte andra se. När jag var riktigt liten trodde jag att jag också var ett småfolk bara det att jag blivit lite större. Resan att lära mig att vara människa har tagit tid och pågår än. Det var först när jag började i terapi som jag sakta också började att knyta an till andra världar igen. Då förstod jag också att jag varit i dessa världar när jag lämnat min kropp för att inte behöva känna smärta som barn.

Andliga rörelser tillhör också det gamla paradigmet 

Det är inte bara maktstrukturer som hindra människan att göra sin själ fri för att upptäcka nya dimensioner. Också rörelser har denna förmåga att stoppa människans egen väg för att hon ska passa in i rörelsens väg. Finns det dessutom en ledare så tenderar människor att projicera sina gåvor på ledaren för att få vara med. Därför finns det många ledare också i andliga rörelser som lever på andras gåvor.  Religioner och sektliknande rörelser är de tydligaste exempel på när någon har ett tolkningsföreträde precis på samma sätt som i alla andra maktstrukturer.

I det nya paradigmet handlar det om att hitta sina strukturer som ständigt förändras i vårt uppvaknade till mer och mer medvetandet. I det bidrar vi till det kollektiva medvetandets expansion. Varje struktur föregås av en förändrad vibration. Med varje ny vibration knyter vi an till den kollektiva dimension som sakta öppnas nu. Varje ny vibration vi öppnar för är vårt bidrag till det gemensamma. Inget vi kan ge eller låta andra människor ta. Nej, vi ger det till det nya paradigmet/dimensionen/den nya jorden. Varje sådant tillfälle expanderar den dimensionen. En dag har den tagit över. Så är det för var och en av oss och för hela människan, moderjord och för universum. Vi är ett!

När vi ser vad vi gjort mot oss själva och andra öppnas en sund skam. VAD HAR JAG GJORT/VAD HAR VI GJORT! Det är inte samma som den skam som vi fick som barn för att vi inte passade in. Den skammen handlade om att bli skammad för den vi är. Den sunda skammen handlar om att vi skäms för det vi gjort. Det är första steget att kunna omfamna, försonas och förlåt för att kunna gå en annan väg.

Om vi ser moder jord som en spegling av oss kommer vi att se all förstörelse. Kanske slutar vi då vår maktkamp med henne såsom också har vår maktkamp med oss själva och vår kropp. Då kanske vi omfamnar allt i kärlek och respekt och ser på moder jord och vår kropp från den platsen. Det gör att vi inte blir ett offer (och för den del också förövare) i allt som sker. Men vi är verkligen inte maktlösa. Jag skriver detta ännu en gång: vi har mycket kraft alla vi människor. Vi behöver gå till en annan dimension för att använda denna kraft. Det är bara det att vi blivit invaggade i att vi bara kan leva från den gamla dimension som vi sitter fast i. Den skapar vrede, rädsla, sorg och maktlöshet som vi ännu inte som kollektiv kan ta oss ur. Om vi har förmåga att välja en annan väg kommer vi vara tillgängliga för det helande som pågår för vår planet och människan i samklang med universum. Det förutsätter naturligtvis att vi har en tro (inte religion utan att vi öppnar för något större från våra multisensoriska sinnen). Moder jord och universum talat till oss hela tiden. Det gör också den nya människan som väntar på oss. Vi kan se henne i nya arketyper men också i andra bilder och förnimmelser. Var uppmärksam för moder jord och den nya människan talar till dig! Det är alltid moder jord som tar kontakt när du är redo men du kan be om att hon gör så. Du kan börja att kommunicera med henne även om du inte har kontakt.

Fyra integrerade delar för att öppna för kontakt med moder jord:

• Via din egen moder när du kan bli ett med henne igen
• Genom att vandra på fertil grund. Då förstår du att du föder fram det nya
• I tystnad, inte nödvändigtvis därute men där inne. Du får bara kontakt från inre tystnad
• Två mantran i livet
  • En äkta försoning: Jag är ledsen, snälla låt mig förlåta mig, tack kära, jag älskar dig
  • Vem är du och vem är vi. Inget vet vi alls men vi kan börja se i förundran: Jag är…. Vi är….

Det är dags att börja dansa med vargarna nu

Vi gör hela tiden saker utan att veta vad det har för mening framåt. Samtidigt vet vi att det finns en mening i allt. När vi överlämnar oss till den meningen som är där just då bidrar vi till ett helande. Hur vet vi att vi är på den platsen? Det enklaste är att vi inte har några känslor, inga tankar och att allt är tidlöst. Det är nuet i oändligheten.

Närvaro är också i kontakt med nuet genom att jag känner, förnimmer, öppnar och är med min kropp i varje liten del. Det är vägen till totalt varande som kan öppna för nuet i oändligheten.

Hur vet vi då när vi i stället hamnar i det gamla? En gammal känsla som vi känner igen, gammalt mönster, vi sitter fast, vi gör något som vi vet inte är bra, vi känner oss neurotiska, vi är rädda, vi får utbrott, vi blir frustrerade, rastlösa och så mycket mer. Framför allt: vi känner att vi sitter fast!

Det är nu vi kan öppna för vargarna. När vi gör det har vi öppnat för friheten att följa vår mystiska makt. Generellt sett har djursymbolik en stor kulturell betydelse för ursprungsfolk och vargar var symboler för mystisk makt. Hos en del folk var tron att bära huden av en dödad varg symbolen för mellanrummet mellan andevärlden och den mänskliga världen. I den symboliken var människan halv-människa och halv-varg. När vi börjat vår dans med vargarna har vi öppnat för andra dimensioner i andevärlden inte bara den jordliga världen. Det är då vi kan förena moder jord och universum (eller om du så vill det gudomliga).

Det är nu som nollpunkten kan öppna den kontakten. Förändringen i den riktningen kan ske omgående eller ta ett tag. Ändringen kommer inifrån, aldrig från en annan människa. Då och då landar vi igen i det gamla, ofta när något händer som får oss förlora fotfästet för en stund. Det är då vi har en möjlighet att välja en annan väg som i det ögonblicket också kommer att guida oss. Om det blir en kamp mellan det gamla och det nya är det lika bra att ge upp, annars vinner alltid det gamla. Men om du stannar i det space där vi inte på något sätt har kontroll, alltså det mellanrum som öppnas finns det en möjlighet för det nya att ta mer plats. Är det mellanrummet alltför smärtsamt är vi inte heller redo att välja den nya dimension som visar sig. Nollpunkten är då inte där och vi kan aldrig prestera fram den.  Så händer det, det mystiska öppnas och vi ser vårt ursprungssår, vårt ursprungsmönster och vårt ursprung. Det är nu alla chakran är i linje och öppna så att de tre ytterligare som tar oss bortom det vi kan förstår kan öppnas. Människor som går till de tre översta chakrana utan att vara i kroppen kan få en psykos. Å andra sidan när de går ned i kroppen kan hon dö eftersom smärtan är olidlig. Vi behöver ta det varsamt.

Min väg att dansa med vargarna just nu

Det finns många olika sätt att arbeta med energi för att balansera våra kroppar i mänsklighetens stora transformation i denna tid. Vi behöver lära oss att respektera och acceptera att vi har olika resor att göra. Vi bidrar så länge vi inte försöker ta av andras energi. ”Infinity” oändligheten hittar vi både i människans minsta beståndsdel och i universums svart hål. Här möter vi andra dimensioner och verkligheter som människan ännu inte kan förstå. Tomrum och space är inte tomma de är fyllda med energi i all oändlighet.

Nu öppnas för ett kollektivt skapande som människan inte på något sätt kan styra. Det gör att vi kan öppna för den kraft som kan tag i oss och skifta kollektiva energier. I arbetena öppnas källan av allt liv och arbetet blev inte längre individuella utan kollektiva. Vi möter då oss själva som ”människa” inte specifikt som den människa vi är. Så gör alla människor som öppnar för energi: öppnar vägen till livets källa för att öppna för mer liv. Vad som kommer nu vet vi ej, mer än att vägen är öppen i det som vill skapas.

Det får möjlighet att öppna för nu är helt nytt. Jag har aldrig förut mött en sådan kärlekskraft som nu. Den handlar inte om det som vi tror är kärlek eller kraft. Dessa bådas kombination öppnar ett helande som är alldeles stilla utan minsta rörelse och ändå i en rörelse. Ingen vet vad som ska göras och på vilket sätt. Metoden och strukturen visar sig och den strukturen är bara där en enda gång. Den strukturen visar sig aldrig mer någon gång. Det går inte att fånga den.

Vad gör jag? Jag dansar med energin inne i mig och för mig innebär det att jag öppnar för liv. Det jag gör nu kan jag inte kalla någon metod eller något koncept eftersom det är nytt varje gång. Det finns alltså ingen struktur som jag kan skapa för att hålla energin, den håller mig. Den enda synlig struktur jag har för ögat är min kropp och den enda struktur jag har för mitt inre öga är ingenting och allting.

Är jag då strukturlös? Nej inte alls. Jag har mer struktur än någonsin men det går inte att sätta ord på den. Dessutom ändrar den sig hela tiden. Jag möter nu människor som vill öppna dörren till den nya människan, nya jorden och universum. Vi möts genom att ta emot den överföring som vill öppna för något vi inte har kontroll över. De människor som dyker upp har tagit sig igenom och försonats med sin historia i en stor förlåtelseprocess. De har förlåtit sig själva och vad andra gjort mot dem inne i sig själva. De har öppnat för att se livet som mångdimensionellt. De kan hålla sig själva och har en känsla om vem att de är, för att öppna för alltmer vad de är. De kan reflektera över vem de är i ett ögonblick och framför allt om vem ”människan” är i ett vi.

Hur går det till? Vi öppnar för att med våra kroppar frigöra det som står i vägen. I det kan generationers trauman visa sig, men också kollektiva trauman från tidernas begynnelse på den plats där det har skett. Det öppnar också för tidigare liv och framtida liv i nuet. Vi vet inte alltid vad som vi gör helt, det behöver vi inte heller eftersom det viktigaste är att det frigörs. Även om jag kan se vad det handlar om pratar jag inte om detta då det ges fokus och kan öppna för re-traumatisering. Jag låter det istället tona ut och öppna för det som väntar. Då öppnas det som vill bli levt genom våra kroppar. Det kommer igenom i en överföring av energi som öppnar oss för oss själva, människan, moder jord och universum på ett helt nytt sätt. I det läget har kärlekskraften (det magiska ljuset) tagit över oss för att visa oss vägen. Vi tar oss igenom illusioner som håller oss bundna. Allt handlar om ansvar. Kvar finns då bara kärlekskraften. I det läget öppnas allt som skett på denna plats och vi som är där blir använda i det helande som sker. Inget vi kan göra mer än att bli använda i det som ska ske.

För mig är det givet att jag i den första delen av processen använder allt jag har för att ”människan” ska ta sig igenom det som står i vägen för att de ska öppna sin kanal. Allt kommer till mig efterhand och öppnar för det som vill visa sig. Arbetet är totalt i process med det som ska ske bortom min kontroll. I det uppenbarar sig de metoder som behövs. Därför har varje arbete en ny struktur. Jag gör aldrig en sak två gånger. I allt detta har jag då kontakt med den själ som öppnat för det som ska öppnas. Från själens fält kommer metoder som öppnar människors kanal, allt för att vi ska kunna bygga en bro över mörka vatten. Det innebär att när människan lämnar så är de öppna i sin kanal och har kontakt med källan. Deras jobb är att hålla kvar sin kanal i kontakt med källan. Har människan den upplevelsen en gång så försvinner den aldrig och medvetet eller omedvetet söker vi oss tillbaka dit.

I den andra delen av processen har det magiska ljuset öppnat för det som vill visa sig från det kollektiva medvetandet och i det sker allt bortom vad jag på något sätt kan stoppa. Det kommer genom oss. I det är jag utan känslor, beteenden och tankar. Vi väntar alltid på det som ska komma och i det blir vi använda. Därför vet vi aldrig vad vi kommer att öppna för på en kollektiv nivå i ett arbete. Vad som vill visa sig visar sig. För mig är det i djup tillit till livet. Jag följer. Det enda jag kan göra oavsett om jag är själv, med någon, med en grupp eller ett helt kollektiv är att följa.

Den tredje delen av processen handlar om att möta moder jord på den plats som vi blir guidad till med stöd av hennes Gatekeepers. Vi är då öppna för att hela den plats från vilken hon har tagit bort sin energi. Hur det arbetet går till kan ingen förklara vi blir bara använda i det som behöver ske och det är olika beroende vad som har hänt på den platsen.

Vad händer? När vi arbetar med energi tar vi oss igenom en transition (övergång) och i transmission (överföring) öppnas något nytt. Trans betyder här inte att vi förlorar kontakten med vår kropp. Det betyder att vi möter oss själva genom energin bortom vår kontroll för att hela oss själva för öppna för det kollektiva medvetandets expansion. Vi möter det kollektiva medvetandet och oss själva i tidlösheten (eternity – evigheten) i andra dimensioner (infinity- oändligheten). Tidlöshet kan beskrivas och görs ofta så ur tiden som har olika tidslinjer. Oändligheten kan inte beskrivas med hjälp av tid, inte heller med hjälp av objekt. Vad kan vi då beskriva oändligheten med? Det enda jag kan säga från min erfarenhet är att mer liv öppnas.

Det senaste arbetet för moder jord

I djup närvaro kunde vi denna gång förenas med moder jord på ett helt nytt sätt. Det var i en djup förening. För att komma dit hade vi att växa nedåt och upp i in ständig pågående inre dans. Men vi växte också åt sidan och framåt och bakåt.

Hjärtchakrat är den plats där den dansen öppnar oss för universum och moder jord. Det är då vi kan se oss på horisonten. Där är oändligheten i alla åtta riktningar. Då kommer universum ned i de dimensioner vi behöver möta i mötet i förening med moder jord. Det innebär att moder jord, universum och människan förenas. Att få uppleva den föreningen är en ryggradsliknade process hållna i rotchakrat.

Hur kan vi då veta detta? Innan vårt arbete guidade moder jord mig till en av hennes ryggrader, en bergskam. Jag förstod inte detta då men följde henne. Det konstiga är att jag också målade en tavla som jag idag ser att den föreställer en ryggrad. Jag hade också på mig själv öppnat min energi i ryggraden innan helgen med hjälp av en magnet. Varför vet jag inte. Det kom bara till mig från den inre röst som talar till mig. Innan vårt möte i gruppen som bygger en bro över mörka vatten valde denna röst att ge oss en ritual som innebar att vi omfamnade varje del av vår kropp under 21 dagar. Vi gjorde alla oss redo att öppna för det som skulle hända. Livsavgörande under helgen var sedan den arketyp som var och en av oss satt fast i sedan födelsen. Denna gång tog vi det till botten och föreningen med oss själva genom nollpunkten blev ett faktum. Det var djupt berörande att se vårt mod när vi fick se vad vi genom livet gjort mot oss själva. Det mönstret skyddade vårt ursprungssår som i ett arbete för moder jord inte kan skyddas.

Det är just det såret som är vår tillgång i den transition (övergång) som ska ske. Om vi inte har såret öppet har vi inte heller vår kärna och ursprung öppet. Vi kan då inte förenas med moder jord. Det gäller att ta det varsamt och det tid. Denna resa måste vi göra själv med oss själva. Det är därför energi tar oss igenom. Det är inget annat än energi som stödjer oss i denna process. För att komma till nollpunkten behöver du tro på oss själv, inse att vi alla är ett och att vi är hållna av något större. Vi måste själva gå in i grottan, ingen annan kan gå med dig in. Nollpunkten ser vi i det som håller livets motsatser. Motsatser tillhör det gamla paradigmet. När vi släpper allt öppnas nollpunkten och förenar sig med livets motsatser. Detta är djupt vackert och kan bara upplevas. Det är ett stilla, vibrerande mjukt kroppsligt arbete. Det enda som finns kvar är kroppsminnet. Det är det enda som gäller nu. Att bjuda in nollpunkten har vi så olika vägar för. För mig sker det genom ljud. De sista femton åren har jag jobbat i ett fysiskt kroppsligt arbete på många olika sätt. Allt har hela tiden tagit mig vidare och det jag upplever nu är nog det största och vackraste som jag varit med om ( så kom denna mening igen). Att är djupt berörande och helande i det som sker.

Efter detta arbete blev vi guidade till olika platser hos moder jord. Det intressanta är att vi hamnade var och en av oss på var sin bergskam upp till det stora berget. En gryning och en skymning i förening med moder jord öppnade berget och lösgjorde det trauma som människan har skapat på denna plats. Det skulle nu helas och det skulle komma att ske i mötet mellan universum, moder jord och människan. Dessa tre först separata förenades i en ryggradsresning och sänkning. Om du så vill en kundalini-dragning upp och ned. Moder jord, människan och universum gjorde detta på varandra. Alla andra treenigheter gjorde det också med varandra i det ögonblicket.

Universum gick ned genom de tre högre chakrana och allt slutade med att vi höll varandra i ryggraden, vid svanskotan. Ingen av oss visste i detta ögonblick vem vi var, vad vi gjorde och hur det skulle bli. Allt var förberett från en större plats. Vi kan säga att allt är hållet nu från rotchakrat i föreningen mellan universum, moder jord och människan.

Sedan den upplevelsen har jag gått alla tre bergskammar varje dag inne i mig och också där ute då och då upp till bergets topp. Mitt uppdrag jag fick att hela ett av traumana som pågår ännu på denna plats kommer jag att genomföra på det sätt jag fått uppdrag att göra detta tills det är färdigt. De andra fick andra uppdrag som de slutför. Berget är öppet och ingen av oss vet hur längre. Ja, inte bara på denna plats utan också på andra platser där ett helande behöver ske. Tavlan jag målade får vara ett minne från detta arbete som jag egentligen inte vet något om.

Vem finns det att tacka?

Tacksamheten är enorm för denna upplevelse av att i samklang med andra bidra till ett hållande helt öppet i rotchakrat. I det tackar vi den nya människan, moder jord och universum samt livets källa. I det tackar vi alla våra guider, Gatekeepers – som visar vägen för oss i helandet av moder jord och människan. I det sker också ett helande i universum som väntar på människan och moder jord i sin nya form i universum. I det förändras universum men också universums förändring förändrar moder jord och människan.

När vi tackar människan behöver vi tacka alla människor: oss själva, de som var med i arbetet både fysiskt och metafysiskt, alla andra människor i det som vi skapat tillsammans. Det innebär att vi också kan tacka dem som gjort saker som sedan visat sig inte varit så bra. Utan dem hade vi inte vetat det vi vet idag. Allt som är före är en förutsättning för nu. Ja, om vi inte går dit. Allt som väntar är en förutsättning för nu. Ja. om vi inte går dit.

”Mitt hjärta är alldeles vidöppen nu. Det visar mig till vad som är viktigt i livet. Vi människor har så lätt att förlora kontakten med moder jord, hon som när oss. Glöm inte att när vi får behöver vi ge tillbaka för att vara i balans både med moder jord och universum.”

DETTA ÄR MITT FÖRSÖK ATT BESKRIVA DET OBESKRIVBARA. JAG HAR EN DEVIS I LIVET: DET SKA VARA SVÅRT ATT KOMMA OCH LÄTT ATT GÅ. DET BETYDER ATT FÖR ATT KOMMA FINNS MOTSTÅND SOM VI ALLTID HAR TAGIT OSS IGENOM INNAN VI KOMMER. DET BETYDER OCKSÅ ATT OM VI SER ATT DETTA INTE ÄR VÅR VÄG LÄNGRE GÅR VI BARA. INGET HÅLLER OSS FAST.

Göteborg den 11 september 2023

Ingrid Marie Fridolf