Du visar för närvarande I kärlekskraftens mirakel öppnas liv

I kärlekskraftens mirakel öppnas liv

Att spricka upp

I den bästa av världar finns ingen smärta, ingen sorg eller vrede utan bara kärlek. Tror vi på det? Är det möjligt eller är det en illusion som vi människor skapar nu? Vad har vi i så fall att lära? Det svåraste för oss människor är inte att nå vårt andliga och transpersonella jag utan att ta oss igenom det som står i vägen genom alla våra strategier vi skapat för att hindra oss att möta oss själva i vårt ursprung. Detta ursprung kan vi kalla vårt andliga jag eller vår kärna som är lika gammalt som vår själs resa. Vägen kan vara mycket lång till att åter kunna börja knyta an till vårt ursprung. När det sker har anden och alla våra guider öppnat vägen för att själen ska förenas med sin kärna i detta liv för första gången. I det ögonblicket känner vi oss i ett med oss själva och hemma igen. Resan till en personlighet som följer denna väg kan då börja, en resa som aldrig tar slut. Vi människor är hela i stunder i våra liv. Det finns hela tiden nya liv som väntar. När vi inser det vet vi att allt tar slut och har en ny början. Då låter vi också det ske. Att i varje ögonblick vara i nuet innebär två saker: att vi är i oändligheten och att vi är upplysta.

Många gånger kommer vi att ramla in till denna vår kärna. Det är smärtsamt, en helt annan smärta än den vi känner när vi inte lever vårt liv fullt ut genom att skapa ett lidande. Den smärtan är ren utan några försvar, motstånd eller strategier. Det är smärtan av att spricka upp i vårt hjärta och i vår kropp. Ibland känns det som om hela kroppen går i tusen bitar för att till slut landa i en annan form. Detta har inget att göra med att bli splittrad på det sätt som vi blir som barn för att skydda olika delar av vårt ursprung. I stället handlar det nu om att spricka upp alltmer till detta ursprung. Inget skyddas utan allt glider isär för att komma till nya kontaktytor. I de ögonblicken kan vi överlämna oss till kärlekskraften och det magiska ljuset. Då är vi i nuet, den punkt som kan öppna både vår jordliga och andliga svär. Våra guider blir synliga och verkliga från vårt inre. Det är också då vi öppnar för andra tidzoner, dimensioner och verkligheter. Det vi är med om i dessa övergångar är vårt bidrag till det kollektiva medvetandet. Jag kallar inte detta transformation utan just övergångar. Transformation är resan till en ny personlighet och handlar om att hämta hem oss själva i det vi gömt. En transformation är alltid individuell och öppnar en cirkel som ska slutas. I det bidrar vi också till det kollektiva men först efter att vi har tagit oss igenom.

I en övergång spricker vi upp till nya kontaktytor precis som moder jord hela tiden skapar nya kontaktytor i sin ständiga rörelse. En övergång är alltid kollektiv genom att den expanderar det kollektiva medvetandets okända öppningar på många ställen samtidigt. Det betyder att den ibland också är individuell för dem som är med i dessa öppningar. Men lika många gånger är det bara för det kollektiva medvetandet utan att det på något sätt berör de som är med. Med tiden lär vi oss att se skillnaden på transformation och övergångar. I övergångar blir vi alltid använda av andra krafter. De kan skapa större effekt på mänsklighetens nya steg, som inte transformationer på samma sätt ger tillgång till. Å andra sidan behöver vi ha jobbat mycket med oss själva och hämtat hem flera versioner av vår själ i mötet med vårt ursprung för att kunna bidra genom att bli använda på detta sätt. Egentligen är kärnan vårt själs kärna som vi kan förnimma när vi öppnar för att vår själ är ett fält där varje liv som vi lever är med en ny version av vår själ (en ny självbit som vi hämtar hem). Det blir så en ny version av oss själv dvs en ny personlighet.

När kärlekskraften och det magiska ljuset använder oss kan vi aldrig göra detta personligt. Det är naivt och narcissistisk att tro att allt handlar om oss. Väldigt mycket handlar bara om de rörelser som behöver ske för att vi alla ska kunna öppna för nya övergångar i samskapandet mellan människan, moder jord och universum. En svårighet för många empatiska själar då de ofta har en historia av att fått skuld för allt. Det är också just därför de, när de frigör den skulden kommer att vara de viktigaste kanalerna för mänskligheten nu i livets skapelse ur det okända. I det är vi alla barn av denna tid. Att komma hem till vårt inre barn är vägen hem till vår kärna som vi också kan kalla den gyllene punkten (kärt barn har många namn). Vi är alla barn av denna tid, så och av moder jord och universum. Det som öppnar vårt hjärta håller oss kvar. Vi möter andras heliga inre barn var dag i affären, i hissen, i skogen: de barnen som är skapelsens ögon oavsett om de är vuxna eller ännu mycket små. Deras själar är precis som vår egen den som gjort ett val och som vet vad som håller dem kvar i detta liv. Inget i livet är en självklarhet. Barnen av denna tid är modiga själar som öppnar liv. Om vi sitter fast i våra trauman, familjens trauman eller kollektiva trauman är det svårt att nå in till detta barn och därmed också vår egen själ. Alla barn får trauman och skapar strategier för att passa in. Det spelar ingen roll hur mycket föräldrarna tagit sig igenom sin historia. Det skapas ändå en anpassning när vi är barn. Det betyder att vi inte kan döma eller värdera någon. Alla är vi här för vår själs lärande på resan hem för att kunna bidra till livet. Vi har alla ett heligt sår som öppnar detta lärande. När du finner ditt genuina inre barn är du nära den du är i ditt ursprung.

En del av oss har en längre resa då vi också växt upp i familjer med mycket mörker. Det var därför vi kom till livet med multisensoriska sinnen som vi för att överleva var tvungen att stänga av och samtidigt stöta bort andra människor. Vi kanske till och med var tvungen att lämna vår egen kropp, allt för att vi skulle passa in tills den dag vi kunde öppna för vägen hem till vårt ursprung. Multisensoriska sinnen är tre: förmågan att se från vårt inre (medialitet eller om du vill synsk), vårt intuitiva fält med alla våra guider och läromästare som vägleder oss samt den mystiska världen där inget kan förklaras i de som vi lärt oss. Då är allt vi möter mirakel och vi öppnar för mångdimensionella verkligheter. Dessa förmågor gav oss som barn existentiell skuld, skuld för att vi finns. Om barnet dessutom inte kan vara med sin fysiska kropps sensationer och känslor då de förnekas eller utsätts för övergrepp väcker det än mer tankar av existentiell skuld. Denna skuld och skam sitter mycket djupt och förgör vår livsenergi, en livsenergi som kan vara mycket farlig när vi växer upp. Men den existentiella skulden finns också på en kollektiv nivå som vi alla är en del av oavsett vilka gåvor vi har med oss in i detta liv. Historien har skapats en kollektiv existentiell skuld för kvinnor och homosexuella sedan urminnes tider. Den som tar sig igenom den existentiella skulden öppnar för livets essens och är allt närmare sin kärna (Mer om detta senare).

Inget är gratis särskilt inte moder jord. När vi överlämna oss till henne öppnas det gudomliga. I det lär vi oss att andas med moder jord och samtidigt ta emot ljuset, det magiska ljuset som innehåller både mörker och ljus. Det ljuset som vi också kallar kärlekskraften. Det är den kraft som tar oss i besittning och får oss att bli använda. Den kraften blir då förkroppsligad för en stund för att kunna genomföra det som väntar i den övergång som ska ske. Vi kan beskriva den kraften som moder jords och det gudomligas förening med oss för att vi ska kunna ta emot både mörker och ljus. Vi behöver då veta skillnaden mellan mörker och mörker samt ljus och ljus. Vi finner vårt eget ljus i mörkret, det ljus som kan hålla oss på jorden. Mörkret kan öppna oss för allt och om vi människor försöker att undvika mörkret öppnar vi inte vägen till att bli helare. Vi missar då mörkrets livskraft. Det finns alltså ett livsbejakande mörker. Å andra sidan om vi förnekar ljuset är risken att vi förgörs och blir använda av ett annat mörker som innehåller makt, narcissism och i värsta fall ondska. När vi öppnar för det kollektiva medvetandets expansion öppnas det ljus som vi aldrig kan nå som är för moder jord. Det förutsätter att vi har öppnat vårt eget ljus och är bredda att överlämna oss till kärlekskraften som är länken mellan det högre ljuset och moder jord.

Vi kan lära oss att se mörker och ljus från vårt inre. Till och med ondska kan omvandlas till kärlek. Detta mörker är bara förvriden kärlek. Den omvandlingen är inget människan i sin egen kraft kan göra, hon behöver öppna för att bli använd av kärlekskraften och det magiska ljuset. I de ögonblicken är hela kollektiv från det obeskrivbara och okända med. Ju längre vi verkat i detta fält desto tydligare kan vi se detta från vårt inre seende.

När vi lär oss att stanna med fakta går vi inte in i någon form av värdering. Då är vår själ med oss och vi står i kontakt med vårt ursprung. Det är då vi lär oss att gå på nytt och kan verka för något större. Vägen dit kan vara lång men när vi stannar i nuet är alltet där direkt. Det är just då vi kan bli använda och förmedla moder jords energier. Hon stödjer oss på resan med det kollektiva medvetandet.

Vi får aldrig glömma att mörkret stödjer oss in i denna inre resa för att öppna för ljuset. Mitt i allt mörker kommer ljuset och lyser precis som fullmånen lyser helt klar i nattens timmar. Det är från den platsen vi också öppnar för kärlekskraften för att vi ska kunna bli använda i livets övergångar. Tacksamheten på den vägen saknar ord när glädjen över livet, allt levande får ta sin plats. I det behöver vi inte mycket. Vi vet bara att vi är här för att ge. Vi behöver bara göra oss mycket medvetna om när vi ljuger för oss själva.

Vi kan föreställa oss universum som ett koniskt hus. De stöds av åtta pelare…som visar sig på horisonten när vi lär oss att se i åtta olika riktningar. Det är då vi lär oss att ta våra steg på horisonten på ett helt nytt sätt. Huset är förlängt under jorden i omvänd form. Universum och jorden kan alltså ses som två motsatta konformade hus med en gemensam bas i underjorden och i himlen. Den första nivån representerar marknivån och horisonten på den planet vi bor. Den andra nivån är växter och djurens andar både i himlen och i underjorden (de har bara en kollektiv själ medan människan också har en individuell själ. Därför är resan längre för oss till den kollektiva själen) På den tredje nivån finns andevärlden i form av energi som både är i gott och ont. I underjorden representeras den tredje nivå av stenar i alla dess olika former. En bas som får oss att stå stadigt. På den fjärde nivån finns ljuset ( vad vi nu kallar det). Det är förankrat med planetens centrum där alla rötter strålar samman i moder jords hjärta. Denna syn har jag fått till mig från Bribris, ursprungsbefolkningen i Costa Rica. Den finns också i många olika filosofier och trossystem när vi väljer att inkludera både mörker och ljus. I mitt eget lands ursprungsbefolkning Samerna finns också en tro på underjordens krafter och jordens centrum som moder jords hjärta.

Vi kan också välja att se en människa som ett sådant hus. Hjärtat är jordens och horisontens nivå och under finns tre chakran (rotchakrat, sacralchakrat och solaplexus) på samma sätt finns tre chakran ovan hjärtat (halschakrat, tredje ögat och kronchakrat). Allt omsluts med det åttonde chakrat som håller kronchakrat och rotchakrat i balans. Det är när allt flödar genom oss som vi blir en kanal och kan bidra till det kollektiva medvetandet. Detta åttonde chakra kan vi kalla det karmiska. De tidigare sju chakrana handlar om den egna utvecklingen medan vi i det åttonde chakrat inte längre ser till vårt eget bästa utan utgår från vad som är bäst för hela mänskligheten. Vi kommer då på en högre karmisk nivå. Allt vi gör, gör vi för hela jordens bästa. Det finns sedan ytterligare fyra chakran för karimisk upplösning som tar oss alltmer till att tjäna något större och till stunder av upplysning. I dessa förstår vi alltmer varför vi är här, vad vi har att lära oss, varför vi har de trauman vi har och varför vi fick vår familj. Vi ser också alltmer av våra livsuppgifter. Vi ser hur vi hänger samman med andra och att vi alla i grund och botten är ett. Vi ser alltmer vilka vi möter i livet och varför. Det förutsätter en djup inre resa med fokus på det kollektiva.

Det finns två vägar till inre resa, personlig växt och ökat medvetande:

  • genom individuell utveckling (vanligast och vi följer resan genom de sju chakran) och
  • genom kollektiv utveckling som också leder till personlig utveckling ( det är då vi öppnar de andra fem chakrana) Den kollektiva resan till ökat kollektivt medvetande förutsätter ett stort mått av självkärlek och självinsikt.

Vår resa nu är alltmer den kollektiva…..

Många gånger har jag fått möjlighet att möta andra kulturer, men också andra folk från andra tider genom mina guider. I mina dagliga steg är andra dimensioner med mig. I alltfler flera situationer då kraften tagit över min kropp har ett helande skett utan att jag på något sätt har kunnat påverka detta. Så också i min egen familj, vilket jag aldrig trodde var möjligt. Denna min resa har givit allt mening i det jag fick vara med om för två månader sedan. Allt jag lärt mig och öppnat för var där i det ögonblicket. Detta är inget jag berättar om i denna blogg då jag inte vill lämna ut min familj. Det enda jag kan säga är att det fullkomligt ändrade ödet för delar av min familj och därmed hela min familj. Jag bugar för universum och moder jord för den kraft som gjorde detta möjligt. Inget som människan kan klara av men väl dessa krafter. I det sker mirakel.

Min väg till den plats jag är idag har varit både smärtsam och helt underbar när jag tagit mig igenom det som behöver lösas upp. Det är smärtsamt att se vad vi människor gör mot oss själva för att hålla borta kärlekskraften, så också jag. Det är smärtsamt att möta alla mina strategier som jag skapat för att hindra mig att leva. När jag mött dem och löst upp dem har det underbaraste uppenbarat sig. Det som jag gömt mig själv för. Sakta har den vägen tagit mig till ett överlämnade till de kollapser som öppnats in till mig kärna som gjort mig alltmer hel. Det är rent och så vackert i ögonblick när vi brister. För min del har jag sett till att någon är med mig från sitt energifält utan att på något sätt gå in i mitt energifält när jag öppnat. Jag har också lång erfarenhet att stå vid andras sida i mitt energifält när de spricker upp. En av de personerna skrev till mig alldeles nyss utan att vi hade någon kontakt jag var bara där med min ursprungsenergi i mitt energifält. ” Jag känner verkligen att du finns där och mitt hjärta vågar spricka upp när jag känner det. Jag är så tacksam.”

Vad är då ett energifält?

Ett annat sätt att beskriva energifält är vår själs fält. Vår själ är oändligt mycket större än vår kropp och vi har möjlighet att öppna för många liv i detta liv i vilket vår själ ska lära och öppna för mer space. Jag kallar det nya versioner av vår själ som vi ännu inte känner till. Du kan också välja att kalla det själsbitar som vi hämtar hem. När vi öppnar för än mer av vår själs fält öppnas vår kärna i varje ny version. Det är i de ögonblicken som vi är hemma, hemma med vårt ursprung. Det är nu vi skulle kunna påstå att i den bästa av världar finns smärta, sorg och vrede som kan öppna för kärlekskraften. Vad säger jag nu? Den rena smärtan, den rena sorgen och den rena vreden tar oss till kollaps av vårt system så att nya versioner av vår själ kan öppnas för att kärlekskraften ska kunna ta oss i besittning.

Vi människor tror ofta att vi kan undvika känslor men det är tvärt om. De känslor som kommer behöver vi stanna med, till och med expandera för att de ska kunna bli hela. Tänk dig en människa utan smärta, vrede eller sorg. Inte kan hon växa, inte kan hon sätta gränser och inte kan hon öppna dörren till det heliga såret. Vi behöver lära oss att göra de neurotiska känslorna rena. Att göra det med stöd av energi bortom orden och med det okända öppnar liv, det liv som väntar på att bli levt. I det arbetet öppnas den människans energifält tillsammans med andra människor energifält. Det tar oss direkt till kärnan och till vårt nästa steg. Det innebär också att vi kommer att få möta mer och mer av mänsklighetens känslor, beteenden, sensationer, energier och mönster i alla dess former. Vad som vill visa sig kommer att visa sig. Vi kan öppna för detta visuellt i en guidad meditation eller i en grupp där människors kroppar visar vägen när energin tar över.

Den energi som tar över oss och för oss till allt fler dimensioner i vårt eget energifält och till det kollektiva medvetandet är inget annat är det magiska ljuset och kärlekskraften.

När vi lär oss att öppna för denna kraft också för andra kan du aldrig veta något. Den kraften tar oss bortom vår kontroll. Vi behöver också vara en del av det som sker. Vi är igen ledare utan en som lär med andra. När vi möter en människa behöver vi ”visa vårt heliga sår” genom att vara i vårt energifält. Människor kommer då att spegla sitt energifält i oss. Inte genom att jämföra och sätta upp oss som sin måttstock utan genom att låta vårt energifält putta dem djupare in i sitt. Det är dessa människor vi kan var med, inte dem som värderar eller använder oss som sin måttstock och särskilt inte dem som kopierar oss. Hur ska vårt energifält då kunna spegla deras energifält?

I energiarbetena får vi möta både mörker och ljus i det som vi och kollektivet bär. Allt som vi tar oss igenom och inkluderar gör oss allt helare. I det finns inget att värdera eller döma, det bara är. Vi behöver också lära oss att allt är energi, den finns bara i olika frekvenser. Ett bord ha en energi, en sten, en fågel allt annat som vi kan se. Det är lättare att se och förstå att energi är det som vi inte kan se med våra fysiska ögon men väl från vårt inre seende också i andra dimensioner. I takt med vår egen frekvenshöjning öppnas våra inre ögon som just gör att vi kan se det osynliga. Många av oss gjorde det redan som barn. Men vi hade ingen att berätta det för och det skapade en rädsla och tron av att vara galen. Det gjorde oss också högkänsliga utan att vi på något sätt förstod vad allt handlade om. Denna högkänslighet är en gåva som kan omvandlas framför all till att kunna se från vårt inre. Men för ett barn väcker det mycket rädsla när hon kan se det osynliga och obeskrivbara. Den människa som åter öppnar dessa ögon kan vara ett stöd både för sina barn och barnbarns förmågor så att de kan bli bekräftade på denna väg.

En människa som värderar och dömer stänger livet!

När vi människor värderar andra och det som sker stänger vi av livet. Så har vi alla gjort och gör fortfarande tills den dag som vi lär oss att stoppa oss så fort en värdering kommer. Den kommer alltid från vårt ego. Om vi kan stanna med fakta och sätta punkt kan vi också stoppa oss att gå in i de traumavirvlar som vi skapat från tidigare händelser i livet. Överlevnadsstrategier från dess trauman får oss att värdera och öppna för rädslan. Å andra sida kan vi säga att så fort rädslan kommer så vet vi att vi är på väg att värdera och förlora oss själva. Hela kroppen går i kontraktion (sammandragning). Samhället, religioner och samfund som skapar hierarkier och makt är uppbyggt på kontraktion och överlevnad. Där kan vi inte få stöd för detta synsätt. Att lära oss att inte värdera och öppna upp för det som är bortom det som är känt och det sätt vi valt att leva öppnar vi för alltmer liv. Det öppnar också för att vi kan stanna i livet mellan liv och döden. Det betyder att vi inkludera båda och ser att de är nödvändiga för livet. För mig är det fakta eftersom jag är i det gränslandet alltmer igen. När jag var barn var det min trygghet som också fick mig att se det som var osynligt för andra, såsom småfolk och själar som ännu inte hittar hem. Jag värderar inte om det är bra eller dåligt. Jag är bara där i gränslandet och de gör mig fullkomligt lugn och närvarande i nuet.

Jag värderar inte heller andra människor eller deras val. Vi har alla unika resor och ändå är vi alla i grunden samma folk. När vi stänger livet betyder det heller inte att det är dåligt. För alla oss människor i olika tider är det livsnödvändigt.

Om du tycker att jag värderar nu så är det du som värderar inte jag. Jag har ingen synpunkt på någon inte ens mig själv. Jag värderar naturligtvis också men inte nu. När jag värderar vet jag att jag är i något gammalt som jag lärt mig att värdera av mig själv eller av andra. Livet och andra människor är alltid en spegel av vad jag behöver lära mig. Det känns i kroppen när jag värderar. Kroppen är då inte i en kanal, i enhet eller i flöde. Det sista är tvetydigt för jag kan också vara i flöde från egot. När så sker finns alltid en dold agenda såsom att vilja ha uppmärksamhet, tjäna pengar mm. Jag var tidigt i mitt yrkesliv i ett flöde när jag var framgångsrik och stod på barrikaden men inne i mig var det tomt. Idag är jag framgångsrik på ett annat sätt genom att ha kontakt med den som är jag i mitt ursprung. Det gör mig mycket rik, inte på pengar utan på ett meningsfullt liv. Min själ fick jobba hårt för att komma igenom alla mina försvar och till slut lyssnade jag.

I mötet med shamaner har jag lärt mig hur det känns i mig när det är egot och när det är själens smärta. Om egot vet vi mycket genom många skolor och dess teorier och metoder. I det finns framför allt olika teorier om människans personlighet och kropp, men också om själen som en del av vårt psyke. Idag talar vi alltmer om transformation och hur vi kan öppna vårt personlighet allt närmare vår själ. I den beskrivningen synes det som att själen inte har smärta. Min erfarenhet är dock att när jag faller in i en djup kollaps och spricker upp till min kärna öppnas själens smärta. Det är därför smärtan är fullkomligt ren utan förvar och mycket fysisk. Det är hjärtat som spricker upp och det får effekt på hela kroppen. Vi kan också beskriva det som att vårt intuitiva jag med alla våra guider och vår vägledning öppnar vårt hjärta på nytt. Ett arbete som kan ske oändligt många gånger på vår väg till ett alltmer mystiskt liv.

När jag var hos Bribris, ursprungsbefolkningen i Costa Rica fick jag ta med mig en sten hem efter att jag givit mitt löfte att aldrig sluta att så mina frön till en shaman. Den stenen vara formad som ett hjärta. Under de närmaste åren sprack mitt hjärta fullkomligt tre gånger och stenen gjorde också så tills den dag då det var dags att återbörda just denna sten till moder jord. Denna erfarenhet har satt djupa spår i min själ och min tacksamhet till detta folk som också kallas stenfolket har inte ord.    

Transformerande rikedom

För min del har jag öppnat för transformation i många olika utbildningar där Psykosyntesen var det som verkligen tog mig igenom de delar av mig som stod i vägen. Jag öppnade sedan för än mer av min kropps helande genom Familjekonstellationer och tre längre traumautbildningar: Somatic Experiencing, Identity Oriented Psychotrauma och Reconstructive. Jag har alltid valt den alternativa vägen då det öppnat helt andra dörrar än det som är vedertaget av etablissemanget. Själen och dess dynamik har varit med i alla dessa utbildningar. Men det var först när jag kom i kontakt med shamaner som jag började att förstå att det själsliga perspektivet är så mycket större än vad någon form av psykologi eller alternativ metodologi kan öppna för. I det släppte jag till slut taget om både om etablissemanget och de alternativ som verkade nära etablissemanget. De alternativen kämpar alltför mycket för att bli accepterade av etablissemanget. Jag är inte längre en del av dessa sammanhang då jag slutat arbeta som terapeut. Under en tid fortsatte jag att att öppna än mer för både Somatic Experiencing och Reconstructive som handlade om att överlämna sig till energi till den dag jag också släppte dessa sammanhang. Jag är djupt tacksam för mitt lärade i alla olika utbildningar. Det lärandet har också har varit utmanande då det inte alltid stämt med den sanning som öppnar min väg. Varför släppte jag allt? Svaret är enkelt. Vi människor måste skapa våra egna teorier, metoder och synsätt utifrån vårt heliga sår. I det kan vi matcha varandras energifält som är livsnödvändigt för att vi ska kunna öppna för alltet och komma till enhet som ett helt folk. Den filosofin passar inte in i etablisemanget, som istället vill styra. Med denna filosofi styr vi ingen.

Hur ska vi kunna beskriva på ett accepterat sätt att energi öppnar människor för kontakt. Hur ska vi kunna beskriva på ett accepterat sätt att det finns många olika verkligheter och att vi genom energi kan öppna för många olika dimensioner som varit, är och kommer att öppnas? Hur ska vi kunna beskriva både kärlekskraften och ondska som energi om vi inte kan lära oss att se dem från vårt inre? Sjukdomar har också ett själsligt perspektiv och kan komma från:

  • ondska som energi. Det är en energi som precis som kärlekskraften letar efter ett förkroppsligande. Den söker efter splittrade människor eller grupper för att kunna ta form.
  • grym kraft från andras avund. Vi vet sedan urminnestider att människor kan sända grym kraft till andra som kan skapa både det ena och det andra på samma sätt kan vi sända healing till andra. Människor med övernaturliga gåvor har den förmågan och de är livsfarliga om de inte släpper taget om den som de känner avund till. Spirituell narcissism kan skapa mycket lidande hos andra.
  • individens egna omoraliska handlingar. Det är inte samhällets moral som här avses utan den moral som just den själen kommer med till detta liv.

För att hela detta behöver vi öppna för energi, ceremonier och ritualer tillsammans med ljud, sånger, växter. Det har shamaner från många kulturer vetat sedan urminnes tider. Deras gåvor kommer genom oss när vi är redo att mötas i olika energifält. Vi behöver också ritualer för att kunna öppna nya vägar i att skifta energi. Mycket av vad den så kallade västvärlden gör är galenskap och blir än mer i ett moder jord perspektiv. Vi kan också säga att det är industrialismens och det teknokratiska samhällets kamp för att få hela kollektiv att förlora sin själ. Om vi öppnar ögonen och lär oss att andas med moder jord kan vi också se mänskligeten som en förlorad själ som längtar hem. Den som kan det förstår inte den exploatering som samhälle håller på med. Vi behöver inte mycket vi människor för att bli hela och bidra till jorden. Men tyvärr finns en annan regel som innebär att mycket vill ha mer! Nu är inte rikedom bara av onda. Det finns också dem i dag som har mycket pengar som t.ex. köper skog för att bevara den och hindra att den skövlas. Alltså inte för att bli än mer rik. Den människan är född med det som vi skulle kalla ”spirituella pengar”. Om de följer sin själs väg kommer de att kunna bidra till moder jord.

Vad kan vi då säga om spirituell fattigdom? För min del ser jag det som att det är vi också födda till. Det är vår lärdom i detta liv på vår själs väg. Jag har mött många människor i mitt liv som är mycket rika men fattiga på pengar. De har inte drivkraften till pengar utan till andra värden i livet i möten med moder jord. Sedan har vi också dem som i sin fattigdom dömer andra för sin fattigdom och gör sig själva till ett offer eller till och med förövare i vilket de är totalt förlorade. Vi kan också säga att vår relation till pengar är samma som vår relation till livet.

För min del känner jag en djup rikedom. Jag har allt jag behöver och gläds åt alla mina steg i livet. Där jag är idag finns inte pengar som drivkraft. Det intressanta är att jag också lämnat min drivkraft i livet, den kraft som fullkomligt höll på att ta död på mig. Den var verkligen inte bara till ondo, den drivkraften fick mig att börja söka efter mig själv och att aldrig ge upp den vägen. Idag överlämnar jag mig alltmer till kärlekskraften och behöver ingen drivkraft. Jag följer bara.

I mitt yrkesliv blev jag använd av andra människor från min förmåga som både entreprenör och ”doer”. Visioner och idéer var det gott om och jag sjösatte alla till och med över min döda kropp. Tills den dag allt brakade. Andra människor har tjänat pengar på mig och så har det alltid varit. När jag medvetet valde vägen hem kom mitt liv att bli helt annorlunda. Det var också då jag öppnade min historia och fick se varför jag var så rädd för pengar precis som jag var rädd för mitt liv. Jag satt fast med min farmor som blev utslängd ur sin familj när hon blev med barn. Hon fick sedan inget arv och hennes far spelade bort en hel del av sin rikedom. Dessutom var det farligt för mig i min familj att äga mitt liv. Då kunde ju någon ta det av mig, vilket också skedde i alla övergrepp. Jag lärde mig tidigt att ge bort min själ för att skydda den. Ur det skapades en enorm drivkraft. Jag gav alltså bort ljuset och kärleken för att jag trodde att jag på så sätt skyddade den. På samma sätt gav jag bort pengar som därmed öppnade drivkraften att tjäna mer då jag behövde mer för att ha pengar att ge bort. Om jag hade något kunde ju någon ta det ifrån mig. Allt brakade ihop när jag fick cancer och till slut tog emot det hus som jag fick som en gåva. Det var ett hus som jag inte kunde ge bort. Det huset behövde vårdas, precis som jag själv behövde vårdas. Det blev så min resa med detta hus. Alla pengar jag tjänade gick nu till huset och min personliga utveckling hem till mig själv.

Under de åren investerade jag lika mycket på mig själv som på huset. Jag gav nu varken bort huset eller min själ. Jag fann i stället vem jag är. Trodde jag!  Till den dag jag mötte en shaman som såg min förmåga som entreprenör och doer. Då trillade jag dit igen till brottet verkligen var ett faktum med min historia. Under den sista tiden innan brottet kom öppnades min rena vrede och till slut kom sorgen. Då sprack allt och jag sprack upp till min kärna. Det var sista droppen. Sedan dess har jag släppt och släppt både göranden och människor.  Jag lär mig alltmer om vad det är att vara människa och transpersonell varelse. Det är så spännande.

Nu denna vår stod jag inför att behöva renovera huset igen för att ändra all energi inför det nya. Denna gång fanns det inte något att investera. Mitt liv utan ägande eller band har fått mig att stanna i varandet alltmer och lämna mitt yrkesliv. Jag har sakta dragit mig tillbaka och gjort ett bokslut med det liv jag levt. Det öppnade än en gång ett helt ”nytt öde” för mig. Pengar kom nu från min älskade mor som öppnade för denna investering i mitt hus. Jag gjorde allt rent i hela huset ännu en gång, allt gammalt har lämnat med sin energi. Då kom också ännu en shaman allt tydligare in i mitt liv. Utan att jag bad om det var hon bara där och gav mig stöd för att kunna stänga dörren för gott till henne i mig som var en entreprenör och doer. Hon, den shamanen var jag. Jag har varit med henne länge men det är först nu jag är redo att visa henne för världen. Det går inte att förneka henne. Den bok jag skrivit om mitt liv och vägen dit finns nära mitt hjärta nu. Det har öppna vägen till en klok gumma i mig som jag nu mött var dag och som kunde matcha den kraft av avund som försökt att nå mitt hjärta. Hon är mycket tydlig i det nya som jag öppnat för. Hon är min senaste version av min själ. Idag vet jag att den kloka gamla gumman var med mig från den dag jag föddes och hon har alltid dykt upp när jag varit nära mitt heliga sår. Jag ser henne så tydligt. Hon kommer om natten och om dagen när jag är på den plats där min kanal är vidöppen. Hon viskar när hon talar precis som om hon vill att du ska lyssna extra noga. En del somnar till hennes röst då hon vaggar dig in i andra dimensioner. Ibland är hon ljuset och ibland mörkret men för det mesta är hon bara på den plats som jag vandrar just nu. Hon vet att jag alltid öppnar för alltmer lärande och hon väntar där på mig den dag jag kommer att dö den fysiska döden i detta liv.

Nu är jag fri, friare än vad jag någonsin varit i mitt liv. För att förtydliga detta behöver jag också berätta att en dag för tio år sedan hade jag ett magiskt möte med detta hus. Då visste jag att det inte är mitt utan jag vårdar det bara. Det var en helt underbar upplevelse av frihet utan ägande eller band som jag har haft med mig sedan dess. Nästa förtydligande kom när jag för fyra år sedan tog jag mitt sista steg för att släppa alla som på något sätt försöker att ”äga” mig och som fått mig att ”äga” andra. Det svåraste för mig har nog varit att ta mig ur detta “ägandemönster” från min ursprungsfamilj både som dotter, mamma och människa. Jag äger ingen och ingen äger mig. Vilket innebär att ingen kan styra mig och jag kan inte styra någon, inte ens mig själv. Den friheten har tagit mig direkt in i min kärna och har under dessa år krävt avslut med flera personer, situationer, sammanhang som har haft den drivkraften att försöka styra mig eller velat att jag ska styra dem. Vi äger inget och ingen i våra liv. Det är nog den svåraste drivkraften för människan att ta sig ur.

Den dag i mars när mina guider talade till mig så tydligt glömmer jag aldrig: gör om och rent. Jag förstod att jag skulle renovera och då var jag inställd på att göra det för att överlämna huset till den som ska fortsätta här. Men så blev det inte. Under tiden av renovering har jag gjort om och rent för ett helt folk. Ur det växte ett nytt livskontrakt som öppnar min väg nu och tar mig igenom sista episoden med detta hus och kanske också mitt eget liv. Hur lång den blir och vad den kommer att innehålla vet jag ej. Men huset är inte och kommer inte vara till salu. Hur det lämnas vidare vet jag ännu inte idag. Min själ är inte heller till salu, den är min och kommer alltid att vara min. När någon försöker att köpa min själ går jag. En gång skyddade jag den genom att ge bort den. Numera ser jag direkt om någon går in i min själs fält och då vet jag vad jag ska göra. Jag är här för att spegla och speglas i mötet med andras energifält aldrig gå in i dem eller låta någon annan gå in i mitt. Den resan är allt för smärtsam.

Nu är det slut på all anpassning

I en tid av kollektiv förändring blir allt tydligt vad människor kan göra för att passa in och för att behålla makt över andra och sig själv. I den kulturen har vi fötts och det är från den kulturen vi ska ta oss ur. Att välja kärleken och hålla allt som är ont borta är mångas väg. Många teorier skapas och öppningar i det kollektiva medvetandet blir allt starkare. Nu är det inte min väg. Kärlekskraften tar jag emot men också mörkret för att det ska kunna omvandlas. Ett helande sker när vi eller ett helt kollektiv lyckas att ta oss igenom smärtan, mönstret och historien för att göra något annat vi aldrig gjort förut. Vi har då ett avslut som håller på sikt. Det vi inte avlutat kommer alltid tillbaka.

När övergångar sker genom att vi stannar med fakta kan mörkret lösas upp och omvandlas till ljus. Går inte det kan vi lära oss att öppna för att skifta energi. Det har min älskade hund lärt mig nu under snart fjorton är. Det är hennes gåva till livet och till mig. Hon är verkligen en energihund och numera kan jag tala till och med henne. Jag lyssnar av hela mitt hjärta när hon talar till mig.

Den svåraste resa vi som kollektiv nu står inför är övergången från existentiell skuld till livets essens. Vem bär så existentiell skuld, skuld för att de finns? Det har naturligtvis med vår uppväxt och våra förfäder att göra men också i det som vi har med oss in i detta liv. Den som bär den skulden bär också den kollektiva skuld på ett tydligt sätt i två större existentiella rörelser som handlar om kvinnorna och de homosexuella. Dessa två har under tusentals år fått bära skuld till livet. Många är dock totalt omedvetna och detta. Det innebär också att de är totalt omedvetna om att detta håller på att ändras. När så sker avkädes allt fler sanningar och helheter öppnas som vi inte hade en aning om på en kollektiv nivå. I det är det alltid andra som går före och visar vägen. Den stora utmaningen nu är att inte i samma andetag döma dem som skuldbelagt andra för dess existens. Den vägen skapar bara nya förövare. Hur kan jag påstå detta? I de energiarbeten som öppnas nu och som alla är kollektiva avklädes denna sanning.

Att nå denna sanning har öppnats i energiarbeten där vi blir använda för att skapa förändringar som i första hand är för hela mänskligheten. Ingenting är individuellt mer i det som vill visa sig. Däremot kan de som är med få del av det som sker i sitt eget helande. Inget vi talar om utan de som kommer har förmågan att ta hand om det själva. Det kräver naturligtvis människor med självkärlek och ett stort mått av självinsikt. Det innebär att de också har förmåga att sortera det som är deras och det som tillhör det kollektiva. De vet också att deras livsuppgift är att verka i mötet med moder jord. Det är den nya vägen som jag kallar övergångarnas väg och den stora fotvandringen. Att se hela mänsklighetens steg just från vårt inre i det kollektiva medvetandets kontext är en väg. Allt detta sker bortom vad vi kan förklara.

Mitt uppdrag i allt detta är att skriva ned det som visar sig utan att på något sätt intervenera, tolka eller försöka förklara vad som sker. Livet sker nu alltmer bortom människans förståelse. I det arbete vi gör omvandlas mörkret till ljus för att öppna för det ljus som ska ned till moder jord. Jag vet idag att det är min livsuppgift både att bli använd i detta arbete och att skriva om det. Det har tagit mig sextiofem år att öppna för den livsuppgiften och jag höll på att förlora den för fyra år sedan. Idag är allt fullkomligt nytt när jag också kan se hur denna kraft tar ett ljus till moder jord som skapar helt andra kontaktytor.

Det händer att jag också öppnar för att bli använd i energin i ett arbete som riktas till en enda person. Sådana arbeten handlar alltid om liv och död. Den energin som riktas till den personen ur ett kollektiv sker tillsammans med kärlekskraften. De energierna från det osynliga och ursprungliga kollektiva landskap är bara där för att stödja när så ska ske. Det kan vara alla döda mödrar som också förlorade sitt barn, alla fäder som inte blev, alla homosexuella som blivit dödande för sin läggning osv. De är bara där när så ska ske.

För mig började denna resa redan som barn men jag förlorade den när jag stängde tills den dag jag öppnade igen. Det skedde när jag kunde se min egen mor tillsammans med alla andra mödrar som hade en tvilling som dött. När jag började att arbeta som terapeut var alltid andra själar också i rummet med sin energi. Jag visste aldrig vem och hur men jag bjöd alltid in dem och det var mitt i prick i det helande klienten behövde. Därifrån har mitt arbete alltmer öppnats i mötet med det kollektiva medvetandet. Jag får vägledning i etapper för vad jag ska öppna för att bli använd i. De senaste åren har jag också lärt mig att tidigt säga nej när mitt system är för trött för att jag ska orka att hålla mer. Jag dömer ingen, värderar inget jag bara följer och det som ska ske sker för och med ett helt kollektiv i det energetiska fältet.

Jag ber för att de kommande åren ska ta oss igenom till alltmer kärlekskraft och ljus, att vi ska omvandla mänsklighetens mörker och att livet kan födas till nya övergångar i ett expanderat liv. Jag ber att vi ska ta oss igenom det mörker som är kollektivt utan att vi kan koppla det till någon händelse, situation eller person. Jag ber moder jord att vara med oss i vördnad till livet och i det som vi ska möta.

Skulden för att finnas

Nu åter till kvinnorna och de homosexuella. Vi föds in i arketypen den osynliga när vi öppnar våra första andetag i en familj eller en kultur där den existentiella skulden har sitt säte. Det kan vara en familj eller sammanslutningar i en kultur med galenskap, övergrepp och där bara överlevnad ur mörker får finnas. Allt detta kan också komma från historien och våra förfäder. Den osynliga arketypen gör oss osynliga i vår själ och får oss att bära skuld för vår existens. Det skapar många strategier för att bära skuld både genom att göra oss än mer osynliga och att kämpa för att bli synliga. Vi ser det i många familjer men också i religioner och samhälleliga kulturer än i dag. Har vi det med oss i familjen, kollektivet och kulturen samtidigt är vi dömda till existentiell skuld för att vi lever. Ibland kan vi känna det som en förbannelse över oss. Frågan är om vi valt den själva eller om andra lagt den på oss. Troligen är det både ock. Låter det konstigt, inte alls. Vi ser det varje dag. Det är så både som samhällen, religioner och familjer är beredda att offra sina barn. Hemska tanke kan vi verkligen som barn bli offrade. Ja, både till människor och det vi då kallar Gud, det vet vi sedan urminnes tider. Det är mycket vi gör i ett samhälle som vi tror är gott men som verkligen är att offra barnen för att behålla den mask vi bär som kollektiv. I det är vi fullkomligt blinda till den dag vi väljer att öppna våra inre ögon om kan se vad allt handlar om.

I en grupp jag verkar nu har vi frigjort denna kollektiva skuld i arbeten som tog oss successivt vidare. Det var dags nu och det visste jag redan för fyra år sedan när jag fick den första vägledningen till att en grupp skulle komma samman och lösa upp den existentiella skulden. Men jag visste inte med vem och när det skulle ske.

Allt handlar om “de blinda” mödrarna till sina söner och döttrar. Det är moderarketypen “den självuppoffrade modern” som vi djupt omedvetet sitter fast i idag och som bär samhället. Hon öppnar för den kollektiva existentiella skulden. Hon är totalt omedveten och kan därmed inte stoppa ondskan, avunden och den moral som tar henne från livet. Hennes heliga sår blir då ett hinder istället för en gåva i mötet med en dotter och en homosexuell son som äger sin själ. Det får henne att välja bort livet för dem och sig själv i stället för att öppna för den stora modern och moder jord. Hon överlämnar sin son till Gud och sätter dottern i celibat. Men var hon inte vet är att just den skulden får både sonen och dottern att stanna i livet i kontakt med sin själ. Det är det som får dem att börja sitt sökande efter sin själ. Skulden bär dem tills den dag de konfronterar denna moderliga arketyp. När så sker kanske också deras egen moder vaknar. Vi kan inte döma henne i hennes omedvetenhet. Hon är bara fast i den arketyp som hon föddes in i. När hennes heliga sår öppnas och får ett annat skimmer genom att hon läker sig själv öppnar hon för att ta sig ur denna arketyp. Den resan kan hon efteråt tacka sina söner och döttrar för, de som valde att få henne att se. Ur hennes heliga sår växer nu i stället ett helt annat moderskap. Den resan hem till moder jord och den stora modern är aldrig för sent att göra. De övergångar som öppnats i det kollektiva medvetandet visar att:

  • Den moder som kan hitta sin mankraft och möta sin homosexuella son från den kraften har också förmåga att buga för honom.
  • Den moder som kan buga för sin mans tidigare kvinna och släppa kampen om mannen kan frigöra sin egen dotter och respektera andra kvinnors väg. Det är dottern som måste ta steget tillbaka till sin mor som vuxen. Den resan är enklare om modern öppnar sin själ för den stora modern och moder jord. Det kan ske den dag mor och dotter kan kommer till den plats där de är jämbördiga. En moder kan bara vänta på den dagen och möta upp sin dotter i respekt när det sker.
  • Den moder som förlorar sin egen moder tidigt i livet behöver knyta an till henne på andra sidan. Det frigör hennes förtvivlan och skuld för att modern dog. Den dag denna moder gör sig fri sin skuld är för att hennes moder dog öppnar hon för att den döda modern också kan bli fri, fri sin skuld för att hon dog. Hon är äntligen hemma på den plats där hon existerar nu.
  • Den moder som förlorar ett barn till Gud, varken det lever eller är dött kan inte överleva. Enda vägen hem är genom moder jord. Moder jord är den enda som kan få den modern att känna kärlek när förtvivlan är som störst. Det är bara moder jord som kan lyfta av henne den skuld som hon bär för sin fortsatta existens efter att förlora ett barn.
  • Den mor som ser sin son gå sin faders väg utan att finna sitt eget hjärta lider inne i själen. Att gå sin faders väg är att fastna i det som fadern inte kunnat frigöra sig från. Det finns bara en väg för den sonen, att vända sig till moder jord som stödjer honom på hans inre resa igenom sitt och sin faders sår. Den sonen helar både sitt och sin fars sår. I det kan han i glädje dansa med sin mor och alla andra kvinnor. I det blir faderns skuld fri och han kan till slut öppna sitt hjärta för den kvinna han älskar.
  • En moder till en moder som inte lyckats frigöra sin mans hjärta har skuld i resten av sitt liv. I det möter hon också ofta en svärmor som ger henne skuld för sin sons tillkortakommanden. När svärmoderns son till slut kan luta sig på denna kvinna som moder kan svärmor släppa greppet och ta tillbaka den galenskap hon låtit sin svärdotter bara. Det finns sedan bara en väg för denna kvinna som moder, vägen till healing. Hennes spirit kommer att hela denna galna svärmor som kvinna.

Ur denna djupa resa i moderskapet öppnar det kollektiva medvetandet nya övergångar i ett själsligt perspektiv.

  • En moder ser på sina barn genom deras fader. Det är alltid hon som väljer fadern till sina barn, inget annat är möjligt i ett själsligt perspektiv.
  • Fäderna som inte blev är också med i denna process. Moder kanske valde en annan man men som sade nej. Den mannen är då också en del av familjesystemet. Kan barnet också energetiskt knyta an till honom öppnar det för anknytning till barnets egen fader.
  • Mannen har en kvinna i taget i sitt hjärta, en kvinna kan ha många i sitt hjärta. Allt annat är strategier som världen har skapat för att hindra denna sanning.
  • Modern ser sina vuxna söner genom den kvinna han har valt. Väljer han flera behöver hon se honom genom dem en efter en.
  • Modern älska sig själv sig i allt, också sina tillkortakommanden så att hennes dotter kan göra detsamma. En dotter följer alltid sin moder med sin själ, den moder som bär hennes livsuppgift. Att följa är att görs sig jämbördig och följa vägen till separation och sedan förening utan att döma eller värdera. Det kan vara ett livslångt projekt att inse den sanningen. Modern som “grandmother” till sina döttrars barn är nära sin dotters själs fält och håller sig tillsammans med sin dotter i ständigt lärande med moder jord. Det betyder att mor och dotter alltid har själsliga band.
  • Modern släpper alltid taget om sina själsliga band med sina söner. Sönerna lär sig att se sin kvinna genom henne och hennes moders resa. Modern som ”grandmother” till sina söners barn är i nära sin svärdotter själsliga resa.

Detta är inget vi kan sträva efter att uppnå, det är något som redan finns där nu i det kollektiva medvetandet som successivt kommer att påverka oss omedvetet på en kollektiv nivå. Var och en av oss har vår individuella resa att ta oss igenom gamla individuella och kollektiva mönster. I det gör vi alla så gott vi kan. Varje litet steg bidrar till det kollektiva medvetandets expansion. Vi behöver lära oss att älska oss precis som vi är och att se att vi alla gör så gott vi kan. Vi är i varje litet steg vi tar “good enought”. Det är den mystiska vägens hemlighet. Ställer vi krav på oss själva eller försöker att prestera förlora vi oss istället i motsatser till det vi vill ta oss ur. Då är vi ändå var i de gamla arketyperna.

Varför så mycket fokus på kvinnorna? Nu tänker du säkert vad händer med fäderna. De har en annan resa och är helt beroende av en kvinna i sina livsprojekt. Det är kvinnorna som ger liv och det har vi vetat i urminnes tider. Vi har försökt att göra om det till en sanning som är helt tvärt om. Gamla sagor där prinsen skulle rädda prinsessan och den elaka häxan eller styvmodern som håller fast henne tillhör inte det nya paradigmet. Nya myter och sagor tar plats som öppnar för att modern ska frigöra sin dotter från kampen med andra kvinnor. Det skapar en kvinna som är fri att ära sin man och alla andra män. Då kan hon också låta sig blir ärad av sin egen fader. 

Mannen å andra sidan måste låta sig bli förd av sin kvinna och andra kvinnor. Han behöver också lära sig att möta andra män i deras kvinnor, också sina egna döttrar. Han ser sin dotter i ögonen på den man hon valt att bli far till hennes barn. Han behöver se kvinnors livsbejakande uppdrag och stödja henne till detta. Hon, hans kvinna behöver visa honom respekt och samtidigt öppna för att kärleken är expanderade och genom det kan de som par älska livet.

Vi vet att pappas flicka kan fastna i princessåldern och längtar efter en prins. I den nya tidens mytologi finns pappan i respekt till dotterns förmåga att ge liv. Dottern behöver lämna fadershuset när fadern gör sig till kung över sitt rike. Hon bygger sig ett eget slott genom att ömsa skinn med naturens väsen. Hon kommer då aldrig bli en drottning utan väljer vägen att utveckla systerskap med andra kvinnor. När fadern inte längre kämpar om henne utan öppnar vägen för henne till sitt hjärta har allt fått ett annat skimmer och ljus.

En moder till en homosexuell man behöver visa honom att hon i sin maskulina styrka och kraft står bakom honom när han öppnar mäns hjärtan på ett helt annat sätt än en heterosexuell man. Makten och begäret att härska kan då sonen tona ned då han inte fighter med andra män om en kvinna. Fadern till en homosexuell man behöver å andra sida visa honom att han i sin feminina styrka och kraft står bakom honom när han planerar sitt liv med en annan man. Kanske blir fadern vilsen då han han inte har någon kvinna att luta sig på i den relationen. Han kan bara lita på att sonen finner en kvinna en dag, inte all leva med men väl i stöd för hans och hans kärlek livsbejakande projekt. En far till en homosexuell kvinna behöver ära hennes förmåga att knuta an utan kamp till andra kvinnor. Hon har ju inte samma benägenhet att kämpa med andra kvinnor om en man. Annars är allt i relationen samma som för en far till heterosexuell dotter.

Nu kanske du förstår att de nya tidens mytologi öppnar för allt mindre kamp och systerskap mellan kvinnor och broderskap mellan män utan rangordning där alla har lika värde. Det är vägen till att lösa upp den kollektiva existentiella skulden som hindrar oss att mötas i livets essens. Vi ser det i uråldrig mytologi långt före civilisationen. Denna gång har homosexualiteten en avgörande plats för att kunna återerövra den nya moderna mytologin i uråldrig kraft. I vissa kulturer kastrerade männen när de

skulle leva sina liv bara bland män för att skapa rangordning. När det upphörde öppnades för övergrepp för att återigen skapa rangordning. Nu öppnas en tid utan rangordning. Kvinnorna å andra sidan var tvungen att bli som män för att både förlora sig innan de kunde komma öppna för en ny tid av moders kraft. Att gestalta och andas med moder jord kräver för både män och kvinnor kontakt med moders kraft och det kan bara ske utan rangordning. Den nya tidens moderliga arketyp kan vi kalla “den livsgivande modern”. Det är en arketyp som innebär att hon inte på något sätt offrar oss för den uppgiften, Vi äger inte heller på något sätt det hon ger liv. Hon ser bara till att givandet skapar ringar på vattnet och expanderar till alltmer givande. Hon sätter gränser till den som inte kan leva sin egen själs fält och som dömer och värderar det liv hon ger.

Kvinnor kan inte öppna denna dörr förrän hon öppnat för sin egen moder genom att fullkomligt ta sig ur den bild som hon skapat som barn och i sin uppväxt. Den dag det sker möter hon hela sin moder, så ock hennes själ och ursprung när hon själv är i kontakt med sin själ och ursprung. Det är då hon kan se att hennes egen moder är här med hennes syfte och livsuppgift.

Männen å andra sidan lämnar sin moder när han möter en kvinna och den kvinnan kommer med hans livsuppgift. Den homosexuella mannen lämnar också sin moder när han möter en man och de får tillsammans söka kontakt med en annan kvinna som kan öppna för deras livsuppgift. När de skaffar barn löses detta genom den kvinna som föder deras barn. Det kan också spräcka deras relation om de inte ser den förmågan som den kvinna har att ge båda männen sin livsuppgift (ja bortom barnet).

Hur kom den existentiella skulden in i mitt liv

Vi kan aldrig frigöra vår existentiella skuld på samma sätt som vi fick den. Det betyder också att vi aldrig kan möta vår nya intelligens med vår gamla intelligens. Det är därför det öppnas ett tomrum från det nya tills vi har fått nya former. Att stanna i tomrummet är livsnödvändigt för att kunna ge liv. “Då händer ingenting, ingeting och så händer det, det som vi aldrig kunnat lista ut.

Jag har sedan lång tid tagit mig ur min existentiella skuld, också den skuld som jag fick och tog på mig i min familj. Jag lever idag mitt liv i självrespekt, själskärlek och ett stort mått av glädje, humor och djup tacksamhet. Naturligtvis har jag mycket kvar och andra saker att ta mig igen men inte längre den existentiella skulden. Energin stödde mig i att göra det som jag aldrig gjort förut för att lösa upp den smärta och det mönster som höll mig fast. I det fick jag i stället gång på gång möta den existentiella smärtans essens som tog mig direkt till min kärna och frigjorde den existentiella skulden. Det öppnade livet på helt andra sätt och jag är idag inte på något sätt densamma som jag var den dag jag valde att själv bli moder. Där och då började jag min resa för att ta mig ur den kollektiva moderliga arketypen som jag satt fast i.  Det vackraste av allt är att det frigjort min dotter som tagit ännu större steg på denna väg. Det har också öppnat ögon och frigjort min egen moder som inte heller är densamma idag. Kanske är det jag som öppnat mina ögon för “hela henne”. En del av henne har suttit fast i den uppoffrande arketypen men en annan del av henne har ärat moder jord. I det senare har hon haft och har en enorm livskraft. Ännu idag som nittioåring har hon yoga för äldre kvinnor. Hon har också lutat sig tillbaka då hon vet att jag lever min livsuppgift. Vad vet jag och egentligen spelar det ingen roll för vi är alla tre fria. Allt detta har också varit vägen ur den kollektiva existentiella skulden som vi burit som kvinnor. Mina söner har träffat kvinnor som också är livsbejakande och sätter gränser. Jag gläds så mycket att det spritter i hela kroppen när jag möter alla mina barnbarn. De har så mycket liv och en livsenergi. Ibland gör det mig mycket trött men det är värt allt. Jag behöver baar reglera hur mycket jag orkar att vara med dem så att jag inte glömmer att jag har åldrats.

Ibland säger jag till andra kvinnor som har problem med sin relation med sin moder: finn en annan äldre kvinna att vara med som gör det svårt för dig. Det är för mig just moderns uppgift. Varför skulle du annars ta emot din livsuppgift, den som du verkligen inte ville ha förrän den dag som du tog emot dessa svårigheter. Min moder har genom sitt sätt att vara lärt mig allt om vad gränser är. Idag står jag där i våra gränser till varandra, idag mjukare än vad de någonsin varit. Det har också ändrat alla relationer med de kvinnor jag har i mitt liv. Mina svårighet att ära mig själv och lämna i tid när kvinnor har velat kämpa med mig är som bortblåsta. Den sista kvinnan med denna min svårighet satt jag fast med sedan många liv. Det fick mig till slut att möta min shamanska kraft i vilken jag som kunde möta den avundsjuka som jag drogs in i. När vi på ett energiplan blir utsatta för avund blir det som en häxjakt på oss. Kanske som i mitt fall då jag mött denna kvinna i många liv före detta i en kamp som jag alltid förlorat. Så blev det också i detta liv, trodde jag. Men det blev helt tvärt om. I mig fanns inte någon kamp utan jag blev hållen av det magiska ljuset som öppnade vägen till gränser som jag inte hade en aning om att de fanns. När jag öppnade för sanningen var det bara smärtsamt, en smärta som tog mig direkt i min kärna. I den smärtan finns ingen vinnare och förlorare. I den smärtan mötte andra shamaner upp som också blivit utsatta för häxjakt av andra shamaner. Bara för att någon är shaman betyder det inte att de är fria från en överlevnadsstruktur. Det kan ta lång tid innan vi släpper allt för att gå den vägen. Det kräver en ödmjukhet inför allas lika värde och ett icke värderande förhållningssätt. Alla är vi shamaner när vi öppnar den vägen, det tar oss bara olika lång tid att släppa allt som står i vägen. Det är en väg som öppnar för liv i samskapande med moder jord och den stora modern. Den moderna shamanen öppnar sina inre ögon på helt nya sätt men ändå i kontakt med uråldrig kunskap.

Den existentiella skulden kan som tidigare nämnts komma med oss in i detta liv, den kan också komma från våra förfäder och hela kollektiv. Hade vi inte valt att bära den skulden skulle vi inte ha levt idag. För min del har det handlat om alla dessa tre. Den skulden fick mig att överleva. Den fick mig också att möta andra människor som inte ville ta ansvar och se sin skuld. Den dag min far tog tillbaka sin skuld förstod jag att han älskade mig och att allt som varit handlade om hans skuld för att han existerade. När jag så mötte min första shaman från Brasilien som drev ut en kraft som lagts på min far blev jag fri. Den shamanen drev också ut den skuld som lagts på alla oönskade barn på en kollektiv nivå. Nu tjugo år senare förstår jag vad den shamanen gjorde men då var jag bara tacksam.

Tiden var mogen att öppna min shamansk väg med energi först när jag för första gången hade hitta hem och fått en känsla en större helhet. Det var också då jag kunde se att skulden i mitt liv var ett skydd. Jag tog ansvar för allt och alla och gjorde mig själv till ond så att jag skulle kämpa för att vara god. Varför skyddade skulden då inte min far? Han hade inte förmåga att ta ansvar för allt och alla. Det visade sig senare att det var just det han skulle lära sig i detta liv. Till slut frigjorde han den karman. Jag har annat att lära, som du kanske redan förstår. För mig har det handlat om att släppa ansvar och att lära mig sätta gränser. Först då har jag kunnat välja ljuset och kärlekskraften som jag en gång gjorde så förbjudet. Från det ljuset har jag lärt mig att omvandla mörker till ljus. Bara för att vi frigör karma betyder det inte att själens lärande är slut, snarare tvärtom om. Det är nu lärandet börjar. Första gången jag såg min väg och mitt syfte var när jag mötte mitt ursprung i en nära döden upplevelse för trettio år sedan. Det var min första öppning för att släppa och börja lita på min väg och den förändras ständigt till nya öden.

I väntan på vinterbarnen

Just nu i denna tid i väntan på vinterbarnen gör vi på en kollektiv nivå oss skuldfria. Skapelsen och alltet skapar aldrig skuld som religion och samhällen gör. I den är vi fria människor som ska ta hand om det vi kom till detta liv för att lära. Tack och lov finns det många människor som också väljer den vägen. När mörkret sakta tar plats är det tid, tid att öppna en mer inåtriktad fas i våra liv. Den vägen tar oss till vinterbarnens ljus. De som som banar vägen till det ljus som kommer från norr. Kärleken till jorden, moder jord och allt liv öppnar oss för att kunna andas med henne. Då sker våra val från hennes viskningar och kärlekskraften. Vi kan då överlämna oss till det som ska ske. November är en månad då mycket smärta av skuld kommer att släppa. Det kommer att göra ont men ge inte upp för efter de stegen kommer det som är sunt. Vem kan säga att skulden kan förklara våra steg? Nej, igen. Våra steg kan också ha andra förklaringar. Det viktiga är nog att se att kampen är över, vad vi än väljer att kämpa för. Den som inte kämpar är självklar om den inte skapat en strategi att göra sig osynlig och obetydlig. Myten om den osynliga människan behöver ha ett annat slut och det är verkligen inte som i sagan om Kejsarens nya kläder. Den osynliga människan har förmågan att verka från det osynliga landskap och då behöver vi också kunna vara osynliga. Vi kanske bara sitter där med vår energi utan att någon ser oss eller ens lägger märke till oss. Genom att i det ögonblicket vara hel kan förändra för alla utan att de vet vem som gör den förändringen. Denna fullmånes natt öppnas en ny mytologi som kommer att se sitt ljus i vinterbarnens ljus. Jag ser och jag gläds.

“Från en vacker gåva till detta hus öppnar jag fönstret i natt och släpper i månens ljus. En ritual I fullmånens strimma har redan fått effekt denna morgontimma. Jag bugar för moder jords skönhet och öppnar mitt hjärta för de steg jag ska ta när dagen gryr i ett enda andetag. Lite skakigt i bena men jag vet hur jag ska stoppa mitt hjärta att skena. Vinterbarnen väntar och jag är redo.”

Vill du veta mer kontakta mig gärna på marie@mariefridolf.se eller 0709812963. Jag skriver blogg på www.totality.se/blogg/ och i kalendariet finns mina aktiviteter www.totality.se/aktiviter/.

 

Göteborg den 9 oktober 2022

 

Ingrid Marie Fridolf

Lämna ett svar

fyra + sex =