Denna dag på självaste kvinnodagen väljer jag att lyfta fram de äldre kvinnorna som nu är här för att öppna livet på ett nytt sätt. Inte genom att ge utan att ta emot och sända i samma ögonblick. Då finns ingen att ge till utan bara att sända energi. Oändlighetens ande sänder och de äldre tar emot bortom orden med sin förundran som är barnlik. När förståelse kommer är det i en lärande precis som ett barn. När barnet förenas med oss är vi barnlika i vårt möte med världen. Vi kan då bli mycket frågvisa utan att på något vis ha en avsikt. Vi kan ifrågasätta utan att på något vis ha en avsikt. Ja, alltmer lever vi utan avsikt. Det förlöser inte bara våra försvar utan också de kollektivas försvar. Vägen dit är nu öppen om vi är beredda att bidra bortom vår personlighet och i stället ta hand om vår personlighet för oss själva. För det behöver vi lära oss om förhållandet mellan ego och själ. Och en sak till… vi är då transparenta och öppna så att vi kan leva ”helt nakna från vår själ”. Visst är hon vacker denna gamla kvinna på bilden. Något i mig just nu längtar dit och så fort jag säger detta blir svaret du är redan där. Ja, det är så här jag känner mig just nu och vill vara. Igår red jag på min dotters häst med den energin. Vilken glädje! Nu vet jag att jag aldrig blir för gammal för någonting. Allt blir i stället på ett annat sätt.
Mellan ego och själen
Hur vet vi när egot talar? Egot vill också precis som själen men de har verkligen olika viljor dessa två. När själen talar har vi inget val medan egot alltid har ett val. Följer vi inte när själen talar kommer nästan alltid en smäll. Följer vi måste vi göra det direkt. Vi har inget annat val. Själen säger inte flytta om en månad, det som kommer är alltid nu. Smällarna ser vi när vi har börjar följa själens väg. De kommer oftast mjuka men också totalt förödande ibland när vi inte lyssnar. Då har vi ingen återvändo och vi kan aldrig vända oss om. Vi kan inte säga: jag gör det men i morgon eller jag behöver lite mer tid. Vi kan bara följa utan att veta något om vad som kommer att hända. Det enda vi vet är att det är något som finns på vår väg till större helhet. Det är alltid vägen som är det viktigaste och vi följer. Kanske blir vi lite rädda men vi följer och låter oss inte luras in i denna rädsla för då vaknar eget. Egot säger: ska jag flytta och vad vinner och förlorar jag i detta. Då hamnar vi i strategier och jämförelser. Vi vill ha kontroll, fundera på vad som finns i allt, vill veta allt osv. Frågan hur vill jag ha det tar över allt. Den frågan kan vi ju inte ställa oss för det kommer vi aldrig få svar på eftersom vi aldrig vet vårt nästa steg i livet. Det kommer inte från egot och inte heller själen utan från det gudomliga i oss, det som är större än oss. När vi följer bortom allt vad kontroll är och ingenting finns att hålla oss fast i öppnas nästa steg på vår väg.
Detta var ett exempel som handlar om mig. Mitt ego har hållit på att flytta många gånger. Så en dag kommer själens röst som säger flytta och så får jag en bild av mitt nya hus. Denna inre bild kom en natt i halvvaket tillstånd. Långt därinne vet jag att detta hus finns och när jag ser det flyttar jag, vad som än det innebär. Detta har fått mig öppen för de steg som nu öppnas för att huset ska visa sig i verkligheten. Den fanns bara där inte från vad jag vill utan från vad skapelsen vill. Egots tidigare letandet efter hus för att anpassa mig till min livssituation när barnen flyttade respektive när jag slutade att arbeta har dock hjälpt mig att gå in i hus. Då har jag verkligen få veta att den energin som är i hus efter hus inte för mitt liv skulle få mig att vilja bo där. De äldre kvinnornas energi har hjälpt mig på den vägen. De har gått med mig till de platser och de hus som jag sett. Efter själens genombrott vet jag att allt måste vara öppet och fritt där jag ska bo i mitt nya liv, inte ensligt men en plats med god energi. Dessutom har jag nu sett detta hus i en inre bild. Jag är långsam och behöver bli än mer långsam i mina rörelser nu när jag öppnar allt mer. Tysta dagar med mig själv och ibland veckor, avlöses i kontakt med andra i total närvaro. Vad har varit egots gamla rädsla i detta med att flytta: kort och gått att inte passa in och då inte kunna flytta tillbaka. Jag har nu släppt den rädslan och låter mig guidas i vetskapen att var jag än hamnar så passar jag in för mig, universum och moder jord. I det tvekar jag inte längre. Den sista övergången tog mig dit, den övergång som jag beskrivit i bloggen 25 december 2025.
En av de största rädslorna vi människor har är att bli utfrysta eller lämnade. Jag säger inte övergivna för detta blir bara barn, inte vuxna. De blir lämnade. Varför är vi då rädda att lämna en gemenskap? Svaret är nog enkelt: att bli totalt ensamma. Vi blir inte lämnade när vi också bestämmer oss för att lämna i samma ögonblick. Har vi den inställningen finner vi alltid meningen varför något tar slut. Det öppnar tacksamhet. Ja, om vi inte dömer de vi lämnar eller de som lämnar oss. Det öppnar verkligen inte tacksamhet. Tacksamhet är själens tack till oss. Ibland förmår vi inte detta och då har vi hamnat i ”freeze.” Vi blir inte utfrysta när vi tinar upp. Utfrysta blir människor som hamnar i sitt traumafält. Ibland kan vi behöva en liten puff för att tina upp. Allt detta kan ske individuellt och i en grupp när vi öppnar för den energin. Detta behöver inte vara fysiskt, vi kan sända denna energi som då inte riktad utan spridd till alla på samma plats i sitt inre. Å andra sidan är det också på detta sätt när vi möts fysiskt men mycket tydligare. Alla människor gör så gott de kan och glöm inte att vi kan aldrig anklaga någon som är blind. Blinda är vi alla då och då och när vi håller energi kan det öppna för ett seende för många.
Att lämna kan ske på så många olika sätt. Det kan vara att gå, men också att lämna en strategi som vi fastnat i mm. Att vara tyst kan också innebära att vi lämnar. NU KOMMER DET! Det kan också innebära att vi talar telepatiskt till en person eller hela grupper. Detta går bara så längre vi inte har något personligt i allt som sker. Det sker alltid bortom vår personlighet. Tar vi det personligt är vi i en gammal personlighet. Det bästa sättet för oss att se att saker är personligt är när vi hamnar i försvar.
Den som tar sig igenom sina försvar lever alltmer nakna från sin själ. De är också transparenta i sina steg i livet. De är inte längre rädda för att bli lämnade eller utfrysta. Vi går och andra går hela tiden. Det tillhör livet. Då vet vi också skillnaden att gå i flykt och att gå i kärlek. Då ser vi också när andra går i flykt och i kärlek. Alla människor är inte bra för oss. Många har vi växt ifrån och behöver gå från eller så har de växt ifrån oss och behöver gå. Detta är inget drama på något sätt. Ja, om inte egot gör drama av det till drama.
Äldre kvinnor som valt själens väg vet allt detta. De har lärt sig den basala skillnaden emellan ego och själ från sin livmoder som mödrar. De barn som de burit talar i tystnad från sig själ med sin moder och kommer att alltid att göra detta. De äldre vet också att de förlorade den kontakten allteftersom barnet växte upp. Då började ju tiden för denna moder att få barnet att passa in. Vi kallar det uppfostran i familjen, samhället, kulturen, religionen mm. De äldre kvinnorna vet att de inte på något sätt behöver få dessa barn att passa in och det har öppnat dem igen för de barn som de än gång buret och för alla barn, också deras eget inre barn. De vet också att själarna till de barn som de än gång burit kommer att putta dem att bli barnlik igen (och därmed ett med sitt barn). De äldre är då bara intresserade av barnens själs resa. Därför är det en gudagåva för barnen att ha de äldre i sin närhet. De äldre behöver inte säga mycket de håller bara energin. Ja, det gäller både äldre män och kvinnor i denna tid. Det är bara det att en äldre man behöver en äldre kvinna för att lära sig detta. Idag är det annorlunda då de unga männen också talar med den lilla själen i moderns mage alltmer. De är också med på förlossningen och hemma med barnen efter födelsen. Allt detta bidrar till att dessa unga män på ett annat sätt än förr knyter an till barnens själ medvetet eller omedvetet. Detta är ett stort hopp för mänskligheten nu när vi ska lämna patriarkatet i sin gamla form där själen inte hade någon plats mer än i religioners syn på själ.
Det finns alltså ett mellanrum mellan egot och själen tills den dag dessa förenas. Den resan handlar om att ta emot de gåvor som själen håller för oss och att omvandla egots överlevnadsstrategier till gåvor. I varje strategi finns något vackert gömt som vi en gång behövt gömma. Det svåraste att ta sig igenom för att komma till den plats där vi gång på gång tar emot dessa vackra känslor, förnimmelser och beteenden som vi behövt gömma är våra försvar. Det är de som hindrar oss. Enkelt är det att se dessa försvar när vi behöver försvara oss. Svårare att se är när vi väljer bort oss själva eller anpassar oss. Dessa försvar ligger så djup och vi förvarar dem till dödsdagar. Människor kan till och med döda om någon kommer för nära dessa försvar. Så länge försvaren finns där kan personligheten och själen inte bli samma. Den dag vi har skapat en personlighet som stödjer själen så kan vi inte ha några försvar. Fram till den dagen har vi ett mellanrum mellan egot och själen. Men förtrösta inte för det är just i detta mellanrum som vi öppnar kontakten med något större, vad vi nu vill kalla detta: gud, universum, det gudomliga, det gyllene barnet, ljuset osv. Det är i det mellanrummet som nollpunkten finns, det som också kallas tomrummet och liminality. Det är där vi är närvarande när vi öppnar för ingenting. Ur den öppnas både själen och personligheten till nya liv. Detta går bara om vi släpper taget om livet som vi levt det hittills. Den resan sker om och om igen i hela vårt liv i detta liv, allt snabbare när vi släppt våra försvar. Så en dag är allt förenat i betydelsen att vi öppnat för en personlighet som stödjer vår själ.
Vi kan sammanfatta detta genom att säga att det som står i vägen för denna personlighet är: rädslor, motstånd och identifikation. Alla dessa tre håller både våra försvar och våra överlevnadsstrategier. De hindrar själens röst. Om själens röst hörs så tar dessa tre oss bort från den rösten. Rädslor handlar om fly, motstånd handlar om att hålla fast och identifikation handlar om att gömma sig, för att beskriva detta på ett enkelt sätt i våra strategier. I våra försvar handlar dessa tre alltid om att välja bort oss själva, att inte öppna för vår skapelse i skapelsen.
Allt jag skriver om här gäller också på en kollektiv nivå i samhällen, i världen och alla former av kulturer. Nya liv väntar från det kollektiva medvetandet. Ibland talar vi om nya arketyper, berättelser och paradigm som öppnas ur detta medvetande. I det finns också motstånd, rädslor och identifikation som hindrar förändring som håller oss bort för det vill komma till liv. Det sker i gamla arketyper, berättelser och paradigm. Även här finns ”pushers” som vi gör till förövare i stället för att se att de också finns i oss. Det som gör allra ondast är att många dör i denna transformation. Men vi behöver ckså säga att många väljer att dö inne sig och att till och med lämna livet inför det nya. Ingen vet vem och varför allt sker just nu. Om vi försöker tolka allt så blir det alltid med gamla paradigmet. Å andra sidan får många uppenbarelser som visar en annan väg och en del bara vet bara så där. Detta ifrågasätts alltid av dem som inte vet. Men uppenbarelser och att bara veta kommer från människans telepatiska förmåga när vi är både mottagare och sändare i samma ögonblick. Då behöver ingen tro oss, allt vi tar emot och sänder finns ändå i detta kollektiva medvetandes expansion. Då kan vi också buga för de människor som pushar oss eftersom vi vet när det sker från kärlek och när det sker från makt. På en kollektiv nivå är det svårare eftersom vi för det mesta gör pushers till förövare av makt. Men vi vet egentligen ingenting om detta?
Hur vet vi när det är dags för ett nytt liv
Det är så olika för oss att ta våra nästa steg in i nya liv. Dessutom kan det förändras över tid. Andra kan pusha oss i små steg på denna vår väg. Problemet är att vi ofta gör dem till förövare för att hålla fast, fly och gömma oss. Det är just därför som initieringar gör så ont att både få och ge. Vi är ju människor som alla faller igenom då och då. Ibland måste vi också blockera oss själva för att inte dras in i en människas försvar och strategier och ibland behöver andra blockera oss för vi inte ska dra in dem i vårt.
Livet har lärt mig att det bästa jag kan göra när jag förlorar mig själv inför ett nytt liv är att dra mig undan. Gör jag inte detta så stödjer livet mig genom att ”smälla” till mig. Antingen skadar jag mig eller så blir jag sjuk. Men detta kan också hända när jag ska gå djupare eftersom min väg är att möta ”tunneln” gång på gång. Denna tunnel har hittills varit en röd tråd i mitt liksom för att öppna ett nytt liv. Före tunneln möter jag olika berättelser som tar mig dit. Jag ser detta nu och jag vet att varje gång har jag till slut avskärmar jag mig från allt vad personlighet är och stannat med det jag ska möta i tunneln. Det öppnar alltid en skapelse i skapelsen. Den sista gången det skedde var när jag fick sepsis och tog mig till viljan att leva på ett nytt sätt in i en ny personlighet. Rädslan att inte passa in och i stället strypa livsenergin visade mig då en annan väg i mötet med Maria Magdalena. Jag fick välkomna ett nytt liv som ligger i min svärdotters livmoder just nu i ett framtida möte om femton år. Det konstiga är att jag också fick välkomna mig själv om femton år i ett nytt liv. Ur denna erfarenhet har jag tagit ansvar för min del av det gamla patriarkatiska samhälle som jag är en del av. Det fick mig att direkt söka upp några som jag varit chef över en gång i tiden och be dem om ursäkt. Med denna handling kunde jag låta allt komma utan censur och förlåta mig själv för det en gång var jag i ett tidigare liv. I det ögonblicket lovade jag universum och moder jord att alltid verka kollektivt även om jag inte på något sätt passar in någonstans. Så rasslade det till och jag släppte taget om livet och allt som jag hållit i detta mitt försvar: av att strypa livsenergin. Även om jag vet var det kom ifrån lockades jag inte för en stund att gå dit, det hade jag gjort så många gånger och det leder ingen vart att gå till historien. Jag är här för att ta mig igen det jag sitter fast i utan att döma någon eller hitta orsaker.
Allt detta blev jag guidad till av den energi som jag öppnat så tydligt på Omberg i mitt möte med Maria Magdalena. Det viktigaste var nog det som inte finns i evangeliet: ta oss igenom nålsögat som gör att vi förlorar allt och finner oss själva på ett nytt sätt. Vad innebär det då att släppa taget om livet?
Att kratta manegen
Varför de äldre kvinnorna
Äldre kvinnor kan inte ge liv längre från sin livmoder. Dessutom vet vi att livmodern skrumpnar ihop och öppnar för något större. Vi vet också att den platsen finns kvar från erfarenheten av att ge liv. Först nu förstår jag mitt möte med livmodern i en dans i ”Emotional motion” i september 2025 (se blogg den 30 september 2025). Där och så öppnade jag från min livmoders energi oändligheten på ett nytt sätt.
Nu vet jag bara att äldre kvinnor kan mot bakgrund av sin skrumpna eller till och med borttagna livmoder släppa taget om livet. Så mycket lättare det är när hon inte kan ge liv längre. Det är vårt stora projekt nu som kommer från Maria Magdalena. Därför är jag intresserad av henne som en äldre kvinna. Gömde hon sig i grottan eller var det bara så att där kunde hon vara i tystnad som sändare och mottagare i samma ögonblick och/eller var hon där för att bli ett med berget och i kontakt med moder jord? Fanns det andra skäl till att hon var i grottan med sin själ. Inte ensam dock, många var med henne och är det ännu i denna grottan. Hennes energi lever kvar och många vet att det hon en gång bidrog med redan är klart. Vi är redan där även om vi inte alltid förstår eller ser det. Den nya människan är inte fullbordar ännu men tillräckligt mycket för att inte kunna stoppa denna process. Det är i det ögonblicket historien och framtiden tappar sin funktion. Ja, om inte framtiden kommer med en uppenbarelse.
Det är livmoderns upplösning som visar oss vägen till oändligheten. Det visste Maria Magdalena och det vet alla äldre som varit tvungna att ta bort sin livmoder. De berättar om sin andliga resa ur denna förlust till oändlighetens ande. För dem blir det dubbelt upp i denna transformation som en äldre kvinna. Jag tackar två av mina vänner som visat mig denna väg. De har också fått mig att förstå varför jag mötte de äldre kvinnorna vid den röda jorden i Värmland 2023. Allt kommer samman just nu under temat: att släppa taget om livet.
När vi gör det förstår vi också att barnet är integrerat i oss. Vi har välkomnat henne och hon har välkomnat oss. Nu tonar hon in i det omedvetna när vi är ett med henne. Då blir vi alltmer barnlik så gamla vi är. Kanske därför just barnen dras till oss. Vi som kan leka och vara galna som de vill vara, vi som kan busa och slåss utan att skada. Kanske därför ingen del av oss längre har att uppfostra. Vi står bortom alla normer som vi inte passar in i och de bär vi i mötet med barnen utan ord. Tystnaden bär energin och tacksamheten till livet är där. Allt som har varit, allt som är och allt som komma skall.
Under helgen som kommer träffas vi en fysisk grupp med äldre kvinnor ännu en gång under temat: att släppa taget om livet. Fredag kväll tackar vi Maria Magdalena och lördag – söndag öppnar vi för detta tema. Vi som träffas är Annika Fjällborg, Eva Remmert, Katharina Holm, Linda Marie Johansson, Marie Fridolf och Marika Lagercrantz. Vad som kommer att hända vet ingen, inte mer än att det kommer att bidra till det kollektiva medvetandet. Vi gör oss reda för att öppna en ny dörr. För min del får jag var dag nya insikter och uppdrag. Jag är helt övertygad om att de andra fem också får detta. Jag gläds inför denna helg med spänning och förundran. I detta nu öppnas också en helg där du som äldre kvinna är välkomna, den 11–12 april. Några av oss är med då, vilka och vem kan bara energin visa.
Varmt välkommen den 11–12 april Läs mer: https://mariefridolf.se/att-slappa-taget-om-livet/
