När allt är helt och i ordning i dig behöver du inte söka mer, inte heller behöver du göra något mer än att se till att allt är helt och i ordning varje stund. När du kommer till en plats, möter en människa, ett djur eller något annat levande som är i oordning vet du att du inget kan göra mer än att själv vara i hel. Detsamma gäller när du kommer till en grupp, en community och ett samhälle. Inga andra människor, varelser, filosofier och metoder i världen kan hjälpa dig på den resan. Bara ditt inre ljus. Från det öppnar vi för kommunikationen med allt liv.
Visionen som bär
I somras öppnades en ny vision från mitt inre. Den kom på en plats i Värmland där jag vandrade med en god vän och bodde i hennes stuga. Helt plötsligt vad de där de gamla kvinnorna när vi vandrade på den röda jorden. De första de gjorde för att få mig att verkligen lita på dem var att hela min väns gamla stuga där hennes mormor öppnat för livet en gång. Inte att hon föddes där biologiskt men väl andligen. Det vet min vän och hennes mormor har betytt allt för henne. De gamla kvinnorna kommer alltid i grupp och de kallar sig life wisperer. Vad jag inte förstod då förrän jag var hemma igen var att de sedan följde med mig till mitt hus. Där har de och jag tillsammans sedan dess öppnat för det nya som vill inkarnera. Nu är vi en grupp kvinnor som ska mötas bortom det vi förstår och kan förklara. Det enda vi vet är det som hittills ”står skrivet i universum” med dessa kvinnor.
Så står de där de gamla kvinnorna i sina ljusgestalter som bär livet. De är mycket gamla och kan välja olika konturer allteftersom de växer och tar form ur sitt ursprung. Denna gång är de mycket tydliga, inte i en bild utan i en energi. De viskar så tydligt. En viskning som fortplantar sig i form av energi utan ord. Du kan se dem puffa ut energin med små, små ljud som bara den nya människan kan höra. De gamla kvinnorna vet, de som kallar sig life wisperer – livsviskare. De bär livet utan traditioner och sägner. De öppnar för den nya människan som måste falla ned på jorden tills hon fallit färdigt. Den nya människan är ännu inte “inkarnerad” och hon behöver välkomnas. De gamla kvinnorna som lämnat historiens vingslag viskar så tyst så att nästan ingen kan höra. Du kan höra dem inne i din kropp när de sjunger en sång inne i sig som fortplantar sig med vinden. De bugar djupt för det nya livet. De gläds i tacksamhet till den röda jorden som renar allt nu. De guidar oss nu tillsammans med moder jords Gatekeepers till den nya människan i mötet med den nya jorden. I det behöver vi lämna allt gammalt som vi lärt oss för att öppna nytt.
Under hösten har nya dörrar öppnats inte bara hos mig utan också hos hela min familj och hos alla människor som jag har nära i mitt liv. Det är så vackert att vandra med andra som inte följer mig och som jag inte följer. Vi följer det som öppnas i oss. I början av hösten blev allt klart och 
därför bjöd jag in till två till fällen med introduktion till det som öppnades från de gamla kvinnorna. De två mötena var livsnära och kvinnorna var närvarande precis som jag fått till mig. Innan detta hade jag en incident där jag återigen försökte att lämna detta hus men det gick inte. De log och kom än tydligare in i huset. Det var först då som initieringen var där för dess två introduktioner som öppnade vägen för det som nu kommer att ske. Vilka diamanter de visar på nu.
Denna morgon öppnas vägen för den lilla grupp som kommer att träffas i mig och säkert också i dem. Vi har alla tagit sig igenom till sanningen. Den andra av människans resa som öppnat för den tredje resan som handlar om universums plan. Den öppnar för den fjärde, femte och sjätte resan i människans nya uppenbarelse. Vi har alla öppnat för universums design genom att se att allt har en mening, allt är som det ska i den plan som människan nu har. För min del öppnade jag denna väg för många år sedan precis som de andra i gruppen. De som vi nu har runt oss oavsett om det är vår familj, nära vänner eller kollegor kommer att öppna oss för nya dimensioner som tar oss allt djupare ned i moder jord och allt högre i universum. Vår utmaning i detta är att inte lämna den horisontella nivån som är med oss i de tre resorna förnekelsen, sanningen och universums design. I alla dessa tre finns människan i mötet med moderjord och universum. Detta är nog inte så svårt att ta in men att den fjärde, femte och sjätte dimensionen också är horisontell tvistar de lärde om. Kan vi bara vara ljus och inte ha något ego alls. Inget jag tror på utan för mig innebär det att egot bara tar en annan form som kommer allt närmare vår själ. Jag väljer också att kalla egot eller jaget för vår personlighet. Kanske är det då lättare att förstå.
Min resa med min egen mor
Jag har hela tiden hittat nya diamanter i min och mina förfäders historia som då får ett helt annat innehåll i nuet. Låt mig berätta om nuets uppenbarelse som öppnade för ljuset från universum och moder jord i detta nu:
”Lyckan är stor att min mor är där och att vi kan tala om vår gemensamma historia. Den har vi nu tillsammans helat i nuet. Det är som ett annat liv. För min del sitter den inte fast i min kropp på något sätt. Det tog mig trettiofem år att ta mig igenom från den dag jag inte längre förnekande den historien. För henne tog det än längre tid att lämna förnekelsen och börja att se sanningen. Hon har nu berättat en helt annan historia om min barndom i nuet, allt har skiftat också för henne i det som också är sant för mig. Det har fått oss att försonas och den sista pusselbiten var att hon bad om ursäkt för att hon inte skyddat mig. Jag och min sida bad om ursäkt för att jag projicerat min pappa på henne. Den vreden hon fick i alla år var egentligen riktad till min far. Förlåtelsen öppnade vägen till universum och moder jord tillsammans. Jag såg hur vi tog varandra i handen och vandrade sida vid sida. Mitt hjärta var vidöppen och nu visste jag att också min mor hade förlåtit sig själv. Det var då jag också förstod att jag väntade på. Så fort detta hände, hände detta också mina barn. De hämtade hem vad de projicerat på mig som hört hemma hos min exman. När det skedde rasslade det till i hela familjesystemet och allt landade på andra platser. Alla mina förfäder log och samlandes runt oss. Kroppen skakade och värken i vänster axel efter den misslyckade operationen släppte. Wow säger jag bara, jag får ta mitt ansvar och andra får ta sitt. Men detta är inte nog utan nästa ögonblick, som jag aldrig trodde skulle ske öppnade min mor för universums design tillsammans med mig. Idag förstår jag att det bara kunde ske om jag tagit första steget (jag som var hennes barn). Jag vet också att allt vi möter är som det ska antingen att vi följer vår plan i de val vi gör och att vi lär oss att se när vi hindrar denna plan. Då vet vi också att allt skapar vi själva genom vår själ och/eller vårt jag (ego), alltså vår personlighet. Min mor och jag kunde då också tala om hennes historia i nuets skiftning från universums design. Inget är en slump vad som händer oss i varje litet steg vi tar”
Detta har öppnat ett helt nytt liv för mig som bäddade för att kunna ta emot de gamla kvinnorna i detta hus. Det motstånd jag byggde upp som barn mot mina föräldrar blev ett motstånd mot mig själv. Det var där jag var tvungen att börja, i motståndet för att allt skulle kunna krackelera. Livet är så vackert i sin vilja att få oss att komma hem till oss själva och öppna vägen för allt större medvetande.
Moder jord är vårt vittne
Moder jord bevittnar oss på vägen till enhet så att vi kan samskapa med henne. Det är då vi är tillgängliga för ljuset. Vårt sår är öppningen till ljuset och det såret är universums design. Att komma till enhet sker alltid i ögonblick som blir fler och fler. Vi behöver bara akta oss för att inte binda ihop dem eller generalisera dessa ögonblick utan bara stanna med dem. Om vi försöker att öppna för dem blir det för tidigt eftersom vi inte är mogna och om vi inte ser dem blir det för sent. De faller då bort. I livet finns bara det innevarande ögonblicket. Det förflutna och framtiden är bara tankar från dessa ögonblick. 
Förr var det tankar från historien men när de lösts upp är det fortfarande bara tankar när vi tar ögonblicken till framtiden eller historien. Det är människans lott för hon klarar inte att leva i nuet hela tiden. Vi skapar alltid en historia med andra människor som vi visserligen kan göra om, om och om igen men de blir ändå en historia som påverkas av våra tankar som i sin tur påverkar tankar om framtiden. För min del har jag alltmer lärt mig att stoppa mig varje gång jag får tankar om framtiden eller historien. Det jag berättar om min mor, min familj och mina förfäder ovan är ögonblick som har skapats i nuet utan tankar. Hur det påverkar min historia och min framtid vet jag ej. Inte har jag heller någon aning om vad visionen ovan egentligen handlar om och vad vi kommer att möta och göra i den grupp som nu har bildats. Inte vet jag heller vad de äldre kvinnorna vill oss men de är här i detta hus.
Att verka med energi innebär för mig att inte på något sätt veta i något ögonblick. Det öppnar mig för förundran och livets magi. Jag aktar mig för illusioner och sammanhang där illusioner skapas. Det gäller människans ”gamla” illusioner som hon sitter fast i, så också jag. Men det gäller också nya illusioner som människan nu skapar om ljuset och kärleken utan att ta emot smärtan. Denna växtvärk är inte samma som lidandet utan smärtan som öppnas när vi ser och växer ur det ögonblicket. Expansion gör också ont. Men eftersom vi alla har lidit i vårt förnekande så vill vi inte hamna där igen. Å andra sidan förlorar vi oss om vi bara går till ljuset och kärleken. Det kan fungera för en stund men ger ingen expansion. Vi behöver möta det som vi och andra skapat i total närvaro. Vi behöver möta varandra. För mig är det vägen till den sjätte vägen.
Vad är då den fjärde och femte vägen efter förnekelse, sanningen och universums design? Hoppade jag över dessa två vägar när jag nu öppnat för den sjätte vägen? Inte alls de två öppnades på resan för att våga acceptera universums design. Vad skiljer då den fjärde och den femte vägen åt. För mig handlade den fjärde vägen om transformation och den femte vägen om övergångar. De finns som upplevelser i kroppen. Transformation känns genom att jag genomlever något som får mig att komma ut på andra sidan på ett annat sätt. Precis så var det efter min nära-döden-upplevelse. Efter den, där jag mötte mitt ursprung blev allt nytt. Men egot fortsatte att kämpa med mig och öppnade för vulkanutbrott, jordbävningar eller en bränder. Idag vet jag att det var min själ som skapade detta för att öppna för sammanbrott som gav genombrott. Men jag stod kvar i dessa utbrott som också gjorde alla mina relationer totalt annorlunda. Det skedde eftersom relationen med mig själv blev annorlunda. Övergångar innebär nya kontaktytor mellan olika delar av mig. Det är som att delarna får nya friktioner och landar så på nya kontaktytor. Precis som moder jords plattor. Detta har varit en lugnare process eftersom motståndet minskat. Min personlighet med jaget och egot kommer varje gång allt närmare mitt ursprung. Det betyder inte att det gör mindre ont. Nej, båda dessa vägar har gjort ont. Övergångar går snabbare eftersom jag följer med utan att ha en aning om vart jag ska.
Allt kan bli en illusion
Det jag nu tänker kan bli en illusion så just nu släpper jag allt vad jag har beskrivit här om min resa. Om den sjätte vägen vet jag inget. Möjligen kanske den handlar om alla uppenbarelser som jag får. Kanske del också handlar om att vara i nollpunkten och låta sig blir guidad dit vi ska. Kanske handlar det om alla de sätt som jag öppnat för mina multisensoriska sinnen där jag både är sändare och mottagare. Ibland vet jag bara, i bland får jag inre bilder, känner eller förnimmer något? Kanske är det att öppna för småfolket än mer eller alla andra varelser som jag möter? Kanske också att vara i sin kanal? Vet inte! Dessa delarna kan jag känna i kroppen men jag vet inte om det är den sjätte vägen. Jag kan bara berätta om det som jag är med om och det stannar i kroppen. Därför söker jag inga följare för alla har olika saker som stannar i kroppen. Jag följer inte heller någon annan de det inte ger mig upplevelser. Däremot stannar jag med människor som stannar med sin energi och sin väg och är så hela de kan på den vägen. Det påverkar mig och i det påverkar jag andra när jag går min väg och öppnar för att bli alltmer hel. Det viktiga är att öppna för det som ska öppnas. Denna grupp har nu kommit samman för att öppna den vägen med stöd av de gamla kvinnorna.
Jag kommer att fortsätta att skriva om mina upplevelser i ögonblick utan att tolka dem. Jag kommer också att fortsätta att skriva om de mönster som uppenbarar sig, inte från mig utan från universum och moder jord. Men väl inne i mig aldrig därute, inte förrän de finns därinne. Det är det enda jag kan göra nu. Jag aktar mig nu än mer för generaliseringar. Inbjudan till denna grupp har också passerats precis som det jag skriver nu. Släpper det och öppnar för det som ska öppnas genom att nollställa mig så mycket jag kan. Jag vet inget, jag kan inget förklara och jag förstår inget just nu.
”Då kommer ögonblicket som jag ramlar ned i mig som en förståelse från ett historiskt ögonblick. Första gången jag gjorde ett kroppsligt energiarbete med en shaman i en grupp sprang jag runt i rummet från den som representerade moder jord och min egen mor. De jagade mig. Anden förde mig så mjukt till dem i sin styrka och jag kunde inte komma loss. De tog mig i var sin fot. I det ögonblicket förstod jag varför jag alltid älskat mina fötter. Det enda jag tyckte om på min kropp när jag var barn. Då kom också minnet av när min dotter skrev en uppsats om fötter och tog bild på mina när hon gick i sjätte klass. Då var jag ännu omedveten. Mina tårar rinner just nu nedför mina kinder i vördnad till moder jord och min mor som i alla år hållit mig på jorden ända sedan jag föddes till detta jordeliv.”
Detta ögonblick stannar i mitt hjärta. Jag bäddar in det djupt därinne och vet att inget är en slump på den väg jag valt som en gång var mig given. Detta ögonblick ger mig djup tillit till det som kommer att öppnas nu. Jag bugar för livet och särskilt de svåra passagerna som öppnat för liv.
Våra resor
Du kanske redan är där och har öppnat den sjätte vägen. Jag vill verkligen gratulera dig för detta. Jag är också nyfiken på hur du kom dit. Kanske möts vi i detta en dag. För min del vet jag nu att jag har behövt försonas med både min far och mor i en stor förlåtelseprocess innan jag kunde öppna den vägen. 
För mig räckte det inte att försonas i mig (det var en illusion som jag hade). Jag behövde göra det i mötet med dem i verkliga livet. Det krävde mycket mod och kraft. Att förlåta dem och mig var vägen genom transformation och övergångar i mötet med universum och moder jord. Att de kunde förlåta sig själva var också avgörande för att allt skulle bli helt. Jag är djupt tacksam att jag fått göra det i verkliga livet. Mötet med min far innan han dog öppnade än mer av min andliga väg. Han har varit med mig från andra sida sedan dess men försvann bort när jag öppnade för det sista försonade mötet med min mor. Att vi skulle kunna mötas inte bara i sanningen utan också i det andliga fältet – universums design – trodde jag inte var möjligt. Men nu är vi där hon 93 år och jag 67 år. Livet är så vackert i alla sin kraft när vi vågar börja att följa den. För mig är det så tydligt att jag inte kan öppna den sjätte vägen förrän jag försonats, förlåtit och sett att allt var meningen. En mycket smärtsam resa. Den kan jag inte förklara eller förstå mer än säga att jag är djupt tacksam för alla transformation och alla övergångar som öppnats i mig.
Den utvalda bilden jag valt till denna blogg visar på de tre parallella vägarnas vertikala linjer (förnekelse, sanningen, universums design) som hålls samman av den horisontella linjen där transformation och övergångar skett. Om du tittar riktigt noga så ser du också att den andra resan är tredimensionell. VAD ÖPPNAS NU I DIG? ÖNSKAR DIG LYCKA TILL PÅ DIN VÄG.
Den sjätte vägen väntar nu. Hur vi öppnar för den är säkert olika för oss. För min del öppnas den nu när jag möter den grupp som kommer att ses under två år. Med på den resan finns en grupp äldre kvinnor som kallar sig life wisperer. Jag bara vet att de kommer att möta en grupp som kommer att lära sig att låta de äldre komma igenom som energi. Fråga mig inte hur och varför för jag bara vet. Om de äldre kommer från universum eller moder jord när de dyker upp vet jag ej men jag ser dem när de är här och jag känner dem hela tiden i mitt hus. Det känns så spännande men också utmanande i det som vi kommer att möta i denna grupp.
