Hon pockar på och har inte somnat än. Hon är mycket gammal och väntar på att livet ska behöva henne. Länge har hon försökt att hålla alla gamla själar i schack så att de inte ska rusa in när ingen ännu frågar. Så många svar dessa själar har. De väntar bara på att de gamla i denna tid ska öppna sig och be dem tala. Kan de se dem så ser du att de talar, men rösterna når inte fram ännu. Kanske beror de på att vi inte frågar eller så har de inte hittat kanalen än. Kanske behöver de samlas genom energin eller så är det vi som måste samlas för att ta emot energin. Eller kanske är det både ock som behövs. I det öppnas en formlös verklighet som tar allt samman och igenom det nålsöga som ska träffa våra hjärtan. Välkommen kära Grandmothersenergin som ännu väntar och alla kloka gamla gummor på denna jord som kan ta emot. Tack kära gamla kloka moder jord för den du är i ditt väsen.
Den formlösa verkligheten
I en tidlöshet och formlöshet finns bara liv, inget annat är möjligt. Att vandra på en bro över mörka vatten håller livet i sitt sköte. Hur ska vi då kunna beskriva vad vi öppnar för, utan form och struktur. Det kan vi när vi själva öppnat resan av att lösa upp vår identitet för att expandera vårt medvetande. Första gången det sker öppnas våra ögon för sanningen och då kan vi också se vilken smärta det är att leva ett liv som inte är den vi är utan den vi skapat oss att vara. Då kan vi också se allt, ja allt vi har gjort mot oss själva och andra för att hålla borta den vi är. Många tror att när vi väl öppnat vägen till vårt sanna jag så är det den vi är. Men egentligen är det först då vi öppnar vägen till vårt ursprung. Den resan är oändlig. På den vägen blir vi aldrig färdiga. Initieringarna öppnas och kommer en efter en för att öppna alltmer av vårt medvetande. Nuet är alltid medvetandet. Ja, som också är oändligt. Varje gång förlorar vi alltmer av den identitet som vi skapat och som andra skapat oss till att vara. Varje gång förlorar också ”människan i sin helhet” alltmer av den identitet som människan som kollektiv skapat sig till att vara. Allt hon som skapat är bara 
illusioner som tar henne bort från sin essens.
Så kommer en dag då vi inte längre kan gömma oss bakom någon identitet länge. Vi lever naken från vår själ vilket innebär att vår personlighet omformas hela tiden. En del av oss säger att vi alltid i detta liv kommer vara den människa som vi är med det namn vi fått. Men betänk att när vi rör oss i andra verkligheten och tidigare liv har vi inte den identiteten. Att öppna för kanalisering, vilket vi alla kan göra och bli en kanal mellan universum och moder jord igenom vår kärna kan vi inte ha någon identitet. I det ögonblicket är vi utan form och allt är tidlöst. I det arbetet blir vi mer och mer använda för att öppna för mer av det som jorden och människan ska möta nu i sitt kreativa skapande. Därför blir också initieringarna allt fler som öppnar oss för nya uppdrag. Att då skapa strukturer av den struktur som visar sig skulle hindra oss att öppna för de initieringar som väntar. Form har vi bara för ett ögonblick sedan tonar det ut och en ny formlöshet öppnas för att skapa en ny form. Detta är inget konstigt alls utan någon som alla människor kan öppna i kontakt med vår gemensamma källa. Att överlämna sig innebär att vi släpper kontrollen och tar emot de initieringar som följer även om de är svåra. Det svåra i dem är inte det som öppnas utan det som vi behöver ta oss ur.
Att vara hållen
En ny dag tar form och ändå inte.
Att vara utan form, vad håller då?
En fråga som inte har något svar och ändå har den ett svar för du är hållen.
Men i vad undrar du kanske då.
Det svaret uteblir just nu.
Det enda du vet är att du är hållen.
Allt är som det ska.
När visioner öppnas
När vi följer det som kommer i vår väg blir livet förunderligt. Stannar vi en stund vid varje ögonblick utan tid och form öppnar vi för visioner, uppenbarelser, syner och inre röster som vi kanaliserar. Att bli guidad på detta sätt innebär också att vi inte kan låta andra guida oss eller vi guida andra. Vi behöver i stället samlas för att öppna för det som vill visa sig i ett samskapande genom att hämta allt genom vår kärna. Det innebär att var och en bidrar till det som behöver skapas från vår kärna när vi låter oss bli använda.
Under en tid nu har jag fått en vision som jag följer. Det har fått mig att återigen öppna för en ny initiering och också ta mig till botten av 
mycket i mitt liv för att öppna för denna väg. Samtidigt vet jag att det är många med mig som gör samma resa. I det öppnar vi för olika gåvor i mötet mellan universum, moder jord och människan. Det sista året har livet öppnat sig på ett helt nytt sätt. Jag möter moder jords gatekeepers för att bli använd i att hela platser på denna jord för människan, moder jord och universum. Vi är alltid flera själar metafysiskt i dessa arbeten. Då och då är vi också varit flera själar som mötts fysiskt och för att delta i arbetena, då alltid från ett balanserat samskapande. När ett sådant ögonblick närmar sig ser jag dem som jag ska kanalisera med vandrande som ljuskäglor på horisonten. Så dyker de bara upp utan att jag har en aning. Ibland är det en helt okänd människa och ibland någon som jag känner. I det senare blir jag nästan alltid förvånad. De ser också mig och andra som ska vara med. Inget är en slump i det som ska ske.
Nu är en sådan tid kommen. Den har föregåtts av att människan lärt sig att på sitt sätt öppna för att bli använd i ett helande. Kanske har hon fått budskap genom en dröm, en vision eller bara en kallelse att nu är det dags. När det sker kan vi aldrig veta hur och vad som kommer att ske när vi väl samlas.
Min roll denna gång är bara att erbjuda en plattform där några själar kan samlar och göra det de behöver göra tillsammans. Jag kommer att göra mitt och så väntar jag på att andra ska göra sitt. Det vi skapar tillsammans öppnar något som vi kanske aldrig kommer att få veta vad det handlar om. Vi vet dock att vi alla har gåvor som vi vill stödja och lyfta det som ska ske. Vi har inget intresse av att lära av varandra eftersom det skulle ta oss ifrån vår inre guidning.
För att göra detta arbete behövs Grandmothersenergin. Du kan läsa om början till detta arbete, denna initiering i mina senaste tre bloggar.http://www.mariefridolf.se/blogg/
Varför Grandmothersenergin?
Egentligen har vi inte fått besked om detta ännu. Flera energiarbeten kommer att ske som öppnar den vägen. Ja, för många som kommer att vara med. En sak är given och det är att många Grandmothers kommer vara med. Jag ser dem i energin från andra dimensioner och de ler och säger något som jag ännu inte kan höra.
Vi behöver akta oss för att försöka tolka eller förklara varför just denna Grandmothersenergi ska stödja oss. Den måste bara komma i det fortsatta arbetet med moder jord. Hur vet jag det? Möte med gatekeepers på Ale stenar visade den vägen. Där var budskapet tydligt. De äldre kommer visa vägen. Först trodde jag också det var bokstavligt genom mötet med The Thirteen Grandmothers och solförmörkelsen (läs om detta i blogg https://mariefridolf.se/att-leva-den-nya-strukturen/)
Du kommer att veta om du ska vara med. Ditt bidrag till helheten är din betalning. Du ska dessutom ha med dig en smakbit till alla av något som du har lagat till denna helhet. Du behöver känna att du ärar alla människor som heliga. Du behöver ära de äldre som ska öppna dörrar för människan nu. De äldre är redan med oss från många dimensioner. Är du själv äldre så ta dig själv på allvar nu och stig fram och var beredd att ta emot denna energi som kommer att öppna dig som moder till mödrar. Du behöver känna att du håller ett utrymme för moder jord och människan. Inte alls enskilda människor utan människan. Du behöver känna att du är hållen. Du behöver också känna att du attraheras av öppningarna inkarnation, födelse och död för att också ära förfäder och tidigare liv. De gåvor som äldre kvinnor alltid har hållit mycket nära.
Det är inget krav att du ska vara farmor eller mormor. Nej inte alls. Grandmothersenergi öppnar för vår kloka gamla gumma i oss som vi alla har. Hon skapar tillsammans med andra och har inget behov av att skapa för att tjäna pengar. Hon tjänar ett annat syfte.
Vi träffas i en cirkel
Vi träffas i en cirkel och i den cirkeln kommer vi ha olika uppgifter. Det första som sker är att vi berättar om vår kallelse till denna samling och vad vi har med oss. Kanske vet vi redan vilken uppgift som vi har. Vi kommer att tydliggöra detta i ett energiarbete i vilket vi också öppnar för Grandmothersenergin. Kanske är de alla de själar som försöker komma igenom nu, som vill stödja oss i detta arbete. Men det vet vi inget om ännu. Det enda vi vet är att de är närvarande från andra sidan.
Därefter tar cirkeln över och guidar var och en i sitt bidrag till helheten. Ingen är ledare, det är cirkeln. Vi är alla visdomsbärare som frigör en expansiv, kreativ kraft med obegränsad potential. Under natten kommer vi att drömma medvetet för att öppna för andra dimensioner. Vi kommer att dela de budskap som vi får i den vakna världen och de budskap som kommer från drömvärlden.
När vi samlas på kvällen skapar vi tillsammans en ceremoni. Den öppnar oss för varandra och för det som väntar utan att vi försöker förstå eller förklara något. Den respekt och ödmjukhet som vi har för varandra håller detta space. Vi avslutar med en enkel måltid. Vi sover en natt i samma hus och ber om att få drömma tillsammans. Ja, sanndrömmar. Tillhör du dem som vet att du inte ska tolka dina drömmer eftersom de är sanndrömmar, då vet du också om kraften i dessa drömmar. Då vet du också om att fortsätta att leva dagen ur denna dröm och stoppa allt vad egot försöker att få dig att tänka på och göra när du vaknar. De guidar oss till våra steg i livet och ska tas på största allvar. Drömtydning och drömtolkning tar oss bort från den verklighet som är verklighet. Detta vet du säker när du får ”samma” ögonblick i vaket tillstånd. De tar oss bortom människans personlighet till andra verkligheter som i synnerhet är verklighet.
När shamanen i oss får plats
Idag har jag kommit till den plats i mig där jag till slut kallar mig shaman. Jag tillhör ingen tradition och har min erfarenhet från olika ursprungsfolk. Ända sedan jag började att arbeta med mig själv har jag mött shamaner, också i psykoterapi- och traumautbildningar. Där hamnade jag ofta i ett dilemma då de som var shamaner inte gick ut med att de använda dessa gåvor mer än det som de utbildade mig i. Fick 
höra: berätta inte för någon i utbildningen vad jag gjorde med dig. Min resa till andra länder har öppnat mig än mer för olika ursprungsfolk. Har jag inte varit där i detta syfte så har bara någon stigit fram. När jag t.ex. var i Malaysia fick jag en shamansk symbol med budskapet att jag skulle förstå en dag och betala för den. Många möten har jag också haft i energin såsom mötet med den man som gjort min samiska trumma efter flera energiarbeten i Lappland mellan samer och Kväner och den man som gjorde ritualer i Stonehedge. Han lockar mig dit och nu åker jag till vintersolståndet. När jag på olika sätt mött shamaner från olika ursprungsfolk fångades jag av deras totalt olika sätt att öppna för andevärlden. Jag kallar det inte andevärlden idag även om jag många gånger mött de som beskriver det så. Jag kallar det att verka i olika dimensioner. Under många år gick jag i lära för att sedan samskapa med den shamanska kvinna som kom att puffa mig till min största initiering i detta jordeliv. För det är jag djupt tacksam. Utan henne hade jag inte heller kommit till det ursprungsfolk som jag mötte en natt när jag var sju år. Då blev jag livrädd men när jag mötte dem femtio år i livet senare kom jag hem. Då visste jag också att de varit med mig i alla år i energin. Mitt sökande var slut.
Jag ber för att du ska öppna din väg till shamanen i dig. Jag önskar alla det. Du är så viktig i denna tid just nu. Du som läser detta nu är med i mitt hjärta med din energi och jag sänder all kärlek till dig på din shamanska fotvandring. Jag ber för att vi ska öppna vår kontakt med moder jords kärna och andas med henne i varje andetag. Jag ber för att du ska öppna dina tidigare liv som kan guida dig på denna väg. Jag ber för att denna inte ska på något sätt göras magiskt eller unikt för viss människor utan som en del i livet för oss alla.
En viktig sak har jag lärt mig genom åren och det är att även om du är shaman betyder det inte att du är utan ego. Å nej även då har vi en fortsatt resa med vår personlighet för att den ska förenas med vår själ. Utan personlighet och kropp har själen ingen boning . En annan sak som jag också lärt mig är att jag inte ställer mig bakom rörelser. De kan få oss att tappa oss totalt. Däremot öppnar jag för rörelse och i det finns den community jag möter. En tredje sak har jag också lärt mig och det är att vara shaman är inte en identitet. Då blir det farligt. Det går egentligen inte att gömma sig bakom något ord för att beskriva sig själv. Vad fick mig då att kalla mig shaman? Efter tre intensiva arbeten på Österlen denna höst och två intensiva arbete i Lappland för ett år sedan blev det bara klart att det var klart. Jag var nog tvungen att först öppna vägen till mina tidigare liv som har kommit en efter en innan detta blev klart. Det finns inget annat sätt jag kan beskriva mig på längre. Naturligtvis med risken att få frågan vilken tradition tillhör du och vad gör du för ritualer och ceremonier. Svaret blir inga. Frågan tillbaka blir då men då är du väl inte shaman. Pust! Men så får det vara.
Shaman i mig som följer mig och som jag följer tar mig på nya äventyr hela tiden. Det är henne jag kallar min kloka gamla gumma. Hon har haft många olika skepnader i olika liv som kommer tillbaka till mig en efter en när det så behövs. I det är jag på en inre lärande resa och kommer så vara till den dag jag går vidare och lämnar den kropp jag har i detta liv. Från andra sidan blir jag guidad men också i livet som jag möter här. Vackrast är nog när själar pockar på för att komma igenom och stödja det arbete som behöver ske. Det har jag varit med om nu flera gånger och det har alltid handlat om liv och död. Jag skulle också kunna säga att shamanen i mig har valt att bli Ingrid Marie i detta liv. När form och tid löses upp är jag dock bara shaman för ett ögonblick. Jag älskar den jag är som jag upptäcker alltmer av, på, i och bortom denna kropp. Jag älskar det jag är med om när bara shamanen är där tillsammans med andra shamaner i medvetandes nya öppningar. Ingenting förvånar mig längre.
