I min sista blogg i maj innan jag gick in i tystnad hela sommaren skrev jag om det som är sant för mig i detta nu. Det är ur den insikten det gyllene barnet har öppnats och tagit mig till en helt ny plats i mig med en ny personlighet. Jag har landat och tagit mig ur en ny cirkel som fått mitt möte med min biologiska mor och far öppnas i trygghet. Djupt trygg är jag med båda nu. Allt började med min far som jag kunde försonas med innan han dog för snart tjugo år sedan. Det tog mig igen många överlevnadsstrategier/delpersonligheter som verkligen inte gynnar mig längre. Det öppnade också för de två männen i mitt liv och för mina söner. Så vackert livet är. Det sista tog ända tills sommarens slut innan det blev helt. Älskade Marie tjugo är av öppning, att släppa och att ta emot. Så denna sommar tog livet mig också till den sista pusselbiten med min mor, min älskade mor som ännu är i livet. Som vi har jobbat hon och jag. Vi har aldrig gett upp vår relation. Nu kom vi i samklang till våra inre barn och höll samtidigt den andres inre barn. Vilken trygghet det bär. Min mor som föddes som tvilling och hennes tvillingbror dog vid födseln. Min mormor dog men kunde återupplevas. Hon blev aldrig frisk efter detta och dog när mamma ännu var ett barn. När jag föddes fick min mor en psykos och jag slutade andas men kom igen. Hon tog sig så småningom ur denna psykos men något mörker fanns kvar. I en familjekonstellation fick jag stöd av en underbar kvinna – Karen Hedley som förde detta mörker till moder jord. En vacker upplevelse jag var med om 2005. Efter den dagen fick min mor och jag en helt annan relation och vårt arbete att komma hem med stöd av varandra på börjades. Så kom dagen då allt var färdigt.
Vilket helande rum som skapades hos min älskade mor i fyra nätter med generationers rötter. Soffan blev en säng då nattvandrandet fick sin plats i kärlek och värme som en del i den öppning som skulle ske. När jag nu möter henne i sitt ljus där hjärtat bär förenas vi i helighet. Tänk vad livet skapar. Vilka fantastiska dagar och nätter. Barnet i mig blir hållen av både mig och mamma när jag sover hos henne för att ge henne trygghet. Barnet i henne blir både hållet av mig och henne själv. Allt löses upp i det som var med från början i hennes liv och öppnar än mer för kärleken till livet. Allt är stilla alldeles stilla precis som jag minns det efter att fött mina älskade barn. Jag blir så berörd. Mamma sover helt lugnt hela nätterna och jag är då lycklig. Vi tar oss igenom våra gemensamma och generationers rötter. Tårarna rinner i vördnad till livet och allt som är.
Att få transformeras tillsammans är en gåva. Det jag mött i energin i så många år nu kom till slut ”in real life”. Inget vi kan prestera fram. Det kommer när det kommer och aldrig som vi tror. Djupt tacksam att mamma och jag aldrig gett upp. Nu har våra spädbarn kommit till helhet igen i de nya och också gamla rötterna. De små spädbarnen har alltid varit hela, bara sovit tills den stund det var dags.Väl hemma igen så förstår jag också varför jag bestämde att relina mina rör i det hus jag bor. Nu är det helt nya rör i de gamla. Tydligare än så kan inte livet vara. Mamma och jag har också nya rötter tillsammans i de gamla nu. Alla våra liv som vi lever vi människor. Det finns inget/ingen att skylla på. Allt bara sker. Vilken befrielse det är på denna väg när allt blir rent och helt till slut. Från den platsen bidrar vi till världen och kan flöda med allas gemensamma nya rötter. De kan växa inuti de gamla. Visst är det vackert. Djupt tacksam.
Vad är det då för cirkel jag slutet. Läs om detta i bloggen Tack, tack, tack. Här kommer en sammanfattning och den sista biten som inte var där.
Jag har full tillit….
till mig själv. Jag har fullt tillit till mig själv när jag ärar den jag är i mitt ursprung som verkligen inte varit jag tidigt i mitt liv.
….till universum och moder jord. Denna resa hade nog inte varit möjlig för mig utan tilliten till universum och moder jord. Det öppnade den gyllene barnet
…till andra människor. Idag har jag också full tillit till andra människor. Småfolket visade mig den vägen. Hur är det möjligt? Jo, för mig blev det först möjligt när jag litade på mig, moder jord och universum.
…..till mina biologiska föräldrar ännu en gång. De var de perfekta föräldrarna för mig och jag valde dem.
Helande rum
I en tid av stillhet och inre frid öppnas gåvor att bidra till världen. Inte döma eller ens värdera är då möjligt, bara stilla öppna hjärtat som sen visar vägen. Då kommer orden och jag håller dem djupt nära min själ ” Hjärta blir inte helt förrän vi möts igen”. Allt sker så i det vackraste skimmer och livet flödar likt vattnet i en mjuk rörelse innan det flyter ut i det oändliga vattnet. Tystnaden bär också denna rörelse när de gamla kvinnorna öppnar dörren till livets nektar. Jag viskar till dem för nu vet jag för jag är en en del av dem i mig ” ”Mitt hjärta är helt, har alltid varit helt och kommer alltid att vara helt. Jag har bara gått vilse ibland.” Jag ler i mitt inre, känner närvaron i mötet i allt som är.
I det vackraste av vackrast finns livet. När vi som kollektiv möter platser, rum och situationer inne i oss, utanför oss och i andra dimensioner ger det möjlighet till ett helande. Då vet vi också att vi har öppnat för våra hjärtan bortom tid och rum. Allt börjar inifrån och ut, Det finns ingen annan väg. När vi är hela blir allt runtomkring oss helt. Lager på lager rensas ut och öppnar för det okända, i oss och alla andra. Detta betyder att vi kan komma till platser där det är omfattande kaos och bara genom att vara där med vår uppmärksamhet så kommer detta kaos att visa sin ordning. Inget vi kan prestera fram. Det bara sker ur vår visdom, en visdom som var med oss från födseln och långt tidigare. Kunskapen har här också sitt värde då den kan få oss att se denna plats med andra ögon. Kanske är det överväldigade när en inre plats visar oss nästa steg. Då kan kunskapen göra oss trygga för en stund tills vi överlämnar oss till det som ska ske. Detta skeende kräver alltid handlingar av oss för att vi ska ta os igenom det gamla och öppna för det nya. Det är så lätt att ramla tillbaka till det som alltid har varit. Dessutom kommer vår gamla relationer, platser och situationer försöka puffa oss tillbaka. Det nya kan bara öppnas om vi stannar på en plats av ingenting och låter det som ska ske komma från ljuset bortom tid och rum. Detta ljus kommer alltid ur mörker. Hur skulle vi annars kunna ta emot det. Det finns alltid en risk att vi brinner upp om vi bara är i allt ljus.Vårt uppdrag är att genom ett nålsöga ta emot det ljus som riktas mot oss i vårt hjärta. Visdomen har så öppnat ett nytt skimmer.
Tryggheten bär
I en öppning i en ny början, börjar det. Stillheten i universums rum och moder jords sköte håller oss. Tre underbara sommarmånader i tystnad börjar nu gå mot sitt slut. Tystnaden viskar om livet. Just nu, precis nu öppnas helgen med den sista pusselbiten ur tystnadens rum. Texterna denna sommar äro tre på resan till en ny början.
Till botten
Till botten tar jag mig nu, puttar mig dit om och om igen. För det är dit jag ska ju. Undrar då och då hur botten ser ut, frågar mig visst har jag varit där förut. Minns bara inte hur landskapet här är format. Undrar också om det finns liv och ljus i nya prejudikat.Det krävs mycket mod att öppna hjärtat på ett nytt sätt. Jag ser på allt som jag i livet gett och vet att jag nu tömt allt som till denna dag skett. Jag ser bägaren som jag tömt och vet att ingenting är färdigt förrän den sista droppen lösts upp som jag där gömt. Det sista har varit svårt eftersom egot gömmer sig längre och längre in för att lurpassa på tillfällen då jag tappar kontakten min. Så släpper allt, ingenting finns kvar, ja inget alls.
Det gyllene barnet
Alldeles stilla djupt inne i min själ växer själars styrka utan minsta motstånd. Det är alldeles tyst, så tyst att du kan höra en nål falla till marken. Där, just där håller du henne i handen och tittar henne djupt in i ögonen. Du tar henne till ditt bröst och vyssar henne sakta. Där börjar allt på den sista resan till en ny början. Allt släpper du för att följa och låta allt du försökt att dölja få en ny form.
På den resan omvandlas övergrepp till kärlek. Alla människor har erfarenheter av övergrepp i sitt system. Det är det som skapar hennes gen. Om hon lyckas att koppla bort vad som hände (som kanske inte ens är som hon trott) i mötet med sitt jag för att istället lyssna på kroppens helande, så kan det frigöra nya tankar som i sin tur bryter alla framtida händelser av samma slag. Intimitet mod och frihet dessa gåvorna äro tre på resan till det gyllene barnet, det barn som föds om och om igen på denna jord. Moder jords alla barn söker nu sina rötter, en del medvetet och andra totalt omedvetet.
Intimitet
De äldre viskar från mitt inre när rötterna relinas för att helas och renas innan de tar än mer plats och flödar på ett nytt sätt ut i de stora rötterna och det kollektiva jaget i vilket allt förenas. Ja, inte tvekar jag längre. Hur skulle det gå till när jag redan lever nya sägen. Livet viskar i mitt hjärta och de äldre kvinnorna som kallar sig lifewiperer följer mig på vägen för att se att jag inte blir förlagen. Allt är nytt och så nära nu. Blir ibland lite skamsen när jag ser hur jag påstått. Nu ser jag att det ibland har handlat om att skydda mamsen när jag gått. Inget har jag att skydda mer för jag är som hon och alla andra mödrar.
Vi talar mycket om döden nu mor och jag. Hon är totalt öppen så också jag. I de samtalen är Maria Magdalena med och i de ögonblicken är mamma inte alltid här utan redan där. Men hon talar och jag lyssnar. Hon berättar att allt är en kopia på andra sidan av det som är nu. Inte det som har varit utan där hon är just nu. Jag ler och därinne så bara vet jag också. Då säger hon helt plötsligt, ” ja det är så här det blev och det är så fint. Titta Marie så vackert allt är.” I det ögonblicket vet jag att hon min mor är den största intimitet jag upplevt i mitt liv. Hon är jag och jag är hon ännu, precis som i livmodern när jag fick mitt hjärta av hennes blod. Varför separera oss säger så Maria Magdalena när både gossebarn och flickebarn växer ur moderns kropp. Vilken smärta för en moder att se sitt barn välja vapen ( på så många olika sätt), offra sig eller korsfästa livet inne i sig. Alla andra mödrar må också gråta och förenas i sin medvetenhet nu därför att hon vet att hon en gång gjorde barnet till guds. I det ögonblicket separerade hon sig från det gyllene barnet och så också barnet från sin moder. Anknytningen fick en spricka hos oss alla. Så sker kanske för att vi alla ska falla ned. Ja, kanske var det meningen. Den händelsen öppnade ju för resan hem. Ett helt liv för att kunna möta orden: för att citera. Ellen Key ” Meningen med livet är livet”.
