I en ny begynnelse med den stora modern har insikten landat: vi äro alla så splittrade i alla gudar vi öppnar för. Splittringens berättelse finns överallt och på många olika sätt. Också i den andliga världen ser vi denna splittring när egentligen allt är samma sak. Vad är det egentligen för skillnad mellan de stora män i den nya eran som öppnar liv med olika läror med många följeslagare. De samskapar också med varandra från olika läror. Men betänk: tänk om allt är samma. Åtminstone vet vi att allt kommer från samma källa. En annan fundering är: var är kvinnorna? När de dyker upp är det ofta i spåren av män eller i en kamp med män. Jag ställer mig ibland frågan varför inte männen dyker upp för mig? De gjorde så en gång när jag följde olika läror men så dök en kvinna upp. Då förstod jag att jag var tvungen att möta kvinnan i mig och min egen moder. När jag släppt taget om den läran skapat av en kvinna i en av mina stora livskriser öppnades universum i mig på ett helt nytt sätt. Ingenting var längre separat. Inte heller män och kvinnor. Vi har bara valt olika kroppar för att lära oss mer i detta liv. Det var som en ketchupeffekt. Allt är bara ett lärande, från och till samma källa. Från den källan kommer olika energier och tar tag i oss. Idag känner jag energierna när de kommer, men jag ser dem också. Just nu följer jag en ny energin som tog tag i mig vid den röda jorden i Värmland. 
Jag känner den energin som en moders kraft som viskar till oss. Jag ser dem som äldre kvinnor som talar med människan, djuren och alla andra arter. De viskar så tyst, så tyst så att vi nästan inte hör dem. Vi hör dem bara när vi är alldeles stilla. Jag kallar dem Life wisperer. Ödmjukt öppnar jag för att alla kommer från samma källa. Jag tillåter mig inte längre att försöka förklara eller förstå denna energi då jag vet att det skulle separera den och därmed mig från annan energi. Det gäller också människor, djur, träd, berg, osynliga varelser, levande varelser från andra planer osv. Jag bara vet att alla metoder som utvecklas nu är samma och har alltid varit samma. Vi kan ta emot dem nu. Det slår mig alltid att när jag möter en annan människa så går vi alltid parallellt tills vi säger adjö. När jag skriver något är det alltid några andra som skriver om samma sak.
En ny begynnelse är här: den handlar om skapelsen bortom alla gudar. Varför skapar vi gudar när vi alla har anden i oss. Så fort vi tänker gud så uppstår en splitt. Antingen i guds döttrar och söner eller guds barn. Meningen ”inga andra gudar jämte mig” skapar verkligen en separation. Det är så vi skapar gurus. När vi talar om energi så är den varken högre eller lägre, framför eller bakom, den är överallt. Så fort vi ska beskriva en grupp så uppstår också en splitt. Det är något nytt för mig då jag trott att grupper snabbare skapar kollektiva öppningar i vårt gemensamma medvetande. Vi ser det enklast genom att vi behöver förklara oss vad gruppen är och vad den inte är. I det uppstår denna splitt. När jag talar om Life wisperer så kan jag egentligen inte definiera och förklara vad det är, inte heller kan jag göra så när jag använder ordet moders kraften. Betänk att det egentligen är samma! Men människan behöver en definition, så också jag. Idag vet jag bara att det inte går att definiera något.
Jag har länge känt i min familj, med vänner, deltagare, kollegor och egentligen alla jag möter att alla är en annan av mig. På detta sätt har det också varit med alla grupper som jag mött. Det är ingen slump vilka jag möter. Inte heller vilka mytologier som öppnas i varje stund. När nu ingenting kan förklaras kommer jag ändå berätta om min resa med moders kraften de sista månaderna. Detta är mycket svårt eftersom språket i sig innebär att separera ord ifrån och till varandra. Ibland känner jag mig galen och undrar om min hund också känner på detta sätt. Jag lär mig ju nu vad olika saker handlar om när t.ex. hunden skäller men när jag frågar hunden få jag inget svar annat än att det är skall. Är det alltså min tolkning?
Mitt val
Jag har valt en kvinnokropp i detta liv som dessutom valde att bli moder och nu också mormor och farmor. Varje ord jag skriver här öppnar en bild, men det öppnar också flera andra bilder. Jag ser i ordet kvinna: män, mödrar, barn, fäder, förmödrar, förfäder, jorden, universum, djur och växter. berg. landskap, moln, sol och så mycket mer.
När jag släpper allt uppenbarar sig en rörelse från ingenting, lugnt och stilla, fram och tillbaka. Försöker stoppa mina bilder men det går inte. Först ser jag ett litet barn flyta i livmodern, sedan ett spädbarn som ammas och bröstmjölken flödar i massor. Då kommer bilden av en orgasm när vattnet flödar. Slutligen ser jag en varelse gå in i en tunnel och låter sig flyta med till ingenting. Allt slutar med att jag känner hur jag flyter i ingenting. Jag är djupt lycklig, i glädje och kärlek. Allt tonar ut och tacksamheten till livet känns oändligt stor. Allt detta började i en rörelse som jag aldrig kommer att glömma nu. Alldeles stilla fram och tillbaka. Allt utan någon bild överhuvudtaget. Jag tolkar inget utan släpper allt och låter det vara fritt; rörelsen, bilderna och känslorna. Ingenting kan fångas av mig bara av livets skapelse.
Det som hänt mig nu inför denna dag under en tid med moders kraften är att jag släpper alltmer av det som var jag på min andliga resa. Bilder som jag får från mitt inre har varit min väg till det andliga och de har alltid varit mycket tydliga. Jag har också bara vetat: jag bara vet. Det är också min andliga resa. Just nu har min resa öppnat än mer av en rörelse. Det må vara att jag även denna gång fick bilder men det är rörelsen som stannat djupt i mitt hjärta tillsammans med mina känslor. Det är en rörelse inne i mig som gjort att jag kan släppa moders kraften och låta den flöda fritt. Det är annat som behöver ta plats nu.
Paradigmets moders kraft
Den resan började på Omberg när jag slog följe med Maria Magdalena på Maria leden (Jungfru Marias led). Allt blev sedan så mycket tydligare. Jag har verkligen varit i kontakt med våra religiösa arketyper, särskilt Maria och Maria Magdalena. Två kvinnor Jesus hade runt sig. Den ena blev i religionen en jungfru i bemärkelsen obefläckad sexuellt och den andra blev prostituerad. Vilken splitt av oss kvinnor som tyvärr än lever i västvärldens samhällen. I min vandring med Maria Magdalena visade hon mig något helt nytt som har med moders kraften att göra. Nu är den inte ny på något sätt för mig. Jag har varit med den en energi hon symboliserar sedan länge. Den energin är vad vi möter nu och det blir än mer tydlig. Inte försvann den energin som splittrades av efter Jesu död, även om man försökte gömma den för världen.
Har ni som jag läst Inannas resa förstår ni säkert vad som åsyftas. Har du inte läst den så läs den nu. Till saken hör också att kvinnorna en gång före splittrandet samlades i det röda tältet för att dyrka Isis. När männen upptäckte detta slog de ned med stor kraft och tvingade kvinnorna att dyrka Gud i den form som de skapade. Vi vet också att Maria Magdalena evangeliet togs bort och gömdes. Det som Jesus delat med bara henne har väntat och till slut är det öppet också i en form, och än mer öppet idag. Det är som om det siar om att detta evangelium sakta sipprat igenom under tusentalsår tills det hittades och började levas än mer. För mig handlar evangeliet om en ny moders gestalt. En moder som inte offrar sig, en moder som njuter, en moder som äger sin skönhet, en moder som är stilla, en moder som vet om sin andliga kraft och en moder som kraft. Hon är alldeles stilla och kommer till uttryck sylvasst när så behövs. Hon växer ur tystnad och håller det som behövs på denna resa. Detta hållande handlar om att vara hel. För mig handlar det om att människan behöver förena de två moders gestalterna i sig. Det är nog universums största splitt. Jesus såg detta men världen var inte redo att förändra bilden av jungfru Maria och Maria Magdalena.
Nu hör det också till saken att allt som detta handlar om har växt ur andra kulturer och pådyvlats det svenska folket, i början också med våld. Kvinnorna höll dock kvar mycket av den gamla helheten i sitt hjärta i Sverige. Då och då kom den fram och inte så sällan bändes hon på bål i denna hädelse. Det är så vackert att se hur vi i detta land öppnar för föreningen av de samiska shamaner som från början var kvinnor och de samiska kvinnorna. Det är också vackert att se hur vala eller völvorna förenas. I båda dessa var den ena kvinna och den andra trollpacka. Vilken splitt!
Kvinnornas kraft har alltid och kommer alltid att öppna nya vägar. Inte var hon en Jungfru och inte heller prostituerad. Det var männen som gjorde henne till detta också i vårt land. Nu håller allt på att lösas upp och den stora utmaningen nu är att inte döma eller värdera utan i stället öppna för det nya som innebär att det inte längre kommer att gå att splittra varken av män eller kvinnor. Den tiden är förbi. Det är tillräckligt många människor som blir allt fler, som väljer en annan väg nu.
Den vägen är inte personlig utan kollektiv. Vi hämtar idag hem helheter som bara väntar på att bli levda. När det sker förändras vi människor. Så också jag och du.
Den stora modern jungfru Marias arketyp har har öppnat för söner som offrat sig precis som hon gjort. Hon offrade sig till Gud för att han skulle skapa liv (Gud blev en hav). Hennes son offrade sig sedan till människan för att hon skulle se sin skuld och skam. Dessa två arketyper har vi dyrkat som symboler under lång tid. En del har kallat kvinnorna guds älskarinnor och den stora modern, icke att beblanda med hennes förmåga att öppna för liv. Andra har kallat henne frigid och kastrerande som skapat söner och döttrar som stryper sina liv. Hur skulle en dotter och en son kunna offra sig om inte de inte suttit fast i en offrande arketyp. Den arketypen skapar skuld och skam samt öppnar oss för syndabockar och heliga helgon.
Tack ock lov har människan under lång tid nu öppnat för andra berättelser med mödrar som ger liv om och om igen och puttar sina söner och döttrar ut i livet så att de själva kan få leva det de är här för att bidra med till detta liv. Det är en kort tid i en människas liv som hon har barn. När den tiden är förbi kan hon inget mer göra. Vuxna barn får bli sin egen mamma och pappa för att ta hand om sina sår, sår som vi alla har. De som gör det kommer också att se vilka kollektiva berättelser som vi sitter fast i. De kan transformeras och vi kan öppna för nya. Vilket som kommer först är svårt att säga. Glöm inte att vi är alla vuxna barn tills vi blir hela eller helare.
När jag under påsken möttes både Maria och Maria Magdalena i sin förening mötte jag också min farmor på ett helt nytt sätt. På natten till påskdagen stod de där och talade tyst. Den ena sa jag har burit och den andra sa jag har tagit emot i mitt allra heligaste. Att bära och ta mot är bara olika sidor av samma sak. Min farmor stod så där hon som för mig när jag växte upp blev min stora moder. Men vad jag som barn inte visste var att hon ansågs vara prostituerad efter att fått barn med en gift man som hon älskade. Ur den händelsen blev hon sedan våldtagen. Även om hon så gifte sig med min farfar så fick de inga egna barn. Han förbarmade sig över henne och vad jag kunde se älskade han henne över allt annat. Men hon valde att splittra sig där kärleken enbart räckte till mig. Också jag valde hennes väg efter skilsmässan där kärleken enbart räckte till mina barn. Var det ett offer? Ja, idag skulle jag se det så men gjorde inte det då. Då visste jag heller inte om att jag blivit offrad som barn. Någonting i mig fick mig att öppna den sanningen för att till slut ta mig ur tringeln offer-förövare-hjälpare. Att äga dessa tre, en efter en blev min väg att frigöra dem. Denna syndabockstriangels svåraste passage var hjälparen. Mer om detta i mötet med Maria Magdalena och Jungfru Maria
Vem är hjälparen?
I hjälparen finns alltid både offer och förövaren djupt därinne. Vi har ofta blivit hjälpare genom att vi blivit offrade och då också förövare på oss själva. Men det räcker inte med detta eftersom allt därinne också speglas därute. När vi ser det riskerar vi att fastna än mer i allt därinne. Hjälparen döljer offer och förövare inne i oss. Det viktigaste i denna arketyp är skulden. Vi skyddar skulden genom att be om hjälp eller hjälpa därute för att vi inte kan hjälpa oss själva. Den dagen då skulden krackelerar gör också offer och förövaren så inne i oss. Det är nu vi äger sanningen och blir mycket tydliga med det som vi ser. Allt talar vi inte om och en del får vi verkligen ta sats i att visa på. Då riskerar att för andra att uppfattas antingen som ett offer som vill skydda eller som en förövare som andra väljer bort. När vi ändock släpper skulden och äger det som vi gör vet vi att vi har tagit oss ur denna triangel. Hjälparen har släppt greppet om oss och därmed också skulden.
Vad har detta med Maria Magdalena och jungfru Maria att göra?
Det är ganska enkelt att se att de båda bär offret och förövaren. Men vem är då hjälparen. Där har vi det. Alla andra kvinnor igenom tiderna har burit denna skuld av att vara kvinna och bär så än så längre som vi hittar förövare och offer. Vi kan inte bli offer om vi inte offrar oss själva och vi kan inte bli förövare om vi inte blir förövare på oss själva. Vi kan inte hjälpa om vi inte bär skuld. Det innebär att både kvinnor och män bär skuld. Jesus offrade sig för att bära människors skuld. Därmed var han också förövare på sig själv. Både Maria och Maria Magdalena offrade sig för att bära kvinnors skuld i att de valde en av två vägar. Valde de modern, valde de bort den prostituerade och valde de den prostituerade valde de bort modern. För att dölja detta valde de att gömma sig i hjälparen och blev därmed också förövare. Att hjälpa någon är också i en annan dimension att stjälpa någon. Det är att ta bort kraften från den människan.
Därav moders kraften som nu löses upp runt om i världen. Den stora modern och den stora fadern eller om du så vill moder jord och fader sol är ännu en stor splitt som människan gör. De är ju samma.
När jag skriver detta öppnas mitt hjärta än mer till allt som är bortom vad som kan förklaras eller förstås. Jag minns hur jag mötte universum från moder jords kärna och känslan i mötet med alla stjärnor på jorden. Ingenting är ”mörkt” därinne eller därute på jordskorpan. Det är bara en illusion som vi skapar när vi behöver se materia.
Moders kraften löses upp
Denna dag har moders kraften lösts upp i mig och i andra. Det gäller allt kollektivt som vi bär så totalt omedveten som kvinnor. Vad var det som löstes upp: Maria Magdalena, Jungfru Maria, Eva och Lillith och alla religiösa moders och kvinnogestalter efter detta. Men det var mer. Det som dessutom löstes upp var alla kvinnogestalter före detta som fått människan att leva kvar i en gammal historia som fortsätter att skapa offer, förövare och hjälparenergin. Så många kvinnor som försöker rättfärdiga allt som varit och allt som hänt och inte hänt.
Denna helg var så tydlig: det är inte vägen. Vi behöver inte rättfärdiga någonting. Det räcker fullkomligt att vi håller en annan energi och löser upp den gamla de gamla energierna. Men barnen då frågar du dig kanske. Mitt svar är tydligt barnen vet redan. Det handlar snarare om att både män och kvinnor fortsätter en kamp som inte leder någon vart. I den drar vi in barnen. Så gjorde också Jungfru Marie en gång. Betänk vilken syn på sexualitet som hon förde över på sitt barn. Vi människor söker gudar och kommer säkert att fortsätta att göra så. Det är vårt sätt att rättfärdiga vad vi gör.
Tänk om Jungfru Maria burit livet när hon väntade Jesus, inte Jesus som utvald utan livet som utvalt för alla. Tänk om Jungfru Maria stått på sig och talat om att hon bar ett barn som kommit till genom en befruktning av en människa. Tänk om hon och alla andra kvinnor stått emot bilden av att kvinnan skapats genom ett revben av en man. Tänk om Maria Magdalena inkluderats som en av lärjungarna och om hon dessutom var Jesus kvinna, inte prostituerad som man gjorde henne till. Hemska tanke; tänk om de hade sex och om Jesus skulle få ett barn som inte skapats av guds befruktning, Fast egentligen är ju varje barn en del av livets befruktning också guds om vi tror på gud. Ingen är utvald, alla är valda av livet och av oss själva.
Det vi såg under denna helg är ganska enkelt. Det är självklart och ända följer vi inte detta.
När du väntar ett barn väntar du inte på detta barn du väntar på alla barn som föds till livet. Du väntar på livet. Det innebär att du bär inte bara ditt barn utan alla barn som kommer att födas med ditt barn. Då vet du också att om något skulle hända ditt barn kommer alla andra barn och mödrar sluta upp för att göra allt för detta barns bidrag till livet.
Låt mig berätta om vad jag var med om för tre år sedan utan att på något sätt förstå hur allt blir till. I det ögonblicket frigjordes moders kraften till en ny dimension. Allt började med att jag blev kallad till Lapporten och den resan skulle ske med en kvinna som var därifrån. Vi jobbade denna vecka med att hela det som stått i vägen mellan kväner och samer. Vi blev guidade till en offerplats det är allt löstes upp. När allt var färdigt så var den där trumman som jag egentligen omedvetet också kom för att ta emot. Den kom med mig till Göteborg men jag kunde inte använda den. Så kom den dagen den var till för. Ett av mitt blivande barnbarn med moder höll på att dö i barnsäng. Den natten uppenbarade sig alla mödrar och barn som dött i barnsäng och de puffade mig till trumman. Inte primärt för att stödja mitt barnbarn och moder utan för att öppna för livet för alla som givit sitt liv och som nu öppnade för livet. Det var det som jag gick in i trans med: barnen och mödrarna till livet. De höll mig och jag höll fäder, mödrar och barnen så att de skulle ta sig igenom, inte min familj utan alla i det som vi skulle kalla ”barnsäng” från förr. Det var som en stor förlossning i hela min kropp och jag skrek tillsammans med dem. Så släppte allt och strax därefter kom samtalet: en liten pojke är född och modern mår bra. Jag satt med allt djupt lycklig. Min kropp var också lycklig för alla mödrar och barn som klarat det runt om i världen och för alla som fått göra helt för de inte klarade det.
Varför berättar jag detta?
För mig är det den viktigaste pusselbiten i moders kraften: den behöver inte förklaras, den är för alla, Den måste upplevas med eller utan barn, den är fri och den handlar om att frigöra livet.
Det är mödrarnas uppgift: att frigöra livet. Då kan hon inte fortsätta den kamp som hon för idag i ett rättfärdigande av det som varit. Inte kan hon heller fastna i hjälparenergin och framför allt kan hon inte lära av en man i hans tro på överflöd. En kvinna har överflöd när hon föder barn och när hon föder livet. Inget annat i livet kan mäta sig med detta för en kvinna. Hon vet därför också vad döden är eftersom hon alltid riskerar livet när hon föder.
Vad är då en fri moders kraft?
När vi delade upp moder och kraft i helgen blev det så tydligt att modern bär och kraften släpper det hon bär. De två ska kombineras när livet är redo för kraften. Det är i det ögonblicket som modern släpper det som hon bär. Vad är det då hon bär? Inte är det smärta, inte är det barnen utan det sanna tills den dag livet och människan är redo för att ta emot detta. Vi skulle kunna säga att det är Maria Magdalena energin. Men den kom aldrig att kombineras med kraften utan stannade med en sanning som kunde visa sig först för 150 år sedan när man fann Maria Magdalena evangeliet. Men var Maria Magdalena en moder? Ingenting vi vet något om men vad vi vet är att hon bär livet och det är att bära moders energin. Men den energin var ännu inte fri. Moderenergin finns fortfarande än idag i det kollektiva fängelset för det stora kollektivet. Vi har väntat på kraften eller om du så, vi har gömt kraften som måste kombineras med moders energin för att den ska kunna lysa. Jungfru Maria hade moders energin när hon lät livet flöda för det lilla gossebarnet hon födde. Men varför lät Jungfru Maria Jesus offra sig på korset, hennes enfödda son?
Allt detta förstod jag egentligen när insikten av att min mamma burit sanningen, den jag är i mitt ursprung från en dag jag föddes. När jag så kunde ära henne och också ära allt i mitt gamla jag kunde jag ta emot mitt ursprung bortom offer, förövare och hjälpare. Allt har sitt syfte och sin funktion. Då kunde jag ära min mamma för det hon burit för mig. Utan alla mina liv som jag levt (vi lever flera liv i detta liv) för att ta mig igenom det som jag skapat för att hindra mig att leva mitt sanna jag, hade jag nog inte kunnat ta mig igenom utan hjälparen. Hjälparen har också skyddat mig tills den dag jag var tillräckligt grundad och hel i mig själv för att möta den jag är bortom tid och rum. Den som alltid varit jag och kommer alltid att vara jag. I min förra blogg kan du läsa om denna min sista pusselbit till denna dag för att ära den jag är.
Varför lät min mamma mig utsättas för förövarenergin som i sin tur skulle göra mig till en hjälpare? En fråga som har många svar men det viktigaste är nog att det visste hon inte och samtidigt visste hon i en annan dimension. Jag är idag djupt tacksam för det då jag idag vet att äventyret med just denna min kropp har fått mig att öppna för så många icke rumsrena sanningar. De sanningarna finns alltid bortom tid och rum och kan bäras av de som kan bära dem. Det är en resa att komma till denna plats som alla kan göra och det kräver mycket mod. För mig är det detta som är tacksamhet. Den dag vi kan säga att vi är tacksamma för vår historia är vi också öppna för alla våra liv som väntar i detta liv för att ta oss allt närmare vårt ursprung. 
Var då jungfru Maria också omedveten och ändå medveten på ett annat plan? Jag tror det. Men problemet med den berättelsen är att Jesus gjordes utvald av kollektivet att bära skuld och skam för människans handlingar som den hjälpare han var. Alla bär vi människor skuld och skam, både den sunda för vad vi gör och den osunda för vad andra gör. Det största skammen är nog för den vi gör oss till som inte är den vi är. Ingen av oss är utvald, vi är bara människor. Allt detta som hände för över två tusen år sedan har fått människan att inte bära sin skuld och skam. En del bar den för andra och andra lämnade den till gud genom att be om syndernas förlåtelse. Så mycket smärta allt detta fört med sig. Kanske var det meningen för att vi skulle komma dit vi är i dag som kollektiv: allt närmare oss själva och allt längre bort från religioner som skapats av andra. Långt ifrån alla inser detta, men vi blir allt fler. För mig är det så hoppfullt då det gör att vi hämtar hem kraften.
För oss kvinnor är den kraften relaterad till det nya moderskapet som alltid funnits där. Det nya är att vi lyfter fram det nu. Vår moder är den perfekta modern för oss och hon bär livet, vårt liv med den vi är i vårt ursprung. Det nya är nu att hon börjar att stå upp för den kraften utan att värdera, döma, ge skuld och skam för vad människan gör. Den kampen är slut och det är mödrarna till livets barn som måste börja den resan. De behöver göra sig medveten om vad barnen kommer med till detta liv. Alltså vad har de för syfte med sitt ursprung just i denna kropp. Modern har den kraften men hon har stängt av den. Tyvärr stängde hon av den i kampen mellan modern och den prostituerade, i kampen mellan modern och trollpackan samt i kampen mellan modern och kvinnan. Hon kan öppna den kraften igen eftersom hon är född med den. Öppnar hon den kraften kommer hon aldrig intervenera i en annan människas resa i detta liv i just denna kropp. Hon vet att om hon gör det stänger hon av livets syfte för den människan. Istället använder hon kraften för att låta den slå ned som en bomb i andra människor liv så att de tappar allt för att kunna ta sig ur offer, förövare och hjälpare och ta sig bortom tid och rum för att möta sig själva. När det sker kan hon släppa det hon burit, det blir fritt och öppnar ett helt nytt moderskap som innehåller allt vad vi har splittrat och separerat genom historien.
Hjälparens tid är förbi
Vad är det jag säger nu? En dag du kan se människors resa så förstår du att om du hjälper denna människa så kommer du att stjälpa henne. Det som de möter är något som de behöver ta sig igenom för att öppna för än mer av den de är i sitt ursprung. Därmed inte sagt att vi ska vara där. Kanske måste vi vara där mer än någonsin med vår energi utan att hjälpa. Kanske handlar det också om att sätta ord på detta: jag kan vara här men jag kan inte hjälpa dig. För mig har det varit en självklar väg i många år nu. Egentligen sedan jag fick en elakartad cancer. Jag gjorde mig då verkligen inte till offer men inte heller förövare eller hjälpare. Jag låt mitt ursprung öppna för än mer av den jag är. Men då förstod jag inte vad jag gjorde. Det var som om någon annan i mig tog alla beslut och guidade mig. Idag vet jag! Vad gjorde jag då som var så viktigt? För det första så lyssnade jag inåt och då visste jag bara att jag skulle bli frisk vad än andra sade. Detta var mitt sätt att välja livet. Konstigt, inte sant men idag förstår jag. Från den dagen accepterade jag allt av mig och särskilt min historia. Livet bekräftade mig också i denna kunskap. Minns så väl den antroposofiska läkare som jag mötte på Vidarkliniken som sa: Inget problem med dig Marie för du vill leva och låter inte denna sjukdom döda dig. Wow mitt i prick för så talade också mitt inre till mig. Mot alla odds från sjukvården helade jag mig. Inte bara detta. Jag ändrade hela mitt liv till en alltmer medveten resa till mitt ursprung. Det som jag hindrat mig ifrån löstes upp ett efter ett. Idag äger jag min förmåga både att veta, hela och se ur nuet, det som också handlar om framtiden. Du kan kalla det att vara synsk. Historien är också en viktig del i detta då det som vi gömt i vårt gamla jag är en öppning till vårt nya liv. Det jag gömde i cancern var moders kraften. Kanske inte konstigt att den fanns i vänster bröst och skelettet. Vi lyckades omringa cancern och samtidigt öppnade jag för modern i mig och den kraft som är min gåva: att vara synsk. 
Det har tagit till denna dag att ära denna gåva också för mig själv. Det innebär att jag till slut vågade låta det jag ser om mig själv ta plats, inte bara om andra och kollektivet. Eftersom jag aldrig vågat drömma så hade jag stängt av denna förmåga för mig själv. Men när livet kom att handla om liv och död vågade jag se mig i andra kommande liv i nuet. Inte att jag väntar på dem utan att jag tar emot dem just nu. Den kraften öppnar liv. Det jag lärt mig de sista åren är att hålla min energi intakt var jag än är. Jag har också lärt mig att känna när någon tänker på mig både med goda och mindre goda tankar. Det har varit livsnödvändigt för mig att kunna stoppa negativa tankar från andra som inte förstår eller vill förstå. Idag rör jag mig bara fysiskt med människor som är alltmer medveten om sina tankar. Negativiteten är borta från mitt system. Jag tänker allt mindre negativa tankar om någon och jag vet attdet a lltid handlar om mig. När de kommer nu tar jag hand om dem direkt.
Allt som handlar om problem blir allt mindre i mitt liv. Detta är så intressant eftersom min förmåga att vända allt till möjligheter tidigt i mitt liv var en överlevnadsstrategi. Den tog mig långt i yrkeslivet. Min resa handlade först om att släppa den för att våga se problem. När den vägen öppnades förstod jag att ingenting är problem, det är bara något som jag behöver ta mig igenom och lära mig. Vi kallar det för problem för att det hindrar oss att leva vårt liv fullt ut. Ur den lärdomen växte mitt ursprung. Jag såg i mitt nya liv allt som ett lärande, inte som problem eller möjligheter. Hur är det kopplat till negativa tankar från mig eller andra? När en tanke kommer till exempel: jag kommer aldrig att bli frisk så stannar jag först med den som en sanning. Frågar mig om jag vet det? Vet jag inte det så bestämmer jag mig för att öppna dess innehåll. Vad skulle det innebära att bli frisk? Svaret kanske blir att kunna dansa på en blomsteräng i full kraft. Då vet jag att blomsterängen kommer att göra mig frisk. Jag söker upp en blomsteräng för att dansa antingen visuellt men i bästa fall i verkliga livet. Är det vinter köper jag blommor och lägger ut dem på golvet. Då kommer en känsla och den känslan gör mig frisk. Den känslan öppnar en bild från vilket jag kan se där jag är nu i nuet. Full av liv, så mycket att livet svämmar över.
Numera har jag också öppnat dörren till min förmåga att veta och se på ett helt nytt sätt. Det har öppnat dörren till kollektiva möten med energier så som jag har beskrivit dem ovan. Det tydligaste som hänt är att jag inte hjälper någon på något sätt längre. Det har blivit så tydligt vilka människor som jag i min hjälpare attraherat i mitt liv. De som vi ha hjälp. När jag så satt gränser för att den vägen är slut, så har de gått. Just nu lär jag mig på ett djupare plan att inte hjälpa på något sätt. Det har fått mig att se att hela mitt yrkesliv har handlat om att hjälpa. Vem är jag då utan att hjälpa? Jag hoppas att de ser det när du läser denna blogg.
Ska vi då inte hjälpa varandra vi människor? Jo, men på ett helt annat sätt. Att hålla energi utan att överhuvudtaget göra något är en annan väg. Det enda vi då gör att se till att vi själva är hela och håller oss på detta sätt i mötet med andra. Det är den nya ”hjälparen” i denna tid. Vänlighet är att i det ögonblicket stanna utan att hjälpa från hjärtats boning. Om denna vänlighet behöver materialiseras så kommer det att ske bortom vad en enskild människa kan göra. Kanske tar energin tag i dig för att det finns en helhet i dig och i den andra som kommer samman. Det är vänlighet, inte att hjälpa.
Vänligheten är sylvass
Jag ler djupt inifrån min själ när jag ser livet i sin linda av motstånd och kraft. Dessa två är varandras förutsättningar. Det är det som skapar rörelse i oss. Allt händer för att den rörelsen ska öppna vår kraft. Ja, om vi inte rättfärdigar vårt motstånd och därmed expandera detta. Vägen är istället att följa rörelsen för att se var den tar oss. Vi kan beskriva denna rörelse som en vaggande känsla, en pendelrörelse eller bara ett tyst vibrerande i oss. Allt beror på vem vi är och på vilken plats vi är. När så vänligheten öppnas är den sylvass och bryter denna rörelse. Allt blir tyst, så tyst. I det läget öppnas en ny möjlighet. Vi bara vet. Det är bara att följa oavsett vad det kommer att få för konsekvenser. En nära vän är där just nu. Min vän möter dödsångesten som varit i systemet sedan födelsen och samtidigt öppnas det jag kallar ”spirituella pengar” utan några neuroser överhuvudtaget. Neuroserna har släppt för länge sedan. (Alla människor har någon form av neuroser till pengar. Pengar som egentligen bara är energi.). I möten stannar jag i vänligheten. Livet tar mig dit. (Glöm inte att vänlighet inte är samma sak som att vara snäll). När min vän ber om det säger jag sanningen som kommer genom mig. Aldrig annars, bara när jag får tillåtelse och är öppna för att det ska komma igenom. Den plats jag är på är bara att vara en kanal. Det finns inget av hjälparen i detta ögonblick. Den 
sanningen är som den är. Minns själv när jag första gången blev medveten om att jag fick sanningen genom en vän. Den sanningen handlade om kärlek och det blev överväldigande. Men det var då jag lärde mig att titrera och ta in lite i taget. För mig har alltid ljuset varit svårast. Om någon öppnat för att förmedla nästa steg i mörkret har det varit lättare att se. Det vackraste av allt är att i det mörkret har jag själv fått tag i mina överlevnadsstrategier. Minns så tydligt när jag första gången fick se hur jag själv gjorde mig värdelös när mörkret kom. Jag lärde mig också då att titrera detta mörker tills den dag jag förstod att jag sökte mig själv. De svarta hål jag sökte öppnade ljuset. Från den dagen gjorde jag mig inte värdelös längre efteråt. Då förstod jag att det alltid var sanningen jag mötte i de svarta hålen. Jag dömde bara mig själv för att jag tog emot dem. Dessa svarta hål var ren energi som öppnade mig för nya liv. När jag blev medveten om detta förstod jag min resa som någon uttryckte det: Du har alltid kastat dig in i svarta hål. Skillnaden idag är att denna rörelse ännu pågår men mycket stilla och i full kontakt hela tiden. Neurosen att kasta mig in i något har lämnat min kropp. Det nya rörelsen som jag beskrivit som vaggande, pendlande och vibrerande är med mig idag. Den öppnar för att blixten ska kunna slå ned från en klar himmel utan att jag gör något. För mig är det nålsögats energi, den sylvassa vänligheten. Jag har ingen intention med livet, livet har en intention med mig. Den tar jag emot och ger den ett värde.
Allt har ändrats sig i mitt förhållande i att ta emot. Jag har alltid haft svårt för att ta emot av andra människor. Det är jag idag mycket tacksam för. Det är det som öppnat mig för att ta emot livet. Jag har alltid haft lättare att ge. Det är jag också tacksam för då jag då ger livet vidare. Det kan jag säga idag då neuroserna lämnat mig i detta fält. Det givande jag talar om här är utan förväntningar. Det emottagande jag också talar om här är rent utan att jag tar emot andras mörker eller ljus. Det bara är. På detta sätt ger jag inte bort min energi och jag bär ingen energi för andra. Jag håller energin genom att vara hel. Det är moders kraft. Den kraften kan bara ägas om vi gör en resa för att öppna den. Vi kan inte lära av andra eller söka den för då är vi vårt gamla jag. Moders kraften genom den vänliga, kraftfulla, stilla helt närvarande modern talar med livet. Hon håller det som vill komma igenom henne ( men absolut inte från andra). Hon föder något nytt som ingen annan fött förut på något sätt. Allt hon föder är nytt. Hon tar sig igenom smärtan med en stilla enorma kraft gång på gång. I det är hon hon i nuet totalt närvarande. Den kraften handlar om vänlighet. Inte kan hon göra annat med ett barn som föds även om det göra ont. Hon är ju så förundrad och nyfiken på vilken liten själ det kan vara. På detta sätt är hon totalt öppen och lägger inget av sitt på barnet. På detta sätt är det också med en ny gåva. Såsom modern undrar vi vad det är som ska komma igenom oss. Alldeles tyst och stilla väntar vi. Vi rensar gammalt, öppnar vi för det nya och släpper det fritt. Allt detta sker samtidigt.
Svarta hål
Jag har alltid vetat att jag ska ut ur svarta hål med båda fötterna på jorden. Varje gång har något nytt öppnats. I processen har jag bara följt med det som händer. Jag kan aldrig önska eller bestämma vad som ska haka i mig när jag är i det svarta hålet. Men jag har alltid litat på det som sker. Just nu flyter jag med ett lite ammande spädbarn med modersmjölk i överflöd efter den första helgen med moderskraften. Känslan av lycka, glädje. tacksamhet och kärlek bär. Jag är redan där och har varit där mycket längre utan att förstå det. Jag flyter nu och behöver mycket vatten. Jag flyter i energi och öppnar det som öppnar sig. Varje gång kommer min upplevelse av att gå in tunneln som jag skrivit så 
många gånger om. Det är som om den bär livet ända sedan det hände 1992 i en nära-döden-upplevelse. Den kraften som följde mig in i tunneln för att möta mig som bara ljus är som moders kraften. Jag släppte taget och lät mig följa med. Allt blev dovt och stilla som i en igloo.
På flera olika sätt hindrar vi varandra att bli den vi är. Om vi skyddar någon eller låter oss bli skyddade, om vi hjälper någon eller låter oss bli hjälpta och om vi berättar om det vi ser eller låter andra berätta om det vi ser hindrar vi livet.
Moders kraften öppnar oss istället för livet. Ett exempel från förra veckan då en liten händelse öppnade ett fält av varande mellan mig och min tandläkare. Hon påverkade inte på något sätt mig och gav mig all tid hon har för att jag skulle få space. Jag stannade med henne i det svåra hon möter nu som tandläkare. Att detta öppnade oss tillsammans bortom tid och rum och kärleken flödade. Mellan mig och min tandläkare övergick allt i vänlighet, den vänlighet som jag talat om ovan. Nu väntar ett livsavgörande beslut för oss båda. Denna helg emellan steg ett och två av moders kraften var jag med en kär vän och mötte livets labyrint. Också hon och jag stannade i detta fält som jag nu kallar moders kraft. Vi påverkade inte varandra på något sätt och gav varandra all space för att ta oss bortom och samtidigt stå i relation. Så vackert, så berörande och helt avgörande. Vi blev en spegelbild av varandra. Talande inte om det. Var bara helt tysta, än mer tysta i det som skedde. Då och då talade vi men aldrig om spegelbilden. Det var inte meningen och jag kommer aldrig tala med någon om den. Det tillhör tystnadens rum. Ur den upplevelsen förstår jag nu att också jag och min tandläkare var en spegelbild av varandra i det som sker nu.
Låt mig berätta om två exempel till: En vän kom till mig för att rättfärdiga sig själv och i varje ord fanns ett dömande av mig utan att på något sätt vara intresserad hur allt var för mig. Allt skedde efter en lång process av svårigheter. En sorg för mig då jag alltid trott att vi skulle ta oss igenom svårighet. Under lång tid har kärleken flödat när jag tänkt på henne. Men i det som skedde nu kunde jag inte mer. Jag låt henne gå. Åter landade jag i kärlek. Några veckor senare skrev jag om min kärlek till henne och i mitt hjärta kunde jag förlåta och försonas med både henne och mig själv. Med den kärleken har jag gått vidare. Den har fördjupat mitt hjärtas kärlek. Hon finns närvarande i mitt hjärta. Då och då pockar hon upp. Kanske vi kan mötas i kärleksenergin en dag. Det som jag blev dömd för var för mig kärlek men det skulle jag aldrig kunnat förklara. Det hade bara blivit försvar. Vad jag däremot kunde göra var just att sända all min kärlek till henne eftersom det var sant.
Ett annat exempel som gläder mig så mycket att se hur en människa lever sitt liv till fullo som följt mig i alla år. Jag bad henne att gå och var också tvungen att blockera henne då vi var så intrasslade i varandra. Idag ser jag hur också hon har lyckats att hålla sig hel och följa sin väg i mötet med mig. Här är det omvänt. Det är jag som lyssnar på henne när hon nu låter mig gå. Så vackert detta är. Jag är så lycklig att se henne nu, fri och kärleksfull. Jag kan verkligen känna hur hon förlåtit mig och hur hon låter mig älska henne och hur hon älskar mig. I det är vi hela båda två. Det är vänlighet som skapar ringar på vattnet. I det finns ingen hjälpare närvarande bara kärlek. Jag är djupt tacksam för att jag satte en gräns, att jag stannade med energi för att var dag möta henne i en annan dimension och att allt blev helt och att vi kunde mötas på denna plats. Jag vet att hon gjorde detsamma.
Båda dessa exempel har med moders kraften att göra. Vi kan kalla den kraften äkta och sann vänlighet. Den berör djupt våra hjärtan. I den finns inget bekräftelsebehov, inget försvar, inte behov av att synas och höras eller att på något sätt visa sig duktig eller att bli vald. I båda dessa exempel har sorgen fått en given plats, sorgen att det blev som det blev. Den sorgen öppnar också hjärtan. Sorgen som energi ligger så nära moders energin. Vänligheten som kraft är också sylvass när sanningen är där och den har inget offer, förövare och hjälparenergi i sig. Den tar oss bortom tid och rum och visar vägen till sanningen. Detta poem av Cassie Phillips visar vägen bortom så att sanningen kan få ta plats. När jag sitter fast går jag alltid tillbaka till dessa ord.
Just let them.
If they want to choose something or someone over you, LET THEM.
If they want to go weeks without talking to you, LET THEM.
If they are okay with never seeing you, LET THEM.
If they are okay with always putting themselves first, LET THEM.
If they are showing you who they are and not what you perceived them to be, LET THEM.
If they want to follow the crowd, LET THEM.
If they want to judge or misunderstand you, LET THEM.
If they act like they can live without you, LET THEM.
If they want to walk out of your life and leave, hold the
door open AND LET THEM.
Let them lose you.
You were never theirs because you were always your
own
So let them.
Let them show you who they truly are, not tell you.
Let them prove how worthy they are of your time.
Let them make the necessary steps to be a part of your life.
Let them earn your forgiveness.
Let them call you to talk about ordinary things.
Let them take you out on a Thursday.
Let them talk about anything and everything just because it’s you they are talking to.
Let them have a safe place in you.
Let them see the heart in you that didn’t harden.
Let them love you.”
— Cassie Phillips
Om några dagar möter jag igen några kvinnor för att öppna fortsättningen på moders kraften. Ja, om det nu är någon fortsättning. Det vet inte jag. Dagarna är så vackra och jag njuter av all den prakt som livet visar. Livet som alltid tar sig igenom nålsögat. Just finns inget annat än livet.
Jag önskar dig en vacker dag. Kanske vill du möta mig. Hör gärna av dig. Jag har också två helger om den tysta resan i juni och augusti. Se https://mariefridolf.se/en-tyst-resa/ Jag finns på 0709812963 och marie@mariefridolf.se
