Tillitens inre kraft och mellanrummet

Transformation förutsätter relation

För många av oss kan det ta ett helt liv att våga lita på att andra människor finns för oss, vi vågar varken överlämna oss till en relation eller en grupp som skulle kunna ta oss till mellanrummet och vår livsstruktur. Lugnare blir det när vi inser att en sådan människa och en sådan grupp är ett stöd när vi ska transformeras, ja om du nu väljer den vägen. Transformation förutsätter en ledare som inte leder utan vågar överlämna sig till gruppen och fältet. Ledaren går också själv bara ett halvt steg före oss, och hon/han har lärt sig att leva från mellanrummet. Vi vet också att när vårt och gruppens arbetet är klart då skiljs våra vägar. Några i gruppen har då brutit igen för att kunna tjäna andra. En resa kan ta en vecka, månad, ett år, tre år, 7 år… ja, helt olika beroende på var personen är på sin väg till transformation. En tydlighet finns dock: att tjäna innebär att stödja de som väljer att möta alla sina rädslor. En sådan sann människa sitter bara utanför grottan när du går in och möter dina rädslor för att i framtiden kunna bemästra dem. Hon kan inte göra jobbet för dig och skulle aldrig hjälpa dig. Vägen till frihet och ett expanderande mellanrum är just att möta sin rädslor.

När vi vågar riskera livet och våra relationer varje dag då vet vi att vi lever, men inte till vad som helst. Det vi gör behöver bidra till livets utveckling. Vi möts i mellanrummet när vi våga låta oss tjänas i en personliga relation, den relationen tjänar då livet.

Mellanrummet är den plats där allt existerar bortom den vi skapat oss själva till att vara. Den vi skapade som barn är inte den vi är, utan hon har till 95% växt ur händelser, trauman och vår anpassning till familjen, samhället, kulturen religionen etc. Inget är dock förgäves. Alla överlevnadsstrategier som vi skapat har gömt en del av vår själ som vi ”splittat” av för att kunna skydda den. När vi blir medveten och transformerar en överlevnad så hämtar vi hem denna ”splitt” som vi gömt där. Allt vi har gjort i livet tar oss till de platser som ger oss möjlighet till denna transformation i mellanrummet. Från den dagen behöver vi vårda det nya som öppnats tills det kan verka helt naturligt. Så expanderar vi mellanrummet till större medvetenhet i det vi är så blinda för, vi öppnar för ett annat sätt att leva,

Vi har alla en kärna som vi möter i mellanrummet. Där behöver vi inte skydda den utan kan vara helt nakna. En dag kan vi vara där ute helt naken från vår själ och då kan ingen ta något från oss längre. Det som andra kan ta är inte värt att skydda, det har bara befäst vår identitet om och om igen. Så snurrar vi i ekorrhjulet tills den dag vi bestämmer oss att släppa den personlighet vi skapat tidigt i livet. Vid 35 år sitter den där till fullo dvs. hela det program som vi lever varje dag totalt omedvetet, det program som skapades tidigt i vår barndom. Vi ser vi inget annat än det. Så en dag ställer vi oss frågan igen: VEM ÄR JAG. Det är då vi kanske för första gången gläntar på detta mellanrum. En del av oss ställer oss den frågan långt tidigare, och fler gör det i allt yngre åldrar nu i kommande generationer.

Tilliten är allt

För att våga transformera dessa komplex av överlevnad behöver vi öppna den tillit som finns i oss alla: tilliten till livet. Då vet vi också att det som skyddar oss och vår existens kan ingen ta ifrån oss. Detta vet också den person som vi bestämmer oss för att bygga en mycket personliga relation med under en tid. Den personen är där för att tjäna oss och skulle aldrig gå över våra existentiella gränsen, eftersom hon/han vet att varje människa är helig. Därför älskar hon/han alla. Hon vet också att om hon/han gick över den gränsen skulle det drabba henne själv mycket hårt. Det betyder inte att hon/han stryker dig medhårs, utan ibland tvärt om för att visa dig ditt största överlevnadsmönster. Vid de tillfällena står hon/han i tjänst med din existens och ditt mellanrum. Vid andra tillfällen gläds och applåderar hon/han det du inte förstår, ännu. För henne/honom är allt kärlek! För andra kan det hon/han gör uppfattas som grymt eller galet! Den som tagit sig ur och transformerat sin personlighet vet, vet att allt var bara för att vi ska komma tillbaka till vår livsstruktur. Att våga spegla en annan människa i vad de sänder ut förutsätter kärlek till allt och en stor respekt till livet, vad som än händer,

En del människor, inte många, lever hela sitt liv i detta mellanrum. Det är en plats där du hela tiden tjänar livet. Det är svårt att se denna persons personlighet, eftersom den förändras hela tiden. Så fort du tror att du vet vem hon/han är så har hon/han förändrats och gått vidare. Varje förändring hon/han gör öppnar ett helt nytt perspektiv.

När vi kan ta oss till en plats av ett inre ”bemäktigande” från oss själva blir inte längre det som nu beskrivs filosofiska. Det är totalt verkligt! Vi har alla kraften att förändra våra liv och för det behöver vi öppna mellanrummet. Är du en av dem! Kanske är du också en av dem som sedan kommer att leva ditt liv från mellanrummet. När vi var barn kunde vi skapa vår personlighet genom en massa strategier som bygger på tankekonstruktioner. Även om en del av dem inte var bra för oss, så skyddade de samtidigt oss. Skapandet gjordes av vårt kreativa barn och vi har den möjligheten igen, skapa vår framtid, inte från barnet utan också från den vuxna gudomliga i oss. Vi har krafter större än vi förstår, de tillhör vår plan. Vi kan göra det omedvetna medvetet och ta oss igenom till en förändring och sedan göra dessa förändringar medvetet så många gånger att de blir omedvetna igen. Då har vi förändrat vårt program och lever ett ”nytt” liv. Vi kan om vi vill leva många sådan liv i detta liv om vi följer vår väg, vår plan. Det är så vi helar oss själva från från detta mellanrum som uppstår när vi tar oss igenom närmare och närmare den vi är i vårt ursprung bortom alla programeringar. Den förändring som uppkommer är sällan något vi har kunnat prestera fram, det enda vi kan göra är att ta oss igenom och släppa för att öppna för det som kommer.  

Några frågor att fundera på: Vilka överlevnadsstartegier ser du att du har som du sitter fast i? Vad triggar dig i livet och hur har du tagit dig igenom dessa triggers som gör att du totalt förlorar dig själv? Vilka överlevnadsstrategier gynnar dig och vilka är destruktiva för dig? Har du en känsla av att det finns någon bortom allt det du skapat som är du?

Tillbaka till:Space in between > Mellanrummet vår tids största gåva