Space in betweens delar

Från tillitens inre kraft kan vi nu närma oss mellanrummet. Den som lär sig att i stunder leva från mellanrummet är fri. Det är där vi kan expandera. Det är den plats där vi är i kontakt med vårt skapande och med vår kärna, den vi är i vårt ursprung som vi är här för att expandera. Livet hjälper oss med jämna mellanrum till den platsen genom kriser, trauman, sjukdom etc. Senare lär vi oss att medvetet ge oss den platsen. Här stannar tiden och vi kan börja lära oss att överlämna oss till den vi är i vårt ursprung och till livet. Det är då själen och egot blir ett, eftersom egot vågar överlämna sig. Kanske tar det en stund när vi sprattlar och manipulerar oss själva innan det sker. I början av resan tillbaka till oss själva kan vi ha stunder av mellanrum, och efterhand kan de bli fler och fler i takt med att vi kommer nära vårt ursprung. En del av oss föds in i mellanrummet, vilket innebär att vi tidigt i livet lär oss leva därifrån. Dessa människor har valt en ”svår” väg, men har samtidigt aldrig gett upp möjligheten att bli fria.

En grupp som bildas, en större gemenskap och ett samhälle har samma dynamik. i dem skapas också mellanrum. Vi människor försöker på så många olika sätt hindra mellanrummet expansion med våra överlevnadsstrategier. Många gånger har vi så svårt att stanna och vänta in. Om vi väntar så händer ingenting och så händer det något som vi aldrig skulle ha kunnat tänka ut eller prestera fram.

Den största utmaning vi människor har är att komma till den platsen av att allting bara är som det är, särskilt när det är smärtsamt. Samtidigt är det just då vi kan stanna med fakta utan att bli triggade. Vi blir inte längre fångna i vår historia och vi kan då börja att acceptera den väg som är vår, utan några ambitioner. Vi är då också mottagliga för livet, kan leva och skapa här nu och därmed förändrar vår framtid.

Den horisontella och vertikala oändligheten

I ett expanderande system söker sig delarna till helheten genom att expandera mellanrummet! 

I och från vår kropp har vi tankar, känslor och beteenden som har sina rötter i vår historia och vi arbetar hårt för att bevara allt som det är. Den kamp vi ofta känner kommer från dansen mellan egot och den själ som arbetar så hårt för att vi ska komma tillbaka. Själen kommer i inre bilder, händelser, yttre tecken för att vi ska vakna och ”omprogramera” våra tankar, känslor, beteenden. När vi öppnar för mellanrummet, bortom det fysiska, står vi i kontakt med vår kärna, kärnan som är i vårt ursprung. Där är allt bara energi och vi har möjlighet att skapa och öppna liv. Då finns inga låsningar och denna energi kan visa oss vägen. Vår kärna är en gång given. Den kommer i detta liv att kunna expandera i det vi lär oss när vi transformerar alla våra överlevnadsstrategier så att den personlighet vi skapade som barn för att skydda kärnan kan krackelera. Första gången är nog svårast, eftersom vi tror att den personlighet vi skapat är den vi är. Ett första steg är att öppna för vår existens. Vi är här för ett syfte, som är vår kropps helhet. En dag kanske vi ser klarare den helhet som är vårt syfte, vårt system. När vi ändrar vår personlighet då ändras allt i vår kropp och vi ändrar hela vårt sätt att kommunicera

På samma sätt fungerar andra system som vi människor skapar, men med en avgörande skillnad; andra system har inte tankar och känslor. Det är människorna i dessa system som har det. Vi kan i dessa system bära från generationer av människor, projicera på andra eller skapa nytt tillsammans med andra människor. Dessa systems transformation börjar med ett mellanrum och den energin är där före oss människor.

Alla mellanrum har gemensamt att tiden stannar och det är öppningen för att kunna transformeras med hjälp av den energi som skapas. Mellanrum är existentiella, allt sker bortom vad vi kan kontrollera. Vi har möjlighet att samskapa med det som vill öppna sig. När vi lär oss att överlämna oss så kan vi i livet medvetet ge oss ett mellanrum. Dessa blir då också existentiellt om vi vågar överlämna oss till det som sker. I arbetet som sker i mellanrummet expanderar ditt hjärtas inre rum, din livsstruktur och din angelägenhet. De grupper som du möter kan skynda på denna process. 

Kan detta verkligen vara sant! När vi ser detta och börjar lita på att energin använder oss då blir livet magiskt. Vi kan däremot aldrig använda energi. När tiden stannar och energin tar över så öppnas mellanrummet. Vi kan, om vi vill, lära oss att våga stanna i mellanrummet. Det kan vara mellanrum för att nämna några av dem: mellanrummet mellan överlevnad och ursprung, mellnarummet mellan identiteter, mellanrummet mellan paradigm, mellanrummet mellan liv och död, mellanrummet mellan människor, mellanrummet mellan grupper etc. Sist men inte minst finns det avgörande mellanrummet emellan då och sedan. Det som finns i allt: HÄR OCH NU.

Space in between är ett koncept med sju olika delar. Dessa kan ha olika ordning för oss, och den ordningen visar sig efter hand. För mig började det med mellanrummet och tilliten, dessa båda har hållit allt. Däremellan finns lärdomen i att allt är samskapande organismer som öppnar och stänger cirklar; vår kropp, gruppen, gemenskapen, rörelsen, samhället etc. Varje cirkel vi gör öppnar en ny cirkel. Transformation innebär att vi tar oss igenom åtta olika faser och om vi lämnar en cirkeln innan den är sluten måste vi börja om. Det gör vi tills vi är bedda att nå den transformation som väntar i mellanrummet. 

Det ledde mig vidare till trauma som ett mänskligt fenomen tidigt i livet som återskapas senare i livet för att hela det som hänt tidigt. Ur alla rekonstruerande trauman som jag mötte tog jag mig bit för bit till en större helhet och då började jag också att se att varje gång så förändrades sju system; det arbetande, det existentiella, fysiska, mellanrummet, energetiska, kommunikativa systemet och till slut min kärna. Inte så att kärnan förändrades men den expanderade med mitt lärande (som beskrivits ovan). När denna process pågått tillräckligt många gånger så kunde jag varje gång se mer av min livsstruktur som var där från början och som jag gömt bakom min överlevnadsstruktur. Det var också då jag kunde se att inget var oväsentligt på min väg. Jag började ära mina överlevnadsstrategier, hålla dem och ta dem med mig in i transformationen. Jag kunde också se att allt jag har gjort i mitt liv och alla händelser, särskilt de som tagit mig nära ett sammanbrott som lett till ett genombrott, har haft stor betydelse. Nu är denna resa inte på något sätt slut, utan denna expansion från mer lärande pågår till vi dör. Tack och lov för detta, vad tråkigt livet skulle vara utan ett lärande.       

Vad är ditt viktigaste lärande i livet just nu? Hur har du kunnat ta det till större expansion? Kan du se om du var i mellanrummet i detta lärande? Vad hände om du inte tog den möjligheten? Hur ser du på ditt fortsatta lärande och ditt fortsatta förhållningssätt till mellanrummet?

Tillbaka till:Space in between > Mellanrummet vår tids största gåva