Nu kan du tjäna

När du nu öppnat sanningen finns ingen återvända. Vi är inte överlägsna eller underlägsna. Vi är alla ojämförligt unika. När du är du är du bara du. Då är du också i kontakt med din väg. Vad du än gör vänd dig aldrig om. Om du funnit sanningen finns inget mer att finna. Sökandet är slut, du har kommit hem. Nu öppnas dörren till ett oändligt lärande i liv efter liv. Du är nu tillgänglig för livet och du föds om och om igen på nytt. Livet kommer att använda dig. Sanningen verkar genom dig. När du öppnar dina inre ögonen är det sanningen som öppnar ögonen. Vad du än gör så är det sanningen som gör det. Då vet du att du kan överlämna dig till livet och du behöver inga tekniker eller metoder längre, du bara är. Det är du som är verktyget. Lycksalig är ordet! Det är inte mycket personlig vilja kvar, viljan är bara transpersonell och universell. Du är levande och hela livet är andäktigt, heligt i skönhet och nåd. Du värderar inte och livet är experimenterande och rituellt. Din inre röst talar hjärtats språk. Nu kan du stå i tjänst till livet!

Vad innebär det att stå i tjänst?

När vi står i livets tjänst kan vi börja att bemäktiga andra att själva stiga in i sanningens existens. Det är då vi lär oss att verka själ till själ. Samskapandet sker med jämbördiga personer. Nu kan vi se, och vårt folk är med oss. Dags att se dig omkring djupt inne i dig. Där är ditt folk! När vi hittat ”den gruppen” (vårt folk) kommer vi direkt lära oss den gruppens sätt att mötas. För mig var det att öppna dörren till det okända i varje steg jag tar. När jag kom till den platsen visste jag att jag var hemma, allt var välkänt. När jag utan att förstå det började se gruppers själ så var min grupp där, mitt folk guidade mig. Mitt hjärta svämmade över av tacksamhet. Ingenting kunde längre ta mig därifrån. Allt var möjligt. Det viktigaste var nog att jag alltid såg gruppens syfte när jag var i en grupp, och visste att gruppen var där före mig och alla de som kom till den gruppen. Jag skulle aldrig pusha någon till en grupp. De som ska vara där kommer. Alla i en grupp är en annan av mig. Så är det för alla som kommer till en grupp. Alla som är där är en annan av dig. Det jag tycker om någon tycker jag om mig själv. Allt detta innebär att jag står i kontakt med livet som flödar, gruppens syfte, mig själv och varje deltagare i en grupp. Det är att stå i tjänst! Då överlämnar jag mig till det som ska ske bortom min kontroll. I det arbetet samarbetar jag med alla i gruppen och alla med varandra.

Det är intressant med ord! Jag ägnade åtta år av mitt liv att tränga in i ordet samarbete. Vände och vred utåt, inåt, bakåt och framåt. Ju mer jag lärde mig desto mindre visste jag. Detta ord precis som alla andra ord är oändligt, om vi verkligen går in i orden med hela vår själ. Det är först nu jag riktigt förstår hur oändligt stort ordet – samarbete – är. Vem äger orden? Ingen! 

Vi kan alla lära oss att stå i tjänst om vi släpper kontrollen!

Det är så lite vi vet om livet, vad livet egentligen är. En av mina bästa vänner och jag avslutade vår relation för 10 år sedan. För mig var det nödvändigt, då jag blev en sorts mamma i vår relation. Jag vet att jag försökte väcka henne till liv. Mitt problem! Vi kan aldrig väcka någon. Hon hade mycket starka försvar, precis som jag hade haft tidigare i mitt liv. När jag nu gick en annan väg så gick det inte längre för oss att stå i relation. Jag väntade flera år att hon skulle bryta igenom. Vi träffades igen för 1 år sedan och då hade hon varit intagen i Psykiatrin. Hon fick diagnosen Bipolär sjukdom. Nu fick vi kontakt och hennes starka försvar var borta. Vi har nu kontakt på ett nära och djupt plan, mer än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Hennes känslor flödar nu fritt och vi gör det tillsammans. Mina känslor flödar över ibland i tacksamhet. Ingen av oss ser tillbaka och vi vänder oss inte om. Nu är NU. En dag sa hon tänk att jag behövde bli psykisk sjuk för att bryta igenom. Tårarna rann på mig och den dagen visste jag mer än någonsin om skillnaden mellan psykisk sjukdom, livet, trauma och överlevnad. Lärdomen från denna relation har varit en viktig pusselbit i konceptet Space in between.

Vad är egentligen psykisk sjukdom? Vem är egentligen sjuk? Ja det är en bra fråga att ställa sig då och då! För mig är det självklart: det finns inga psykiska sjukdomar – det är bara trauma. När vi löser upp våra trauman och livet får flöda fritt så är sjukdomen borta, så också för min vän. Jag har sett detta hos så många, inte bara i det arbete jag gör idag utan också i Systemiska konstellationer, Somatic experiencing, Psychotrauma och Reconstructive.

Kanske är det istället de människorna som kontrollerar andra som egentligen är sjuka. Vi har bara gjort vissa övergrepp ”rumsrena” i vårt samhälle. Ja vad vet jag! Jag vet bara att jag inte kontrollerar någonting längre. Vilken lycka! Jag ser också allt sjukt vi gör i det samhälle vi lever.

Jag kommer aldrig glömma den kvinna från Tyskland som jag mötte för 20 år sedan i EFPP, den europeiska Psykosyntesföreningen. Hon blev intagen på mentalsjukhus när hennes själ tog mer och mer plats i henne. Rösten, beteendena och hennes kropp förändrades fullkomligt när hon blev den hon är bortom den hon gjort sig till att vara som barn. Gott för henne, men det väckte en sådan rädsla hos hennes man och från samhället. Samhällets regelverk behöver lojala medborgare. Den som går sin egen väg med sin själ är ingen lojal medborgare. Den personen är i första hand lojal mot sin väg och sitt liv. Det är för mig att bemästra livet och vara sin egen mästare. Eller ska jag säga öppna för vår egen mästare i oss att ta över vår kropp.

Var går gränsen i ett samhälle i hur mycket man kan gå sin egen väg? Vad är ont och gott? Vem bestämmer vad som är ont och gott? Är vi alla goda i grunden? Svåra frågor! Jag har omedvete haft en plan i mitt liv och det är att följa min plan som jag inte visste någonting om. Nu efteråt ser jag mer och mer av min plan och hur jag följde den. Det har inte varit någon slump vilka steg jag tagit, vilka jag mött och vad jag gjort privat och professionellt.

I det arbete jag gör idag, och många med mig, är det energin som expanderar och tar över min kropp. De betyder att jag expandera mellanrummet så att något nytt kan få ta plats. Vad och hur vet jag ej. Så en dag öppnade jag min dörr vidöppet till det okända. Tilliten var där, den som alltid vetat att en dag skulle jag öppna denna dörr.

Vi behöver först möta det som är svårt för oss för att kunna tjäna

För mig kanske det har tagit längre tid än för andra att öppna dörren till det okända, eftersom min uppväxt också bestod av mycket ondska. Så många gånger jag togs till platsen mellan liv och död. Det paradoxala är att just detta är min gåva idag att våga stanna i detta mellanrum för att öppna en ny födelse. När jag transformerade det sista av blåkopian och såg att kärleken verkligen var för mig och att den vägen var min, tog sanningen plats i min kropp. Jag visste att min dörr inte öppnade för annat än frihet, frid och mitt hjärtas sanning. Även om jag mött ondskan så var jag inte ond. Den rädslan kunde nu lämna mig.

Idag ser jag med glädje och tacksamhet på tiden, sedan jag öppnat dörren. Den har visat mig känslor, upplevelser och beteenden som jag inte hade en aning om att jag hade. Den har också tagit mig till möten med människor i samma energifält där vi har kunnat samarbeta både kroppsligen och själsligen. Expansionen har tagit mig till fokusering på ett helt annat sätt än tidigare och en inre frid och lycksalighet som jag inte kan sätt ord på. Det vore att förstöra den djupa kontakt som jag har. Jag har också förändrat alla mina relationer. Sanningen har kommit för att stanna. Den kraft som jag föddes med till detta liv är nu i hela min kropp. I varje cell av min kropp. Livet är så spännande i allt som öppnas i kontakt med livet.

I början var jag rädd för att det i det okända också skulle finnas onda krafter som skulle kunna ta över. Jag var tvungen att gå djupare i världens ondska för att lösgöra mig själv från den rädslan för till fullo våga öppna mellanrummet som skulle leda mig till det okända. Vi kan se på ondska på åtminstone tre sätt. Den första är att ondska är en ond kraft som tar över vissa människor som inte är i kontakt med sig själva och får dem fullkomligt besatta av något. Människor kan då också bli besatta av ”den onda kraften” i sig. Kanske är det detta som händer när någon fullkomligt tappar kontrollen och gör övergrepp på någon annan i tron att det är gott för dem. I systemiska konstellationer, psykotrauma och reconstruktive har jag sett detta och också hur den kraften kan lämna en person till slut. Jag har sett det i arbeten jag lett men också i arbeten hos flera andra lärare. Det andra sättet att se ondska är att ondska skapas ur överlevnadsstrategier. Många gånger är det rädslan och vreden som skapar ondska. När någon blivit kränkt kan de skapa överlevnadsstrategier som till och med blir demoniska. Det finns också de som menar att vi kommer med demoniska krafter in i detta liv. Detta är det tredje sättet att se ondska på. Oavsett hur vi ser ondskan så skapas ett grandios beteende som gör den människan till gud, någon som tror att han eller hon kan avgöra vad som är bäst för en annan människa. Han eller hon tappar kontakt med livet och sanningen. Det är inte min väg, jag valde ett annat liv. Men jag var rädd för att min kraft skulle vara ond när jag var barn. Inte nu längre, idag vet jag mer vad ondska är och jag känner min djupaste grymhet. Att lära känna sin egen grymhet tror jag är livsavgörande för att vår livsstruktur ska kunna öppnas till fullo. Det är bara en illusion att tro att det finns människor som inte är grymma.    

Min erfarenhet är att alla vi människor är rädda för sin kraft eftersom vi också är rädda att den kan komma från ondska. I vårt system har vi alla historiskt erfarenhet av ondska både kollektivt och individuellt. För mig var det viktigt att gå till botten av ondskan innan jag kunde frigör mig och våga lita fullt ut på energi och att livet skulle öppna mitt hjärta. Jag lärde mig då också att ljuset är starkare, när jag väl vågade lita på ljuset. Mitt ljus är starkare än mitt mörker. Nu skyddar jag mig på ett helt annat sätt. ”När jag är helt naken är jag skyddad”. Idag kan jag se ond kraft komma, men den försvinner lika fort från den gränser som hjärta sätter hos mig och hos andra människor.    

Jag är bara en liten människa, som alla andra människor. När jag står i någons tjänst innebär att jag blir använd av denna persons själ. I det finns bara kärlek. Kärlek som vi vet så lite om vad det är. Glädje, kraft, lek andäktighet är alltid närvarande bortom vad jag kan förstå. Jag tar mig igenom, andra tar sig igen och det ett stort steg att våga börja lita på kärleken och den vinner altid över ondskan. Vi behöver ha stor respekt för energi och vara väldigt vaksamma när någon säger sig stå i livets tjänst. Ödmjukhet, respektfullhet och tacksamhet är nog nyckeln till denna livets storhet. Det är inte stort och framförallt inte grandiost, livet är en storhet som kan få oss att tappa andan.

Jag hade i dagarna en workshop där denna andäktighet och storhet var närvarande. Jag blev använd i mötet med dem som valde livet och sin livsstruktur. Vilket mod, vilken autenticitet de hade när de stod i sin egen auktoritet. För mig finns det inte ord.  Det är vid dessa tillfällen jag ber min kvällsbön med större ödmjukhet. Jag ber och har alltid gjort det. I det finns det nåd och hopp för alla. Gud är i alla, men vi är inga gudar!  Det är liv! Det är vår livsstruktur bortom alla överlevnadsstrategier.

Mellanrummet expanderar när vi tjänar livet

Livet handlar om att expandera mellanrummet så att energi kan flöda fritt. Detta är inget nytt utan urgammal visdom. Det är så vi bemästrar vår rädsla till livet. Det är så vi blir vår egen mästare. Det är så vi kan bemäktiga oss själva och öppna för att andra ska bemäktiga sig själva. Bemäktiga är ett sådant vackert ord; BE MÄKTIGA. Vi ber och vi ser vår mäktighet. Det har inget med makt att göra utan snarare storhet. I mellanrummet kan energi flöda fritt och vi kan lära oss att se sju system som verkar för att vi ska öppna i vår kropp för sanningen, sanningen som får oss att känna det inre flödet. Det första systemet är vår materia, vår fysiska kropp i vilket vi bundit blockeringar från trauman. Allt är inte bundet utan i det finns alltid ett mellanrum (mellanrummets system) dit energin (det energetiska systemet) kan gå och expandera detta mellanrum så att något nytt kan födas. Energin gör att vi kan känna ett flöde men den flödar inte fritt utan har kontakt med vår kärna (källans system) och egot och själen (det arbetande systemet). Egot och själen samarbetar för att expandera oss till den transformation som väntar för att öppna sanningen från vår intuition (det existentiella systemet). Kroppen förändras och helt plötslig sänder vi ut något helt annat till världen (det kommunicerande systemet) som också förändrar den värld vi nu kommer att möta. När alla dessa sju system är i samklang med varandra har vi starka konturer och vi flödar med livet. Det är då vi kan överlämna oss och öppna för samarbete med andra mästare. Detta är nästa steg till att expandera ditt mellanrum!

Att bli en kropp med en annan människa

När vi expanderar mellanrummet tillsammans med en annan människa behöver vi vara på ”samma” energinivå och vi behöver ha starka konturer. Vad menar jag då med starka konturer? Jag har hämtat hem min energi andra har tagit och som jag givit till dem och jag har lämnat tillbaka det jag burit för andra. Jag är hel, eller åtminstone helare.  När jag nu får möjlighet att flöda med en annan människa betyder det att vi skapar en gemensam kropp som är större än någon av oss. Den kroppen gör något för oss och för andra. Det är för mig samarbete, som alltid sker bortom orden. Detta är inget samarbete vi kontrollerar. Livet tar oss till den plats vi ska för att öppna mer energi som en enda människa inte kan skapa själv. Det är nu vi verkligen verkar på kollektiv nivå. Vi spränger kollektiva barriärer, inte där ute utan inne i var och en av oss och i mellanrummet mellan oss två. 

Jag har många vackra upplevelser från människor jag mött under de sista åren där vi sprängt barriärer och det är en enorm kraft som frigörs när vi för en stund blir ett. Livet flödar mellan oss tills det upplöses igen och går tillbaka till var och an av oss och stänger fältet mellan oss. Vi är än starkare nu i våra konturer.

När gruppen blir en kropp

När jag arbetar med grupper är det precis samma fenomen, men än mer kraftfullt. Det är därför jag hela tiden litar på att det är precis de människor som ska komma för att vi ska kunna vara på samma energinivå. Det är inte alltid lätt med grupper och då kan vi inte bryta barriärer. Vägen dit i en grupp öppnas när gruppens medlemmar vågar överlämna sig till gruppen, till gruppens själ. Den främsta orsaken till svårigheten med grupper är att den första grupp vi skulle ha kunnat överlämna oss till var vår familj, men den hade oss istället att anpassa oss. Får vi möjlighet att se själen i vår familj och våga överlämna oss till den har vi kommit hem till oss själva igen för först gången i detta liv. Det är magiskt! Det är aldrig som vi tror!

Det är därför vi möter precis de grupper vi ska på vår väg hem till oss själva. När gruppen blir en kropp spränger vikollektiva barriärer med än större kraft. Det kan ske när vi har hämtat hem vår energi och har starka konturer för att överlämna oss till det oändliga mellanrummet. Det är som att allt faller på plats. Energin löser upp kropparnas blockeringar och de kollektiva blockeringar som har skapat detta. Förutsättningen för detta är att gruppen lyckats att ta sig till samma energinivå. Då är det magiskt!

Allt detta gör att jag valt att arbeta med grupper där vi använder och lånar ut våra kroppar till varandra. För mig är det andäktigt, verkligt och livets förundran. Vi kom till den värld i samklang med en annan kropp under 9 månader och vi kan öppna för denna samklang igen. Det är det jag kallar att vi föds om och om i detta liv. Efter varje samklang kommer en ny separation till större helhet och med starkare konturer. Själva födelsen är alltid smärtsam. Varje födelse tar oss närmare HON som gav oss livet. MODER JORD.

Det jag beskriver här kan vi aldrig prestera fram. Det kommer när vi är redo. Den ettåriga utbildningen kan öppna dig för möjligheten att stå i livets tjänst, om du vill. Vi kan aldrig stå i tjänst för någon om vi har behov att styra eller kontrollera. Enda vägen är att överlämna oss. Vi överlämnar oss till fullo när vi öppnar vår dörr till det okända. Den är inte lik någon annan dörr. Läs mer om utbildningen på https://mariefridolf.se/utvecklingsprogram-livet-ur-nuets-kraft/

ÖVNING

Börja samla exempel som du får när du känner att du tjänar. Vad kan du se för mönster? Vad väcker det för känslor? Hur har andra människor reagerat? Vad har det skapat i dig en tid efteråt? Tillåt allt att få komma. Kanske kommer några överlevnadsstrategier, t.ex. du förväntar dig något tillbaka, vill inte ge, känner att du gav för mycket eller för lite, blir rädd för dem du möter. Kanske möter du också delar av din livsstruktur där allt bara är utan någon värdering. Det är så här det är just nu och jag vet inte vad det betyder.

Tillbaka till:Space in between > Bli din egen mästare