Att leva i nuet är att leva i mellanrummet

Livet handlar om att lära oss att leva i nuet, i varje steg vi tar. Det gör vi genom att öppna våra inre ögon och se vad vi ska se i ögonblicket. När vi kommer till den platsen är vi totalt öppna. Nu kan vi lära oss att leda oss själva och andra från mellanrummet. När vi lever genom att expandera mellanrummet betyder det att vi expanderar vår medvetenhet. Sanningen verkar genim oss. Då och då öppnas dörren till det okända och vi får med oss något nytt. När det händer föds vi på nytt, till en ny personlighet. Det betyder inte att det är enklare, utan istället till och med svårare. Vi behöver vara mycket fokuserade efter en öppning. Vårt gamla ego bråkar med oss för att försöka dra oss tillbaka till den gamla personligheten. Inte nog med detta, också våra relationer bråkar med oss eftersom de också vill ha oss som vi alltid har varit. Detta gäller inte dem som tillhör vår grupp. De står stilla ler och begrundar från förundran vad som händer oss. Genom att öppna dörren hämtar vi också mer kraft till vår livsstruktur, och livet öppnas ännu mer för oss. Det ”kommittar” oss att bidra med vår visdom, vårt görande och våra koncept i nya öppningar till livet. Utmaningarna blir fler och svårare, men när vi växer ur dem blir vi helare.

I denna sista lektion vill jag sammanfatta denna webbkurs i några ställningstaganden i nuet som kan påverka hela din framtid. Det vackraste jag vet är att göra om min framtid nu. Det gör också om mina barn och barnbarns historia. Inte nog med det! Ju fler vi är som gör detta desto större kraft att göra om historien för kommande generationer. Jag tror att det är vår uppgift här och nu i mellanrummet mellan två paradigm. LÄS OCH BEGRUNDA VAD JAG SER ATT VI BEHÖVER.   

Ge oss tid, egen tid, bara med oss själva i tystnad. Hitta din plats där du är totalt avskild och samtidigt totalt i ett med allt. Den platsen är inne i dig, men också en fysisk plats därute som speglar din inre plats. Här kan du vila och låta alla de vågor du är i kontakt i mötet med andra människor, kollektivt och individuellt, komma till ro. Livet går fortare och fortare därute och vi behöver kunna stilla oss. Så måningom kan vi också vara stilla därute där allt snurrar, när vi lärt oss att leva från stormens öga. Då är vi mer och mer vår inre klippa i olika möten och situationer.  

Vänta tills ordningen är klar, det känner vi kroppen. Allt ramlar på plats inne i kroppen. Andra människors ordning kommer inifrån dem, du kan aldrig veta. När ordningen är färdig i det system som du skapar så är väntan slut och då kan du börja gå igen. Det betyder inte att du inte varit i rörelse när du väntar. Du har då varit i en inre rörelse. När vi är gravida så väntar vi i 9 månader, det har vi lärt oss. Det är livet. När vi så föder ett barn så vårdar vi det ömt under lång tid. Vi släpper sakta, sakta det barn som inte tillhör oss. Barnen tillhör livet.   

Ta hand om din hjälpare och din kropp. Du behöver lära dig stoppa hjälparen när hon bjuder in offret och förövaren. Det tar oss från självkärleken i mötet med andra. Du behöver också lära dig att stoppa din kropp när hon bjuder in själ och ande i förening. Det tar oss från vår jordlighet i mötet med andra. Båda dessa beteenden tar oss till en grandiositet som livet inte behöver. Det paradoxala är att det är just hjälparen, när hon bryter igenom, som vågar puffa dig till det okända. Det är en annan hjälpare, hon om ofta stjälper dig så att du ramlar omkull och kan resa dig igen på ett helt annat sätt. Paradoxalt nog så är det också kroppen som är den som visar dig en helt annan relation till din själ från din jordlighet när du är redo. Tvekar du så kan du alltid gå ut i skogen lägga dig på mage och sätta näsan i jorden och lukta på myllan. Påminn dig varje dag om att du bara är en liten människa och att du inte vet någonting. Andligheten är på jorden och din själ behöver mer och mer jord.  

Var medveten om när du gör brandkårsutryckningar för att släcka bränder och när springer omkring med din första förbandsväska för att lindra symtom. Ibland behöver det brinna och ibland behöver det göra ont och till och med bli värre. Är du en av dem som vågar stå där vid någons sida när det blir värre? När någon säger nu kan det inte bli värre och du ser men gör inget. Du står stadigt och ler därinne och när det blir värre så säger du inget. Du känner bara persons kropp nära din och då vet du om hon kan stå kvar. Om inte så förstärker du bara din klippa i dig, inget mer. Ja du gör inget, detta gör din själ. En dag när personen nått botten, vänder det. Du har inte gjort någonting. Det är livets gång! Nu är det färdigt och kära du förvänta dig inget tack. Det är inte alls ens medvetet för denna person att du varit vid deras sida, när de våga öppna dörren.   

Öppna för din grupp, den som har väntat på dig i hela ditt liv. Den är både arketypiskt, från förfäder och förmödrar samt i några av de relationer du har idag. Ni kan tillsammans skapa ett större fält när ni blir en kropp. Detta arbete sker med var och av dem, mycket sällan möts ni som grupp. Du bara vet att detta är en av dem som tillhör din grupp. Vi kan stå i kontakt med dessa personer på så många olika sätt och vi vet hur eftersom vi kommer från samma grupp med samma lärdomar. Det är svårt att hitta dem och ska så vara, eftersom de tillhör din familj. De är inte många och livet visar dig dem. Livet testar er!

Bidra till livet med det som tillhör livet. Det som tillhör livet kommer genom dig men det är inte ditt. I samma ögonblick som du ger får du själv. Det innebär att du är i balans hela tiden. Allt som kommer på detta sätt tillhör livet, inte dig. Det är din business i livet, din angelägenhet. Detta handlar inget om att sälja eller tjäna pengar. Detta är embryon till det nya paradigmets nyckel: ATT BIDRA GENOM ATT TJÄNA. Det gamla paradigmet var ATT TA FÖR ATT TJÄNA.

Svårare än så är det inte, men det är svårt eftersom förutsättningen är att stanna i nuet. Du behöver också ändra ditt sätt att se på livets välstånd. Idag mäter vi välstånd genom BNP som bygger på konsumtion och därifrån expansion. Detta välstånd vi nu behöver bygga handlar om expansion av vårt kollektiva medvetande där vi alla kan bidra. När vi bidrar känner vi frid. Det intressanta är att vi människor känner att vi vill ge när vi får, åtminstone det stora flertalet. Det finns också dem som bara tar så fullkomligt förlorade i sina överlevnadsstrategier.  När vi löser upp fyra av våra syndrom på en kollektiv nivå blir vi friare. De kommer från obalans.

Hjälparsyndromet – Den ena personen/parten ger och ger. Resultatet är att den blir uttömd/otillfredsställd. Till slut vill den dra sig ur samarbetet. Att en part ger kan också bero på att den känner sig som förmer och sätter sig i överläge. Den andra parten känner sig i underläge och engagerar sig inte med samma kraft eller drar sig ur samarbetet.

Bara tar/får – När en person/part bara tar emot skapar det till slut skuld. När någon känner skuld försöker den att hitta syndabockar för att bli av med sin skuld. Inte sällan blir det den som har gett som blir syndabock.

Sitta på staketet – En person/part varken ger eller får/tar utan blir betraktare. Detta ger ingen energi/näring i samarbetet. En sådan part har stor makt att förhala och få samarbetet att leda till icke-handling.  

Ge igen – Om en person/part har skadat eller sårat en annan vill den ge tillbaka för att nå balans. Det kan till exempel vara att man känner sig lurad genom undanhållen information. Det kan också vara att man känner sig som en förlorare i en förhandlingssituation. Förtroendet försvinner snabbt och är mycket svårt att återupprätta. Det tar mycket lång tid att bygga upp ett förtroende som är raserat (om det ens går). Den enda strategin som då fungerar är att gå till källan och reda ut svårigheterna.  

Den djupaste tillfredsställelsen uppstår då båda parterna uppfattas ge och ta ungefär lika mycket. Detta ger ingen skuld, aggressivitet eller över- och underläge. Tack är ett uttryck för gillande/uppskattning och detta befäster samarbetet (när man verkligen menar det). Nu öppnas vägen att ge och få i samma ögonblick. Då är vi i balans med livet hela tiden.

Mognadens hierarki är en öppning

Varje insiktsnivå, som också är en mognadsnivå, har sin plats på ett slags osynlig stege. Detta kan beskrivas som en mognadens hierarki som skiljer sig i allt väsentligt från maktens och vetandets hierarki. Att bli medveten om sin rätta plats i denna hierarki är svårt eftersom var och en lätt kan bli offer för illusioner genom att försöka vara lite bättre och hitta genvägar. Men enda vägen är att gå igenom processen och det finns inga genvägar. Man behöver dem som har erfarenhet som lärare och man kan själv hjälpa dem som inte har kommit lika långt i sin mognad. Detta kräver dock ödmjukhet och att vissa inte känner sig som förmer än andra. Denna mognadshierarki, kallad holarki, innebär att man måste ha passerat en nivå för att kunna gå vidare till nästa. Maslows behovstrappa är ett tydligt exempel på en holarki. I en grupp finns det alltid något att ära någon annan för. Alla har något som är unikt där de kommer före någon annan. Om vi klarar att öppna den nyckeln till en holarki så öppnas vårt djupa inre behov av att ge. Det öppnar också en grupps djupa behov av att ta emot och i sin tur ge var och en. Hjärta och hjärna behöver förenas. När de förenas är vi vår egen mästare. En dag lärde jag mig verkligen innebörden i orden ”själens bedd där den vilar är i vårt mitt hjärta”, och i de stunderna slutade jag att tänka!

Min känsla är tillförsikt

Tack kära du för att du varit med i denna webbkurs. Jag är djupt tacksam att jag fått dela min visdom från mitt lärande och det som kommer genom mig. Vad du än gör så tillhör denna webbkurs livet. Det är det barn som jag födde vid vintersolståndet. Jag gick gravid med henne i ett och ett halvt år. Hon visste redan när jag föddes att hon skulle komma genom mig. Ägget var där. Jag väntade bara på en sperma och den kom till slut för snart två år sedan. Från min djupaste tacksamhet ser jag tillbaka till den tiden, och livet tar mig nu vidare. Till vad vet jag ännu ej till fullo. Vet du, och jag vänder mig inte om. Jag ler och väntar!

Ingrid Marie Fridolf

Tillbaka till:Space in between > Bli din egen mästare