Du visar för närvarande Inget är som du tror när passionen kan få ta plats

Inget är som du tror när passionen kan få ta plats

När livet omsluter oss kan vi se allt som uppenbarelser. De sker inte därute utan där inne och är en spegling i det som sker därute. Ska vi våga följa den uppenbarelse vi ser eller blundar vi för den igen? Det är i de små sakerna uppenbarelser sker. Det är inget vi inbillar oss. Inte heller något som vi kan tveka om. Livet bär oss dit även om vi är alldeles skakiga. Då kan vi göra de mest makabra saker i andra människors ögon. Det är då sanningen bär bortom vad livet än kan öppna för. En uppenbarelse sker inne i hjärtat och det är då vi kan se med det allra heligaste i oss. Då låter vi själens ursprung, vår kärna eller om du så vill den del av oss som är evig, förenas med allt som vi är i vårt hjärta. Då är det inte länge någon skillnad mellan vad vi tänker och vad vi känner. Då vet vi också att vi behöver följa det som talar till oss. Det är också då insikterna en efter en visar oss att allt annat bara är illusioner. Då vet vi skillnaden mellan förförelse och förälskelse. Då vet vi också att om vi inte följer det som öppnas i vårt hjärta låter vi oss bli förförda av egot illusioner igen, som ofta bottnar i rädslans skimmer som vi inte alltid ens känner. Egot, genom våra strategier är så skickligt att manipulera oss till våra gamla sanningar, både de personliga och de kollektiva som vi är så blinda för. Inget min vän är som du tror. Så fort vi har en strategi så vet vi att det kommer från egot, själen har inga strategier utan bara är. Det betyder inte att själen inte kan sätta gränser. Nej inte alls. Den heliga vredens kraft och barmhärtighetens kraft är den kollektiva själens krafter som öppnas i nålsögat med vår själ.

Jag frågar mig nu som alltid: Har jag en strategi när jag nu skriver det jag skriver? Mitt svar är entydigt ett ja precis som alltid. Att skriva är en strategi även om en annan röst i mig säger att det är det enda jag vet just nu att jag ska göra. När jag så landar på en plats i mitt hjärta där svaret är att jag inte vet varför jag skriver så kommer insikten som blixten från en klar himmel. Ja, visst det är just det som är meningen, meningen med mitt liv. Är det så enkelt, kan det vara så enkelt? Svaret är JA. När jag nu på långfredagen väljer att låta det som jag skrev för snart en månad få komma in i denna blogg ser jag att jag skrev om det som jag inte vet något om. Det enda jag vet är att jag har skrivit det från mitt hjärta och mina tankar bäddar sig runt mitt hjärta. Jag har ett uppdrag nu som kommer att påverka allt som jag skrivit här och det uppdraget gör jag nu och då öppnas den heliga vreden i barmhärtighetens rum.

”Så tog jag mitt pick och pack och gick, gick från den lögn som andra försökte lägga på mig. Så tog jag mitt pick och pack och gick från det som andra försökte få mig att bära. Så satte livets heliga vrede en gräns för att skydda den energi som andra försökte nå genom de ord som kom genom min själ. Den heliga vreden kan bara ta plats när nålsögat öppnas eftersom den kraften bara är kollektiv. Den kommer då genom oss till allt som just nu behöver en gräns. Så är det ock med barmhärtighetens kraft som öppnas i försoning och i nåd med allt. Den är också bara kollektiv och kan bara öppnas i nålsögat till allt som just nu behöver ett förbarmande. NÄR DEN HELIGA VREDEN FÖRBARMAR SIG ÖVER OSS TAR VI OSS IGENOM. WOW SÅ MAGISKT OCH PASSIONERAT LIVET ÄR. INGET ÄR SOM VI TROR.

Från den övergången öppnas mitt hjärta än mer och livet smekte min älskade mor och mig i månens sken. Hon min mor är alltid med mig nu när också jag är mor till  en mor. Att bära “grandmotherenergin” till sin dotter som väljer att föda liv så att hon också kan föra den energin vidare till sin dotter är många kroppssurfares väg. Det är vårt bidrag i den kraft som nu behövs för att öppna det nya kollektiva livet som vill födas. Detta är först möjligt när vi har tagit oss igenom nålsögat tillsammans med vår dotter. Vad är då nålsögat? Det är när all energi koncentreras till en punkt som är så liten att den kan ta sig igenom nålsögat. Det skapar en smärta som är vägen igenom till ett genombrott. Jag kallar den smärtan växtvärk för att skilja den från lidandet som inte på något sätt har med detta att göra. Lidandet får oss bara ett sitta fast utan minsta växande.

Tar vi oss igenom nålsögat tillsammans med våra döttrar bidrar vi till det kollektiva nålsögat. För mig har det skett flera gånger med min dotter i nya lager. Vi har gråtit, fallit ihop och stannat i smärtan tillsammans för att ta oss igenom. Sedan flera år är det just nu totalt lugnt. Vi är så mycket mer än mor och dotter. Vi delar livets glädjen och smärtor utan att bli intrasslade i varandra. Kan vi dessutom ta oss igenom nålsögat med våra mödrar är det utan ord. Det förutsätter att hon kan bära sin egen smärta och att vi bär vår igenom nålsögat. För mig var det ett stort genombrott och krävde mycket mod att putta oss dit tillsammans utan att värdera, döma eller försöka att fixa något. Därefter har livets smekande kärleksfulla och livgivande energin öppnat våra hjärtan över många generationer av mödrar. I de stunder som allt öppnas, är livets mödrar och döttrar som en energi där. För min dels ser jag dem då i den icke fysiska form som alltid är där. De håller orden i den energi som jag i den stunden bär i mötet med min mor, min dotter och andra mödrar. Jag kallar denna icke fysiska form för det kollektiva medvetandet. Det kan öppna livet på gränsen mellan liv och död. För mig sker det in i nålsögat genom det magiska ljuset som jag också kallar kärlekskraften. i det står vi i kontakt med allt som också talar till oss. I den upplevelsen tvekar jag aldrig utan förenas istället med det som vill komma genom mig. Det som fått mig att ta mig igenom nålsögat, det som jag kallar uppenbarelser.

I nattens timmar öppnas allt,
allt som vill komma till och igenom våra hjärtan.
Hon ringer mig gång på gång denna natt min älskade mor,
så förvirrad av allt som hon tror.
Jag tröstar och smeker henne med orden,
om och om igen.
Allt lägger sig och jag känner hennes lugn i mitt hjärta.
Nu är det jag som blir smekt av hennes ord. Tack, tack älskade Marie.
Jag kan känna hennes kärlek som sipprar igenom dessa ord.

Tårarna rinner och jag tar in fullmånens varma ljus långt in i mitt hus.
Hon tala nu till mig om föreningens tid,
som kommer att öppna för människans inre frid.
Inte kan och vill jag sova,
när jag får chansen att ta emot och också lova att i mig öppna ännu en dörr.

Nu är det hon som smeker mig med sitt varma ljus älskade måne och jag tar emot.
Ja,. jag tar emot, tänder två ljus och ber för livet och allt vad hon ger. Tar in värmen långt in i mitt hjärta denna ljuvliga natt.

Jag vet att hon älskar mig för jag älskar henne och mig i samma andetag. Hon kommer alltid tillbaka om och om igen. Ja, i det är de lika månen och min mor, de älskar även om de bleknar i ett annan tid.

 

Dödslängtans aber

Hur ska vi kunna förklara människors dödslängtan som skapats ur den patriarkaliska bild som präglat jorden i så många år. Den bilden tar oss från livet och skapar en längtan till döden som ligger helt omedvetet och gror i vårt kollektiv. När vi tror och bär idéen om paradiset i himlen riskerar vi mycket mer än vad som är realistiskt för oss i denna tid. Passionen flyger i väg likt fågeln Fenix gång på gång.  Vi är bredda att riskera livet gång på gång för vi längtar så efter paradiset. Krig avlöser krig i små och stora portioner. Människor slåss om något som är totalt meningslöst för människan som människa. Människor styr också genom centralisering och censur i det som är totalt meningslöst för människan som människa. Ägandet har sin svartaste period just nu. Så sitter vi fast i passionens avart utan att vi på något sätt kan ta oss vidare. Lycka har med något helt annat att göra. Vi kan känna oss rika hur fattiga vi än är. Passion handlar om att lära oss inifrån vad som har ett värde oavsett hur det är därute. Att leva ödmjuk i vördnad till livet och allt som är, ger mening och passion. En bra fråga är alltså: vad ger dig mening och passion i livet? Ibland hittar vi svaret på den frågan först efter att vi ramlat ned i en total meningslöshet. De människor som mött sig själva som en ”blöt fläck” har lättare att hitta svaret. Men bara om de lyckas att ta sig ur sitt fängelse som de satt sig själva i när de skapade sina strategier för att slippa bli denna ”blöta fläck”. Med andra ord handlar detta om att öppna sitt heliga sår och leva livet från sitt sköra jag. Då är vi sårbara i varje steg vi tar. Att leva sårbart är mycket kraftfullt.

Allt kan förändras i varje sekund både åt det ena eller andra hållet. Håller vi oss utan att gå åt något håll har vi möjlighet att leva passionerat. Förändringar som kommer kan vi ändå inte styra. De kommer och ofta när vi minst anar det. Att leva passionerat är också att leva nära både livet och döden. De är varandras förutsättningar.

Allt fler människor inser nu att det är dags att ta klivet ned från huvudet till hjärtat och upp till huvudet igen så att dessa platser precis som alla andra platser kan förenas igen men på ett helt annat sätt. Vi gör det genom att omfamna oss som känsliga och kraftfulla människor i vår gudomligt heliga och feminina kraft. Det är ur den styrkan vi kan befria vår själ oavsett om vi är man eller kvinna. Den dag vi återställer balansen mellan det feminina och maskulina blir allt helt. Vi har så många hinder som håller oss fångna i vårt ego och de är ibland så många att vi inte ens ser dem. När vi börjar höra vår själs röst kan vi ta oss till den ursprungsenergi som vi är här för att vandra. Då behöver vi inte dö för att göra själen fri, vi kan befria vår själ när vi fortfarande lever. Det är att leva.

Då inser vi att systemet vi lever i inte fungerar längre. Vi är fortfarande totalt blinda för det patriarkaliska system som tar oss från livet. I det har kristendomen för oss i västvärlden öppnat för att kungadömen och politiska system skulle kunna växa till alltmer makt. Men det finns hopp. ”Grandmothers” över hela världen öppnar nu en portal till evighetens lustgård här på jorden. Hos ursprungsbefolkningen ber de var dag att världen ska lyssna på de äldre kvinnorna. De kloka gamla gummorna som kan öppna för den feminina kraften på jorden för både män och kvinnor. Den kraften handlar om att måla hela världen i nya färger nu. De vet för de har levt och riskerat livet för att föra det vidare. Nu gör vi det igen- riskerar livet för att föra det vidare. Men först måste kvinnorna sluta att vara mammor för andra kvinnor och män.

Det är lätt att se hur allt kan öppnas nu bortom det vi kan se i den kraft som ”Grandmothers energin” öppnar för. Den handlar inte på något sätt om att vara mormor eller farmor till egna barnbarn. Nej den kraften handlar om barnen, alla barnen i varje människa som hon behöver öppna för så att paradiset kan börja att gro på jorden. Män och kvinnor som lyssnar till det heliga feminina som öppnas nu kan också följa den kraften i mötet med den maskulina kraft som samtidigt håller på att omvandlas. Gud är ingen som sitter i himlen och styr över levande och döda i en tro att vi förvisades från paradiset. Vi har aldrig blivit skilda från paradiset, det finns på jorden för oss att vårda. Det gudomliga finns i varje frö vi planterar. Vi människor deltar i samskapandet med universum och moder jord. Nu växer sakta dessa äldre feminina värden för oss att vårda.

Den vägen kan bara öppnas om leken och döden får ta varandra i hand. På ett annat sätt handlar detta om hur allvar och lek kan förenas när vi håller oss på gränsen mellan liv och död. Där finns livet, där finns alla barnen i oss som vill leva innan de dör. Där möter vi oss själva som den vi är i vår själ för att kunna möta anden bortom tid och rum. Då ser vi att anden är alldeles nära vår själ i detta liv. Vår ursprungsenergi, den energi som finns i vårt hjärta är öppningen till anden. Då behöver vi inte dö för att släppa vår själ fri. Vi kan istället leva vår ursprungsenergi. När vi har tagit oss igenom den karma som återskapas om och om igen är vi fria att leva den energin. Vi kan säga att karma är alla våra trauman i detta liv.

I vårt land är vägen så mycket längre än för många andra länder i västvärlden, troligen på grund av för vårt förhållande till andlighet, vår fastlåsning i att allt ska kunna mätas, vår misstro till alternativ medicin och terapi osv. Vi är väldigt konservativa i detta land. Allt som bottnar i vår starka stat och vårt patriarkaliska system. Frågan är nu vart tog passionen vägen?

I Sveriges och västvärldens vagga

I detta land som är alldeles förstelnat har inte passionen sin plats annat än i destruktiv form i den kultur som håller Sverige i ett järngrepp. Många människor väljer nu att vandra en annan väg ut ur den kultur som präglat oss under så lång tid. Hur kan vi säga detta? Så länge vi letar syndabockar och stannar i överlevnadsstrategin den starka staten och inte öppnar för kärleken som kraft också i de nationella kretsarna, kommer vi att förbli statens undersåtar som medborgare.

Vägen till förändring är smärtsam i kraften av de patriarkaliska systemens återhållande av människors fria vilja. Där är makt och kamp samt styrning och ledning en viktig ingrediens. Men vart tog kärleken vägen? För att förstå det behöver vi se kyrkan och statens roll. När kyrkan tog sig tolkningsföreträde och fördömde alla annan tro hände något som förändrade vägen till människors själar. Den patriarkaliska dominansen var ett faktum. Kvinnor andra som hade andra andliga rötter brändes på bål. Den svenska modellen kamp för rättvisa var i stort präglad av kristendomens ideal. Också Norden sände tempelriddare som med våld skulle kristna världen. Kristnandet av Norden var en lång process som började under vikingatiden på 1000-talet. En orsak till att det tog lång tid för kristendomen att få fäste var att det redan fanns en etablerad religion eller folktro i Norden. Denna fornnordiska religion var inte enhetlig och varierade mellan olika områden.

Lägg så till att i 500 år och kanske mycket längre har ägandet av människors själar präglat vårt land. I Sverige blev detta än tydligare i och med Gustav Vasa på 1500 talet, han som räddade oss och sedan grundade den moderna nationalstaten Sverige. Förstatligandet och centralstyrningen var en viktig del i detta. En stat som idag blir alltmer hierarkisk och centralstyrd. Undrar hur de kommande 500 åren kommer att bli?

Vi är som kollektiv är totalt blinda för landets förföriska ådra. Staten talar om vad som är bäst för oss människor. Vi ser det i alla olika sektorer. Friheten är starkt begränsad även om det finns valfrihet. Det är inte valfrihet som ger frihet. Frihet är att bli lyssnad på och respekterad och att mötas med medmänsklighet oavsett vem vi är. Frihet är att få deltaga i de beslut som ska fattas. (Vi hade en ådra av dessa inslag av demokratisering under 80-talet som öppnade nya dörrar. Den ådran fanns ännu kvar i samverkanssträvanden under 90 talet men ekonomiseringen tog sakta död på eldsjälarna). Här står vi nu i vårt land där människor som arbetar nära medborgare har hjärtat öppet men de som styr måst ha stängt sitt hjärta. Bristen på ett ledarskap som öppnar hjärtan är uppenbar både i privata och offentliga sektorn. Det är ägandet och strävan av att styra andra som står i vägen.

Det finns hopp, ja eftersom människor inte ställer sig bakom allt detta på samma sätt längre. Auktoritetstron minskar och allt fler väljer att gå sin väg trots att det smärtar. Tyvärr finns det också de som tar till våld i dessa sina strävanden. Det finns de som använder denna tid för att skaffa sig makt ur sitt förakt till allt som varit. Men det finns också de som ser att det som varit är en förutsättning för att vi ska se och börja ta steg i en annan riktning. Både män och kvinnor väljer nu att öppna för den feminina krafter som varit så förbjudna, också till andlighet. I närheten till naturen blir allt så tydligt. För oss kvinnor finns en djup kollektiv rädsla i detta då vi en gång brändes på bål när vi gick vår väg. Inte sällan var det andra kvinnor som angav oss till de som satt på makten att döma levande och döda.

När vi vet att vi inget äger, inte ens vår själ blir vi fria att frigöra den själen. Den tillhör livet bortom vad människan kan styra och ställa med. I det är vi fria, helt fria. Du spricker vi upp och öppnar det som vi längtat efter så länge. Resan inåt är ett faktum. Vi måste öppna dörren och gå in mycket djupt för att frigöra denna vår älskade själ från vårt fängelse som vi skapat. Den vägen kräver tålamod, långsamhet och ett stort mått av lekfullhet. Vi gräver och gräver för att skönheten ska få sin plats och till slut öppnas allt. Det är då aldrig som vi tror. Vi har nu chansen att se vår historia i en ny skepnad. Det kan få oss att se rikedom som något helt annat än vad vi lärt oss. Tänk att känna sig rik på livserfarenhet, det kan inte köpas med pengar. Den erfarenheten kan ta oss bort från den kollektiv rädsla som döljer sig i många skrymslen i detta land.

Ja, vilken väg väljer du? Den som skapar balans i en större helhet eller den gamla förstelnade siluetten i en förgången tid. Jag fortsätter att välja det som skapas människa till människa. Numera helt naken från min själ. Min själ kommer jag att fortsätta att frigöra i detta liv. Det tar mig till en sårbar och skör plats där jag inte vet mitt nästa steg. I det är min tacksamhet till livet enorm. Det val som jag gjorde för fem år sedan var nog det största val jag gjort, valet att följa det större i mig på en mycket liten plats i mitt hjärta. Den platsen väljer åt mig och tar mig igenom nålsögat. Under hela mitt liv har jag nog omedvetet följt den energi som öppnas där. Men för fem, efter att jag tagit emot det största initieringen varit med om började jag medvetet att följa. I det är jag nu än mer bredd att ta emot de initieringar som jag får från denna plats i mig. Tacksamheten är stor till livet som tagit mig till mina genombrott.

När vi lever från ett enkelt hjärta utan ägande eller band blir vi inte intrasslade i varandra och kan se dessa historiens band som vill förföra oss att inrätta oss i ledet. Vi kan då välja en annan väg. Betänk att vi kanske inte ens äger vår själ. Den tillhör livet bortom vad människan kan styra och kontrollera. I det är vi fria, helt fria. Det är dags att ge människors själar fria. Vi måste följa vår själ för att kunna knyta an till den kollektiva själ som väntar på att bli levd i tid nu som också kallas den stora transformationen.

Ljuset kommer från norr

Vi har alla länge vetat att ljuset kommer från norr. Vårt ursprungsfolk är i det våra vägvisare. En del länder har kvar sin frihet långt mer än i Sverige. Betänk att Island aldrig kunde kristnas. De har fortfarande kvar sin folktro nära naturen. De spelade bara med och bakom kulisserna fortsatte de att tro på sina gudar och naturfolk. Så är det också i vårt land hos samerna trots att de piskades både psykiskt och fysiskt. Det är så mycket ännu som är gömt och lagt som hemligheter. Vi håller nu på att lära oss att öppna våra hjärtan igen, också i vårt land.

Det som öppnar vägen för ljuset är det vi har gemensamt, vårt ursprung. Det ursprunget öppnar vägen till att allt är ett. I det har länderna ingen betydelse vi är alla av samma ursprung vi människor som kollektiv. Vi är människor avsett var vi bor och lever. Människan som en varelse på denna jord har en kollektiv själ som ska ta oss igenom det som nu öppnas i den stora transformationens tid. Människan som kollektiv har en livsuppgift på denna jord. Vi är här av ett skäl. Det skälet finns gömt i varje lands kulturer och trauman. Det ursprunget är vägen till frihet om vi kan ta oss bortom varje lands starkaste strategi som grundar sig i landets största rädsla. I Sverige är det rädslan för att inte ha ett arbete och i Tyskland rädslan för inflation. Vi människor är bredda att ge bort vår själ för att stanna i denna rädsla.

Så skilda kulturer är i passionens landskap mellan länderna i Norden. Norge är och har alltid varit för mig ett spännande land. Passionen som kan skapa ett helande på ett djupt plan existerar i större utsträckning i Norge än i många länder. Hur kan jag veta detta? Ett skäl är att jag utvecklade en förmåga att känna in olika länders kulturer när jag arbetade på många platser i världen. I varje land har jag försökt att också sätta mig in något i deras historia, också i de länder som jag kommit som turist. Men framför allt har energin tagit tag i mig från de länders kultur där jag arbetat med energi. Hur är det då i Norge? Jag hittade ingen rädsla som är nationell under alla dessa år som jag verkade i Norge. Låt mig gå djupare i detta. Tänk att de blev ett fritt land först 1905. Det har öppnat kärlekens band i över 120 år som stärks alltmer. När Brevik hade sitt utbrott som skadade så mycket stärktes dessa kärleksband och alla gamla kvinnor som tog skada under kriget både av tyskar och sina landsmän steg då fram och talade sanning. Samerna har en stark plats i människors hjärtan i Norge. Nåjderna (shamanerna) gömmer sig inte som i Sverige. Alternativa behandlingsmetoder breder ut sig och de är accepterade av den nationella nivån. När du går på en gata i detta land hälsar alla och en var. De har fått kämpa för sitt lands själ var och en. Det har också svetsat dem närmare varandra. Också i Finland är människor friare. Jag har inte varit så mycket i Finland mer än i Lappland och där möttes jag av en jordnära och realistisk syn på livet. Jag har en vän vars mor är finska och hon berättar om kulturens frihetsideal. Som de också fick kämpa för att hitta sin själ. De har alltid prioriterat det som är viktigt för landet och satsat allt på detta bland annat kompetens och i det skapat ett land med hög utbildningsnivå. Parallellt är också i detta land alternativa behandlingsmetoder också vedertagna. Inte alls som i Sverige konservativa land där vi helt styrs av läkemedelsindustrin. När jag möter en norrman och en finländare känner jag hur de ärar sina frihetsideal. Både Finland och Norge har fått kämpa för detta i många olika kamper. När jag möter en svensk möter jag också  tacksamhet, men ännu är klagan alltför stor. Vi har lämnat så mycket av vårt liv till andra och när vi inte får det vi vill ha klagar vi. Vi tar allt för mycket för givet i vår blindhet i att vi får så mycket mer än vad vi har rätt till. Hon har en klagomur i sig (inte alla dock) och vill ha det som hon anser sig ha rätt till. Hon tar mycket för givet. Rättigheter och att andra ska fixa åt oss präglar svenskens själ. Samtidigt finns i hjärta och själ ett kall sedan urminnes tider att hjälpa. Det är i den ådran vi öppnar våra hjärtan för flyktingar som får rum i vårt land. Vi är dock blåögda och naiva i vår tro om att allt är gott och när det brister går vi år andra hållet för att skapa straff. Vi har också fört över vårt sätt att ta andra människors själar på invandrarpolitiken. Våra system visar för de som kommer till vårt land vad som är rätt för dem.

Vägen för oss nu är genom tacksamhet för att bli fria. Vi har inte samma väg till frihet som i Norge och Finland. Frihetssträvanden finns hos vårt ursprungsfolk. Jag talar då om samer vårt ursprungsfolk samt judar, romer, tornedalingar och sverigefinnar. De har inte accepterat det svenska förstatligandet som började med Gustav Vasa för 500 år sedan. I det systemet var kyrkan och kungadömet en viktig aktör i det politiserade samhälle som alltmer tog människors själar. När locket lyftes av och sanningen om samerna sakta började att spridas i vårt land öppnade det dörren.

Vad är då tacksamhet? För mig är den större än kärleken. Den handlar om att vara tacksam till livet. Den handlar också om att vara tacksam till allt som stiger fram som vi har gömt för att försköna livet. Inget kan gömmas, det kommer fram för eller senare. I vårt land har vi påbörjat processen med att lyfta på stenarna och som folk häpnar vi. Har vi gjort så här? Och vi är bara i början ännu. ”De gamla kvinnorna” i vårt land börjar också tala, så också de unga som föds in i en annan tid med en ursprungsenergi som vi äldre håller på att öppna för. Vi kan bygga vår energi på livserfarenhet medan de unga redan har den. ”Inget är nytt under solen.” När vi väl öppnat tacksamheten till livet har vi öppnat vår förmåga att se under alla stenar som behöver lyftas utan att ens lyfta dem. Vi har då inte heller något behov av att nå ut för vi vet att vi når ut i varje steg vi tar. Vi når ut i varje tanke, känsla och i allt vi gör. Den som lever sitt liv i tacksamhet vet vad livet är. I det finns bara försoning och nåd. Vi kan inte som människor ta några nya steg i livet om inte först accepterar att det är som det är. För att komma dit behöver vi skala av alla illusioner och drömmar som ligger som ett filter och hindrar vår förmåga att acceptera det som är. Jag möter ofta orden: Jag vägrar att acceptera att det är så här. I nästa andetag öppnas: Jag drömmer om… Så svårt att ta in att människan faktiskt är på en plats nu där inte hon kan skapa det som ska ske. Det har vi gjort tillräckligt i vårt liv. Det är just genom att vi själva försöker skapar oss som hindrar oss att öppna för den som vi är. Skapelsen är redan där, det är bara att följa den och sluta att drömma. När vi gör det ser vi också att det som är just nu är där för att visa oss något som vi måste lära oss.

Ibland är det också så att det som öppnas är för tidigt. Tänk att för 300 år efter Kristus brändes alla Maria evangelier som då hade samma värde som de andra evangelierna. Det handlade om Maria Magdalena och alla andra kvinnor. När du läser det evangeliet inser du att det är där vi är nu i människans utveckling. Det hon skrev handlar om egot och vägen till själen blir än tydligare när vi alltfler ser. Tack och lov var det några olydiga munkar som gömde tre exemplar som nu har hittats. En början till att kunna stödja balansen mellan det maskulina och feminina redan för 2000 år sedan. Det fanns redan då de som kunde se vad som skulle hända och ville spara för framtiden några av bevisen om hur makten. Så är det ännu!!! Men idag är det många flera som vågar stå upp och tala sanning. Det är många flera som går sin själs väg och vågar då också stå för att de kan se. Idag tar allt fler människor avstånd till kyrkan för att öppna andra vägar. Det sägs att Sverige är det mest sekulariserade landet i hela världen men då har vi inte inkluderat andra andliga rörelser som fått ett uppsving. Det har inte handlat om religion utan spiritualitet i olika former. Människor har sökt sig till andra former av andlighet bortom vad kyrkan och frireligiösa rörelser erbjuder.

Nu är vi inne i en andra fas i denna vårt andliga uppvaknade där vi alltmer inser att andlighet sker människa till människa. Vi behöver i inga rörelser för detta. Människor går sin egen väg med sin andlighet. Andligheten behöver erövras inifrån. I det söker vi olikhet för att komma till det som är lika. Det håller på att öppna det ursprungliga.

Tantarmen i Varberg får symbolisera den dolda kraft som sakta öppnar nya vägar av tacksamhet. De gamla gummorna finns alltmer i detta land. En dag stod hon där den gamla kloka gumman, hon som är med människan redan när hon föds. Hon finns i oss alla. Det är hon som kan säga att det som västvärlden håller på med är galenskap. Det är hon som kan öppna för att låta sig bli använd av den heliga vredens och barmhärtighetens kraft. Den kraften är bara kollektiv och vi kan bara öppna för den när vi är i nålsögat. Det är inte vi som öppnar den utan den kollektiva själen. Det är hon den kloka gumman i oss som kan ta emot de krafterna och det är hon som bestämmer sig för att använda andra vapen för att kunna gå sin väg för att frigöra sin själ än det den rådande patriarkaliska världens vapen.

När alla kloka gamla gummor kommer samman kan ingen stoppa henne. Var och en av oss behöver ta emot denna visdom och samskapa med den i en ny tid. Enda sättet att komma dit är att öppna våra hjärtan och inte bara följa det utan att också lyssna på det. Då kan vi gå ut och ha med oss gammal visdom som finns lagrat i hjärtat i en helt ny tappning. I den energin dyker de upp i oss alla världens gamla kloka gummor som lyser med sin kraft till oss och vi till dem. Det är hon som kan öppna för den heliga vredens kraft. Vi tar emot. Många deltar nu, vilka kvinnor!! Den heliga vreden har inget med ilska eller aggressivitet att göra det är en kraft som kan visa på sanningen och den kommer bara när vi är i nålsögat. Det är den energin som är “grandmothers energin”, det är en feminin kraft som kan lyfta berg. I den kraften kan hon sätta patriarkatet på plats om hon kommer samman med andra gamla kloka kvinnor.

Nu är det inte bara vredens kraft som är kollektiv, alla krafter är kollektiva och när vi öppnar dem från det kollektiva långt före vi öppnar dem inne i oss. Ingen kan stoppa den kraften när den kommer. En dag för snart ett år sedan var jag med om en kraft som en natt öppnade ett helande från alla kvinnor som dött i barnsäng till det barn och den kvinna som höll på att dö i barnsäng. Den kraften tog tag i mig från den trumma jag hämtat hem från det samiska folket. Detta är första och enda gången som jag ännu använt denna trumma. Min andra trumma som också är gjord av renskinn talar till mig var dag. Hon har ännu inte visat mig ytterligare vägar till den samiska trumman. Jag är helt övertygad om att när jag ska använda den igen så kommer jag att veta.

Passionens väg

Hur ska vi kunna öppna för passionens väg på en kollektiv nivå när vi har så mycket att ta oss igenom? För det behöver vi klara att leva en enklare väg.

Det handlar det om att

  • Ta oss igenom vår hjälpare så att människor får lära sig att hjälpa sig själv igenom. Att vara en hjälpare har vi lärt oss tidigt i livet. Det var en flykt från vår empatiska själ. I stället för att möta denna vår själ började vi att hjälpa andra. I det skapade vi utan att förstå det ett grandiost beteende. Att hjälpa är att ta kraft ifrån andra så att de inte kan hjälpa sig själva. Det bjuder in offer och förövarenergin. När vi är våra egna hjälpare och börjar att läka och älska oss själva sker en global läkning.
  • Öppna för att se vår dödslängtan så att vi kan börja leva och öppna för den stora transformationen. Vårt arbete är så mycket större än vi tror. Vi är här för att väcka varandra människa till människa. Detta kallas också det stora uppvaknandet. Allt som varit har tagit oss hit. En dag minns vi vår livsväg och vår livsuppgift. All kunskap finns där redan. När vi ser vår dödslängtan och hur vi till och med är bredda att separera oss från vår själ och ge den till döden blir vi fria. Vi är då fria att frigöra vår själ och i det följa med till det som vi frigör till livet just nu. Vi ska inte separera från vår själ utan i stället inkludera den i oss. En dag är allt samma dvs. vår ande, själ och personlighet. Resan dit kan vara livslång.
  • Öppna oss för att balansera det feminina och maskulina. Om vi lär oss att använda den mjuka, inkännande och rena feminina kraften med den raka tydliga och ibland hårda maskulina kraften har vi öppnat för kärlekskraften och kan vara i balans. Denna balans behöver öppnas på i det kollektiva medvetandet. Vi har en lång väg med den feminina kraften som varit så förbjuden innan den är i balans med den maskulina. Den maskulina kraften måste också transformeras bort från patriarkatet. Om tillräckligt många öppnar den nya vägen sker så allt till slut av sig självt. Så har det alltid varit och kommer att vara. Vi kallar det kritisk massa som får allt att vända. Än så länge är det alltför få som går den nya vägen. Det är nu vi kan börja att sprida kunskap för att komma dit. Inte andras kunskap utan vår egen. Vi är alla här för att höja det kollektiva medvetandet. Alla ska med.
  • Öppna oss själva och inte försöka stänga igen vår kontakt både med universum och moder jord. De universella lagarna har alltid funnits där och kommer alltid att finnas där. Vi har bara olika vägar och därmed språk för att kunna följa dem. I det är vi multisensoriska i varje steg vi tar. De universella råden och moder jords väsen talar till oss var dag genom den kanalisering som är oss given. Vi påverkar allt genom detta samskapande.
  • Öppna för den fria viljan. Vi har alla en fri vilja i varje steg vi tar. Det är den fria viljan som öppnar för villkorslös kärlek dvs. en kärlek utan krav. Den bara finns utan minsta prestation eller motprestation. Den kärleken är kraft som saknar ego, makt, manipulation, ägande, polaritet osv. den är aldrig uteslutande bara expanderande. Den innehåller värme, respekt, frid, närvaro, kontakt, tillit osv. alla behövs och är lika viktiga. Att vara i kärlekskraften handlar om ren kravlös kärlek till allt och alla. Vi värderar inget och vi inser att alla människor och allt levande gör det bättre genom våra olikheter.
  • Öppna för den heliga vreden. Det kraften handlar inte om aggressivitet eller ilska, nej inte på något sätt. Det är en kraft från den kollektiva själen bortom vad människan själv kan förstå. Den heliga vreden öppnar oss för de gränser som behöver sättas på en kollektiv nivå för oss och för andra. Den kommer bara när vi befinner oss i nålsögat. Inget annat är möjligt. Det gäller inte bara andra människor utan också energier och krafter som vi inte ska ta emot. Den heliga vreden gör att vi kan öppna vårt heliga sår på ett helt annat sätt än förut.
  • Öppna för barmhärtighetens kraft också den en helig kraft som kommer från den kollektiva själen och som bara kan öppna oss när vi är i nålsögat. När den kraften förbarmar sig över oss är vi försoning och nåd. När så den heliga vreden förbarmar sig över oss tar vi oss igenom nålsögat och allt blir helt.

För att kunna säga mer om detta behöver vi säga något mer om passion. Kärlek är passion och något vi inte kan leva utan. Men vad är kärlek? En fråga som inte har eller kommer att ha ett fullständigt svar. För att kunna öppna passionens väg behöver vi öppna för att kärleken är universell och villkorslös. Det handlar om att lyssna till vårt hjärta och glömma vårt huvud tills det nya öppnas ur hjärtat. I vårt hjärta finns själens boning och speciellt den kärna ur vilket själen hämtar sin kraft. Detta vårt ursprung är lika gammalt som vår själsresa hem. En dag kan vi så bli förälskade i denna själ och då vet vi skillnaden mellan förförelse och förälskelse. Om vi inte levt vårt liv djupt förälskad har vi inte levt alls. Jag talar inte här om den förälskelse som är flykt utan om djup passion till livet. Vi måste försöka leva den vägen och har vi inte försökt så har vi inte levt. Var öppen vem vet blixten kan slå ned. Låt dig svepas med, ryckas med i livets dans. Att leva passionerat är att leva i livet utan ägande eller band med ett totalt öppet hjärta som då och då tar tag i oss bortom allt vad förnuft är. Blir vi förälskade i en annan människa, i naturen, våra barn, livet är det vi som är förälskade i oss själva. Det andra är en stor projektion. Vi kan då dela vår kärlek till alla och envar också dem som försöker att ta vår själ. Ingen kan ta vår själ inte ens om vi ger bort den. Den kommer alltid hitta tillbaka till oss om vi är beredd att öppna upp. Vårt uppdrag nu är att ge vår själ fri inne i oss. Det kan vi bara göra genom att lyssna på vårt hjärta. Att lyssna på vårt hjärta är inte samma sak som att följa vårt hjärta. Det är så mycket mer. För oss människor har vi i urminnes tider lärt oss att följa vår hjärna. Det är inte sant för den dag vi blir förälskade följer vi inte hjärnan längre. Det är därför vi säger att människor är galna när de blir förälskade. Många av oss har först behövt lära oss att följa den högra hjärnhalvan och låta logiken och förståelsen komma sedan. Det kan se ut som för mig: någonting skapas ur mitt hjärta, jag följer den kreativitet som i det visar sig. Någonting sker och jag förstår ingenting och kan ingenting förklara. Men hjärtat vet. Jag följer och framför allt lyssnar jag. När saker visar sig på ett helt nytt sätt kan så en struktur i det som sker visa sig. Alla detta betyder att jag följer hjärtat och min högra hjärnhalva stödjer detta. Min vänstra hjärnhalva stödjer så min högra. För mig är det så vackert. Men jag är inte alltid där, ibland är egot starkare och drar mig ned i gamla rädslor som jag inte trodde fanns. Det fina med detta att till slut lyssnar jag på hjärtat igen och då till min häpna förvåning får jag det som jag gömt i rädslan och rädslan tonar då ut. I andra ord handlar allt detta också om att jag tar hand om mitt lilla universella barn i mig som är den som kan leda mig till min ursprungsenergi när jag stödjer henne till sin genuinitet. I det är leken, styrkan och klarheten de viktigaste delarna.

När den stora transformationen har tagit oss igenom vet vi detta handlar om. Då följer vi inte bara vårt hjärta, vi lyssnar på det varje dag.  För min del är det så viktigt nu att jag håller kontakten med mitt hjärta var dag. De platser jag är på öppnar alltid något som ska helas och det behöver jag göra mig redo för. Enda vägen är genom att lyssna på mitt hjärta. Jag bor på en plats där jag får vila emellan de arbeten som sker.

Det är dags att vakna

Vi hjälps nu åt att väcka varandra för att vakna och att minnas vår livsuppgift. För det behöver vi väcka kärlekskraften och ursprungsenergi. Vårt uppdrag är att sprida kärlek till alla och betänk att vi inte ens behöver gå hemifrån för att göra detta. Det är dags att ännu en gång påminna oss om att ljuset kommer från norr. Den delen av vårt kollektiva fält med den bro som människan nu bygger är den högsta nivå av medvetande som mänskligheten kan nå. En del kallar den regnbågsbron och andra kärleksbron eller frihetsbron. Vi jobbar steg för steg för att ta oss på denna bro till detta medvetande. Vi håller inget för oss själva längre utan är bara beredda att transportera kärlek på alla plan. Är vi energikänsliga , multisensoriska uppfattar vi känslor och reaktioner som inte ens är våra egna. Det kan både vara hjärtkänslor och stress, oro och ångest som inte är vårt eget. Vi kan öppna för detta både från det kollektiva fältet och i mötet med andra människors fält. Vi kan kalla detta fält för vår själs fält som är så mycket större än vår kropp. Vi kan också känna jordens fält och förutse vad som kommer att hända i och med henne. När vi stannar med vårt hjärta i öppenhet öppnats det i oss som ska visa sig.

Självkärlek är första steget för att kunna börja utforska hjärtats inre rum. Vi kallar ibland hjärtat vårt altare där allt samlas som är vår gåva till livet. Här kan vi finna all vår kunskap och vad vi upplevt i liv efter liv (detta liv och i tidigare liv). I ditt centrum i detta hjärta kan vi nå universums centrum och moder jords kärna. När vi sprider din livsenergi till dessa båda centrum får vi massor tillbaka i alla guldkorn som du öppnar för. Detta är vägen till vår ursprungsenergi som är här just nu i denna tid för att spridas. Den energin har inget att göra med hur vi som människor lever vårt liv, den energin är nära den vi är bortom alla trauman, händelser, upplevelser som präglat ditt liv och tidigare liv. När guldkornen kommer som aldrig är som vi tror vet vi att denna väg är öppen. När vi lever från vårt enkla hjärta utan en massa brus som hindrar oss att gå de steg som vi ska i den energi som är vår kan inget hindra oss att bidra till kärlekskraftens expansion eller om du så vill från ljusets expansion. Många nya rum i vårt hjärta blir synliga. Det kan också vara gammal kunskap som behöver en ny framtoning i denna tid. Ja, vi kan aldrig gå tillbaka eller framåt. Bara leva här och nu. Att ha båda fötterna på jorden är en förutsättning nu i den stora fotvandringens tid när vi närmar oss varandra i varje steg vi tar. Passionen till den vi är öppnar både en själv-känsla och en själs-känsla. Både är livsviktiga. Den första handlar om kontakten med oss själva som människor och den andra som själar. När dessa förenas i oss öppnas vår ursprungsenergi.

Ord betyder så mycket

Allt jag skriver här kan man argumentera om. Jag gör inte detta även om det finns det som mitt ego inte håller med om av allt det jag skrivit. Jag tar in detta i mitt hjärta. Jag stannar i mitt hjärta, ett hjärta som inte vet, ett enkelt hjärta. Det gör mitt ego lugnt och tankarna sluter sig mjukt omkring mitt hjärta. Jag vet inte vad människans nästa steg är och ingen annan vet mer än någon annan vad människans nästa steg är. Ändå ger en del människors påståenden ett större värde än andras.

En rörelse i orden öppnas nu, en rörelse i det som är den nya tidens sanning. Precis som i alla tider har några då stannat med den gamla sanningen och andra öppnat för den nya. Jag litar på att det som kommer i ögonblickets uppenbarelser och då får framtiden visa vad som är sanning. I mitt hjärta talar vägen, kanske är det bara min eller så är det kollektivets väg. Inte vet jag och det gör mig lugn. Det enda jag vet är jag behöver följa de uppenbarelser som sker i mitt hjärta. Ibland ändras allt helt plötsligt och då tar jag det också. Allt är som det ska.

Under en tid nu har jag med en grupp öppnat hjärtat varje morgon. Vi har gjort en gammal ritual från ett ursprungsfolk som öppnat oss som moder jords och universums barn. Det har tagit mig till en plats med många omvälvande upplevelser där allt jag trott på har fått ett annat skimmer. Denna långfredag i fullmånetid blev allt i en ny klarhet. Nu ber jag tillsammans med dem i denna grupp om ännu en uppenbarelse från hjärtats boning. Den goda nyheten till oss alla är att vi aldrig blir klara. Inte ens den mest heliga och jordliga person du kan tänka dig. Vi är alla tillräckliga på vår resa att bli sanna människor. Vi når aldrig något mål så varför drömma. Det är bättre att stanna i varje litet steg du tar i hjärtats närvaro. Då skapas allt inifrån och det är olika hela tiden. Det är hela vitsen med att vara människa. Vi ska göra omtag om och om igen. Det kan ske i varje andetag eller med år emellan. Det svåra är att öppna för att återvända till kärleken och därmed passionen till livet varje gång vi går vilse. Vi kan göra detta inom oss. Om vi lyssnar på tystnaden inom oss kan ingen tysta oss.

Det är i tomrummet mellan orden och raderna som livet skapas. Men det finns också ett tomrum inne i själva ordet. Kan du höra det? Eller jag menar med din själ känna dess rum. Då kan du älska ett frö eller en vattendroppe fullkomligt passionerat. Då identifierar inget vem du är för det går inte med orden. Det går inte att definiera vem du är. Det är bara inte möjligt. Älskar dig vackra människa i din nya födelse. Jag vet att jag behöver fortsätta att skriva så att orden till slut förlorar sin innebörd för att vi ska kunna öppna det mellanrum som bara är.

Det är så mycket vi tror är själen men som bara är en annan version av vårt ego. Vi lurar oss hela tiden. Ta till exempel om vi kan tala med änglar. Det är egots sätt att skapa det som gör att själen kan leva fri. Vi behöver det för att öppna för andra dimensioner. Vi behöver änglarna när vi inte tror på oss själva. När människor kan tala med döda är det kanske också är en projektion på den döda så att vi blir lugna. Vad vet jag? Jag talar med min far regelbundet och det gör mig lugn. Det visar mig också till mitt nästa steg i livet. Det jag säger nu innebär att jag kanske projicerar min pappa på den kanalisering jag får från mitt hjärta. Den kanaliseringen är inte något annat än från mig. Egentligen spelar det ju ingen roll för vad det än är så tar det mig vidare.

Det är så mycket som är projektioner i allt vi ser, så mycket att vi inte ens kan se. Orden är också en projektion när vi beskriver oss själva. Är det för att klanka ned på oss själva, lyfta oss till våra drömmar eller är det ett sätt att locka till oss människors intresse. Ja, nu förstår du att jag är mycket filosofisk. Men vet vi vad tomrum är genom att ha varit där så är allt energi. Energi kan få en form genom vår projektion. Så älskade du alltså behöver vi projektioner.

Uppenbarelser eller mirakel är något helt annat än projektioner. Det innebär att vi kan öppna för den osynligas värld. Vi kan då se energi. Att se energi gör oss lugna när vi möter uppenbarelser. En uppenbarelse tar oss fullkomligt ur fattning. Kroppen börjar att vibrera och vi förlorar för en stund kontakten med allt. Det är mycket kroppsligt och från vårt inre kan vi också se tydligt allt som är övernaturligt. Ofta sker det inte bara som för många inne i kroppen utan också bakom stängda ögon. Vi vet då inte om vi har ögonen öppna eller stängda förrän det vi ser försvinner. Då kan övernaturliga situationer öppnas och händelser sker. Saker flyttar sig, dörrar öppnas och mycket mer som vill visa vägen till det som ska ske. Vi kan se varelser som andra inte kan se. Det vanligast av allt är då att en kraft tar tag i oss och får oss gå dit vi ska gå eller göra det vi ska göra utan att vi förstår. Detta är inget vi inte förklara och gör vi det förlorar det sin innebörd. För mig är det att bli ledd till den plats där kärlekskraften och det magiska ljuset tar oss i besittning. Hur vet jag det? Jag bara vet av erfarenhet när det sker men jag har ingen aning om vad det betyder eller om vad som ska ske. För mig spelar det ingen roll då jag efteråt vet att jag varit med om något som jag inte alltid kan förklara. Dessa upplevelser är alltid kollektiva. Tydligast sker detta när jag är på platser där syftet är att hela den platsen. Från mitt inre blir jag guidad dit och det sker alltid utan att jag förstår hur och varför. Detta är inget som jag kan skapa själv. Hur kan vi lära oss att stanna helt passionerat med detta som sker utan att förklara och ändå nå ut med det? Syftet är inte att förklara och inte heller nå ut då det sker bortom vår kontroll. Det enda jag vet är att dess uppenbarelser alltid stannar i mitt hjärta. En sak till vet jag och det är att jag ska skriva. Om och i så fall ve som läser är inte intressant. Det som är intressant är att det jag skriver blir energi som förs ut i universum. Den energin kommer fån universum och moder jord och den går tillbaka dit i skrivandets och ordens energi. Jag har nu mött många människor som tillsammans med mig också har dessa upplevelser. Genom att tala om det kan vi också förstå ett vi inte är galna, vilket många av oss trodde som barn när vi var med om detta. Vad är det som händer? Jag skulle kunna förklara det som att vår kärna, själens kärna producerar omedvetet material som får oss ur balans så att vi kan tappa allt och därför öppna en ny väg. Alltså kommer uppenbarelser och mirakel också från en del av oss. De alltid kollektiva då denna del av oss är i kontakt med allt. Det som sker, sker genom den lilla punkt i vårt hjärta som är i kontakt med allt. Det är i de situationerna vi är i kontakt med allt, med alltet. Under de sista femton åren av mitt liv när jag har arbetat med människor och grupper har jag alltid kunnat se. Se energin av vad de jobbar med. När det öppnas tidigare minnen av deras liv kan det komma från andra tider. Det kan också visa deras framtid. Så är det också med olika platser som jag möter, platser på denna vackra jord. I det öppnas jag för att i använd i detta helande. i det vet jag inget.

Vad och hur skriver jag? Jag skrivet så mycket att människan till slut förlorar sig i alla ord och då uppenbarar sig det hon ska möta…. Nu har tre personer läst min bok och i det stämmer det fullkomligt. Till slut fann de allt för dem bortom orden. Det är så du ska läsa allt jag skriver och jag kommer att fortsätta att skriva. När vi fastnar i orden ser vi inte det andra språket som finns mellan raderna och inne i orden. Behöver vi läsa om och om igen för att försöka förstå har vi också fastnat. Orden behövs för att vi ska flyta med också med det som vi inte kan beskriva. Hur ska vi kunna beskriva en vattendroppe eller ett frö… ja inte kan då jag det, men jag kan känna vattendroppen och fröet i mig…DET ÄR VÄGEN TILL PASSION!!!!!!!

Hjärtas inre rum

Det finns inget som är större än vår inre röst från vårt hjärta. Jag och kanske också du vandrar nu med det som uppstår i det kollektiva medvetandet från vilket vi människor ska öppna vår själ. För mig är vägen att bli detta kollektiva medvetande djupt inne i mitt hjärta. Det är också då jag ser att detta redan är jag. När vi tagit oss till förening med vår själ bortom egots illusioner vet vi vad som är egots förförelse till dessa illusioner och egots förälskelse i vår själ. När egot har släppt taget om vår själ för första gången kan vi börja att vandra tillsammans för att en dag kunna förenas till i en och samma kropp. Det är då vi kan se att vårt ego långt därinne faktiskt alltid varit förälskad i vår själ även om hon inte velat visa oss vägen dit. För att skydda denna själ har hon gjort en massa som i stället tar oss bort från vår själ. När själen och egot förenas i en och samma kropp upplever vi att allt därinne speglar oss därute. Allt vi ska ta oss igenom speglas därute till vi har tagit oss igenom det. En dag ser vi inte skillnad på den som vi är därinne med allt vad det innebär och vem vi är därute med allt vad det innebär. Vi har inget filter längre som censurerar oss därinne eller därute. Egot starka vilja att stoppa oss att upptäcka mer därinne och att inte gå ut med den därute har då lösts upp. Då blir egot bara den identitet som kan lösas upp då och då för att öppna oss för den vi är utan kropp och fysisk form.

Vem är då jag som ser allt det här och som skriver om allt det jag skriver just nu. Svaret jag får är: Jag är den som kan se rakt in i ditt hjärta, inget undgår mig. För mig är det den i mig som öppnar för vad som ska komma på den bro som skapas nu över mörka vatten. Någon skulle säga att det är jaget, någon annan självet och kanske någon tredje den som är större än självet och jaget. För mig är det min allra minsta beståndsdel i mig. Därför behöver jag bli mycket liten för att kunna svara på den frågan. Jag behöver också kunna överlämna mig till det som vill komma och öppna mig för min erfarenhet av att jag då och då lösas upp. När jag flyter ut i hjärtat finns där en liten punkt som håller mitt hjärta i universum. Minns den första dagen när bilden av den punkten kom. Jag ser mig själv som ett lite spädbarn som har navelsträngen i det universum som är enormt så stort att jag nästan inte kan ta in det. I det ögonblicket visste jag bara att jag var hållen och från den dagen släppte min rädsla var gång den kom i nya lager. Då visste jag också att människans väg är att lösa upp och släppa all rädsla, den rädsla som är oändlig. Det är i den processen hon också lär sig att se att det finns inga motsatser och ingen dualism allt är förenat i varje stund. Det är människan som skapar dualism för att ta sig själv bort från föreningens vackra rum med sitt lilla spädbarn som svävar fritt i universum. Nu kanske du förstår vad mitt svar är: Den som skriver allt det här är det lilla spädbarn som svävar fritt i universum. Hon som inte har något filter och som är hållen av hela universum. Jag skulle också kunna skriva att den som skriver detta är den minsta lilla punkt i mig som finns djupt inne i mitt hjärta.

Den punkten är föreningen mellan den fysiska form som jag har med den identitet som jag kom med till detta liv och vem jag är och alltid kommer att vara utan fysisk form. När jag är i denna punkt skriver jag och det som kommer har inget filter. Efter att jag skrivit kan mitt filter komma men då vet jag att det är en rädsla att ta mig igenom. Den rädslan kan vara min, den kan också vara kollektivets. För det mesta är den både ock.

Jag ser, jag ler och jag ger mig in i den leken i klarhet och med all min inre styrka.

Den femtonde mars talade allt till mig om vad nästa steg handlar om på den bro som skapas.

” I hjärtats inre rum öppnas livet och den passion som är oss given. Vill du vara med älskade Ingrid Marie på den resan som tar oss gång på gång till kollektiva upplevelser som ska renas. Det är en annan väg än att jobba direkt med en människa. Denna väg öppnar det kollektiva hjärtat i många samtidigt. Då vet du att inget handlar om dig nu. Du kan inte göra det till detta hur gärna du än vill så försök inte ens. Välkommen.

Från den dagen har livet totalt förändrats. Jag hamnar i situation att göra det jag ska göra. Först tror jag att det handlar om mig då jag påverkas men när jag väl har gjort det ser jag att det inte alls handlade om mig. Efteråt förstår jag att om jag vetat det när jag gjorde det hade jag inte tagit mig igenom nålsögat. Så från denna dag släppte jag detta vetande och låter smärtan ta tag i min kropp för att var gång ta mig igenom nålsögat utan att veta vad det handlar om. Väljer vi den vägen är varje dag ett äventyr och då inser vi att vi inte på något sätt kan arbeta med andra människor. Vi arbetar var stund med allt och i totalitet med allt.

När dessa ord kommer är kärleken och tacksamheten enorm till allt. Då håller jag mitt högre syfte i detta liv av att inte veta något. Ibland kan jag då också förstå att det är så ljuset kommer ned och igenom mig. Men upplevelser är ej gripbar så jag släpper den med en gång. Den meningen får flyta ut i allt vatten som förenar allt på denna jord. Inget annat är möjligt.

I denna tid av uppenbarelser kan livet komma till frid. När vi smeker livet från platsen i vårt hjärta som är den minsta delen av oss blir inget av det som vi är eller som vi gjort utan mening. Det är också då vi kan förstå att allt och alla som vi möter tillhör vår plan. Med varje själ har vi ett syfte. Särskilt viktigt är det med dem som gör det svårt för oss. Det är med dem som vi får förfina våra gränser så att vi kan öppna för det osynliga landskap som finns i hjärtats boning. Att välja bort för att inkludera kärleken är det största en människa kan göra för att hålla kärleken fri. Det är inte att exkludera utan att inkludera. Då släpper vi allt som är intrasslat. Den vägen är att släppa alla sina begär som förför oss, se vår dödslängtan som gör oss maktlösa och självdestruktiva, göra oss medvetna om allt vi identifierar oss med i den falska frid som öppnar för lättja, arrogans, självömkan och i värsta fall likgiltighet.

Om människan äger sin kraft vill hon inte att du ska ge bort din. Men om hon inte äger sin kraft så försöker hon att ta av din kraft. Det finns inget som är större än den kraft som kommer från människans fria hjärta.

 

VARMT VÄLKOMMEN TILL EN SJÄLSRETREAT DEN 22 APRIL SOM ÖPPNAR FÖR DETTA TEMA. LÄS MER PÅ

http://totality.wpkollen.se/ar-du-redo-for-ett-passionerat-liv/

https://www.facebook.com/events/1473543033180508?ref=newsfeed

 

Önskar dig allt gott och hoppas att du är beredd att öppna för att se på allt du trott på i ett annat skimmer. Det behöver inte vara sant, det är bara ett annat skimmer. Du kan då öppna en mer för vad som är sanningen och vad som är en sanning som skapats av människan av olika skäl.

 

Göteborg den 7 april

Ingrid Marie Fridolf 

Lämna ett svar

19 + 12 =