En vacker dag för mycket länge sedan fanns en kvinna som var öppen för att kunna se våra nästa steg i mänskligheten. Hon var mörkrets ljus i en spegel av ljusets mörker. Denna helg steg hon fram och upp på ett altare för att hålla andarnas möte så att mänskligheten skulle kunna förenas. Mänskligheten som i sitt ursprung är totalt oskyldigt och som nu måste frigöra sig från missbruket av sina krafter, i ett missbruk med starka symboliska dimensioner ofta som en flykt från verkligheten, en jakt på kontroll och en ersättning för inre tomhet. Frigörandets resa har bara en ingrediens. Det visste denna kvinna då denna ingrediens hade borrat sig in i hennes hjärta så hon inte skulle kunna undvika den. Vad var då ingrediensen: ”allt måste förstärkas innan det kan släppa”. Missbruket i form av manipulation, argumentation, makt, behov av bekräftelse (”needy”), arrogans, grandiositet och martyrskap kommer ut i de mest konstiga slag. Denna kvinna vet att detta missbruk är djupt existentiellt. Så värdera det inte, det gör bara missbruket av dessa krafter starkare i förhållande till människans existens. Öppna dig i stället för gudomlighetens kraft i sin renhet. 

Vem är hon denna kvinna?

Du har henne, jag har henne och alla har henne i vår kropp som de kvinnor vi är. Hon är mycket gammal och stiger fram ur erfarenheten av att ha blivit offrad på altaret. Ännu lär hon sig att sitta på altaret med böjda dinglande ben som ett barn som förbereder sig för att hoppa. Hon är inte längre offrad för hon offrar inte sig själv. Hon vet också att gåvan ur erfarenheten av att bli offrad har öppnat hennes gudomliga ögon på ett nytt sätt bortom allt missbruk. Hon ser på sitt eget missbruk med kärleksfulla ögon. Hon säger: Ja, det var jag en gång och nu ser jag allt bortom orden, bortom bilderna och bortom allt. Då kan hon uppleva en verklighet som inte kan fångas i ord eller form. Det är så hon fångar en ren känsla som ändrar alla perspektiv i varje stund. Det sker egentligen i varje andetag. Hon vet att det finns inga mellanrum, allt är ständigt i ett flöde till nya helheter. Inandning och utandning sker egentligen samtidigt. När människan andas in sprider det sig ut i hela kroppen, när hon andas ut sprider det sig in i varje droppe av liv. I allt detta ändras helheten gång på gång. Andens väg är öppen. När vi kallar på andarna så är de redan här. De finns i varje andetag och visar oss vägen till nya helheter. De är en del av oss alla. Det som står i vägen är bara våra identiteter som vi människor skapar.

I ett ständigt flöde skapas en rörelse utan mellanrum, utan identiteter. Ja. om vi vågar släppa taget om livet.

Undrar när hon kommer hoppa denna vackra kvinna. Är hon rädd? Ja, så bra då öppnas inget missbruk, om hon bestämmer sig för att hålla denna rädsla. Är hon vaken? Ja, så bra då öppnas inget missbruk om hon bestämmer sig för att inte vända sig om. Vill hon vila? Då behöver hon lära sig att vila och arbete sker i samma ögonblick. Vill hon dra sig undan? Då behöver hon lära sig att det finns ingen plats på denna jord där hon är ensam, Allt och alla är med hela tiden. Vill hon inte arbeta? Då behöver hon lära sig att vad hon än är så arbetar hon hela tiden? Vill hon inte mer? Då behöver hon lära sig att dingla med benen lite mer och titta ned och göra sig beredd att hoppa. Hon ser då att det inte finns en botten. Jo, kanske det finns säger hon till sig själv men det är inget hon kan se med blotta ögat.

Låt oss ta emot denna uråldriga kvinna i oss och göra oss beredda att hoppa.

Mötet med livets övergångar

När vi nu denna helg möter livet i livets stora övergångar öppnas för ett avslut. Vad betyder då avslut eller att något är färdigt. Vi skulle kunna säga att vi överlämnar det vi har varit en del av till det kollektiva medvetandet. Det kommer därifrån och kommer dit åter när vi har slutet en ny cirkel. Då vet vi att det är färdigt. Det är en avgörande skillnad att vara färdig och att bli färdiga. Vi blir aldrig färdiga men vi gör färdigt. Släpper vi inte taget om det som är färdigt fastnar vi. Denna helg blev något färdigt som gav livet ett helt nytt perspektiv.

Långt innan denna helg öppnades ljuset i inkarnationens ögonblick. Allt var så vackert och ljust. Den rörelsen öppnade för trauma från vilket ljuset kunde ta plats. Det är människans lott så att hon ska kunna hitta sin gudomlighet igen. Det får henne att börja söka och försöka förstå varifrån hon kommer. Djup därinne finns en kunskap om att i varje trauma finns ljus att hämta hem. Det är nu hon börjar att samla sina guldkorn i sin korg av ljus.

Därefter öppnades tre dörrarna som fick sin förklaring under helgen i mötet i de stora övergångarna döden, inkarnationen och födelsen. Det var helgens djupaste syfte att öppna den urkraft som skapas när dessa tre dörrar förenas och blir ett. Det är först då vi kan förstå vad urkraft är. Det är verkligen inget som vi någonsin kunnat förutse.

Vänd dig aldrig om

Djupt tacksam att tillsammans med andra öppna för att återvända till den plats där allt är förenat. I det finns ingen återvändo. Det vi nu möter, möter du alltid på ett nytt sätt och i en ny form framför oss även om det skulle komma från gamla berättelser och erfarenheter. Och glöm då inte att andas för att inkarnera, dö och födas i samma ögonblick. Djupt tacksam för alla som denna helg öppnade för denna enhet då tre dörrar blev en. Vilken kraft!!!Nu kan vi aldrig vända oss om, bara göra färdigt och så släppa taget om det som blir färdigt. För att öppna för nästa som ska bli färdigt. Håll aldrig kvar då förlorar vi det nya som väntar på att bli levt.

Älskade människa, öppna dig för det som väntar på att bli levt, inte för dig men väl för människan och i det är du alltid en del. Men se till att göra avslut så att du är hel när du tar emot det som vill bli levt. Låt oss känna på denna urkraft som tog plats i sin förändring denna helg.

Urkraften är mjuk, lätt, tung, riktad och sylvass i samma ögonblick. Den kommer inifrån könet och ut, med den kan vi lyfta berg totalt grundad. Det finns överhuvudtaget ingen hårdhet i denna kraft. Den har en enorm visdom i sitt samvete. Den tar emot det vackraste vita ljus som människan någonsin kunnat skåda. Det ljuset är alldeles rent och så kraftfullt att det kan göra mycket ont. Vi spricker. Samtidigt är den som ett vulkanutbrott i slowmotion där magman sprider sitt röda ljus in i varje spricka den möter. Den täpper till varje hål och skrymsle så att kroppar kan helas. Den har ett ljud som tar sig in i varje hjärta så att vi expanderar flera decimeter. När denna kraft kommer i förening av ljus och jord vibrerar det i hela kroppen i en rörelse som vi inte kan hindra.

Kan du känna den urkraft? Vi kan aldrig tänka ut detta då allt kommer inifrån och expanderar i våra kroppar från det kollektiva medvetandet. Det är nu vi kan börja förstå att människan är oskyldig, hon har bara kommit vilse i sin gudomlighet. Hon har förlorat sin kraft och kärleken har blivit förvrängd. När vi nu vränger upp den igen ser vi livet med andra ögon och då kan urkraften få komma. Vi kan känna människans urkraft som hon haft i alla tider och kommer att ha. När nu kvinnorna en efter en hoppar ned från altaret finns det hopp. Det är nu hon återerövra denna urkraft tillsammans med männen. Ja, om männen inte försöker att hindra henne att hoppa. Då hoppar hon ändå eller så blir hon en argbigga för att inte låta sig bli offrad igen. Blir hon en argbigga är hon farligt ute tills den dag hon inser att hon aldrig kan sätta mannen på offeraltaret. Ilskan går då snabbt över och så hoppar hon.

Detta är nu i oss alla som var med denna helg. Vi fick känna på det i varje cell. Huruvida det kommer att ta plats och expandera i oss handlar om hur vi släpper vårt missbruk av olika krafter. Den som har valt att låta sig bli använd i det som väntar på att bli levt för människan kan inte på något sätt missbruka krafter. Allt vi försöker prestera fram bli ett missbruk och allt vi försöker hindra oss från att bli använda i blir ett missbruk. Det nya som är integrerat i oss lever nu sitt eget liv i det kollektiva medvetandet. Inget vi kan hålla fast, det finns bara där. Vårt stora uppdrag nu är att låta det bli en del av vårt omedvetna och det kommer med största sannolikhet ur vårt arbete att släppa missbruk. Alla människor missbrukar krafter. Det blir än mer synligt ju mer vi öppnar för det som vill ta plats när vi blir använda av gudomligheten i och utanför oss i samma ögonblick. Ett annat sätt att beskriva detta är att vi blir använda av andarna i och runt oss. I det är ingenting separat. När vi väl släpper det gamla kommer nytt att öppnas för integreras i oss och alla andra. På så sätt expanderar vi hela tiden. När något nytt är integrerat i oss då släpper vi det bara. Vi behöver inte alls tänka på det mer för det finns där och nu gör vi oss beredda att öppna för mer. Om vi istället stannar med det nya för längre tappar vi det. Vi har inte all tid i världen att integrera nytt så det är verkligen dags att ta emot mer och mer. Ibland förstår vi inte vad vi möter och det är aldrig som vi tror. Vad det än är så släpper vi det bara och en dag kanske det öppnar oss igen på ett nytt sätt. Försöker vi förstå blir det ingen förändring. Förståelse kommer alltid det kollektiva medvetandet. (Ibland kan vi kalla det kanalisering)

Vägen till denna urkraft

Låt oss nu berätta hur vägen till denna kraft och förening mellan livets stora övergångar tog plats denna helg. Det var en fortsättning på föregående kollektiva arbete i april (se de två tidigare bloggarna) som nu är avslutat och överlämnat för att denna helg kunna öppna för det som vill komma. I det öppnas det nya som också blir något för oss personligen i det som just vi just nu blir öppnar kollektivt. Vad är det som sker: Vi tar emot, släpper gammalt och låter det nya ta plats i det omedvetna. Detta kan inte presteras fram utan sker naturligt om vi låter det ske utan att stoppa detta. Ingenting som vi möter i livet bortom våra försvar är nytt. Det har bara legat där i det kollektiva medvetandet och väntat på att bli levt. Ibland möter vi det utan att förstå vad det handlar om. Många år senare ”trillar polletten ned” och då är det solklart. Solen lyser på det som för länge sedan blev integrerat i oss så att vi kan se. Det är alltid framför oss. Vi vänder oss aldrig om. Att gestalta allt detta och låta nya tankar komma fram är vår gudomlighets mirakel. Vad kommer då missbruk ifrån? Kanske bottnar det i ägande och svårigheten att vara ingen för oss människor.

I det ögonblick kom denna berättelse för mina ögon som öppnade en helt annat förståelse: Allt börjar om i varje andetag om vi kan hålla oss alltmer i ”ingenting”.  

Förord till boken ”Allt börjar om” 

Det var en gång ett litet folk, ett folk från ingen-mans-land. Ja, just det ingen-mans-land. De är osynliga för de flesta människor. De lever i naturen nära jorden och är här för att vi ska lära av dem. En gång på denna planet fick jag förmånen att bli hållen av detta folk. Det var en plats där jag var hållen som barn. Jag ser dem än idag detta folk av ingen-mans-land. En del kallar dem småfolket, jag kallar dem folket från ingen-mans-land. Jag är djupt tacksam att de när jag var barn fanns där, så att jag fick vara alldeles stilla och bara se på dem utan några krav. De höll mig i livet för en stund tills jag glömde dem. Ett halvt liv senare skulle de åter vakna i mig och därute. I deras land finns ingen ondska, men väl kärlek i massor. De skrattar och dansar och är helt galna.

Kanske har du också mött detta folk och möter dem än. Om så är fallet stanna med dem och lär av dem. De kan lära oss människor om hur det är att vara människa igen. Och hör och häpna de dyker bara upp när du minst anar. För min del räddade detta folk mitt liv och jag ärar dem för att de lärde också mig om mitt eget folk: människan. Där och då trodde jag att jag tillhörde dem, men de visste att min väg var att utvecklas som människa.

Hos folket i ingen-mans-land har alla ett värde oavsett om de är goda eller grymma. För att göra det enkelt för varandra har de just delat upp sig i grymma och goda. Nu kan det tyckas att de goda skulle möta de grymma, men ack så är det ej. De goda får möta de goda och tillsammans lära sig att bli grymma och de grymma får möta de grymma för att tillsammans lära sig att bli goda. De kämpar och sliter och då och då faller de bara ned pladask i ett helt underbart skratt. Så till slut ger de upp detta lilla folk i ingen-mans-land. I stället börjar de att ge varandra en bit av det som de äger. De grymma vill först inte ha det för det skulle betyda att någon vill dem väl, så grymma de ändå är. De goda vill inte heller ha det för det skulle betyda att andra ger dem det som de själva ska ut i världen och erövra. Så kom det sig en dag att alla samlas för att ha rådslag. De sitter i ring och tittar på varandra och så är det en som till slut säger till sin granne: ”Är du ingen min vän, ja ingen”? Grannen tittar upp ser fundersam ut och så öppnas det vackraste leende som någonsin skådats i denna värld och orden som följer kan inget hjärta motstå.

”När vi är i ett land som ingen kan se finns inget att äga och inget att försvara, varken för människan eller för oss. För dem finns vi inte och för oss så är detta land både deras, vårt och alla andras. Det är alltså ingens!

När en människa kan se oss kan vi öppna alla dörrar vi har för att den varelsen ska känna sig värdig sitt liv. Det livet äger ingen, inte ens hon själv. Vi behöver då bara visa alla tusen olika sidor och förmågor vi har, allt för att hon ska börja lita på allt som vill komma genom henne.

När en förmåga öppnas av en av oss är den förmågan inte längre i ingen-man-land. Den flyger i väg som den vackraste fågel, helt fri, Då och då kommer den tillbaka till oss och alla andra. Den har fått form i alla synliga och osynliga varelser på denna jord.

Det är folket i sig som är vår enda ägodel, som vi har att vårda min vän. Försvinner det folket så dör vi alla. Det är människans svåra lärdom att lära sig att inte äga. Ja, hon som i hela sitt liv strävat efter att just äga.

Jag talar inte om saker för det är en liten del i det som sker. För människan har bestämt sig en gång, att hon ska äga andra människor och alla andra varelser på denna jord. Hon är inte ond människan, bara vilsen.

Men hon vet långt där inne att människan som ett folk är den enda ägodel som hon kan göra hel. En lång resa, då hon först behöver förstå att hon inte ens äger sig själv.”

Allt jag fått lära av dem folket från ingen-mans-land finns omedvetet med mig var dag. Nästan ett helt liv har det tagit mig att växa till den människa som jag är född till. Idag är jag djupt stolt över att vara människa. Var dag lär jag mig alltmer. För mig känns det som att mitt fält är oändligt att utforska. Jag tog till slut steget fullt ut och vågade öppna dörren till ljuset och till den andliga varelse jag också är. Nu har jag många år kvar i detta liv och ser med tillförsikt fram emot denna tid. Jag fortsätter att välja att se bortom det som sker för att öppna mitt hjärta för alla människor. Ja, alla människor. Vi är ett folk och kommer så alltid att vara. Det är berörande när tiden stannar och en ny dörr öppnas till en ny dimension, allt blir så tydligt. Det är så lite vi vet och förstår vi människor. Jag kan inte göra någonting mer än att överlämna mig till det som vill visa sig.” Marie Fridolf 2019

Det som vi är står alltid mitt emot oss som en spegel

Om det nu är så att vi föds till detta liv med själskontrakt med andra människor så behöver vi göra färdigt en del och bryta andra som låser in oss i identiteter. Det är alltså ingen slump vilka människor som vi möter. När vi är utan kontrakt är vi fria. Utmaningen nu för människan är att vara fri och inte ha några band. Det gör oss hela och stilla. Vi öppnar nya dörrar och stänger gamla dörrar bakom oss. Vi behöver inte gå tillbaka. Vi kan stanna här och nu och det som vill komma kommer, men aldrig bakifrån utan framför oss. Nya perspektiv kommer då att få oss att se helt andra saker när historien hamnar framför vår kropp, inte bakom. Det är så vi expanderar till nya frekvenser. När vi öppnas oss för att bli använda av energin har vi ingen kontroll. Det som vill visa sig visar sig och det ändrar hela historien.

Låt tanken komma och prova den utan att gå in i dualismen. ”Människan är oskyldig”. Prova den tanken utan att gå in i funderingen vem som är skyldig. Vi ser då helt andra saker än om vi letar efter de skyldiga. vi behöver lära oss att vara vara i energin som bara kommer utan någon intension. När den energin släpper, integreras den i oss och återlämnas till fältet.

”Tanken är inte ett påstående utan en hållning. Den ger handlingen tid att bli varsam, beslutsam och ansvarig.” Lena Uddenberg

Ingenting i det som finns skrivet i denna blogg är påståenden utan upplevelser som skapats ur energi som vi kan ändra vår hållning till. Vi behöver göra en halvhalt innan vi går i gång på det som sägs. När vi går igång är vi alltid i vår gamla historia.

Det behövs så lite för att vi ska hamna i dualitet igen… som att säga ”men jag har inte den uppfattningen”. Kroppen har ingen uppfattning den bara känner det som vill ta plats. När någon ny energi har fått ta plats så kan vi pröva nya tankar. Det finns hur mycket energi som helst att öppna för när väl godhet och grymhet blivit ett. Det nu vi kan vränga upp den kärlek som människan gjort förvrängd.

Föräldrarna är nyckeln

Vi öppnade för kroppens helande i mötet med människans föräldrar. Så mycket smärta, så mycket liv som människan sitter fast i utan att se och förmå sig att frigöra. Utan detta arbete denna helg hade energin aldrig öppnat för förening av livets viktigaste övergångar: död, inkarnation och födelse. Den enda övergången då föräldrarna inte är med är döden, men vi är med dem när de dör.

Att beskriva detta arbete i ord är svårt eftersom det är mycket fysiskt när olika energier tar tag i våra kroppar och ändrar hela historien. Det stora arbetet kom att handla om hur vi ska låta våra föräldrar bära sitt och vi vårt. I det lär vi oss att aldrig vända oss om. De kommer ändå stå framför oss i alla de relationer vi har tills den dag vi frigör oss. Det är inte jag, det tillhör din pappa, mamma. Vi plockar av våra föräldrar så att de inte ska lida. Vi kan inte bli ett om vi inte vet att jag är jag och att du är du. Får jag vara med är en av de viktigaste frågorna som ett barn ställer i en familj. Barnet hittar många olika strategier för att försöka få vara med och de bär de med sig i alla relationer framöver.

Vi kan inte förenas i de tre övergångarna död, inkarnation och födelse om vi inte känner dess syfte och hur det känns där. Vi ägnade en stor stund om att gå in genom alla tre dörrarna. Vi gjorde om historien och illusionerna som vi människan skapat om dessa tre dörrar. Det är verkligen inte som vi tror.

Moder jord, universum och människan i sin treenighet är den som kan frigöra allt så att allt kan förenas. I ett arbete visade sig en lång kamp innan människan kunde öppna sig för universum. Moder jord var tvungen att ta ett steg tillbaka för att människan skulle kunna förenas med universum. Det får en djupare förståelse för oss människor: Om vi människor inte kan inkludera vår fader kan vi inte ta emot och förenas med universum. Moder jord har inget att göra med människans helande med universum. Hon drar sig tillbaka för att ett helande ska kunna ske i människan så att hon öppnar för sin gudomlighet. Vilken lång kamp innan vi fick känna på hur hon förenas med sin gudomlighet i sig. Så fysiskt det var och vilken lång kamp.

För att kunna ta emot behöver vi först stå i vår fulla kraft. Det är nu urkraften kan ta form. Den är så mycket mer än moder jords kraft. Moder jords kraft öppnar oss djupt grundade. Den kraften får oss att kunna ta emot ljuset kraft som får oss att fullkomligt spricka upp. Vilken expansion vi då möter. När vi väl öppnat den dörren kan ljusets kraft förenas med moder jords kraft i oss. Det var vad som hände denna helg och som öppnat för något helt nytt: vår heliga helighet som människa i vår urkraft.  För oss kvinnor har det också att göra med livmoderns hjärna. En kvinna måste ständigt vara gravid annars torkar hon ut. (Känn på det påståendet). Hon är alltid gravid med något som öppnas i förening med hjärtat som kan öppna för nya tankar. För många kvinnor är detta mycket fysiskt. Hon kan känna hur hon bär i livmodern utan att veta vad hon bär. När det är dags krystar hon fram det som ska bli ett bidrag till det kollektiva. Varje barn, varje projekt, varje idé tillhör kollektivet människan. Det vi krystade fram denna helg i en lång födelseprocess kommer att förändra liv. (Känn på den meningen).  

Den heliga modern

Denna arketyp finns i det kollektiva medvetandets expansion i denna tid just nu. Hon är tidlös och håller på att förändras. Vi började med att lösgöra det som sitter fast på en kollektiv nivå. Inte i förhållande till något utan att bara genom att lösgöra detta. Vi ber om att få se vad det är. Vi öppnade för andarna att visa oss vägen. De visade oss vägen till hjärtat, helighet och modern. Vilket arbete! Så mycket som måste förlösas. Allt slutade i ett stort leende i denna pånyttfödelse. Modern släppte taget om allt. Hon blev fri och förlöstes. Hon fick vara med och öppnade än mer urkraft i denna förening av hjärta, livmoder och helighet. Rötterna letade sig ned samtidigt som heligheten kom ned. Den kraft som detta samskapande öppnade tog över för att frigöra den heliga modern. Den heliga anden höll livmodern så att den heliga moderns ande kunde krysta ut livet. Hjärtat släppte taget om allt. Hjärtats ande kom till liv och kom ned på jorden. Så vackert!!! Till slut tog modern emot sin ande som förenats med hjärtats ande och den heliga anden som blev ett med hjärtat, modern, livmodern och helighet. Allt var ett stort hållande och välkomnade. Allt som kom ut överlämnades så in i det kollektiva medvetandet. Så kom det: Det är livmodern som är helig. (Känn på denna mening). När hjärtat fokuserar på den heligas ande kan livmodern bli helig. Den stora utmaningen i allt detta är att inte börja tolka nu. Tolkning tar oss till vår gamla karta (tro/syn på livet) Låt i stället allt detta bara flöda fritt. 

Vi släppte taget om allt, öppnade mycket jordning för att allt skulle kunna ske. En enorm kraft öppnades som transformerades till urkraft. En helig helighet öppnades, en större förmåga att ta emot. Vi bröt igenom på olika sätt som inte kan beskrivas i ord. Det var så mycket liv, smärta och expansion. Många känslor frigjordes till människan som helig varelse. Detta är inget vi kan tänka ut det kommer genom oss när allt möbleras om i våra kroppar. Allt finns i kroppen nu. Vi släppte allt och överlämnade det till det kollektiva medvetandet.

Detta är en erfarenhet nu för var och av oss som kommer att stanna i vårt omedvetnas landskap. Det öppnar för och expanderar nya tankar från nya kroppsupplevelser. I allt detta finns ingen återvändo. Resan på väg till ursprunget skapar alltid nya tankar. Tankar som kommer inifrån aldrig från någon annan människa, utan från vår egen gudomlighet (från vårt eget högre jag). Allt detta skapar också nya kollektiva tankar. När och hur allt detta sker kan ingen veta. Det enda vi vet är att de kommer inifrån oss och att det sker på många ställen samtidigt i världen. Det är fantastiskt att rent fysiskt utan några tankar som helst få uppleva hur vi bryter igenom till en och samma kropp. Wow”

Hur stoppar vi oss

Efter dessa upplevelser kommer för de flesta något som vill visa sig. Det första som kom var att en i gruppen sa att jag är rädd att göra fel när hon vill använda något som hon inte visste om hon fick. Nu kunde vi alla skratta till detta och då försvann det bort.  För att pröva oss visade andarna nu oss vägen att låta berättelser ställa sig framför oss för att vi skulle se vad som vi ser i detta nu. Allt i denna berättelse är då nytt. (När nu detta skrivs är det tydligt att detta var tvunget att hända för att vi skulle kunna ta nästa steg till livets stora övergångar.)

Det vi skriver här gäller för alla människor som hinder för att öppna nya tankar. Vi är alla en annan av andra. Om vi säger detta gäller inte mig. Då har vi separerat från något i oss. Det andra som kommer är: JAG SLÄPPER INTE RIKTIGT. Det var mycket modigt denna helg lika modigt för den som tog steget och vågade säga: JAG ÄR HELIG.

Nu kanske du förstår att det motstånd som kan komma handlar om det som vi har förbjudit i livet. När det väl sägs och vi kan vara ärliga och kan vi inte längre missbruka krafter. Inte heller värderar vi längre. Nu kan vi också ha kärlek till det som vi har förbjudet och särskilt till den i oss som förbjudet oss. Vägen till att bli hel öppnas då alltmer, en förutsättning för att öppna för andarnas kraft. Denna gång inför det som vi samlats för bad andarna oss att ta oss igenom några strategier. Vi kan så täppa till det som läcker ur våra kroppar efter mötet med den heliga modern.

När historien ställer sig framför kommer den alltid i en ny form. Vi får då se och ställa oss frågan: är det så här det är? Allt som beskrivs nedan är mycket smärtsamma upplevelser som fick ett annat ljus när vi ser på allt framför oss tittande mot oss. När vi tar oss igen motståndet kan vi inte missbruka krafter. Gör vi inte så kommer missbruket i stället eftersom vi stannar som ett offer. Att bara se mörker eller bara ljus är också ett missbruk eftersom båda finns samtidigt i allt. Ärar vi motståndet kommer vi närmar vårt ursprung.

• Om vi har en historia där andra taget allt från oss vågar vi inte släppa taget helt. Det betyder också att vi inte har kontakt med vår egen kraft. I detta fall förlöstes en kraft att hämta hem kraft ur led av kvinnor. Ur denna vackra berättelse öppnades en saga av guds nåde när en av dessa kvinnor föddes igen i detta led med alla de kraftfulla kvinnorna före henne. Det var storm när hon födde. Då behövs starka krafter. När barnet väl kom kom sjöng livet. Vilken förlösning ut ur att våga släppa taget och bara ta emot detta barn som har så starka krafter.
• Rätten att finnas till skapar både att vara osynlig och stökig. Rösten behöver tas tillbaka. Den sitter där ute i träden. Det blir en inre tystnad. Nu är vi här så låt oss se detta framför oss. Då öppnas något nytt: kraften att bli den vi är finner vi bara här och nu. När vi berättar om min historia förlorar vi kraften. Kraften och rösten väntar nu.
• Hemligheter som skapats i våra liv gör oss arga och då förlorar vi vår kraft och blir i stället förbannade. Vi sänder ut: ”kom inte nära och avslöja min hemlighet”. När den berättelsen öppnas och hemligheten avslöjas släpper vi allt och faller ned. Hemligheten blir inte längre en del av oss. Ur sorgen öppnas liv så att vi kan bli autentiska. I detta nu ur denna berättelse öppnas gåvan i mötet med den skadade fågeln visar vägen till vördnad, kärlek och hållande.
• Rädslan drar oss inåt och vi ser inte andra. Vi märker då inget hos andra. Vi är bara där inne och inte där ute. Vi är helt oförmögna att kontrollera någonting. I detta nu ur denna berättelse ser vi att vi är autentiskt i mötet med oss själv även om vi inte ser alla andra. Sanningen och tilliten till att allt kommer alltid inifrån.
• När vi är rädda att förlora ett barn i en händelse ser vi bara faran så att vi till och med glömmer barnet. Nu framför oss ser vi att det är barnet som betyder allt, också vårt inre barn som vi kan förlora om vi bara ser faran.
• Mötet med bergen som barn öppnade för lek och möten med andra varelser. Nu framför kommer meningen: berg är mitt ursprung.
• Mötet med en person som tar allt lär oss att skydda vårt hjärta på ett annat sätt än att stå på scen. Att vara avväpnad och skydda sitt hjärta är totalt annorlunda än att vara på scen. Vem är jag, var det en annan av mig som var där. Är det mitt minne, är det mitt hjärta? Dessa frågor öppnar hjärtat. Då vet vi att vi skyddar vårt inre barn som håller händerna för hjärtat precis som ett foster i moderns livmoder. Detta förändrar hela historien.
• Det dåliga samvetet står i vägen för livet. När vi förlöser bindningen och släpper det dåliga så blir bara samvete kvar. Det är som sammet, samvetet som är livets visdom om vi inte sätter dåligt framför. Samvete är det finaste som finns. Nu flyger det dåliga i väg och sanningen lindar in samvetet i sammet. Livets visdom har fått ett nytt skimmer.

När vi möter änglar som trycker på något öppnas en helhet. Änglar är också människor. Vi kan kalla den ”falling angels”. De är en gåva till oss. Låt oss vara tacksamma när vi möter vi en ”falling angel” i en människa som säger sanningen.

Allt som nu kommer upp i livet handlar om urkraften utan att vi på något sätt vet hur det sker. Det är nu vi gör om denna kraft i mötet med både moder jord och universum. Själens resa börjar och tar slut långt innan vi föds och lång efter att vi dör. Det viktiga är vad vi öppnar för i detta liv och när de liven är färdiga öppnas en ny väg bortom inkarnationen, födelsen och döden. När vi visar vår själ så blir vi ofta blyga. Men det är att skina, ”too shine”.

NU LÄR VI OSS ATT INTE STOPPA OSS LÄNGRE. VI OMVANDLAR VAD ALLT HANDLAR OM. DET KÄNNS.

När vi återvänder finns ingen återvändo

Vi öppnar för det som vill komma igenom. steg för steg återvänder människan till sitt ursprung med sin själs resa i liv efter liv. Vi känner. Ur det kommer olika erfarenheter där vi är på väg till det vi ska återvända till. Även om vi alla är på väg till samma källa har vi olika erfarenheter. För att ge några exempel: till de rena, till min sanning, till min kraft, till kärnan, till helheten, till den stora famnen osv. Säkert är denna erfarenhet en röd tråd igenom hela livet. Redan när vi föds finns det i sin avsaknad som får oss att söka det i livet tills den dag vi bara är i det/den, utan en enda människa. Det är själens resa i detta liv som övergår till ljus. Vi är i vår ursprungsenergi. Det betyder inte att vi dör den dag detta blir färdigt. Då öppnas något nytt men utan någon resa. (känn på den meningen).

Födelsen är den första stora separationen. Det som hände där är vi här för att lösgöra. Det är ingen slump vad som sker.

Nu öppnar andarna denna helg det som vi egentligen samlats för. Allt har bara varit en lång förberedelse. Innan de tar tag i oss gör vi en meditation för att se till att vi är hela. Vi täpper till eventuella hål i våra kroppar så att energin kan flöda inifrån och ut och utifrån och in i en stor skapelse. Så kommer de andarna: dödens ande, inkarnationens ande och födelsens ande.

Allt börjar med att andarna förenas och blir ett för att sedan lämna varandra och öppna för människans död, inkarnation och födelse. Allt är mycket fysiskt. Döden kan inte röra sig, vill inte vara med, inser till slut att den ska vara med och bli en fullt fungerande pusselbit. Inkarnationen hostar och kommer inte ut, allt ska ut och så kommer ljuset och allt flödar uppifrån och ned och nedifrån och upp. Allt kan tas emot. Födelsen är alldeles stilla och barn på barn kommer ut. Hela tiden har födelsen fokus på inkarnationen. När döden tar plats och inkarnationen tar emot öppnades en stor befrielse, Allt blir ett.

Vad gör då andarna?

De förlöser allt. Inkarnationens ande sliter för att allt skulle komma upp och ut ur inkarnationen. Så mycket liv i denna urkraft. Dödens ande går in i födelsekanalen för att dra ut det som ska ut. Så mycket liv i denna urkraft. Födelsen ande ser till att alla kommer på fötterna igen i det nya som skapas. Håller fötterna. Benen måste vara på jorden när det nya föds. Så mycket liv i denna urkraft. Förlösningen av det nya är så ett faktum och allt blir ett, precis som andarna visat från början. Allt förenas.

Vilken urkraft, vilket frigörande och vilken krystning i detta samskapande där allt skapas i samma ögonblick. Alla vi som var med för att bidra fick också något ”på köpet”; släpp taget, låt allt ske, inkludera allt, allt får vara med, allt är stadigt, kroppen vet, en enorm kraft i kanalen. Vi kan gå in och dra ut det som ska ut.

Vilken urkraft av ljus och jord i sin förening. WOW!!!

Åter till den gamla kvinna som gör sig beredd att hoppa nu från offeraltaret. Hon dinglar inte längre med benen. HON HAR HOPPAT.

Älskade människa av kvinnligt kön använd din livmoder. Vad kom den meningen ifrån. Från livets förening mellan andarna och moder jord kommer svaret. Det spelar ingen roll längre om kvinnorna missbrukar sina krafter. Andarna löser detta i ett samskapande med moder jord. Detta är inget vi människor behöver ta hand om. Varje kvinna nu är på denna väg tillsammans med sin livmoder i sin en takt. Det kan göra ont att se vad vi gör som kvinnor för att hindra denna väg. Se, ta ansvar och välj en annan väg. Förlåt dig själv och alla andra som inte väljer denna väg. Det öppnar!

Glöm inte mening ovan: ”Tanken är inte ett påstående utan en hållning. Den ger handlingen tid att bli varsam, beslutsam och ansvarig.

Se inifrån din livmoder och öppna ditt hjärta till nya tankar från denna plats

Kvinna nu är det dags att låta din livmoder tala. Hon vet vad som ska igen om du låter henne vara. Allt är mycket fysiskt när livmodern låter oss födas, inkarnera och dö på nytt. Det är som att varje steg under denna resa sker tillsammans med alla andra livmödrar på denna jord. En energi sprider sig, en energi som ger liv i allt som skapas. När livmodern talat är alltid hjärtat med i samma sekund.

Det är svårt att ta avstånd från ett nytt liv även om vi inte vill ha det. Om vi skulle ta avstånd kommer livet att ta oss tillbaka till den platsen om och om igen tills allt gammalt får dö. En dag lär vi oss bara att det som ska dö alltid är i en ny inkarnation och födelse. Födelsen börjar alltid i inkarnationen och då är döden så närvarande. När vi inkarnerar till detta liv är vi redan i födelsen och döden i samma ögonblick. Det kan ske på två sätt: att vi går upp igen eller att vi lära oss att separera för att kunna som en enhet på ett med alla andra enheter. När vi så lämnar vår moderns kropp lär vi oss för första gången att separerar från en annan människa för att dö, inkarnera och födas om och om igen i samma ögonblick. En resa som pågår hela livet. Varje gång vi separerar ske detta vackra samskapande för oss kvinnor eftersom vi också vet att när vi väl låter något separera från vår livmoder måste vi släppa taget om det livet och låta det växa till en enhet/helhet. Håller vi kvar kommer detta lilla liv inte kunna bli hel för att sedan kunna bli ett med alla andra människor. Den som inte lär sig att separera kan inte bli ett med allt eftersom det är första i denna process är att bli ett med sig själv.

I de mycket fysiska arbeten som sker när energin får ta tag i oss genom livmoderns hjärna blir allt så tydligt: ”den köckemödding” vi skapat genom att stanna på offeraltaret löses upp och vi blir en enhet för att så komma samman till en gemensam helhet. Hjärtat slår och kroppen expanderar för att vi ska låta energin komma igenom.

Vi hoppar och är beredda att förlora allt och till och med dö. Vi har inget annat val. Hoppar vi inte kan inget nytt liv skapas. Det är så vi återvänder till vårt ursprung gång på gång, till nya skapelser från livmoderns vackra famn. Vi har öppnat ögonen för en livmoder som är i samklang med andra livmödrar.Det är nu vi kan se andras resor, spel och vackra skapelser från vår livmoder.

Vackra kvinna stå stadigt öppna för ljuset som alltid är närvarande i livmodern där allt liv börjar. Låt andarna vara med dig i denna skapelse som sker igenom hela livet, om och om igen. Lämna aldrig den platsen i dig. Även när du är 100 år så föds nya liv i den livmoder som bidrar till livets skapelse. Ja, om du vill det och är beredd att följa din livmoder. Det spelar ingen roll om du förlorat din livmoder fysiskt kanske genom en operation eller om du inte själv haft erfarenhet av att föda barn. Allt finns där ändå. Redan när vi är små flickor ger vi liv från denna plats och vi fortsätter så också efter klimakteriet. Låt den platsen bli din hjärna och öppna den i samklang med ditt hjärtas hjärna och din hjärnas plats bortom gamla tankar. Det du ska bidra med öppnas då till världen när döden, inkarnationen och födelsen förenas.

Sluta aldrig att sprida de frön som kommer igenom dig till världen. Släpp dem och låt de leva sitt eget liv. Du kommer också att ha dem i dig utan att behöva göra något mer. Låt de gå in i ditt undermedvetna som expanderar hela tiden till nya tankar. Gör du det så kommer nya frön igenom dig. Det är nu sökandet slutar, allt kommer som ska komma. Håller du fast eller väntar kan du missa det som är redo att komma. Allt bara fortsätter om du avslutar genom att släppa taget och öppna dig för att ta emot mer. Det är så vi expanderar våra nya tankar. Inget vi kan prestera fram eller tänka ut. Vi är bara i ett emottagande. Det är så vi bidar. På detta sätt genom att energin skapar upplevelser som är mycket fysiska i vår kropp bortom allt som vi lärt oss, bortom alla gamla tankar. I det är allt kollektivt.   

Göteborg den 4 juni 2026

Ingrid Marie Fridolf i samskapande med Annika Fjällborg och Marika Lagercrantz