Ibland är det bara dags att låta något dö för att något annat ska få ta plats. När vi inte släpper taget finns det inget mer att göra än att bestämma oss för att dö. Allt som gör att vi inte älskar oss själva måste dö i oss. Det kommer att göra ont, det vet vet. Men vi vet också att den smärta som håller oss kvar är olidlig. Vi människor är inte här för att rädda en enda människa och särskilt inte försöka att förändra dem. Vi är här för att bidra, förändra oss själva och låta andra vara som de är. Klarar vi inte att vara med dem som de är kan vi inte vara med dem. Människan är egentligen helt suverän på att såra sig själva och särskilt den inre genuina barn i oss som alltid varit där. Vi vet ju att det är bara vi själva som kan relatera till detta lilla barn i oss, ingen annan kan hjälpa oss på den resan. Varje gång vi blir sårade av andra eller oss själva separerar vi oss från detta genuina barn. Vi har en gång blivit sårade och det är detta sår som vi är här för att hela i detta liv. Det är själens resa hem igen. Hade vi inte haft detta sår hade vi inte blivit sårade och inte heller ha något att hela. Varje gång ett helande sker blir vi alltmer hela på denna vår själs resa. En hel människa är en upplyst människa. I början kommer detta i stunder och sedan alltmer och till slut är vi inte ens medvetna om att vi är hela. Däremot blir vi medvetna om när vi faller igenom igen tillbaka in i vårt sår. Ett helande kommer alltid med att något i oss dör i oss av det som separerat oss från kärlek.
Låt oss tala om när något dör att hämta tillbaka
När vi är barn och förlorar våra drömmar, vår längtan och det som är barnets rätt dör något i oss. Barnets rätt till kärlek. omvårdnad, sina känslor och så mycket mer behöver en vuxenrelation. Allt som dör i barnet kapslar vi in och gömmer i överlevnadsstrategier/delpersonligheter. En del av dem är grymma och andra är helt underbara men det är ändå strategier. Så länge vi sitter fast i allt detta, sitter vi fast i det dualistiska samhället. Vi skulle alltså kunna säga att det är barn som krigar, men det är inte riktigt sant. Det är överlevnadsstrategier som barnet varit tvungen att skapa för att överleva som krigar. De är så omedvetna så att vi inte ens ser dem. När vi så börjar resan för att öppna upp för det som är den vi är bortom alla strategier öppnar vi för allt som vi låtit dö i oss men också allt som väntar på att bli levt från vårt högre jag. Det är en smärtsam och mycket vacker resa. Smärtan handlar om att se vad vi gjort mot oss själva och det vackra är att allt vi tar oss igenom bidrar till människan som kollektiv. I varje ögonblick som öppnas i detta helande har vi också möjlighet att ta emot gåvor av allt högre syfte.
Det är nu vi börjar att låta strategier dö
Livet kan inte levas genom strategier. Livet kan bara levas genom att vi överlämna oss till skapelsen. När vi öppnat för den insikten i vår kropp lär vi oss att stoppa oss så fort en strategier som separerar oss från kärlek och tacksamhet dyker upp. Vi ser dem och öppnar för att de ska få dö. Strategier kommer alltid från historien och då formas framtiden från det som har varit. Människan största utmaning nu är att lära sig leva i nuet. Nuet har aldrig strategier bara en skapelse.
”När vi är medvetna om att vår förståelseprocess endast kommer från vår kunskap om något vi var tvungna att lära oss, inser vi att det är omöjligt att tala om eller förstå ordet ”medvetande”. Hur ska vi kunna förstå övergrepp som lärde oss att lämna och komma in i kroppen igen skulle komma att bli den största gåvan i vårt liv. Men när vi förlåter de som vi kallar förövare inne i oss blir vi fria och kvar finns då bara vår förmåga att lämna och komma in i kroppen igen. Detta har inget att göra med medvetandet. I denna process bara ett överlämnande i livets skapelseprocess. Allt om medvetandet är bara teorier som vi skapar för att öppna för nya strategier. Med dem sitter vi så återigen fast i överlevnad. Frågan är nu bara om vi kan leva utan strategier. Kan vi leva bara genom att låta oss bli förda av livet eller är det också en strategi”.
Varje människa är helig och i det kan vi öppna för kommande generationer. Varje steg vi tar för att hela oss själva bär våra barns framtid. Men kom också ihåg att våra barn bär allt som vi inte levt. Det är en tung börda för dem. Vi vet det när vi själva gör allt vi kan för att frigöra oss från den börda som vi bär för våra föräldrar. Vi låter det dö i oss. Detta är en kollektiv rörelse och sker i varje stund. Så länge det finns överlevnad i oss som separerar oss från kärlek bidrar vi till kollektivets framtida börda för kommande generationer.
Döden i ljusets skimmer också på en kollektiv nivå.
När ljuset lyser över en punkt i livet blir allt så tydligt. Under de sista veckorna har detta ljus blivit allt tydligare i allt som gäller religion och det som dess institutioner skapar. Så mycket grymhet som följer i dess spår i det som vi trott varit kärlek. Att som separerat oss från kärlek blir nu synligt. Dessa institutioner dör nu en sakta död och det har pågått längre. Så tar en av kyrkorna, Fässbergskyrkan modet att öppna för moder jord i kyrkan och dessutom bjuda in det samiska folket genom sin jojk. Nu lyser ljuset än starkare på döden. den död som måste ske för att försoning ska vara möjlig.
Vi kan välja att se det som en öppning för det feminina in i kyrkan och vi kan välja att se det som att tryck in det feminina in i kyrkan som fortfarande har bönen i faderns, sonens och den heliga andens namn. Allt blev så tydligt denna kväll när så samerna öppnade för moder jords kraft rätt in i kyrkan. Kyrkan sprack fullkomligt upp och taket lyfte så att moder jord skulle kunna sväva fritt igen. Men det var inte bara det som sprack utan också den kränkthet som samerna har från historien i mötet med kyrkan. Den svävade bort genom taket när jojken öppnade för sanningen. Kränktheten dör när vi förlåter inne i oss och det är ett helt folk nu som är i en stor förlåtelseprocess. Måste vi då lämna det som kränkt oss? Nej, inte om den som kränkt oss förlåter sig själv genom att ta ansvar. Att ta ansvar innebär också att förändras. Döden lyser så klar i en ny början. Hur ska vi kunna ta in det feminina i kyrkan så länge bönen är fadern sonen och den heliga ande. Så länge Gud skapade himmel och jord. Så längre präster har tolkningsföreträde. Det är dags för kyrkan att dö-städa.
Varför allt detta just nu. Det är här Maria Magdalena kommer in. Om hennes evangelium bara så där skulle lyftas in i bibeln skulle den dränkas i allt som redan är där. Den texten är en ny början som innebär att mycket i bibeln måste dö. Maria Magdalenas energi är redan mitt ibland oss och spirar med sitt ljus över allt nytt som sker just nu. Den energin är inte på något sätt bara hennes utan också mångas fler, den öppnar livet och kärleken. När vi lyckas att komma till kärlek med de som gav oss livet är allt helt. Det finns ingen annan väg.
Ingen, nej ingen kan fånga moder jord. Hon är fri och har alltid varit fri. Det är bara vi, människan som försöker fånga henne. Låt inte det bli en vana. Inte heller kan vi fånga Maria Magdalena. Hennes energi är här nu för att skapa en ny början. Den kommer vi aldrig att kunna fånga.
Bribris ett ursprungsfolk i Costa Rica svarade på ett möte med en Spansk kvinna som bad om ursäkt för vad de gjort med deras land. Det finns inget att förlåta, förlåt dig själv och ditt folk. Vi är fria, har alltid varit fria och kommer alltid att vara fria vad som än händer oss. Det kan ingen ta ifrån oss och har heller aldrig gjort det, inte heller ditt folk.
För tio år sedan fick jag en vision att våra kyrkor kommer att bli museum i framtiden. det är först nu som jag börjar att förstå vad den innebär. Jag börjar också förstå varför jag en gång arbetade för välfärdens Sverige. Alla våra institutioner blir museum i ett nytt paradigm. Jag bär detta genom att förstärka ljuset.
Jag har ingen värdering och ett dömande i detta. Jag håller det bara utan att göra något. Jag skulle aldrig starta en motrörelse, den tiden är förbi sedan länge. När jag arbetade med att skapa andra arenor i välfärden för tjugo år sedan visste jag till sluta att detta kan ingen människa göra utan det är att överlämna till den nya skapelsen i det nya paradigmet. Om människan försöker med motrörelser så blir det bara kamp. New Age var också en motrörelse till religioner. Nu är vi på en ny plats sedan år av energiarbeten på många plan. Sökandet efter ursprunget sker i varje människa och det gudomliga är i oss alla. Precis så som Maria Magdalenas ord vill förmedla världen, ord som redan fanns hos ursprunget. När moder jord lyser alltmer finns det inte några andra ord som bär oss nu.
Att dö-städa lyser på det som vill fram
Under några veckor nu har jag städat ut min mors sista egen hem innan hon kom till ett äldreboende. Så mycket en människa samlat i ett liv och så lite hon nu kunde ta med sig som den dag hon dör ska också städas ut. Under dessa veckor har jag också städat ut mina sista mönster med mig bristande tro på mänskligheten. I varje sak jag tagit i har hon ”människan” varit närvarande. Jag har undrar hur det kunde gå som det gick, inte bara för mig och min mor utan också för hela mänskligheten. Den stora frågan nu är hur lyckades vi komma tillbaka till kärleken och tacksamheten till varandra och hur lyckas hela mänskligheten göra detta?
Jag har egentligen bara ett svar på denna frågan av egen erfarenhet: Vi släppte taget, ja bara släppte taget. Inget av det som vi hållit så hårt och som separerar oss har betydelse. När allt detta dör i oss, dör allt och vi kan aldrig göra detta halvdant. Kvar finns bara relationen och de minnen vi väljer att ha kvar. I det ögonblicket flödar kärleken, inget annat är möjligt.
Jag ser det vackra i en lägenhet som burit tio år av min moders liv och många år före. Jag tömmer den med varsamhet och väljer från kärlek det jag tar med mig dit jag går. En liten skål där mor och far hade godis när jag var barn. Några vackra glas som jag minns och en bröllopsservis som symbol för föreningen mellan min mor och far. Sätter mig i kökssoffan och minns köket där vi bodde när jag var barn. Jag älskade köket och där var det alltid fridfullt och det luktade så gott. Min mamma älskade att laga mat och hon gjorde allt alltid från grunden. Jag kunde sitta och bara titta på henne just från den soffan. Tänk vad hon odlade det hon sedan lagade och också lärde mig dessa grunder. Jag hoppas att denna soffa hittar ett fint hem där den får fortsätta sitt köksliv. Den var också en plats där min far sov middag då och då efter att han blev sjuk. Den var hård och bra att ligga på. Det var då han också släppte och släppte för att till slut komma igen alldeles innan han dog. Vi fick en djup försoning vilket jag är så tacksam för. Släpper nu denna kökssoffa och allt vad de minnena bär. Ja, för mig är det att dö-städa: alla minnen rinner av mig när jag släpper, både de svåra och de glädjefulla. Allt dör. I det ögonblicket blir godisskålen, glasen och servisen bara vackra ting. Kvar finns bara kärlek som inte behöver några minnen. Den är bara där i allt som är. Vi kan inte fånga något, inte ens dagen. Dagen skapar oss om vi följer vårt hjärtas tacksamhet. Jag är djupt tacksam att jag lever. Det har inte på något sätt varit en självklarhet för mig. När den största strategin som tog mig från livet nu dött finns inget kvar mer än livet och det är allt jag har tills den dag jag lämnar detta jordeliv.
Det får bli min sista ord inför mötet med en grupp om Maria Magdalena och det gyllene barnet
KVAR FINNS BARA KÄRLEK SOM INTE BEHÖVER NÅGRA MINNEN: DEN ÄR BARA DÄR I ALLT SOM ÄR.
Det gyllene barnet lyser med sitt ljus för människan
När vi frigjort oss från gamla mönster utan att döma eller värdera dem har vi möjlighet att öppna för det gyllene barnets energi i oss och alla på ett helt nytt sätt. Det är nu vi börjar att få visioner som tar oss till nya platser. Varje dag kan säga till oss själva: jag ser nu och jag följer. Energin löser det mesta på ett sätt som vi inte kan påverka eller styra. ja, om vi följer och inte tror att vi har så stor betydelse för allt som sker. Vi har betydelse för vår egen resa och den kan sprida sig för vinden. När egot sakta dör och vi inser att vi har gjort allt vi kan för denna process öppnas allt som vi separerat oss från genom olika strategier. Detta gyllene barn är i oss alla och hon är vår framtid och alla jordens barns framtid. När nu moder jord får allt större betydelse på den karta som öppnas i världen kan motkrafterna bara nå oss om vi skapar en motkraft. Om vi däremot öppnar för ljuset till allt och alla kan det heliga nå allt och alla. DET ÄR KÄRLEK I ALLT SOM ÄR. DET GYLLENE BARNET BÄR VISIONER TILL OSS. ATT BARA HÅLLA EN VISION VARJE DAG ÄR FULLKOMLIGT TILLRÄCKLIGT. MEN GLÖM INTE ATT DET ÄR INTE DU SOM SKAPAR VISIONEN: DEN KOMMER TILL DIG.
