Att vandra med vänner
En vän är någon som bara finns där utan ord, tyst följer vi varandras resa hem till hjärtat där vi bor.
En vän kan ta år att möta när hon läker sina sår och då vi kommer åter är det som igår.
En vän är någon som pushar oss när vi sitter fast och inte kommer loss.
En vän finns med i varje steg vi tar utan några band eller försök att hålla kvar.
En vän öppnar sin famn och möter oss med nyfikenhet och frågan: vem är du nu.
En vän kan vi öppna det okända med för att bli lärd och samtidigt dansa i alltmer flärd.
En vän drar med oss i livets helande dans och att stoppa oss har vi inte chans.
Att fira sina vänner behöver vi göra varje dag. Det är att hålla ljuset öppet och när vi möter dem som titrerar vi också detta ljus för att allt inte ska bli överväldigande. När jag firade en av mina vänner nu så öppnades en dans där ljuset under flera månader i mig mötte henne med sitt ljus. Lyckan att få fira tre vänner i detta nu som fyller sjuttio år. En av dem är mina barns far som är en av mina äldsta vänner. En annan tar jag nu nya steg med efter ett år av kärlekssånger. Den tredje är också en av mina äldsta vänner som började med en arbetsrelation som övergick i livets fråga: Vem är du och vem är jag. I det ljuset följs vi åt och sprider ljus till våra familjer och andra vänner. Att få vara med och fira dem i livet är en gåva inte alla förunnad. Närhet skapar frihet och frihet skapar närhet. När också familjeband löses upp i vänskap och jämbördiga relationer har vi inte ord för den kärlek som vi känner.
Lär dig titrera älskade vän
En dag när jag var sju år mötte jag ljuset som fick mig att stänga fullkomligt både av trauma skäl och av detta ljus. Det tog mig trettio år innan jag fick se ljuset igen i en nära döden-upplevelse. Jag stängde så igen och kunde inte våga öppna förrän tio år senare öppna igen. Då mindes jag. Bit för bit har jag tagit in allt och idag vet jag hur jag ska titrera energin så att det inte blir för mycket. Att grunda och grunda och möta mina trauman har varit vägen dit. Kroppen har plockat fram så mycket som jag har kunnat våga se samtidigt som ljuset har öppnats alltmer.
En natt vaknade jag och satt djupt inne i en hydda, ingen kunde nå mig och allt var stilla. Så förändrades denna hydda till en kyrka och orgelmusik spelades. Jag går in och orgeln slutar spela. Jag sätter mig ned och är fullkomligt lugn. Människor kommer in och de ler går till sina platser och så kommer ljuset, ett enormt ljus. Mot mig kommer en ljusgestalt som är klädd i vitt. Hon ler mot mig och säger: ”Du är fri nu.”Orgeln börjar spela igen. Hela natten sitter jag alldeles stilla, vågar inte gå in till mamma och pappa utan sitter bara med ljuset i mig. Jag förstod då ingenting, visste inte vad ordet frihet innebar, men ordet har sedan dess klingat djupt inne i min själ.
Allt blev så mycket ljust och överväldigande och jag blev så rädd. Hela min kropp gick till freeze i detta ljus. Samtidigt höll detta mig, om än omedvetet. När jag var barn började jag leta efter hyddor utan att förstå varför. Jag hittade kojor i den skog som jag såg som min plats. Kojor som andra byggt. Jag kunde sitta där länge och ibland kom någon och körde ut mig. För fem år sedan kom jag till den hydda jag såg i visionen och det visade sig vara ett tempel. Templet fanns hos Bribris, ursprungsbefolkningen i Costa Rica. Det var samma hydda som jag sett när jag var sju år. Denna vistelse hos dem var så stark i hela mitt system att jag somnade varje kväll när vi satt med shamanen i en cirkel. Andra fick väcka mig gång på gång. Jag visste då att jag kommit hem. Där fann jag mitt ursprung i ett folk som kunde leva som människor bortom överlevnadsstrategier och i närhet till det andliga och moder jord i varje steg de tog. En del i mig ville stanna där, men jag visste att min väg var att återigen komma tillbaka till det land jag en gång föddes till. Det löfte som jag där och då gav öppnade sakta mitt ursprung. Jag kunde inte fly längre.
Nu är detta barn en äldre kvinna som hade lärt sig att hon inte behöver dö för att komma till ljuset för att bli fri. Barnet har hon aldrig lämnat mer och kommer aldrig att lämna. Egentligen lämnade jag aldrig barnet, jag stängde bara av. Livet guidade mig tillbaka om än i svåra brott som den nära döden upplevelsen, och en svår cancer. Ytterligare ett brott behövdes för sju år sedan för att jag skulle släppa det sista av mina trauman. Min dödslängtan har lämnat min kropp. Ljuset och kärleken har i stället fått ta dess plats. Jag gråter nu av glädje och kärlek till livet med min själ. Ljuset och kärleken följer mig hem. Ingen kan bryta kontakten med den ljusgestalt som både finns i mig och vandrar vid min sida. Jag kan känna energin och vet att de är många nu alla ljusgestalter. Det är så tydlig att jag nästan tappar andan. Stannar och titrerar igen så att allt inte ska bli överväldigande. Jag kallar dem det gyllene barnet nu. Vi har alla denna ljusgestalt i oss. När jag tar emot de äldre kvinnorna som kom till mig på livets väg vid den röda jorden som energi ser jag idag att de är verkliga också i mitt liv.
Inte vill du brinna upp älskade vän, stanna på jorden och grunda dig och följ sen. Då kan ljuset från nålsögat passera och du kan ta emot så mycket du förmår och celebrera. Att lära dig titrera kräver mod annars blir det som förgjort. Du missar essensen av det du ska förmedla, det hjälper inte hur nära du än går den som dig leda. Steg för steg, dag för dag, rör vi oss då ljust och lätt. Även i den mörkaste sidan av Moder Jord och Universum kan det finnas ljus. Vi vet ju inte egentligen vad ljuset bär. När vi tror att det är mörker kanske det är ljus. Det lär vi oss när vi i tystnad öppnar oss för den vi är och hjärtat som håller oss så kär.
Att falla baklänges som jag, var en gåva till det Gyllene Barnet. Energin träffade evighetens ansikte för att röra sig framåt i en annan riktning med jaget. Nu rör sig även baksidan av ansiktet tillsammans med ljuset och den röda jorden mylla. En ny personlighet är helt plötsligt bara där utan att jag förstår hur det gick till. Tacksamheten har inte ord ännu och behöver inte inte heller det om jag inte vill.
Så öppnas en ny tid
