Livstrukturens struktur

Livsstrukturen är given, men vägen dit är krokig.

Det första riktiga trauma som sitter i vår kropp är från befruktningsögonblicket. Det är i det ögonblicket vi blir till kropp och börjar vår resa in i den kroppen. Nästa trauma är själva födelsen. Detta är också vår första separation från den kropp som har burit oss i 9 månader, vår moder. Så börjar resan som är två parallellt; separation och att bli hel igen, allt till en större och större helhet. Så många av livets paradoxer vi möter på denna resa. Allt detta innebär att alla människor har trauman som får oss skapa överlevnadsstrategier i relation till vår kropp och oss själva för att skydda våra gåvor. Så följer andra trauman pga. av händelser och brister i vår barndom som skapar nya blockeringar. Det behövs inte särskilt stora händelser och brister för att skapa dessa blockeringar. Vi får alla, om vi vill, senare i livet möjlighet att ta oss ur och återerövra det vi blockerat i kroppen, genom att öppna upp och hämta hem de delar av vår själ som vi kapslat in på olika platser i kroppen. Nu är det inte alla som är i kroppen, inte ens som vuxna. Jag har mött människor vars själ svävat utanför kroppen. Resan ned och in i kroppen till större helhet kan ta ett helt liv. Från kroppen öppnar vi en dag återigen för allt som vi inte kan förklara och inte ens förstå. Vår kropp förändras om och om igen under vår livstid i takt med vår inre förändring. Sökandet efter vem vi är, kan vara en början.

Att växa ned i kroppen är för alla människor en ”tuff” resa som handlar om vad vi ska lära oss i detta liv. Till vad växer vi då ned? Min erfarenhet är att jag växer ned till min livsstruktur och den vägen gör krokiga svänger för att skydda den strukturen tills dess jag är redo att öppna den igen. Alla dessa skydd, som också är gåvor, lurar omgivningen och oss själva så att livsstrukturen hålls hel och ren.

Varje anpassning, händelse eller brister stänger oss för att vi ska lära oss att öppna igen! Crazy, men betänk om livet bara hade varit en enkel biljett till paradiset. Hur skulle vi då kunna växa inifrån och ut! När vi öppnar igen blir vi överlyckliga att finna mer och mer av vem vi egentligen är, och då vet vi att vår livsstruktur öppnar vårt syfte. Varje öppning, öppnar mer av den blåkopia som lagts sig över allt för att skydda den vi är i vårt ursprung. Den blåkopian är samma sak som min livsstruktur, men på ett helt annat sätt. Min överlevnad (blåkopian) var att ta på mig rollen som en rebell i betydelsen att jag tidigt i mitt liv fajtades med alla auktoriteter. När den rebellen transformerades öppnades min sanna rebell i min livsstruktur. Hon som går sin egen väg! I henne finns inte minsta fajt och hon bara går vidare. Hon som funnit sanningen och lever sanningen vad det än kan kosta henne. Hon har funnit sin sanna natur och är fast besluten att leva den. Hon kan inte längre begränsas av familjens, kulturens, tidens eller samhällets kedjor. Den transformationen av min rebell tog nog med sig ett 20-tal överlevnadsstrategier i ett svep, och suddade ur 20% av min blåkopia. Transformationen av min syndabock, där jag tidigt skyddat mig genom att bära för andra särskilt smärta, synd och skam öppnade bocken bruse som fick mig att möta alla mina troll, en efter en. Det är det som jag nu stödjer andra i att göra. Min lärdom är enkel; ju närmare vår livsstruktur, desto större är trollen att möta. Transformationen av syndabocken tog nog också med sig 20 % av min blåkopia genom en mängd överlevnadsstrategier. Det är i dessa två jag främst har min visdom; rebellen och bocken. Det är de två som kan berätta för livet hur det är att vara fri och i total kontakt från en inre frid och gemenskap. Det är dessa två som kan tala om kärlek och tillit samt om gruppens inre kraft. Jag har dessa i mig att tacka för livet.

Kraften öppnade jag genom att bestämma mig för att bli jordlig och ta mig ur triangeln kropp, själ och ande. En triangel som saknar kraft. Mer om detta senare i denna webbkurs. Ja, och jag vet att detta är proviserande för många. Min blåkopia har hållit mig i livet och jag känner en djup vördnad för den. Det är mycket mer som återstår tills jag väljer att lämna jordelivet. Jag ser med förundran och spänning fram till vad som ska öppnas. En sak vet jag, att när jag dör så kommer jag att vara min blåkopia evigt tacksam.   

Vad är egentligen en struktur?

Hur associerar vi till ordet struktur? Alla våra associationer vi har till strukturer kommer från vår historia. Ta en minut och se vad vad strukturer väcker för känslor i dig. Vilka känslor känner du att du sitter du fast i. Vi vet att vi sitter fast i något när vi blir triggade, kämpar, blir avstängda, förlorar oss eller går igång på något sätt. När vi sitter fast är vi i vår överlevnadsstruktur. Det är den struktur som vi själva skapat för att anpassa oss när vi var barn. Den strukturen är många gånger så omedveten för oss, men vi har alla också en annan struktur som är mycket gammal, vår livsstruktur. Den går inte alltid att förstå men den komma till oss i ”små glimtar” när vi är nära oss själva. Känner du att du är i kontakt med en sådan struktur?

Den struktur som vi själva skapat som barn är den vi tror att vi är, men tro skapar inte liv utan tar oss istället från livet. När vi väl börjar skönja vår livsstruktur förstår vi att livet handlar om att släppa trossystemen som vi skapat eller fått till oss av andra såsom familjen, samhället, kulturer, religioner mm. Den världsbild som vi istället sakta själva inifrån förvärvar genom att öppna oss, kan ta oss till vår livsstruktur. Då hittar vi dem som vi vill följa en stund för att komma närmare vår livsstruktur. Den strukturen är alltid där, men i början bortom din förståelse! Så en dag förstår vi, och då ser vi allt arbete vi har gjort för att transformera vår överlevnadstruktur. Vi börjar då också att se att skyddet, överlevnadsstrukturen, bara var en blåkopia av din livsstruktur, fast på ett annat sätt.  

Filosofiskt definieras struktur som en ordning mellan olika beståndsdelar i en helhet och dess förhållande till varandra. Den har en logik av hur saker och ting hänger samman. Vi har sedan alla olika definitioner och erfarenheter av strukturer. Allt börjar egentligen med samhället och familjen. Det kan ta ett helt liv att omvandla alla dessa omedvetna band och associationer!  Under många år som forskare i statsvetenskap ägnade jag mig åt att studera och öppna för olika strukturer och logiker, men något saknades tills jag fann kaosteorin och senare systemteorin. Då visste jag bara, att bakom allt detta finns en annan teori som bara kan öppnas ur kaos. Ofta ser vi struktur som motsatsen till kaos, men kaos är livets struktur bortom vår kontroll. Det finns två olika former av kaos, den som människan skapar och den som livet skapar. Båda är bortom vår kontroll. Den första tar oss till överlevnad och den andra till livet. I livets kaos finns en struktur som i kaosteorin kallas chaordic. I den finns en ordning som visar sig efter hand och som är bortom vår kontroll och förståelse. Det är ur mellanrummet mellan alla olika delar i ett system som kaos kan skapas för att öppna den ordningen.

Vi vet alla innerst inne att alla de strategier vi skapat i livet kommer från överlevnad och om vi fortsätter att leva livet som vi alltid gjort så är vi fortfarande i vårt överlevnadsmönster. Vår livsstruktur har varken strategier eller mål, den bara är där och väntar på oss, och det är aldrig som vi tror. När vi börjar den resan tillbaka till vår livsstruktur får vi snabbt klart för oss hur enorm överlevnadsstrukturen är. Den kommer inte bara från oss själva, utan också från familjen och generationer, samhället, kulturen och religionen. Livsstrukturen är från början bara några små frön som finns där att kunna börja öppna. De fröna är heliga. Vi kan bara hitta dem bortom vår kontroll i vad som öppnar sig efterhand.

Teorier om hjärna och hjärta

Mina sista år i forskarvärlden handlade om att bryta upp det organisatoriska tänkandet och öppna för organisering. Det var också då jag första gången stötte på kvantfysiken och dess enorma öppningar för att vetenskapligt visa på det som inte systemteoretikerna lyckades med. Det är först idag som vi börjar att kunna acceptera och förstå att vi behöver förändra hela vår personlighet om och om igen för att bryta alla de omedvetna program som sitter fast i vår kropp. Hjärna och hjärta är så sammankopplade. Genom att följa det autonoma nervsystemet i ”Somatic experiencing” lärde jag mig helt nya sätt att arbeta med att bryta upp och skapa nya koppling i hjärnan. Senare fördjupade jag mera i ”Quantum medicin” och lärde mig arbeta med energi i koppling mellan hjärta och hjärna. Jag öppnade så dörren på glänt till mer av kvantfysiken och fördjupade mina kunskaper i ”neuroaffectiv science” i detta perspektiv. Alla dessa arbeten var fysiska, kropp mot kropp. Jag tror att det är därför de stannat så djupt i min kropp och öppnat dörrar som inget tidigare. Det går inte att kontrollera skeendet, det som ska visa sig gör det i den ordning det ska komma. Precis så som det är i livet. Vi kan inte kontrollera livet och allt kommer i en förutbestämd ordning som vi kan påverka genom att följa detta skapande.

En annan vetenskap, än den rådande med sökandet efter orsak och verkan, är på ingående. Den vetenskapen har nära rötter i ”ancient” visdom, därav dagens sökande efter naturens lagar som alltid är bortom vad vi människor kan förstå och ska kunna förklara. Skapande är bortom vetenskap. Denna mening hörde jag första gången av Peter Senge när jag gick ett ledarutvecklingsprogram i början av 90-talet. Han var en av dem som skapade systemteorin. Systemteorin var för mig vägen att förstå att helheten är viktigare än delarna. Här lärde jag mig att se det större perspektivet i allt. Här öppnade jag för första gången det quantum fält som varit så stängt i många år, genom att jag öppnade för mellanrummet och mellanrummets energi. Jag har också mina rötter i Psykosyntesen och det var egentligen där jag första gången på allvar förstod och öppnade för insikten av att det finns ett quantum fält. Psykosyntes skapar ett heligt fält som håller livet. Guidade visualiseringar är en av de metoder som öppnade detta fält både personligt och transpersonellt. I systemiska konstellationer lärde jag mig om ”the knowing field”, ett fält som öppnar det omedvetna i olika system, bland annat familjesystemet. Identity Oriented Psychotrauma öppnade än tydligare detta fält och därifrån det egna ansvaret i att transformera det som står i vägen för ”Who I am”. Genom Somatic experiencing och Reconstructive lärde jag mig mer om energi och människors egen förmåga till helande från detta heliga fält. Vi har alla en möjlighet att hela oss själva från den vi är i vårt ursprung, från vår livsstruktur. Livet har hela tiden tagit mig vidare i ett fördjupat lärande tills den dag livet tog mig till en plats där allt ”nytt” kommer inifrån och det var nu dags att skapa detta koncept som växt ur min livsstruktur: Space in betwen. Det sista decceniet har tagit mig till en plats där alla min visdom nu fått form och visdom växer alltid inifrån. Jag ärar alla som gått före mig och allt de delat från sitt hjärta till mig och andra i vårt lärande, tills den dag de inte kunde lära mig mer.

Att arbeta med energi

Jag vill inte här gå in i fler teorin men vill säga: att arbeta med energi förutsätter att du är beredd att överlämna dig till det okända, det som du i det ögonblicket inte kan förklara. Det förhållningssättet skapar alltid ett ”quantum” fält. Space in between är inte Somatic experiencing, det är inte Reconstructive och inte heller Quantum meditation, inte Psykosyntes eller systemiska konstellationer; det är Space in between. Det är ett ”fält”, som när du lär dig att verka i detta, kan ta dig tillbaka, igenom, och till din livsstruktur. Den struktur som alltid hållit och kommer att hålla ditt liv tills du väljer att lämna jordelivet.

Alla människor har ett fält av energi

Min djupaste insikt är att alla vi människor har ett fält av energi från vilket vi kan, om vi skapar ett koncept, stödja andra att hitta sitt fält av energi så att de i sin tur kan stödja andra. Detta koncept kan vi inte tänka fram, det kommer från allt vi levt i vårt liv och ur vår livsstruktur. Faran är; när vi håller fast andra i det fält vi öppnar. Det är enbart för andra att gå dit en stund, hämta och sedan skapa. Gör vi det kan vi bli förebilder så att många olika metoder, teorier och filosofier kan växa ur det vi skapat.

Alla fält kommer nog från samma källa – de är ju på quantum nivå – och vi har bara att skapa olika former för att kunna lära oss arbeta med energi. Energi är den största delen av en kropp, en grupp, ett samhälle, alla relation ja allt i världen och universum. och det är från den platsen transformation kan ske. Jag kallar den platsen mellanrummet. Det överlevnadsmönster som vi kämpat med i hela vårt liv är vår visdom i arbetet med energi. Detta mönster är i sin transformation konkret, jordnära och berörande, inte särskilt magiskt. När energin har transformerats till tillräckligt stor kritisk massa så krackelerar hela personligheten, vårt överlevnadsmönster. Det är då egot överlämnar sig till själen. Då är kampen slut och allt är bara gåvor! Så skapar vi en ny personlighet som senare i livet krackelerar när den har blivit en för stark identitet, och så pågår denna resa. Ja, om vi nu väljer den. För mig finns ingen annan väg. Varje dag är en gåva i mer förundran, ödmjukhet, respekt, vördad och tacksamhet.  

Jag har ägnat många år nu till att öppna människors relation till sin energi, och kommer att fortsätta med detta tills den dag ingen kommer mer. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig möjligheten ” att vara ett med mig själv”, i stort sett hela tiden. Teoretiskt förstår jag nu att hela mitt ego till slut överlämnade sig till själen och så att de tillsammans kunde öppna mitt hus. Hela min personlighet har återigen krackelerat och jag är djupt tacksam för detta intensiva arbete som tagit mig dit igen. Allt detta som nu ”kommittar” till ännu mera liv i livet. Jag går långsamt, görandet och varandet är hela tiden i samma ögonblick. Säkert kommer jag att förlora mig igen, men nu vet jag; att jag är jag, varifrån jag kommer, vilka som är mitt folk och det syfte jag just nu lever. Kanske tänker du: går det! Ja, det är möjligt och det är just detta jag lär ut till dem som väljer att gå i lära hos mig. Det betyder inte att jag på något sätt är större än dem, nej vi går parallellt och jag öppnar bara för den energi som är deras. Den förändring som sker kan bara komma inifrån dem och är helig för den som möter sig själv. Jag sitter bara utanför deras dörr och väntar. Jag skulle aldrig kunna vara en auktoritet över någon annans auktoritet. Det skulle vara att ta deras energi (och till och med deras själ). Istället blir jag en spegel. Arbetet är fysiskt och det är därför det stannar i kroppen i resten av livet, i varenda cell. Arbetet är bortom vår kontroll och det är bara de som gör ett arbete som vet vad det handlar om. Vill du möta och prova på ”fältet” Space in between så är du varmt välkommen till någon av de aktiviteter som följer under 2020.

Övning

Lägg dig ned på golvet, blunda, lägg en filt över din kropp och föreställ dig att det är den blåkopia som du lagt över dig och din livsstruktur. Vilka känslor väcker det i dig (rädsla, glädje, kärlek, vrede, sorg) och vilka förnimmelser känner du (varmt, kallt, hårt, mjukt, värme, kyla)? Vad vill din kropp göra (resa sig, gömma sig, vila, springa därifrån, fajtas)? Vad får du för inre bilder? Hur är ditt förhållningssätt till din blåkopia? Har du öppningar in till din kropp och hur känns det? Har du en förnimmelse av vad som är du bortom det du skapade som barn för att anpassa dig? Har du en känsla av att du kan skapa igen, eller snarare hämta hem det som väntar på att bli skapat av dig? Vad ger dig allt detta för mening?

Du får gärna dela med dig av denna lilla, kanske egentligen stora, övning som du kan göra med regelbundenhet. En annan övning jag brukar göra varje dag är att ställa mig naken framför spegeln och titta på mig själv först utifrån och sedan inifrån och se vad det väcker i mig. Om det är svårt att titta inifrån med öppna ögon så kan man blunda, men var då medveten om vad som händer i dig när du sen öppnar ögonen.

Tillbaka till:Space in between > Livsstrukturen öppnar för din angelägenhet och din grupp