Att öppna våra hjärtan kan vi när vi öppnar för den helhet som bär. Vi människor har så olika världsbilder och det är från dem vi tolkar världen. Även när vi öppnar nya dimensioner för att få en ”annan helhet” skapar vi olika världsbilder. Några blir så starka att andra följer dem och på så sätt får de ett genomslag. Så har det alltid varit och frågan nu är om det kommer att fortsätta att vara så. För min del utifrån min erfarenhet så är jag övertygad om att varje människa måste erövra sin världsbild inifrån sig själv när vi släpper taget om livet som varit så integrerat i oss. I det blir vi förvirrade och det är aldrig som vi tror. Den helhet som vi än gång skapade i oss krackelerar till slut och vi släpper då taget om hela bilden, ja om den helhet bilden representerar. Vad finns då? Sakta kan det nya börja ta plats i oss när energin öppnas i en ny helhet inne i oss. Den finns alltid där och väntar på oss i tomrummet. Nu kommer det vackraste av allt: Varje ny helhet som öppnas är en del av den större helhet som vi inkarnerade till i detta liv med vetskapen att vi skulle lära oss något för att sedan komma åter i samma helhet som när vi kom hit men på ett annat sätt. Denna resa kan vi göra många gånger i detta liv när vi släpper taget om ett gammalt liv för att öppna för ett nytt. Vi dör för att återfödas. När vi nu vet att det är människans väg ändras i historien. I en tid nu har Maria Magdalena varit med mig i livet. Det finns många bloggar som beskriver en helt ny historia med henne. Allt började för ett år sedan när jag vandrade med henne på Marialeden i Omberg. Hennes energi uppenbarade sig och guidade mig på denna resa. Den resan öppnade för en grupp kvinnor som tillsammans arbetar kollektivt nu. Ingen av oss är ledare och vi håller tillsammans en helhet som expanderar till nya liv. Också denna helg uppstod Maria Magdalena i en nytt liv tillsammans med Jesus. När vi nu vet så mycket mer om återfödelse i detta liv så kan vi ta emot det vi fick se både i den feminina och maskulina initiationen. Mötet med Maria Magdalena tillsammans med Inanna och Varlan för ett halvår sedan har nu fått sin förklaring. Efter denna helg blev det än mer tydligt att hennes energi är som shaman. Detsamma om Inanna och Varlan med det är en annan historia. Låt mig berätta…  

Andra helgen i april möttes sju kvinnor för att släppa taget om livet och öppna för ett nytt. Resan denna helg var kollektiv både för gruppen och för kollektivet. Vi gick igenom fyra steg för att kunna öppna för det som ville bli levt: ”EN DJUP FÖRENING MELLAN EN DET MASKULINA OCH DET FEMININA DÄR DET FEMININA OMVANDLADE ANDARNAS KRAFT TILL LIV I EN ÅTERFÖDELSE AV DET MASKULINA I SAMSPEL MED PLANETER; KROPPAR OCH JORD. ALLT FÖRENADES I EN DJUP KROPPSLIG RÖRELSE TILL EN STÖRRE HELHET. HELA HISTORIEN OM JESUS OCH MARIA MAGDALENA GJORDES OM. SÅ LITE VI VET VI MÄNNISKOR OM ALLT OCH INGET. TÄNK OM VI OCKSÅ KUNDE ANVÄNDA DENNA LÄRDOM OM VÅRT EGET LIV. DET ÄR ALDRIG SOM VI TROR OCH NÄR VI SER FÖRÄNDRAS ALLT I VÅR HISTORIA. VI KAN OCKSÅ SÄGA ATT DET ÄR SÅ MÄNNISKAN FÖRENAS MED SIN GUDOMLIGHET.

Andarna behöver en kropp och den kroppen behöver andra kroppar för att kunna ta emot och förena andarna med med människan. Låter det abstrakt, kanske men för mig är detta väldigt konkret. När vi bjuder in andarna att komma ned kan vad som helst hända och vi måste verkligen veta att vi är redo att ta emot. Det är starka krafter som är så mycket större än vad vi människor kan förstå och förklara. Andarna går alltid till helheten aldrig till delarna i ett system. Bara genom att skriva detta så kanske du förstår att vi människor har olika resor här på jorden. En del av oss har valt att öppna våra kroppar för att tala med andarna för att de ska visa oss vägen genom sina krafter, andra mediterar och öppnar för det gudomliga mjukare rörelser som får oss att vakna i det liv som vi ska lämna för att se vårt nästa liv och några av oss gör både och. När vi väljer den förkroppsligande rörelsen expanderar det alltid vår kropp till nya dimensioner. Vi kan känna denna expansion mycket fysiskt. Det kan ibland bli överväldigande och förvirrande, till och med så att vi ibland mår illa. Hur ska vi kunna förklara detta på ett begripligt sätt? Det enda sättet är att bestämma sig för att följa denna rörelse och känna vad som sker. En sak vet vi: kroppen tar inte emot mer än vad den klarar av. Det ger oss trygghet. Denna helg fick vi verkligen se och känna hur det är att släppa taget om livet för att öppna ett nytt liv som visade vägen till en en djup förening mellan det maskulina och feminina. Det var ett kollektivt arbete som öppnade vägen för en ny historia. Vilket hopp för mänskligheten där vi är just nu. Resan till detta arbete öppnades från första stund när allas våra kroppar bit för bit tog oss igenom för att kunna ta emot det som väntade på att bli levt, både i oss själva och i det kollektiva.

Under denna helg fick en person tagit i ”ett skrik” som satt så djupt. Som hon väntat på detta. Det skriket gjorde henne redo för att kunna ta emot i en stillhet så djup. En annan person fick tag i ”maktlösheten” av att inte veta vad göra i djup förtvivlan och hon tog bamsesteg för att hålla denna maktlöshet så att allt blev rent. En tredje fick se hur splittrad hon var och tog bamsesteg till att integrera både människa och ande i samma kropp. En fjärde person öppnade för att samla ihop så att kontakten med andra planeter kunde öppnas. Planeternas kroppar kunde stödja denna förening mellan ande och människa. En femte person mötte än mer av mörkret i en djup grundning för att kunna integrera än mer ljus. En sjätte person mötte smärtan i en ny förlösning för att öppna en ny förening till en och samma kropp. En sjunde person överlämnade sig till andarna för att kunna krysta fram ett nytt liv att förenas med människan. Allt blev så en och samma kropp.

Wow säger jag bara så mycket kropp allt är. Så mycket energi som tar tag i dessa våra kroppar om vi vågar att ta emot. I ett hållande, emottagande och jordning öppnas genombrott. För att kunna komma till denna plats valde vi att använda olika ”kollektiva människor” som människan sedan gjort till gudar. Jag kommer tillbaka till detta men först behöver jag berätta om vad som hände före denna helg och sedan de fyra steg som öppnade oss för att kunna ta emot under helgen. Jag behöver också berätta att ingen var ledare under denna helg. Ledare var vi själva och den energi och de själar som fanns i det rum som vi arbetade. Det som vi alla fått med oss från början var också just att vi skulle arbeta kollektivt och att igen i det kan vara ledare. Temat ”att släppa taget om livet” hade med sig nya övergångar som öppnar nya liv med nya kontaktytor. I kollektiva arbeten krattar vi alltid manegen för alla andra och oss själva, för människan. Då är vi hela tiden i ett flöde. Vi står i tjänst till oändlighetens ande och alla andra andar. Vi är alla här på samma villkor. Vi kommer alla till samma vibration för att ta igenom det som ska igenom kollektivt.

Energin förbereder oss utan att vi på något sätt vet

Inför denna helg arbetade jag på djupet som alltid och denna gång delade jag det med Eva, Katharina och mig själv. Allt som skedde under helgen gjorde också så på många ställen samtidigt för att den kollektiva förändringen skall få större genomslag. Det första budskapet från energin var att vi tre skulle göra rent i landskapet innan vi kunde öppna. Vi har tre verktyg som vi ska jobba med. Två av dem ska fästas mellan två berg och det tredje ska ta oss ned djup mellan dessa berg, så djupt vi kan nå. När vi kommer upp ska vi spika ihop staket mellan oss som bildar en triangel. Inne i triangeln ska vi ta emot andarna. Vi måste hålla så stadigt så att inget kan gå sönder, annars kan det bli farligt. Det är en enorm kraft som kommer att komma. De tre punkterna skulle under helgen visa sig vara: ljuset, medicinen och jordkraft. Dessa tre punkter höll vi tillsammans Eva, Katharina och jag utan att vi då förstå det. Helgen balanserades mellan dessa tre. Verktygen blev kropp, kropp och kropp. Nästa budskap som kommer är att vi ska ned i underjordens kanaler där vi ska hela energi i dessa gångar så att den kommer till var och en av dem som finns i gruppen. Så blev det också när vi öppnade för grymheten i oss. Så kom Inanna’s resa så tydligt och vi läste den. Vi blev sju i gruppen och Inanna skulle igenom sju portar där hon bit för bit fick lämna sina krafter för att ”dö”. Nu efteråt kan vi se att var och en gick ned och sedan upp igen i vårt arbete med grymhet. De sju portarna är också de sju andliga lagarna som människan glömt bort. Det tredje budskapet jag fick var att vi behöver ta fyra steg innan vi kan öppna för det som skulle ske. Jag fick veta att människan är i fel energi och för att komma rätt måste hon bära själens mörker. Då kom budskapet: ”läs Bhagavad Gita om ägande”. Jag slog upp det och där stod:

Avskiljande är inte att du äger ingenting. Avskiljande är att inget äger dig. Avskiljande uppfattas ofta som att distansera dig från allt men sanningen är att den högsta formen av avskiljande är att vara nära allt.

Så vackert och så sant denna helg. De fyra steg vi gick igenom utan att veta och förstå vad vi gjorde var: rådande system, grymheten, tomrummet och kropp. Det är aldrig som vi tror. Redan från första stund kan jag nu se att vi tog oss igenom detta och gång på gång blev vi en och samma kropp. Vi var nära allt.

De budskap vi fick innan helgen jobbade vi intensivt med innan helgen. Genom att ha kontakt och transformera det som för oss visade sig stå i vägen öppnade vi upp. Jag ser först nu att alla dessa budskap som kom innan helgen handlade om de andliga lagarna ”rätten till tillhörighet, det ska alltid vara balans, helheten är större än delarna, mirakel öppnas ur det osynliga, den organiska vägen – allt måste upplevas, gravitationen med den gyllene punkten, det som kommer först kommer först i oändlighetens skapande.” När väl helgen var där stod vi stadigt och höll energin flödande hela tiden. Var och en av oss hade gjort vår ”hemläxa” men det är en annan blogg. Detta kallar jag att öppna en gemensam kanal. Resan under helgen visade sig så kunna skapa en gemensam kanal med sju. Så vackert! I det blev vi ett.

Mörker blev det och i det kollektiva arbetet var Inanna med. ”Inanna’s resa” är myten om gudinnan Inanna’s nedstigning i underjorden. Det är en berättelse om död, återfödelse med det gudomliga genom andlig initiation i mötet med skuggsidan i det feminina. Det är en av de äldsta myterna ca 3000 år före Kristus. Den stora gudinnan förnyas i den feminina urkällans kraft när hon får skala av masker, identiteter, skydd och roller som inte längre gagnar henne. Inanna´s resa följer planeten Venus rörelse på himlavalvet. Så vi går ner i underjorden när Venus är osynlig på himlen och vi går in i pånyttfödelsen när Venus åter syns på himlavalvet. Denna myt är att öppna för det gudomliga i oss. ”Jesus resa” är en annan resa som vi kan kalla den maskulina resan. Också den är en resa av död och återfödelse med det gudomliga i oss. Skillnaden är att Jesus resa blev en religion medan Inannas resa stannade som en myt. I religionen gjordes Jesus till Guds son som vi då kallar Kristus medan myten handlade om att öppna det gudomliga i oss genom kärleken. Vi kan läsa om detta i flera evangelier som togs bort ur bibeln, bland annat Maria Magdalenas och Tomas evangeliet.

Vad vi också vet är att kvinnorna när de menstruerade på tiden långt före Jesu födelse fick stanna i det röda tältet och där bad de till Inanna. Detta till den dag en man fick nys av detta och stoppade allt med det röda tältet. Denna del tillhör också mytologierna om Inanna’s och Jesus.” Vi läser inte mycket om Jesus mytens skuggsida och hans eventuella besök i underjorden för att möta sin broder. Skuggsidan handlar främst om att han offrade sig för folket och bar deras skuld och skam. Skuggsidan handlar så om att ramla ned från korset. Båda dessa myter behövs för de visar oss människor att vi är människor med det gudomliga i oss. Vi har både en feminin och maskulin kraft. Det är dags igen att se våra skuggor i det maskulina och det feminina, låta dem förenas så att människan och anden kan förenas. Det är dags för kvinnor att dela sin gudomliga kraft med män så att de kan hitta sin gudomliga kraft. Det är vägen är inte öppen i vårt samhället, ett samhälle som inte på något sätt erkänt en människa med gudomlig kraft, totalt fri och kreativ, en förmåga att möta sina skuggsidor och som kan förlåta och öppna för kärlek.

Den andliga resan innebär att du pånyttföds som hela du, för att leva ett liv i balans mellan ljus och mörker guidad från din själs visdoms mörker och ljus. En visdom som ständigt utvecklar vårt system som den människa du är. Varje gång något nytt öppnas behöver hela systemet förändras så att vi kan bli hela igen. En resa som aldrig tar slut, det är bara en ny början om och om igen till en ny förening. 

Visst är det vackert att öppna för förening på alla plan, mellan maskulint och feminint, mellan människa och ande, mellan ont och gott osv.  Låt oss nu följa resan denna helg i de fyra stegen till det som ville komma igenom från andarna. Det som finns skrivet ovan i en sorts sammanfattning blev en mycket fysisk resa. Om allt detta vet vi i inte när helgen öppnas även om jag har skrivet om det i inledningen. Det enda vi visste var att andarna väntade på att få komma igenom och att det skulle ske genom att vi öppnade fyra steg. Dessa visade sig under helgen inget vi visste från början.

Rådande system

Vi har alla olika uppfattningar om det rådande systemet i västvärlden. Detta diskuterade vi en stund och hamnade i en argumentation. Hur vet vi det. Det enda sättet är att se energin och den var verkligen inte flödande utan snarare puttande och motsatsöppnade. Ett barn föds inte ond, inte heller i en dualism. Hon lär sig det i sin familj och i samhället. Därför behöver vi börja med att se vilka strategier vi skapat för att förhindra detta barns kontakt med sin gudomlighet.

När kärleken får flöda är vi också öppna för att möta de grymmaste i oss själva. Den del som splittrar oss, inte av oss själva utan av det som vi integrerat i oss från den ondska som öppnat oss för att stänga oss själva. Det är dags för vår eget läkande nu från oss själva inte från någon annan eller från samhället. När vi går den vägen ser vi vad gott och ont är. Då har vi inte längre något val och i det kan kärleken flöda. Att se det större perspektivet i allt läker människan nu. Tills den dag hon ser det kommer skapande kaos visa vägen. I detta kaos finns alltid en struktur som vill visa sanningen. Glöm inte att skapande kaos aldrig är detsamma som det kaos som människan skapar. Skapande kaos skapas av livet och det kan vi aldrig kontrollera.

Jag har längre varit med denna text ovan som jag kanaliserade för flera veckor sedan och under helgens första timmar stannade vi med följande mening: Den del som splittrar oss, inte av oss själva utan av det som vi integrerat i oss från den ondska som öppnat oss för att stänga oss själva. Vi frågade oss så om vi är ett offer för ondskan. Nej knappast den är en del av allt, också oss själva. Den som kan ha kontakt med sin ondska behöver inte agera ut den. Då kan vi också sätta gränser till andras ondska. I det har vi olika resor att släppa taget om. Jag levde länge med tron att jag var helt igenom en ond varelse som barn. Det var den största splitt i mitt liv och den väcktes när jag mötte samhället i skolan och inom min familj. Det tog mig lång tid att integrera det goda i mitt liv. När det skedde började jag se ondska på ett annat sätt: Allt som handlar om att ta kraften och gudomligheten från människor kan vi säga handlar om ondska eller om du hellre vill säga ” det är grymt”. När jag så mötte Bribris som stod för en helt annan livsfilosofi än västvärldens fick jag den sista pusselbiten för att förstå varför jag gjort mig ond. Det var för att skydda mig från att se ondskans egentliga ansikte som jag såg varje dag. Visst var jag också ond men min ondska försvann i allt eftersom jag inte vågade känna mig god. En stor del av livet handlar om att transformera denna ondska och det gör vi genom att ta av oss alla masker som vi håller för att till slut bli helt nakna. Vi släpper taget om allt i det liv vi har levt. Det är att dö och återfödas. Denna process får oss att möta ondskans ansikte i ren form. På detta sätt berättade vi för varandra om vår egen erfarenhet av ondska. För att verkligen öppna detta på en kollektiv nivå gjorde vi så ett arbete om den tid som västvärlden lever nu med familjer och samhällen. Energin visade oss följande:

Familjerna är helt i frys, inte minsta rörelse i det samhälle som vi lever. Samhället är på väg ned och kärleken står ännu alldeles stel utanför samhället. Kärleken är så ledsen och blir alltmer stel. Hela samhället stänger ned och det finns inga känslor. Här står vi idag och samtidigt öppnas något nytt i det följande: När ondskan möter människors grymhet blir ondskan lugn och dör för att återuppstå i glädje. Det betyder att när vi inkluderar ondskan ser vi att det är förvrängda kärlek. När ondskan transformeras öppnas glädje som ger grymheten hopp inför nästa steg. Nästa steg är att när människan inkluderar ondskan då inkluderas gudomligheten och allt kan börja bli helt. Vi vet att när gudomligheten inkluderas öppnas en ny helhet och i den helheten får kärleken plats. Människan kan då öppna sin kreativitet och sin lek som en fri varelse.

Gruppsjälen ledde detta arbete och nu låter vi var och ens själ leda sig själva. Vi kan inte lämna bort ansvaret till någon annan. Allt är egentligen kollektivt för även om vi gör ett arbete med oss själv så finns det alltid andra grupper av människor som har ”samma arketyp” att jobba med. Nedan har vi denna helg öppnat för följande arketyper: observatören, förening, det sårade barnet, självkärlek, att finna sitt hjärta, att få tillbaka sitt hjärta och att frigöra sig som annorlunda.

Ansvar för grymheten

Allt vi öppnade för visade oss ljuset ur allt mörkret som vi skapat för att behålla den identitet som vi hållit. Allt det vi förlöst i dessa arbetet är för alla. Vi har alla varit med på den resan. Alla i gruppen är en del av oss.

• När observatören vaknar är hon den som ser, inte med ögonen utan med kroppen. Är vi uppe i huvudet i gamla tankar och inte i kroppen ser vi inte. Det spelar ingen roll vad som händer vi ser ändå inte. Vi människor förnekar ofta vår observatör för om vi öppnar den öppnar vi också vår gudomlighet i allt vad det innebär. Ett litet barn kanske inte vågar observera vad som sker. Det barnet behöver vår omsorg nu. Då kan vi bara lära av vår inre resa och ta kontakt med det inre barnet. I detta arbete sökte sig alla på ett eller annat sätt till denna observatör i kärlek, beskydd, liv tillit, helande. Nu väntar alla delar på denna observatör att börja våga ta in rädslan som smeker oss, kanaliseringen som håller fötterna för att vi ska bli grundade, att sjunka in i en bok som beskyddar, kärleken som är inkluderad och jaget känner till tillit. Dessa delar har skyddat oss som barn och nu har de transformerats till kärlek, beskydd, liv, tillit och helande. Att våga observera oss själva gör att vi lär oss att se inifrån, inte tänker vi utan vi observerar oss. Så mycket ljus att ta in. Det är så mycket vi tror att vi inte har och så stoppar vi oss. Ibland observerar vi andra och nu är det dags att observera oss själva.
• Kyla och värme i förening. När ett barn har två olika system som möts i en familj blir hon förvirrad. Kanske en mor som står för kyla och en far som står för värme. Då har vi detta i vår kropp tills de kan förenas. Det finns bara ett sätt: det är leken och glädjen som kan få allt smälta samman i denna människa. Ibland går inte det när vi kommer från olika folkslag och där föräldrarna använder oss i den kollektiva kamp som sker. I detta fall ”sammansmälte kylan och värmen till ett nytt liv och en glädje som var enorm”. Oavsett vad det är så behöver vi få olika energier att släppa taget om varandra för att smälta samman. Visst är det vackert! Det vackraste i detta arbete var att bakom kylan fanns en värme som nästan brann upp innan kylan kom. Förlösningen var så rolig med så mycket lek. Livet är inte så allvarligt. Vibrationerna öppnade ett lugn. Tillhörigheten öppnades när iskylan blev värme och skratt. Denna tillhörighet när nu helt ny, inget som upplevts tidigare. Ett utforskande kan ske.
• Det sårade barnet förlöses. När det sårade barnet förlöses blir allt helt. Då öppnas en djup tacksamhet. För det behövs mod att våga öppna för det som sitter fast. Allt förändras. Wow är ordet. Innan skriket som kom var det alldeles stilla och allt slutade med trygghet. Tvivlet tog oss dit. Detta lilla barn kunde återigen känna energi som varje barn kan göra från början. Allt blev bara vackert och all skam rann ut ur kroppen. Att känna en gemenskap med sitt inre barn släpper all kluvenhet i världen. Det ger inre frid som öppnar en enorm frihet. Vilket ljus!
• Självkärleken expanderar. När vi öppnar för självkärlek kan vi inkludera oss själva. Vi tillhör och vi vet att vi är en del i allt. Så många av oss som försökt att skapa självkärlek men den är först en del när vi är en del av alltet. Ingen annan kan inkludera oss bara vi själva. Då kan vi också vara i att inte veta. Ingen har en aning om någonting. Det öppnar för det gudomliga att visa vägen. Har vi en traumatisk historia där vi inte kunnat vara den vi är så har vi tusen strategier att passa in och följa. När vi väljer oss själv öppnas gudomligheten. Framtiden är våra gudomliga egenskaper. Vi är då hemma och det finns inget hat och jaget (den vi är i vårt ursprung) hälsar oss välkomna på ett nytt sätt. Detta uppvaknande öppnar mod, Alla varv vi taget med familjen i det vi tror vi ska göra är slut och en ny början är där. Senare visar det sig att denna nya början handlar om att vi inte vet någonting. Alla försvar är då borta. Vi kan inget göra.
• När vi finner vårt hjärta öppnas en tid av insamlande för att kunna göra avslut. Allt det gamla är nu avslutat så också med vår inre fader och moder. Det är dags att säga adjö och överlämna allt som varit, också oss själva. Till vad frågar vi oss? Till vårt hjärta blir svaret. Det öppnar en enorm trygghet och en energi som kan flöda fritt. Vårt hjärtas livsglädje ger resonans i allt. Det är nu vi kan växa ned på jorden och bli den vi är. Våra gåvor öppnas såsom i detta fall ”Naturens intelligens” som ger oss luft under vingarna så att vi kan lära oss att andas på ett nytt sätt. Hjärtat kanske slår fort men till slut hittar det sitt lugn. Det är ger resonans ut i livet. Allt blir mjukt och i ständig rörelse.
• Att få tillbaka sitt hjärta. När vi hindras att leva vårt ”space” i livet är det samma som att vi ger bort vårt hjärta. Den dagen vi ser det är vi redo att få tillbaka hjärtat. Det svåraste är dock att vi inte kan gå till de/dem som gjort detta och försöka ta tillbaka hjärtat eller be om att få tillbaka det. Vi måste vänta till de ger det till oss. För att komma till den platsen behöver vi själva först klippa och separera från de/dem. Gör vi det har de till slut ingen annan väg än att ge tillbaka vårt hjärta eftersom det är tomt och kan bara fyllas igen med oss, med vår gudomlighet. Lämnar de inte tillbaka detta blir det tomma hjärtat en belastning som kväver dem. Omedvetet gör nästan varenda människa rörelsen att ge tillbaka (levande eller döda). Det kan vara överväldigande att få tillbaka sitt hjärta. Det är så människan gjort med moder jord och nu håller en efter en av oss människor på med att lämna tillbaka det vi taget från henne. Vilken läkning som bara kan ske i total närvaro. Det håller liv, ger hopp och skapar jordning. När vi sörjer för det vi varit med om att ta och förlåter oss själva för det vi gjort börja ett nytt liv. När detta nu händer med moder jord fyller hon sitt hjärta med den hon är och det skapar nytt liv där stillheten bär.
• Att frigöra sig som annorlunda. När vi blir betraktade som annorlunda av andra människor är det svårt att nå fram till andra människor. Det kan ta en stund och det viktigaste av allt är att våga stanna i sin sanning även om vi bryter normer hela tiden. Inget av det som finns av tidigare erfarenhet från andra finns längre. Det enda som finns är vår egen erfarenhet. När saker landar i oss och vi ser hur det egentligen är blir vi öppna och glädjen är enorm. Människor som är nära oss när vi har den erfarenheten vet. I stället för att ta avstånd så blir de förundrade och nyfikna. Att gå sin egen väg är att vara lite galen och lära sig att tycka om detta. Det skapar en öppenhet i hjärtat. Då känner vi oss lyckliga i vår galenskap. Detta är livsavgörande steg att ta för den som blivit betraktat som annorlunda. Då kan glädje öppnas och livet blir härligt. Den viktigaste erfarenheten att ta med sig är att vi vet ingenting. Då frigörs vi och kommer aldrig låta andra se oss som annorlunda mer. För vi vet att alla människor är lite galna och det är normalt.

Ibland kallar jag detta lapparbete, ett arbete som tar oss bortom vår gamla förståelse. Egentligen behöver vi inga lappar när vi jobbar. Vi kommer ändå till vad som vill visa sig. Det kan egentligen stå vad som helst på lapparna. Det som vill visa sig visar sig allt. Lapparna är till för att vi som är med inte ska projicerar något på någon annan. När vi väl lär oss att ta emot den energi som kroppen tar emot och bara följa den totalt utan tankar kommer det som vill visa sig. Vi vet då att vi behöver släppa för att vara mottaglig för det som gruppen samlats för att öppna.

Tomrummet

Att släppa taget om livet för att ett nytt liv ska öppnas innebär att vi släpper allt som vi trott på. Vi lär då bara av oss själva och vårt system. Allt som blir en prestation och en strategi tar oss bort från det som väntar på att bli levt. Att gå till tomrummet kan också bli en strategi och det fungerar åtminstone inte för mig. När jag hamnar i tomrummet har livet taget mig dit och jag förstår inte hur det har gått till. Jag är bara där i ingenting, där ingenting finns och där jag inte kan göra någonting tills det som vill visa sig visar sig. Tomrummet är alldeles fullt med det som väntar på att bli levt. Första gången jag var där medvetet var efter en nära-döden-upplevelse när mitt gamla liv började smyga sig på igen fast jag var i en ”ny kropp”. Då blev jag rastlös och försökte allt vad jag kunde för att göra och bli av med denna kropp. Men det gick inte eftersom den upplevelse jag haft kunde jag inte bli av med. Min kropp knöt inte längre an till mina strategier. Det gick bara inte. Till slut bestämde jag mig för att släppa allt. långt därinne förstod jag att jag varit med om något stort som skulle komma att förändra hela mitt liv. Jag sa upp mig, lämnade vänner och började psykosyntesutbildningen och i den vevan fick jag också cancer för att verkligen släppa taget om mitt gamla liv. De var som att min kropp sa lyssna nu, det är dags nu. Jag fick verkligen hjälp av min kropp för att öppna för min skapelse i skapelsen. Vilken resa, hela min världsbild förändrades och jag började förstå min väg både med jorden och med min gudomlighet. Jag har alltid varit synsk och nu stod det fram än mer och jag lärde mig att se att jag i hela mitt liv alltid varit i många dimensioner samtidigt. Jag började att gå ned i underjorden för att möta min skuggsida, vilket var livsavgörande för att jag skulle välja livet ännu en gång. Där och då började jag min resa med moder jord. Idag ser jag denna tid som en stor initiation av både min feminina och maskulina kraft. Jag dog i båda och blev återfödd i en ny kropp. Myten om Inanna och myten om Jesus fick i denna tid stor betydelse i min resa. När jag så började att arbeta som terapeut fick jag så många klienter som jag fick stödja att ta sig ned från korset i sin grandiositet att offra sig. Många hade gjort sig till gudar och förmer än andra och det var en smärtsam resa för dem att se hur de ramlande ned som en fallen ängel. Jag fick också klienter som jag fick stödja ned i underjorden för att de skulle klä av sig helt nakna från sin själ. Ja, detta var också min resa och jag låg bara ett halvt steg före mina klienter.

Vi är inga gudar som kan offrar sig för mänskligheten. Vi har alla det gudomliga i oss och för detta måste vi öppna vår feminimitet i underjorden. Det är ett annat sätt att dö än att offra sig. Det är att bli en blöt fläck eller som i Innans resa som ett ruttet köttstycke på väggen.

Jag vet inte om det är din resa men detta är min under dessa 35 år jag jobbat med mig själv sedan min-nära-döden-upplevelse. I min maskulinitet steg kan ned från korset. Så mycket jag offrat mig för andra och hur jag tidigt i mitt yrkesliv skulle rädda hela välfärden. Jag hamnade också på sådan positioner där jag hade påverkan tills allt sprack inne i mig. Jag ramlade ned och hade ingen aning om vem jag var. Efteråt ser jag att det var så jag skyddade det sårade barnet i mig. Jag gjorde mig större än henne och kunde då klara allt. Eftersom jag samtidigt började min resa ned i underjorden tills jag blev en blöt fläck förlorade jag också allt som jag varit i min femininitet. Inget hade jag kvar. Sakta sakta började jag min vandring upp igen och kom till liv på ett nytt sätt. Att vandra ned i underjorden har jag gjort så många gånger sedan dess och har till slut vågat öppna för mitt ljus så att det kan komma ned. Det gudomliga ljuset blir bara starkare och starkare i mig. Andra har sett det men jag har inte vågat ta in det. Känner du igen dig?

Att verkligen överlämna oss till det som ska ske kan vara svårt då egot kämpar emot. I allt finns ett lärande också från egot. När det finns en öppning måste vi stanna där annars kan vi tappa allt igen. När vi överlämnar oss till livet behöver vi stanna där tills det gamla tonar ut och det nya kan ta form. Det är som det är. Det handlar om att släppa taget. Att gå in i tomrummet är att öppna för fritt fall och det är att ha tillit till den processen. Ska jag dö då ska ja dö. Om vi har rädsla och har kontroll blir det ingen kapitulation. Många av oss har fått se att efter att vi faller ned från korset eller ned i underjorden så är vi starkare än någonsin. Vi kan aldrig veta vad det nya är. Livet prövar oss. Ett annat sätt att möta livet är att be och säga snälla liv öppna dig för det som ska komma. Det går inte att prestera fram en förändring. Allt som vi tänker att vi ska göra är prestation hur mycket vi än argumenterar med oss själva och andra om att det inte är det. När vi argumenterar finns inte någon energi som flödar, allt bara studsar utan att komma någonstans. Har vi gjort tomrummet till en strategi blir det också prestation. Livet tar oss till tomrummet och om vi stannar där händer mirakel. Efteråt kan vi säga: nu var jag i ett tomrum undrar om jag någonsin kommer dit igen. Kanske uppstår något annat.

De arbeten vi gjorde denna helg var med denna grupp på det sätt det ska ske. Vi kommer aldrig göra på samma sätt igen. Denna grupp kommer aldrig mötas på samman sätt igen. Denna konstellation i denna form sker bara en gång. Inga metoder blir de samma. De uppstår i stunden.

I stället för att prata om tomrummet väljer vi så i gruppen att göra ett kollektivt arbete . Hade vi gjort detta arbete igen är det inte alls säkert att vi skulle få se samma sak eftersom gruppen, tiden och platsen inte längre är densamma.

När vi är jordade och stannar i tomhet attraherar vi själen, moder jord, det gudomliga. Själen och moder jord är väldigt stabila och stadiga. Det gudomliga är djupt berört. Tomrummet attraherar dessa tre för att kunna öppna för det som vill bli levt. Egot blir förvirrad av tomrummet och dess dragningskraft. Egot har inte kontroll. Öppenheten är uppgiven av all argumentationen och överlämnar sig. Argumentation gör oss så trötta.

Vi kan inte försöka förstå då måste vi argumentera. Det finns ingen som kan förstå livet. Förståelse kommer sedan. Det första vi behöver komma till är en förståelse av att vi inte förstår någonting. Egot tar på vår energi och kämpar emot. Det finns inget att döma det finns inget att värdera. Det är bara att vara. Vi kan inte prata oss till en förändring. Den kommer inifrån från ingenting som vi har kontroll över. Vi låter nu kroppen ta över och öppnar dess verktyg denna helg.

Kropp

Att lämna kroppen

När vi är barn har vi alla en förmåga att lämna kroppen frivilligt eller som en flykt. Det vi då får kontakt med är andra världar och verkligheter. Vi kan då möta andra dimensioner, se vad som kommer hända, få uppenbarelser, möta varelser i andra frekvenser mm. Många av oss gör det än mer när vi inte har några andra resurser som bekräftar oss som vi kan att luta oss på i vår familj och i samhället. Vi kan säga att vi upplever transpersonella upplevelser. När vi som barn har sådana upplevelser finns det en risk för att vi fastnar där då det är den enda trygghet som finns. Vi lämnar då kroppen, den kropp som vi är som människa. Å andra sidan är det detta barns enda resurs för att hålla kvar kärleken. Om vi har någon som kan förklara det som sker när vi lämnar kroppen blir det lugnt men lämnar vi kroppen pga. trauma är det en flykt och i detta fall så får vi sällan en förklaring. När vi får en förklaring behöver vi samtidigt få förklarat för oss att detta bara är en del av att vara människa.

Att lämna kroppen för att vi inte klarar av att vara i den kallas dissociation i psykologin och därmed samhället. Jag skulle säga att det är ett skydd tills den dag vi är redo att möta smärtan. Om vi har kontakt med vår kärna kommer vi aldrig dissociera, vi är alltid i kontakt med den även om vi lämnar kroppen. Men det kan vara en lång väg att komma dit då smärtan ibland är olidlig. Vi måste först bygga resurser och då kan just utanför kroppen upplevelser bli en resurs att bygga från. Vi kan då lära oss att sakta öppna och integrera vem vi är i vårt ursprung, vår kärna. Skillnaden är uppenbar när vi är med om en nära döden upplevelse, då håller vi inte längre vår kärna. Den löses upp. Då släpper vi allt, ja allt och öppnar för något annat i en helt ny dimension. Hur kan jag säga detta? Jag kan bara prata om min egen upplevelse från nära-döden-upplevelser 1992.

När jag förstod att det var kört var det sista jag tänkte ”hur ska det gå för mina barn”. Sedan släppte jag taget om livet och min kropp. Jag går in i en tunnel, energin förändras och allt blir dovt som i en igloo, hör något som likar fågelkvitter och sedan är allt bara ljust. Mot mig kommer en ljusgestalt och jag bli medveten om att jag bara är ljus. Jag kan inte känna något. Så löses jag upp i ljusgestalten. Hör något, men vet inte om det egentligen var så men efteråt när jag är tillbaka har jag översatt det som att jag hörde det är inte dags än. Allt var ljus och fritt, som att flyta. Det var ingenting. Så vaknar jag och hör hur någon krossar en ruta, ser mig ligga upp och ned i en bil. Jag har ingen aning om vad som har hänt eller var jag är. Det är som att jag är utanför en ny kropp med en ny energi. Jag blir lyft och lagd i en ambulans och känner mig så lycklig. Jag är fri är det ord som kommer till mig. Men vem är kroppen som ligger där i ambulansen

Efteråt förstår jag att jag ännu inte landat i min kropp. Det tog mig flera dagar att komma ned igen. Jag stannade i den dova energin och det vackraste jag varit med om. Jag minns att mina barn var som klistrade på mig, de måste ha känt att jag inte riktigt var i kroppen. Efter denna upplevelse hade jag ett helt annat förhållningssätt till min kropp. Jag visste att jag kommer att klara av att vara i min kropp eftersom jag också visste att den skulle kunna bära denna upplevelse för resten av mitt liv. Där och då började min resa ned i kroppen på ett kärleksfullt sätt. Innan denna upplevelse hade jag flytt kropp så många gånger, då jag inte ville vara där. Nu visste jag bara att det inte var dags och jag behövde börja ära den kropp som jag blivit given. Jag började i terapi, gick många kroppsbaserade utbildningar, terapi och traumautbildningar. Men också healingutbildningar för att försöka förstår vad jag lärt mig att göra som barn. Alltid längre utbildningar då jag visste att detta skulle komma att ta tid och att det för mig inte var något kvick fix. Det var först nu som jag riktigt förstod hur jag i hela mitt liv lämnat kroppen och gått till andra världar. Detta började när jag var tre år och stannade med småfolket och deras värld. En lång tid kom då jag verkligen inte kunde lämna kroppen, i stället gick jag igenom varje litet skrymsle i denna kropp. Jordningen blev enorm och har fortsatt sedan dess. Tills jag förstod att jag är en jordbunden själ som tar emot det andra går till. Himlen kommer ned, som jag brukar säga. Då behöver jag ha en stark kropp som klarar av att ta emot andarna utan att lämna kroppen. För det behöver jag vara många kroppar. Detta är ingen ensam resa.

Idag kan jag inte längre fly genom att lämna min kropp. Jag kan bara lämna kroppen när den är hel. Då är jag alltid i kontakt med min kärna i min kropp. Det betyder att jag är i flera dimensioner samtidigt. Jag är alltid medveten om vad som händer i min kropp samtidigt som jag är i andra verkligheter. Därför har berättelsen och regnmannen haft så stor betydelse i mitt liv. Det är först efter mitt sammanbrott för åtta år sedan som jag riktigt förstod att jag alltid varit i flera verkligheter samtidigt. Det nya jag då såg är att medvetandet var så integrerat i mig. Det var så integrerat att jag kunde så på kanten och välja genombrott eller sammanbrott. På den kanten stod jag under flera månader. Det var livsviktigt att gå dit då det öppnade en annan version av mig själv på ett mycket kroppsligt sätt. Jag kunde se min nästa version integreras och då fanns det inte längre något val. Det blev ett genombrott. Så är det än idag och just nu byter jag kropp ännu en gång. För mig är detta alltid mycket fysiskt. Kroppen förändras verkligen också fysiskt inte bara energimässigt. Jag skiljer inte mellan olika kroppar, allt är samma. De har blivit ett. Det jag öppnar för tillsammans med andra nu kallar jag förkroppsligad kanalisering. Jag börjar att förstå varför jag valde Psykosyntes, Somatic Experiencing, Identity Oriented psychotrauma, familjekonstellation och Reconstructive innan jag började gå min egen väg. Allt var kropp!!! Den första riktigt stora upplevelsen hade jag i Somatic Experiencing när kroppen tog över och började hela mig utan att jag på något sätt kunde stoppa denna process. Tankarna var totalt borta och kvar fanns bara förundran.

Det som hände i helger var följande:

Det som skulle helas gick ned, vi gick aldrig upp med ned i underjorden. Vi tog emot men stannade hela tiden vaket i hela kroppen. Medvetandet stannade där och expanderade där direkt. Kroppen tog över och vi kunde inte på något sätt stoppa det som kroppen skulle göra. Allt blev synlig för vårt inre öga direkt. Men för att kunna öppna den platsen behövde vi komma till nollpunkten i oss. Där är vi fullkomligt hela. Det är i den platsen det enorma tomrummet öppnas. Det gör vi genom att släppa allt som vi lärt oss om oss själv från vår kropp. Då öppnas allt och den plats som behöver helas visar sig. Vi kan dock aldrig veta vad det är. Det är nu vi kan ta emot när kroppen är hel.

Att komma ned i kroppen

Det är nu dags för mer kropp denna helg. Genom två öppningar att först känna på kroppen och bli ett med den för att sedan samspela med andra kroppar i mötet med en kropp. Allt syftade till att komma än djupare ned i vår kropp för att göra oss redo att möta det vi samlats för som vi ännu inte visste något om. Som du nu kanske förstår så är hela helgen en lång dags färd mot ett nytt kollektiva liv. Kanske kommer du att säga att detta vet vi redan. Men det räcker inte i livet. Allt blir först helt när det förkroppsligas. Det enda vi kan uttala oss om är det som vi upplevt, inget annat. Därför skapar vi oss människor egna teorier och sanningar utifrån våra upplevelser.

I det första arbetet mötte vi ljuset i vår kropp genom att ta på kroppen och röra oss med kroppens egna rörelser. Vi var våra egen ledare i detta. Det fanns ingen metod, inge filosofi eller teori. Vi fick bara följa oss själva. Allt var tidlöst och mjukt. Det som satt fast flög i väg och annat kunde vi ta emot. Något flög inte och kanske stannade vi där med vår uppmärksamhet under längre tid. För min del fick jag en upplevelse av en energi som jag mött som barn som jag öppnat för i vardagen i hela mitt liv. Det är denna energi som jag har med mig när jag skriver just nu. Vi delade inte efter detta arbete utan lät det bara stanna i kroppen.

Vi övergick direkt till nästa arbete som handlade om att en person låg på bänken och alla vi andra tog kontakt med olika kroppsdelar för att få det att flöda. Det enda vi hade i vårt medvetande var kontakten med moder jord i vår grundning. En tyst närvaro och ett flöde öppnades. Vi var alla en och samma kropp. Det var helt fantastisk att känna ett flöde där givandet och mottagandet från moder jord blev cirkulärt. Medvetenheten om andras kroppar var hela tiden där även om jag blundade. Den kropp sig låg på bänken förenade oss alla andra till en och samma kropp. Vi blev ett.

Dessa två arbeten öppnade oss för att allt är bara kropp då kropp, Kroppen är ju till nittio procent energi och det är den som flödar och som hela tiden ger nya insikter och upplevelser.

Allt är bara kropp

Allt är bara kropp och med den kroppen kan vi bjuda in andra världar. Vi kan se änglar, småfolk, andra platser, andra planeter, andra varelser, våra tidigare liv och framtida liv, se vad som händer i andas och vårt nästa steg, vi bara vet osv. Helt klart är att alla våra åldrar i denna kropp är med från början, alla människor kommer att möta är där från början, allt vi kommer att gå igenom med denna kropp har ett syfte på vår resa hem. Att vara hel innebär att alla våra kroppar kommer samman så att vi kan ta emot.

Låt mig berätta om regnmannen så kanske ni förstår detta första steg i processen. ”Historien om regnmakaren handlar om en kinesisk by som är i torka och om det inte regnar ganska snart kommer byn att svälta ihjäl. De har provat allt de vet. De har prövat alla sina lokala människor och bestämmer sig för att skicka efter den berömda regnmakaren, som kommer mycket långväga ifrån och han samtycker till att komma. Han kommer till byn och frågar omedelbart: Snälla bygg mig en stråstuga utanför byn och ge mig tillräckligt med mat och vatten i fem dagar … och stör mig inte! Byn gör detta snabbt. Den lilla hyddan är byggd och han försvinner in i den. Den fjärde dagen regnar det precis i tid för att rädda byn. Byborna går till hyddan, de drar ut regnmakaren ur hyddan som blinkar i ljuset, ger honom sin betalning och fullkomligt häller alla gåvor de kan över honom. Ett enormt flöde av tacksamhet når honom för att han har räddat byn. En man kommer fram till honom och säger: Hur gör du det? Vad är ceremonin som du gör som får det att regna? Regnmakaren säger: Åh! Du måste förstå … när jag kom till din by där det är kaotiskt, där livets rytm är störd, blev jag också störd. Hela saken påverkade mig och jag kom omedelbart ur funktion. Jag var då tvungen att sätta saker i ordning i mig själv och kom aldrig till regnceremonin.” Vi kom aldrig till ceremonin i stället regnade det manna från himlen efter den förlösning som skedde då kaoset hade hittat sin ordning.” Att ha kunskap är en sak men att öppna för livets visdom är något helt annat. Det kräver mod och det kräver ett fullkomligt överlämnade för att en ny helhet ska kunna öppnas.

Det vi tar emot får vi samtidigt. Det betyder att vi får en ny kropp eftersom hela kroppen är ny när något nytt kommer. En ny balansering öppnas efter att en kroppsdel gör sig hörd.

Låt mig ge ett exempel där jag är nu. Min fötter har en ny kontaktyta på ett helt annat sätt och det har varit så en tid sedan efter att jag släppt taget om livet ännu en gång. Jag tappar också hår och mina knän värker. Jag väntar tills jag vet vad allt handlar om och då fokuserar jag på dessa platser för att expandera det som vill visa sig. Håret handlar om att jag gör om hela min syn på andlighet just nu och det kommer att få nytt hår att växa ut. Fötterna handlar om att jag behöver ära mig själv för att jag är en jordbunden själ och att det är där jag är hemma. Knäna handlar om att jag på ett mycket mer medvetet sätt måste buga för allt som kommer genom energin och andarna. Jag är djupt tacksam för att andarna valde att komma denna helg. Energin och själarna i rummet höll oss och det bugar jag för. En viktig insikt är att inte öppna för dessa typer av arbeten för ofta. Min kropp behöver vila däremellan.

Detta arbete kan kallas förkroppsligad kanalisering som vi inte på något sätt kan stoppa när något vill visa sig. Det spelar ingen roll vilken intention vi har eller vad vi önskar för det som vill visa sig visar sig. (Detta är en avgörande skillnad mot andra metoder där man öppnar för önskningar för att fokusera i kvantfältet även om vi inte vet hur det ska visa sig). I denna metod överlämnar vi oss till det som ska ske utan att vi har en aning om vad det är. Det sker utan önskningar, intentioner och drömmar. Vi styr ingenting. Efteråt får vi reda på vad det handlar om och vilka delar av vår kropp vi behöver expandera så att helheten förändras.

Till det kollektiva arbete som vi samlats för

Denna helg mötte vi andarna som visade vägen till förening mellan maskulint och feminint. Vilken enorm kraft det behövdes av andarna för att det feminina skulle välja att förenas med det maskulina. I detta blev vi en gemensam kanal för den kraften och gjorde ett arbete som också kommer att förändra människan på ett djupt plan. Vi fick också något på köper ur detta arbete. Något som uttalades: ju mer jag är förankrad i mörkret desto mildare kan den inre lågan brinna, jag kan respondera snarare än agera, allt behöver inte vara så påtagligt, det kan vara diffust, ur smärta kommer förlösning, jag kan vara stilla och göra ingenting, jag visste vad som skulle hända, jag lärde mig att överlämna mig till andarna och bara följa med osv. Detta kanske låter enkelt men det var mycket stora kliv för var och en utifrån vem vi är. Orden vi bar var när arbete slutade var: kreativitet, äntligen, tumult, det som skulle göras blev gjort, förlösning, kaos, kraft osv, Vad var det då som hände. Det är så svårt att beskriva en mycket transpersonell och jordad kollektiv upplevelse. Vi kan göra det inifrån men vi kan också göra det utifrån helhetens förändring. Det ovan var inifrån från var och ens upplevelse av systemet. Nu beskriver jag helheten.

Att allt skulle handla om det maskulina och feminina hade vi ingen aning om. Det kom sedan. I den gemensamma kanaliseringen gav andarna följande instruktion: jobba med Maria Magdalena och hennes ande, Jesus och hans ande, Inanna och hennes ande och Moder Maria och hennes ande i förening. Den som höll allt var Moder Maria i förening med sin ande. Inanna öppnade för mörkret så att det kunde bli helt.

Maria Magdalena tog emot andarnas enorma kraft. Hon nästan sprack men hennes ande kunde omvandla denna kraft till liv genom att krysta för att förenas med Jesus och ge honom dessa krafter. Jesus som föll ned till marken och dog i en mycket smärtsam resa kunde återfödas. Alla de andra i arbetet bidrog till denna förening. De drog Jesus till Maria Magdalena och de höll Maria Magdalenas ande så att hon kunde ge kraft. Jesus egen ande svävade över allt. Mörkret fick ta plats och Inanna visste hela tiden att Jesus skulle förenas med Maria Magdalena.

Wow säger jag bara förra gången vi öppnade ett arbete med Maria Magdalena och Jesus fick vi se hur Maria Magdalena höll energin för att Jesus skull kunna verka fram orden från denna energi. Denna gång fick vi se hur Maria Magdalenas ande förenades med Jesus så att han skulle få nytt liv. Denna gång var det Maria Magdalena som krystade fram det nya livet i en enorm kraft.

Detta var verkligen ett perspektivskifte som visade att allt var lugnt och skört i mörkret. En stor förändring i förundran. Detta arbete ändrar verkligen hela historien om Jesus och uppståndelsen. Dog han verkligen, kanske var det bara en återfödelse. Kroppen saknades! Vi vet ju nu att transformation handlar om att dö och återfödas. Vi vet också att det gudomliga finns i oss alla. Det är ingen Gud och son i himlen. Han ramlade visserligen ned från korset men vad var det för krafter som tog tag i honom. Det som Maria Magdalena förmedlar i sitt evangelium handlar om kärlek och det gudomliga i oss. Kanske börjar vi nu se historien på ett annat sätt men också mötet mellan det maskulina och det feminina. Vi kvinnor måste ge vår andlighet till männen igen som det en gång var och är så ännu hos många ursprungsfolk. De krafter som vi kan ta emot för att föda liv handlar om andlighet på alla plan. Vi vet att vi måste gå ned i underjorden med jämna mellanrum för att klä av oss än mer. Detta kan öppna för att fler och fler män stiger ned från korset och tar emot sin gudomlighet, den gudomlighet som bygger på kärlek, glädje, förlåtelse, kreativitet mm. Detta går bara om vi kvinnor går ned i mörkret gång på gång. Och när vi är uppe gör vi oss beredda att ta emot andarna och deras kraft. Männen behöver börja att lyssna på vår intuition igen.

Ett annat sätt att beskriva detta perspektivskifte är alltså: det feminina måste låta sin ande förenas med det maskulina men först när det maskulina dör och förflyttas. Då kan det maskulina återfödas i en ny form. Motståndet i det feminina släppte när andarna tog över och krystade fram det nya livet. Båda dessa rörelser skedde samtidigt så att en förening kunde ske. I det blev allt ett; mörker och ljus, maskulint och feminint, andlighet och jordlighet och så mycket mer. Så vackert.

När allt var färdig så kom orden: allt kittade i varandra. Ögonen i gruppen gick till rummets symboler för det maskulina och feminina och på natten efteråt och nu när jag skriver berättar andarna vad detta handlar om. Det är mörkret och den stora modern som håller livet just nu. Gå den vägen för att förenas med ett nytt liv.

Om vi bara följer ljuset brinner vi upp. Vi behöver lära oss att ta emot ljuset. Då får vi en kroppslig upplevelse. Kvantforskningen har en avgörande betydelse då den kan ge en annan förklaring av det som sker just nu. De kan visa att tomrummet är alldeles fyllt och att historien har en annan skepnad. Också astrologin en stor betydelse. Just nu är planeterna i en treenighet mellan en ny vision, med en stark livsgnista för att börja om på nytt. Det är planeterna Neptunus, Mars och Saturnus som samskapar i detta nu. Just denna helg följde vi i mycket denna rörelse genom ljusbäraren och dess folk. Naturen och dess medicin kan stödja oss för att klara av att ta emot så mycket kroppsliga förändringar i denna tid. Denna helg öppnades precis den naturmedicin som gruppen behövde genom medicinkvinnan och hennes folk. Jordbundenheten innebär att vi är moder jord. Då tar vi exakt samma steg som jorden i sin transformation. Vi går inte före och inte efter. Hon talar till oss från sin kärna, inte med oss utan med vår kärna som också är vårt ursprung. Denna helg öppnade moderjord andarna för oss genom det den jordbundna och hennes folk så att vi kunde förkroppsliga ljuset. Det öppnar för metanoia – den stora transformationen som alltid föregås av kaos. Vi går alltså inte till kvantfältet vi tar i stället emot det i vår kropp så att det som vill visa sig får komma. I det har vi aldrig en intention. Att arbeta kollektivt på detta sätt kan aldrig ske i stora församling då vi behöver se allas kroppar mycket nära. Glöm inte att vara nära är att vara avskild. Allt är fält med energi som alltid är nära. Vi kan känna dessa fält i oss runt oss och i universum och i planeterna där jorden är en av dem. Olika folk hjälper varandra att se olika sidor av samma sak. Visst är det vackert.

Tacksam

Jag bugar för livet i dess magi. När mirakel händer behöver det en kropp för att kunna fortplantas på moder jord. Själar utan kropp är bara energi. Men vi kan besöka jordbundna själar som kan tala till oss, till vår kropp och hjälpa oss på vägen. Jorden och naturens alla väsen är sådana själar, men också jordens kärna som talar till oss precis på samma sätt som vår kropps kärna talar till oss. Vi kan också besöka platser där människosjälar valt att stanna för att ge oss som tar emot deras kunskap. Dessa själar är jordbundna och stannar här på jorden. Detta är inte samma sak som vilsna själar som behöver stöd att komma hem. Vi kan också möta jordbundna själar i livet men också själar som är ljusbärare och naturfolk, döda eller levande. Vi kan också möta själar som i denna tid har en uppgift för ett nu levande folk såsom ursprungsfolk, etniska grupper, ett förlorat folk, ett folk på flykt osv.

Från denna dag vet jag att jag kommer att buga varje morgon och varje kväll för dem vi är alla i detta liv. Jag tar till mitt hjärta alla de själar som vaknat till sin uppgift och ber för oss så att vi kan, orkar och förmår fortsätta vår väg till den dag vi lämnar detta jordeliv för att komma till den plats där vi då ska vara. Jag vet också att mina vänner Katharina och Eva har som jag fått ett stort lärande i denna process. Vi samskapar men inte längre själva utan också tillsammans med alla de som vill bidra. Denna helg har satt djupa spår i våra kroppar nästan på ett överväldigade sätt. Om vad som händer sedan vet vi inget. Detta jag skriver om här är mina upplevelser denna gång med sju andra själars upplevelser. Vi som bjöd in kommer från det jordbundna folket, medicinfolket och det ljusbärande folket. Min förhoppning att denna text ger rättvisa av vad vi var med om och vilka upplevelser, slutsatser och lärdomar som vi fick. Det tog mig tre hela dagar att skriva texten då jag också mötte ett kollektivt motstånd på ett energiplan. Allt får inte skrivas. Då drog jag mig undan för att senare skriva igen. Min kanal både till det gudomliga och moder jord är alltid totalt öppet under ett skrivande. Det är som att dessa delar av mig skriver. Jag tänker aldrig. Om jag gör det slutar jag skriva och kommer tillbaka en annan stund öppen igen. Det är alltid en stor glädje i skrivandes stund.

Helgens samskapandet med allt och alla var helt magiskt. Det kommer att ta lång tid för mig att ta in vad jag egentligen var med om. Vi lär oss varje gång vi möts och det tar oss allt djupare med vårt folk.

Göteborg den 15 april 2026

Ingrid Marie Fridolf

i samskapande med Eva Remmert och Katharina Holm