Det gyllene barnet är heligt och kommer alltid att vara heligt. I mötet med detta barn ser vi oss i en spegel av allt som sker. Vi lär oss att förhålla oss ödmjukt till detta barn som behöver alla människors kärlek. Det gyllene barnet är inte en enda person – det är det gudomliga inom oss alla. Det gyllene barnet påminner oss om att mänskligheten är född ur kärlek för att kunna leva i balans med jorden och med varandra. Detta gyllene barn möter vi i intimitet, mod och frihet när nya berättelser och energier öppnas och tar form i oss. Allas våra inre barn stödjer oss på den vägen och är vårt bidrag på livets heliga resa för att komma till helhet och enhet. Det är barnet som visar vägen till den som vi är i vårt ursprung. Det är också detta barn som öppnar dörren till alla jordens barn, nästa generation av helhet. Är vi en äldre kvinna och man så vet vi att våra barnbarn bär denna helhet. Våra och andras. Så många av oss som tagit avstånd från vårt inre barn och då har vi också tagit avstånd till det gyllene barnet. Så en dag bara vet att vi kom hit för att öppna den kontakten. Då är vi inte längre något barn utan har i stället påbörjat vår resa hem. Det är nu vi tar barnet i handen och växer tillsammans med henne/honom. Den människa som inifrån öppnar sig för livet gör det med detta barn i djup intimitet och frihet. Men inte bara detta. Hon växer också med den visa inom sig som är lika gammal som hennes själs resa. Den visa i oss är vägen till det gyllene barnet och hon/ han är mycket gammal. Det är nu tiden blir ett med allt i detta liv. Tid finns inte hos någon när människan öppnar den visdom som vi alla har med oss till detta liv. Det är också nu vi kommer till nya personligheter om och om igen, allt närmare vårt och livets ursprung. Livet viskar till oss när vi tar dessa steg för att lösa upp det som skapat vårt ego. Ingenting att döma och värdera, allt skedde för att skydda detta barn. Vi ser och lösgör det vi sitter fast i för att öppna för att förenas alltmer med den vi är. Den resan viskar till oss i varje litet steg vi tar, men den skulle aldrig uppstå om vi inte samtidigt öppnade oss för allt högre vibrationer och frekvenser med moder jords och universums barn; det gyllene barnet. Det öppnar för en djup intimitet med allt. En väg som kräver mycket mod och frihet. En väg utan band men där vi gör omtag var dag. Varje dag är en ny början. 

Att anknyta till livet

Om du vet detta så vet du också att shamaner ofta kommer därifrån och ska dit åter vända. Kanske är det så att människan i denna tid ska lära sig att erövra både dessa vägar. Oavsett så behöver allt komma inifrån och ut i varje steg vi tar. Det gyllene barnet lyser både i underjorden och i överjorden (om du vill kalla det så). Var finns då mörkret och ondskans kraft. Kanske bara på jorden, kanske bara med människan. Kanske är den förgänglig eller kanske är den en kraft som behövs för att få oss att dö i vårt ego. 

När ett barn växer upp, växer samtidigt det gyllene barnet ned. När ett barn växer ned, växer samtidigt det gyllene barnet upp. Det gudomliga förutsätter ett genuint barn. Glöm då inte att det gudomliga både finns i universum och i underjorden precis som moder jord både finns i jorden och i universum. Ingenting är separerat på något sätt.  Vi skulle kunna säga att vi är där just nu i denna tid. Det första är en inre resa och det andra är att ta emot det gudomligas gnista.  

Folket från ingen-mans-land

” När jag en dag knöt an till småfolket för tjugo år sedan igen, det folk som höll mig som barn fick jag följande: Hos folket i ingen-mans-land har alla ett värde oavsett om de är goda eller grymma. För att göra det enkelt för varandra har de just delat upp sig i grymma och goda. Nu kan det tyckas att de goda skulle möta de grymma, men ack så är det ej. De goda får möta de goda och tillsammans lära sig att bli grymma och de grymma får möta de grymma för att tillsammans lära sig att bli goda. De kämpar och sliter och då och då faller de bara ned pladask i ett helt underbart skratt. De goda tävlar om vem som kan vara grymmast och de grymma tävlar om vem som kan vara godast. Så till slut ger de upp detta lilla folk i ingen-mans-land. I stället börjar de att ge varandra en bit av det som de äger. En av dem sätter ord på det: ”När vi är i ett land som ingen kan se finns inget att äga och inget att försvara. När en människa kan se oss kan vi öppna alla dörrar vi har för att den varelsen ska känna sig värdig sitt liv. Det livet äger ingen, inte ens hon själv. Vi behöver då bara visa alla tusen olika sidor och förmågor vi har, allt för att hon ska börja lita på allt som vill komma genom henne. När en förmåga öppnas av en av oss är den förmågan inte längre i ingen-man-land. Den flyger i väg som den vackraste fågel, helt fri, Då och då kommer den tillbaka till oss och alla andra. Den har fått form i alla synliga och osynliga varelser på denna jord. Det är folket i sig som är vår enda ägodel, som vi har att vårda min vän. Försvinner det folket så dör vi alla. Det är människans svåra lärdom att lära sig att inte äga. Ja, hon som i hela sitt liv strävat efter att just äga. Jag talar inte om saker för det är en liten del i det som sker. För människan har bestämt sig en gång, att hon ska äga andra människor och alla andra varelser på denna jord. Hon är inte ond människan, bara vilsen. Men hon vet långt där inne att människan som ett folk är den enda ägodel som hon kan göra hel. En lång resa, då hon först behöver förstå att hon inte ens äger sig själv.” Marie Fridolf

Anknytningen i den stora transformationens tidevarv

Alla människor har svårigheter i sin anknytning från vår biologiska födelse till anpassning, överlevnad och trauma. Sedan påbörjar vi vår resa för att återigen födas av oss själva om och om igen. Det är nu vi öppnar för att anknyta till oss själva. En transformerande resa på djupet som också är djupt andlig, Men födelsen tar inte slut, den pågår tills vi lämnar detta jordeliv. Ju mer vi öppnar här desto mer förstår vi att vi inte är här för oss själva utan för livet som är allas gemensamma. Förstår vi det så förstår vi samtidigt att det finns så mycket liv som vi inte kan se. Det är nu vi öppnar anknytningen till livet i sig. I det handlar det inte längre om oss utan just om livet, allas våra liv som människor och som andliga varelser. Den vägen öppnar så anknytningen till det osynliga. Det är i det osynliga mycket av livet sker. Vi människor är till 99,9% energi som vi inte kan se med blotta ögat. De andra 0,1 procenten är det vi ser som materia. Det är nu vi öppnar en resa att lösa upp alltmer av vår programmering på en kollektiv nivå. Det är aldrig som vi tror. I det ändras vår personlighet om och om igen allt närmare den vi är i vår ursprungsenergi. I den är energin är vi och kommer alltid vara tills den dag vi inte kommer hit mer utan blir kristalliserad. Denna anknytning till ursprunget öppnar vägen till en ny anknytning till våra biologiska föräldrar på ett helt nytt sätt. Cirkeln är så sluten. Den resan kommer vi att göra många gånger i detta liv. Den andliga och den mänskliga resan är två parallella resor tills den dag de förenas. Båda två börjar alltid inifrån och ut. Utur detta kommer nya insikter. Att möta sitt inre barns sår och smärta är både en andlig och mänsklig resa. Vi kan säga att vi tar oss igenom vårt sår och att det aldrig är som vi tror. Samtidigt öppnar vi för det som väntar på att bli levt. När såret tonar ut blir vår resa att omvandla strategier som inte längre tjänar oss. De är bara gamla tankar som spelar oss ett spratt. Ny tankar från nya berättelser öppnas och visar oss vägen öppnar nya dörrar.