Allt som sker i varje steg vi tar verkar på en kollektiv nivå i det mönster vi människor är sammanlänkande. Det gäller varenda tanke, känsla förnimmelse, inre bild, syn, vision, beteende, rörelse osv, Ja, allt vi ser, hör och gör. Vår intuition och multisensoriska förmåga kopplar oss än mer samman med andra människor. Vi tror att ingen hör våra tankar men alla hör dem oavsett om de är medvetna om det eller ej.

Det gyllene barnet

Det gyllene barnet är med oss var dag och har också varit ett stöd när vi har tagit oss igenom våra trauman. Vilken trygghet det är att kunna ta emot det gyllene barnet i en spegling av livet. Fyra bilder är tydliga nu på den resan.

Den första är ett barn som har sin navelsträng i himlen och hänger fritt därur. Hon har gått upp igen och hänger alldeles naken i universum. Navelsträngen är avklippt men hon har inte ramlat ned. Bilden kom en natt när en ljusgestalt kom till ett barn som låg i sin säng. Allt blev ljus och gestalten sade: en dag kommer du att bli fri. Barnet blev livrädd kunde inte tala om detta med någon, utan i stället stängde hon allt tills den dag barnet i himlen blev verklighet och hon kunde börja sin resa att växa ned på jorden.

Den andra bilden är ett ägg där barnet ligger insvept i en filt av guld. Inte heller denna gång var något tydligt. Tilltron till ägget var där ur psykosyntesens vagga. Inte förrän en dag då en annan mycket gammal levande ”Grandmother” från urspungsbefolkningen berättade om sin vision med ett barn av guld i ett ägg liggande i snö som kristall blev det lite tydligare. Först då blev det tydligt hur skyddat detta gyllene barn är som håller oss alla. Hon visar vägen till det värnlösa barnets resa ned. Hon visar också att det gudomliga kommer ned och att det inte är vi människor som ska gå upp. Vi följer moder jords frekvenshöjningar upp.

Den tredje är ett barn liggande i en vagga där en gammal kvinna sitter i en gungstol framför elden med foten på vaggan och vyssar barnet sakta. Denna bild öppnades ur längtans väg och blev först tydlig när anknytningstrauman löses upp med jorden. Då blir allt tydligare. Kvinnan tar upp barnet och omsluter det med sin barm. Där och då förvandlas den gamla kvinnan till moder jord och hon är mycket gammal. Jorden är röd och allt blir tyst. En energi i viskningar tar plats och där och då bildar molnen munnar som viskar i moder jords öra. Allt förkroppsligas och löses upp i den röda jorden.

Den fjärde bilden är mödrar och fäder som sveper ett barn och lägger det på ett altare där det redan finns djur, naturväsen och änglar. Vägen dit var genom en svart virvel i havet rakt ned i underjord. Resan dit var hissnande. Där blev allt ljus och en stad visade sitt skimmer med Maria Magdalena, Innana, Isis och Varlan. De står runt barnet och ler. Mödrar och Fäder sjunger för barnet, tar upp det i famnen och då ler de också. Kontakten är aldrig bruten varken till människan eller natur och andeväsen.  

Dessa bilder har kommit mycket tydligt under många människoår. Den första i mötet med Pleiaderna, den andra i möte med Psykosyntesen, den tredje i mötet med Bribris och Somatic experincing. Den sista i mötet med Maria Magdalena. De har öppnat vägen för en kristalliserad kropp i mötet med den röda jorden. Vad betyder det?  En kropp som har förenat allt, en kropp som håller sig hel, en kropp som anknyter till många dimensioner, en kropp som helat sina trauman och en kropp som både är människa och andra väsen i den kropp som hon bär. Hon kanaliserar inte utan är en kanal. Hon håller inte energi utan hon är energi. Hon vandrar inte på berget utan hon är berget. Att bli ett med det som sker är hennes gåva. Allt hon möter behöver omvandlas i en ny helhet. Det är hennes väg. Det är alkemi, ja verklig alkemi. En lång resa för alla dem med övergreppstrauman. De har alla en djup brist i anknytningen till livet. För många av dem hänger de kvar i himlen eller så har de fastnat i underjordens mörker totalt värnlösa. Inte sällan har de också trauma från transpersonella upplevelser då de inte på något sätt kan skydda sig när de blir överväldigande. Dödslängtan är ofta en väg att ta sig ur, en väg som håller dem vid liv. Att börja sin resa att kunna ge sig själv ett värde och att skydda sig på djupet öppnar det gyllene barnet. Allt kommer inifrån och ut i dess möte. Färgerna vitt, svart och rött har sin mening i denna vår heliga resa. Alla har vi den kontakten för att komma tillbaka till den vi är. För många av oss en lång resa hem. Kanske hamnar vi så i vaggan och som den äldre för att där i eldens sken för att kunna förenas. Det vackraste av allt är att människan föds med alla åldrar samtidigt i mötet med det gyllene barnet. Det gudomliga har ingen ålder, hon bara är. Det gudomliga är vår potential i detta liv om vi bestämmer oss en dag för att påbörja resan hem. Det är därför vi haft övergrepp. Övergrepp får nämligen människan att lämna kroppen. Det kan lära henne att senare lämna på ett gudomligt sätt med kroppen kvar i myllan. Den röda jorden viskar till oss att grunda oss i myllan. Livet viskar till oss i varje steg vi tar. Vi möter så oss själva djup grundad i moder jords sköte. Människan håller sig nära jorden när hon vet att vägen hem är till sin biologiska moder och fader så att de kan förenas igen till ett barn. Vad betyder detta? Den resan handlar om att ta sig igenom sina överlevnadsstrategier och göra om dem till gåvor. Allt sker inifrån och och allt är en spegling. Människan finns som människa i alla dessa fyra bilder men de är inte personliga utan kollektiva i sin gudomlighet. Det är först när den kristalliserade kroppen kan förenas med den röda jorden som allt blir helt. 

”Jag går ut i skogen till en plats där jag vet att jag alltid är ensam. Gräver mig en grop lägger mig där och tar in den röda jorden. Jag tar av mig kläderna och smetar in kroppen med den röda jorden och känner mig som småfolket igen. Min kropp känns alldeles varm och jag börjar dansa i en förkroppsligande dans. Allt är ljust och jag känner hur mina rötter sprider sig. I det ögonblicket förstår jag att jag är ett träd, ett mycket gammalt träd. Min kropp blir allt mindre och mindre som om jag är en liten, liten del av detta träd tillsammans med många andra människor som inte längre är i en människokropp. När moder jord och universum blev ett förstod jag min vision som skulle öppna många visioner långt före det. Hon sitter än vid elden den gamla gumman hållande ett barn i famnen nu. Hon har tagit upp barnet från vaggan och de förenas i detta nu. Den lilla röda stugan finns ännu och håller hjärtan som är vilse. Denna bild har jag med mig i mötet med alla världens barn också mina egna och vänners barnbarn. Det är för dem jag finns nu som den äldre kvinna jag är” Marie Fridolf

Vattnet har runnit under många broar för att kunna öppna den upplevelsen av helighet som den människa vi är. I det är vi energi som kommer i många former i detta liv att öppna för att anknyta till. Detta är bara av några bilder som vi kan omfamna om vi vill. Kanske har du andra bilder. Det viktiga att se är att de inte på något sätt är personliga utan gudomliga. De visar vägen för hela mänskligheten som vi alla är en del av. Vilken resa som aldrig tar slut. Då kan vi också tillåta oss att vara väsen, eller snarare att återigen vara väsen. Då kan vi tillåta oss att inkarnera energi som vi inte kan beskriva med ord. Då vet vi också att vi tillhör en själsgrupp som är med oss i varje steg vi tar. Då vet vi också att i varje litet steg som vi tar finns ett lärande. Så mycket ljus, så mycket liv som väntar oss alla. 

Att hålla oss på jorden innebär att låta himlens energi, både ljus och mörker komma ned. Att hålla oss på jorden innebär att låta jordens inre ljus och mörker komma upp. Vi behöver inte gå ned i underjorden mer för att öppna för det ljus som finns där. Vägen dit går genom mörker när vi tar oss igenom för att bli alltmer den vi är. Inte heller finns det något helvete bara strategier att möta och omvandla på transformationens väg. Allt är bara olika energi. Skulle vi gå upp i himlen brinner vi upp. Det är med oss själva vi blir ett först för att kunna bli det med allt. Då är vi ett med all mänsklig tid som inte existerar i själslig tid. Själen har ingen tid, inte heller något kön, själen är i denna vår kopp som ett barn och går åter som ett barn. En andlig och kroppslig resa hem.

Från övergrepp till anknytning 

Trauma har inte bara en psykologisk effekt utan också en djup påverkan på hela kroppen. Trauma kan trigga en överväldigande effekt på det autonoma nervsystemet. Vad som skiljer oss från andra djur är vagusnerven. Den innebär att vi behöver social interaktion för att kunna hela våra trauman. Andra vilda djur får inte trauman. De har förmåga att skaka av sig detta i samma ögonblick som de sker. Det innebär också att de inte får överlevnadsstrategier som slår till även om det inte finns fara. Människan däremot fortsätter att vara traumatiserad tills den dag hon med stöd av andra människor och nya situationer kan ta sig igen. Fram till den dagen slår traumaresponsen till i situationer som påminner om ursprungstraumat. Detta gäller också hela samhällen. Gamla trauman håller oss traumatiserade till den dag vi väljer att ta oss igenom dem igen. Det gör att vi är ett traumatiserat folk som i nya situationer som påminner om de gamla öppnar för traumaresponerna fight, flight, freeze och follow. Samhälle och grupper kan ta oss närmare den kollektiva själen om vi kan öppna för att ta oss igenom utan att bli re-traumatiserade och samtidigt öppna för det som väntar på att bli levt. Det bästa sättet är att göra detta arbete utan att vi vet vad det handlar om med stöd av energi. Då kan vi inte kontrollera vad som sker. Människan som kollektiv är idag i ett förvirrat tillstånd då hon fortfarande sitter fast i motstånd till transformation. Det är en väg som alltid gör ont och människan är fenomenal på att undvika smärta. 

Det finns ingen annan väg än den kroppsliga vägen i samskapande med hjärta och hjärna för att lösa upp allt som står i vägen för att vi ska kunna anknyta igen till oss själva, livet, det osynliga, vårt ursprung och återigen på ett nytt sätt till våra biologiska föräldrar.

Dessa bilder ovan kan vara ett stöd men vi kan aldrig prestera denna resa. Den kommer när vi är redo. Det är nu vi frågar oss vem är vi i vår kärna och hur är det gudomliga med oss i det? Det svaret hittar vi i våra anknytningstrauman, det svåraste av alla trauman. 

Intimitet, mod och frihet

När vi börjar resan i djup intimitet med det som är utan att trassla in oss med andras hjärtan öppnas allt. Även om alla är en annan av oss så behöver vi hålla vårt eget hjärta fritt för att kunna hålla det öppet. Det kräver mycket mod och framför allt utan dömande och värderande av det som sker. Vi har ingen aning om vad som väntar oss av allt det som vi som kollektiv värderar idag. Det finns bara en väg och det är att ta hand om sitt sårade barn. Alla bär vi ett sårat barn nära vårt hjärta. Den som tror att hon inte projicerar är helt fel ute, det gör vi alla och den resan tar aldrig slut. Nya lager öppnas i varje cirkel som vi tar.   

Det svåra för människan just nu i den ondska som också livet skapat är inte bara de synliga krigen utan också de osynliga som sakta sprider sig i världen. Dessa osynliga krig har inget med universum och moder jord att göra utan är en osynlighet som skapas av människan när hon inte kan ta ansvar för sina egna sår. Vi kan se vad som sker om vi öppnar våra multisensoriska sinnen, det som vi också kan kalla andlighet. Den vägen öppnar oss alltid för ett ansvarstagande, försoning och förlåtelse. Ja, i den ordning. Utan ansvar finns ingen försoning och förlåtelse. 

Intimitet handlar om en djup samhörighet i alla olika nivåer av anknytning i den energi som omvandlas både fysiskt och intellektuellt i vår kropp. Till slut lär vi oss att känna denna intimitet både med oss själva, andra människor, människan, livet i sig, det osynliga livet bortom vad människan skapat och till ursprunget om vilket människan vet väldigt lite. Det är nu vi öppnar en djup intimitet också med våra biologiska föräldrar, en viktig förutsättning för att kunna vara intim med andra människor. Människan ursprung kommer i embryon alltmer med helt nya insikter. 

Helgen öppnar för andra platser på denna jord, om vi får tillåtelse via ett särskilt energiarbete. Om så sker är vi också med dem och de med oss och också så många andra platser. Vi är alla ett.

Denna helg samlas de äldre i ursprungsbefolkningen New Mexico via The Thireteen Grandmothers för att öppna Gardian Sacred.

”Att vara en Gardian of Sacred  är att komma ihåg att varje bön, varje frö och varje hjärtesorg bär våra barns framtid”

En gåva till världen i detta nu. Ursprungsbefolkningen och de äldre bär denna vision som sprider ringar på vattnet i västvärlden. Vi kommer att vara med i energin på denna resa. De äldre ”grandmothers och grandfathers” öppnar nu en ny väg. 

Samma helg samlas också föreningen för Somatic experiencing SE i Portugal för att öppna vägen för nya öppningar av övergreppstrauman som skapar nya övergrepp. 

”I en värld som är besatt av åsikter om normer, vad som är idealiskt, vad som är lämpligt, och vem vi ska attraheras till, inser man att få av oss växer upp utan någon form av trauma. Förvärrat av dessa större sociala, kulturella och systemiska attityder till livet och vår kropp.”

Övergrepps trauman är ett av våra största trauman i västvärlden, inte bara fysiskt utan också i den energin som människan skapar i krig och andra kollektiva övergrepp som sker i tysthet. De bottnar alla i en brist i anknytning som hela västvärlden bär just nu. Det är de ledare som människan skapar. Varför säger vi övergrepps trauman? Vi kan säga att de bottnar i en djup skam av att vara människan. En människa som egentligen är intim, vilket vi har förnekat i generationer. När övergrepp är reaktionerna på tidigare trauman ofta i brist i anknytningen är trauman ofta djupt mer förödande än vi har en aning om vad de handlar om.

Samma helg samlas Reconstructive i Mexico  i mötet med ursprungsbefolkningen i hur man avprogrammerar barndomen med hjälp av systemiska fotspår.

”När vi är medvetna om att vår förståelseprocess endast kommer från vår ackumulerade kunskap om något vi var tvungna att lära oss, inser vi att det är omöjligt att tala om eller förstå ordet ”medvetande”.

Slutligen kommer en ritual att genomföras i Costa Rica hos Bribris för att öppna hjärtan hos män och kvinnor som inte kan få barn. De använder kakao i en ceremoni om liv och död. Vi sveper in oss i myllan och kakaons läkande kraft.  

” När en kvinna inte kan bli gravid är det mannens hjärta som behöver förlåta universum och allt liv som inte blivit till liv. Det håller henne från detta liv tills mannen förlåter.”

LIVET BUGAR FÖR DENNA VISDOM