Det är nu en tid då vi släppt taget om allt som vi skapat oss att vara när vi var små. Den tiden öppnade oss också med gåvor som vi burit nära vårt hjärta i många år. Det är nu dags att även släppa taget om dessa gåvor för att kunna öppna vägen tillbaka till vårt ursprung. Tänk om det räcker det du har gjort. När du inser detta inser du också att den tid som öppnas nu inte har något alls att göra med vad du gör utan snarare om vem du är. Vem är du i ditt ursprung? En bra fråga att bära nära hjärtat nu när hjärnan och livmodern väljer att följa hjärtats väg. Vi är alla gudomliga varelser och har så alltid varit. Har du också insett att denna gudomlighet förändras hela tiden. Ja, om vi släpper tagen om alla de vägar vi vandrat före det som vill öppna sig nu. I varje stund har vi en möjlighet att se livet, jorden och universum med andra ögon. För vi är livet, jorden och universum. Det är inget utanför oss utan snarare inne i oss. En del av oss säger att vår kropp speglar våra känslor och känslorna speglar vår kropp. För mig är detta lika gammalt som terapins definition av projektioner. 

Väljer vi att lösgöra trauman är det annat som speglas. Vad är det då som speglas? För mig är det inget annat än vårt ursprung och det som vi vårt nästa liv som spelglas hela tiden fram tills vi släpper taget om det liv som vi lever nu. För det behöver vi släppa taget om allt som vi lärt oss. Den erfarenheten har inte plats i det nya. Jag träffade en kvinna som precis som jag beslutat sig att lämna sina shamanska gåvor. Tillsammans kom vi att stödja varandra i att stoppa oss nu när den vägen öppnas. Tänk det är ju precis så vi också lär oss om trauma. När vi blir triggande stoppar vi oss. Det är så vi kan lära oss nu när vi vandrar hem igen. Kopplar vi detta till känslor är vi totalt förlorade. Vägen är att öppna för den helhet som vi visa sig. Sedan kan känslorna få komma, de känslor som nu vill visa oss vägen. 

Har vi då inga känslor? Jo självklart men de hör inte hemma i mötet med vårt ursprung och vår gudomlighet. Då ommöbleras allt i kroppen och vi har ingen aning om vad som finns kvar. Många kallar det kärlek men betänk att det kanske bara är vår resa nu som mänsklighet. Kärlek är en gammal definition. Har vi mycket känslor hela tiden som vi inte kan stänga av eller har vi stängt av våra känslor och kapslat in dem dem i vår kropp är vi inte mottagliga för vårt ursprung. Då ser livet, moder jord och universum till att röra om så att vi förlorar oss och inte har en aning om vem vi är. Den tid innan känslorna kommer är guld värd då den öppnar oss för vår gudomlighet. Det just då vi är öppen för en ny helhet som vi försöker springa ifrån. Det viktigaste i det läget är att vi inte kontrollerarv någonting.