Samarbete en förutsättning för allt liv!

Samarbete är ingen ny företeelse, det sker hela tiden, och har skapats i alla tider när organismer, celler, människor, grupper, organisationer, länder, planeter tillsammans öppnar för gemensam nytta omedvetet eller medvetet. Inne i oss sker ett samarbete mellan våra olika delar som tillsammans bildar en helhet. Allt sker utan att vi behöver göra något. Så finns det också delar där det ställs krav på att vi gör något. För oss människor skapas tidigt i livet strategier för att vi ska passa in och kunna hantera allt som sker. När vi sedan blir äldre börjar de flesta av oss att fundera på om det vi gör verkligen kommer från den vi är. Livskriser eller existensiella faser öppnar denna dörr. Här börjar det viktigaste samarbetet med oss själva. Vi möter då också dem som speglar oss i allt detta och kan stödja oss på denna väg. En del gör det också genom att såra oss. Om vi klarar av en sådan situation så kan den verkligen öppna vårt hjärta igen från vilket vi kan hämta hem vår kraft och livsenergi. Så mycket vi har gömt i hjärtat och så många strategier vi skapat i hjärnan. Därute avspeglas samarbetet i våra relationer och den angeläghet vi har till livet. Så fort vi är i en grupp öppnas ett samarbete. Två personer är en grupp och kan öppna för ett lärande inifrån och ut och utifrån och in. De samarbetande enheterna skapar en helhet som ingen äger. Det innebär också att det inte finns någon egennytta och ingen ledare. 

Större samarbeten kräver system, värdegrund, och ges sin legitimitet genom respekt och tillit. Motiven för att samarbeta kan beskrivas som överbryggande, maktfördelande, kompetensutvecklande och tydliggörande. Samarbete kan bara ske, utan en ledare, i nätverk mellan människor och genom partnerskap mellan grupper och organisationer. Det innebär att alla är ledare, men på olika sätt. Det går inte att samarbeta om vi bygger in hierarkier. Det alla bidrar med har ”samma” värde oavsett hur mycket var och en har investerat.  Det är aldrig någon som äger en metod eller en teori. Den tiden är förbi. De som samarbetar behöver vara på samma ”nivå” i sin personliga resa med sin angelägenhet. Det innebär att någon behöver expandera och annan hålla sig tillbaka tills samma nivå skapar. Då kan vi åstadkomma stordåd. Det alla bidrar med har ”samma” värde oavsett hur mycket var och en har investerat.  Det är aldrig någon som äger en metod eller en teori. Den tiden är förbi.

Varför är det då så svårt att samarbeta? Varför tar vi inte de steg vi vet att vi måste ta? Varför kämpar vi så? Varför blir vi så rädda när vi inte förstår?

En stor del av samarbetet handlar om våra förhållningsätt och hur vi organiserar oss, men samarbete är framförallt ett mellanmänskligt fenomen som kan öppna för tillit och skapa den livskraft som ger framgång. Hinder för samarbetet kommer ur överlevnadsstrategier skapade från traumatiska upplevelser. Plötsligt börjar någon agera väldigt annorlunda genom att gå ingång, bli helt paralyserad eller bara rusa ut. Strategierna fullkomligt tar över och vi blir re-traumatiserade utan att veta hur och varför. Att gå till sina rötter bakom alla strategier kan öppna för ett helande. Som människa kommer det ofta genom frågan; Vem är jag! Jag har ingen aning! För organisationer handlar det mer om; Varför finns vi egentligen! Där finns, om vi gör en resa, det som kan skapa förändring. Samarbete innebär att det inte går att fatta beslut om någon person inte är med. Inte heller kan en person bestämma över en annan. Därför sätts viljan och engagemanget i fokus. Nya metoder för lärande utifrån engagemang växer fram. I en mogen grupp går samarbetet smidigare och gruppens styrkor kan nyttjas så att ”ett plus ett kan bli tre”. Fördjupade relationen är då en förutsättning. Vikten av en balans mellan att ta/få och att ge är påtaglig, (den kan vara både materiell och psykologisk).

Vi är här för att bygga våra egna koncept som aldrig tillhör oss, det tillhör livet. Andra som gör samma resa kan ur detta samskapa med varandra. Vilken lycka när annan angelägenhet kommer i vår väg, via ett annat koncept.

Vi behöver bara akta oss för att skapa en organisatorisk struktur när vi samarbetar, även en imaginär sådan. Så fort så sker har vi en hierarki och inte längre någon samskapande organism som är amöbalik.

Nu när detta koncept är överlämnat till livet… så ser jag med spänning på vad som ska hända och vilka andra koncept som öppnar för att samskapa med Space in between.