Tidigt i livet fanns min livsstruktur, men livet tog mig bort ifrån den. Inte fullt ut, den dök upp då och då. Jag har sedan alltmer hämtat hem mig själv till den strukturen, som var där från början. I det mönster som istället tog plats under min uppväxt, mitt överlevnadsmönster, gömde jag kreativt mina gåvor från min livstruktur. Livet ledde mig till större och större helhet för att lägga det pussel som är jag. Den resan kommer aldrig att ta slut. Livsglädje och kraft har jag alltid haft med mig oavsett vad som hänt i mitt liv. Dessa båda har jag behövt skydda bl.a. genom attt alltid se möjligheter i allt och att fixa allt själv. Många såg vad som fanns bakom och jag blev också använd och brukad i detta. Jag lät mig också bli så.

Från mina föräldrar fick jag tre gåvor som jag arbetat med i hela mitt liv; kropp, kontakt och grupp. Det var i det jag inte fick som mina gåvor skapades i den livsstruktur som just handlade om att stå i kontakt med min kropp och med grupper från min livsglädje och kraft. När jag idag från min kropp har kontakt med mig själv, andra och hela grupper är min visdom där. Det var först när jag inne i mig förstod att gruppen och samhällen hade ett eget liv som allt landade på plats, den sista pusselbiten. Då förstod jag också att det mellanrum jag så kreativt skapat som barn, som räddat mitt liv, var en av mina största gåvor i denna min livsstruktur. 

Jag har alltid haft förmågan att öppna för mellanrummet och se helheter och den gåvan kunde jag sakta börja förvalta ju äldre jag blev. Först tog livet mig till ledarskap och sedan vetenskap och det skulle längre fram ge mig trovärdighet hos andra i det jag gjorde. Genom alla mina uppdrag och min forskning från systemteorins vagga banade jag väg, tillsammans med andra, i en ny ordning i det svenska välfärdssystemet. Min drivkraft att förändra var enorm och den gjorde att jag då och då körde över mig själv. Det jag och andra med mig förmedlade blev mer och mer lyssnat på. Med dem som inte ville höra och se hamnade jag ibland i kamp, men livet ville något annat än allt kämpande. Jag började söka vem jag egentligen är, och sanningen klev fram. På den resan började jag hämta hem mig själv, en resa som aldrig kommer att ta slut.

Jag brukar säga att vi lever många liv i detta liv. Egentligen innebär livet hela tiden nya perspektivskiften dvs. att se livet på ett annat sätt. Jag har öppnat dörren till mitt åttonde liv som jag kallar sanningens inre rum. I betydelsen att jag återigen ändrat mitt perspektiv. Dessa åtta liv har tagit mig till mitt inre paradigmskifte. Det största jag gjort i livet, efter det att jag fört livet vidare genom mina barn. Det är den största gåvan av allt, att få se mina tre barn växa till underbart fina människor och att de också väljer att föra livet vidare. Jag axlar nu den älskade rebellen som går sin egen väg. All min visdom har jag ur min egen livsresa. Därför är jag djup tacksam för allt, ja allt, som hänt mig. Jag är också tacksam till alla jag mött, särskilt de som sårat mig. Jag är djupt tacksam till allt jag gjort både personligt och professionellt. Mina perspektivskiften har tagit mig till den jag är, till det stora genombrottet. Då omöblerades allt i kroppen, och paradigmskiftet var ett faktum. Nu kan jag aldrig gå tillbaka. Min åtta liv och det som då var min identitet och personlighet beskriver jag som:   

• Hon som levde i drömmen om den lyckliga barndomen – lämnar alla illusioner och är under lång tid i chock. Vet inte vem hon är! Första gången hon ser sitt överlevnadsmönster och hon öppnar sin andlighet och sina gåvor att se.   
• Hon med alla trauman – lämnar alla trauman, en efter en och öppnar sitt intuitiva hjärta. En tid av minnen och sanningar som tar henne till chock gång på gång. Ser sin själ för första gången blir rädd för dess kraft. 
• Hon som förlorade allt – lämnar allt ägande och alla bindningar hon är nu nära sin själ. Ser en själ som håller allt precis som det är, och kraften får en annan form. Lär sig tala själ till själ och hur kraften tar henne i besittning.  
• Hon som kan skapa kontakt utan bindning – lämnar gamla föreställningar om relationer. Själ visar sin skönhet som öppnar kärlek i en helt ny form. Kärlek tar henne i besittning.     
• Den stora kollapsens gåva till ditt ursprung – lämnar illusionen av att hon som klarar allt; mellanrummet visar henne vägen till sin nya version av själen, själen som lever mellan liv och död. Allt är kollektivt nu och därför talar vi själ till själ.     
• Hon som lever från stormens öga – den inre friden har tagit plats – lämnar alla illusioner om hur livet ska vara och överlämnar sig till sin nya form av inre frid, själen som visar henne hur det är att tranformeras om och om igen. 
• Hon som lärt sig att expandera frihetens inre rum – lämnar alla illusioner om att andra kan styra oss. Läromästaren tar plats. Hon talar med det gudomliga varje dag.
• Hon som lever från den kollektiva sanningen och de andliga lagarna – lämnar alla illusioner om att vi människor kan styra något. Vi kan bara leva från kärlek och frihet och den en ger vi oss själva. Själen får nu en ny form och öppnar de gömda gåvorna i andra dimensioner.   
• Hon som lever från grace och nåd – lämnar att för att leva i mötet med sin empatiska själ som gång på gång ta ny form när nya gåvor i det magiska ljuset ser dagens ljus. 
• Hon som nu tar steget till shamanen – lämnar yrkeskvinnan och sluter cirkeln med ondskan med stöd av krafter som är större än sin själs kraft. Livet är magiskt. Hon klarar sig inte själv, behöver överlämna sig till magiska krafter.  

Vill du läsa mer om vad de betyder så finns de i min bok ”I know a woman” och i den blogg som jag skrivit i detta koncepts framväxt. De svåraste passagerna var när drömmen om den lyckliga barndomen bröts upp och i den stora kollapsen. Båda dessa tog mig till ett genombrott, ett genombrott som också är så nära ett sammanbrott. I båda dessa rasade hela min världbild så totalt. Är det så här det var! Är det så här det är! jag har ingen aning om någonting längre! Vem är jag egentligen! Det öppnade sedan för tre ytterligare identitetsfaser för att hämta hem mig själv. När drömmen om den lyckliga barndomen krackelerade ledde det till mitt lärande; kontakt utan bindning där mellanrummet kan expandera. När den stora kollapsen var ett faktum så ledde det till mitt lärande; sanningens inre rum där det inte finns några illusioner.  

Livet har handlat om att släppa och transformera för att öppna för den jag är bortom allt detta. Mitt paradigmskifte är nu ett faktum och därför går jag nu bara min egen väg, vad som än händer. I paradigmskiftet kunde jag se min egen livstruktur som både innehöll de gåvor som jag skyddat som; min inre vägledare, livets plan, intuitionens och tillitens inre kraft, min livsenergi och glädje, det jag kämpat för att lära mig genom min: kropp, kontakt och grupp samt de två viktigaste stategier som hållit mig vid liv; mellanrummet och rebellen samt sist med inte minst min förmåga att se helheter också i orden. Den gåva som i paradigmskiftet tog mig till mitt fjärde syfte är mig mycket betydelsefull och jag håller den i mitt hjärta.Vad den handlar om behåller jag för mig själv, precis som jag nu lär andra att göra så med sin betydelsefullaste gåva. Det är den vi ska bidra med till livet. När jag nu ser tillbaka är bilden så klar. Jag har i varje skifte mellan liv löst kombinationer som öppnat mer liv, mer av vem jag egentligen är. Det har också inneburit att jag skrivit om mitt livskontrakt flera gånger. De som har följt mig genom livet kan bekräfta att jag är en helt annan person, mer autentisk och alltid fullkomligt sann i det jag gör. Min personlighet har krackerat. 

Jag vet idag så tydligt att det är vägen som är det viktiga och idag är jag därför stolt över att jag aldrig satt upp mål för mitt liv. Jag har alltid låtit livet föra mig. Egentligen har jag nog alltid överlämnat mig, även om jag inte förstått det förrän senare. Många gånger har jag gått vilse men alltid hittat tillbaka till min väg. Och ja, jag kommer säkert att gå vilse igen! Mitt paradig