Alla människor har en urkraft med vilket de kan öppna för det som människan nu bär. Denna kraft har inget med styrka att göra utan med förmågan att återvända till sitt ursprung vad det än kräver av oss. Vår urkraft handlar om att våga riskera allt för att börja vandra den vägen. Då blir vi också medvetna om att inget är en slump i vårt liv, inte heller i vår historia. Nästan alltid är det så att det som vi tror är sant inte alls är som vi föreställt oss. Allting har alltid andra perspektiv som vi kan öppna för. När det är möjligt öppnas en tacksamhet till allt som är. Att söka i sin historia är ganska meningslöst, bättre är att öppna för det som vill visa sig. Livet visar oss allt vad vi behöver hela. Det är aldrig händelserna i sig som skapar trauma utan hur vi har hanterat dessa händelser. Är det tidiga händelser i livet är vi beroende av andra som kan hjälpa oss att reglera dessa händelser. I det är människan fenomenal att hitta självreglerande öppningar, framför allt som barn.

Därför är det inte våra trauman som stannar i kroppen utan snarare de strukturer som tagit människan från sig själv och sin själ. Familjer, religioner, kulturer, samhällen, institutioner och dess strategier är det som sätter sig i kroppen och hindrar oss att hela oss själva. Detta stannar i vår kropp som överlevnadsstrategier som öppnar för traumaresponser såsom fight, flight, freeze och follow. Lever vi i en familj utan kärlek förbjuder vi kärlek, lever vi i ett samhälle som tar vår kraft hindrar vi vår kraft att komma fram osv. Men långt därinne finns ett barn med enorm kärlek och kraft som hon håller tills den dag hon kan plocka fram dem igen. Detta barn har i sin förmåga att söka sig till andra platser för att hålla denna förmåga vid liv, om än det så bara är läsa böcker om kärlek och kraft. När vi som vuxna knyter an till detta barn igen och till våra egna barn kan vi lära av dem i deras förmåga och öppna för kärlek och kraft. Visst är det vacker!!! Detta innebär alltså att ett litet barn alltid hittar något att självreglera sig mot till exempel ett djur, en varelse, småfolk, andar, en annan människa, böcker och till och med sin fantasi, annars skull hon dö. När dagen kommer och livet tar oss till olika händelser igen kan vi återknyta till denna förmåga att självreglera som många av oss stängt när vi blir en del av familjen och samhället som inte har denna förmåga. Det är själens visdom som öppnas den dag vi väljer att följa den vi är även om vi inte vet detta. Då öppnas blomma efter blomma i oss med det vi gömt om kärlek och kraft. 

Var vaksam och låt stillheten ge dig svar när du öppnar för denna insikt om det inre barnet i dig och hennes förmåga. Den förmågan har du också som vuxen. Detta kan vara omvälvande och kräva mycket medvetna val av oss människor som väljer vägen till mer medvetenhet. Den vägen öppnar för det kollektiva medvetandets expansion. Men vi måste börja med oss själva. Att återvända till vårt ursprung innebär att vi låter detta inre barn få växa upp i oss på ett annat sätt än som vi tidigare växte som människa. Det är också då vi öppnar för uråldrig visdom och vår djupaste insikt som människa om att vi alla är gudomliga. Vi bär alla det gyllene barnet i oss. Det gyllene barnet som är kollektivt (vår livsgnista eller om du vill ljuset i oss) visar oss till ödmjukhet, medkänsla, kärlek och urkraft. När vi börjat den resan finns ingen återvändo. Vi har nu öppnat den dörr som vi varit så rädd för, för sista gången. Nu öppnar i stället dörren oss om och om igen för att vi ska återvända hem (till vårt ursprung). Varje dörr som visar sig kräver vår odelade uppmärksamhet. Det är nu vi också blir en kanal för det som vill visa sig inte bara för oss utan för hela mänskligheten. Nu finns ingen negativitet, dömande eller värderande längre. Allt är bara fakta och allt har en mening för oss att finna så att allt kan bli helt igen i det som är. Tacksamheten är djup på denna väg till allt: det svåra, det smärtsamma, det vackra, det kärleksfulla osv.