Space in between - ett system med sju olika delar för expansion och ökad medvetenhet  

Space in between lyfter fram livsstrukturer, våra affärer och gruppens inre liv. Vi tar oss dit genom sju olika delar. Nedan beskrivs de sju delarna. Dessa delar verkar på samma sätt inom en människa, en familj och en grupp, ett land, i världen.  

Det land vi kommer ifrån gör oss blinda för vårt familjesystems mönster. Därför är det berikande att möta människor från andra länder eftersom de ser vårt land på ett annat sätt. De ser saker vi inte ser och vi gör detsamma när vi betraktar den plats de är ifrån. Vi kan alltid lämna grupper, men aldrig en familj och ett samhälle. De har vi med oss vart vi än är i världen.

Vår personliga inre resa handlar om att komma hem till oss själva med våra unika gåvor, gåvorna från vår ursprungsfamilj, gåvorna från vårt ursprungsland och gåvorna från vår tribe. De grupper och situationer vi hamnar i stödjer oss på denna resan hem till oss själva. Personligen har jag mött mer och mer av mina, min familjs och samhällets potential och överlevnadsstrategier. Vi kan beskriva vår potential i termer av vår uppgift eller som det som väntar på att bli levt. Härifrån kan vi transformera våra  överlevnadsstrategier till gåvor som tar oss till fler möjligheter bortom det jag kan förstå. Det då vår tribe visar sitt ansikte för oss, det vi har valt att komma hit för tillsammans.

Jag har i hela mitt yrkesliv arbetat med grupper, organisationer, samhället och individer och kan nu öppna detta koncept. Från början hade jag ett systemiskt tänk, utan att förstå det. Helheten har alltid varit avgörande! De sju delarna i ett system som nu återges har en inbördes ordning i olika situationer, och det är bara systemet och helheten som kan visa denna.

Jag har i hela mitt yrkesliv arbetat med grupper, organisationer, samhället och individer och kan nu öppna detta koncept. Från början hade jag ett systemiskt tänk, utan att förstå det. Helheten har alltid varit avgörande! De sju delarna i ett system som nu återges har en inbördes ordning i olika situationer, och det är bara systemet och helheten som kan visa denna.

Circle of trust – tillit växer i tillit. Tillit till oss själva, till vår familj och tillit till de grupper och det samhälle vi verkar inom. Tillit växer ur livet och är ingen känsla utan en konsekvens av känslor som kommer från respekt, värdighet och tacksamhet. Ett samhälle måste bygga på respekt och lika värde. När vi tappar kontakten med ett lands rötter blir dessa värden bara ord utan innehåll. De flesta människor kommer mer och mer i kontakt med den tillit som är grunden för deras liv. Även om vi inte minns det så föds vi alla med tillit. Det innebär att vi alla i grunden vet att det vi kommer att möta i livet tar oss tillbaka till den vi är i vårt ursprung, om vi väljer att ta oss igenom det vi möter. Det betyder att alla händelser, alla vi möter och de situationer vi hamnar i är en gåva. Lär vi oss att se livet som cirklar som vi behöver ta oss igenom så öppnar det denna tillit. En grupp är en cirkel som kan öppna tillit om vi kommer till en plats där alla i gruppen har samma värde. Det finns då inga hierarkier och inget är från början givet. Lär vi oss att öppna för gruppens själ, så håller den själen den transformation som en grupp behöver gå igenom för att medlemmarna ska ta sig igenom den cirkel de just nu befinner sig i. Därför är det inte heller någon slump vilka som kommer samman i en grupp. Min första  upplevelse av denna cirkel var 1994 när jag deltog i ett ledarprogram med Peter Senge (systemteorin fader). Allt började med att 32 personer från olika delar i världen kom samman och vi fick uppdraget att tillsammans hitta en struktur. Vi fick inte lämna rummet (fick mat och fick gå på toaletten) Det tog vår grupp 2 dygn att ta oss igenom. Allt slutade med att vi satt i en cirkel där var och en hade samma värde. Vägen dit var både smärtsam och kärleksfull. För mig var det början på min resa för att transformera mina överlevnadsstrategier. Jag lärde mig massor om mig själv, så omedveten jag var. Denna erfarenhet sitter i min kropp och kommer alltid att vara med mig när jag öppnar en cirkel med andra. Det var också då jag insåg för första gången i mitt liv att jag har en grundtillit att alltid komma igenom, ” att brinna upp för att resa mig ur askan igen” precis som Fågen Fenix. Det jag beskriver nu är också appliserbart på ett samhälle och hela världen. I denna tid just nu pågår detta, men än så länge i det tysta, Den balans som behöver återställas i världen kan vi inte blunda för. Det kommer behövas ett stort ansvarstande innan vi kommer till en plats av samma värde. Samma värde är en förutsättning för att vi ska bli ett, en enhet. Jag tror att det är mänsklighetens största lärdom nu. Skillnaden mellan oss och andra djurarter är att vi alla vi människor har en individuell själ, Vår resa är att komma till den gemensamma själen, en smärtsam resa som andra djurarter inte behöver, eftersom de redan är en och samma själ.         

Co-creating organism innebär att individer, familjer, grupper, samhällen, världen, paradigm etc. är som en föränderlig amöba med ett eget syfte som lever sitt eget liv. I en grupp kan denna organism öppnas när vi kan bli en “kropp” och samtidigt vara i vår egen “kropp”. Vi blir en enhet samtidigt som vi är en del från gruppens helhet. Det är i mellanrummet som expansionen sker. På samma sätt fungerar människokroppen, vårt familjesystem och vår “tribe”. Alla delar har samma värde, men olika uppdrag. Organisationer kan aldrig bli en organism eftersom de har en annan struktur. De har en grundare och i den avkrävs lojalitet mot organisationen. Lojalitet kan aldrig öppna för en förändrerlig organism. I en organsation har inte alla delar samma värde, Samarbete mellan organisationer öppnar däremot denna amöba bortom vad vi kan kontrollera. Samhället i sig som en gemenskap är en sådan amöba och i ständig rörelse, medan samhällets institutioner har ett organisatoriskt tänk som tar oss bort från det organiska synsättet. Systemteorin i den form jag lärt mig har alltid ett organiskt synsätt. Under många år arbetade jag för att stödja detta amöbaliknade samarbete mellan institutioner i välfärden. Tyvärr kunde inte institutionerna ta in detta föränderliga arbetssätt som verkligen skulle vara en väg till det nya paradigmet. Vi behöver skapa system som öppnar för att kunna ta ett ansvar i ett nätverk. Det innebär att alla får lämna när ansvar inte kan ges, helt annaorlunda än idag när man söker den högst ansvarig. Kan dagens synsätt få människor att växa, nej det får dem att gömma sig och inte ta ansvar. Kanske var det för tidigt eller för sent när samordningens rötter så dagens ljus på 90-talet! Då hade de hierarkiska strukturerna ännu inte satt sig till fullo som idag. Centralstyrningen har växt än mer. Kanske behövs detta innan allt krackerlerar! Vi människor har som organismer alltid vårt största motstånd innan allt släpper och vi spricker upp. Min förhoppning är att också samhället och världen kommer att spricka upp i gemenskap. Varje liten del som pågår nu kan ta oss dit om vi vill. Samtidigt så ser vi att de delar som sitter på makten kämpar med näbbar och klor för att behålla den. När en människa spricker upp kan kärleken ta plats. Jag har sett massor människor så göra i dessa tider, vilket verkligen gör mig ödmjuk och berörd. Det finns en kraft i människan som alltid är där och vill ta henne igenom. Även ett samhälle och hela världen är en organism som har den förmågan. Vår kollektiva själ väntar nu för att kunna bryta igenom. Jag är för gammal för att få uppleva när isen spricket upp och vatttnet sköljer, men jag kommer att göra allt jag kan för att bidra i denna process tills jag dör. Kommande generationer vet och förstår denna process på ett helt annat sätt. Det är hoppfullt för världen. Vi är många nu och alltfler som inser detta.  

    

Traumahology – varje individ, familj, grupp och samhälle har trauma som vi finner i dess rötter. När vi tar oss ur det traumat kan vi hämta hem de gåvor som vi gömt och skyddat tills den dag vi är redo att dela den med världen. Denna process verkar inifrån och ut. Det handlar om att komma till kärnan av vad allt handlar om. Kärnan i våra trauman och våra överlevnadsstrategier som vi skapat för att skydda oss är samma som kärnan i den vi är. Detsamma gäller i familjen, gruppen, samhället och på en än större kollektiv nivå. Varje grupp vi är med i ger oss möjlighet att öppna oss i relation till vår familjs och vårt samhälles trauma. När vi tar oss igenom ser vi vilken “tribe” vi tillhör, ja om vi förstår att vi väg är smal. Det största traumat i Sveriges historia är ”arbete”, därav arbetslinjen och alla 1000 strategier som finns för att hantera detta komplex. Skammen av att inte ha ett arbetet kommer från den kollektiva fattigdom som svenskarna var del av i början av 90-talet. Vi var då det fattigaste landet i världen, tillsammans med de andra länderna i Skandinavien. Under urbaniseringen fördjupades detta trauma av svällt ur rädslan av att inte kunna försörja sig. Ur det växte vårt välfärdssystem. 

I de två längre traumaterapiutbildningar som har har gått blev jag så klar att något saknades. Vi sitter fast och kommer alltid att sitta fast så länge vi ser trauma som ett problem. Vi lever då utifrån en norm som innebär att det normala är att inte ha trauma. Min erfarenhet är tvårtom. Tack vare alla mina trauman har jag kommit tillbaka till mitt ursprung och min själ har kommit hem. Det har inneburit att jag idag har en personlighet som ligger mycket nära min kärna. Övergrepp, att bli brukad, att bli övergiven, brist på anknytning i barndomen och efterföljande trauman som vuxen där jag fick möjlighet att ta mig igenom, och därmed också ta mig igenom barndomens trauman, har öppnat ett ljus i mig som är grundat i mörkrets ljus. När mörkret omvandlas har det öppnat det gudomliga kärleksfulla ljuset. Varje millimeter av min kropp har förändrats i en skapande process som den organism jag är. Jag vet idag att jag valde denna väg för att växa i detta liv, och det gör mig djupt tacksam. Under snart 20 år har jag mött människor på detta sätt och det har tagit dem ur identiteter som de skapat ur sina trauman, som inte är den de är. För mig är det bara energiarbeten som kan ta oss ur dessa identiteter då alla typ av kontroll behöver lämnas därhän. I det arbetet möter vi alla tankar, känslor, förnimmelser och beteenden som är frusna och efteråt inser vi frusenhetens gåva då den stannat tiden och kan därmed ge det ingen annan kan ge. Inser vi detta så ser vi också att varje genombrott är en gåva till livet. När vi inte fastnar utan pushar oss bortom vårt ego öppnas livet. Detta tar oss bortom alla former av känslor till ren energi. 

I grunden strävar vi alla efter frihet! Att komma till en plats av frihet kan bara öppnas om jag är beredd att förlora allt. I mitt arbete har jag mött många människor som har den förmågan. En sak har de gemensamt och det är att de som barn förlorade allt! De föddes ofta in i en familj där deras förmågor inte kunde accepteras. För det mesta handlade det om förmågor som vi skulle kalla andliga och jordliga, såsom att kunna se och känna andra dimensioner. I vårt samhälle har dessa mycket tydligt exkluderats och istället talar vi om hallusionationer och psykisk sjukdom. Förlorade vi dessutom vårt värde som barn genom trauma har vi än större förmåga till frihet. Jag kallar oss empatiska själar, en sak har vi gemensamt och det är att vi kan omvandla mörker till ljus. Det är den förmågan livet just nu behöver, den förmågan är också hotfull. En del kallar den okultism andra galenskap, men förmågan tas inte bort genom dessa anklagelser. Under min resa och andras resa har jag sett att friheten har sju system som samskapar när vi bryter igenom. Jag kallar dem Libability. En individ, en familj, en grupp och ett samhälle har sju olika cirklar att sluta. De sju systemen är först och främst den kärna som allt snurra kring. Vi kan jämföra det med jordens axel runt vilken jorde snurrar. Så är det också med en människa. Hon har en kärna som alltid kommer att vara densamma. Människans resa i varje liv är att komma tillbaka till den kärnan. Det är hon i sitt ursprung. Ur denna kärna växer vår egen, gruppens och samhällets syfte och livsuppgift, dess existens. Existens är vårt andra system som vi gång på gång måste återeröva. Det blir tydligt när vi öppnar för att vi i detta liv transformeras genom att ständigt återfödas. Det tredje systemet som vi samskapar med är vår fysiska kropp. Vi har precis som grupper och samhällen en fysisk kropp som ständigt förändras när vi föds på nytt. Transformation innebär att vi omformar eller helt släpper den som har en fast form i kroppen. Till mellanrummet emellan alla dessa former går energi som transformerar och kan lösa upp och förändar det som sitter fast. I det mellanrummet sker all växt och det är vårt arbetande system som sliter för att få oss att stanna i detta mellanrum och växa. Det arbetande systemet består av egot och själen. En individ, en familj och ett samhälle har både en själ och ett ego, ett mönster av överlevnadsstrategier. De grupper vi möter öppnar för att frigöra och transformera dessa strategier. Vågar vi stanna i mellanrummet öppnar vi det energetiska system bortom tid och rum som kan ta oss tillbaka till den vi är. Det systemet har oändliga möjligheter i denna tid just nu med en världsomfattande transformation. Om vi vågar att stanna i mellanrummet. I det mellanrummet finna ingenting och allting. Vi människor har förmåga att hela oss själva ur detta mellanrum. Jag har sett så många exempel på detta, inklusive mig själv. Hur vi kommunicerar med andra männskior beror på själen, egot och mellanrummet. Varje cirkel vi gör öppnar en ny cirkel. Transformation innebär att vi tar oss igenom till ny form och ny kommunikation med världen. Det gör vi tills vi är bedda att nå den transformation som tar oss igenom. Vi kan därför aldrig säga att en människa är sådan och sådan. Vi är både introverta och extroverta, vi är alla människotyper som finns. Allt handlar bara om hur mycket vi hinner gå igenom. Alla människor är en annan av mig, jag är en annan av alla människor. Vi har en och samma kropp! När vi kommer till den insikten inifrån vår kropp då är vi fria! 

I Sverige är vi i välfärden mitt uppe i att sluta en cirkel om vårt behov av ”uteslutning”. Sedan välfärdens bildande för över 100 år sedan har denna varit med oss. Nya grupper utesluts för att bära skam. Just nu är det de som inte kan tala svenska, de skrivs ut ur våra system. Därför är det än viktigare att vi ökar vår medvetenhet om omedvetna värderingar och system för att utesluta andra människor, grupper och system. För 20 år sedan var det människor som gick runt i våra system. Vi kallade dem ”Svarte Petter”. Därav utvärderingar i syfte att skapa system för samarbete och finansiell samordning. För 50 år sedan var det de med brist i utbildning som öppnade folkrörelser och folkbildning och innan dess ursprungsbefolkningen och det resandefolket. Smärtan av att se vad ett samhälle gör för att exkludera finns nu närmare Sveriges själ. Antingen tar vi det nu, vår dolda agenda att utesluta för att få mer kraft och ta fokus från vad allt egentligen handlar om, eller så börjar vi om igen och utesluter nya grupper. Så fort vi exkludera något eller någon är vi inte längre fria! Svårare än så är det inte, eftersom det vi exkluderar där ute exkluderar vi därinne och tvärtom. Allt som exkluderas styr oss! 

Collectively – en individ, en familj, en grupp och ett samhälle är en del i ett större system. Det kollektiva omedvetnas arketyper och berättelser öppnar dessa system. I varje transformation öppnas det kollektiva omedvetnas dörr. Det är som att de stiger in i vår närvaro tar oss ett steg till i livets utveckling. Transformation föutsätter och skapar en kollektiv omvandling. När vi åter föds i detta liv så ändras födelsen inte bara för oss utan också för alla dem som har samma mönster som vi.  

Succesivt håller vi på att göra oss mer och mer medvetet i detta land. Vi lyfter på fler och fler stenar från det kollektiva omedvetna. Men vi har också en potential och den öppnar något helt nytt, som väntar på att bli levt i detta land. Sverige byggde välfärd först i världen, och vi har kommit längst i vårt sektoriserade system. Vi kommer att bygga det nya först om vi lyckas att ta oss ur syndabocks- och orakelkomplexet.

Det kollektiva omedvetna håller på att ändra form i världen. Den vita mannens kamp för att vara den högsta “människoarten” håller på att krackelera. Den kampen tillhör inte bara mannen utan också kvinnorna. Det smärtar mig att se hur unga män får bära för generationer av män som fortsatt och fortsatt att exploatera. Frågan är om männen på makten någon gång kommer att våga ställa sig upp och säga: Jag stiger av den här båten nu och börjar om. Jag offrar allt, låt oss göra det tillsammans! Men tro inte kära du att detta handlar om männen, nej inte alls. Det smärtar mig att se allt detta och jag tillhör generationer av kvinnor som aldrig ställt sig upp och sagt: nu är det nog att fortsätta göra oss blinda i maktens boning. Den boningen gav oss kvinnor flärd och vi kunde tidigt tävla med andra kvinnor om vilken framgångsrik man vi hade. Det gjorde också att vi kunde kuva männen att gå våra ärenden. Så fanns det de kvinnor som kämpade för vår rätt och så började resan att bli allt mer jämbördiga med männen. Vi gick också ut i livet bortom vår familj och började kampen om rättvisa och jämlikhet, en kamp som än idag pågår. Det smärtar mig att se alla unga kvinnor som bär det som jag som kvinna varit med och skapat. Allt detta finns nedärvt i våra kroppar. För mig som den vita kvinna jag är bär jag detta. Det är till det kollektivet jag kom i detta liv. Det var den platsen jag valde i detta liv. 

Precis som i grupper behöver myter om lika värde öppnas. Det innebär också att de som tagit sig makt kommer att få betala i den balansering som sker nu i världen. De systemiska lagarna slår nu igenom varke om vi vill det eller ej. Diskriminering och jämlikhet är allt viktigare. Tyvärr lever än de arketyper som håller oss vid konkurrens och makt. I det kämpar många både i grupper, inom familjer, i samhäller och hela världen. I en familj med vuxna barn ska inga hierkier finnas, ingen är värd mer och har samma anvar att ta familjen till sitt ursprung och ansvarstagande. Så gäller och samhället. 

När vi arbetar med energi verkar det utan ord till det osynliga och kan där ge ringar på vattnet. Också andra delar av världen gör samma arbete med energi vid samma tillfälle, vilket gör att det påverkan det kollektiva medvetandet till en ny form. Arketyper och myter har en stor vikt, då de verkar kollektivt bortom det vi kan förstår. Att ta sig igenom den mörka arketyperna såsom syndabocken är ett livsverk som innebär att vi samtidigt behöver öppna för de transformerade arketyperna såsom magikern, allkemisten, shamanen etc. Alla våra gamla myter och historier håller på att ändra form och få en annan betydelse. Vi människor ändrar också vårt förhållande till dem.     

När rötterna får en annan mening är vi stolta över vårt ursprung. Då förstår vi att det ursprunget är den vi är i vårt ursprung, i betydelsen vem vi är innan vi kom till detta liv. I det ursprunget möter vi vår källa och alla liv före detta som vi måste ta ansvar för. Detta liv.är en spegel av allt. Detta liv är också en spegel av alla våra förfäder. Vi kvinnor måste bryta med vår idealbild av fadershuset så att vi kunde växa upp till den vuxna kloka kvinna vi är i mötet med det maskulina utan att göra detta till den stora fadern. Vi behöver bjuda in den maskulina styrkan och våga luta oss på dess öppning för framtida strukturer. Männen måste bryta med idealbilden av den stora modern och bjuda in den sensuella, förföriska och det gudmliga feminina som är förknippat med magiskt helande krafter, fruktbarhet och transformation. som är sprunget ur den mörka natten och sin jordlighet. Hon som fått gömma sig bakom häxan.  

I det nya paradigmet visar visa män och kvinnor vägen så att alla kan växa upp och inte längre vara söner och döttrar. Jag är stolt över att vara kvinna som den kvinna jag är, och jag är stolt över att möta män som de män de är. I det kommer inga män göra oss kvinnor till döttrar och inga kvinnor göra män till sina söner. Det skulle vara kränkande. Inte heller kan kvinnor göra sina män till fäder eller män göra sina kvinnor till mödrar. I sin yttersta form blir det incest. Är du redo att växa upp som man eller kvinna? Har du redan växt upp välkommen till det ettåriga utvecklingsprogrammet till systemiskt ledarcoach. I det programmet öppnar vi för att vara nakna från vår själ. Då har vi inget att skydda mer och det gör att inget, ja inget, kan såra oss. Sår växer bara ur det vi behöver skydda. 

Allting har en struktur, inget levande eller dött kan existera utan struktur. Det är just den strukturen, den formen som bildar ett mönster som behöver krackelera för att ta ny form. När allt omvandlas och transformeras öppnas en ny struktur. För oss människor handlar det om vår livsstruktur. För annat levande handlar det om ekosystemet dit också vi människor behöver se vår del. Problemt med oss människor är att vi har så svårt att inkludear döden som en del i det systemet. Om något ska få leva kanske något annat behöver dö. 

Bodyframe – en individ, en familj, en grupp och ett samhälle har en struktur och en ordning som kommer att visa sig efter hand. Vi kan inte göra något arbete utan struktur. I denna tid just nu är individuella och kollektiva strukturer under omvandling och behöver omdefinieras. Den struktur som här avses har inget med organisationen och hierarkier att göra, utan mera mönster av inbördes ordning i en större helhet. 

En ny struktur som nu visar sig i Sverige har sitt embryo i finansiell samordning, och bygger organisering framför organisation. För mig är det ett framtida sätt att kunna finansiera välfärdens tjänster bortom att driva verksamhet. Kärnan i detta system är att bygga politik över gränser och prioritera resurser på lokal nivå, utan partipolitik. Partipolitik bygger på konkurrens och har varit en framgång i nuvarande paradigm, men i nästa paradigm är istället samarbete framgången. Vi vet detta från historien. Före Kommunsammanläggningen på 50-talet fanns ingen partipolitik lokalt, det var andra värden som styrde framgång. Dessa nya struktur finns redan i andra länder med mindre kontrollsystem och öppnas också på andra platser i världen.  

Människan öppnar börjar, åtminstone i delar av samhällen, att öppna för den högsta formen av kärlek som handlar om vår rena kraft. Vilsna som vi är söker vi strukturer för att förstå vad som sker. Andra gömmer sig av rädsla bakom gamla strukturer. Det vackra just nu i denna tid är att ingen kan gå oberörd i att vi är hållan av ett större syfte, även om många gör allt de kan för att kämpa emot. 

När vi släpper taget och överlämnar oss till det som ska ske öppnas den nya strukturen för vårt nya förhållningssätt till livet. För mig ahr det många gånger varit smärtsamt då jag hamnat på en plats där jag överhudtaget inte vet vem jag är längre. Den platsen innebär att bli en blöt fläck, då kan jag inte känna eller tänka och inte heller kontroller något. Ur den platsen öppnas en ny struktur.  

Between visar sitt nya ansikte och “poletterna” trillar ned en efter en när den nya strukturen tar form. Allt detta växer när det gudomliga och det jordliga tar över och vi blir bara en kanal för det som ska öppna sig för oss, andra, gruppen, familjen, samhället och världen. Den resan kan vi inte göra ensam! 

När samskapandet börjar öppnas en cirkel och när den stängs kan arbetet lösas upp och en ny cirkel kan öppnas. När det gäller grupper och relationer har vi då också möjlighet att lämna när cirkeln är sluten. Mellanrummet avgör när och om så ska ske. I mellanrummet kan kreativitet och mer liv växa. Det är därifrån som vi också kan hämta hem och expandera det som för oss idag är omedvetet. Det är nu vi kan se helheten från alla de olika delar som beskrives ovan. Nu ler livet och vattnet sköljer när allt krackelerar för att att ny form. Helheten visar sitt vackraste ansikte.  

Just nu står vi och stampar i Sveriges välfärdssystem. Det som håller är mellanrummet. Vi kan inte gå i någon riktning och så fort vi gör det slår någon tillbaka. Vi lär oss just nu att låta systemet expandera inifrån. Förr eller senare kommer det, det som vi aldrig kunnat tänka ut eller prestera fram. Just nu står vi och stampar i världen några öppnar för det nya och andra kämpar för att hålla det gamla. I det mellanrummet skapas något nytt som vi inte är medvetna om eftersom vi går till två ytterligheter. 

Detta händer också oss människor så vackert när vi bryter med våra paradigm ine i vår kropp. Vi tvingar att bryta och “kör över” det som inte är bra för oss, vi stoppar oss själva att gå in i gamla vanor och andra delar av oss öppnar för något helt nytt. Däremellan sker livet, även om vi inte alltid tror det, om vi vågar överlämna oss till det som sker och släppa taget om drömmar, längtan, viljan och allt som tar oss framåt.