Space in between - ett system med sju olika delar för expansion och ökad medvetenhet  

Space in between lyfter fram livsstrukturer, våra affärer och gruppens inre liv. Vi tar oss dit genom sju olika delar. Nedan beskrivs de sju delarna utifrån samhället som ett system. På samma sätt verkar det inom en människa, en familj och en grupp, men med delvis annorlunda innehåll. 

Det land vi kommer ifrån gör oss blinda för vår familjesystems mönster. Därför är det berikande att möta människor från andra länder eftersom de ser vårt land på ett annat sätt. De ser saker vi inte ser och vi gör detsamma när vi betraktar den plats de är ifrån. Vi kan alltid lämna grupper, men aldrig en familj och ett samhälle. De har vi med oss vart vi än är i världen.

Vår personliga inre resa handlar om att komma hem till oss själva med våra unika gåvor, gåvorna från vår ursprungsfamilj och gåvorna från vårt ursprungsland. De grupper och situationer vi hamnar i stödjer oss på denna resan hem till oss själva. Personligen har jag mött mer och mer av mina, min familjs och samhällets potential och överlevnadsstrategier. vi kan beskriva vår potential i termer av vår uppgift eller som det som väntar på att bli levt. Härifrån kan vi transformera våra  överlevnadsstrategier till gåvor som tar oss till fler möjligheter bortom det jag kan förstå. 

Jag har i hela mitt yrkesliv arbetat med grupper, organisationer, samhället och individer och kan nu öppna detta koncept. Från början hade jag ett systemiskt tänk, utan att förstå det. Helheten har alltid varit avgörande! De sju delarna i ett system som nu återges har en inbördes ordning i olika situationer, och det är bara systemet och helheten som kan visa denna.

Jag har i hela mitt yrkesliv arbetat med grupper, organisationer, samhället och individer och kan nu öppna detta koncept. Från början hade jag ett systemiskt tänk, utan att förstå det. Helheten har alltid varit avgörande! De sju delarna i ett system som nu återges har en inbördes ordning i olika situationer, och det är bara systemet och helheten som kan visa denna.

Circle of trust – tillit växer i tillit. Tillit till oss själva, till vår familj och tillit till de grupper och det samhälle vi verkar inom. Tillit växer ur livet och är ingen känsla utan en konsekvens av känslor som kommer från respekt, värdighet och tacksamhet. Ett samhälle måste bygga på respekt och lika värde. När vi tappar kontakten med ett lands rötter blir dessa värden bara ord utan innehåll.

Co-creating organism – individer, familjer, grupper, samhällen och paradigm är som en föränderlig amöba med ett eget syfte som lever sitt eget liv. I en grupp kan denna organism öppnas när vi kan bli en ”kropp” och samtidigt vår egen ”kropp”. Vi blir en helhet samtidigt som vi är en del. Det är i mellanrummet som expansionen sker. På samma sätt fungerar människokroppen och vårt familjesystem. Alla delar har samma värde men olika uppdrag. Organisationer kan aldrig bli en organism eftersom de har en annan struktur. De har en grundare och i den avkrävs lojalitet mot organisationen. Lojalitet kan aldrig öppna för en förändrerlig organism. I en organsation har inte alla delar samma värde, Samarbete mellan organisationer öppnar däremot denna amöba bortom vad vi kan kontrollera. Samhälle i sig som en gemenskap är en sådan amöba och i ständig rörelse. 

Traumahology – varje individ, familj, grupp och samhälle har trauma som vi finner i dess rötter. När vi tar ur det traumat kan vi hämta hem de gåvor som vi gömt och skyddat tills den dag vi är redo att dela den med världen. Denna process verkar inifrån och ut. Det handlar om att komma till kärnan av vad allt handlar om. Kärnan i våra trauman och våra överlevnadsstrategier som vi skapat för att skydda oss är samma som kärnan i den vi är. Detsamma gäller i familjen, gruppen, samhället och på en än större kollektiv nivå. Varje familj har också ett trauma, något omedvetet som håller dem samman. Varje grupp vi är med i ger oss möjlighet att öppna oss i relation till vår familjs och vårt samhälles trauma. 

Det största traumat i Sveriges historia är ”arbete”, därav arbetslinjen och alla 1000 strategier som finns för att hantera detta komplex. Skammen av att inte ha ett arbetet kommer från den kollektiva fattigdom som svenskarna var del av i början av 90-talet. Vi var då det fattigaste landet i världen, tillsammans med de andra länderna i Skandinavien. Under urbaniseringen fördjupades detta trauma av svällt ur rädslan av att inte kunna försörja sig. Ur det växte vårt välfärdssystem. 

Libability – en individ, en familj, en grupp och ett samhälle har sju olika cirklar att sluta och cirklar sluts genom åtta olika faser. De sju systemen är först och främst den kärna som allt snurra kring. Ut denna kärna växer vår egen, gruppens och samhällets kärna. Vi har precis som grupper och samhällen en fysisk kropp som öppnar för ett mellanrum. I det mellanrummet sker all växt och det är vårt arbetande system som sliter för att få oss att stanna i detta mellanrum och växa. Det arbetande systemet består av egot och själen. En individ, en familj och ett samhälle har både en själ och ett ego, ett mönster av överlevnadsstrategier. De grupper vi möter öppnar för att frigöra och transformera dessa strategier. Hur vi kommunicerar beror på själen, egot och mellanrummet. Varje cirkel vi gör öppnar en ny cirkel. Transformation innebär att vi tar oss igenom åtta olika faser och om vi lämnar en cirkeln innan den är sluten måste vi börja om. Det gör vi tills vi är bedda att nå den transformation som väntar i mellanrummet. 

I Sverige är vi i välfärden mitt uppe i att sluta en cirkel om vårt behov av ”uteslutning”. Sedan välfärdens bildande för över 100 år sedan har denna varit med oss. Nya grupper utesluts för att bära skam. Just nu är det de som inte kan tala svenska, de skrivs ut ur våra system. Därför är det än viktigare att vi ökar vår medvetenhet om omedvetna värderingar och system för att utesluta andra människor, grupper och system. För 20 år sedan var det människor som gick runt i våra system. Vi kallade dem ”Svarte Petter”. Därav utvärderingar i syfte att skapa system för samarbete och finansiell samordning. För 50 år sedan var det de med brist i utbildning som öppnade folkrörelser och folkbildning och innan dess ursprungsbefolkningen och det resandefolket. Smärtan av att se vad ett samhälle gör för att exkludera finns nu närmare Sveriges själ. Antingen tar vi det nu, vår dolda agenda att utesluta för att få mer kraft och ta fokus från vad allt egentligen handlar om, eller så börjar vi om igen och utesluter nya grupper.

Collectively – en individ, en familj, en grupp och ett samhälle är en del i ett större system. Det kollektiva omedvetnas arketyper och berättelser öppnar dessa system. Succesivt håller vi på att göra mer och mer medvetet i detta land. Vi lyfter på fler och fler stenar från det kollektiva omedvetna. Men vi har också en potential och den öppnar något helt nytt, som väntar på att bli levt i detta land. Vi byggde välfärd först och vi har kommit längst i vårt sektoriserade system. Vi kommer att bygga det nya först om vi lyckas att ta oss ur syndabocks- och orakelkomplexet.

Bodyframe – en individ, en familj, en grupp och ett samhälle har en struktur och en ordning som kommer att visa sig efter hand. Den struktur som nu visar sig i Sverige har sitt embryo i finansiell samordning och ett annat sätt att kunna finansiera välfärdens tjänster bortom verksamhet. Kärnan i detta system är att bygga politik över gränser och prioritera resurser på lokal nivå, utan partipolitik. Partipolitik bygger på konkurrens och har varit en framgång i nuvarande paradigm, men i nästa paradigm är istället samarbete framgången. Vi vet detta från historien. Före Kommunsammanläggningen på 50-talet fanns ingen partipolitik lokalt, det var andra värden som styrde framgång.

Between – när jobbet börjar öppnas en cirkel och när den stängs kan arbetet lösas upp och en ny cirkel kan öppnas. När det gäller grupper och relationer har vi då också möjlighet att lämna när cirkeln är sluten. Mellanrummet avgör när och om så ska ske. I mellanrummet kan kreativitet och mer liv växa. Det är därifrån som vi också kan hämta hem och expandera det som för oss idag är omedvetet. 

Just nu står vi och stampar i Sveriges välfärdssystem. Det som håller är mellanrummet. Vi kan inte gå i någon riktning och så fort vi gör det slår någon tillbaka. Vi lär oss just nu att låta systemet expandera inifrån. Förr eller senare kommer det, det som vi aldrig kunnat tänka ut eller prestera fram.  

Stäng meny