När ödet föll på plats

När jag gjorde om denna hemsida under början av hösten 2019 var jag ännu inte till fullo medveten om mitt nästa steg. Jag väntade på den ordning och det innehåll som skulle visa sig inifrån mig. Det som visade sig var bortom min förståelse och en helt ny dörr öppnades. Bit för bit hade jag blivit visad till den dörren under många år, och än mer intensifierat när jag arbetade fram webbkursen om Space in between. Jag har fått pusselbitar som en efter en fått mig att inse att det jag misstänkte var sant. Kärleken är min väg! Parallellt har jag lärt mig att ”reglera” mitt autonoma nervssystem så att ljus och kärlek inte blir överväldigande. Min jordlighet och naturen (särskilt skogen) håller mig grundad. Idag vet jag att den rena kärleken alltid har funnits där, och den sista tiden har jag nu bemäktigat mig själv till detta mitt öde. Först under slutet av februari 2020 föll allt helt på plats, nu alldeles före vårdagjämningen! Jag blir djup berörd när jag inser vad det egentligen innebär. Under nio månader gick jag med det som skulle födas vid vintersolståndet! Ett ny ”väg bakom en ny dörr”, som till fullo visar sig vid vårdagjämningen. Den visar sig eftersom jag valde att öppna dörren och födas på nytt. Efteråt insåg jag att den webbkurs som jag gjorde under hösten var för mig! Ur den föddes denna nya väg. Den öppnades för att jag skulle landa i mig och se hela bilden för första gången!

Webbkursen är bara ett exempel på hur jag levt hela mitt liv i relation: först skapas ett embryo och sedan slår hon ut i sin fulla kraft. Då är hon fri, vad hon nu än är, fri att bidra till världen från den rena kärleken bortom min konroll. Jag har aldrig ägt det jag skapat och andra har för det mesta i respekt till mig tagit det vidare. Var jag än har varit så har jag aldrig haft kontroll, utan litat på att allt kommer i en ordning som jag inte kan styra. Allt jag behöver kommer genom mig, när det dags! Detta är en del av min livsstruktur, som i hela mitt liv ”sipprat” igenom den överlevnadsstruktur som jag också skapade tidigt i min liv för att kunna överleva. Detta mitt sätt att leva har med åren blivit allt tydligare och alltmer intensivt. Det har till slut tagit över! Det var i det ögonblicket som jag var redo att till fullo öppna mitt öde. Ett öde som jag hela mitt liv kämpat emot. Första minnet av detta öde som satte djupa spår och som till slut fick mig att öppna denna dörr var 1992 i och med en trafikolycka. Den energi av kärlek jag mötte då lever jag alltmer autentiskt i livet. Det var då jag för första gången förstod att jag precis som alla andra hade en uppgift.

Jag funderar inte så mycket vad andra vill ha utan litar bara på att det blir som det ska i det jag ska bidra med. Det är därför jag nu skapar fria utbildningar. Förutom att de är ”fria” i bemärkelsen att ingen kan äga dem, så kostar de inte heller något. Jag är förbi den del av mig som behöver tjäna pengar. Jag har det jag behöver och de som verkligen vill lära sig det jag lär ut behöver komma till en workshop och en utbildning. Då tar jag naturligtvis betalt, men på många olika sätt! Ibland är dessa också gratis!

Vi kan i de fria utbildningarna få en ”skymt” av arbetet med system, kropp, mellanrum, övergång, grupp, säkerhet, kontakt, grupp och ledarskap, som behöver integreras i kroppen för att förändring ska ske. Vi kan aldrig läsa oss till en förändring, den kommer inifrån i ett djupt lärande. Därför behöver vi möta det som vi får i en fri utbildning inne i oss från vårt syfte.

Det är syftet som är min gåva: att öppna för att människor ska nå sitt inre syfte så att de ska kunna öppna för sina inre koncept. Min betalningen för den gåvan behöver komma i någon form, och hittills kommer den i form av ett glädjefullt givande utan förväntning av någon motprestation. Något nytt har dock skett! Jag får i samma ögonblick som jag ger. I varje steg jag tar är jag i balans. En förutsättning är att jag ger från hjärtat! Inte som jag lärde mig som barn genom att offra mig. Det vi ger från hjärtat får vi alltid tillbaka, men kanske inte i den form som vi tror.

Vi är alldeles för pengafixerade och giriga i vårt samhälle och det slår också tillbaka på oss den dag vi ska lämna detta jordeliv. Det är då vi prövas i vårt bidrag till livet! Varför ska vi ha mer än vad vi behöver, ja det är fråga jag ställer mig varje dag. Om vi har mycket pengar så har vi också en uppgift i livet i relation till andra och något större. Så många jag mött under mina verksamma år som äger ”smutsiga pengar” och det har ett mycket högt pris. Å andra sidan om du tillhör dem som begåvats med mer pengar än du behöver har du en uppgift i ett större perspektiv. Jag har t.ex. begåvats med ett hus och det huset ska användas. Huset är för alla dem som vill öppna för sitt inre syfte så att de kan öppna sina koncept och komma närmare helheten.

Vi måste alltid betala för det som är fritt, ett sätt är att göra det med vår respekt och värdighet samt att föra kunskapen vidare i ära för den som gett oss något fritt. Fritt i betydelsen att det inte kan fångas eller ägas, att det därför är gratis. Hittills finns en fri-utbildning, men två till kommer under detta år!

Vi måste ”betala för det vi får, men också för det vi och det system vi tillhör har gjort. Det är kanske enkelt att se att vi behöver ta ansvar för våra egna handlingar, var än rötterna till detta finns. Ibland är det inte så enkelt eftersom vi alla ljuger för oss själva och många gånger söker vi någon/något att skylla på. Vi behöver också ta ansvar för vad de system vi tillhör har gjort. Detta betyder minst två saker:

vad tidigare generation har gjort i familjesystemet betalar kommande generationer för
vad samhällen, religioner, organisationer, rörelser och andra kollektiv har gjort betalar kommande generationer för.

Allt detta sker omedvetet, särskilt när det finns hemligheter, tills den dag vi väljer att betala medvetet. ”Betalningen” kommer vi inte undan och det kan ske på många olika sätt. Jag har i många år nu betalat både för vad min familj och vad kollektivet som jag är en del av gjort. Jag har också betalt för de kollektiv som jag valt att lämna, när det var möjligt. Jag kan aldrig lämna mitt ursprungsland i betydelsen: den människa jag är född till just i denna tid och på på denna plats.

Jag är bara en människa och ett av alla exempel. Min resa är bara en av alla människors vägar till att öppna sitt öden. En del i mitt öde är att ständigt gå vidare. För mig blir våra syften som människor än tydligare; att var och en behöver leva sina egna koncept till den dag helheten är där. Vi kan också säga att helheten skapar de koncept vi behöver för att komma till helheten. Just därför kan vi aldrig jämföra oss med andra. Vi vet inte deras väg. Livet handlar om att gå på vår egen väg.

När den första fria utbildning i koncepet Space in between var klar öppnades en ny dörr, och idag förstår jag lite mer! Snabbt kom fyra nya steg som jag behövde ta mig igenom för att mitt öde skulle öppnas till fullo: sorg, födelse, kärlek och nåd. Då såg jag också tydligt varför jag blivit terapeut, och nu var den tiden förbi. Jag hade betalat tillräckligt för mitt liv!

Vilken chock att se det som låg bakom terapeuten i mig. Jag förstod nu varför jag varit tvungen att sluta att arbeta som terapeut och lösa upp den identiteten inne i mig. Det var början till att lösa upp flera identiteter med koppling till denna del av mig. Hon, terapeuten i mig, vaknade när jag var 7 år och nu har hon gått vidare, till vad vet jag ej. Det kommer att visa sig. Idag kan jag inte längre gömma mig bakom henne eller någon annan gammal identitet.

Jag har alltid trott att vårt öde i livet är något hemskt, men ack så jag bedrog mig. Mitt öde handlar om kärlek och för mig är det kanske hemskt. Jag har varit livrädd för kärlek! De sista 30 åren har successivt tagit mig till en plats av tillit till den rena kärleken. Nu har jag kommit till en punkt i mitt liv när jag inte kan fly detta öde längre, kärleken är också för mig! Idag är jag inte livrädd längre men jag har fjärilar magen! Att vara livrädd förlamar och att ha fjärilar i magen förlöser. Den ena formen av rädsla är från överlevnad och den andra från din hjärtas inre röst. Vi människor vet så lite vad kärlek är, och det finns många missuppfattningar. Vi vet mer idag om att den handlar om en utveckling från enbart kärleksrelationer till självkärlek och medkänsla. Vi ser hur medkänslan expanderar alltmer idag, men tyvärr har det också blivit en trend. Det finns risker med trender och det att vi försöker prestarera fram det som är en trend. När vi kommer nära någon som försöker ser vi att det inte är äkta. Den rena kärleken är något mer än medkänsla, den ”kommittar”. Vi kan säga att den rena kärleken tar oss till vårt eget helande tillbaka till vår livsstruktur, bortom det vi någonsin kan förstå. Det är från den kärleken vi ska bidra i världen även om vi i andras ögon verkar helt galna. Det är här relationen mellan kärlek och ondska behöver öppnas. Det kommer att ta oss från vår naitivitet. Många av oss är så rädda för denna kärlek, så också jag. Ur min livsstrukturs mellanrum mellan liv och död har ödet till slut visat sig och fått en form. I alla de lager och nivåer som nu öppnas börjar jag verkligen förstå lite mer om vad kärlek är. Detta är inget mystiskt alls. De som vill ha makt nu kommer att göra denna våra allas gemensamma kärlek mystisk. Vi måste också komma ihåg att det finns ondska. Dessutom är vi alla, vi människor, i grunden både onda och goda. Vi är den enda arten som kan ge en annan människa smärta bara för smärtans skull. Men vi är också den enda arten som kan ge en annan människa kärlek bara för kärlekens skull. Tack och lov kommer nu mer forskning som kan visa på och avmystifiera det som kan ge makt. Vi är alla gudomliga och behöver ingen hemlighetsfull sekt för att komma hem till oss själva. Att livet är magiskt är något annat, det visar på att ingen enda människa kan kontrollera livet. Livet styr oss om vi vågar att överlämna oss. Det är livet som är magiskt och som kan öppna övernaturliga krafter i oss. I det perspektivet är livet ett mysterium att utforska, och den resan är för alla. Ingen annan kan göra den resan åt oss.

För att hindra mig själv att leva i denna min livsstruktur från mitt öde, skapade jag tidigt i livet syndabocks- och orakelkomplexet. Där kunde jag hålla fast mig i lidandet och smärtan för att ge mig själv skuld och skamm. Så mötte också livet mig när jag dömde mig själv och andra. Vad jag då inte visste var att det finns nåd för alla! Den nåden handlar om att frigöra sig från allt som vi givit makt över oss i vårt liv från ett djup ansvarstagande. Det kan vara händelser, trauman, personer, rörelser, saker mm. Det är alltid ur maktlöshet som vi skapar vår överlevnadsstruktur. Det är sedan ur den maktlösheten vi väljer att leva våra liv. När frigörelsen kommer behöver allt vara fritt också till dem och det som vi inte trodde var möjligt. Då frigör vi också andra i oss, även dem som vi inte skulle vilja se från vårt öde. Så enkelt, men ändå så svårt. När vi gör det så blir livet enklare, i all enkelhet.

Nu väntar två nya koncept ur denna enkelhet:

The new collective leathership – den nya tidens kollektiva ledarskap
Safety journery – säkerhetsresan

Sakta tar jag mig tillbaka till den livsstruktur som var där från början och som alltid varit där. Så mycket kraft, så mycket liv som jag varit tvungen att gömma, som nu kan se dagens ljus. Kärleken är mitt livs stora öde. Jag kan inte hindra den längre med hjälp av någon av alla de överlevnadsstrategier som jag skapade i min överlevnadsstruktur. Jag ärar nu mitt öde även om jag är livrädd (scare to death). Inte är jag rädd för livet, inte heller döden eller mellanrummet. Inte är jag längre räff för ondskan. Jag är rädd för kärleken. Jag är en person med mycket mod och det är värt risken att nu 63 år gammal våga öppna ännu en dörr till det okända. Ska bli spännade att se hur jag kommer att göra och vad ledarskapet i det lilla och säkerhetsresan egentligen betyder. Livet är fullt av spännade överraskningar. Lets move!

”När friden ser sitt ljus i människans vackra kropp öppnas hennes livsmönster. Det mönstret bildar en struktur lika vacker som en kristall. Då kan hon denna vackra människa på djupet öppna en strimma ljus i alla andra hon möter. Det finns alltid en spricka i kristallen hos alla människor, och dit kan ljuset gå in”