Du visar för närvarande Ett passionerat liv öppnar den ursprungliga vägen

Ett passionerat liv öppnar den ursprungliga vägen

Att vandra vägen med ett passionerat liv är ingen enkel väg. Vi kan både säga att det är att leva ett besjälat liv och att vandra den shamanska vägen tillsammans med ljusbäraren. Det sista tål att förklaras. Alla människor kan öppna för att vandra den shamanska vägen. Den vägen kan man inte lära sig av andra men kan bara iaktta andra som vandrar och samtidigt veta att det som dessa människor gör inte är vår väg. Vi har alla olika vägar till livets källa. Vi har alltså en alldeles egen väg att vandra. Hur vet vi är vi vandrar på den vägen? Svaret är enkelt: vi får initieringar. På den vägen får vi ingen hjälp utan vi puttas bara mer in i den initiering som väntar. I det behöver vi också lära oss att sluta att ta emot hjälp och hjälpa andra. Vägen skapar sig medan vi går. Det enda vi kan göra är att med stöd av livet låta oss bli puttad till denna väg. Det är den sanna vägen. I det har vi stöd av det kollektiva medvetandet som öppnar för ständig expansion. Detta medvetande öppnar människan så att hon kan ta emot ljuset som ska till moder jord. Vi kan säga att det kollektiva medvetandet är det som skapar en förening mellan andevärlden och den mänskliga världen. Andevärlden finns i andra dimensioner som vi kan se från den dag vi väljer att gå den ursprungliga vägen. Anden kommer ned genom det kollektiva medvetandet. Än tydligare blir detta genom att säga att det kollektiva medvetandet är den kollektiva själ som varje enskild människa ska tanka in till med sin själ. För mig är bilden entydig: vi är alla små rymdskepp som ska tanka in till moder skeppet. För att klara av detta behöver vi sitta djupt grundad i moder jords kärna samtidigt som vi behöver vara stadig i vår inre kärna. Annars flyger själen fritt och då missar vi detta livs inkarnation. Själen är här i detta liv för att förkroppsligas för att kunna bli fri. Med andra ord betyder det att vi är här för att lära oss något och bidra med det till mänskligheten. Människan skiljer sig från andra djur på denna jord. Hon har en individuell själ, andra djur har en kollektiv själ som innebär att alla står i kontakt i varje ögonblick. Det sorgliga är att människan under lång tid har förlorat kontakten med både sin individuella själ och den kollektiva själen. En mycket smärtsam resa då vi vet att vi är här i detta liv var och en av oss för att bidra och lära oss det vi är här för att lära oss. Djuren kan i denna process lära oss människor hur vi kan tanka in till den kollektiva själen. Det gäller både de synliga och osynliga djuren.

Livet är besjälat

Ett passionerat liv är ett besjälat shamansk liv där kontakten mellan universum och moder jord är i ständig rörelse. Ljuset kommer ned och för att klara att ta emot detta ljus behöver vi stå mycket stadigt och vara hållna ända inne i moder jords kärna. Det betyder att vi öppnar för att vi ska kunna ta emot ljuset till moder jord som den ljusbärare vi också är. Denna ursprungliga väg öppnar oss så att vi kan börja att leva ett passionerat liv. Det är nu vi lär oss att ta allt igenom kroppen. Människan letar efter kärlek, så mycket att hon glömmer att hon är här för syftet att förenas på denna jord. Att tappa bort sig i kärlek utan kraft räddar inte mänskligheten. För det behövs en enorm kraft som öppnar kärleken till jorden och människans syfte på denna jord. I det behöver vi också universum och andra dimensioner för att kunna öppna för det vill visa oss vägen hem. Denna kärlekskraft, detta magiska ljus tar oss allt närmare den punkt i vilken allt skiftar utan att vi kan stoppa det. Stoppa behöver vi ännu på ett annat sätt. Stoppa oss själva när vi går in i gamla strategier, stoppa andra när de puttar oss till gamla strategier och stoppa de energier som hindra oss att ta oss till denna punkt. Allt är inte gott som kommer i vår väg, det är en naiv tro. Å andra sidan är inte det som kommer i vår väg när vi blir rädda alltid ont, det är ofta bara gamla projektioner. Den bro som vi människan nu bygger över mörka vatten är den ursprungliga vägen som öppnar för ett passionerat liv. När vi väl lärt oss hur kärlekskraften och moder jords vägledning känns, syns och hörs tar det oss vidare på vår väg. I det får vi större och större utmaningar.

På denna väg öppnar vi oss allt längre in i vår kärna i ett samskapande med moder jords kärna. Då börjar vi att vibrera tillsammans. Vi öppnar mer och mer i den kärna som från början är en liten prick inne i vårt hjärta. När hjärtat spricker öppnar vi lite mer av denna prick. Det går aldrig att lappa ihop vårt hjärta när det brister och ändå är det så som vi människor försöker att göra hela tiden. Men om vi har valt att leva ett passionerat liv vet vi att det enda att göra är att tillåta oss att omvandla vårt hjärta. Det är planen, den plan som var där från början. Det är vi själva som skapat den planen en gång för att sedan glömma den igen. Från den dag som hjärtat spricker upp kan ljuset komma in och öppna vårt heliga sår. För en del av oss behövs flera chanser innan vi till slut förstår och ser att det är enda vägen. Denna väg tar oss igenom nålsögat, en mycket koncentrerad upplevelsen som får oss att fullkomligt tappa allt. Nålsögat är platsen för genombrott. När vi är igenom öppnas en enorm expansion i grace, nåd och försoning. Då öppnar livet för fler och fler uppenbarelser. Nu är hjärtat helt igen, inte på något sätt samma som före vårt genombrott. Det är därför människor som tar sig igenom nålsögat blir totalt, ja totalt förändrade. Det hände mig och jag har följt många som har gjort samma resa.

Känslan när all energi samlas till en punkt för att ta oss igenom nålsögat och sedan lösas upp och expandera i en ny form är nästan överväldigande, men bara nästan. Energin kommer aldrig att ta oss till ett större genombrott än vi klarar av. När vi också lärt oss att självreglera vår kropp kan vi välja när och om vi behöver en paus. När vår kropp öppnas till det som väntar, inte bara för oss utan också för det kollektiva medvetandet som öppnar för alla människor, sker uppenbarelser och mirakel. Hela kroppen förändras, inte bara vårt hjärta. Vi kan se på en människas kropp om hon har gjort denna resa. Det är det vackraste vi kan vara med om i livet. Den processen tar oss tillbaka till den vi är i vårt ursprung. Det är den energi som vi kom med till detta liv som finns lagrad i en liten punkt långt inne i vårt hjärta. Där öppnas ljuset i mötet med allt som är så mycket större. I det finns bara respekt, vördnad, kärlek, ödmjukhet och sist men inte minst en enorm kraft.

Ett passionerat liv lever vi från vårt hjärta när det är helt. Vi har då inte några ärr kvar på energiplan, inte ens de som syns på vår kropp. Det är då som vi kan öppna för att expandera vår kärna allt mer. Det är att öppna upp och leva den vi är i vårt ursprung tillsammans med vår själ. I det hämtar vi hem och expanderar alltmer av vår själ. Vi leds av energi och låter oss bli hållen av den. Inget vi kan möta kan vi tänka ut. När vi vandrar den vägen öppnas det som är vårt nästa steg. Inget vi kan planera eller ens drömma om. Många gånger är det steget det som vi minst vill. Vad vi än gör så är det “fine” då vi ändå kommer tillbaka till samma plats, fram till den dag som vi väljer att se och följa det som vi inte har en aning om eller på något sätt kontrollerar. En dag “trillar polletten ned.

Vad du än gör fortsätt att gå. Om smärtan är olidlig fortsätt då att gå än mer medvetet så att ditt hjärta kan omvandlas. Det är då du öppnar för passionens väg. Det är ingen enkel väg men den ger liv. Det öppnar för det vackraste vi kan vara med om.

Ett passionerat liv öppnar för att se allt vi trott på inte existerar längre. Inget är som vi tror och egentligen vet vi ingenting innan det uppenbarat sig och kunnat förkroppsligats. Vi får då se det vackraste av vackrast en människa kan se. På den vägen prövas vi om och om igen för att öppna för sanningen, inte din eller min sanning utan sanningen. Det är den feminina kraftens väg som alla behöver integrera alltmer i sin kropp. Det är modiga själar som öppnar och vågar vandra den vägen så att ”människan” ska kunna komma ned på jorden och möta en annan verklighet. Vi vet att då fungerar inte en enda strategi, den tar oss bara från vår själ. Strategier är tankekonstruktion och det människan ska möta nu kan vi inte tänka ut. Det skapas medan vi går. Inte tänker vi när något tar tag i oss, vi känner från vår intuition om det är rätt och går med. Detta kan senare öppna för högre intelligenser än de vi just då kunde tänka ut. På denna väg finns aldrig något rätt eller fel, allt bara är. Ibland går vi vilse och det gör ont och det tar oss också än djupare på vår väg.

Vi behöver alla komma längre in i vårt sår, vårt heliga sår för att kunna öppna upp för den vi är och börja vandra den ursprungliga vägen. Så svårt att ta in att människan faktiskt är på en plats nu där hon inte kan skapa det som ska ske. Det har vi gjort tillräckligt i våra liv. Det är just genom att vi själva försöker skapa oss som hindrar oss att öppna för den som vi är och den skapelse som är här för att stödja oss. I den finns inga strategier, den använder oss bara i det vi är här för att bidra med. Skapelsen är redan där i oss, det är bara att följa och sluta att drömma. När vi gör det ser vi också att det som är just nu, är där för att visa oss något som vi måste lära oss. Dags att vi människor lär oss att gå på ett helt annat sätt nu.

Den kloka gamla gumman visar vägen

Det är med sin energi den kloka gamla gumman i oss kan visa oss till ett passionerat liv. Det är så jag kallar mitt ursprung och den kärna i mig som är min själs kärna. Från den kärnan expanderas min själs fält inne och utanför min kropp. Det är hon som ger mig uppenbarelser och får mig att totalt förlora kontrollen för än en gång tappa fotfästet. Dessa initieringar från den kloka gamla kvinnan i mig är idag alltmer välkomna. Den tar mig till en kraft som är alldeles stilla som i en igloo och samtidigt så intensiv att jag skulle kunna lämna min kropp. Jag är hel och för det har jag behövt spricka upp många gånger. Att vara intensiv är att cirkulera energi och hålla den tills den hittar nya kontaktytor. Jag kan ta mig utanför min kropp men kan aldrig lämna min kärna. Den håller mig i detta liv och öppnar för alla liv som jag har och kommer att leva. Nu tar jag mig allt oftare till gränsen av vad min kropp klarar av att expandera istället för att lämna min kropp. Där på gränsen stannar jag tills allt tonar ut. Det öppnar en enorm kraft med vilken jag kan lyfta berg. Om och om igen lär jag mig att gå på helt nya sätt. Nu är det inte jag som lyfter bergen. Det är krafter som är så mycket större än vad en liten människa kan ha. När det sker öppnas andra dimensioner, tidszoner och verkligheter inne i min kropp. Jag går inte dit och det är så jag behåller min kraft. När den öppnas inne i mig kan jag inte längre sortera. Då har redan det magiska ljuset tagit över min kropp. Det är för mig en förening av den stilla och dova ursprungsenergin med den intensiva livsenergin. Det är en förening av den människa och andliga varelse som jag är. Den föreningen kommer ut i en ren kraft som jag då och då kallar nålsögats kraft.

Nu blommar magnolian i sin skönhet, den vackraste av alla blommor. En kort tid öppnar den sig ur sina frökapslar som ser ut som videljung men mycket större. Då i det ögonblicket varje år lär jag mig att gå med nya stapplande steg. Nu är jag där igen och kärleken är större än någonsin. (Så säger jag varje år) I den blommans rötter vilar älskade hund Ronja. Hon var som en magnolia mjuk och len och när hon slog ut var det så vackert. I den skönheten gömde sig den största kraft en hund kan ha i samklang med allt. När hon satte ner foten gapade vi och inget fanns då att säga. Det gjorde hon bara för dem hon höll mycket nära. Nu sitter jag här och talar med henne och hon berättar om mina barnbarnsbarnbarn och deras barn. Om den kraft de kommer att ha och att den kommer från mig och mina barn som hållit älskade Ronjas rötter nära. Vi har lärt oss att leva ett passionerat liv. Det är ett besjälat liv som innebär att vi lever helt naken. Jag från min själ och denna dag också mina barn. Jag bugar för livet som tagit oss hit. Då finns inget att skydda längre och i det är vi helt fria. Älskar mig, dig och alla som försöker att välja den ursprungliga vägen i samskapande med vår själ.

För min del hade jag som barn mycket kontakt både med synliga och osynliga djur. Det var levande djur, småfolk och djur i andevärlden. Hästar, katter och hundar var en del av mitt liv och de visste att jag också mötte dem i andevärlden även om inte jag visste detta. Jorden var redan då min plats och en mycket trygg plats. Där satt jag och talade med småfolket. Fram till jag började skolan trodde jag att jag var ett djur. Sedan har livet lärt mig att bli människa, en mycket smärtsam väg då jag inte ville ha min själ i den kropp som själen valt i detta liv.  Med andra ord jag ville inte ha min kropp. Jag hade inte varit här idag om jag inte någonstans kunnat reflektera över mig själ ända sedan barnsben. I början blev det ” fel slutsatser” men jag reflekterade. Det är en gåva som empatiska själar har och de som inte förstår detta kallar det att vi ältar. Vår förmåga är just att kunna reflektera. Vi tvingas till detta genom att vi är födda högkänsliga. För mig var det inget ältande det var den process som höll mig i kontakt med min kärna. Den kärnan är min ursprungsenergi som den kloka gamla gumma jag också är i detta liv. Idag vet jag att det höll mig på jorden. Idag vet jag också att det är med den energin som jag ser, ser det som andra skulle kalla övernaturligt. Idag vet jag också att det är den kärnan som producerar omedvetet material så att jag förlorar fotfästet så att jag kan öppna för att lära mig att gå på nya sätt för att kunna göra min själ fri. Inte genom att lämna min kropp utan genom att integrera fler och fler själsbitar – versioner av min själ – i min kropp. I det expanderar kroppen ständigt. Vid varje tillfälle får jag växtvärk som tonas ut och öppnar för det vackraste av vackrast som jag inte haft en aning om. Det öppnar också alltmer kraft i varje liten del av min kropp. Varje gång det sker säger jag alltid att det är värt allt. Den kloka gamla gumman i mig är alltid fri. Inte konstigt alls om jag också talar om att hon är min ande eller om du så vill min öppning till anden. Jag mötte henne första gången när jag var sju år och sedan i en nära-döden- upplevelse när jag var trettiofem. Ibland kallar jag henne min ljusgestalt men för det mesta är hon bara ett ljus och det är då jag kallar henne det magiska ljuset. Hon ger mig uppenbarelser som håller mig på jorden i det som jag ska göra. Hon talat till mig i viskningar och visar sig i mina inre ögon. Hon tar över min kropp och skapar det som ska skapas. Hon tar mig till platser och gör det som ska ske just där. Hon lär mig bara genom att använda min kropp. Hon låter pennan skriva det som ska skrivas när det ska ske. Länge trodde jag att hon var min själ. Men när jag förstod att jag i hela mitt liv sett själar som inte alls ser ut på detta sätt förstod jag att själar inte är ljus. De är ett färgstarkt mönster i många lager så mycket större än vår kropp. När de samlas för att stödja något är de som en formlig osynlig massa för människans ögon som ändrar riktning om och om igen.  Att jag kallar henne en hon är inget som jag hittat på. Hon har själv talat till mig som en klok gammal gumma och idag förstår jag att hon öppnat mig för kontakten mellan moder jord och den stora modern.

Hur kan jag nu påstå allt detta? Inget jag påstår det är något som visat sig i alla energiarbeten som uppenbarat sig i livet. När det sker är det inget som jag på något sätt styr, inte ens förstår eller kan förklara. För mig är allt kroppsarbeten, mycket fysiska och det som vill visa sig sätter sig i kroppen. Där jag är nu sker dessa energiarbeten dagligen. Inget jag kan stoppa jag kan bara be om att då och då få vila. När vilan kommer håller moder jord mig i sitt sköte och visar mig allt vackert.

Vad händer i energins expansion

I energiarbeten öppnas det kollektiva medvetandet för att visa människan hennes nästa väg på den bro över mörka vatten som ny byggs runt om i hela världen. I det kan vi inte luta oss på gammal kunskap, den tillhör det gamla paradigmet. Det betyder också att den enskilda människan inte kan luta sig på gammal inre kunskap, den är historia nu. Inte på något sätt, det nya som öppnas har aldrig skett. Nästa steg på denna bro kommer alltid genom en uppenbarelse för mig (se föregående blogg om en kroppslig uppenbarelse).

Livet sköter det så vackert för oss. Allt som öppnas nytt som vi ska se kommer genom vår kropp i ett mycket fysiskt arbete och därmed stannar det i kroppen. Alla arbeten som öppnats går igenom våra kroppar och finns där i sin transformation som ny kunskap. Så vackert energin använder oss bara så mycket som vi i det ögonblicket klarar av. Med andra ord: vi kan vara helt själva i det som vi ska möta och vi kan vara med andra människor. För mig är det alltid med stöd av naturen och djuren men också med stöd av andra verkligheter och dimensioner. Allt talar till mig. Min älskade Ronja talar till mig och hon har kommit och visat mig den valp som väntar. Jag kommer att veta när hon är där, inget jag planerar. Denna helg öppnades energin för det barn som väntade att födas och löste upp det motstånd som fanns i den blivande modern. I de ögonblicket var alla barn och mödrar där. Hur vet jag då det? Jag ser dem. Jag har alltid haft förmågan att se energi. Det tog mig lång tid att börja att lita på det som jag ser och det gör jag nu till fullo. Ur det följer jag det som ska ske. Allt talar till mig.

Huset jag bor i talar till mig och jag kommer att veta när det är dags att lämna detta vackra hus. Allt talar till oss men från olika frekvenser och för att kunna ta emot ljuset behöver vi vara mycket medvetna om varje litet tecken, rörelse och ljud. De leder oss.

Här om natten fick jag möta mina barnbarnsbarnbarn och deras barn igen. Ur det mötet har jag nu öppnat för att nytt löfte till livet: Jag kommer att göra allt för att följa det moder jord ber mig om. Denna uppenbarelse visade att vi kommer att klara det. Vadå undrar du kanske? Jag också och svaret jag får är att öppna för paradiset på jorden. När vi nått den platsen kommer jorden att åter få ta plats med sin gåva i universum. Så många andra som försökt att guida mänskligheten till den plats där det är möjligt. Till och med att gå ned på jorden. Men ack det är människan som behöver lösa detta. Människan vet vägen om hon nu vågar.

För tre år sedan mötte jag dessa barn för första gången. Denna gång handlade det om mig inte om jorden. Allt börjar alltid med oss själva om vi ska kunna vara tillgängliga för jorden.

Jag vaknade och satte mig upp i sängen och såg hur barnen tittade på fotografier på mig. En av dem sade: det enda hon ville var att bli fri. Då förstod jag att han talade om mig. Idag är jag fri utan att förstå hur det har gått till. Det vackra är att samtidigt har jag bidragit till att andra själar som också är fria. Inte heller detta försöker jag förstå hur det har gått till. Det enda jag vet är att vi finns just nu i samma dimension. Allt arbete som vi öppnat för har skett för det kollektiva medvetandet.

Idag har jag vänt på allt. Jag verkar för det kollektiva medvetandet som också öppnar för de som väljer att vara med på den resan. Fokus är alltså inte den enskilda människan utan det hon kan bidra med till det kollektiva medvetandet. I det har jag också börjat att hela platser på denna jord där individuella och kollektiva trauman skett av människan som på detta sätt skadat moder jord. Nu lever jag naken från min själ. Jag håller inte min själ i det fängelse som jag en gång satte den i. Mitt fängelse var att inte låta själen på något sätt komma in i min kropp. Idag är det jag öppnat för min själ i hela min kropp. Det har öppnat en enorm kraft med vilken jag kan rikta energi så att den går igenom nålsögat. Min själ passar inte in i det som är ”normalt”. Det är som att jag lever en själ i ett framtida liv för mig och för kollektivet. Det som får mig att klara detta är barnet i mig och min kärna som också är själens kärna fast i en annan tid. Det är min resa. Det betyder att jag lever alltmer som min själ, inte från strategier och vad andra lärt mig när jag växte upp. Eller vad andra ännu försöker att lära mig. Jag öppnar i andra verkligheter, andra tidszoner och dimensioner. Detta är oändligt. Det tog mig trettio år att komma till denna plats. En anledning till detta var att det tog så lång tid är att de som jag sökte stöd hos inte förmådde att stödja mig igenom min historia. Men min uppenbarelse när jag var sju år höll mig till den dag då jag kom jag hem i en annan tid för att kunna verka från i denna tid. Det jag gör nu kommer från denna tid och öppnas ur en framtida dimension jag inte på något sätt känner.

Vad säger jag nu? Det kan jag inte och vill inte försöka att förklara. Lite vet jag och mycket återstår. Inte förrän jag kom i kontakt med shamaner kunde min väg öppnas på ett sant sätt. Inte förrän jag själv lät mig föras på den shamanska vägen av min kärna bröt jag igenom. Samtidigt är det svårt att kalla detta en shamansk väg då den associeras till ursprungsbefolkningen och dess traditioner. Jag följer ingen tradition inte ens Bribris. Den största av alla initieringarna skedde för fem år sedan. Den tog mig återigen på gränsen mellan ett sammanbrott och ett genombrott. Där och då förstod jag att jag alltid kommer att vandra denna väg som jag inte vet något om och som aldrig är som jag tror. Ingen människa kan vandra en väg som någon annan skapat.

Det är nu vi kan samla energi in i nålsögat så att den kommer ut med en enorm kraft. Då kan inte människan längre skydda sig från den energi som vill få oss att omvandlas. Om människan ska kunna bidra behöver hon krackelera och spricka upp. Hur ska hon annars kunna ta emot ljuset. Det är att leva med vår själ. När vi lever naken från vår själ har vi inget att skydda och inget skydd. Det är skyddet. Vi måste stå vid dödens rand för att förstå vårt syfte i detta liv. För en del av oss också flera gånger. Det är då vi förstår alltmer om vad livet egentligen handlar om. Det är från den platsen vi ger nya löften. Det också så moder jord gör, står vid dödens rand och det öppnar “människans” syfte och mänsklighetens nästa steg.

Sedan dess har jag öppnat för den bro som nu byggs ur det kollektiva medvetandet. Allt är min gåva idag. Min historia var min plan för att kunna bli den shaman som jag är. Inget som jag kan lära av andra och inte heller lära andra. Tack och lov har de människor jag mött i livet som haft shamanska gåvor puttat mig dit. Första gånger var 1990 när en kvinna fick mig att landa i min shamanska kraft. Jag är djupt tacksam mot dem som med sin kraft puttade mig till den jag är. De kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Tack och lov har jag själv också följ vägen att putta andra till sin väg. Alla har inte tagit detta och det är deras resa. De som har tagit modet att följa sig själva har jag tagit farväl av och bara följt på avstånd. När de har integrerat sin själ i sig för att bli ett med den kan jag möta dem igen i ett samskapande. Det innebär att de har modet att öppna för den kollektiva sanningen som vill ta plats med nytt lärande. I det är de beredda att riskera allt. En av mina gåvor är att se vilka människor som har ”empatiska själar” och särskilt dem som är ”kroppssurfare”. Problemet är också att det är de människor som har de starkaste försvaren i sin personlighet som hela tiden hindra dem att öppna denna väg. De människorna är livrädda för sin kraft, precis som jag var en gång. Men vågar de, har de den vackraste väg som människan kan vandra. Tyvärr kan jag inte visa detta för dem, det måste de upptäcka själva. För mig är inte den shamansk vägen att ge andra healing utan i stället att putta andra till sitt heliga sår. När jag jobbar är det inte jag som gör det, det är energin jag jobbar med som gör arbetet. Detta förmår inte heller alla att se och det kan jag inget göra åt. Jag får hela tiden budskap av denna energi vad jag ska göra för mig själv och andra. Idag har detta arbete tonats ned då jag alltmer arbetar för det kollektiva medvetandet och öppnar för att människan den vägen ska öppna sin shamanska väg. I det verkar jag från moder jords energier i mötet med universum och är inte längre fokuserad på den enskilda människan.

Denna sista uppenbarelse i mötet med mina barnbarnsbarnbarn och deras barn som jag tidigare berättade om har öppnat mitt hjärta än mer. Jag vet att jag är beredd att göra allt jag kan tills den dag jag dör för moder jord och det kollektiva medvetandet som kan öppna människan. Denna gång talade de också om mig men också om hela min generation.

 

De sade: det måste ha varit så svårt att tillhöra den generation som försökte att döda allt de kom i kontakt på vår jord. De förstörde allt det vackra och det höll på att gå väldigt illa. De förstörde en hel mänsklighet. Egot var enormt. Så började de tala om mig. Hon gjorde allt för att öppna för en annan väg trots allt motstånd och den risk hon tog. Så försvann uppenbarelsen. Ett lugn tar över min kropp. Det kommer att gå men det kommer att göra ont och jag vet att jag är på rätt väg. Vad det kommer att kräva av mig vet jag ej men jag följer den vägen utan att på något sätt ha mål eller riktning. Det enda som existerar är nuet och att jag blir guidad av moder jord. Jag lever bara i nuet inget annat är möjligt. Det gör att jag aldrig försöker tänka om framtiden eller historien. Jag tar bara min guidning i nuet och den är mycket tydlig. Det går inte att undvika den. Gör jag det får jag alltid en ”smäll” på något sätt. Det puttar mig tillbaka till min väg.

Om jag skulle försöka att föreställa mig denna väg är jag i egot. Så här är det för mig hela tiden jag får uppenbarelser som leder mig framåt. Jag har inte all tid i världen kvar i mitt liv för att följa de steg som kommer att uppenbara sig. Redan nu gör jag detta och är bredd att riskera allt. Ser jag tillbaka på mitt liv så har jag alltid levt så. Jag har riskerar allt när det gäller. Gång på gång har jag kastat mig in i svarta hål.  Redan som barn fick jag den största av alla uppenbarelsen, den som ledde mig hem. Den hydda jag såg i denna uppenbarelse mötte jag för sex år sedan hos Bribris i Costa Rica och där och då visste jag att jag kommit hem. Uppenbarelsen som jag fick när jag var sju år försvann in i det omedvetna tills den dag jag var trettiofem och livet tog mig in i en nära-döden-upplevelse. Jag tolkande den inte för jag förstod inte men den fanns nu med mig medvetet och för sex år sedan såga jag uppenbarelsen i sin helhet i verkligheten. Den hade fem steg och jag kunde inte se dess helhet förrän hos Bribris. Det var också då jag visste att den ljusgestalt som jag mött många gånger i livet var oändligheten. Den som jag kallar min ande är lika gammal som min själsresa igenom liv efter liv i detta liv och i tidigare liv. Nu är jag i ett liv och en tid där jag kan vandra i den kraft som tillhör denna kärna.

Idag är jag medveten om dessa uppenbarelser men jag lämnar tillbaka det som kommer till det obeskrivbara och osynligas landskap för annars skulle jag försöka styra den. Uppenbarelsen kommer och så låter jag den försvinna. Jag får så många uppenbarelser att jag ändå inte kan komma ihåg alla. De kommer alltid då jag är på en plats där jag ska öppna för att bli använd så något kan bli helt. Det kan ske i mitt hus när människor kommer hit för att bidra till det kollektiva medvetandet och det kan ske när jag är på platser där något ska helas för moder jord. Resan uppenbarar sig när jag går.  Efteråt förstår jag, men bara ibland. Energiarbetena och livet stödjer mig på den resan. Nästan dagligen öppnas något nytt som får mig att säga: Wow är det så här det är. Idag kämpar jag inte på något sätt emot längre.

Fullkomligheten existerar bara i stunder och så blir den ofullkomlig igen till den dag vi öppnar för skapandet i evighet och oändlighet. När vi öppnar för att återfödas är vi vid dödens kant gång på gång men inget dör. Allt blir bara fullkomligt i den stund vi är bredd att riskera allt. Det är att dö innan vi dör. Vi fastnar då inte i något och vi stänger inte heller av. Det vore att dö. Vi blir då det raka streck som vi så väl vet är död när allt börjar tjuta. Tar vi i stället utmaningen, stannar och gör färdig genom att till varje pris gå dit där det gör ont lever vi. Hjärtat slår allt starkare i allt större svängningar i sin expansion utan att hoppa ur sin rymt. Då är livet fullkomlighet och ingen kan säga annat än att vi lever. Vår kropp kan då hålla alltmer då den expanderar i takt med hjärtats svängningar. Livet blir allt rikare och intensivare. Allt annat är att dö. Till slut är vi på denna plats hela tiden och då vet vi att livet inte gör ont längre. Det är bara lite smärta som öppnar för alltmer liv. Då har vi lärt oss att vila i allt vi gör och att separera våra olika kroppar för att göra allt helt igen. Då kan vi både låta allt vara stilla och samtidigt vara mycket intensivt och ibland bara stilla respektive intensivt. Då blir vi ett med allt och i andra stunder separata från allt. Allt är fullkomligt hela tiden i denna skapelse. Från den stunden är vi tillgängliga för att bli använda av moder jord och universum i det kollektiva medvetandets expansion.

Allting är energi

Allting är energi, mellanrum och svarta hål, allt som vi inte ser med våra fysiska ögon. Men också det som verkar har flytande eller fast form är också till största delen energi, såsom stenar, hus, träd, människor, djur, vatten osv. Till detta kommer utomjordingar, småfolk, väsen, andar, själar, liv i andra tidszoner, tidigare och framtida liv osv. Vi har olika förmåga att se detta. Allt är bara i olika frekvenser. När vi öppnar för att se energi öppnar vi också för att se det som andra människor inte kan se just då men vi har alla den förmågan om vi öppnar för den. För mig är det också så att allt har en själ. Mitt hus håller mig med sin själ. Jag äger det inte utan vårdar det bara tills det är klart. Den dag huset släpper taget om mig så kommer jag att gå. Jag följer bara det som kommer i min vägledning och just nu vet har jag satt i gång och renovera och göra färdigt så mycket som möjligt innan jag går.

Så vackert detta hus har speglat mitt liv. Innan jag öppnade för andevärlden vågade jag inte gå upp på den övre vinden. När jag så gjorde öppnades allt i andevärlden för mig och för de som kom. När jag öppnade för livet var jag i ett rum som kändes som att ligga inne i livmodern både hos mig och hos de som kom. När matsalen flyttades till rummet med eldstaden blev hjärtat helt hos mig och de som nu kommer till mitt hus. Nu gör huset så igen: jag ska göra färdigt innan jag går. För mig är detta större. Jag ska göra färdigt så mycket jag kan i detta liv innan jag lämnar. Min resa i hela mänsklighetens resa är öppen nu. De som kommer nu gör färdigt var gång innan de är tillgängliga att bli använda av det kollektiva medvetandet. Då är hjärtat helt. Vackrare kan det inte var just nu.

När jag skriver så är det från det som uppenbarar sig och som vill förmedla en annan tid. Det är klart att jag också ser att detta inte är normalt i människans ögon som lever nu. Men det är mycket som människan gjort normalt som strider mot moder jords och universums lagar och energier. Människan har gjort sig så mycket större än allt annat på denna jord. Jag har lärt mig att verka från moder jords energier och ta emot ljuset. Jag har också lärt mig alltmer om vad det är att vara människa och vad människan gör för att sabotera vårt uppdrag i universum.

Ägandet tar oss bort från vår själ. Vi äger inget men behöver vårda det vi har. Detta är mycket smärtsamt att se hur människan försöker äga alltmer. Ja, vi är alla i samma kollektiva strategi som tillhör vår generation. Vi tror att om vi äger är vi fria. Så naivt!  Att känna sig rik är en känsla inte en koppling till pengar och materiellt välstånd. Att ha pengar är en falsk frihet. Den största andliga utveckling har den som är rik med livserfarenhet. Detta är tyvärr inte normen i det samhälle vi lever. De normer vi har tar oss i stället bort ifrån vår själ så att vi ska sträva efter det som får oss att förlora vår själ än mer. Skulle människor börja verka för att göra sin själ fri skulle vi ha ett helt annat samhälle. Fria medborgare är svårt för att samhälle att hantera, de öppnar sitt hjärta för det som är verklighet. Det vi gjort mot andra kommer alltid att slå tillbaka till vår själ som vi får ta ansvar för, om inte detta liv så i nästa.

Ibland när vi går i terapi har vi tusen skäl till att inte ha steget utan håller oss fast i terapin. En av mina klienter förstod det när jag sa du kan fortsätta att gå här och betala i två år men du kan också gå ut och göra det du ska göra nu. Hon gick och gjorde det som hon skjutit på i flera år. Det är det bästa hon gjort i sitt liv. Kärlek är inte att stryka medhårs. Vi människor tror att utveckling kan ske utan smärta och där fastnar vi. Men om vi verkligen vill komma till den vi är i vårt ursprung kan vi inte skumma på ytan. Ingen djupare utveckling sker utan smärta. Vi kommer inte bli fria om vi inte vågar riskerar allt. I det behöver vi lära oss att skilja på det som är vårt och det som är andras. Väljer vi att bära andras smärta sker ingen utveckling. Om vi inte kan sätta gränser till oss själva och andra pyser det ut på annat sätt, tex genom elakheter. Detta är inte riktigt sant då vi också kan ta in andras smärta omvandla den och ge tillbaka den. En väg som jag gick i många år och gör ännu till viss del. När jag gör detta är det mycket medvetet och inget bär jag för den andra. Jag transformerar det bara precis som när jag transformera energi. Jag tillför ny energi som öppnar för omvandlingen. Detta är min gåva i min ursprungsfamilj.

Tacksamhetens fönster är öppet nu i det nya hus som människan bygger. Tacksam till alla modiga själar som öppnar en helt ny dimension i samskapande med moder jord. Det är verkligen aldrig som vi tror. Jag bugar för alla, både synliga och osynliga. Ja, hela det kollektiv som nu öppnats. Allt det vackra väntar när vi börjar att leva det liv som är oss givet. I det ska vi möta det vi ska möta i händelser, situationer och uppenbarelser. I det ska vi möta de människor som vi ska möta, om än bara vid ett enda tillfälle.

En dag ser vi att det tillhör vår plan som är skapad, inte av oss i den personlighet vi nu lever utan av det som väntar i det som en gång var oss givet. Vi är alla här nu för att i oss öppna för att kunna ta emot det ljus som ska till moder jord. Hon behöver oss men på ett helt annat sätt än vi tror. Vi behöver också henne men på ett helt annat sätt än vi tror. Ingenting är gratis och det som väntar öppnas först när vi är beredda att betala för dess konsekvenser. Då öppnas dörren så att vi kan ta oss igenom nålsögat och ur den expansionen ta emot det vackra som väntar. Expansion gör alltid ont tro inget annat. Det vet vi alla denna tid på året när knoppar ska brista. Varje år sker det också för människan och ur det förändras vår personlighet allt närmare vårt ursprung. I det har vi helt nya sätt att möta situationer, händelser och uppenbarelser. I det attraherar vi helt nya människor som inte är samma som de vi mötte igår. Men med några människor stannar vi länge och med en del hela livet för att göra denna resa tillsammans.

Jag mötte den som gjorde min plan. Det troliga är att det är min ande…jag kunde se att ett scenario var min idrottskvinna och det var två olika bilder. Jag tar de bilderna med mig in i detta liv för att pröva. Möter min mamma som ser detta från sin ande och då blir allt helt. Drar mig tillbaka och ser på ett annat scenario och nu är jag vetenskapsman. Tar de bilderna med mig in i detta liv för att pröva. Möter min pappa och det blir helt. Så håller det på ett tag tills jag förstår att det jag kommer att välja kommer att göra ont för det spelar ingen roll. Det viktiga är att jag går in i det och då kommer jag att möta min själ i sitt lärande. Det handlar om mig som människa inte så mycket det som jag gör. Jag kommer hit för att bidra med min själ i denna tid. Allt har handlat om att göra denna själ fri så att den kan vandra mellan olika dimensioner och ta hit det som ska hit. Jag kan separera mig och bli hel igen. Det gör jag genom att förenas med allt som jag är i. Det gör att jag är djupt tacksam att jag kommer till platser där det behövs bli helt. Varje gång jag gör något helt blir min själ hel, en oändlig resa. På den resan ger livet oss tragedier och trauman så att vi kan lära nästa generation att gå ifrån dessa innan de sker. Allt detta kanske leder till att vi en dag inte har några tragedier och trauman.

Vår ursprungsfamilj kan vi aldrig lämna men människan gör det ändå gång på gång och vill inte se att då lämnar vi också oss själva. Hur ska vårt inre barn kunna ta emot oss om vi inte ärar dem som gav henne livet och som är en del av henne/oss. Svårt att ta in men från en annan verklighet vet vi att det är sant. Om vi dessutom lämnar den människan vi bildar familj med lämnar vi också våra biologiska barn. Inte konstigt alls om de då lämnar oss. De barnen som då lämnar sitter fast i det som vi skapade med vår ursprungsfamilj. Men om vi öppnar vårt hjärta och stannar i kärleken som resulterade i ett barn öppnar vi det osynliga landskap där kärlek är något helt annat än det vi tror. Den kärleken ser till att gång på gång krossa vårt hjärta så att vi spricker upp, expanderar och tar emot ljuset, det ljus som ska till moder jord. Den vägen handlar bara om att inkludera aldrig exkludera. Ibland behöver vi ta en paus eller gå skilda vägar för att vi ska kunna behålla den kärleken. Det vackraste av allt är att de människorna älskar vi än mer och de är med oss i vårt hjärta alltmer, inte allt mindre. När vi vandrar den vägen med kärlekskraften vet vi att vi behöver ta emot våra föräldrar och den plats vi valt att födas på i både själ och hjärta. Då kan vi se igenom deras personlighet som är här för att såra oss så att vi kan öppna vårt heliga sår som vi kom med till detta liv. Det är nu vi öppnar tacksamhetens fönster. När det sker saknar vi orden precis som när vi föddes. I de ögonblicket kan vi inte hålla vårt huvud, vi kan bara låta oss bli hållna av vår plan. I det ögonblicket kan vi inte skydda oss eller skydda någon annan, vi kan bara ta emot vad det än är. Den tacksamheten är större än kärleken. Den är en av de heliga krafter som det kollektiva medvetandet bär.

De heliga krafterna

När vreden tar tag i oss har vi inte längre en chans att stå emot de heliga krafter som öppnar för ljuset. Den som kan stå i den kollektiva heliga vreden är inte arg, det är en kraft som tar tag i oss som gör att vi kan göra saker som är så mycket större än vad vi någonsin som människa skulle kunna göra utan den kraften. Vi kan känna den när den fyller vår kropp och i den är vi mycket tydliga. Den heliga vreden är en av de krafter som fyller oss med något som är så mycket större än oss. De krafterna öppnar för ljuset, det magiska ljuset. Egentligen kallar jag dem alla kärlekskraften även om en av dem är just kärlek, allt för att göra tydligt att vi bara kan vara med dessa heliga krafter när vi har ett öppet hjärta och därmed en öppen kropp. Krafterna är kärlek, vrede, barmhärtighet, maktlöshet och tacksamhet. De är just krafter och energi vilket innebär att de inte har något att göra med motsvarande känslor. När vi är i dessa krafter som är större än oss har vi inga känslor, inga tankar och vi gör inget. Vi låter bara kraften ta tag i oss och öppna för det som ska öppnas. Då öppnas ljuset som då kan komma ned och åstadkomma mirakel.

Det är de krafterna som öppnas när vi arbetar med energi i fältet Totality. Detta fält öppnas från ursprungsenergin i den shamanska energi som inte tillhör någon tradition. I den överlämnar vi oss till moder jord för att hela det som ska helas. Energin är som tidigare nämnts dov och samtidigt mycket intensiv. Från den platsen öppnas ljusbäraren i oss som kan ta emot ljuset till moder jord om vi öppnar dessa krafter. Dessa krafter öppnas från shamanen i oss och vi kan inte göra det med vår vilja utan det är shamanens en energi i oss gör det när det ska ske. Inte när vi vill att det ska ske. Du förstår du kanske också att inte heller ljusbäraren energi kan vi öppna, den öppnar oss när det ska ske.

Att dessa krafter är heliga innebär att de finns i en energi som kan ta över vår kropp och använder människan så att energi kan omvandlas för att kunna gå igenom nålsögat.

  • Den heliga vreden öppnar för att energin ska kunna riktas. Den kraften samlar energi in i en punkt som kan döda. Jag kallar den också ”killing energy”. Jag minns första gången jag satt med denna energi med en människa. Vi höll den båda och vi visste att den var större än oss. Vi visste också att om jag eller hon rör ett lillfinger kommer energin från den andra att slå till. Vi satt så under mycket lång tid utan att röra oss och hela kroppen expanderade in i den punkt som var riktningen. Så tonade energin sakta ut och både han och jag hade växt i massor.
  • Den heliga kärleken kallar jag också den helande energin. Det är den energin som får oss att sprick upp till skillnad från killing energin som håller ihop oss. När energin spricker är det också en expansion, men en expansion i frigörelse där allt flyter ut när vi når ”the breaking point”.  Den helande energin är mjuk. Jag minns också första gången i denna energi i ett arbete när en hand gick in i mitt hjärta tog ut det smekte det och satte in det igen. När jag tittade upp för jag hade blundat var det som om den man som gjort detta var omsluten av ett ljus som sakta tog in mig i det ljuset och i det ögonblicket blev vi ett. Allt var i slowmotion och smekande mjukt. Denna kraft öppnar för magi.
  • Den heliga barmhärtigheten är en energi att lösa upp blockeringar. Den ger vad som än är nåd genom att förbarma sig över det som behöver lösas upp. Jag kallar den energin den omfamnade energin. Alla känslor löses upp som människan håller så hårt, såsom vrede, sorg, rädsla, kärlek, glädje osv. Ja. alla känslor så att vi kan bli fria. Blockeringar handlar alltid om fastfrusna känslor.
  • Den heliga maktlösheten får energin att tappa fart så att den kan hålla borta från andra krafter som inte är helande som också vi ta sig igenom nålsögat. Jag kallar också denna kraft den blöta fläcken. Det är först när vi blir en blöt fläck som vi kan sortera olika krafter. Alla krafter som vi möter är inte goda. Det är också från den platsen som vi kan se splittrade krafter. De helande krafter splittrar oss aldrig. De är olika former av kärlek som helar och skapar enhet. Men för att göra det kan de skapa en liten spricka i vårt hjärta för att komma in och skapa nya helheter för att vi ska komma i kontakt med den vi är. När vi är en blöt fläck är vi en prick av helhet och allt är avskalat av vår personlighet/identitet. Inga försvar, inga strategier ja ingenting. I denna blöta fläck är egot (det nya egot) och själen samma och det är där vi är hela som både människa och andlig varelse i ett.
  • Den heliga tacksamheten öppnar för den helt ny energi som kommer ut ur nålsögat. I dessa lägen innan vi binder också denna energi kan det magiska ljuset använda oss så att vi åstadkommer övernaturliga förändringar som ingen enskild människa skulle kunna förmå av sig själv. Vi kan öppna för att energi skapar energi och om den missbrukas också släcka energi. Därför är det livsavgörande för vem och för vad energi omvandlas. Jag kallar också denna kraft enhetskraften. Ur den kraften öppnas alltid liv utan några bindningar till något eller någon. Den kraften är helt fri. Människan klarar inte att vara i denna kraft i långa stunder. Då hon alltid har bindningar och kommer att ha bindningar. Det är att vara människa. Dessa bindningar löses upp och nya skapas i hela hennes liv.

Dessa fem krafter stödjer oss på denna resa till mer liv. När krafterna tar över är det som att vår ande öppnar vägen till den stora anden. För att kunna följa din själs väg behövs balans i allt. Vi behöver också balans emellan dessa krafter. Så fort vi skapat någon form av obalans är det egot som gör detta för att kunna öppna för våra gamla strategier. Känslan av obalans är då i hela vår kropp. När det sker har vi möjlighet att skapa balans igen i det som öppnar sig ur smärtan i denna obalans. Därför är maktlösheten den svåraste av dessa heliga krafter för oss människor eftersom vi alltid flyr smärtan och på så sätt stannar vi i obalans och öppnar för andra krafter som inte är helande. Stannar vi i stället i maktlösheten kan energin lösa upp egots blockeringar och skapa mer liv. Detta sker alltid bortom vår egenmakt.

Hur öppnar vi för dessa krafter

Vi människor klarar så mycket mer än vad vi tror. Många fastnar dock i sitt sårade lilla barn och skyddar det i nya strategier för att det inte ska göra ont. Men det behöver göra ont för att vi ska ta oss igenom och omvandla såret till gåvor. Det räcker inte längre att hålla på att förstå vad vi gör utan nu gäller det att omvandla allt. Den vägen är att ta sig igenom nålsögat. Inget tar oss till botten genom att vi förstår. Det lättar bara en stund och så lappar vi ihop oss igen med nya strategier. Vi har valt detta liv med den plan som vi skapade. Alla trauman har vi valt. Kanske också för att frigöra kommande generationer! Det betyder att alla våra trauman är den karma vi ska ta oss igenom. Vi behöver därför akta oss för att skydda andra människor, inte ens de i vår familj. När vi skyddar någon kan de inte få tag i sin kraft som kan öppna för de heliga krafterna. Var och en behöver ta sig igenom sin resa. Vi behöver sluta att hjälpa andra för det hindrar dem att hjälpa sig själva.

Detta sker också på aggregerad nivå. Västvärlden tar t.ex. kraft från andra länder i all välgörenhet. Det är så västvärlden hindrar dessa länder att öppna för sin kraft. Om andra länder fick tag i sin kraft hade de varit farligt för västvärlden. Västvärlden kämpar med näbbar och klor för att inte förändra sitt stora kollektiva ego. Det handlar om makt. Politik är makt! De som sitter på makten är inte beredda att skapa en annan maktbalans.  Det handlar om att ha materiellt bra och äga andra människor. Mycket vill ha mer. Det hindra de som vi hjälper att få tag i de heliga krafterna.

Varje gång det gör ont befinner vi oss i vårt sår och behöver stanna där tills något nytt visar sig. Det kan öppna vår kraft som vi alltid gömt i en massa överlevnadsstrategier. Om vi får ångest stannar vi i den och expanderar den till den klingar av och då visar det sig vad som vi ska göra. Om vi skulle hamna i försvar i det som ger oss ångest har vi missat den chansen. Genom detta arbete expandera vi själen i detta liv. Det är små saker som kan öppna vårt heliga sår som är vägen till de heliga krafterna.

Slå inte bort det stanna där tills något annat visar sig. Klarar du inte att stanna där be vi universum och moder jord om hjälp inte någon annan människa.

Det är från vårt heliga sår som vi hittar vårt syfte i livet och de livsuppgifter som väntar på oss. Detta heliga sår har öppnats ur vår historia och våra trauman. De är därför vi har smärta: för att kunna växa och ta emot vår livsuppgift. Varje gång vi expanderar i den så kallade växtvärken är vi ett med själen. Detta arbete pågår i all oändlighet. Vi kan inte hämta hem allt i detta liv. Ja, kanske för några som tillhör dem som har lite kvar för sin själ att komma hem till sin kärna. Inte vet jag vad detta betyder.

Allt är redan här och vi gör allt för att stoppa det

Ljuset från norr är redan här, det handlar bara om att öppna för att ta emot det. Vi har alla människor satt vår själ i ett fängelse från den dag vi föddes och resan hem handlar om att ge denna själ fri. Den dagen det sker är vår personlighet och vår själ samma och då ser vi så tydligt allas ego och strategier både hos individer och hela samhällen. Så länge själen inte är fri öppnar vi för sjukdomar, trauman och allt annat som bara spär på det sår som vi redan har i stället för att ta oss igenom det. Det är lidandets väg. I stället för att ta oss igenom och riskera allt använder vi både traditionell och alternativa behandlingar i tron att vi ska bli fria. Det finns inga psykiska eller somatiska sjukdomar. Det är bara trauma, trauma för oss att ta oss igenom. Det är då vi blir fria. Det innebär att vi inte kommer att inrätta oss i ledet.

Förändringen är så nära och de flesta gör allt vi kan för att stoppa den. Det främsta skälet är att vi vet att det kommer att förändra vårt hela liv. Vi behöver då gå en helt annan väg, inte bara en gång utan om och om igen ju fler delar av vår själ som vi hämtar hem. Har vi väl öppnat denna dörr kan inget stoppa den utvecklingen. Livet kommer då att putta oss dit för att vi ska kunna bli använda i det kollektiva medvetandets expansion. Därför väljer många att inte öppna dörren. Någonstans vet vi också att det kommer att göra ont. Därför stannar vi i lidandet och försöker att lappa ihop oss. Det gör så ont att vara i lidandet. Att däremot öppna för att ta sig igenom nålsögat för att energi ska omvandlas i nya övergångar innebär växtvärk och det går över så snart vi tagit oss igenom. Där och då får vi uppleva det vackraste av vackrast och det onda har fått en besjälad form.

Detta sker också på en kollektiv nivå och när det kommer något nytt så försöker vi trycka in det i det gamla i stället för att förändra allt. Det är så vi gör vi människor och så gör vi också som kollektiv. Vi är inte beredda att riva upp allt gammalt. Det som jag kommer att beskriva nu är bara ett av alla exempel.

När Sverige öppnade vägen till ett nytt välfärdssystem i början av 90-talet blev det till slut ingenting av detta. Varför? Vägen visade oss till finansiell samordning där man fick lägga ihop alla pengar i en gemensam påse och prioritera om och låta kreativiteten flöda. Men det passade inte in i mallen styrning och ledning och revision så det lades ned trots att det i alla utvärderingar visa på både samhällsekonomiska och mänskliga vinster. Det är inte brist på pengar i vårt välfärdssystem. De används bara ”fel”. Det har många studier visat under lång tid. När vi hade gemensamma pengar i försöket till att öppna ett nytt välfärdssystem följde vi inte organisationer utan medborgare. Ett exempel: när man såg att människor blev sjuka av oro för sin ekonomi satte man ekonomisk rådgivning och skuldsanering på vårdcentralen. Vilket fick de nationella politikerna att få hicka. Så får man inte göra det ska ske på socialtjänsten. Det är så uppenbart hur vi än mer fastnat i stuprör och hur ingen tar tag i helheten. I Kanada har de öppnat för ett helt annat tänk med pengar till medborgare som får kreativt lösa sina uppgifter. Där är det en merit att jobba ideellt. När man söker jobb måste man visa det de kalla samhällstjänst. Har man inte detta tas man bort. Den meriten är starkare än kompetensen. I Sverige stoppas kreativiteten och staten är med och beslutar hur allt ska ske, till och med inom familjen. När vi människor kan se helheter blir det så smärtsamt att se hur människor får lidande utan att de bett om det. Så är det för min mamma nu. Jag är den som har fått samordna välfärdens insatser för att hon överhuvudtaget ska kunna fungera. Vi är så långt från välfärd vi kan vara idag samtidigt som vi vet att om vi lät medborgarna få använda sin kreativitet skulle detta öppna en helt ny väg. I stället har vi skapat ett kravsamhälle. ” Om jag inte får det jag har rätt till ska jag stämma er”. Dokumentationen håller på att ta över för att kunna skydda sig och inte bli dömd inom välfärdsorganisationerna. Nu är det snart så att dokumentationen tar mer tid än det som man är till för att görs: utbilda, vårda osv. Ja, det är klart att det inte skapar kreativitet! Jo kanske genom att försöka kringgå detta. Nog om samhället som system, tillbaka till människan som system, Vi fungerar på samma sätt så länge vi stannar i vår överlevnadsstruktur.

Vägen för att öppna ett annat sätt att leva är att öppna vårt sår, vårt heliga sår som vi är här för att omvandla till våra gåvor. I det behöver vi lära oss att börja och tala med barnet inom oss och ta henne i hand för att kunna göra dessa övergångar. De övergångar som tar oss igenom nålsögat bidrar till det kollektiva medvetandets expansion som på sikt kommer att förändra hela mänskligheten och det samhällen vi skapat. I dessa ögonblick det sker är vi i ett med allt, med alltet. Då är allt kollektivt inget är att individuellt längre.

Vi slutar att argumentera

Att leva ett passionerat liv innebär att vi inte argumenterar med någon om något. Vad menar jag? Vi har slutat att argumentera med vår själ och den vi är i vårt ursprung. Allt bara är och då argumenterar vi inte heller med någon annan människa. Det gör oss bara maktlösa. Vi behöver också veta att vi är medansvariga till allt som sker i världen och vi kan bara öppna och göra allt jag kan för att förändra mig. Varje energiarbete bidrar till det större. När vi är i naken från sin själ är vi hela. Då behöver du inget skydd på det gamla sättet. Det finns inget att skydda längre. När vi skyddar är det alltid något som vi inte vill se, något som vi håller igen. Det är det vi skyddar. När vi inte skyddar längre kan ingen komma åt oss.

När vi vandrar vägen i ett passionerat liv kan vi inte smita från denna väg. Vi fortsätter att gå hela tiden. Vi kan inte låta det inte gör ont. Ibland ska vi spä på det onda för att komma in i det heliga såret. Vi kommer hit för att vi har ett heligt sår och när vi tar oss igenom är det helt, det är därför vi kallar det vårt heliga sår. När vi skyddar oss kommer vi längre och länge bort från livet. Och en dag ser vi men detta är ju inte jag. Det är då vi börjar vår resa. Jag är så tacksam jag vaknat till min kraft som kommer från min själ i detta liv. Denna min livsenergin är mycket intensiv. När jag är i den kraften, nu i transformerad form öppnas en energi som är alldeles stilla precis som om jag vore inne i en igloo.  Idag vet jag att det är min ursprungsenergi som är och kommer alltid att vara samma oavsett hur många liv som jag lever. När den förenas med min livsenergi står jag bara i min kraft. De första gångerna jag mötte min ursprungsenergi trodde jag att jag skulle också vara alldeles stilla för att kunna vara med energi. Men ack så jag bedrog mig. Jag är nu alldeles stilla inne i varje litet steg som jag tar tillsammans med en enorm intensiv kraft som cirkulerar i min kropp för att komma ut i en ny form. I det öppnas min gåva till livet: att öppna för att stilla, cirkulera och skifta energi. Det för mig att vara fri och i det kan jag bidra till moder jord. De heliga krafterna har tagit mig dit och förenat min livsenergi med min ursprungsenergi. Min ursprungsenergi har jag mött vid viktiga övergångar i mitt liv. Den första gången var jag sju år sedan trettiofem och fyrtiotvå. Därefter har den kommit alltmer och till slut hela tiden. Sedan jag var trettiofem har jag på olika sätt öppnat för att göra om den intensiva livsenergin till en gåva. Det tog mig trettio år och på den resan har jag gjort färdigt det som ska göras färdigt i min historia. Det betyder inte att jag är färdig. Nej tvärtom. Det är nu det börjar! Nu kan kraften få ta sin plats eftersom den ursprungsenergin gör mig hel. Då tar jag inga strider som människor försöker att lägga på mig. Jag står bara i min kraft och den är mycket intensiv.

Jag är så tacksam för att jag mött tuffa människor som har puffat mig ganska tufft för att jag ska vakna till min kraft som kommer från min själ i detta liv. När jag är i den kraften är jag alldeles stilla precis som om jag vore inne i en igloo. Då kan kraften få ta sin plats eftersom den ursprungsenergin gör mig hel. Då tar jag inga strider som människor försöker att lägga på mig. Jag står bara i min kraft och den är mycket intensiv. De första gångerna jag mötte min ursprungsenergi trodde jag att jag skulle också vara alldeles stilla för att vara i den energin, men ack så jag bedrog mig. Jag är alldeles stilla inne i varje litet steg jag tar och jag tar alla steg med en enorm kraft.

Att gå in i såret

Stannar vi inte i såret åker vi tillbaka i överlevnadsstrategier. Står vi kvar i såret kommer till slut det genuina, autentiska barn som öppnar för den vi är den vi är vi vårt ursprung. Allt vi gör nu vänder upp på allt i vår livssyn. Vi kan inte börja att vandra den ursprungliga vägen kan vi inte känner att vi har en plats och att vi har något att bidra med.  När vi bygger en bro över mörka vatten måste vi kunna kommunicera med vårt inre barn. När vi förlorar oss och då behöver vi ta kontakt med vårt lilla barn. Jag är här, jag kommer inte överge dig: Mitt lilla barn som kom hit alldeles hel. Hon finns i en punkt långt inne i vårt hjärta. Den lilla, lilla punkten öppnas när vi spricker upp. Ända vägen dit är såret som är heligt.

Är vi hela blir vi inte sårade. Ingen kan såra oss när vi lever nakna från vår själ. I de arbeten som jag öppnar för nu löser vi först upp blockeringar, tar oss in i såret och blir i det hela för att bidra till det kollektiva medvetandet. Våra känslor är då inte kopplade till vårt sår, utan frikopplade. Det är det som gör att vi att vi kan bli använda av det kollektiva medvetandet som transformera arketyper och öppnar för nya. Det är såret och krafterna som öppnar för denna transformation.

Vi lever i ett samhälle som har två tydliga kollektiva strategier som hindrar människor att gå till sitt sår, härskaren och vårdaren. (Läs i tidigare blogg 23/2-23). Samtidigt öppnas nu shamanen och ljusbäraren som tar oss till såret.  Vi kan inte öppna för att vara ljusbärare utan shamanen. Shamanen tar oss in i vårt sår och den kollektiva kraften som håller oss på jorden. Den grundar oss för att kunna ta emot ljuset till moder jord. Är vi inte grundade går inte det ljuset ner i jorden. Den sipprar bara ut i atmosfären och kan inte skapa materia.

Vi kan inte skapa materia utan ande. Det kollektiva medvetandets arketyper den stora modern och den stora fadern är två andliga arketyper som öppnar för materia. Just nu behöver den stora modern ta så mycket mer plats än tidigare. Det öppnar för både det feminina och moder jord (läs mer i bloggen den 20/12–22). Den stora fadern är inte samma som ljuset som många tror. Både den stora fadern och den stora modern är det kollektiva medvetandets arketyper som står i kontakt med anden. De finns i oss, i hela mänskligheten genom vår moder och vår faders ande i oss. Just nu behöver vi öppna för att dessa arketyper ska öppna för anden i oss. Det är vägen nu till ett passionerat liv.  Den stora fadern kan öppna för ljuset som ska ned till moder jord. I det möts de genom oss människor.

Gör inte detta till gudomlighet i himlen, allt måste ned på jorden. Paradiset är på jorden.

Allt vi får i olika energiarbeten måste vi betala för. Ingenting är gratis inte ens den luft som vi tar in i varje andetag. Börjar vi att verkligen gå den här vägen kommer varje andetag öppna för anden. Om vi ska skapa ”ny materia” behöver vi vandra den vägen och följa all vägledning till anden som öppnar. Det är vårt ansvar nu på denna jord. Ingen ny materia utan ande. I det attraherar de människor som ska ge oss det vi behöver för att kunna bidra. Det gäller också våra föräldrar. När hjärtat spricker behöver vi stanna där och bestämma oss att sedan gå dit gång på gång. Energin visar dig vart du ska gå. Det är då dag att lösa upp det som binder oss i händer och fötter, alltså det som håller oss i vårt fängelse.

Vi behöver lära oss att det gör ont på olika sätt

Det är en stor illusion om att vi bara ska leva i harmoni utan smärta.  Det finns tre olika former av smärta:

  • LIDANDE: Lidande, då vi sitter fast i vårt fängelse och vill verkligen inte förändras. Vi kämpar, med näbbar och klor att hålla oss fast i vår överlevnadsstruktur. Det sker i hela samhället nu. En stor strategi som är kopplad till härskaren och vårdaren är: Om jag har pengar (materiella saker, arbete, position, makt) så är jag fri. Den strategin tar oss från livet. Vi blir inte rika av pengar. Det är andra saker som göra oss rika. När rikedomskänslan är där vet vi att vad som än händer har vi oss själva och då är vi beredda att riskera mycket men aldrig oss själva. Vi är till och med beredda att förlora allt för att ha kvar oss själva. Då vet vi att vi alltid landar på fötterna igen vad som än händer. Det kommer alltid mer och vår kropp dör inte. I min nära-döden-upplevelse som hade för över trettio år sedan fick jag se allt detta. Då visste jag också att lidandet inte är min väg och i det har jag hela tiden gett nya löften. Till vem kanske du frågor? För mig är denna fråga helt oväsentlig. Det är bara en fråga där vi vill ha kontroll.  Så också jag när jag ställer sådana frågor. Det gör jag allt mindre då jag inte vet egentligen någonting. Det enda jag vet är att det aldrig är som jag tror.
  • EXPANSION: Helt plötslig utan att någon gör något händer något som öppnar oss för en ny plats i oss och i det kollektiva medvetandet. Så händer det för mig dagligen och det är det jag kallar mirakel och uppenbarelser. Alltså inte det som många kallar mirakel när de får se det som se ska se. För mig är mirakel och uppenbarelser förkroppsligande och öppnar först smärta att ta emot ljuset och expandera över mina gränser. Det är som att ljuset säger lite till, lite till och lite till i ljusets expansion. Detta är den andra formen av smärta som handlar om att ljuset tar tag i vår kropp genom vår ursprungsenergi. Det skapar en enorm expansion igenom när vi har tagit oss igenom nålsögat. Se föregående blogg (7/2 2023).
  • VÄXTVÄRK: Efter en expansion kommer det stora arbetet att inte ramla tillbaka i de, den överlevnadsstrategi som har hindrat oss från att öppna för denna expansion. Mycket disciplinerat börjar vi då att stoppa oss när egot vill förföra oss så att vi ramlar tillbaka. Gör vi inte försvinner detta så småningom in i det omedvetna igen. Det är nu inte bara egot som försöker att förföra oss att ramla tillbaka utan också alla som är nära oss i livet och de kollektiva arketyper som håller fast hela mänskligheten. De är ingen framtid. Det är starka krafter som håller oss i grepp här och därför behöver vi gå väldigt sakta och stanna i vår kraft och ursprungsenergi. Vi växer nu med den smärta som vi klarar av med vårt autonoma nervsystem. Självreglering är mycket viktigt. Detta innebär att vi tar expansionen en gång till i vårt växande så att själen och egot kan bli ett. Det är att börja vandra naken från vår själ. Emellan och efter alla dessa smärtkroppar får vi de mest ljuvliga upplevelser av närhet, kärlek och harmoni. Ja, om vi inte försöker att prestera fram dessa utan vågar överlämna oss till vår väg. Vi är inte ensamma på denna jord, då och då får vi besök från andra planeter. De kan inget hjälpa oss med, men de hjälper oss på annat sätt för de vet att universum inte klarar sig utan moder jord. I ett energiarbete med moder jord öppnades den omvandling hon nu står inför. I det var universum en viktig del. Väsen på vår planet och andra planeter vet att människan på jorden är den som ska öppna den väg som väntar på moder jords nya förening i universum. Då behöver varje människa göra detta inne i sig. Moder jord har en viktig uppgift i universum som universum inte klarar sig utan. Maskulin och feminin energi ska förenas på denna jord och det är denna jord bidrag till universum.  Vi är långt därifrån eftersom den feminina energi inte fått ta plats i de strukturer som människan skapat.  Vad är då feminin energi? En fråga som inte heller har ett svar. Svaret kommer att öppnas från Grandmothers energin. Detta energiarbete öppnade för en större ingång i de arbeten vi nu gör för att bygga en bro över mörka vatten på många ställen runt om på denna planet. Människan har ännu bara kommit till steget att ta modet och leva ett passionerat liv.

Den kloka gamla gummans energi är samma som moder jords energi

All denna kanalisering som jag skriver om har kommit igenom mig från moder jord. Den har också öppnat mig men också fått mig att tveka. Det har tagit mig lång tid att tro på vissa delar och när jag får tecken som visar vägen är det lättare. Det finns fortfarande delar jag inte tror på. Jag har fortfarande svårt med väsen på andra planeter. Kanske för att jag inte mött dem som jag har mött väsen på denna vår planet. Men jag har mött andra som har mött väsen från andra planeter både forskare och människor som bara har egna upplevelser. Det känns sant och för var dag än mer sant.

Jag minns när jag för första gången för femton år sedan mötte en person som så tydligt visste att hon kom från en annan planet. Så galet jag tyckte det var. När jag så mötte en person som sett ufon kändes det inte lika galet utan det fick mig bara att skratta generat. Idag vet jag inte vad jag tror men jag litar på de energiarbeten som jag blir använd i. Jag håller det öppet och så får framtiden visa mig mitt nästa steg. Jag stänger aldrig för jag vet att det bara skapar lidande.

Smärtan var ibland olidlig i mötet med vad jag gjort för att lida när jag hindrat ljuset att gå igenom mig. Numera stoppar jag aldrig ljuset och öppnar i stället för expansion så att ljuset kan gå genom min kropp och expandera det som ska expandera. Det sista har också inneburit att jag inte bara fått stoppa mig utan också en massa andra människor och sist men inte minst andra energier som inte hör hemma i denna expansion. Detta öppnar för förkroppsligad kanalisering. Ja, som du förstår är det ett tufft jobb och inget för ”svaga själar”. I det prövas vi hela tiden och jag prövar också dem som jag vill ha i mitt liv. Det sker också i min familj men dem kan jag aldrig välja bort. Prövningen kommer inte från mig men väl genom mig. Detta går inte att förstå och förklara. Det är inte beskrivbart. Det kan bara upplevas och det är så olika för oss människor. När vi går denna väg får vi inte på något sätt bli förvånade. Det är också många som väljer bort oss och vi väljer också bort många för att kunna öppna denna väg.

Det svåra i livet är inte den andliga erfarenheten. Nej det svåra är att lära sig att vara människa. Det får vi verkligen erfara i denna tid när människan är totalt vilsen. Det behövs starka själar nu som är beredd att riskera allt för att kunna öppna vägen för varför vi är här. Just denna dag behöver vi stå stadigt och njuta av vår kraft. Det är en glädjens dag, en dag att fira det vi tagit oss igenom.

Vi behöver de gamla kloka kvinnornas energi nu, inte mer av den maskulina energin i den form den finns idag. När grandmothers energin har öppnats kommer den maskulina energin transformeras i en ny form för att kunna förenas med den feminina. Jag vill också nämna Maria Magdalena evangeliet i detta sammanhang. Om du läser detta kanske du också kan förstå att det beskriver den tid vi ät i just nu när vi håller på att lösa oss från egot fängelse för att öppna för en helt annan kollektiv personlighet för människan. Det betyder att det ego som framtiden kommer att behöva lösgöra från det fängelse vi nu skapar ser annorlunda, ja mycket annorlunda det som vi löser upp. Varje ego skapar illusioner, så gör också vi nu. Samtidigt vet vi att människan inte kan leva utan ett ego både individuellt och kollektivt.  Ur det egot skapar människan ny kunskap som hon tror på. Men glöm inte att all materia så också kunskap kommer ur anden. Vi vet inte heller förrän efteråt vad som var bra och dåligt. Kanske var Maria Magdalena evangeliet för tidigt eller så var det för sent. Kanske var det så enkelt som att vi var tvungen att lida i patriarkatet tillräckligt länge för att välja en annan väg. I det ligger också behovet av att inte fortsätta att gå in i den vårdande energin. Den energin precis som härkar energin tar oss från vår egenmakt. Kanske skulle dessa energier också göra detta för att vi verkligen skulle få känna på maktlösheten som är den kraft som kan ta oss till anden. Vi kan inte komma dit med någon form av makt. Vi behöver vara denna blöta lilla fläck för att öppna för anden. I det ögonblicket är vi ingen och ändå allt. När vi sakta börjar att resa oss igen har vi släppt allt vad ägande heter. Vi har också landat i vårt syfte, varför vi är här på denna jord just nu. Vi har landat i mänsklighetens syfte, varför människan är här just nu på denna planet i universum. Då är allt historia, så också gammal kunskap. Vi kan inte bygga det ny på gammal historia, varken vår egen eller andras med det som idag är gammalt. Varje dag är en ny dag också med ny kunskap från anden. I det är också Maria Magdalena evangeliet gammal kunskap även om den var gömd under många år.

Grandmothers energin skulle aldrig vårda någon!!!!! Det är en helt annan feminin energi som väcker barnen i oss. Det är bara vi själva som kan ta hand om våra inre barn och den resan behöver vi ha utan projektioner från andra. Ingen människa kan möta en annan människa utan projektioner. Därför kan vi inte öppna denna väg med andra människor stöd utan bara med stöd av energi. Andra människor kommer omedvetet att hålla tillbaka det genuina barnet då hon sitter inne med kunskap och erfarenhet från en annan dimension som mänskligheten ännu inte är redo för. Det betraktas som galen. Det är därför jag arbetar med energi. Det är då inte jag som gör något utan energin som använder mig. Jag ser till att inte veta något om något, varken från historien, nuet eller framtiden. Då kan energin använda min kropp och låta allt gå igen och jag får se, uppleva och skriva om detta men först när det också är förkroppsligat i mig. Allt tror jag inte på och då är jag också tydlig med detta. Allt från bara vara utan att jag värderar försöker förstå eller förklara. Polletten kan trilla ned eller så gör den det inte. Allt är OKEJ.

De människor som jag då är med öppnar för att frigöra sina blockeringar för att kunna ta emot denna kunskap och det är vi likvärdiga de och jag. Det som ibland skiljer oss åt är om och hur vi tror på det som visar sig. För mig sker det som vill visa sig alltid kroppsligen i det jag kallar förkroppsligad kanalisering. Det svåra i detta är sedan hur människan Ingrid Marie kommer att relatera till det som satt sig i kroppen.

Svårt att ta in: Om ett barn har utsatts av förövare är det barnet ej fri förrän förövaren är fri om det sker inom familjen. Omedvetet börjar vi då att bära för förövaren för själen vet detta. Och när vi bestämmer oss för att göra vår förövares ande fri så kan vi bli fria. Det är verkligen så när förövare är med oss att vi behöver öppna för dess ande. Den anden väntar på ett vi ska ta det steget och det vet också vår ande. När det sker är vi fria. Sker det inte i detta liv så kan det ske i nästa. Men om det sker i detta liv så är vi fria i detta liv. Jag har fått uppleva detta och jag har följt andra till denna plats. För mig är det värt allt med mitt liv att öppna denna dörr för mig och för andra, men framför allt i energin

Detta är ett av det svåraste som jag har varit med om själv och också sett hos andra som har haft föräldrar som utsatt dem för övergrepp. Motståndet hos förövarna är kompakt i att ta emot det liv som de levt i mötet med sin ande. Det hindrar barnet som blev ett offer att bli fri och ta emot sin ande. När både barnets, jaget och anden i förening hos offret öppnar för att förövaren ska bli fri öppnas hela universum och bidrar med all kraft och gör förövaren fri. Först då är också offret fri och kan buga för förövaren. Jag minns hur fri jag blev och hur fri förövaren blev. Detta öppnade än mer för alla de krafter som då bidrar i övergången. Alla dessa krafter stannar så hos offret men också hur förövaren. I det har jag också förstått att en människa med mycket trauma har en mycket stark själ. En själ som är bredd att offra allt för att bidra till jorden. Det gäller både förövare som gett trauma och offret som blev offrat och tog emot trauma. För mig blev detta så tydligt på den offerplats när Lapporten där två folk mötts och där den ena blev offer och den andra förövare. I andevärlden som då kom ned kunde de förenas i sin stora kraft och på så sätt hela den plats där traumat skedde. Den platsen har nu öppnat för en enorm kraft rakt in i moder jords kärna. Den första lilla, lilla pusselbiten är här för framtida förening av dessa folk. I andevärlden är ingen offer eller förövare där sker det som ska ske för att kunna öppna det som ska öppnas. För mig är det idag klockrent: Jag har öppnat och lärt mig massor tack vare den förövarenergi som först gjorde mig till offer och sedan kunde öppna själens kraft. Utan förövarenergin hade jag inte levt nu i förening mellan min själ, mitt ego och mitt ursprung. I andevärlden handlar allt bara om kraft.

Moder jord och människan ska samarbeta för att ta emot och transformera arketyperna den stora modern och den stora fadern. Det är vårt sätt att kunna frigöra oss från våra förändras personlighet och möta dem i oss genom deras ande. Hur ska vi kunna frigöra oss annars? Vår kropp består ju av materia från våra förändrar. Den materian har skapats av anden. Det är med den kroppen vi lär oss att vara människa och öppna för anden i ett ständigt skapande av materia i och utanför oss. Det är därför varje människa behöver hitta sin andlighet för att kunna bidra till alltet. Vi kan inte längre gå in i religioner eller andliga rörelser (new age). Vi kan inte heller gå tillbaka till gammal visdom även om vi försöker detta nu genom att lära av ursprungsbefolkningen. Där vi är nu är vi helt nakna och ovetande så också de. Var och en behöver göra sin resa.

Vad betyder det att leva ett passionerat liv?

Det innebär att vi gör färdigt, står i vår kraft, blir tillgängliga, att vara medveten om och stanna i att vi aldrig vet vad som sker. Allt öppnar sig efter hand i skapelsen: i jordens, den kollektiva människans och den enskilda människans ursprung. Den är aldrig som vi tror. All vetenskap skapas ur den tid den skapas och nu är vi på en ny plats. Varje människas plan nu i denna tid innehåller den del som ska bidra i det som ska skapas från ingenting. Varje människas kärna bär detta, den kärnan har förmåga att producera omedvetet material. När det sker förlorar vi oss för en stund. Så är det också på en kollektiv nivå. Problemet för oss människor är att vi då vill gå tillbaka till hur det var innan. Ja, vårt älskade ego är där. Glöm inte att vårt sårade barn också är gömt i detta ego.

Vi människor klarar oss inte utan moder jord, men vi klarar oss utan universum. Därför behöv er vi börja vår kanalisering från moder jord. Det kan öppna för universums energier. Men vi kan inte öppna för universums energier utan moder ord, det skulle vara att flyga fritt i universum. Många gör det eftersom det gör så ont att bli materia i mötet med moder jord. Då måste vi möta hela människan och ta ansvar för vad vi alla varit med om på en kollektiv nivå. Vi kan inte säga: jag var inte född eller jag har inte gjort något. Det öppnar verkligen inte ett samskapande med moder jord. Gör vi det så gör det ont. Det gör inte ont att kanalisera universums energier.

I förkroppsligad kanaliseringen öppnas först moder jords energier som tar dig in och ned i kroppen. Det första steget är ansvarstagande, det andra är att samskapa med henne för att kunna ta emot universums energier. För mig är detta klockrent då jag samskapar med henne varje dag. Du kan kalla det som att jag samskapar med en arketyp om du vill men så är det inte för mig. Jag samskapar och hon guidar mig nu till de platser och människor som jag ska samskapa med för att ljuset ska kunna komma ned till henne. Det ljuset måste omvandlar så att det blir fritt och rent annars kan hon inte ta emot det. I det har människan en mycket viktig funktion.

Energi behöver ha något att landa i om det inte finns det försvinner den ut och kan inte materialiseras. Energi kan inte materialiseras utan ande men det viktigast är att den inte kan materialiseras utan kropp. Människan är en kropp där moder jord och universum kan förenas. Ja, om vi börjar med att förkroppsliga moder jords energier.

Ur ett energiarbete blir bilden tydlig: För att kunna ta emot ljuset nu behöver vi vara med den stora modern. Den stora fadersenergin pushar energin varsamt i den riktningen. Det är feminin energi som ska öppna människan hjärtan. För det behöver vi öppna för barnet i oss. Det är det som kan förena de fyra: den stora fadern, människan, ljuset och den stora modern. Då kan de förenas i det som ska ske. Ljuset är inte samma som den stora fadern och den stora modern är inte samma som moder jord. Den stora modern och den stora fadern är två arketyper som kan öppna för att anden skapar ny materia. Precis som vår moder och fader öppnade för att anden skapade ny materia när vi kom till.  (Allt detta kan du läsa om i föregående bloggar).  Det är denna förening som grandmothers energin öppnas. Den starka kraft som nu behövs för att öppna för den feminina kraft som kan stödja människan nu.

Grandmothers verkar för att alla ska öppna barnet, detsamma som att öppna vårt hjärta. Grandmothers vet att hon då både måste följa den stora modern och jorden för att kunna ta emot ljuset. Ur det kommer den stora fadern kunna öppna för att patriarkatet släpper taget om den inlåsta människan för att öppna för den nya människan. Det behöver vara en mycket varsam process i mötet med alla människor. Alla måste med. Av detta kan vi se att det är två lika viktiga processer som sker: transformation av människans patriarkatiska ådra och öppning för grandsmothers energin som öppnar för barnet så att människan kan öppna sitt hjärta och ta emot ljuset. För att klara det sista behöver vi ligga ned med ett öppet hjärta för universums och moder jords barn ligger ned. Den stora fadern använder sin krigarenergi på ett mjukt sätt nu så att den patriarkatiska krigarenergin kan tona ut. När vi förenar att vi kan bli dödade och att vi kan döda har denna destruktiva krigarenergi tonat ut.

Grandmothers kan bara gå ned till den som är rik på transformerad livsenergi. Om vi ska ha kontakt med den stora fadern på sikt så måste vi vara barn då mördar han oss inte. Om vi möter fäderna med ett öppet hjärta Om jag hade gråtit och legat där med ett öppet sår och gråtit då hade min pappa vaknat upp och sett vad är det jag håller på med. Då hade han gett mig kärlek. Det är vägen nu för oss kvinnor att våga visa oss sårbara. I det är vi helt jämlika. Alla människor har sår och i det är vi jämlika. Maskulin energi är när vi skapar strategier. Inte förrän vi är där och har följt henne så händer något. Varför krigar den stora fadern nu så mjukt och fint. Människan kan inte då börja kriga igen. Både den stora modern och den stora fadern är det gudomliga i oss. Vi kan säga att det är gudomliga energier. När vi inte följer det gudomliga skulle människan sluta att kriga. Det är kollektiva arketyper som det kollektiva öppnar för genom anden. Detta är ingen gud som bor i paradiset. Paradiset är på jorden. Vi förstör det för vi tror att när vi dör och så förstör vi paradiset på jorden. När vi tagit hand om den stora modern genom grandmothers energin kommer den stora faderns energi och göra den helig på ett helt annat sätt.

Alltet är det kollektiva medvetandet som nu skapar människan om vi ta emot det? Men vad är då anden? Skapelsen är varje människas kontakt med sin ursprungsenergi, sin andliga energi som hon är här för att öppna för. När vi går den vägen öppnas vår skapelse och samtidigt den kollektiva skapelsen. Det är andlighet och därmed kan ingen människa följa någon annans andliga väg. De följer sin väg och sin ande som är ett med all skapelse och all andlighet.  Ande och själ är inte samma sak, själen är den som har inkarnerat och i det som den ska göra i den kropp den inkarnerat till. Det är kärna/ursprunget/vårt högre jag, hjärtats själv/anden (vad vi nu vill kalla det) som är vårt största medvetande i kontakt med själen i denna vår kropp.  Det jag säger nu innebär att när vi kommer i kontakt med detta ursprung är vi i ett med allt. Det jag säger nu innebär också att vår lilla prick i hjärtat, vår kärna är samma sak som vårt högre jag som öppnar oss för alltet och anden. När vi lära oss att se skillnad på allt detta förstår vi när vår personlighet (ego) har förenats med vår själ. De är då samma och den inre kampen är slut. I det ögonblicket kan vi börja leva som den människa vi är i detta liv. Till slut är vi hemma. Det är också då vi förstår att vår ursprungsenergi och vår livsenergi har förenats. För mig var det ögonblicket det vackraste jag har varit med om. Jag är stilla och allt är dovt som i en igloo och samtidigt är jag i en enorm livsenergi som är mycket intensiv. Den energin i förening är den människa jag till slut kommit hem till i detta liv. Jag kallar hennes energi, nålsögats energi. Det är en energi som både kan spridas och riktas. Den är hel, flödande och följer det som ska ske. När den energi är i min kropp vet jag att då är jag den människa som jag är i detta liv. Jag vet du också att anden, själen och jag har förenats i min kropp. Jag är då fri. När jag inte känner den energin vet jag att jag behöver ta kontakt med både den stilla dova energin och den intensiva livsenergin i mig för att ännu en gång kunna förenas i mig. Det kan ta ett tag men jag släpper ingen av dem och till slut sker föreningen. Det är då jag kan göra och vara samtidigt och jag vet så tydligt hur det känns. I det finns inte minsta av överlevnad kvar. Det är bara liv.

Jag gör inte det jag gör för mig. Jag gör det för moder jord och för sju generationer framåt. Inte bara för min familjs framtida generation utan framför allt för allas generationer. Detta är verkligen inte en enkel väg. Jag skulle inte vilja vara bland dem som man i framtiden kommer att tala om som inte gjort allt de kunnat för att stödja mänskligheten och moder jord i sin omvandling. Jag vill verkligen inte se mina barnbarn och andra säga hur kunde jag bara så där vara med och förstöra utan att sätta en gräns.

Vi kan inte stanna i överlevnad längre och vi kan inte säga jag göra vårt arbete till 50 %. Om vi investerar i moder jord och universum investerar de lika mycket i oss. Samtidigt vet vi att energin inte kommer att använda oss mer än vad vi själva klarar av. När människor kommer till mina aktiviteter ska det vara svårt och komma och lätt att gå. Jag säger ofta: stanna inte här om du inte är här helhjärtat då saboterar vi för dem som är helhjärtade. Vi behöver följs de andliga/systemiska lagarna i allt vi gör i mötet med moder jord nu.

Nu öppnas det för människan att kunna börja leva

Om vi ska börja att leva måste vi öppna för de andliga lagarna. De är systemiska lagar som vi nu behöver följa i stället för människans lagar. Det lagar människan skapat gör att vi är i obalans både med moder jord och universum. Världen är totalt ur balans idag och det systemet kommer att balansera sig självt till slut. Det sker redan och det är därför vi har krig, svält, pandemier osv. Tills vi fattar och göra något annat. Även det andliga som vi har skapat genom religioner är i obalans.

Den viktigaste andliga lagen är att vi behöver balans i allt vi gör. Det som sker nu är nya programmeringar för hela mänskligheten i balans. Vi har inte kommit till ”the edge” ännu men väl till  ”break even”.  När allt går jämt upp och är i balans är öppningen till att nå den topp, den kant som vi behöver nå för att öppna vår vandring nedåt igen. Den vandringen kommer att vara helt annorlunda än när vi vandrade uppåt på den bro över mörka vattens som vi nu bygger runt om i världen. Att leva i balans med allt är att vara fri.

Den andra lagen är orsak och verkan som får konsekvenser. En sådan är att ju mer trauma vi har desto mer kraft. Det är alltså trauma som ger verkan genom mer kraft. När v i börjar att hela våra trauman får det konsekvenser då vi öppnar för en enorm kraft som ligger gömd i alla våra trauman. Trauman är alltså som jag sagt tidigare inte ett problem utan en gåva. I den meningen förändrades allt och en annan helhet skapades i den helhet som nu öppnas på denna bros nästa steg som handlar om frihet.  Det går inte att vandra den vägen och stanna i vår konfortzon. Det blir inte bra för oss och inte heller för mänskligheten om vi inte vågar lämna vår komfortzon. Att lämna denna zon för alltid är är att fullkomligt tappa taget. Vi behöver nå vår maktlöshet. Det är i den som vi är nära livet som den människa vi är. Ingen människa har makt över sitt liv, någon annans liv eller mänsklighetens liv.  Det är en illusion.

Det är först när vi mött maktlöshetens rum som vi som människa har nått punkten där alla våra känslor är fullkomligt rena. Ingen av dem och i inget i dem är neurotiskt längre. Då och först då kan vi bli använda av det kollektiva medvetandet. Det arbetet sker alltid utan tankar och känslor. Det är bara energi, ren energi. När cirkel i maktlöshetens rum sluts igen i en ny helhet öppnas mirakel.

Den nya helheten är hållen som om den ligger som en vattendroppe på ett näckrosblad. Ingenting skulle kunna ta bort denna droppe från detta blad. Den är nu svartvit och när vi vågar ta emot denna droppe ska vi måla den i helt nya färger i detta liv. Det kan bara ske från maktlöshetens rum. Det är nu så vi kan börja att leva livet från föreningen av den livsenergi vi fick som människa i detta liv och den ursprungsenergi som är och alltid kommer att vara samma på vår själs resa. Om vi försöker att leva vårt liv från vårt ursprung då är vi inte längre den människa vi är här för att bli. Vi försöker bara gå till andra sidan.

Människan tror idag att om vi öppnar för kärleken och harmoni har vi kommit hem. Inte alls säger jag. Vi har bara försökt att vår ursprungsenergi som finns i den lilla prick som vi har vi vårt hjärta. Den energin ska spridas ut i kroppen och förenas med livsenergin. Inte på något sätt ta över vår kropp. Det är bara en ny illusion som vi skapar i denna tid. Kanske behöver vi också detta för en tid i denna generation för att nästa generation ska kunna se den illusionen. Jag mötte min ursprungsenergi i en nära döden upplevelse. Den har jag med mig sedan dess men jag har lika mycket med mig den intensiva livsenergi som jag föddes med till detta liv.

Jag lämnade för fem år sedan och det tog ett helt år innan som jag tagit den cirkel som var där och väntade på mig för fem är sedan.  Det som hände mig var att jag förlorade all kraft och ramlade ned i ett svart hål som tog mig allt närmare ett sammanbrott. Där fann jag mitt lilla barn igen och mig som människa i en annan form. Anden öppnade för ny materia som jag idag lever. Det vackraste av allt är att den kärlek som fanns i den separationen öppnade mig för att ta nya steg i mötet med moder jord. Då förstod jag att jag hade en annan väg att vandra från min ursprungsenergi till förening. Då förstod jag inte till med vad. Idag när jag vet är allt så enkelt som öppnats på den vägen. Allt som öppnats när jag lever i förening mellan mig som människa och transpersonell varelse kommer från moder jord genom mig till människan och från ljuset genom mig till moder jord. Det har visat mig sanningen, inte min sanning utan sanningen. Det har öppnat för kanalisering från moder jords kärna som förenats med den kanalisering jag redan hade från universum. När dessa två förenas blir det en förkroppsligad kanalisering. Människan Ingrid Marie finner jag i samskapandet med moder jord som öppnar mig för att kunna ta emot det ljus som ska till moder jord. I det är jag i ett med allt och öppen för anden i allt. Då är jag moder jord. Jag är berget, träden, ett grässtrå, en vacker blomma. Jag är vinden, havet och ljuset. Ja, allt och i total gränslöshet tills allt stillar sig och mina konturer som människan Ingrid Marie blir tydliga igen. Det svåra i livet har inte varit dessa upplevelser utan det svåra är att växa som människa i alla relationer och inne i mig med alla gamla strategier.

Vi behöver lösa upp allt gammalt nu

När vi hamnar i förvar vet vi att vi är i vårt sår. Då behöver vi inte hjälp och inte heller själva försöka göra något år det vi känner. Den enda vi behöver göra är att be om mer av det som vi försvarar tills vår skapelse öppnas på ett annat sätt. Då kan vi se det som vi har tagit oss igenom. Vi behöver alltså mer av samma till det är färdigt. Livet ger oss detta och vi kan be om att få mer. Om vi inte överlämnar oss till kroppens helande bortom vår kontroll försöker vi tänka ut en förändring. Vi kan inte prestera fram en förändring och ändå är detta som de flesta försöker nu.

Om vi överlämnar oss till kroppen kommer vi att gå till källan för en stund och tappa vårt huvud. När vi växer ur denna födelse öppnas en helt ny personlighet som vi aldrig kunna drömma om. Det vi sitter fast i behöver vi alltså be om mer av så att kroppen kan vakna. Då kommer vår kropp förr eller senare när det blir för smärtsamt göra något annat. Detta kallas initieringar. Tar vi dem inte av livet kommer v att möta en shaman som ger oss det i stället med råge. Ja, om vi nu tillhör dem som valt den shamanska vägen.

När vi ger för mycket till andra människor förlorar vi kontakten med både vår shaman och vår ljusbärare. Den vi ger måste också ge så att vi kommer i balans. Det räcker inte med ett tack. Ett tack betyder bara att jag tar men jag ger ej. Tacksamhet är något annat. Det är större än kärleken och då är vi alltid i balans. Tacksamhet är en av de heliga krafterna som öppnas när vi ger. Då kanske du förstår skillnaden att ge till universum och till andra människor. Att ge i tacksamhet är universums design och då kan universum säga att vi ska ge till en viss person. Med den personen har vi inget personligt. Inte heller har universum något personligt med den personen men väl närheten till ett genombrott. Man kan aldrig hålla tillbaka sig, det som sker det måste ske.

Det jag skriver här gäller också föräldrar och barn. Vi kan låta universum genom oss ge för att komma i till balans med våra föräldrar. De gav oss livet. Då är vi inte deras dotter längre men väl en själs-like.  Då är vi i balans med dem som gav oss livet. Vi kan låta universum genom oss ge för att komma i balans med våra barn, för att vi gav våra barn livet. När vi är i balans med dem är vi inte längre deras moder eller fader men väl en själs-like. Sker inte detta förlorar vi vår kraft.

Fortsätter vi att ge människor som inte är i fältet av de heliga krafterna kommer de och andra alltid lämna oss om de tillhör de människor som bara tar. Det handlar inte om att sluta ge utan att sluta vara med människor som inte kan eller vill ge. När vi gjort det valet kommer vi att attrahera människor som är med de heliga krafterna. Det är de människorna som vi kan skapa en balans med. Vi kan inte förminska oss och vara med människor som inte ger. Det blir en obalans.

Sammanfattningsvis så kan vi alltså inte sluta med att ge för det är universums design men vi måste sluta att vara med människor som inte ger så att vi kan komma i balans.

Jag har lärt mig mycket om balans från Bribris. När vi skulle till dem visste vi att de aldrig ville ha pengar. Vi ägnades mycken tid åt att fundera på vad de behöver. Efter tre dagar var vi välkomna. Det enda vi då visste var att vi skulle ha med oss det som berikade dem inte oss. När vi var där hade vi en kväll och vi skulle ge varandra saker. Efter det kände jag att jag inte var i balans och då gick jag och lämnade fler saker. Ja det som de behöver. De väntade, men de bad aldrig om något som de behövde. Det var för mig att lista ut.

Hos Bribris ligger första exemplaret av den bok som jag skrev 2017 om mötet med energi och hur jag kom dit. Detta kan jag aldrig ge tillräckligt i min tacksamhet till dem och livet. Jag gav allt vad jag hade i det ögonblicket. Då öppnades magi. Bribris kallas också stenfolket och varje år har de en sten ceremoni. Jag fick ta med en sten som jag själv valde i naturen. Jag hittade en sten som så ur som ett hjärta tog med det hem. Denna sten sprack fyra gånger och varje gång sprack också mitt hjärta och hela min kropp. Det gjorde mycket ont. Jag trodde att jag skulle sprängas i denna expansion. Till slut var hel mitt hjärta fyllt av ljus. Då gjorde en ceremoni för att lämna stenen åter till moder gjord. Intressant är också att första gången stenen sprack försökte jag klistra ihop den tillbaka till sin skönhet. Men den sprack allt tydligare nästa gång. När jag kände att allt var färdigt gick jag upp på berget och gav tillbaka stenen till moder jord. Där och då öppnades berget och jag var ett med det. Jag blev berget som var ett med allt. En magisk upplevelse som fick mig i tårar till allt det vackra inne och utanför bergets kropp. Då började moder jord att tala till mig och jag tog ytterligare ett steg på min väg som den shaman jag också är.

Idag är jag djupt tacksam för att min far lärde mig att spricka upp. När jag som vuxen lärde mig att spricka upp igen hade jag det med mig den erfarenheten från min barndom. När hjärtat spricker upp, spricker hela kroppen och dubblerar sig i sin expansion. Så sker det var gång men de första gångerna märker vi det inte på samma sätt eftersom sprickorna är så små för att lite i taget av ljuset ska kunna komma in. Dubbleringen när vi spricker alltmer för att hjärtat ska omvandlas och bli helt känns alltmer. Hur då? Det öppnar för nålsögat som samlar alla energi till en liten punkt för att allt ska komma igenom och ut på andra sidan i en annan form. Det är omvandlingens energi.

Alla människor är om de väljer detta shamaner. Det är därför vi är här just nu för att göra det vi ska göra. Ingen är utvald, allt är för alla nu. Frågan är bara om vi väljer den vägen. Vägen kommittar oss att också leva vårt liv på ett helt annat sätt. Det första jag är att vara människa och hur det är lär jag mig varje dag. För mig är shamanen en ”arketyp” i det kollektiva medvetandet som vi nu kan välja att följa. Den arketypen tar oss till och in i moder jord. Har vi många tidigare liv som shamaner (som då var utvalda) är det lättare att bara öppna dörren till denna väg. Den har en enorm kraft och grundning som får oss att kunna hålla oss när energin använder oss.  På den vägen blir vi också ett med moder jords olika folk, djur, växter, stenar osv. Vi öppnar också för den osynligas värld på denna jord. Vi har väsen av olika dess slag som vi kan se när vi öppnar det som många skulle kalla våra övernaturliga ögon. Hos och med moder jord hämtar vi kraft och vi behöver hela tiden vara i balans med henne. En dag så börjar hon att tala till oss och vi med henne.

  • Att leva ett passionerat är ingen enkel väg. Det handlar verkligen inte om att söka passion. Det handlar om transformation och övergångar för att frigöra paradiset på jorden.
  • En väg som tar oss till verkligheten
  • En väg i närhet till den kollektiva sanningen
  • En väg som tar oss till att transformera hela vårt ego så att vår personlighet blir samma som vår själ. Vi upplever det i stunder. Livet är bara ett skimmer i en och det är då vi är ett. Vi får det efter ett jobb. De jobba vi gör för att öppna det är för kollektivet.
  • De jobb vi gör är alltid för kollektivet, vi får sedan på köpet
  • Livet puttar oss in i ett sår och i de arbeten vi gör öppnar vi från det såret vårt heliga sår. Då sker det för alla människor.
  • Det är från vårt sår vi hittar vårt syfte i livet. Då kan vi inte skydda någon så att de inte går in i såret. Det hindrar oss att möta det heliga så som vi är här för att bidra med för att paradiset ska öppnas på jorden.
  • Vi överlämnar oss till kärlekskraften (det magiska ljuset). Vi lära oss att se skillnad på denna kraft i förhållande till andra krafter. Alla krafter är inte goda.
  • Att leva sant i den sanningen som visar sig
  • Öppna för att se sina överlevnadsstrategier och transformera dem. Det sker alltid från det heliga såret. Även om det gör ont ber man om att få komma till botten. Energi öppnar bara för hur mycket man klarar av. Det är det som gör ont som kommer att förändra oss och universum. När det är färdigt öppnas ljuset för expansion och paradiset är så där.
  • Vi kan inte tänka ut en förändring av en strategi. När gör det blir det bara mera av samma eller tvärt om och då är vi fortfarande i strategin. Detta är nog en självbevarelsedrift i oss människor. Förändringen sker i stället bortom vår kontroll och tanke.
  • Be om att få det du ska ha och så glömmer du det. Det är aldrig som du tror. ”Men herregud är det så här det är”.
  • När kroppen gör något annorlunda då stannar det i kroppen. Du får precis det du behöver. Det är universums och moder jords design. Detta ges då till alla människor samtidigt.
  • En väg då vi möter mirakel och får uppenbarelser.
  • Vi får de uppgifter som vi själva klarar av och det är aldrig någon människa som ger oss dessa uppdrag. Vi hittar vårt sätt att ta emot dem. Uppdragen handlar i början om oss och sedan om alla. Även när det är för oss är det för alla. Att bli hel är helande för moder jord. Det är bara olika fokus.
  • Förkroppsligad kanalisering – det är först när vi tagit konsekvenserna av det vi får se som det har blivit förkroppsligat. Innan vi gör något behöver vi vara beredda att ta konsekvenserna före vad det än är. Ibland är det mjukare och ibland tufft.

Hos Bribris fick jag lära mig att göra tak till deras hyddor. Jag tragglade och tragglade och till slut trillade polletten ned. Då säger han som visat mig och tragglade med mig: vad bra du ger aldrig upp. Senare visar det sig att det är han som är shaman i denna by. Men shamanerna är fler och den andra jag fick möta är en kvinna som gör kakao. Hon öppnar för att andra ska hela sig själv genom kakaons väsen. Hon lärde mig verkligen att se skillnad på ego, själ och ande. Det är ande som skapar ny materia genom vår kärna. Utan ande ingen ny materia som bidrar till jorden. Ny materia ur skapelsen skapas aldrig ur gammal materia utan bara ur energi. Svårt för mänskligheten att ta in då vi skapar materia ur materia. Men stora vetenskapliga utvecklingar sker på den andra vägen. Det må vara att vi experimenterar ur materia men det nya uppstår alltid utanför vår kontroll med stöd av energi. En dag är det bara där utan att vi har förstått hur det har gått till. Det som då uppstår är ur skapelsen och är det som bidrar till skapelsen. Allt annat är människans egen presterade skapelse. Om vi ger upp innan energin är färdig kan det bli farligt. Då kan energin omvandlas till en energi som vi verkligen inte vill ha.

Gör vi inte det vi ska kommer det bara tillbaka till oss. Vi får alltid betala för det vi har gjort, både det som skapelsen smärtar dig med och det som skapelsen smeker dig mig. Så vad du än gör, gör färdigt annars får du det alldeles innan du ska dö. Då har du inte längre en chans att hindra detta. Jag har nu sätt det med två nära människor i mitt liv när jag följde dem till döden: min far och min faster. Jag är också där nu med min mor när jag följer henne på samma sätt. Denna gång är det en skillnad då jag kan stanna med att det jag gör med henne gör jag också med mig själv. Hon finns i mig med sin ande och jag finns i henne med min ande. Det sista som uppenbarade sig så fysiskt är att jag bugar för henne. Energin tog mig ned på knä efter en ryggskada. Mamma är också på knä nu efter en ryggskada. Vackrare kan det inte vara.

Människan gör inget mirakel

Under det att livet öppnar oss för att kunna leva ett passionerat liv möter vi sanningar som kan nackhåret att resa dig. En sådan mötte vi i den grupp som är jag samverkar med för att bygga denna bro. En av dem hade lämnat och det öppnade för mirakel. Rösten är tydlig:

Gör inte människan till ett mirakel som ni gjorde med Jesus. Han blev bara använd av ljuset för att ljuset skulle göra underverk. Ni fick aldrig i bibeln läsa om hur han hade smärta på vägen till i alla mirakel och underverk. Det är därför ni gjorde honom till en Gud. Den enda som på något sätt har skrivit om livet som människa är Maria Magdalena men hennes evangelium lyftes ut. Det evangeliet handlar om hur vi tar oss igenom egot och frigör oss till ett nytt ego. En väg med mycket smärta. Det evangeliet visar hur Jesus också var människa. Det är vi alla både människa och andlig varelse. Livet handlar om att få ihop dessa. Ni kan aldrig välja en av dem.

I det energiarbete öppnas på det sätt för energin gör i detta fall utan ord och bara med en rörelse utan känslor eller tankar. När människan renat alla sina känslor öppnas den möjligheten. Då kommer inte heller tankar som kan stoppa överlämnandet till det som vill visa sig. Allt är då bara ren energi och arbetet är samtidigt mycket fysiskt. I det ögonblicket öppnades möjligheten att balansera bibeln och öppna för människans egen väg till andlighet utan religioner och andliga rörelser. Just därför öppnas nu alltmer de evangelier som lyftes ut ur bibeln 300 efter Kristus, bland annat Maria Magdalena evangeliet. När Maria Magdalena kommer tvingas kyrkan att se hur galet det var när Jesus bara är uppe i himlen som Guds son. I det arbete som sker görs han till kött och blod och kommer ned på jorden men först när kyrkan kan förenas med Maria Magdalena. En ny bibel föds ur Jesus på jorden.

Vackrare och tydligare kan det inte vara. När vi väntar på att ljuset ska komma ned och inser att vi alla har det vi kan kalla kristusenergier öppnar vi för paradiset på jorden. Vi är alla ljusbärare men som människa på jorden inte i himlen. Vi är i första hand människor och ur vårt andliga väsen kan vi ta emot ljuset på jorden. Vi flyger inte och ingen av oss är gud (ingen död eller levande). Det är bara projektioner. Vi behöver alla låta livet skapa vår en egen berättelse. Den berättelsen är vår mänskliga och andliga resa. Ingen är utvald i den kollektiva berättelse som håller på att skapas. I den berättelsen behöver både det feminina och maskulina ha plats. Vi är redo för detta nu i en ny öppning för ny materia. Arbetet handlar om den energi som blir materia genom vår berättelse.

Det gick några dagar och så var uppenbarelsen där ur detta arbete. Det maskulina patriarkatet som vi håller på med nu handlar om att få ned människan på jorden. Vi tvingas att vara i det galna som sker genom att gå än djupare in för att se hur vi skapar flykt från verkligheten. Det är därför vi behöver ett paradis i himlen för att inte behöva ta ansvar. Det går alltid att efteråt be om förlåtelse för sina synder som gör människan till god och ond (precis som kyrkan i arbete). Det feminina ska få oss att se vad som saknas och att paradiset är på jorden med ett ego som inte splittrar längre utan förenar allt i varje stund (precis som Marisa Magdalena i arbetet). Den nya berättelsen ska se människan som både människa och andlig varelse på jorden (inte splittra upp det i jord och himmel). Hon behöver inte dö för att komma till paradiset. Hon lever redan i paradiset (den nya bibeln i arbetet). Människan ska se den nya berättelsen från jorden. Det är en ny födelse som är vägen att rädda mänskligheten och denna vår planet (som Jesus i arbetet).

Wow säger jag bara det är det som pågår nu. Tack älskade energi och vägledning från moder jord som visade den vägen. Det är så vi vandrar nu. Jag inser också att det är den resan som jag själv gjort. Det är vad min bok handlar om som jag skrev under 2021. Det är därför de gamla kvinnorna som levt länge och som ser barnen i en ständig födelse åter tar plats. De kan öppna för att tydliggöra en förening av det maskulina och feminina så att barnet kan födas. Så att den nya berättelsen kan födas.

Vi ska varken döma kyrkan eller den patriarkatiska kraften den har fått oss att gå så långt att vi kommer ned på jorden och ser vad vi gör när vi gör oss till gudar. Himlen är på jorden. Allt detta har tagit oss hit så att vi kan göra något annat. Det handlar om att vara på jorden nu.

Ljusbäraren är på jorden

Ljusbäraren är här först när shamanen har fått oss att stå stadigt. Shamanen tar oss tillbaka till naturen. I det lär vi oss att följa den. Ljusbäraren kan då ta emot ljuset till moder jord inte gå till ljuset. När ljusbäraren öppnar för en ny berättelse som inte skapas ur den gamla berättelsen utan ur det som föds nu kan vi förändras om vi överlämnar oss till det som vill visa sig. Det är ett passionerat och besjälat liv. Men bara om människan är på jorden. Kärlek måste vara på jorden mellan oss människor så att vi kan förenas och bli allt flera som tar emot ljuset. Där är vi inte ännu, människan kämpar med näbbar och klor för att inte landa på jorden.

Lagen om orsak och verkan som öppnar för de konsekvenser som vi behöver ta nu. Patriarkatet öppnar oss för så mycket splittring att vi till slut kommer att falla ned till en blöt fläck. Varje människa som kommer dit och vågar stanna i maktlöshetens kraft tar sina konsekvenser och bidrar till kollektivets konsekvenser. Men bara om vi inte dömer någon. Vi kan visa hur det är och stanna där och sätt punkt utan att döma och värdera. För så här är det och det har en mening som vi inte kan förstå eller förklara om vi värderar.

Ur lagen om orsak och verkan samt lagen om balans öppnas vårt nästa steg i livet, vår nästa uppgift för oss själva och det kollektiva medvetandet. Vi behöver ge ett löfte för att kunna ta konsekvenser och det gör vi till anden:

Anden är allt som vi finns i. Anden är vår ande och den är inte separerad från andra andar och vi kan inte separera den. Anden är helt fri och behöver en kanal i att komma ner. Anden kommunicera genom det kollektiva medvetandet. I det blir vi använda av det magiska ljuset. Det handlar nu om att aldrig ge upp, bara stå kvar i vad som helst som vill visa sig. Om vi ger upp innan energin är färdig kan det bli farligt. Då kan energin omvandlas till en energi som vi verkligen inte vill ha.

Vad är det kollektiva medvetandet? Det är det som är det som vi på en kollektiv nivå som tar emot från anden. Det är den samlade kunskapen som vi har på denna jord. Det arbete vi gör öppnar för mer i det kollektiva, den kollektiva själen. I det öppnas också mer medvetandet i vårt medvetande, vår själ. I de arbeten som nu öppnas när vi bygger en bro över mörka vatten öppnar för nya arketyper som väntar att bli levda. De gamla tonar inte bara ut utan de transformeras så att essensen går vidare in i våra arbeten. Essensen är alltid något att ta med så också i människans egen transformation. Där finns själen gömd och kan bli synlig.

Den tydligaste cirkeln

Cirklar öppnas och sluts. I denna tid sker det ett helt nytt sätt och de är mycket tydligt i mötet med moder jord.

  • Vi behöver först öppna för det som är osynligt. Det som vi kan se med våra inre ögon.
  • Nästa steg är att vi ser olika delar där var och en behöver sin plats. När en del försöker ändra något påverkas alla de andra och måste också på något sätt ändras.
  • För att klara detta behöver vi lära oss att stå kvar inne i oss. Då öppnas nästa steg som är att helheten visar sig.
  • Då kommer förlösningen som kan öppna för gemenskap. I en gemenskap är alla lika mycket värda och ingen kan lära någon annan.
  • I det ögonblicket öppnas den plats som en gång var oss given. Nu är vi i evigheten och oändlighetens landskap.
  • Det öppnar för att allt ska bli ett och öppna för inre frid hos alla. Det kan bara ske när alla är där. Är inte någon där brukar det lösa sig då de lämnar och går för att de inte tillhör den grupp som just då har skapats för att ett jobba för moder jord.

Vi kan aldrig bli till ett med allt om vi inte vet vem vi är i både ego och själ. Detta vetande har inget med kunskap att göra utan med vår intuition och att vi bara vet. När detta vetande har förenats med den människa som vi sakta lärt känna bakom all överlevnad är vi ett. Denna människa är den genuina människan som vandrar i helhet, inget annat är möjligt när vi öppnats för ett passionerat liv.

Många människor söker transpersonella upplevelser. Det gör inte en genuin människa. Hon väntar på det som ska öppna sig när hon är hel. Det blir då inga tillfälliga transpersonella upplevelser utan snarare nya insikter. Många söker kickar genom meditation, tantra, ayahuasca, andning (holotropic breathwork) men också genom droger och andra missbruk av till exempel sexualitet och spel. Om vi ska få bestående upplevelser av att vara ett med allt behöver vi öppna vårt hjärta och spricka upp mer och mer. Då räcker inga kickar i världen. Det är vårt hjärta som behöver spricka upp och det är en resa i vilken vi aldrig kan ge upp. När hjärtat spricker upp, spricker också hela kroppen upp i denna expansion. När vi stannar kvar ger det en bestående effekter. Om vi kan hålla vår gamla personlighet stadigt så att den inte ta över och samtidigt öppna för en ny personlighet är vi lyckligt lottade för då lyckas vi att skapa både transformation och övergångar samtidigt. Transformation är att återfödas och övergångar är att skapa nya kontaktytor. I det arbete som vi gjort har det som Jesus symboliserar transformerats. Transformation handlar alltid om att något ska dö för att annats ska få plats. Samtidigt har vi i det arbete som nu skett under en månad nu öppnat för att vår själ ska tanka in till moderskeppet. Vid varje sådant tillfälle har vi bidragit till en ny övergång med nya kontaktytor. Då är alla människans olika delar i kontakt, en förutsättning för att de ska kunna bli ett. Den kontakten är på ett helt annat sätt än förut. Detta kan bara ske när människan har tagit sig till en plats bortom känslor och tankar. Där allt bara är energi. Det är alltså tydligt att transformation kan öppna för övergångar. När det sker samtidigt öppnas för mirakel, då är allt energi. Då är allt ande, som kan skapa ny materia. När vi är med energi är vi alltid med anden.

Hur skulle vi kunna få bestående förändring? Vi hämtar hem fler versioner av vår själ samtidigt som vi förändrar vår personlighet. När den delen och vår personlighet har förenats med vår nya version blir förändringen bestående. Att förändra en personlighet går inte med prestation den kommer när vi också älskar vårt ego i den personlighet som vi lämnar. Det sker genom försoning och förlåtelse som bara kan komma från när vi har kontakt med vår kärna, den lilla prick som tillhör universum och moder jord. Den kärnan är vår ursprungsenergi i förening med vår livsenergi. De möts där i denna lilla prick som vi kan expandera alltmer i detta liv. Den pricken är lika starkt som en näckros när den växer ned i sina rötter. Försök att dra upp en näckros får du se. Genom den pricken förenar vi allt som behöver förenas. Själva pricken är förening.

Moder jord klarar sig inte utan människan och människan klarar sig inte utan moder jord. Det är människan som ska ta emot det ljus som ska till moder jord. Därför behöver vi stå stadigt och hålla oss djupt i våra rötter. Spricka upp för att ljuset ska kunna ta plats. Vi fungerar som en sorts transformator för ljuset innan det går ned.  Det kollektiva medvetandet öppnar denna  transformator som stödjer oss i dessa övergångar av ljus så att våra gamla kollektiva personligheter kan tona bort och nya öppnas. Det är därför människan har kommit till den här jorden med en individuell själ som kan stå i kontakt med allt medvetande i olika intelligenser och dimensioner, vilket inte växter och djur har. De är alla sammankopplade i en och samma själ. De bara är utan att på något sätt reflektera, deras frihet är självklar i det som är. Därför får de inte heller trauman.

Människan också komma till den platsen och den förmågan har människan haft i tider när hon inte försökt att förändra de andliga lagarna (som också är de systemiska lagarna). Där människan är nu behöver hon expandera sitt själs fält till den kollektiva själens fält. När hon gör det sitter hon än mer stadigt med sin själs kärna. Det är därför människan både ett stort ansvar och en möjlighet att ta emot ljuset när hon öppnar för sin shaman och ljusbärare med övergångar till nya kontaktytor. Samtidigt måste härskaren och vårdaren transformeras.

Hur kan människan släppa härskaren och vårdaren ? I ett energiarbeten runt om i världen öppnas dörren till denna transformation. Det stora genombrottet sker när härskaren förstår alla sina roller, släpper dessa och ser att hon får vara med. Då behöver hon inte dirigera alla andra människor i sitt maktbegär. Hon får vara med. Det sker när vårdaren förlåter sig för all oäkta omsorg som hon haft för att få makt. Hon kan inte rädda någon, hon är bara en liten människa. Shamanen som sammankopplar allt till en helhet gång på gång. Det är alltid nya helheter och ljusbäraren tar emot ljuset och då behöver helheten vara stabil. I det är människan tillgänglig nu att bli använd.

Det viktigaste är att vår helhet är i helhet för att kunna stödja andra helheter när de ska balanseras till en helhet i balans. Därför kommer och går människor i de moment som ska öppnas. Allt beroende på var de är i sin helhet. Min favoritberättelse om shaman är då följande.

”Historien om regnmakaren handlar om en kinesisk by som är i torka och om det inte regnar ganska snart kommer byn att svälta ihjäl. De har provat allt de vet. De har prövat alla sina lokala människor och bestämmer sig för att skicka efter den berömda regnmakaren, som kommer mycket långväga ifrån och han samtycker till att komma. Han kommer till byn och frågar omedelbart: Snälla bygg mig en stråstuga utanför byn och ge mig tillräckligt med mat och vatten i fem dagar … och stör mig inte! Byn gör detta snabbt. Den lilla hyddan är byggd och han försvinner in i den. Den fjärde dagen regnar det precis i tid för att rädda byn. Byborna går till hyddan, de drar ut regnmakaren ur hyddan som blinkar i ljuset, ger honom sin betalning och fullkomligt häller alla gåvor de kan över honom. Ett enormt flöde av tacksamhet når honom för att han har räddat byn. En man kommer fram till honom och säger: Hur gör du det? Vad är ceremonin som du gör som får det att regna? Regnmakaren säger: Åh! Du måste förstå … när jag kom till din by där det är kaotiskt, där livets rytm är störd, blev jag också störd. Hela saken påverkade mig och jag kom omedelbart ur funktion. Jag var då tvungen att sätta saker i ordning i mig själv och kom aldrig till regnceremonin.”

Min kallelse från moder jords kärna är mycket tydlig och jag möter henne från min kärna. Det jag öppnar blir mer och mer kraftfullt. Inget kan hindra mig att fortsätta denna väg nu. Sedan några år har jag fått uppdraget att hela platser där trauma skett på jorden. Jag gör alltid detta i ett samskapande med moder jord och med en annan människa. Att vi skulle börja att bygga en bro kom från moder jord. De sker nu på många höll i världen. Allt är nytt hela tiden i de förkroppsligade kanaliseringar som sker.

Med ytterligare en grupp öppnades ännu ett förtydligande om ett passionerat liv:

Vi samskapar med moder jord. Hon behöver människan och människan behöver henne. Att moder jord skulle klara sig om människan dör ut är inte sant. Det som visade sig är också att vi är på god väg. Vi har nått en ”break even”. Det finns hopp!!!! 

Att vandra denna väg är att stanna hel utan att släppa en enda del av oss själva. Därför hamnar jag alltid i att jag jobbar intensivt från min ursprungsenergi före en aktivitet och under den. Det kan vara en aktivitet som jag bjudit in till eller som andra bjudit in till (alltid från mitt ursprung). Jag gör aldrig något om det inte öppnas ur min guidning. För det mesta är det inget problem eftersom guidningen tar över min kropp. Det innebär också att det som sker alltid är för det kollektiva medvetandet. De som kommer har något att bidra med i den stunden. De som kommer får alltid ett magiskt arbetet som sätter sig i kroppen. Det som sker fysiskt utan känslor och ord sätter sig i kroppen för evigt.

Vad är det då jag gör? Drar mig undan för att vara hel annars kan inte energin jobba genom mig. Då kan mirakel ske genom det magiska ljuset och det gör det verkligen. Minsta lilla spricka som dränerar energin tar mig bort från detta helande. Jag överlämnar mig till energin bara när jag är hel annars ställer jag in eller så ställer livet in för mig. Därför är inget onödigt. Allt på min väg är nödvändigt. Nu när shamanen öppnats, öppnas också min ljusbärare i nya former varje gång något har blivit helt. Ljusbäraren är den som tar emot ljuset till moder jord och människa visar vägen genom den kanal hon blir. Då kan ljusbäraren förenas med moder jord och allt annat förenas.

Livet visar vägen

Det finns alltid en annan kunskap som väntar som är större än den som den enskilda människan kan ha. Den kunskapen öppnas nu alltmer för allt fler på denna jord. Vi får den genom vår intuition och genom de mirakel som sker. Det betyder också att det inte finns några utvalda människor. I så fall är vi alla utvalda. För över två tusen år sedan levde en man som vi kallar Jesus som var utvald och för honom skrevs en bibel. Idag skriver varje människa sin egen bibel med sin själs andliga resa. Vi har alla den energi som krävs för att öppna för vår andlighet och behöver ingen annan som ska frälsa oss. Det gör vi själva med vår själ och ande tillsammans med jorden och ljuset. Paradiset är på jorden. Det är dags att se det nu och börja att följa lagarna som finns i detta paradis. De är inte samma lagar som människan försökt att skapa. Nej verkligen inte. När Jesus kommer ned på jorden som en vanlig människa i våra ögon öppnas också en andlighet från jorden. Att följa vägledningen från både moder jord och universum förenar människan. När så sker är allt förenat och vi behöver inte veta vad allt kommer från. I det kan vi bli en kanal och använda i denna förening. Att kunna bli använd förutsätter att vi är hela i det ögonblicket annars blockerar vi energin i det övergång som ska ske. Allt före en övergång kan vi kalla transformation. Övergången innebär att nya kontaktytor skapas.

Det vackraste vi kan göra i det som blockerar oss är att ta det till botten. När vi ber om mer av det som sårar oss kommer vi till slut till botten och då ändras allt och en ny verklighet öppnas. Det kan också symboliskt beskrivas som att vi följer näckrosen till botten av sina rötter och där öppnas vägen till moder jord. In till hennes kärna som guidar vår kärna. För mig är det enda vägen till andlighet om jag ska kunna flyta ut i allt vatten som håller allt, ut i alltet. Det är oändligt och kommer alltid vara oändligt. Varje gång vi öppnat för ett helande genom att bli använda är vi djupt grundade i moder jord samtidigt som ljuset kommer ned och öppnar för en ny övergång.

Allt handlar om att våga att totalt släppa kontrollen och öppna för det som ska ske. Då öppnas de heliga krafterna som tillsammans med det magiska ljuset använder vår kropp. Då är vi bara en liten människa i allt det stora. Betänk hur mycket som kan öppnas genom oss. Ja, i en enda liten människa om vi överlämnar oss till kärlekskraften. Kärlekskraften med de heliga krafterna öppnar oss för det magiska ljuset.

Att bli använd innebär att vara i balans, att vara hel. Det skapar balans hos andra. Men betänk också att om vi kommer till en plats av obalans kommer vi i obalans och behöver komma till en plats av balans igen. Då har vi också öppnat för en balans där vi är. Varje gång vi kommer i balans har vi helat något för det kollektiva medvetandet. I det är vi inte det minsta grandios, inte heller förminskar vi oss som människor. Vi vet att det som sker alltid är större än vad en enskild människa kan åstadkomma. Ur den känslan öppnas vår förmåga att vandra på horisonten. Då kan vi också vila medan vi går. Vi kan vara på vår stilla plats i oss medan vi går. För mig är detta gående mycket intensivt. Inte genom att springa som jag gjorde en gång utan intensivt i mitt hållande av energin så att den kan få cirkulera fritt.

Vi går nu på horisonten eller om du så vill på den bro över mörka vatten som håller på att byggas nu. De steg som hittills öppnats är barnet, den stora modern, den stora fadern, ett passionerat liv, men allt börjar med att människan kan se att hon har en plats på denna jord som är hennes och från vilken hon ska bidra till livet (läs i tidigare bloggar om det som skett hittills). Utmaningarna blir på den vägen allt större. Vi kan också säga att alla de steg som hittills öppnats har ett djup och en höjd som är oändlig. Därför blir vi aldrig färdiga med varje steg. Men vi kan bli färdiga med det vi är i just nu genom att gå till botten av detta. Livet kommer att visa oss vad vi behöver gå till botten med. Därför behöver vi inte söka efter detta. Det som vill visa visar sig. Det är starka krafter i energin som puttar oss in i det som vi ska transformera för att kunna bidra i en övergång.

Jag har varit med anden och moder jord genom att öppna för det som vill visa sig för enskilda individer och hela kollektiv under lång tid nu. Mera konkret har det varit de senaste femton åren sedan jag första gången vågade öppna den shamanska dörren till livet. Det har fått mig att helt ändra min syn på livet och hur allt hänger ihop. En av de största upplevelserna jag haft var när jag förstod att trauma verkligen inte är ett problem, det är en gåva till livet. Jag har skrivit mycket om detta både i bloggar och i den bok som jag skrev som heter I know a woman. Det är också historia nu eftersom§ jag går vidare hela tiden. Just nu är jag i ett samskapande med moder jord för att tillsammans med många människor runt om i världen bygga en bro över mörka vatten. Samtidigt har något nytt öppnats som förenar den bron med moder jord och kollektiva trauman. Det öppnas parallellt och kommer också att innebära fysiska arbeten på platser där trauma skett. I det arbetet, ja i alla arbeten är anden med.

Livet kan inte vara ljuvligare och intensivare än nu. Intressant så har jag sagt längre nu ända sedan jag började att jobba med mig själv för trettio år sedan. Jag har alltid hittat guldkorn i allt som skett även det svåraste som jag gått igenom. Det är jag och vet du jag vaknar alltid varje dag i glädje. Djupt tacksam för den gåvan. Jag vet att det är barnet i mig som alltid haft förmågan att behålla den livsenergin, idag helt transformerad efter så mycket arbete med mig och mina rötter och efter mötet och vandringen med mitt ursprung. Idag handlar min glädje om att få bidra och vara med och öppna för nya fönster för människan att till ut igenom.

Vill du vara med tveka inte och ta kontakt. Du når mig på telefon 0709812963 eller marie@mariefridolf.se. Läs gärna mer på min hemsida http://www.totality.se. Där hittar du också mitt kalendarium för resten av året.

Göteborg den 5 maj 2023

Ingrid Marie Fridolf

Lämna ett svar

fem − 3 =