Du visar för närvarande Att göra själen fri

Att göra själen fri

När allt är helt finns inget som vi kan gömma oss bakom, då kan vi se det som själen ser. Det visar sig ur det obeskrivbara, i det som vi följer i allt och i ingenting. Det är så vi överlämnar vår kropp till vår själ, den själ som är oändligt mycket större än vår kropp. Själen behöver en ”kropp”. När vår kropp inte är tillgänglig visar själen sig i annat som kan få form. Dissociation är bara ett påfund i nutidens syn på människan när vi inte vill se vår oändliga själ i kontakt med allt. När den själen inte är inne i kroppen är den ute i sitt fält och hämtar energi. Det är därför många kan skriva om sådant de ännu inte levt. De kan också se vad som ska hända dem själva i livet. Vi kallar det medialitet och för mig är det bara själen som speglar vår egen själs resa hem till sitt ursprung om och om igen. När kroppen börjar öppna upp för hjärtats väg kan själen också få bo i den kropp vi har i detta liv. Den tar allt större plats och löser upp blockeringar i denna vår kropp. Vi känner det som expansion, men vi känner också expansion när vi ser versioner av vår själ som inte kommer att förkroppsligas i detta liv. Det är när vi kan se en större helhet som vi också kan se själens kärna och högre syfte. När själens högre syfte är där kan vi se hur pytteliten vår kropp är i denna själ som är oändlig. Vår kropp och själ tillhör detta liv men vår själ tillhör också kommande och tidigare liv i all oändlighet.

Att komma till botten och bryta igenom om och om igen

Varje gång vi öppnar för ett nytt liv måste det gamla dö. Vi behöver ta allt till botten så att vi kan frigöra oss för den födelse som väntar.  I det ögonblicket överlämnar vi kroppen till vår själ. Den kropp som är alltmer hel och djupt grundad i varje steg vi tar. I den kroppen är vi då fria, fria med vår själ som är i allt vi ser. Det är då kroppen kan släppa hela sin överlevnadsstruktur och ägna sig åt att expandera till alltmer själ, vägen som tar oss tillbaka till dess ursprung.

Vägen till ursprunget hittar vi människor på så många olika sätt. Detta ursprung har förmågor som vi inte har som biologisk människa. Detta ursprung är energi som öppnas genom att vi kan se, känna och förnimma energi. Därför kan vi bara komma dit genom det som är obeskrivbart och som inte kan förklaras och förstås. Vi kommer också dit när vi ser att allt är ett och att vi människor har olika själsgrupper som vi kommer till jorden med, som vi inkarnerar med. Vi är alla själar som är här för att göra ett arbete i denna tid just nu, i den familj vi lever och har levt med, med de gåvor vi har med oss in i livet, genom de trauman vi möter tidigt i livet och på den plats vi valt att inkarnera. Inget är en slump i vårt liv. Men tro inte att vi inte har något val. Vi har ett val i varje litet steg vi tar varje dag, valet handlar bara om att följa den väg som vi en gång valt. Gör vi det så väljer den för oss. Vi har då all makt att förändra allt för oss och för allt genom våra steg som vi tar. Vi behöver bara lära oss att allt vi gör kommer få konsekvenser och att vi aldrig kan undvika dem. Vi kan bara ära dem och ta ansvar för dem. För att få balans behöver vi var och en välja att följa vår själ i det som vi är här för att göra. Vi kallar den resan den andliga resan. Empatiska själar är de som öppnar för att gå före på denna resa. De är födda med gåvor som förr eller senare gör att de börjar sitt sökande efter sin själ och dess ursprung.

Den stora fotvandringen har börjat

För mig har allt levande och dött en intelligens som vi kan få kontakt med genom vår kropp både i det osynliga och det synliga vi möter såsom människor djur stenar, träd, jorden osv. Så är det också i det osynligas osynliga som vi möter såsom änglar, demoner, småfolk, andra osynliga varelser inne i moderjord och i hela universum. Andra liv och andra dimensioner öppnar oss. Nu möter vi vår själsgrupp och andra själsgrupper. Vi möter till slut moderjord som varelse efter att mött vårt ursprung som en varelse som är ren energi. Det är nu vi kan förenas och gestalta det som behöver gestaltas. I det möter vi allt samtidigt: nuvarande liv, tidigare liv, framtida liv, alla förfäders liv, det kollektiva livet och allt liv som finns i andra tidzoner och medvetandetillstånd. Vi kan därför aldrig veta vad vi egentligen helar mer än det vi känner när cirkeln är sluten.

Allt detta finns i det kollektiva medvetandet som nu öppnar för en större omvandling. Större än vi någonsin kan förstå. Ja, allt är redan här att återerövra för varje människa och för mänskligheten som kollektiv. I det finner vi olika vägar. Men det viktigaste av allt, allt är på jorden.

Vi människor har kontakt med en pytteliten del i ett pyttelitet land som är oändligt stort i oändlighetens rum. Det har småfolket visat mig tidigt i livet och gör alltjämt för att jag ska ära det som moder jord bjuder. Detta folk från ingen-mans-land vet att det nu kommer en tid där människan har allt vad som krävs för att hela sig själv för att kunna öppna för en annan mytologi i denna förtrollande värld. Detta folk lever precis som människan i naturen, med naturen i varje skrymsle och varje snår. Människan håller på att lära sig igen att leva i ett med naturen. Vägen dit är genom sig själva. När vi är ett med oss själva är vi ett med allt. Småfolket vill bara få oss att förstå att vi också är lika pyttesmå som de. Ingen av oss kan längre tro att vi är de enda existerande på denna jord eller i hela universum. Den tiden är förbi.

Så varför tro att några ska lyfta sig och visa världen vad som ska ske. Om det vet vi inget när nu allt öppnar för att vi ska kunna följa det som redan är där. Varje människa kan öppna för kontakt i andevärlden och i underjorden. Empatiska själar har inget annat val, annars dör de. För mig är det självklart att vi behöver gå ned i underjorden men aldrig till andevärlden. Den kommer till oss. Andevärlden visar sig i allt, särskilt i det är osynliga.

När havet lockar och hjärtat är i balans med allt finns bara tro. Att se och höra det som varken ögon eller öron kan förmå tar oss över den bro som bär oss när vi vandrar på horisonten. Då är själen fri i hela kroppen. Inget är kvar i den vi en gång var. Allt är nytt och ändå inte. Tacksam för sommarens första dagar, dagar som öppnat livets magi. Var vi än är ser vi havet, om ej med blotta ögat men väl vårt inre öga. I vårt samskapande med moder jord har vi öppnat nya platser bortom orden och vad som människan kan förstå.

Varje människa har en möjlighet att växa som människa och som den andliga varelse de är. Det är en resa som tar oss till balans med allt och ger oss möjlighet att följa de universella lagarna. Varje balans men också obalans kommer att påverka hela mänskligheten. Balans är nog den viktigaste av alla principer för mänskligt och andligt växt. Det betyder också att vi måste öppna oss för vad som ska ske och vad vi ser.

För min del följer jag bara moder jord frekvenshöjning mycket nära henne. Förlorar jag den kontakten lägger jag mig i myllan och andas in henne. Det är i det mötet som jag får inre syner. När jag fick min ”syn” om vad som skulle komma i pandemin genom himlaspelen visste jag bara att allt skulle förändras. Jag minns den dagen i januari 2020. Jag var med en gammal väninna som gång på gång sade vad konstig du är. Till slut berättade jag vad jag såg. Då trodde jag att jag skulle åka hem igen (där jag är uppvuxen) för att få se vilken pest som skulle komma och vem som skulle brännas på bål i det som skulle öppna sig. Men ack så jag bedrog mig, allt drog i gång bara veckor senare. Låt mig berätta om himlaspelen.

Himlaspelet skrevs mitt under andra världskriget och handlade bland annat om människors värde och mötet med det gudomliga. Hitler försökte på den tiden att censurera pjäsen.

”Den enkla bondpojken Mats Ersson beslöt sig för att söka upp Gud för att få upprättelse för sin käresta som oskyldig hade fått möta döden på häxbålet för det hon gjorde när pesten kom till byn. Hon hade använt övernaturliga gåvor som fick människor friska. Men på vägen genom livet lockas Mats på avvägar av Hin Håle själv och han slutar sina jordiska dagar som en rik, girig och ondskefull man som står långt ifrån den något naive yngling som ville ställa allt till rätta med Gud. Som sig bör får han förlåtelse för sina skulder när han ligger på sin dödsbädd och han kan slutligen träda in i paradiset och återförenas med sin käresta som har väntat på honom.” Ur Himlaspelet av Rune Lindström

En natt mitt under pandemin fick jag ytterligare en inre ”syn”. Vaknar med känslan av att Astrid Lindgren sitter på min sängkant och visar vägen. Hon ler mot mig och säger: ”Det är dags nu.” Jag bestämde mig då för att gå ut och leta efter pomperipossa och min näsa blir längre och längre. Varje morgon vaknar jag med orden: kan det vara sant?

”OCH POMPERIPOSSA TOG FRAM och läste en liten vers, som en av Monismaniens yppersta skalder nyligen hade skrivit:  Att du skapar ett värde kan samhället icke tåla, byråkraternas tjafs är du skyldig att delta i, du skall hjälpa Castro att föra krig i Angola eller också skall du sitta på gubbhus och få terapi. VID DET HÄR LAGET kände Pomperipossa att hon i hög grad själv behövde terapi och det genast. Det var nämligen så svårt och smärtsamt att nödgas tvivla på det samhälle hon hittills hade sett som det bästa i världen.” Ur Astrid Lindgrens Pomperipossa.

”Då skrek trollpackan så att det hördes ända långt ner i Afrika. Det var det förskräckligaste skrik i världen, man kan tänka sig! sade storken. Och han sade sanning, ty ingen fågel kan ljuga. Då löstes med ens förtrollning och hovmarskalken sprang med prinsen och prinsessan i vardera handen tillbaka till slottet, där kungen satt och väntade på dem med ett riksris i vänstra handen och ett stort riksäpple i den högra handen. Han var mycket vredgad, för att de varit borta så länge. Na! sade hovmarskalken lugnande. Och kungen förstod genast, att hovmarskalken menade, att de varit förtrollade av Pomperipossa, och att de inte kunde hjälpa det. Då blev kungen rörd, stack riksriset i kråset på hovmarskalken såsom en ovanligt fin utmärkelse och gav prins och prinsessan hälften var av det stora riksäpplet. Men Pomperipossa förvandlades genast till en stor sten. Du kan själv se henne ännu, om du kommer till den där sjön, fastän hon nu är så övervuxen av mossa och buskar, att hon ser ut som ett litet berg. Men en gång om året, på samma dag som hon förstenades, blir hon liksom förr. Och då kniper kräftan i hennes näsa, och då skriker hon igen så förskräckligt, att det ger eko i bergen. Men vilken dag det är, ja, det vet bara jag, och jag talar inte om det, så det tjänar ingenting till, att du går ut och tittar efter, för då blir din lilla näsa lika lång som Pomperipossas och det vill du väl ändå inte?” Ur pomperipossa av Axel Wallengren      

Nu får jag ännu en ”syn”. I detta ögonblick öppnas ett tempel där alla shamaner samlas redo att starta sin vandring till den mystiska resan. För mig betyder shaman att ha gåvor för att kunna ta emot andliga och jordliga krafter, att vara multisensorisk, kunna vandra mellan olika dimensioner och kunna förtrolla andra så att de tappar sin överlevnadsstruktur och se vem de är för första gången. För empatiska själar tar magikern oss på vägen till denna mystiska shamanska gåva, magikern som för kvinnor är vild och galen och en smula förförisk. Dit kommer vi först när krigaren i oss hittat tillbaka till en fridfull plats i oss.

För mitt inre ser jag nu ett tempel, lika stort som Wimbledon-arenan i London, med ett halmtak, samma tak som jag fick lära mig att bygga en gång. Templet är fyllt med shamaner som samlats där i massor och de gungas med i en vibration som inte kommer från människan utan från moder jord. Shamanerna har nu alla samlats i detta tempel för att börja den stora fotvandringen. En efter en ser de på varandra och bugar. Den hyddan som templet utgör visar vägen till det kollektivas steg just nu. Så helt plötsligt reser sig en och börjar att gå och alla andra följer efter. De vet bara att detta är den största fotvandringen människan någonsin gått och kommer att gå. I en annan dimension bestämde vi oss för att börja att gå nu och vi har alla kontakt i denna dimension, även om vi aldrig kommer att mötas. Den resan tar aldrig slut. Det är en fotvandring, ingen folkvandring som vi gjort så många gånger förut på denna jord. 

Dessa tre syner har förändrat mitt liv sedan 2020. Jag är och verkar från min plats på ett helt annat sätt. Allt är så mycket större nu mer än vad människan någonsin kommer att kunna förstå. Vi kan bara göra vår egen resa och vandra på vårt sätt. Men vi har kontakt varje gång vi gör ett arbete tillsammans, vi som tillhör denna själsgrupp. Med våra gåvor är vi ensamma, mycket ensamma. Men vi är inte ensam, nej aldrig mer. När vi väl hittat den fridfulla platsen i oss, har vi hittat början. Att leva från den platsen är magiskt i denna vår förtrollande värld och förtrollad ska den bli alltmer så att människan inte kan kontrollera livet. Svaren finns alltid inne i oss. Där inne talar det gudomliga och moder jord till oss. Kalla gärna det gudomliga för andarna, men glöm inte att de finns överallt på jorden. Himlen är på jorden och här finns gott om Pomperipossor. Lita på att de talar till oss, också från underjorden. Kanske lutar vi oss just mot den stenen och berget i vilken hon gömmer sig. Moder jord håller henne levande allt oftare och längre. Kanske är du också en av dem. Blunda då inte för din älskade pomperipossa i dig.

Kalla gärna moder jord naturen, men glöm inte att hon är överallt även när vi sitter inne i vårt hus. Vi kan bara leva en dag i taget. Det betyder inte att vi lever linjärt. Beslut vi tar kan föra oss närmare ett annat beslut och då ändras det första beslutet. När vi lär oss att tid inte är linjär är inget längre logiskt. När du väl öppnat för den horisonten har vi också kontakt med alla dem som börjar denna fotvandring. Då kan vi se… och näsan växer allt längre.

Inget förvånar mig längre och jag kommer att skrika allt högre, men bara när det gäller. Under andra tider drar jag mig tillbaka i tystnad. I det är vi aldrig ensamma mer. Vi ser de mystiska shamanska pomperipossorna överallt och ingenstans, vi känner dem i hela vår kropp. Nu behöver vi inte leta mer efter dem som vandrar parallellt med oss och har sin kanal öppen nedåt och uppåt så att de kan landa i den gyllene punkten och följa horisonten. De mystiska shamanerna kommer aldrig försöka komma ut i världen, de är redan där från den dag de inkarnerade till fullo på jorden. Snart förenas vi i livets dans tillsammans i en förtrollad värld för vi vibrerar redan tillsammans.

Vi vet att det inte finns någon definition på vad en shaman är, särskilt inte en pomperipossa (även om jag försökte göra det ovan bara för att vi skulle få en känsla). Det gör mig djupt lycklig. Det gläder mig att se människor som öppnar sin kanal för att se. Kanske kommer också storken till dem och kanske vågar de öppna sin pomperipossa. Jag hoppas att de då håller sig långt borta från både riksriset och riksäpplet.

Jag håller mig på behörigt avstånd från alla människors egen kanal som de öppnar och hoppas att de skyddar den så att den kan få vara hel. Kanske någon av dem är en pomperipossa och om en pomperipossa vet jag inget. Bara mycket lite om min egen. ”Bättre att vara en sten och hämta kraft till nästa skrik än att bli gammal och bitter”. Då kan ingen gå in och ta något. Då vet vi att vårt heliga sår är varifrån våra gåvor öppnas till livet. Det är nu vi kan bli använda i denna vår gemensamma fotvandring. Då fortsätter vi att vandra och tala med universum och moder jord. De är i oss bortom alla mänskliga fängelser som väntar alltjämt. Vi ser dem när vi tagit oss ur vårt eget som vi skapade den dag vi föddes då vi var så rädda för att följa vår själs lärdomar. Den dag vi inser att själen har att lära och att vi har att öppna för fler och fler av dessa lärdomar öppnar vi för att leva många liv i detta liv.

Den dag jag började att ära att jag kunde se andras själar och ursprung började en annan resa för mig, att lära mig att inte ge en millimeter av min själ men ändock putta människor till sin egen själ och därmed sitt ursprung. Den själ som vi människor är så rädda för är alltid vårt första möte med vem vi är. Alla har vi varit förövare i något liv som vill helas i detta liv, så döm inte andra. Och tro inte att du kommer undan. Den dagen öppnades också min förmåga att hela platser med förövarenergi som upprepar sig. Min väg är att ta människor dit, andra tar människor till heliga platser. Jag tar människor till traumatiska platser som moder jord har lämnat för att människan ska hela dessa platser. För det har jag fått gåvor.

Jag hade precis som alla andra en del av min själ som är grym, som jag i början var rädd för att möta. I min grymmaste del av min själ gjorde jag mig grandios. Det var så jag satte denna själ i ett fängelse så att jag inte skulle se hur stor den var. Om jag försökte göra mig större än allt som skedde i mitt liv så skulle jag inte bli dödad. Men det var så jag dödade mig själv. I mitt första liv där jag satt fast i ”drömmen om den lyckliga barndomen” hade jag grymma strategier för att hålla människor borta från möjligheten att krackelera den drömmen. Dessa grymma strategier drabbade inte bara mig utan också andra och jag valde att se mig själv som hon som kan klara allt. Mitt grandiosa beteende att jag kan klara allt och att jag är starkare än min far gjorde att jag också fightades med andra och körde över andra. Tack vare skilsmässan och min nära-döden-upplevelse i vilken jag mötte mitt ursprung öppnades en annan dörr som sakta tog mig till vägen hem, ett arbete som kom att ta trettio år. När jag så mötte min själ visade det sig att den inte alls var så grym som jag omedvetet trodde. Jag hade tidigt i livet gett mig epitetet den onda som inte var värd kärlek. I grunden handlade det om att jag var rädd för att vara galen. Idag vet jag att för mig var jag inte alls galen men det min själ står för skulle ha uppfattas som galet av samhället och dess normer. Därför gjorde jag den grym för att passa in i min familj och i samhället. Inne i mig försökte jag hela tiden hindra min själ att ta plats. Av det jag skriver här framkommer tydligt min övertygelse att vi människor också föds med strategier som hindrar vår själ att bli fri. Det är just dem som vi ska ta oss igenom i själens lärdomar. Tidigare trodde jag att strategierna skapades i livet genom det vi som barn är med om. Det är också sant och mer ett terapeutiskt sätt att se livet. I den tron har vi också en bild av att själen inte alls är grym. Men betänk att vi alla har mördat och blivit mördade i tidigare liv då blir det svårt att ta in. När jag öppnade för sanningen och att själen är oändlig blir det svårt att begränsa livet till just bara detta fysiska liv.

Idag är jag djupt tacksam att jag följt min väg och öppnat för den själ som är jag i detta liv och i oändlighet. Fortfarande skulle min själ aldrig bli accepterad i det samhälle som jag lever i denna tid. Men den är accepterad av den själsgrupp som jag har kontakt med både fysiskt och icke fysiskt. Vi vandrar tillsammans i den stora fotvandringen. Så lite jag egentligen vet om om vem jag är och allt ändrar sig hela tiden beroende på vilka versioner av min själ visar sig för att göra mig mer medveten.

Alltmer säger jag: vem är jag? När nya versioner av den själen visar sig och jag blir häpen och ibland är det hisnade. Denna helg fick jag ännu en gång se att mina föräldrar båda två har varit här för att väcka mig och att vi kommer från samma själsgrupp. När det vackra ögonblicket av förening med dem och moder jord i djup kontakt fick jag se vårt gemensamma jobb (kontrakt) för moder jord.

På den resan har jag lärt mig och skydda min kanal. I denna vår kanal gör energin jobbet för oss om vi har tagit oss igenom det som är blockerat och som står i vägen. I det arbetet har ingen fått ta energi av mig. Det betyder inte att jag bidrar med min energi, men jag ger inte bort det som skapar den i mig. Det gör att andra kan flöda i min energi utan att ta av den. De stannar då med sin energi i samma ögonblick.

När hjärtat är öppet är hon där i all sin prakt. Hon kommer med sin energi rakt in i din kärna. Hon vet att där hon inget kan klara där behöver människan vara. Där kan människan förenas med henne så att allt blir helt. I det ögonblicket är ljuset där rakt in i människans hjärta ned i moder jord.

Efter dagar av helande är jag på en vacker plats där allt är rent. Här får jag vila och komma till ro. Livet är så vackert. Det jag har försökt att förmedla här handlar om en fingerfärdighet att känna inifrån när vi är hela och när vi är splittrade. Vet vi detta kan vi hålla oss hela när splittrande energi vill gå igenom oss. Om vi själva skulle bli splittrade drar vi oss undan för att hämta hem oss själva. Det finns ingen annan väg att komma till enhet. För mig har resan med att lära mig om energi också öppnat min urgamla förmåga att se energi.

Jag lämnar i djup kärlek till livet

Det är med glädje som jag ännu en gång lämnar allt av det liv jag levt och öppnar mig på ett helt nytt sätt med min nya version av min själ. Jag har öppnat en ny dörr och då kan jag inte stanna i min kropp på samma sätt längre. Nu är jag än mer med mina fötter gående på jorden och då och då lägger jag mig ned i myllan. Min sommarflicka har öppnat vägen till mitt nya liv på ett helt nytt sätt. Med den vördnad och respekt som jag nu dansar denna sommar behöver hon mycket “space”.  Det tänker jag ge henne. Hon är inte bara en liten flicka utan också en mogen åldrande kvinna och en mycket gammal kvinna som dansar om sommaren. Hon är mystisk och magisk på samma gång. Allt hon tar i blir till guld i hennes händer. Det har hennes “soulmate” som också blev hennes mor i detta liv lärt henne. Allt är öppet, allt är möjligt. För mig är alla som tillhör min själsgrupp mina “soulmates” (själsfriender)

Jag, tillsammans med många andra, har i dessa dagar återigen öppnat för att ta mig bortom illusionernas tidevarv. Människans alltmer hårda skal för att skydda sig i vetenskapens illusioner börjar sakta att krackelera. Pomperipossa lever än och hon är här för att förtrolla världen så att vi till slut kan se sanningen. Förtrollningen är enda vägen att ta oss ur det skal som hela mänskligheten skapat för att överleva. I det skalet lever vi inte och vi kan inte ta oss igenom det skalet genom att kontrollera vad vi gör. Vi behöver förlora oss i totalitetens okontrollerade värld där allt är mystiskt. För det finns ingen annan väg än att vara barnlik och dansa helt vild och galen. Se inte detta som att det går fort. Nej vi kan dansa vild och galen i en stilla, närvarande och fokuserad energi. För mig är det nålsögat. Möter du en kvinna eller man med den förmågan, skatta dig lycklig. Hon eller han kommer att förföra dig så att du finner dig själv. Ur den resan kan du öppna dina förtrollande ögon för att se det som är bortom alla illusioner.

Att göra om våra osynliga kontrakt

Vi behöver göra om våra osynliga kontrakt som vi skapat med oss själva och andra varje gång som vi öppnar för en ny födelse. I det gör vi färdigt det personliga som står i vägen för den vi är i denna vår nya födelse. Dessa osynliga kontrakt har med vår karma att göra. Varje ny födelse kommer med mer karma att ta sig igenom och skapar därmed nya osynliga kontrakt. Med varje ny födelse kommer också alltfler gåvor att hämta hem. Första gången detta sker är det förknippat med en stor identitetskris och kanske också andra och tredje. Till slut blir det ingen kris men väl en förändring av vår identitet (eller om du så vill vår personlighet). För mig är detta arbete så mycket större än detta livs fysiska kropp. Arbetet öppnar för tidigare och kommande fysiska kroppar. Jag väljer att kallat det kroppar då vi inkarnerar i en fysisk kropp i ett liv som kan öppna för många liv (många födelser som också förutsätter död). I denna min kropp har jag både fått se tidigare och kommande fysiska liv. De är inte intressanta för mig. Det som är intressant är den energi som jag låst fast, öppnat eller transformerat i dessa liv och som kan helas här och nu. Den energin visar sig ofta i mina syner och visioner samt med människor som jag möter från min själsgrupp. I det gör vi arbeten som förändrar allt i den stora fotvandringens tid just nu. Ett födelsekontrakt innehåller det som vi bestämde att vi ska lära oss i detta liv.

När vi gör om vårt födelsekontrakt gör vi om vårt öde. Vi kan ha många födelsekontrakt i detta liv. Inget som vi kan prestera fram. De kommer när de är dags och det som vill visa sig visar sig. Ett födelsekontrakt är alltid osynligt tills det blir synligt och öppnar för en ny födelse som har synligt kontakt. Som också blir osynligt tills det blir synligt inför en ny födelse.  Ett födelsekontrakt har två delar

  • Vad själen ska lära sig i detta liv (här får vi möta det som inte alltid är så kul och det som är alldeles underbart som vi ska lära oss).
  • Själens gåvor i detta liv (dessa är vi alltid rädda för då de inte är rumsrena för oss. Vi kan ju bli galna. Egentligen är vi rädda att inte få tillhöra.)

Ju fler gånger vi har gjort detta desto oftare blir dessa kontrakt allt närmare de kollektiva sanningarna som människan inte vågar ta i sin mun. De universella lagarna öppnar för dessa sanningar. Samskapar vi med moder jord kan vi öppna för att låta ljuset komma genom oss – genom människan som kollektiv. Glöm inte att det inte är vi som gör något. Vi blir bara använda utan att veta hur. Ju fler gånger som vi gjort detta öppnar vi för att allt är kollektivt. Det är också då vi kan hålla alla andra som vi bestämde att fotvandra mig i vårt hjärta. De finns över hela vår planet och varje gång vi blir använda i ett arbete är de med. Vi blir i det ögonblicket alla använda. Så är det nu när den själsgrupp som jag är en del av bygger en bro över mörka vatten. Vi har nu kommit till steget när människan ska göra sin själ fri. Några av dem i min själsgrupp gör jag detta med fysiskt med andra möter jag metafysiskt. VI HAR KONTAKT i detta brobyggande och vi vet vem som har tagit sitt ansvar att börja denna fotvandring. Där är allt kollektivt.

Vi som går denna väg är beredda att förändra allt hela tiden när vi öppnar för en ny födelse. Då vet vi ingenting. Allt är nytt.

Är det så här det är? En ny födelse, ett nytt livskontrakt. När det gamla osynliga kontraktet blir tydligt och löses upp blir själen fri. Fri i sitt nya liv som också en dag ska lösas upp. Så många liv vi lever i detta liv i mötet med vår oändliga själ. Vi som möts i den stora fotvandringen över vår planet öppnar för allt som är okänt. Inget är känt och det tar oss i en djup tacksamhet och förundran. Det är nu vi tar oss till havets botten. Det är nu vi förankrar våra rötter i moder jord. Det är nu vi börjar vandra hennes väg utan några kunskaper, där är allt okänt. Hur går det till när allt blir helt? Hur är det möjligt att det kan vara helt tvärt om än vad vi tror? Det är frågor som vi inte ställer oss. Vi låter dem bara passera. Inget är ändå som vi tror, så lite vi vet. Ibland vet vi dock och då bara vet vi utan att kunna förklara eller förstå. Denna helg gjorde vi rent i allt, allt som vi mötts i förut i den fysiska grupp som nu samskapar. Ja, i detta och många liv före detta som vi mötts. Då blev allt fritt. Vi är nu fria att samskapa och tillsammans förenas med moder jord. De liv i vilket vi förenats i kärlek, vördnad, helhet, skönhet, djup vibration, kraft, frihet, jordning och frid öppnade den vägen. De andra liven har vi släppt. Det är vägen till ett samskapande.

För min del hade jag satt mig i fängelset så länge jag dömde min pappa. Min själ är här i detta liv för att öppna också kärleken till förövare. När jag öppnade den dörren kom människor med med förövarenergi som vill ha stöd i att ta ansvar. De visste omedvetet att jag aldrig skulle döma dem. Det öppnade också mig för att kunna hela platser av förövarenergi (om än försiktigt ännu) utan att på något sätt värdera vad som skett. Det öppnar för moder jord att under jordskorpan ta emot den healing som sker när allt blir helt på den plats som förövarenergin dominerat.

Moder jord drog sig tillbaka med sin energi en gång från den platsen men när jag och andra med mig står där för att ta emot ljuset som vill hela allt är hon där. Jag ser hennes energi under jordskorpan och hur den sipprar ut från hennes kärna till den platsen. Ljuset öppnas och kommer ned samtidigt som ljuset i underjorden kommer upp. I det mötet frigörs allt. Jag blir en kanal tillsammans med allt annat som då också är en kanal. Det gäller allt levande på jordskorpan och på horisonten på den platsen. Ibland innebär det att själar kommer hem som stannat på den platsen. Ibland innebär det att energin omvandlas på den platsen. När jag var på Gotland för några veckor sedan på en sådan plats av förövarenergi öppnades allt liv i ett helande. Det var som om livet kröp fram ur underjorden igen. Förövarenergi och gamla trauman löstes upp. Denna plats som som såg helt död ut började att få liv igen. På den platsen omvandlades energi. På en annan plats fanns det själar kvar som fick stöd till andra sidan. En gammal kyrka där dessa själar dödat dem som inte vill kristnas var som förstenad när vi kom dit. På denna plats var vi två som gjorde ett energiarbete. Dessa själar har lidit färdigt nu och tog sitt ansvar. Allt blev fritt. Även här kunde moder jords energi börja sippra upp från under jorden. Både jag och min kollega blev som så många gången förr en kanal som lät energin/ljuset gå genom våra kroppar så att allt helandes. Då omvandlades mörker till ljus. Det är gott att samskapa med andra människor i det arbete som öppnas. Vad som sker stannar jag inte vid, jag öppnar bara för det som ska ske utan att fastna på något sätt. Det har växt ur min egen erfarenhet av att låta allt ske utan att på något sätt förstå eller värdera.

När jag nu ännu en gång fick se att min mor och far är och var här för att jag skulle vakna och hitta min själ i detta liv vet jag bara att för vissa av oss krävs det mycket trauma. Precis som att någon står och hoppar på oss för att vi ska se. För min del var det än svårare då jag inte ville komma till detta liv. Min själsgrupp puttade mig in i livet, till det liv som jag då såg och blev livrädd. Idag är jag inte livrädd utan älskar detta mitt liv med de livsuppgifter som en efter en utkristalliserar sig. De är inte rumsrena var så säker. Vi har alltså de gåvor som vi utsätts för och det är där vi fastnar i vårt fängelse tills vi frigör det vi utsätts för och därmed frigör vi vår själ. Det är det själen ska lära sig i detta liv. Det jag nu säger innebär konkret att våra trauman är våra gåvor och att de strategier vi skapar tidigt i livet är strategier som vi har med oss in i detta liv för att frigöra. Det är så vi frigör vår själ.

Gör dig inte beroende av andra människor

När vi förändras möter vi människor som applåderar, går emot oss och de som är neutrala (eller likgiltiga). Ingen av dessa kan vi följa. Vi följer den energi som visar sig. Det kan vi om alla våra relationer är fria. Vi är beroende av andra människor och kommer så alltid att vara men om vi gör oss beroende har vi förlorat vår själ. Svårt att ta in då vi lever i ett samhälle där vi lär oss att göra oss beroende. “ÄR” OCH “GÖR” ÄR HÄR HELT OLIKA SAKER. “ÄR” handlar om att människan inte kan leva utan andra människor. “GÖR” handlar om hur hon försöker göra för att hålla fast andra människor.

Vi kan inte samskapa med moder jord om vi sitter fast med andra människor. Att samskapa med moder jord innebär att vi förenas med henne och att vi blir hon. Vad innebär det? Inte vet jag hur det blir för andra människor men för mig innebär det att jag dagligen har kontakt med hennes kärna. Det sker genom min kärna. Jag känner henne under mina fötter och ända in i kärnan precis som jag känner mig ända in i min kärna. Vi kan bara följa det som kommer.

När det blir helt just där på den plats jag blir använd sker en förening mellan mig och moder jord. Då har moder jord kontakt med min kärna från sin kärna. Vi kan inte förenas med moder jord om vi inte lärt oss att förenas med andra människor utan att ta av varandra. När moder jord har kontakt med vår kärna blir det en förening med hennes kärna. Det är nu vi kan börja att hela olika platser på vår jord, platser där hon har dragit bort sin energi, platser där trauma skett kombinerat med förövarenergi. Om dessa platser inte helas kommer det att fortsätta att hända trauma där. När vi bidrar i detta arbete kommer vi inte att förstå vad som händer. Det bara sker och energin ändras då på denna plats.

Vi människor är inte medvetna om våra osynliga kontrakt. Några begränsar vår själ fullkomligt och andra expanderar vår själ fullkomligt. I energiarbeten kommer vi att få ses dessa begränsningar och expansioner. De stöds av de universella lagarna.

De universella lagarna

De universella lagarna är många och här nämner jag några. Dessa lagar har inte människan skapat, de är bortom vad vi ska kunna styra. Däremot har människan försökt att skapa andra lagar som hindra dessa lagar att ta plats. När nu fler och fler börjar att öppna andra dörrar på den väg vi vandrar till mer liv sker en öppning till dessa lagar som styr allt; såsom lagen om tillhörighet, lagen om balans, gravitationslagen, lagen om orsak och verkan, samskapandets lag, lagen om helhet och enhet, lagen om ordning, lagen om livets mystik osv. Naturen visar oss dessa lagar. Just i förhållande till naturen ser vi tydligast hur människan gjort jorden till ett objekt på samma sätt som hon också i mångt och mycket gjort sitt förhållande till människan till ett objekt. Ingetdera är på något sätt ett objekt utan ett subjekt som känner ser och upplever i många olika dimensioner.

Dessa lagar öppnas ur det obeskrivbara. Det är naturens lagar och den börjar med rätten till tillhörighet. Om vi inte tillhör existerar vi inte och inte heller existerar dessa lagar för oss. Det är i rätten till tillhörighet som människan försöker att stoppa de universella lagarna och därmed livet. Det är genom att hindra expansion som människan tar makt över andra människor.

Människan har att lära att det är i det osynliga vi blir stadiga inte i det synliga. En av lagarna som öppnar för den lärdomen är balanseringen, som vi aldrig kan ta bokstavligen eftersom vi då öppnar för jämförelse. Vi vet inte vad vi har att lära i detta liv och det är det vi balanserar på en individuell och kollektiv nivå. Därför behöver den lagen öppnas i samskapande med mystiken. Läs mer om denna lag i min tidigare blogg. När människan inte är i balans sker en destruktiv balansering som skapar en nedåtgående spiral. Om hon däremot är i balans skapas en uppåtgående spiral.

Vad du än gör vackra människa ta inte emot något gratis och ge inget gratis. (denna mening handlar inte om pengar utan just om balans). Denna lag pågår hela tiden. Var uppmärksam. Gör dig i balans med allt. Allt levande och allt dött, ja allt.

Lagen om orsak och verkan innebär att allt vi gör kommer alltid att ske från den grundläggande orsaken till det vi gör och det får alltid konsekvenser. Det innebär att vi alltid behöver öppna för den grundläggande orsaken. Så länge vi är fast i dessa orsaker är själen inte fri. När vi löser upp en orsak ger den enorm verkan och öppnar för helt nya konsekvenser än dem vi haft innan. Allt blir nytt. Varje liv vi öppnar för i detta liv öppnar för en ny karma. Ett annat sätt att beskriva detta är att nya versioner av vår själ öppnas med det som den ska lära sig i denna version. Vi behöver alltså inte dö den fysiska döden för att få en ny karma att ta oss igenom för att öppna för ett nytt öde. Det kan ta tid då vi alltid har en personlighet som hindrar oss att ta oss igenom detta lärande. Vi dör alltså för att födas på nytt. I vårt första födelsekontrakt har vi alla liv, alla uppgifter vi ska gå igenom i detta liv. Vad vi ska lära oss. Vilka karma vi ska ta oss igenom. Vi glömmer det när vi föds och så börjar resan hem.

Lagen om helheten innebär att helheten alltid kommer före delarna. ”Mår du dåligt mår alla dåligt.” Helheten kan inte människan förstå, den är större än hennes förmåga. Då och då kan hon får en känsla av helheten men försöker hon fånga den försvinner den. När människan själv försöker göra en helhet så är det alltid en del. Det är så vi människor saboterar helheten. Vi människor är alltid en del som individ och som grupp i denna helhet. Vi tillhör alla en själsgrupp. Den kan vi aldrig se, den känner vi bara med våra intuitiva multisensoriska förmågor.

Jag vandra med dem som valt samma väg som jag, som tillhör min själsgrupp. Jag känner dem varje gång jag gör ett val. De talar till mig i vi-form och när det sker är jag djupt lycklig. Då och då möter jag någon av dem fysisk och det sker först genom att jag ser dem på horisonten i form av ljuskäglor. När vi möts behövs inga ord. Vi bara vet att vi tillhör samma själsgrupp. För min del så tillhör också min mamma och pappa min själsgrupp. Det tog mig lång tid att ta in detta och att våga lita på det. Då och då möter jag också dem som inte tillhör min själsgrupp och då går vi helt olika vägar. Vi gör det alltid i respekt men ibland om den jag möter inte respekterar mig behöver jag vara mycket tydlig och sätta en gräns. Det behöver jag ibland också göra med dem som tillhör samma själsgrupp när de omedvetet projicerar sitt motstånd till sin själsgrupp på mig. Men den personen håller jag alltid i mitt hjärta. Jag kan också umgås som människa med en person i en helt annan själsgrupp. Det är alltid mycket spännande och lärorikt.

Lagen om allt samskapande är nära kopplat till lagen om helhet. Det bästa sättet att förstå denna lag är att studera allt samskapande i naturen: ett träd med ett annat träd och med andra växter osv. Allt söker balans med varandra. Så är det också med oss människor. Så fort vi exkluderar något, är det detta som styr oss. Om vi sätter en gräns till en person betyder det inte att vi exkluderar. Nej inte alls. För mig innebär det alltid att kärleken expanderar med den personen och de får en större plats i mitt hjärta. Att däremot exkludera genom att döma andra hindra vår själ att bli fri. Vi kan inte exkludera förövarenergi då styr den oss. Jag minns när jag första gången insåg detta. Det var som om hela himlen öppnades och kom ned. Jag dömer ingen för det finns ingen att döma. Alla behövs oavsett.

Lagen om kritiska massa har många olika aspekter. Den handlar om när en förändring tippar över och att allt förändras utan minsta ansträngning och öppnar för en ny omedvetenhet. En del säger att det behövs hälften av det nya (andra tio procent) för att allt ska skifta till det nya, som alltid är en okänd väg.

Den mystiska lagen är för mig den viktigaste av dem alla. När vi följer den vägen förstår vi inget och inget kan vi förklara. Allt jag har skrivit här har öppnats från det som jag inte på något sätt kan förklara. Hur ska jag någonsin kunna förklara att mamma och pappa var och gjorde precis det de skulle för att jag skulle komma till liv i detta liv. Hur ska jag någonsin kunna förklara eller förstå att vi tillhör samma själsgrupp och att vi det stödjer och hjälper varandra för att kunna finnas för moder jord. Jag funderar inte ens på detta. Det skulle bara ta mig från mig själv.

Det får räcka om de universella lagarna i denna blogg. Jag kommer tillbaka. Vi som startat den stora fotvandringen nu bygger en bro över mörka vatten. Vi har inte ännu kommit till ljuset – se bilden. Vi har ur vår plats och tillhörighet öppnat följande steg på denna bro. Barnet, Ursprunget, Den stora modern, Den stora fadern, Passionen och nu denna helg Friheten – Att göra sin själ fri. Redan nu har vi fått del av nästa steg som vi jobbar med intensivt tills septembers fullmåne. ATT FÖRENAS MED MODER JORD. Då kommer ljuset att öppnas för att komma till moder jord genom människan som kollektiv. En del kommer att känna detta, andra vara helt omedvetet använda och många kommer att försöka att stoppa detta. Hur och på vilket sätt det kommer att ske vet vi inte och funderar inte ens på. Vi har bara kontakt, vi som tillhör samma själsgrupp. För vi är i den stora fotvandringen tillsammans. Vi som gör den vandringen nu kan inte ta emot ljuset om vi inte förenats med moder jord. Andra gör också arbeten på andra sätt och dem ärar vi också. Allt behövs. DET ÄR DAGS NU.

Våra lärdomar som människan nu

Det är alltid bristen på kontakt som sätter oss i vårt fängelse. Då söker vi kontakt utanför oss själva när vägen är in till oss själva. För att ta oss ur detta fängelse behöver vi vara skickliga men inte manipulativa. Skillnaden är hårfin men när vi ser den öppnar vi också för att kunna se skillnaden mellan den del av vårt ego som stödjer oss och den del som saboterar för oss. Är vi osäkra behöver vi vänta. I alla väntan finns en rörelse. Det är inte att sitta fast att vänta.

Människan sitter alltid fast innan det börjar att röra sig och det som är sant börjar att visa sig. Egot hindrar oss och håller oss i vårt fängelse. Men det är också egot som tar det första steget att bryta allt när själen visar vägen. Vi måste lära oss att vänta på det rätta ögonblicket. Vi behöver lära oss att:

  • Vi kan inte kan skicka vår själ till en annan plats än där vi är. Vi kan inte och ta oss till andra människor utan att själen är med.
  • Vi kan vara nära andra människor först när själen och vi är ett. Då samskapar själen med oss.
  • Vi måste vänta in och tillåta det som ska ske kunna ske utan att på något sätt kontrollera detta.
  • Vi måste våga luta oss på andra människor för att komma nära vår själ. En annan människor kan just vara här för att putta oss till vår själ.
  • De vi är trygga med öppnar för att vi ska kunna stå i vår kraft.
  • Vi behöver ta hand om vårt och låta andra ta hand om sitt.
  • Själen kommer alltid att visa oss vad vi behöver ta hand om.
  • Själen är alltid starkare än oss. Var så säker. Själen ger aldrig upp att få oss till ett genombrott.
  • Den största lärdomen har vi med dem som gör det svårt för oss.
  • Vi måste börja att lita på våra gåvor. De ger helande energi till andra.
  • När vi tagit oss ur det vi ska lära oss i det liv vi lever just nu blir det en gåva till alla.
  • Från den platsen öppnar vi så till nytt liv med nytt lärande (ny karma).

Fundera på vilka osynliga kontrakt du har med pappa, mamma, partner som du har barn med, barn, vänner och andra personer som du har i ditt liv? Hur tog du dig ur dessa och vilka finns kvar? Vilka gåvor har du som du är rädd att ta ut i livet?  Dessa osynliga kontrakt visar dig vägen till ditt födelsekontrakt.

Våra osynliga mönster är inte ett problem. De är här för att avklädas och för att omvandlas till en gåva. Det gäller både de som inte är så roliga att se och de som hindrat oss att uppleva livet eftersom vi är rädda. När de omvandlas blir de också vår gåva. Om vi har hindrat oss att uppleva kärlek då vi gjort den förbjuden blir den en gåva först när vi kan omvandla den till en ren kärlek utan band eller krav. Ibland ska vi även fortsättningsvis göra den förbjuden när någon vill ta av vår själ mycket medvetet men då gör vi den förbjuden på ett annorlunda sätt. När vi till exempel spottar på andra och oss själva i situationer där själen vill ta plats för vi är rädda blir det en gåva först när den omvandlas till gränser utan band eller krav. Ibland kan vi då fortsätta att spotta när någon gång på gång går över våra gränser mycket medvetet med då spottar vi på ett annorlunda sätt.

Allt kan göras om till gåvor för att stödja våra multisensoriska och universella övernaturliga gåvor. Ordet övernaturligt är egentligen helt fel för de är helt naturliga för oss. Det ordet visar bara att de inte är naturliga för den biologiska människan i det samhälle som vi lever. För själen och för människan i ett annat samhälle skulle de vara helt naturliga. Vi lever ju i ett patriarkaliskt och traumatiskt samhälle, åtminstone i Sverige.

Allt som förändras kan bli medvetet. En dag gör vi det annorlunda helt medvetet utan att förstå hur det gått till. Det som stått i vägen är bara borta. Det är det vi kan kalla kritiska massa. Det sker utan minsta ansträngning bara av sig självt. Vi har nu börjat vägen att göra om vårt födelsekontrakt. Det sker och kommer att ske många gånger i vårt liv. Första gången är alltid svårast eftersom det blir en identitetskris. Är detta jag? Vem är jag egentligen? Så småningom vet vi efter många födelser att vi aldrig kommer att få veta vem vi är till fullo i detta liv. Det är oändligt. Det svåra för oss människor är: människor till människor. Att lära oss att ta emot kan ta ett helt liv. Att lära sig att ge kan ta ett helt liv. När vi kan det sker det alltid utan band och då vet vi att vi följer de universella lagarna. När det inre ögat, hjärtat och centrum i oss (kärnan) förenas är vi i kontakt. De universella lagarna tar då över.

Det är egot som öppnar vägen till själen. Det sker när vi sitter så mycket fast att vi inte står ut med oss själva längre. Då väljer egot att släppa själen. Vem är det då som ser detta? Det är vår kärna, vårt ursprung eller om du så vill vårt högre jag. För mig är vår kärna, vårt ursprung och vårt högre jag samma. Det är den del av oss som är och alltid kommer att vara samma. Det är själens kärna som är lika gammal som själens resa. Det är vår kärna i detta liv, vårt ursprung och högre jag som ser till att producera omedvetet material så att vi förlorar oss själva. I det ögonblicket sitter vi inte längre fast. I det ögonblicket kan vi stanna i väntans rörelse. I det ögonblicket får vi kontakt igen och kan förenas med allt som vi är i oändlighet. När vi sitter helt fast så ser vi inte att vi sitter fast. När vi kan se att vi sitter fast, när det är som svårast kan vi antingen låta något dö och ta helt nya steg. Att se är första steget. Att sitta fast är innan döden. När allt väl släppet är vi i döden och kan öppna för att återfödas.

I en tid av inre frid kan vår själ göra sig fri. Det är inte en plats av bara stillhet. Nej inte alls. Det är en plats där energin är både stilla och mycket intensiv i samma ögonblick. Det är en plats av ständig förändring. Vägen dit är mycket lång och för många människor sker det först på dödsbädden. Det är också mycket symboliskt då vårt ego (eller om du vill vår personlighet) måste dö om och om igen tills den dag som din själ och ego är samma, om och om igen tills vår kropp dör. För en del av oss är det en väg av mycket smärta. Vägen dit är att lösa upp allt som är blockerat i vår kropp och våga stå för den vi är i vår själ på alla platser i livet. Kanske är det så att de som vi har i vårt liv bara vill se en del av oss. Vägen är inte att bli en eremit och dra oss undan, utan vägen är att stå för den vi är även om det smärtar. Den vi är kan inte egot veta utan det är bara själen som vet. Gömmer vi oss tar själen stryk, den är ju här för att bli fri och att lära sig det som den kom hit för. Vår uppgift är just att göra den själen fri… även om vi är livrädda…och då händer det – den kommer att ta plats på ett helt annat sätt än som vi levt våra liv. 

Själen kommer att säga och göra saker som får oss att hisna och den kommer att få oss att skämmas tills det som den gör också för oss blir rumsrent. Tillhör vi dem som går före kommer vi också att bli dömda av andra tills något nytt uppstår. Då är det alltid någon annan som står där och visar den vägen. Vi har ju redan gått vidare till andra uppgifter som vi har.

Den resan är lika oändlig som universum. Allt vi är tar slut och då öppnas annat som vi är. Det är bara en illusion att tro att vi vet vem vi är. Precis lika galet som att tro att vi kan fånga universum. Själen har många liv och som i varje liv förenas med sin kärna. Ur det öppnas ett nytt liv. I början på den resan får vi smällar för att vi ska lyssna.  Så en dag tar vi det och följer det som ska ske utan att tveka. Det också då som vi ser att vårt ego (vår personlighet) är i ständig förändring. Det är också då vi inser att inget är som vi tror och att vi egentligen inte vet något. Allt är oändligt så också vår själ.

Allt blir osynligt ännu en gång

När vi gör ett nytt födelsekontrakt blir det så småningom också osynligt. Från början när vi öppnar för nya födelsekontrakt och ser hur vi levt vårt liv för att hindra detta kontrakt blir det en identitetskris. Är detta jag, men vem är jag då? Senare när vi välkomnar nya födelser blir det på ett annat sätt – en medveten process där vi tillåter det som ska ske just ske även om det är helt galet och inte på något sätt passar in i de normer som människan skapat. Då är energin koncentrerad och fokuserad in i nålsögat varje gång. Vi gör vår själ friare och friare genom varje födelse vi gör i livet. För att bli fri behöver man bli medveten om att man har en själ som är här för att lära.

Människor som kommer samman har ofta mötts i tidigare liv. I det gör vi först färdigt, för att kunna öppna för det som vill visa sig för oss tillsammans. I vårt arbete denna helg öppnade vi framför allt för kärleken, helheten, jordningen och skönheten. Vi är samman och ändå egna enheter. Det var mycket fysiskt starkt och moder jords röst förenade oss. En vördnad och respekt öppnade för allt som ville bli helt. Tre olika liv blev ett i de energier som vi möttes i. Det vackraste visade sig här och nu och gestaltade sig i arbetena. En ny födelse väntade där allt var rent.

Vi tre kommer från samma dimension och själsgrupp. Så gör också våra föräldrar. Vi möttes så i denna dimension också med alla andra i den stora fotvandringen inför den nya födelsen. Vackrare kan det inte vara i denna stund när vi gör oss beredda att födas ännu en gång i denna vår kropp.

Innan vi kan öppna för en ny födelse behöver vi öppna vår kropp och den universella kroppen. Platsen vi är på är då avgörande. Även det hus som vi befinner oss i. Det är som att det som finns där (på platsen och i huset) som väntar på att bli helt är en gåva till vår kropp och den universella kroppen. Varje födelse föregås alltid av att bli bestulen på sin tillhörighet (antingen av att du stjäl eller att andra stjäl av dig). Varje födelse inriktas på att bli använd.

Den resan är smärtsam då vi i början försöker skynda på allt genom att använda vår kropp, platsen, huset och den universella kroppen för egna syften genom att försöka ha kontroll. För vår nya födelse är det förödande då det hindrar det nya att komma. När vi vågar släppa alla sådana försök genom att låta oss bli bortryckta från vår kropp, från platsen och från den universella kroppen öppnas något nytt. Då får vi också lära oss att vänta. Det är alltid kroppen, platsen, huset och den universella kroppen som avgör när vi kan bli använda – inte  vi själva. Det är först när vi tillhör och vårdar kroppen, platsen, huset och den universella kroppen i en stor vördnad till livet som allt kan bli fritt. Då öppnas födelsen som sakta vyssar dessa våra kroppar på alla nivåer och som kan förenas med tillhörigheten och öppna för att vi ska bli använda. För då får vi tillåtelse att återigen landa i vår kropp, på platsen, i huset och i den universella kroppen. En enorm healing sker i detta ögonblick och allt blir ett. Allt det som sker verkar för moder jord. Var tar vi då vägen när vi slungas ut från allt vad kropp är? För min del så vet jag då att jag är fri såsom jag kommer att vara när jag lämnar detta jordeliv. Det fick jag se i mina nära-döden-upplevelser. Dessa har gjort mig mycket trygg. När jag landar i kropp igen på ett helt nytt sätt vet jag att det inte är dags än att gå. Det är en ny födelse och allt det gamla är förbi.

Det är dags nu för den nya födelsen för hela mänskligheten. I den kommer vi att bli använda men på ett helt annat sätt än vad vi tror. Om vi föds på nytt kommer vi att få en ny tillhörighet till kroppen, platsen, huset och den universella kroppen. Genom den nya födelsen öppnas en ny tillhörighet i detta liv. Den nya platsen (kan också vara en gammal plats som blir som ny) öppnas för oss där vi kan vila för att kunna hela andra platser.

Den nya födelsen är här och i det är själen fri

Var och en i gruppen gör sig redo. Den uppgift som väntar på oss nu i den nya födelsen är här. Vi kommer denna gång göra den tillsammans med alla som vandrar den stora fotvandringen nu. Vi öppnar skapelsen i en helt ny form. I det är vi fria att göra vad vi vill….säga ja eller nej.

”Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du…..

Du passar in i själva skapelsen
Det finns en uppgift just för dig
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej….” Utdrag ur låt av Ingemar Olsson.

Den nya födelsen är här. Vad den innebär vet vi om ett tag och i det finns inget mer att göra just än att gå in i den. Det viktigaste nu innebär att vi innan allt kommer att visa sig behöver säga ja eller nej. Det som den kommer att betyda för oss. Kom ihåg att ett nej kan vara ett ja och ett ja kan vara ett nej. Vad som än kommer att visa sig är vi beredda att ta dess konsekvenser.

Du som läser denna blogg: GÖR ETT VAL NU. Lita på din intuition. Då kommer energin laddas upp och moder jord visar sig. Vad du än väljer är älskad för den du är oavsett din val. GLÖM INTE DET.

I denna grupp kommer vi samman, också med de andra som finns nu på många ställen runt om i världen. När vi kommer samman ser jag i en uppenbarelse att vi kommer från samma själsgrupp och att vi är här för att födas tillsammans. Vi har alla mött våra gåvor i de sex arbeten som vi gjort för att öppna för vår själsgrupp. Vi har också alla öppnat för vår kropp, vår plats, vårt hus och den universella kroppen för att den nya födelsen ska ske inne i vår kropp.

Den universella kroppen är  den gemensamma kropp som håller alla som öppnat för den stora fotvandringen. På alla platser där dessa mystiska shamaner finns och i de hus som de lever. I det öppnas den universella kroppen som är mottagliga för den nya födelsen som gör den kollektiva själen än mer fri. Är inte den kollektiva själen fri är inte heller människans individuella själ fri. Hur skulle det överhuvudtaget vara möjligt! Det är bara naivt att tro så. Det är alltid i den kollektiva själen allt börjar och för oss människor att “tanka in” till. Vi är alla hållna av den universella kroppen.

I den nya födelsen är vi i enhet hela tiden. Moder jords ljud öppnar oss och vi är i mjuk rörelse tillsammans. Samvaro, vördnad, kärlek och glädje öppnas i oss. För min del är jag i kontakt med moder jord hela tiden, för att till slut öppna en djup förening med henne. Hon tar över min kropp. Jag öppnar då en av deltagarna från tredje ögat och ned. Hon blir omtumlad och säger. Det är många som föds nu. En annan kvinna smeker jag på armarna i en djup beröring. Hon expanderar i alltmer rörelse. Vinden susar och armarna lyfts i en spiral. Moder jords röst tar tag i oss. Vi kommer ned genom en spiral och möter moder jord. Vi blir till enhet men ändå i var och en. Allt blir rent och vi öppnar alla för det nya: att förenas med moder jord. I det är kroppen fri. Vi är i förening med allt. I det är alla människor värdefulla. Vi är nu barfota så mycket vi kan för att känna våra rötter långt ned i jorden ända in till hennes kärna. Hela tiden enhet, stor öppning genom blod som rinner ned, kontakt med universum, det nya planteras i stor glädje med moder jord. Ingen av oss släpper varandra en tum. Vi dras ned på jorden och händerna förenas i vördnad i en djup förening med moder jord. Vilken glädje! Det var omtumlande och vi var många runt om i världen, inte bara denna grupp utan med många.

Så blir det dans. Ja, vilken dans det blir till moder jord. Musiken får oss att vakna och sedan landa igen. Två musikstycken uppenbarar sig för att visa vägen till moder jorden. Den första för att väcka människan och den andra för att få henne att bli hel så att hon kan samskapa med moder jord. En mjukhet och vördnad till alltet, vad det än är i varje situation öppnar allt.  Det val vi just gjort kommer att få stora konsekvenser i vårt liv. Det har tagit oss nästan ett år att komma till denna plats med varje steg som vi tagit på den bro vi bygger över mörka vatten. Nu är själen än mer fri.

Moder jord: https://open.spotify.com/track/7jCoydzHhT2VHVBaTkOsWM?si=VLMCejFFRJSdvdemAtAMmQ

Segla på ett moln: https://open.spotify.com/track/56QItO0Ekep6CtUNCLQOZ1?si=NIFT8t_OQGOMEnuk4Io4_g

Människan kommer att klara detta om vi samskapar med moder jord i det hon öppnar. Hon kommer kräva mycket av oss framöver nu. Var och en av oss kommer att göra allt nu för att följa detta. Samskapandet med moder jord öppnar ljuset till jorden. Ingen av oss människor är särskilt märkvärdiga i detta. Vi är bara små människor som kommer att bli använda i detta arbete av rening, helande och frihet. Vi har bara att säga ja eller nej.

Vi har nu gjort ett nytt födelsekontrakt (eller om du så vill ett nytt livskontrakt). Allt gammalt är förbi och det nya kommer att successivt öppna sig. När det gamla dör i oss är det i början smärtsamt med allt efterhand som det sker så vet vi att så ska ske och då blir det inte smärtsamt även om de gör ont. Vad menar jag nu? Att lämna gör ont men om vi bestämmer oss att gå rakt in i det onda kommer vi att få se vad det handlar om och då kan det onda ge glädje innan vi lämnar det. Konstigt men sant! Allt har en mening. Observera att det aldrig innebär att du kan rycka på axlarna och säga att det var meningen. Nej inte alls! Det öppnar för ett mycket intensivt arbete för oss för att öppna för det som är meningen. Ofta något vi till varje pris vill undvika. Att rycka på axlarna och säga att det är meningen är bara en flykt från det som behöver ske. Det som verkligen är men ingen innebär att det som händer öppnar för samma sak på andra sidan med vårt ursprung (den vi är och alltid kommer att vara bortom fysisk kropp). Jag kallar det vår själs kärna, vårt ursprung. Detta förstår vi när vi öppnar för att livet finns i många olika dimensioner samtidigt.

Efter denna upplevelse att ännu en gång öppna för en ny födelse så bröt jag nyckelbenet. Det har verkligen fått mig att öppna för en annan dimension och samtidigt ta ansvar för att leva mitt liv på det sätt som visade sig i den födelse jag öppnat för. Mötet med alla mina relationer har förändrats och det är så starkt att jag varje gång häpnar. Jag trodde inte att andra kände så mycket kärlek som de gör till mig. Alla är där och vill hjälpa mig. Särskilt mina barn. Min son sa det så vackert: nu får du lära dig att ta emot mamma, du har gett tillräckligt till oss nu. Tårarna rann ned för mina kinder och jag kunde verkligen känna hur det känns att ta emot.

Min sommarflicka får ta plats nu och hon är både 66 år, 92 år och 14 år. Så en natt efter att jag öppnat för att bli använd av moder jord och denna gång på ett helt nytt sätt vaknar jag och ser det vackraste jag har sett i mitt liv. De tre förenas i sommardansen och allt blir helt.

Föreningens tid är här och i det rör jag mig mycket långsamt. Det är det som sker nu i alla mina relationer. Jag förenas med dem. Det vackraste av allt är att i det är vi totalt separata och i enhet samtidigt. Denna erfarenhet har jag haft med moder jord och när jag öppnat för arbeten med energi men nu har jag det var dag. Jag ser att så har det varit en tid men det är först efter mitt nyckelbensbrott som jag förstått att jag lever från kärnan var dag nu och det har gjort min själ fri. Det innebär att själen också kan leva sin kärna och i detta förenas vi i varje dimension, i varje möte och på varje plats. Sist men inte minst i varje sekund. Jag har inget annat val nu.

Så talar hon till mig moder jord: du har fått nyckeln nu min vän till livets mysterium. Se till att vårda det ömt.

Hur det är för alla andra i vår lilla grupp och i alla andra grupper runt om i världen i den stora fotvandringen vet jag inte men jag vet att de gör allt för att leva sitt nya födelsekontrakt nu. Jag kan bara berätta om mig själv.    

Vi möter våra föräldrar igen efter denna födelse               

Vi som har vår moder och fader från samma själsgrupp möter dem om och om igen i detta liv i andra människor tills den dag som vi bugar för dem och låter det ske som ska ske. Allt är meningen och det har vi en gång valt.

Jag tror inte det är möjligt att buga för våra föräldrar förrän vi mött dem på andra sidan (detta betyder inte att de behöver vara döda). Vi möter då dem bortom sin personlighet, i sin själs kärna. Vi möter dem i evigheten och det öppnar för oändligheten. Inget vi kan ta på för allt är bara energi. Vi får en ögonblicksbild av ett möte som snabbt tonar ut. För mig innebär det också att jag möter dem i min själsgrupp eftersom vi kommer från samma själsgrupp. Då är ögonblicksbilderna också av en grupp. Där i en grupp dyker de också upp, så också med andra människor som jag mött på denna jord nu och i evighetens olika rum.

Efter alla år av dessa erfarenheter har jag lärt mig att livet bara består av ögonblick. Det är så vackert att se. Varje nytt möte är då alltid nytt i alla relationer, på alla platser och i alla händelser. Då och då dyker ett minne upp och då alltid i en ny skepnad. Inget är fast. Då och då öppnas en uppenbarelse och en bild om framtiden. Om något skulle bli fast har jag lärt mig hur jag direkt löser upp den knuten innan det blir en fast knut.

Denna dag i denna grupp gjorde vi ett arbete för kollektivet för att lösa upp alla relationer som människan sitter fast i på grund av att hon sitter fast i sina relationer med sin mamma och pappa. Detta energiarbete tog oss igenom tre lager av möten med våra föräldrar efter en födelse. Det förändrar relationen med dem i oss oavsett om de lever eller är döda. Det förändrar alla relationer som har präglats av samma mönster. Så en dag är vi fria och kan komma tillbaka till dem utan att de är våra föräldrar längre. Låter det konstigt, inte alls om vi betänker att vi lever många liv detta liv.

Vi vet så lite vi människor. Tillbaka till mötet med mamma och pappa i denna grupp och i den stora fotvandringen när vi bygger en bro över mörka vatten. Ingen visste vad de jobbade med i det som ville visa sig. Det var bara jag som visste men jag visste inte med vem och vad som skulle visa sig. Vad var det som visade sig:

  • Steg 1) Kärleken öppnas på ett nytt sätt
    • Det är nu människan med sin själ efter den nya födelsen får bevittna föreningen mellan mor och far. Kärleken är enorm. Fadern drar sig så tillbaka och öppnar fältet.
    • Det öppnar för människan att göra samma som dem. Hon lär sig vad förening är. De första hon gör är att förenas med sin mor. Då kommer en kraft som genomsyrar hela kroppen.
    • Pappa bevittnar denna vackra förening i mötet från sitt hjärta. Kraften och vördnaden är stort mellan mor och dotter.
  • Steg 2) Helheten visar vägen till moder jord
    • Mamma lockar med moder jords ljud. Det har en stark dragningskraft. Det öppnar från moder jords djupa röst. Allt öppnas i en stor vördnad när människan till slut överlämnar sig.
    • Då kan hon backa för att se på sina föräldrar från en annan plats i sig. Djupt berörd ser hon på dem. Tacksamheten är stor.
    • Nu kan hon buga för sina föräldrar i stor vördnad och kärlek. Allt är färdigt.
  • Steg 3) Jordningen öppnar för förening med moder jord
    • Mamman helar den nya människan. Det innebär att hon ger alla sina gåvor till den som hon ska väcka till liv. Fadern är också med och håller detta helande. Denna gång möts de som oändliga själar kommande från samma själsgrupp.
    • De kommer samman alla tre i en cirkel. Vänder sig till ljuset och sedan kommer de i kontakt med moder jord. Det är fysiskt starkt och öppnar en enorm skönhet. Tacksamheten är stor.
    • Alla är i kontakt och ändå separata i sin förening och djupa kontakt med moder jord.

Det är då vi kan öppna för att bli använda av moder jord i förening med henne. Vi kan inte vara tillgänglig för henne om vi inte känner vördnad och tacksamhet för våra föräldrar, oss själva och livet. Vägen dit är att först förenas med vår moder för att sedan backa och se vår fader och moder med andra ögon. Därifrån kan vi buga för dem. Det är först då vi öppnar för att vi är själar som har valt att hela varandra i detta liv, en förutsättning för den djupa kontakt som vi är här för att ha med moder jord.

Det är dags nu

De första liven som vi lever är svårast att låta krackelera för att öppna något nytt. Det är glädjande att detta arbete idag sker allt längre ned i åldrarna och att det tar allt kortare tid. Allt för att kunna bli tillgänglig för det som väntar.

Först föds vi till vår moder och fader, sedan föds vi till oss själva, sedan föds vi till livet i stort. Det är nu allt blir kollektivt och i förening med allt. Det är nu vi ser att vi alla är förenade. Enhet öppnar för att vi ska inta vår plats i livets hologram. Enhet skapar liv, ger ny ande i stagnerade energifält. Det kan skapa kaos på ytan men i ett större perspektiv öppnar det högre syften som inte människan kan förklara eller förstå. Det öppnar för de universella lagarna. Varje liten holons förändring i livets hologram påverkar alla andra holoner. Allt öppnar för större helhet osv i all oändlighet. Sakta öppnar ett spiralliknande tillstånd med expanderande cirklar. Det är QuatumMedicins vackra gåva till livet.

Därefter föds vi till det osynligast värld och sedan till vårt ursprung. Vi kan inte möta vårt ursprung om vi inte öppnat för att allt är osynligt och det är i det vi kan skapa vår trygghet inte i den lilla del av allt som är synligt. Detta är bara illusioner. Det är nu vi öppnar för universum och ljus som vi är här för att ta emot. Vårt ursprung är den kärnan som alltid är och kommer att vara samma. Inget vi kan se eller ta på. Det är bara ren energi.

Från den platsen kan vi födas till moder jord. Det är nu vi kan känna, förnimma och se henne i vår kropp. Vi hör henne och hon använder vår röst och vår kropp för att öppna fler övergångar.

Vilka fler födslar som sedan väntar vet inte jag ännu men jag är helt övertygad om att det är fler. Om mina födslar kan du läsa i min bok som kan beställas genom mig efter ett möte med mig. Jag vill inte publicera denna bok ännu och framför allt inte att den ska missbrukas. Varje ny födelse öppnar ett nytt livskontrakt som också det blir omedvetet och kommer att en dag behöva medvetandegöras igen för att kunna förändras.

Mitt första födelsekontrakt jag hade var bland annat att hålla alla hemligheter borta, mina, min familjs och kollektivets. Nästan alla strategier jag skapade handlade om att skydda förövare. När det kontraktet föll blev det en stor identitetskris och jag brakade ihop fullkomligt. Sakna öppnades möjligheten för mig att födas igen men denna gång av och till mig själv. Minns än idag den dag jag blev förälskad i mig själv. Det var så vackert och som psykosyntesterapeut fick jag sedan följa många klienter som blev förälskade i sig själva. Så en dag öppnades en ny dörr, det kollektiva landskapets dörr. Det var då jag insåg att jag inte är här för min skull utan för ett större syfte. Under många år sökte jag och så fann jag det som skulle ta mig till nästa identitetskris. Många långa initieringar på den shamanska vägen tog mig till det stup som skulle få mig att falla för att våga lita på att något större höll mig ”on the edge” där skillnaden mellan sammanbrott och genombrott är okänd. Det är den största initiering jag varit med om i livet och jag kunde lika gärna ha varit död nu. Det som höll mig var:

  • mötet med mitt ursprung som jag mötte första gången som sjuåring och sedan i en nära döden-upplevelse när jag var trettiofem år.
  • småfolket som jag som liten hade min trygghet hos och som jag återigen fick en trygghet hos.
  • några nära vänner och min familj som vågade konfrontera mig utan att bli rädda.
  • den jag är idag.

Det var nu jag förstod att jag inte kunde välja någon annan väg än att följa de initieringar som nu livet skapar för mig från det osynligast värld. I det är jag idag trygg. Jag började att vandra en helt annan shamansk väg än den jag följt hittills utan att kunna lära av någon annan. Inget kunde jag heller lära andra. Allt uppstod i stunden. Erfarenhet ersattes med visdom. Inga ritualer skedde mer än en gång, inte heller ceremonier. Allt var unikt i varje stund. DET VAR KLOCKRENT OCH FORTSÄTTER ATT VARA KLOCKRENT. Denna shamanska väg kallar jag den mystiska shamanska vägen.

Nu slutade människor komma till mitt gamla sätt att bjuda in till mina workshops som hade ett individuellt fokus. Jag började tappa tron på allt med såg då inte att en ny födelse var där. Jag var redan någon annanstans. Så en dag mötte jag mitt ursprung och allt brakade igen. Den uppenbarelsen var för mycket.

Jag såg jorden i framtiden. Jag såg alla dem som skulle dö (några kände jag igen/hemska tanke) och dem som kunde resa sig igen. Är jag galen? Jag fann ingenstans att gömma mig, ingenstans att gå och hade ingen att dela detta med. Var jag än kom hamnade jag i att bli använd nu och jag kunde inte stoppa detta. Fler och fler uppenbarelser kom: Så en natt mötte jag mina barnbarnsbarnbarn (kanske ändå längre fram i tiden) och de talade om min generation och om mig. Då visste jag två saker: vi kommer att klara det och att jag har bara ett val. Att göra allt jag kan för att bidra och låta mig bli använd på denna resa. Ja, vad det är får kosta mig. Nu efteråt ser jag att det var början på att bli använd för att samskapa med moder jord, att hela kollektiva händelser, platser och energier.

Ett nytt program öppnades bit för bit – det program som jag kallar den ursprungliga vägen. Den är bara kollektiv och för det kollektiva medvetandets expansion. Den sker nu i den stora fotvandring i totalitet med allt det som ska ske. I den bygger vi en bro över mörka vatten nu, vi som vandrar i den stora fotvandringen. I det bjuder jag in till retreater, inte för individuellt stöd utan för att efter ett nytt steg i fotvandringen ta allt än mer ut i världen.

Jag hade lärt mig att bli använd av energi de sista femton åren utan att förstå att detta bara var en förberedelse för mitt uppdrag. Denna födelse kom att handla om det kollektiva medvetandets energi. Det är fler och fler människor som jag är med nu som har förstått och också är beredda att öppna den dörren. Vad den än kommer att kosta dem. Alla energiarbeten vi gör är för det kollektiva medvetandet. I det kan vi ibland få något ”på köpet”.

Denna helg öppnades mitt val att ta ytterligare ett steg till moder jord. Jag kommunicerar än mer med henne. Lär mig hennes ljud, hennes röst, hennes rörelser. Kommer till platser där hennes energi finns och till andra plaster som hon har dragit tillbaka sin energi från. Jag känner henne både i mig och inte. Jag ser henne i underjorden och hur hennes energi tar sig till horisonten. Vi möts på horisonten och på jordskorpan. Enklast är det att känna henne när jag får gestalta henne.

Denna dag vid sommarsolståndet mötte jag henne på den plats som jag bott i fyrtio år. För mig var det livsavgörande för mina steg som jag nu behöver ta inför det som nu vill öppna sig. Det är först nu jag förstår varför jag bor i detta hus, varför Änggårdsbergen har en sådan stor betydelse i mitt liv och varför jag ska öppna för att hela traumatiska platser tillsammans med andra. I detta hus har många trauman skett och under alla år som jag bott här har jag med stöd av energi helat dem en efter en. Nu fanns bara ett kvar och det var den lilla pojken som föddes här som berövades sin tillhörighet. Nu är det också helt. I Änggårdsbergen som är både en ung och en mycket gammal plats har moder jord dragit bort sina energier till sin kärna. Därför kom jag hit för att göra energiarbete efter energiarbete för att hela alla de trauman som skett här. Varje grupp jag har tagit till skogen och bergen har öppnat för att ta emot ljuset till den platsen utan att vi på något sätt har förstått detta. Jag har känt det, men nu vet jag också. Hur då? Sakta har strimmor av hennes kärna åter börjat att sippra ut till olika platser i Änggårdsbergen.

Natten till idag fick jag åter en uppenbarelse där jag såga att denna plats kommer att bli en helig plats dit människor kommer för att hämta kraft. Förr åkte människor till brunnar för att dricka hälsa. Hit kommer människor gå för att andas syre mitt i en storstad. Alla de träd som finns här omvandlar redan idag det som finns till mer syre. Det kommer att ske än mer genom att moder jord möter upp underifrån med sin kärnas inre ljus just på denna plats. Det kommer att skapa syre på ett helt annat sätt. Ja, också till många andra platser runt om på vår jord där vi behöver tanka syre. I Änggårdsbergen finns dock arbete kvar: det är fyra platser med som måste helas med skyddande “Gatekeepers” innan hela berget blir helt.

Jag vet att jag kommer att följa moder jord för att omvandla den förövarenergi som finns i denna skog, då jag vet att jag med stöd av henne fått gåvan att kunna omvandla mörker till ljus. Detta hus jag bor i är heligt nu. Den plats jag bor på kommer också att bli en helig plats även om en del återstår att göra. Inte för att det var heligt från början utan för att huset och platsen var död då det fanns så mycket förövarenergi där och för att moder jord med sin inre energi lämnat den platsen.

Förövarenergier visste jag mycket om från min barndom, om än omedvetet. Inget är en slump. Ja, det ska gudarna veta. Det har tagit mig trettio år att också känna djup kärlek för förövare och förövarenergi. Det skulle jag lära mig i detta liv och jag behövde den tiden för att inte döma denna energi. Inget kan helas om vi värderar och dömer. Det är först denna dag jag också i grunden förstår de steg som den grupp jag är med tar. Särskilt den den 11 juni 2023. Vi tog avgörande steg för människan för att hon ska kunna verka för moder jord. Detta är den nya födelsen och det nya kontraktet. Vad var det då som hände?

Vi öppnade för nålsögat. En ny födelse har en enorm intensitet samtidigt som det är alldeles stilla. Från den kan vi öppna andra människor och platser på denna jord. Jag kallar det nålsögat för att visa hur koncentrerad energin är. Det är dags att lära sig att verka från nålsögat nu. Där är energin total och i totalitet med allt och i mycket koncentrerad form. 

Vi längtar efter att bli fria

Alla människor längtar nog efter att bli fria. Vi har bara inte förstått att det sker när vi ger själen fri. Vi tror att vi blir fria genom att gå, ge oss tid osv. En del av oss tar sitt liv för att bli fria, för vi ser ingen annan väg när vi sitter fast. Det kräver förlåtelse för att vi ska våga se att det är vi själva som håller fast oss själva för att hindra vår själ att bli fri. Vi blir bara mer och mer fast när vi stannar i samma strategier som vi en gång skapat. Det öppnar symtom och senare sjukdomar. Men när vi ger själen fri behöver vi inte gå, vi behöver inte ge oss tid. Vi är fria i allt vi gör när vi följer den fria själen. Det är inte alltid lätt men det är äkta. Det senare är ett långt arbete och det behöver vi stöd i början. För mig tog det trettio år att komma dit (bara för att ge perspektiv). Det första steget för mig var att förstå att jag har en själ och att jag har skapat strategier för att överleva som hindrar mig att leva.

Vi gör vår själ fri genom att födas om och om igen detta liv. Att vara totalt fri är vi bara i ögonblick med den själ som är så mycket större än vår kropp. Själen är oändlig. Denna väg är inget ”kvick fix”. Vi behöver verkligen möta vår skugga i varje skrymsle. En dag blir vi lyckliga för varje sak vi ser som vi kan ta oss igenom. För mig tog det sextio år att komma till platsen där jag med hela mig vill vara här på jorden. Idag är jag djupt tacksam för mitt liv. Det innebär att jag först som 60-åring då inkarnerade i detta liv. När jag vill vara här med hela min själ. Det är den definition jag använder för inkarnation.

För min del är jag på en plats just nu där jag både kan se och känna moder jords energi från hennes kärna. Det gör att jag också kan känna var hon är och var hon inte är på olika platser. Människan behöver samskapa med moder jord. Det innebär kontakt med hennes kärna för att kunna ta emot ljuset. Allt är nytt nu så också mina relationer. Min själ möter en “ny kropp”. Konstigt inte sant men för mig är allt i min kropp nytt nu. Varje dag ät jag förundrad av hur den fungerar, är och ser ut. Som ett barn följer jag mina rörelser, mina känslor, reaktioner och beteenden och de är inte alls som förut.

Jag möter min sommarflicka nu. Hon som är mycket nära skönheten till allt skapande. Hon går varje morgon en runda i det paradis som hon tagit emot och lever i just nu. Jag omfamnar livet. Inget kan jag göra mer än att just vara hel. Minsta stund som jag inte är hel stannar jag och hämtar hem mig själv för att stanna i hela mig igen.

Jag tar emot kärleken till livet om och om igen. …tar emot kärleken till allt…tar emot kontakten med moder jord…tar emot stillheten… tar emot min själsgrupp… tar emot kärleken från andra människor… tar emot stödet från andra människor…. tar emot tacksamheten från andra människor…tar emot mina gåvor…tar emot helandet från min mor och far…. tar emot vördnaden till livet som också är så skört… tar emot vördnaden och kärleken till livet i varje andetag in i nålsögat…tar emot huset…tar emot platsen… tar emot… jag överlämnar mig och låter allt från där jag var bara för några dagar sedan rinna ur mig. Tacksam.

Nu bjuder jag in dig att med på en resa  för att du ska hitta din väg att hela platser på och i samskapande med moder jord. Människan är här för att ta emot ljuset, det ljus som kommer att skapa turbulens och kaos på ytan men som öppnar människors kärna i samklang med moder jords kärna. För att kunna ta emot det ljuset behöver du vara hel.

För min del ägnar jag denna sommar att i lära mig att varje liten stund vara hel så att jag kan vara en kanal för de platser som behöver ljus.

Jag tackar alla som på olika sätt mött mig i grupper och individuellt under alla år. Redan för tre år sedan lämnade jag mina arbeten som terapeut och coach. Nu lämnar jag också allt som jag gjort i individuella energiarbeten med människor i grupper.

Jag arbetar enbart kollektivt nu i ett samskapande med moder jord. I det kommer jag att också samskapa med andra människor som också arbetar med kollektiva energier. Jag vet när jag möter dessa människor att de också valt den stora fotvandringen. Vi bygger tillsammans en bro över mörka vatten och nästa steg på denna bro är förening. De steg du kan läsa om i denna och tidigare bloggar är barnet, ursprunget, den stora modern, den stora fadern, passionen och att ge själen fri.

 

Göteborg den 21 juni 2023

 

Ingrid Marie Fridolf 

Lämna ett svar

17 − tre =