Du visar för närvarande Den nya människan är här

Den nya människan är här

Det finns många sätt att verka i världen. Det sätt som jag följer är att öppnar för två parallella resor samtidigt. Jag möter barnet och jag möter andevärlden. Den resan är för moder jord och hela mänskligheten.

Här är jag säger hon och jag lyssnar. Så många gånger hon öppnat sitt hjärta och sin egen kropp för livet. Så viskar hon i mitt öra: jag behöver dig. Du är här för att öppna för ljuset så att det kan koncentreras i den form som kan nå mig. Vad säger jag, det är ju du som är här för mig, utan dig är jag ingen. Det jag gör nu kommer att döda mig men du lever kvar. Nej älskade svarar hon mig utan dig är jag vilse. Det är därför du är här nu för att bli en kanal för det ljus som ska komma in till min kärna. Jag svarar: men jag har inget ljus jag är mörkret självt som försöker döda dig. Hon ser på mig och säger: det är vad du tror men djupt där inne i dig brinner en låga. Den lågan är för mig och jag väntar på den. Ju fler av er som brinner desto mer ljus till mig från universum. Jag är precis som du i en övergång och det är först när både du och jag har gjort färdigt vår historia som vår låga kommer att brinna. För mig i en helt ny form än den jag är idag. För dig i en helt ny form än den du är idag. Du är här av ett skäl vackra människa. Låt ditt ursprung viska i ditt hjärta så att jag kan viska i ditt hjärta. Då kan du till slut också viska i mitt hjärta (Ett samtal mellan moder jorden och människan).  

I det arbetet bygger vi nu en bro tillsammans,  mänskligheten, var vi än är och i alla våra möten. I den grupp som jag befinner mig i nu bygger vi denna bro och för det behöver vi ett starkt fundament. Detta arbete sker verkligen inte bara i denna grupp. Det sker på många olika platser runt om i världen samtidigt och med många månniskor som har förmågan att se människan som en enhet. Då kan hon inte döma en enda människa för vi är en enhet. Har du den insikten i din kropp har du redan börjat att bygga denna bro.

Ett starkt fundamet öppnas från vår plats

Det fundamentet om öppnas har vi nu i denna tid genom den nya människan. Allt faller på plats och den platsen öppnas när vi öppnar för vår egen plats i det kollektiv som skapas. Det kollektiva medvetandet bereder vägen i denna vår nya tid.

Att öppna för ett starkt fundament gör vi genom att öppna för den plats som är oss given i mötet med den nya människan. I det kan vi känna oss hela även om vi har mer att göra. Att ha en känsla av sin plats öppnar för ett helande. Att hela är just att gång på gång stanna på den plats som behöver helas till det är färdigt. Då ökar smärtan och då har vi möjlighet att tillföra ny energi för att allt ska lösas upp sig. Har någon tagit av vår själ (som vi har gett bort) behöver vi locka tillbaka den själen till oss. Det kan vi göra på olika sätt men inte genom att konfrontera den andra som tagit av den själ vi givit bort. Det behövs mjukare rörelser. Jag brukar sjunga för min själ och till slut kommer den. Sitter den fast så använder jag trumman.

Har någon skadat dig behöver du ge tillbaka fast lite mindre för att det ska bli balans igen. Då är det avslutat. Annars får du inte tillbaka din själsbit. Skadar du för mycket trissar du upp relationen, då måste den andra ge tillbaka. Det är inget konstigt alls, det är systemiskt. System skapar alltid en balans av sig själva om vi inte gör något.

Vi har mycket som håller på att balansera runt om i världen nu i vad västvärlden har gjort för att skada andra länder. Det kommer förr eller senare att slå tillbaka. På samma sätt är det till exempel för Mayafolket som nu håller på att ta ansvar för vad de gjorde för mycket länge sedan när de tog ut hjärtan i människor som de offrade. Allt kommer igen även om det går tusentals och till och med miljoner år. Det är en av de viktigaste naturlagarna, BALANS. Att hålla i vårt hjärta både på en individuell och kollektiv nivå. När fundamentet är där börjar vi att ta våra steg på den bro som håller på att byggas.

Det första steget på vår bro är barnet och det heliga såret

Vägen till barnet är genom att ta hand om våra överlevnadsbarn och öppna för det sårade barnet och den smärta som vi har försökt att undvika genom att skapa våra överlevnadsbarn. De barnen har en massa strategier som ställer sig i vägen för såret, vårt heliga sår. Dessa strategier skapar vi som barn för att skydda oss. Dessa strategier har också ett andligt perspektiv då de kom med oss in i detta liv genom att vi föds i en dimension (mer om detta senare). Det handlar inte om att göra sig av med dessa strategier utan de ska transformeras till vår visdom. Det är i dessa strategin som vi har gömt en bit av vår själ som inte varit tillåten i vår familj, i samhället, kulturen, religionen mm. Vi kan inte putta bort detta vårt barn. Vi behöver ta våra överlevnadsbarn i handen varje dag. När vi håller dem öppnas vårt sårade barn. Det är det barnet vi når när vi hämtar hem våra överlevnadsbarn. Det är med just det såret vi ska bidra med till världen men strategierna hindrar oss att gå in i såret. Det såret är heligt. Detta sår består av alla våra gåvor som tillsammans bildar vårt genuina, rena och helt klara barn i oss. Hon är hel, ren och totalt oförstörd. Detta genuina barn är den som kan ta kontakt med vårt ursprung, det ursprung som kan ta oss till andevärlden. Det är alltså från det genuina vi kan öppna för vårt ursprung.

Medan vi verkar tillsammans med vårt barn verkar samtidigt vårt högre jag och våra läromästare (guider) för att öppna för själens resa hem till sitt ursprung i andevärlden. Det är alltså ursprunget som möter barnet eller så kan vi säga att det är barnet som möter ursprunget. Transformationens väg innebär transformation för själen (vi hämtar hem fler själsbitar) och vi följer efter med nya personligheter med vem vi är. Varje sådan transformation löser upp våra frusna sårande barn när vi har lärt oss att ta våra överlevnadsbarn i handen. Vi berättar för dem att vi är med på deras resa att lösa upp och släppa taget om det som de hållit så hårt för att kunna skydda detta sårade barn. Vi kanske säger: låt oss nu göra något som är annorlunda nu. Det är barnet som kommer att göra något som de aldrig gjort förut.

Låt det inre barnet visa vägen. Det är tricky då det istället kan bli en förstärkt barnslig reaktion. Då sitter överlevnadsbarnet än mer fast. Vi måste gå mycket långsamt med vårt inre barn för att hon ska våga göra något annat och vi kan inte ge henne råd. Vi får vänta och framför allt inte få henne att prestera fram en förändring. Ibland när vi jobbar med energi gör vi stora förändringar. Då behöver vi stanna där varje dag. Då poppar de upp de rädda överlevnadsbarnen. Stanna med dem, överge dem inte.

Vi attraherar dem som vi ska lära oss av för att ta oss ur det mönster som vi ska ta oss ur. Det går inte att hålla kärleken fri om vi trasslar in oss i varandra. Det gör alla tills vi tar oss ur och om det inte går kan vi inte öppna för själens resa med den personen. Allting är en process i alla relationer. Allting är så subtilt i allt som sker. Det sker en utveckling när vi lyssnar och det förutsätter att vi kan öppna för att lära känna oss själv och samtidigt den andra människan. Annars blir det bara ord som betyder så olika för oss och med dem lägger vi alltid in tolkningar.

När vi väljer själens resa kan vi se våra mönster med vår själ. För empatiska själar och särskilt bodysurfer har det tidigt i livet varit att ge bort sin själ. I det blir vi helt dännerade. Har vi det mönstret attraherar vi energitjuvar dvs. människor som drar in andra med sin energi för att ta av dem. Det går så fort och så har vi lämnat bort vår själ och också fått av den andras själ. Den dag vi inte gör det längre attraherar vi i stället den som kan stå kvar i sin energi och varken tar av andra eller ger bort sin egen energi. Då vet vi också att vi inte kan stanna med andra människor som vi blir intrasslade med om vi båda inte är bredda att göra allt för att trassla upp oss. Går vi vägen som empatiska själar väljer vi också att processa allt vi möter till det är färdigt, inte genom orden utan i energin. Ord betyder så mycket och de kan så lätt missuppfattas. Den som inte förstår den vägen tycker säkert att vi ältar. Det handlar inte om att älta utan om att göra färdigt. I det måste vi vara mycket fokucerade. I det lär oss att möta andra med alla deras kroppar, den fysiska kroppen, känslokroppen, den intellektuella kroppen, den energetiska kroppen, den intuitiva kroppen, den mystiska kroppen. De empatiska själar som tar allt genom kroppen kallar jag BODYSURFER.

När väl våra gränser är överskridna är det för sent. I det bär vi för andra. Om vi då försöker att ta tillbaka det någon tagit av oss som vi också gett bort blir vi invaderande. Detta är inte vägen till gränser. De behöver ske innan de är överskridna och vi kan med hjälp av våra andliga guider se vad som vi behöver lära oss för att sätta dessa gränser. Vi kan också lära oss att mycket medvetet transformera andra människors energi och sedan ge tillbaka den till dem. Men då måste vi ha lärt oss att sortera vad som är vårt, andras och det kollektivas (mer om detta senare i bloggen).

Vi är inte mer än små människor och vi har inte alls den kraft som kan transformera människor. För det behövs en annan kraft. När vi kan ta emot det magiska ljuset/kärlekskraften är det den energin som gör jobbet. Energin tar oss inte längre än vad vi klarar av själva. Vi kan inte generalisera i detta, det är inte alls samma för alla oss människor. Det första vi behöver göra är att möta vår egen grymhet. När vi möter den är det aldrig som vi tror. Många gånger handlar det om att vi skyller på andra när det egentligen handlar om oss. Den värsta fiende vi har är vi själva. När vi tar oss igenom grymheten blir vi mer i vår livskraft och det öppnar för kärlekskraften som är det kollektiva medvetandets kraft. För det behöver vi ha en struktur. Det svåra är inte andlig utveckling utan det är vi själva. Då behöver vi vara medvetna i varje steg vi tar.

Det andra steget på vår bro är själens resa i andevärlden

Den som kommer att öppna för ditt ursprung är ditt genuina barn. Det barnet är helt rent och klart vad som än hänt oss i livet. Vi kan kalla det vårt ursprungliga barn. Det barnet har inget försvar, inga strategier och inget sår. Hur är det möjligt? Det är ett barn som vi har skyddat hela livet då vi vet att hon är där. När det barnet tar sig upp i underjorden sker föreningen med vårt ursprung. Det ursprunget är vårt andliga jag och det är lika gammalt som vår själs resa. Det är begynnelsen och alltså en energi på andra sidan som väntar på vårt genuina barn. När de förenas är vi ett.

Vi kan inte nog påminna oss om vägen dit: att ta vårt överlevnadsbarnet i handen. Hon som inte vill känna såret. Om vi tar henne i handen kommer hon sakta våga att öppna sitt sår. Väljer vi bort henne, hon som har skyddat såret kommer vårt sårade barn inte ta plats. Då öppnas inte heller vårt ursprungliga barn.

Vårt andliga jag vet (även om det är en energi) att våra sårs helande kommer att bli en gåva till oss , livet, jorden och alla människor. Våra gåvor är vår väg att kunna möta vårt ursprung på andra sidan. Hur vi öppnar detta ursprung skiljer sig mellan oss människor. En del öppnar en dörr eller en portal till andra sidan. För min del så går jag in i en tunnel och där möter jag mitt andliga jag som visar mig vägen. Det är hon som öppnar för andevärlden och som är kanalen till det magiska ljuset. Ljuset kommer ned och barnet kommer upp och förenas i mitt hjärta. Vi kan inte prestera vägen till såret, det kommer när det är dags. Då bryter vi ofta ihop och ställer oss frågan: vem är jag? Vi löser upp sår för sår och till slut är såret helt och då är vi färdiga med vår historia och då öppnas det genuina barnet. Parallellt med detta sker samma arbete på andra sidan. Själen löses upp i sina gränser för att öppna för fler versioner av sig själv. Kanske något som vi fått gömma för flera liv sedan. I varje sådan själshämtning kommer vi allt närmare vårt ursprung som är vägen till andlighet. Vi följer efter genom att förändra vår personlighet. De gåvor som nu visar sig är det bara att bara plocka hem efter själens transformation och vår personlighetsförändring.

Det första steget vi möter när vi är i kontakt med vårt andliga jag är vår medialitet. Det kallar jag den energetiska kroppen, den kropp som får oss att känna och se det som andra skulle kalla övernaturligt. I det kommer vi i kontakt med andevärlden. Den andra nivån är den intuitiva nivån där vi öppnar för våra guider att visa oss vägen och den tredje nivån är den mystiska nivån där vi möter det magiska ljuset och den kraft som är så mycket större än oss människor, kärlekskraften. Det är en av alla krafter som finns i energin.

Parallellt med detta öppnar vi för mötet med moder jords centrum. Det är som att vårt genuina barn och vår kärna sitter fast med moder jords kärna. Däremellan finns jordens andeväsen och naturens andlighet. Att bli ett med berget, träden, djuren öppnar denna väg. Själens transformation är att öppna en cirkel, ändra energi och stänga cirkeln. Det svåra är sedan att integrera detta i vår personlighet som den människa vi är. Det är det som gör ont och det är det onda som kan öppna för än mer av vårt andliga jag. Denna resa förutsätter att du har upplevt och tror på din själs resa och att det är du som är din egen fiende genom dina strategier du skapat för att överleva som barn. När tiden för strategier är förbi öppnar varje val en nytt sätt att vara. Det sker för det valet och kan inte generaliseras till andra val. Varje steg vi tar är nya hela. Alltså bildas ingen strategi. De betyder att din personlighet förändras om och om igen och inget är detsamma. Det betyder inte att du inte får möta svårigheter, nej inte alls. Men din historia är färdig. Utmaningarna blir på ett anat sätt och allt större i det som vi nu kallar övergångarnas tid. Du blir använd av det kollektiva medvetandet och i det är inget längre personligt. Den tiden är förbi. Om något blir för oss så blir det “på köpet” i det som öppnats genom det magiska ljuset. Vi själva är inte i fokus längre. Det är som om vi skapar en annan historia. Det blir lugnare även om det är oroligt.

Den stora transformationen i detta liv är när vi tagit oss igenom vår historia. Inga försvar kan lägre skydda oss utan vi lever i stället naket från vår själ. Då börjar vi leva ett helt annat liv än det vi gjorde innan. Vi behöver lämna allt som gjort oss trygga, det är bara illusioner. Det går inte för en millimeter att ha foten kvar i något gammalt. Allting som sker nu är vårt ansvar, ingen annans. Varje ny personlighet har också ett slut för att en ny ska öppnas. Idag är det inte smärtsamt då vi lärt oss vad det innebär att dö och återfödas igen. Gränsen mellan ett sammanbrott och ett genombrott är hårfin. Vi dör och så blir det ett mellanrum och så föds vi igen. Människor som har valt denna väg och har andliga upplevelser har gemensamt att de på sitt sätt brutit ihop för att bryta igenom.

Försvar som pansar

För min del var jag tvungen att möta mig själv så djupt då jag hade försvar som var som pansar. Jag förlorade mitt jobb, fick en mycket elakartad cancer och mötte så mitt sårade barn, det barn som jag totalt dissocierat och förträngt. I stället hade jag skapat en illusion ”drömmen om den lyckliga barndomen”. Nu stod jag här för första gången med en historia som var något helt annat än vad jag levt. Det gjorde mig livrädd och från det ögonblicket valde jag att satsa allt på att komma hem. Det var för tjugo år sedan. De närmsta tio åren öppnade jag denna parallella resa som jag beskrivit ovan: mötet med mitt överlevnadsbarn, mitt sårade barn och till slut mitt genuina barn samt min själs resa hem till sitt ursprung. I dag är den resan sammma, dvs de sker samtidigt och jag skiljer dem inte åt. Allt är ett.

Mitt genuina barn steg upp ur underjorden för tio år sedan och det var en chock för mig att se henne så hel och ren som hon var trots alla övergrepp, alla hemligheter, allt mörker och förljugenhet. Det var också då jag förstod att min nära-döden-upplevelse som jag hade för trettio år sedan var ett möte med mitt ursprung, mitt andliga jag. Den energin som jag där mötte är den energi som jag lever idag. Bit för bit började jag att plocka hem mina själsbitar/nya versioner av min själ för att börja äga alltmer av min själs fält genom många liv. Den resan kommer aldrig att ta slut i detta liv. I det lever jag som att varje dag är den sista och lär mig för evigt. Själens lärande är för evigt.

Det är så spännande och utmaningarna blir allt större och svårare. Det betyder inte heller att jag är fri från överlevnadsstrategier men när de kommer tar jag hand om dem och projicerar dem inte på andra. Skulle jag göra detta berättar jag alltid om vad som jag gjort när jag ser det och den insikten kommer allt snabbare. Ser jag inte får jag alltid en “smäll” av mina guider: men se då!!

För mig är detta andlighet: att våga gå dessa båda dessa vägar barnets och ursprungets (i andevärlden). Vi har inget annat val även om vi är rädda. Det som är sorgligt är att det är så mycket “skit” som står i vägen men den “skiten” är också vår gåva när vi tagit oss igenom. Då kommer belöningen. Allt arbete vi gör och har gjort hjälper också alla andra. I detta kan vi inte marknadsföra oss, det enda vi kan göra är att dela vår egen resa. Universum tar emot detta och kanske någon annan också.

Den shamanska vägen

Ska vi beskriva denna väg så är det den shamanska vägen. I den har vi dödsupplevelser och vi följer moder jord både i underjorden och i universum. I det vet vi att det finns tre nivåer under marken och tre nivåer ovan jord. Vi kan se allt som en kon där universums ljus möter kärnan i moder jord. Själva övergången är bara ljus medan transformationen är vägen dit och där är det bara smärta. Allt detta är inget vi kan prestera, det kommer när det kommer. När vi kommer till den stora transformationen har vi inget val längre. Det är då vi får kontakt. Att förpassa sitt lilla barn till underjorden, det är så grymt. Det är det som är grymmaste vi gjort i detta liv.

När vi möter vårt ursprung är det mystiskt och mirakel kan ske. Vi behöver ha våra upplevelser för oss själva. Den enda som kan svara på våra upplevelser är vi själva och det är så vi samlar guldkorn. “Samla era guldkorn och prata inte sönder dem.” Också drömmar om natten tar oss till dessa upplevelser. För att beskriva mötet mellan dessa båda verkligheter väljer jag Selma Lagerlös saga om bortbytningen.

Bortbytingen

Sagan handlar om att hur ett par tappar sitt lilla barn och en trollkärring tar barnet och byter det mot sin trollunge. Modern tar hand om detta barn och vägrar att släppa det. Hon blir dömd och också till slut bortvald av sin älskade man den dag då huset brinner ned. Moderna tappar allt och ger upp och då är lidandet slut…. Läs gärna hela berättelsen på https://litteraturbanken.se/skolan/wp-content/uploads/2019/03/LagerlofBortbytingen.pdf

Här kommer slutet….

” Vid dagbräckningen, då stugan var nerbrunnen till grunden, kom mannen fram till henne. «Jag härdar inte längre ut med detta,« sa han. «Du vet nog, att jag ogärna lämnar dig, men jag kan inte längre stå ut att leva samman med ett troll. Nu går jag min väg och kommer aldrig tillbaka.« Då hustrun hörde orden och såg hur mannen vände sig bort och gick, tyckte hon, att det ryckte och slet i henne. Hon ville skynda efter honom, men trollbarnet låg tungt på hennes knä. Hon kände sig inte ha kraft nog att skaka det ifrån sig, utan blev sittande.

Bonden begav sig rätt uppåt skogen och tänkte därvid för sig själv, att nu gick han väl den här vägen för sista gången. Men knappt hade han hunnit ett stycke uppåt höjden, förrän en liten pilt kom springande emot honom. Han var skön och smärt som ett ungträd. Håret var silkesmjukt, och ögonen lyste som stål. «Ack, sådan skulle min son ha sett ut, om jag hade fått behålla honom!« sa bonden. «En sådan arvinge skulle jag ha haft. Det skulle ha varit något annat än det svarta otyget, som min hustru har dragit hem till gården.

« «Goddag i skogen!« hälsade bonden. «Vart skall du ta vägen?« – «Goddag igen!« sa barnet. Om du kan gissa vem jag är, så ska du få veta vart jag går.« Men då bonden hörde rösten, blev han alldeles blek. «Du talar, som folk av min släkt brukar tala,« sa han. «Och om inte min son vore hos trollena, så skulle jag säga, att det är du.« – «Ja, nu har ni gissat rätt, far,« sa gossen och skrattade. «Och eftersom ni har gissat rätt, så ska ni få veta, att jag är på väg till mor.« – «Du ska inte gå till mor,« sa bonden. «Hon frågar inte efter varken dig eller mig. Hon har inte hjärta för någon annan än en stor, svart trollunge.« – «Menar ni det, far?« sa gossen och såg fadern djupt in i ögonen. «Då är det kanske bäst, att jag stannar hos er nu för det första.« Bonden kände en sådan glädje över barnet, att tårarna ville tränga fram. «Ja, stanna du bara hos mig!« sa han, tog gossen i sina armar och lyfte honom högt i luften. Han var så rädd för att förlora honom en gång till, att han vandrade vidare med barnet i famnen.

Då de hade gått ett par steg, begynte gossen prata med honom. «Det är väl, att ni inte bär mig så illa, som ni bar bortbytingen,« sa han. – «Vad menar du?« frågade bonden. – «Jo, trollkäringen gick på andra sidan klyftan med mig på armen, och var gång, som ni snavade och höll på att tappa bortbytingen, höll hon också på att falla med mig.« – «Vad säger du? Gick ni på andra sidan klyftan?« sa bonden och blev rätt betänksam. – «Jag har aldrig varit så rädd förr,« sa gossen. «Då ni kastade trollbarnet ner i klyftan, ville trollkäringen kasta mig efter. Om inte mor då hade varit …« Bonden började gå långsammare, under det att han försökte fråga ut gossen. «Du får lov att tala om för mig hur du har haft det hos trollena.« – «Det kunde vara svårt ibland,« sa den lille, «men bara mor var snäll mot trollungen, så var också trollkäringen snäll mot mig.« «Brukade hon ge dig stryk?« frågade bonden. – «Hon slog inte mig oftare, än ni slog hennes barn.« – «Vad fick du att äta?« frågade fadern vidare. – «Var gång, som mor gav trollungen grodor och möss, fick jag smör och bröd. Men när ni satte fram bröd och kött för trollungen, bjöd trollkäringen mig på ormar och tistlar. Den första veckan höll jag på att svälta ihjäl. Om inte mor då hade varit …« Då barnet sade detta, gjorde bonden helt om och började gå raskt neråt dalen. «Jag vet inte hur det kommer sig,« sa han, «men jag tycker, att det luktar brandrök av dig.« – «Ja, det är inte så underligt,« sa barnet. «Jag blev ju kastad i elden förra natten, då ni slängde in trollbarnet i den brinnande stugan. Hade inte mor då varit …

« Bonden fick nu så brått, att han nästan sprang, men plötsligt blev han stående. «Nu ska du säga mig hur det kommer sig, att trollena har gett dig fri,« sa han. – «Då mor offrade det, som var henne mer värt än livet, så hade inte trollena någon makt över mig mer, utan lät mig gå,« sa pojken. – «Har hon offrat det, som var henne mer värt än livet?« frågade bonden. – «Ja, det har hon väl, när hon lät er gå, för att hon skulle kunna behålla trollungen,« sa barnet. – – –

Bondhustrun satt alltjämt kvar på sin plats vid brunnen. Hon sov inte, men hon kände sig som en förstenad. Hon förmådde inte röra sig, och det, som skedde omkring henne, såg hon lika litet, som om hon hade varit riktigt död. Då hörde hon mannens stämma ropa hennes namn långt borta ifrån, och hennes hjärta började åter klappa. Livet vände tillbaka till henne. Hon slog upp sina ögon och såg sig omkring som en sömndrucken. Det var ljus dag, solen sken, lärkan drillade, och det tycktes omöjligt, att hon också denna vackra dag skulle behöva släpa på sin olycka. Men strax därpå såg hon de förkolnade bjälkarna, som låg runt omkring henne, och en mängd människor med svärtade händer och upphettade ansikten. Då visste hon ju, att hon vaknade upp till ett ännu sorgligare liv, än det gamla hade varit, men i alla fall hade hon kvar känslan, att hennes lidande nu hade kommit till ett slut. Hon såg sig om efter bortbytingen. Han låg inte i hennes knä, och han fanns ingenstans i närheten. Hade nu allt varit som förr, så skulle hon ha sprungit upp och börjat söka efter honom, men nu kände hon på något sätt, att det var onödigt.

Hon hörde återigen hur hennes man ropade på henne ifrån skogshållet. Han kom på den smala stigen ner mot gården, och alla de främmande som hade hjälpt till vid släckningen, sprang emot honom och omringade honom, så att hon inte kunde se honom. Hon hörde bara hur han gång på gång ropade hennes namn, liksom för att hon skulle skynda till hans möte, hon som de andra. Och stämman bar budskap om en stor glädje, men hon blev ändå sittande stilla. Hon vågade inte röra sig.

Äntligen stod hela människohopen runt omkring henne, och mannen skilde sig från de andra och gick fram och lade ett skönt barn i hennes armar. «Här är vår son. Han har vänt tillbaka till oss,« sa mannen, «och det är du och ingen annan, som har räddat honom.«”

Detta är för mig en så vackert beskrivning av relationen mellan överlevnadsbarnet och det genuina barnet som vi håller. Frågan är bara vem av dem som är trollungen. Men berättelsen är framför allt en beskrivning av denna sida och andra sidan. Frågan är bara på vilken sida vi går som människa och som trollkärring. I den grupp som jag verkar i för det kollektiva medvetandet tog det magiska ljuset oss till att se sanningen.

” Moder jord öppnar nu än fler portaler för människan som kollektiv varelse. Hon släpper nu inte moder jord. Det enda människan behöver göra nu är att ta med sig både trollungen och människobarnet. Då kan hon följa moder jord. Det finns ingen annan väg. (Energiarbete den 4 december 2022)” 

Efter detta arbete har det i mig öppnats ett sådant lugn. I mig vet jag bara fråga mig inte hur: att människan som kollektiv kommer att klara sig för hon släpper inte taget om moder jord. För att förstå detta kan du välja att se arketypen människan som nu öppnas i den stora fotvandringens tid. Det är den nya arketypen MÄNNISKAN som sakta växer fram och hon följs av både trollungen och människobarnet (mer om henne senare). Vilken befrielse att se denna nya arketyp. Samtidigt tonar de gamla arketyperna ut särskilt den exploterande och maktmissbrukade människan som vi alla bär inom oss. Jag väljer här att inte beskriva dem och alla andra för då tar de bara energi och risken är att vi ramlar tillbaka. Jag stannar med den befrielsekänsla som jag och hela gruppen öppnade för genom att det magiska ljuset och kärlekskraften använde oss för att öppna för det kollektiva medvetandet som nu tar plats genom MÄNNISKA SOM FÖLJER MODER JORD OCH SOM TAR MED SIG ALLA OLIKA VERKLIGHETER.

Dimensioner

Vi föds in i en dimension och den är vi alldeles blinda för. Vi blir indragna in i den gång på gång och vi klarar inte själva att ta oss ur detta. Energin visar oss vägen. Den dimensionen har en struktur som vi är indragna i. Den består av ett mönster som har olika delar. Vi tar oss igenom dem bit för bit och när vi är ur den dimensionen är den en gåva. Vi har då penetrerat den i varje millimeter. Vi kan också kalla en sådan dimension överlevnadsstruktur. Några exempel är såsom missbruksdimension, invaderande dimension, övergreppsdimension, kontaktlöshetens dimension, kärleksdimension osv. Denna dimension har med största sannolikhet funnits i många generationer. Det är därför det är bra att göra sitt eget genogram (släktträd med energi).

Detta betyder att allt vi har varit med om i livet är en gåva, alla trauman vi har är en gåva när vi har tagit oss igenom dem. De barn som aldrig fått några sår har en väldigt svår tid som vuxna. De såren är heliga för att vi ska växa i detta liv. En dag har vi tagit oss igenom tillräckligt många delar av denna dimension så att ”vattnet sköljer” dvs. att allt löses upp av sig självt. Då är vår historia färdigt. Det betyder att tiden av transformation är förbi. Då kommer en ny tid då inget är personligt längre. Då jobbar vi för ett större syfte.

Nu kanske du ställer dig frågan ska vi verkligen ta oss ur en kärleksdimension. Ja, i detta fall då den är gränslös samtidigt. Vi kan faktiskt få för mycket kärlek och vilseledande kärlek. Vi människor vet så lite om vad kärlek är. Kärlek som är ren ger också smärta i perspektivet att alla människor har något att lära sig i detta liv för att denna människas själ ska växa. Därför finns det ingen mall eller norm för vad kärlek är. Det beror på vad vi är här för att betala för i detta liv. Kärlekskraft är något annat. Det är en kraft som tar över oss när vi är redo att överlämna oss. När tiden av transformation är förbi då kan vi transformera energi och det sker genom kärlekskraften. Då blir vi använda för större och större utmaningar i det som jag kallar övergångar.

När vi tar farväl av en dimension tar vi farväl på tre nivåer: den fysiska, de själsliga och den andliga med vårt ursprung. Det är viktigt med avsked. Det behöver vi också göra till hela dimensionen som vi suttit fast i.  När vi ser andra människor i dimensioner är det lättare att se vår egen del i vad som sker. Därför är också arketyper och mytologer öppnande, både de vi sitter fast i och de som väntar. Det blir också friare i möten när vi ser våra möten på detta sätt. Det handlar inte bara om mig och dig, det är en hel dimension vi är fast i.

Gränser, gränslös och gränser

I den dimensionen vi föds in i är dess kärna alltid åt båda håll, de går både inåt och utåt. Om vi blir invaderade invaderar också vi. När vi fötts in i övergrepp gör vi också övergrepp. Oftast sker det på oss själva men också på andra. När gränser suddas ut är det för sent att sätta gränser som jag tidigare nämnt. Vi kan bara koppla upp oss till våra guider och be om stöd i hur vi ska göra annorlunda nästa gång. Gränser kan vi bara sätta innan något skett. När det överskridits behöver vi hitta andra vägar att ta oss igenom. Om den andra då börjar sprattla får vi chans att sätta gränser. Ibland måste vi också ta farväl och då också på ett energiplan.

Om någon annan lagt en bit av sin själ hos oss behöver vi också gå med den delen som hon lagt hos mig. Vi blir inte av med den energetiskt på något annat sätt. Då kan vi göra som när vi helar oss själva. Stanna och fokusera på själsbiten så att den omvandlas och tillföra annan energi. Som tidigare nämnts sjunger jag också för min själ och detta gör jag i detta lägen också med den andra människan själsbit. När så sker hamnar denna själsbit automatiskt tillbaka hos den andra människan. Här avslutas allt med kärlek och tacksamhet. Avslut har bara skett i en relation när det finns tacksamhet och kärlek kvar.

Det finns också en annan form av gränslöshet. Vi blir ingenting, inget alls och allt löses upp i detta ingemansland. Den innebär att vi löses upp för att kunna få ny form. Detta sker när vi jobbar med energi. När transformationen eller övergången är där öppnas gränser igen. Vi behöver vara mycket tydliga i detta vårt nya gränsskapande i den nya form som öppnas. Människor som är gränslösa i sitt sätt att vara behöver först öppna för gränser innan de med respekt kan vandra ut och in i detta gränslösa ingenmansland. Det landet kan vi också benämna som andra sidan där allt är energi. När något ska ta form från den energin sker det här och nu.

Livet handlar om att lära sig att leva totalt fokuserad i det som behöver transformeras först våran egen historia och sedan ren kollektiv energi. Guiderna är också med oss hela tiden. Varje arbete som sker med energi så betyder det att vi är på andra sidan eller snarare andra sidan är här. På båda sidor är det energi. Allt sker parallellt i olika verkligheter. Är vi för mycket med energi kan vi också bli dränerade. Vi behöver lära oss att säga när vi behöver vila. Energin gör inte det för oss. Den hittar bara någon att använda och gör så om vi inte ber att få vila. Det behöver vi be om före. Är vi redan använda kan vi inte stoppa det som ska ske.

Det tredje steget på vår bro är att vända tillbaka till moder jord och vår egen modern.

Moder jord gör också samma som vi gör vi människor. Vi går till vår kärna nu och det gör också moder jord. Det är den resan som vår egen moder har hållt för oss. Det är vårt syfte i detta liv. Vi stannar i detta liv precis som vi gör på andra sidan. Allt är parallella liv i allt vi möter. Vi får i detta liv utmaningar från tidigare liv. Hur vi hanterar dem påverkar både detta liv och tidigare liv. Allt är parallellt nu så också mellan vårt överlevnadsbarn och vårt genuina barn. Hur vi påverkar vårt överlevnadsbarn är samma som med vårt genuina barn. Vi kan också säga att det som hände barndomen är samma som våra gåvor från andra sidan, allt är samma men på ett annat sätt. Tydligare än så här kan det inte vara nu. Allt detta vet vår moder och moder jord. Allt är från början givet. När vi tar oss dit kan vi inte vara nog tacksamma för vår egen moder.

När transformationens tid är förbi kan vi se dimensioner som andra är blinda för. Det går snabbare för oss att ta oss igenom och det är inte alls lika smärtsamt då vi inte är fast i vår historias dimension. Snabbt kan vi stödja andra att se kärnan i den dimensionen de sitter fast i för att de ska börja resan hem. Det är bland annat ett av skälen till att vi kan transformera energi. Övergångarnas tid har då öppnats. När vi transformerar energi så är allt arbete kollektivt. Då öppnas andliga dimensioner och nya arketyper. Då öppnas alltså andevärldens dimensioner, tidszoner och verkligheter. Allt som är levt och som ska komma att levas finns redan där i andra dimensioner. Det är alltid kollektivt även om det också kan handla om oss själva. Andevärlden är inte bara människor utan så mycket mer.

Det är inte så mycket jag, jag, jag nu utan vi, vi, vi. Då öppnas också vår ursprungsdimension. Vi kan förstå mer om den dimensionen när vi lärt oss mönstret i den dimension vi fötts in i. De har nämligen samma struktur men bara på ett annat sätt. För att komma till den insikten behöver vi möta tre nivåer av dimensioner. De har ingen inbördes hierarki. Det är bara tre nivåer och vi vandrar emellan dessa om och om igen för att öppna alltmer av vårt ursprung. Det handlar då om den mediala, den intuitiva och den mystiska.

Den energetiska, mediala nivån handlar om att vi ser och kan ha kontakt med energi, den intuitiva är våra guider som visar mig vägen och den mystiska är en kraft som tar över vår kropp. På den energetiska nivån lär vi oss att se energi, själar och krafter. På den intuitiva nivån lär vi oss att följa våra guider. Det kan var genom impulser där vi bara vet, röster talat till oss, bilder som vi ska följa och kroppsförnimmelser. Då är det inte att säga nej utan att följa. Vi bara vet. Det kan vara både sådant som ger smärta och glädje. En av mina vänner sade nyss till mig. ”Du kan verkligen utmana mig. Tack kära. Det är aldrig någon som klarat att ta mig dit”. Vi kan säga att det är sanningens väg. På den mystiska nivån möter vi vårt ursprung. Det är då vi startar den stora fotvandringen som den mystiska shaman vi är. Det är då vi låter oss bli använda av kärlekskraften/det magiska ljuset.

När vi är i kontakt med vår ursprungsenergi är det bara energi. Själen ska tillbaka till ursprunget så också för hela kollektivet, tillbaka till mänsklighetens ursprung. För att komma dit öppnas vårt inre seende. För mig innebär det att jag kan se människors själ men inte ursprunget. Det känner jag. Det gäller att vara sann och tänka lite själv också. Våra guider testar oss hela tiden.

Jag kallar mitt ursprung som min kloka gamla gumma, men hon kommer i olika skepnader som vi lära mig något. En del skulle kalla det mina tidigare liv men för mig ”kvittar” det vad vi kallar det. För mig handlar det om att förstå att jag går den shamanska vägen. Det har jag gjort i många tidigare liv och i detta liv håller jag på att lära mig en helt ny shamansk väg; den mystiska shamanen utan ritualer som upprepas och som andra kan lära sig av. Det är att i varje transformation av energi och övergång så öppnas en ny ritual som bara kommer att ske en enda gång. Den vägen är också att gå i trans för att få kontakt med moder jord och universum. Alltmer hamnar jag i olika händelser som har varit eller kommer att bli. I somras var jag tex. i en händelse av mord mellan samer och kväner. Det är då jag blir använd i en kollektiv övergång för att något ska bli helt. Det är att transformera energi. När det är färdigt släpper kraften och jag landar i min kropp igen. Sedan släpper jag allt och funderar inte så mycket på vad som kommer ut av detta. Jag vet bara att jag blir använd och jag glömmer vad jag har gjort. Det skulle stå ivägen för nästa tillfälle som öppnar en ny ritual.

När jag jobbar med grupper är det alltid på denna nivå som kärlekskraften använder mig. Inget kan jag planera utan jag följer bara det som ska ske. I det låter jag min bli använd och min kropp jobbar för att transformera energi.

Varje gång jag möter min kloka gamla gumma vänder jag min tacksamhet till min egen moder hennes ande som också finns i mig. Jag är lyckligt lottad att ännu har min mor i livet och fått möjligheten att tacka henne också på den här sidan för att hon hållit mitt syfte till den dag jag själv var redo att möta det. Den som inte har sin mor i livet vet att hon från andra sidan ännu håller ditt syfte tills du tar det. Där och då har tacksamheten inte ord. Varje gång jag möter den kloka gamla gumman i mig vänder jag min tacksamhet till moder jord som sedan jag var mycket litet barn visat sig för mig. Där och då satt jag då i skogen alldeles ensam människa med småfolket. För mig var och är ännu skogen en mycket trygg plats. När jag behöver möta mig går jag ofta ut i skogen, gärna när det är mörkt. Det är lättare att se då. Varje gång jag möter min kloka gamla gumma tackar jag alla mina förmödrar och förfäder och alla de generation som kommer efter mig. I det är min moder och fader de första att ära. Jag tackar också den man som är far till mina barn och hans förmödrar och förfäder.

Att vara med Bribris, ursprungsbefolkningen i Costa Rica har verkligen hjälpt mig och stöttat mig på vägen av att också sortera när också andra krafter kommer för att hindra mig att göra det som ska ske. Många gånger nu har ondskans kraft försökt att ta tag i mig men sedan jag lärde mig att se och möta den är jag trygg och närvarande på ett helt annat sätt. Alla krafter är inte goda och vi lär oss bit för bit vägen att sortera och sätta gränser genom att omvandla. Har du mött ondska som barn kommer du att attrahera den energin tills du har gjort det färdigt det du ska göra färdigt från den tiden. Har du inte mött ondska som barn attraherar du inte denna energi. Det är så tydligt inte minst genom att vi vet att ondska söker splittrade människor att kunna förkroppsligas i. Har du mött ondska som barn så är du alltid mycket splittrad.

Det som hållit mig borta från ondskan som jag mötte som barn var min strategi att göra mig själv ond. Då var jag ju tvungen att vara snäll. I varje litet avsteg från detta gav jag mig skuld.  Alla mina strategier jag skapat som barn har handlat om att exkludera mig från kärlek och ljus. Det gjorde mig till syndabock och jag attraherade vampyrer som ville suga mitt blod. Det öppnade jag helt själv genom att bära allas skuld och skam. Det gjorde jag också själv genom att ge bort mitt blod även om ingen bett om det. Detta höll mig i ett lidande.

Den dag jag insåg att jag var både god och ond öppnade jag för första gången både för kärlek och ljus. Det var då jag var redo att påbörja min resa hem för att också möta ondskan på ett annat sätt. Ondska är ren energi som vi kan omvandla till kärlek. Ondska är bara förvrängd kärlek. Grymhet har vi alla och den måste vi äga, ingen kommer undan.

Vi vet bara

När vi öppnar för alla chakran ovanför de sju behöver vi ha rensat ut och tagit oss ur blockeringar i de sju för att vara tillgängliga. Då är allt kollektivt, inget är personligt längre. Då och då ramlar vi ned i såret men snabbt är vi uppe igen för att vandra kollektivt. I det jag kallar den stora fotvandringen. Den sker både när vi är själva och i mötet med alla människor och allt levande. Vi kan inte stänga av längre utan alla möten är kollektiva. Först kollektivet och sedan jag. Men först behöver vi älska oss själva för att kunna jobba med andra. Innan dess kommer inga guider och ber oss om något. Våra guider pratar också genom andra människor. Hur vet vi då om det är våra guider. DET VET VI BARA. Det går inte att förklara. Det går inte att svara på den frågan.

Drömmarna handlar också om detta. Det finns tre typer av drömmar:

  • De som vi tolkar för att förstå sig själv. De är ofta långa och kommer i tre delar början mitten och slutet.
  • Sanndrömmar och de ska inte tolkas. De ska inte tolkas. De visar ditt nästa steg. De är enkla och tydliga. De är samma som när våra guider leder oss.
  • Kollektiva drömmer och det är att bli använd under natten för att transformera energi. De handlar inte om den som drömmer. De ska inte tolkas.

Allt som är skrivit ovan handlar om att lära sig att sortera först för att kunna öppna för att bli ett mellan vårt andliga och jordliga jag.

Hur kan jorden och ljuset samverka? Människan är här för att följa moder jord när hon öppnar för nya portaler för att hon ska kunna ta emot ljuset. Det energiarbete som öppnades den 4 december var så tydligt och visade vägen. Jag skriver om det igen nu då det senare tog oss till ytterligare ett steg.

Energierna kom och så kom människan och då var hon verkligen inte snäll moder jord men människan pussade på henne. Hon blev inte rädd när hon såg elakheten. Stor källa öppnades i en portal med en helt ny värld. Människan var med hela tiden. När porten öppnades var det öppet för människan och med skulle människobarnet och trollungen. Människan följer moder jord. Människan var med både trollungen och människobarnet och de var ihop och följde människan. Sedan krokade barnen i varandra. Vi ska in i en ny portal nu. Människan tvekade inte en minut. (Energiarbete den 4 december)

Modern väljer vår pappa

Det är vår moder som väljer vår pappa och den energi som han kommer med in i detta liv som senare överskyggas med sin personlighet som tar över när vi lever vårt liv. Våra mammor är inte medvetna om detta val då det sker omedvetet. Den energin bär vi inne i oss. Vi kan också säga att det är vår fars ande som vi har i oss. I stunder då vi är förälskade öppnas detta fält igen. I förälskelsens stadium är vi öppna för tidigare liv och den andre personens ande. I befruktningsögonblicket är vår far och mor med denna sin ande för oss.

Modern i Sverige just nu har ingen tid över för att vara älskarinna, det är älskarinnan vi uteslutit i vårt liv oavsett om vi är i en relation eller ej. Övergången i vårt arbete handlar om att den stora modern, alla gudars moder, först överförde all kraft till modern. Den stora modern är där för att ge liv och kraft till modern. De blev till slut ett. Kvinnan i en relation med en partner sjöng så vackert för henne denna moder så hon skulle ta sig igenom. Till slut tog sig alla tre till älskarinnan för att hålla henne och ge henne en plats. När älskarinnan är inkluderad blir allt helt.

Frågan är nu: Vad ska jag göra för att ta mig igenom portalen som moderjord öppnar för människan. Ta med vad vi fick i befruktningsögonblicket: glädjen kärleken njutning och värme. Ta förlösningen i att älskarinnan blev omhändertagen av alla moders krafter.

Vilken glädje att möta vår mamma i hennes ursprung. Vår mammas ande kommer med ditt syfte i detta liv. Det blir bara smärtsamt när vi kämpa emot det syfte som hon håller för oss. Vi kan inte göra mer än vad vi ska för att ta oss ditt. Alla gör så gott de kan. När vi får gestalta vår moder så öppnas den kollektiva modern, då öppnas också vårt syfte. Vår mammas ande är inte hennes personlighet som vi har mött som barn. Hennes ande kommer vi aldrig ifrån. När vi känner motstånd är det precis dit vi ska. Vi ser vad mamma gjort mot oss men det inte hennes ande.

Min mamma tryckte ned mig på jorden så att jag började att tugga energi. Det är hon som fått mig att välja den shamanska vägen. Jag blev använd och idag låter jag mig bli använd, inte av andra människor men väl av energin. Det är alltid mammas ande som väljer den pappa vi ska ha. Den som är här att bidra som empatisk själ har en traumatiska barndom. När vi öppnar för att våra guider ska guida oss så är mamma och pappa först.

Fadern kommer vi också att möta på ett djupare plan i det fjärde steget på bron

Fadern behöver vi också möta på ett djupare plan inte bara genom den ande han förde med sig till oss i befruktningsögonblicket. Hans ande kommer med hans sperma och hans själ kommer till din moder med det hon behöver i livet för att öppna för ditt syfte. Dömer vi och exkluderar denna vår fader förlorar vår moder förmågan att öppna för vårt syfte. Den dag vi försonas med vår fader i hans bidrag till världen öppnas mer liv. Att få gestalta vår faders ande öppnar för de steg vi ska ta när vi öppnat för det syfte som vår moder burit för oss. För honom och hans ande behövs trumman för att vi ska kunna ta emot denna vår faders ande. Denna ande är också kollektiv och alla fäders ande tar oss till moder jord. Alla fäders ande bär för moder jord och för den stora modern så att hon kan ta människan igenom. Vad behövs nu: omsorg genom att släppa, ta plats genom att leva din sanning, stillhet i varandet, vi har ett uppdrag och vila. Allt behövas för att människan ska ta sig igenom till moder jord. Våra fäders ande visar oss vägen dit. Mer om fadern i nästa blogg i februari. Nu öppnade han nästa steg för människan så att hon kan födas på nytt och i det samskapa med moder jord.

Människan och moder jord

Vi gråter för moder jord nu. Gråt alla tårar nu för henne. Moder jord tar all kraft hon kan för att föda människan. Kärleken är enorm från moder jord när människan tar sig igenom. Moder jord behöver oss för att människan bli stark. Moder jord föder människan nu och hon måste ta sig igenom smärtan av vad hon gjort. Det är så hon tar sig igenom till livet. Moder jord är ibland på väg att ge upp men när människan är där får hon en uppgift. Hon håller alla människor, vi kan inte exkludera någon. Moder jord är intresserad  av människan som helhet inte var och en. I hennes perspektiv är det lite skillnd mellan den grymmaste och den kärleksfullaste. Det handlar inte om det. Det handlar om människan. Det kommer att göra ont för alla i denna stora övergång. I ett energiarbete öppnades allt.

Före människan kom in i arbetet var moder jord på väg att ge upp. Det är bråttom nu men när vi säger så skapar det en kontaktlöshet. Det är inte detta fokus Moder jord behöver nu. Nej hon behöver människan som enhet. Så kommer den förlossningen till enhet. Människan skriker i sin egen förlossning. Det gör så ont. Hon får använda all sin kraft nu. Efteråt är hon helt slut. Moder jord håller henne, gråter för henne och glädjs med henne. Hon tog sig igenom. Vilken kraft. Moder jord har hjälpt människan att föda sig själv till en ny bäbis. Både människan och moder jord känner sig förlösta. Moder jord känner sig stor och stark. Hon håller alla människor när hon håller MÄNNISKAN. Hon är inte intresserad av den ensklida människan. Människan som enhet är här nu och hon är så stark. Utan människan som enhet är moder jord ingenting. Det människan känner känner moder jord och det moder jord känner känner människan. (Energiarbete den 10 december 2022)

Så mycket klarhet, så nära mänsklighetens ursprung som öppnades i detta arbete. Så smärtsamt att öppna för dennan förlösning och efterår öppnades en glädje som var enorm. Att känna sig förlöst är en gåva. Allt är så tydligt nu!!! När människan tar kontakt med sin egen kärna kommer hon i kontakt med moder jords kärna. Människan är kanalen mellan ljuset och moder jord. Moder jord är i kontakt med sin kärna och tar människan till sin kärna. Moder jord öppnar portaler för ljuset. Moder jord kommer inte klara det utan människan nu. Det är ett samskapande. Det samskapandet handlar om människans och moder jord kärna. Människan väljer också nu att komma hit till jorden. Kontakt är nyckeln. Vi är ett och vi är alla en utveckling av samma process.

Frågan är ju: Om nu människan blev satta på denna planet vad är det hon har att bidra med? Det är en andlig process. Människan har att bidra med kärlek, kreativitet, intellekt, visioner, samskapande, närvaro. Människan har en individuell själ som ingen annan har.  Hon är här för att transformera energi så att moder kommer till en annan nivå. Inte ens moder jord kan fixa detta själv. Hon blir inte glad om människan begår självmord. Varje gång människan föds igen som kollektiv bidrar vi. En väg som tar oss sakta till att bli ett med henne.

Det tydligaste är att hon ska få en ny kontakt med sin kärna, det är också det människan håller på att lära oss. Människan finns för moder jord och moder jord finns för henne. Ljustrådar kommer ned till kärnan av moder jord genom människan. Människan är här för att ljuset ska ned till moder jord i en ny övergång för båda. Det är först när människan är i kontakt med sin själ som vi kan följa den kollektiva människan till den kollektiva själen. Det är så vår individuella själ som tankar in till den kollektiva själen.

Allt kan förvinna på en sekund.

Tänd ett ljus och lys upp natten. Ser du månen och solen och hur de förenats igen så att vi kan vara tillsammans. Ta varandra i hand och kom igenom nu så att vi kan bli tillsammans igen.

Gång på gång blir människan påmind om sitt lidande. När fler och fler väljer att krossa sitt hjärta och öppnas det heliga såret finns samtidigt en annan kraft som drar oss tillbaka till lidandet. Den kraften vill att vi ska lida så att inte handlandet och varandet (existensen) blir densamma. Denna kraft kommer från det kollektiva överlevandsbarnet.

En kraft kommer och drar människan tillbaka till lidandet, alla själar ska brinna i helvetet. Människan berättar: kroppen skriker. Jag vill inte dö. Jag är ingen förljugen själ, vill inte brinna i helvetet. Jag älskar mitt liv som den människa jag är. Så kommer kärlekskraften med orden: Du har lidit tillräckligt nu. Det räcker nu. Ta dig igenom. Hon gör så. Då blir hon skuldfri människan. Hon har betalt tillräckligt i sitt liv genom att lida var dag, om än omedvetet. Att känna sig skuldfri är att vara rik. Det är det gudomligas rikedom (Energiarbete den 16 december 2022).

Varje grupp, varje kollektiv och varje folk har både en strategi och en norm som håller oss i lidandet. Det vackraste är att varje grupp, varje kollektiv och varje folk har också en själ som väntar. Att öppna för den själen är att öppna såret bakom denna strategi och norm. Det kan ta en stund att se den, men om vi lärt oss att se livet som dimensioner så är detta en gåva.

För min del har jag tränat detta i alla år av arbeten med grupper och kollektiv. Det är nog därför jag blir använd nu i arbeten där jag också är en del. Under många år har jag fått representera och gestalta moder jord. Jag känner hennes sorg, smärta, vrede, glädje, kärlek och livskraft. De finns i varje cell av min kropp. Djupt tacksam att fått under alla år arbeta med energi för att öppna för dessa erfarenheter som också blivit mina. Att arbeta i olika länder har stött mig på denna väg. Numera får jag alltmer representera och gestalta människan som enhet. De arbetena går mycket djupt, djupare än något arbete som jag varit med om.

Det kan ta mig en stund att se dimensionen men det kommer alltid efter hand. Då öppnas till slut själen som vill komma fram. Motståndet kan vara kompakt då den kraft som finns i denna dimension gör allt för att hålla fast lidandet. För mig lossnade allt då jag tog mig igenom min egen ursprungsfamiljs lidande och strategi. När jag gjorde allt synligt och tydligt var kraften enorm och jag skulle kunna ha blivit dödad för detta. Men när jag gjorde det var jag hel så den kraften kunde inte gå in. Den strategi och norm som hållit min familj var att aldrig nämna sanningen utan att i stället bevara hemligheter i generation efter generation. Så mycket hemligheter som sakta får ta plats och öppnat för såret. Själen som i min familj öppnade för shamanen i denna min familj som varit där sedan urminnes tider. Vilket stöd som jag idag känner från alla mina förfäder och förmödrar och så är det ock för min mor.

Också i den familj som jag kom in i när jag gifte mig har jag nu öppnat såret. Det är inte dolt längre för någon utan helt öppet. Av respekt för den familjen nämner jag inte här något om strategin eller själen. Vägen ur detta har varit för mig att se dimensionen och öppna för det som denna dimension skyddar. I det finns ingen att döma eller på något sätt skylla detta på.

Med alla människor jag möter visar sig den dimension som de föds in i. Inget jag kan hindra men jag talar inte om den. Jag håller den i mitt hjärta och så händer något, vad vet jag ej. Människor som lider sitter alltid fast i en dimension. En dimension är alltid kollektiv och det är starka krafter som försöker hålla den på plats. Lättast att se detta är genom arketyper som håller fast oss. I min familj var det budbäraren som dödades. Den rollen fick jag tidigt i mitt liv. Jag var den som fick berätta för min far att han kommit till i en våldtäkt. Farmor vågade inte berätta det för honom. Jag var den som fick berätta om det som alla visste utom i min mammas familj utom den det berörde: att det fanns ett barn som var bortadopterat. Mamma vågade inte. Jag var också den som berättade om sanningen i min egen familj:  att jag visste om min egen barndoms övergrepp. Idag är denna väg min sanning och jag värjer aldrig för sanningen. Allt detta har också med den skuld som vi bär med oss in i detta liv. Den existentiella skulden, det vi har att betala för i detta liv. När vi har betalt färdigt är vi skuldfri och då släpper lidandet. Varandet (existensen) och våra handlar blir då samma. När vi inte är skuldfria finns det alltid ett glapp mellan dessa i form av strategier. Så är det ock för hela mänskligheten nu.

Människan  är på resan utur lidandet nu för att bli skuldfria. Om vi dömer andra människor förlorar vi som kollektiv den vägen. Alla har vi ett lidande, alla har vi ett sår, alla har vi gjort grymma saker och alla har vi i grunden kärlek. Alla har vi ett genuint barn som väntar och vägen dit är såret. Alla har vi ett ursprung. I det är människan aldrig ensam. Hon är med levande själar i detta liv och döda själar i andevärlden. Detta energiarbete kan inte vara tydligare.

Något lockar människan till ett vackert landskap. Det finns bara en väg in. Så kommer en röst: Du ska dö här av svält. Hon gör sig i ordning för att dö men då händer det helt plötsligt. Alla själar där.Människan är inte ensam och har aldrig varit ensam. Hon har alltid varit hållen och tillsammans med andra själar. Hon var bara tvungen att krossa sitt hjärta om och om igen för att se dem. (Arbete den 18 december 2022)

Detta sista arbetet visar så tydligt nu att det är slut på människans offer av sig själva och andra. Mitt råd är fortsätta att krossa ditt hjärta och stanna i det som gör ont. Det som gör ont är ditt sår, Ta emot det såret. Det är heligt. Det såret kan ta dig ur lidandet om du inte ramlar tillbaka i strategier igen. Gör du det så kommer alltid nya tillfällen. Det är såret som är vägen hem. När det gör ont stanna där tills något nytt öppnas. Gå inte därifrån eller försök förstå vad som händer.

Tillsammans i varje sekund

Vi är ett starkt fundament tillsammans. I det har alla människor en unik plats. Då kan vi bygga en bro som är för alla. Det allra första steget som man ta är barnet: överlevnadsbarnet och det sårade barnet som är öppningen till det genuina barnet. Vi kan inte börja från det andliga, moder jord eller något annat. Det är barnet som är det första steget. När vi känner barnet och dess fundament känner vi också vår plats på denna jord. Allt faller på plats när vi känner vårt överlevandsbarn. Det andra steget handlar om vårt ursprung och det som vi gång på gång i olika liv kommer att gestalta. Så också i detta liv. Det tredje handlar om modern och återskapandet med moder jord. Det är hon som bär livet och det är alla gudars moder som bär universum. Det är vår moder som kommer med vårt syfte i detta liv. Det fjärde handlar om fadern och den stora fadern som tar människan till fler övergångar när hon bär sitt syfte.

Vi lever i två parallella världar: det går inte att öppna för det inre barnet om vi inte öppnar vårt ursprung. Det går inte att öppna vårt ursprung om vi inte öppnar för det inre barnet.  En dag så möts de och då vet man. För min del var det då jag upptäckte att jag är shaman och har varit så i många liv. Det är dess skepander jag får möta energin av i detta liv. Jag gör aldrig en ritual två gånger. Det har jag lärt mig av de shamaner jag mött. Jag stannar och väntar på de ritualer som kommer. Jag kan leva flera liv i detta liv och då kan inte samma ritual öppnas. Jag vet ju inte i vilken dimension jag är i detta liv i mina parallella världar. Om vi inte öppnar för vårt ursprung stannar vi bara med vårt sårade barn och tar oss igenom våra överlevandsbarn men når aldrig det genuina barnet.

Allt är i stunder inget annat. I dem lär vi oss att bli människa och andlig varelse. När vi är redo att bli använda kommer vi att bli använda. Då sker det på många olika ställen samtidigt. Det är något som ska göras av människan. Då kan vi inte stoppa oss. Det är inte alltid roligt, det är bara det som ska ske. När det handlar om våra nära och kära då är det som svårast. Vi blir en kanal för sanningen, inte min sanning utan den kollektiva sanning. Det går inte att stoppa den. Någonting tar över. Det händer ibland när ingen bett om det, det bara sker. Det är den shamanska vägen. För att våga vara där fullt ut för mig var jag tvungen att möta ondskan och öppnat för att kärlekskraften att ta över den energin så att den kan transformeras. Alla människor vi mött har vi alltid mött förut. Det är aldrig en slump. Vår familj är vår energetiska familj, den energi vi i liv efter liv kommer att möta.

Under den första vintermånaden i samklang med vinterbarnet har fyra övergångar för mänskligheten öppnats. De är beskrivna ovan och sammanfattas nedan.

Fyra övergångar före vintersolståndet

  • Människan följer moder jord till nya portaler. Med på den resan har hon sina två barn det jordliga och det mänskliga. När portaler öppnas har människan möjlighet att möta sitt ursprung. Mänsklighetens ursprung är nära nu.
  • Människan är hållen av moder jord på många olika sätt för att människan ska kunna återfödas till sitt ursprung. En enorm smärta öppnar för denna övergång av förlösning. Alla klarar inte den vägen men det gör inget de är ändå med när tillräckligt många återföds till sig ursprung. Då återföds hela mänskligheten till sitt ursprung
  • Människan kommer hit för att betala en skuld och när tillräckligt många människor har gjort detta kan handlingar och varande förenas. I det prövas hon genom att följa kärlekskraften. Då och då prövas hon också av en annan kraft som också finns, en kraft som vill att hon ska fortsätta att lida och som skapar ett lidande. Människan håller på att lära sig skillnaden mellan två krafter: kärlekskraften och överlevnadskraften. De är båda en kraft som öppnar för livet. När de förenas, förenas mörker och ljus och allt blir ett. När överlevnadskraften blir en kraft och inte ett lidande kan vi lyfta berg. När kärlekskraften blir en kraft och inte längre en illusion om kärlek öppnar vi såret och vår helighet.
  • När människan är mottaglig för sitt sår öppnas ljuset. Det kan ta ett helt liv att öppna för detta heliga sår så att ljuset kan komma in. Då kan hon börja att välsigna sig själv med ljusets skönhet. Vägen dit för människan nu är att gång på gång krossa hjärtat så det kan öppnas på en kollektiv nivå. Att var gång gå in i smärtan i stället för att skydda sig och hålla ihop sig själva för att hålla oss borta från såret. Vi går in i såret när vi föds och vi vet detta alla. Nu ska en hel mänsklighet födas till sitt ursprung. Det är i detta vårt ursprung som är ett med moder jord. Det är med det ursprunget som människan är här just nu som kollektiv. Det är det såret som moder jord väntar på.

Vi är i första hand människa

Det är i första hand som människa vi ska ändra allt vad det är att vara människa nu. Där vi är som mödrar har vi allt ansvar att fortsätta bära våra barns syfte till de väljer att ta emot detta. För att få dem att göra detta behöver vi öppna för att kärlekskraften ska ta oss till sanningen. Det är ”raka puckar nu och sanningen”. Den kraft vi har hade vi aldrig haft om vi inte haft den mamma vi har haft. Det är därför vi är här tillsammans just nu och det är det världen behöver nu.

Vårt ursprung och moder jord är samma. Det är med den energin som vi är här gör att göra vår del för jorden. Vi är den människa som öppnar för människan just nu. Ett ursprung kan vara en stråle av ljus, en stor famn, kraft, en rot i lekfullhet, ett förvirrat öga och en kontakt med allt.

Att jobba med energi är vägen dit

När vi öppnar för det som är dolt kan vi inte vara där och styra det som sker. Vi behöver också säga att vi inte vet. Då vet vi också att helheten är det som bär och när vi är fast i en dimension ”ser vi inte skogen för alla träd”. Ibland kan det ta lång tid innan ”polletten trillar ned”. Vi kan inte förstå det nya från vårt gamla sätt att se livet. Varje grupp som möts har en gemensam själ och de har sedan lång tid omedvetet bestämt att komma samman. De sista grupp jag mötte hade öppnandet som sin själ. De hade alla gemensamt att de inte tillät sig att öppna upp.

Jag är djupt tacksam för åren med psykosyntes, familje- och systemiska konstellationer, somatic experincing, identity orinted psychotrauma och reconstructive. Alla har olika sätt att verka med energi. Djupt tacksam för möten och lärande av ursprungsbefolkning. Djupt tacksam att jag lämnade för att vandra hem till mitt ursprung och moder jord på min själs resa för fem år sedan. Det öppnade för det sätt som jag ska verka med energi tillsammans med alla andra. Vi kan aldrig verka efter andra människors strukturer. Det hindra oss att öppna för vår egen struktur som vi har att bidra med. Vi behöver följa den och i det kan vi samskapa med andra. Mitt sätt är från mitt barn och mitt ursprung att bara verka kollektivt nu. Djupt tacksam för moder jords och det gudomligas lärdomar. DET ÄR MÄNNISKAN inte varje enskild människa. I varje steg jag tar tänker jag MÄNNISKAN.

När jag öppnar för energi går allt genom min kropp och om jag blockerar något i mig kommer jag också blockera arbetet. Numera så är jag också med i arbetena tillsammans med alla andra. Tillsammans bildas ett mönster. Jag håller alltid helheten genom min kropp samtidigt som jag får gestalta en del. Först arbetar vi alltid med transformation och sedan kan vi öppna för övergångar till ursprunget. Jag började att arbeta med energi för tjugo år sedan och egentligen långt tidigare i demokrati och välfärdarbete. Ibland kunde det ta år innan jag förstod, ofta för att andra saker måste ske först. När jag för fem år sedan lämnade allt för att öppna för den struktur som ville visa sig genom mig gick ”proppen gick ur flaskan”.  Då öppnades tre koncept ur mitt ursprung: Traumahology, Space in between och Totality. Under några år var jag också ett stöd till andra att öppna sina koncept från ”systemiskt ledarskapande” ur de universella lagarna som är med oss i varje steg vi tar.

Varje ny själsbit/ ny version av min själ som jag öppnar i min själs fält, för att komma allt närmare den jag är i mitt ursprung, öppnar för en ny personlighet. Wow är det så här det är? – kommer ofta ur min mun och förändringarna öppnas allt snabbare. Mitt sätt att verka är just att vara tillsammans med allt jag möter såsom människor, djur, väsen, småfolk, natur, änglar och demoner. Demoner är också där för att skydda oss. Om vi är villiga att ge bort vår själ är demoner där att och visar vad vi gör. De drar ned oss i underjorden. Vi kan inte möta ljuset på annat sätt än i underjorden. Demonisk energi är inte samma som ondska. Den skyddar oss genom att dra oss ned i underjorden. Framgång är att möta våra demoner. Ondska är något annat. Den energin vill splittra oss och skapa ett lidande för andra. Demonerna har vi i den dimension vi föds in i och de finns också i de andliga dimensionerna. Vi kan också kalla demonerna det vi ska ta oss igenom.

Att verka i det kollektiva medvetandets landskap kan inte ske om någon är ledare. I det arbetet blir vi alla ledda till den övergång som ska ske. Det stora arbetet jag gör är att frigöra det som står i vägen med stöd av energi sedan sker allt utan att jag överhuvudtaget gör något. Till slut utkristalliseras det som vill visa sig i en ny övergång som sedan tar plats. Vi öppnar för den ande som vill visa sig för oss just nu både från tidigare och i framtiden. Vi arbetar med energi med kroppen som vårt vackraste och viktigaste redskap. Vi öppnar upp och tar emot det som vill visa sig, det som vill ta ny form i gruppen och det som finns i var och en av oss. Allt öppnar för de större rörelser som sker bortom vad vi kan förklara och förstå för att vi inte ska kunna kontrollera det som sker. Det som öppnas, öppnas och därför behöver vi inte dela detta. Det är för alla utifrån vad de kommer att erfara. Vi kan därför säga att arbetet är anonymt och man delar bara det som behöver delas för nästa steg i en gemensam övergång för hela gruppen. Vi kan få upplevelser när vi ser, vi kan höra och känna våra guider och vi kan få upplevelser där en kraft tar över vår kraft. Det vi möter i vår kropp det är det vi ska möta.

I den stora transformationen tillbaka till ursprunget så är gränsen mellan sammanbrott och ett genombrott mycket tunn. I det ögonblicket gör vi ett val om vi vill öppna för den mystiska shamanska vägen. Efter det valet följer vi vårt ursprung utan att egentligen veta eller förstå hur och till vad. Har vi som jag aldrig formulerat mål för vårt liv är denna väg enklare att nå.

När jag gick Psykosyntesens fundamental – livsledarskap – 1998 mötte jag den gamla gumman som vyssar ett litet spädbarn. Ni tjugofem år senare låter jag henne göra detta i den skepnad hon är nu. Hon är det ursprung som jag mötte när jag var sju år och sedan när jag var trettiofem i en nära-döden-upplevelse. Hon kommer i många olika skepnader. Hon är en energi i vilken jag lever mitt liv alltmer nu. När jag är i den energin är jag på rätt väg. När jag inte är där behöver jag dra mig tillbaka och öppna igen.

”I hjärtat av allt liv finns livets källa. Ibland missar vi den för vi söker efter livet i stället för dess källa. Källan tar oss till livets mirakel bortom vad vi kan förstå och förklara. När vi öppnar för barnet i oss, det genuina barnet har vi börjat vägen till denna källa. Hon kommer först i alla våra överlevandsbarn med strategier som tar oss från livet. När vi transformerar dessa strategier är hon där vårt sårade barn som vi försökt att skydda. Nu öppnas vårt heliga sår, det sår som kommer att öppna för livets källa. Detta vårt heliga sår då är vår gåva i detta liv. Det vet hon som väntar på oss, hon som väntar på att vårt genuina barn ska ta plats i vårt hjärta. Hon som jag kallar den ”gamla kloka gumman” är den vi är i vårt ursprung. Du kan döpa henne vad du vill för hon är en energi, en energi som är den vi är i vårt ursprung lika gammal som vår själs resa. Den kloka gumman har en energi som öppnar för barnen inte bara i oss utan för alla barn. Först kommer hon till oss. När vi äger den energin kan hon med stöd av oss vandra till andra inre barn som behöver stöd för att människan ska öppna för sitt ursprung. Det är nu vi blir ett med moder jord med vårt ursprung.”

IMORGON ÄR DET VINTERSOLSTÅND KLOCKAN 22:47 OCH EN NY FÖDELSE OCH ETT NYTT ÅR. JAG ÖNSKAR DIG LYCKA TILL PÅ DENNA VÄG SOM DU ÖPPNAR UR MORGONDAGENS MÖTE MED MODER JORD. DET ÄR DAGS NU!! JAG KOMMER ATT VARA MED MIN FAMILJ. VI ELDAR OCH ÖPPNAR FÖR DET NYA UR EN VACKER CERMONI OCH RITUAL. MIN ÄLSKADE FAMILJ SOM JAG KOM MED OCH SOM JAG GÅR MED. ALLA MINA FÖRMÖDRAR OCH FÖRFÄDER SAMT ALLA KOMMANDE GENERATIONER ÄR MED. ÄLSKADE MODER SOM ÄNNU LEVER. ÄLSKADE BARN OCH ÄLSKADE BARNBARN. VI SOM ÄR I LIVET FIRAR DENNA VINTERSOLSTÅNDET TILLSAMMANS.

Göteborg den 20 december 2022

Ingrid Marie Fridolf

 

Lämna ett svar

19 + 8 =